Förlossningsberättelse

Förlossningsberättelse Det är dags igen för en liten förlossningsberättelse, denna gång dagen då lilla Edit kom till världen. Jag har inte fått tag på någon förlossningsjournal så jag har ingen exakt koll på tiderna, så det är lite av en uppskattning. Men vi börjar från början. Mycket sammandragningar Redan 2-3 veckor innan nedkomst började jag få mycket sammandragningar, så fort jag tog några steg i lägenheten typ. Jag slutade promenera och jag cyklade överallt, till och med till dagis med Ester trots att det är typ 200 meter dit. Jag tog det så lugnt jag kunde och ringde både förlossningen och MVC för att kolla upp läget. MVC kollade om jag hade urinvägsinfektion, men det var negativt, sen fick jag inga fler råd, så jag tänkte väl att det var normalt med 100 sammandragningar per dag. Så småningom fortsatte sammandragningarna trots att jag låg stilla, som på kvällen när vi tittade på TV, så fortsatte det hela sista veckan. Förvärkar Tisdagen den 15 juni, jag är i vecka 35+1, dagen innan nedkomst, börjar sammandragningarna byta karaktär, jag känner en liten molande smärta som liknar mensvärk. Jag är mycket uppmärksam på detta eftersom det var så det började med Ester. Jag klockar värkarna på kvällen och de är lite tätare än vad sammandragningarna varit tidigare, var 5-6 minut kommer de mycket regelbundet, och det avtar inte som de brukar innan jag går och lägger mig. Det går bara att somna dock, drar det igång vill jag vara utvilad. Tyvärr vaknar Ester som vanligt runt kl 03.00 på natten och jag känner att värkarna tilltagit lite och kommer något tätare. Jag blir väldigt pigg och lägger mig i Esters sovrum i

soffan och läser ut den senaste Kepler (så bra!). Jag äter några mackor och gör mitt bästa för att somna om, men det är svårare nu. Lyckas dock somna vid 5-tiden, men vaknar vid varje värk. Kl 6.00 ringer Peters väckarklocka för jobbet och jag upplyser honom först nu att jag har värkar och att det är bäst att han stannar hemma från jobbet. Han ser mycket förvirrad ut stackaren, han är så morgontrött så det tar några minuter för informationen att sjunka in. Nu börjar vi planera för hur vi ska göra med Ester, dagis och barnvakt osv. Jag förbereder ett varmt bad eftersom jag vet att koordinatorn på förlossningen brukar fråga Har du provat ett ta ett bad? Se om det avtar. Morgonen 16 juni Ester vaknar kl 7.00 och mammig som hon är hänger hon över badkarskanten och visar stolt upp sin snutte, hon är inte alls intresserad av att äta frukost med pappa. Istället för att avta känner jag att värkarna tilltar ytterligare och kommer var 2-3 minut. Det börjar bli jobbigt och jag bestämmer mig för att ringa förlossningen och be om att få komma in, samt att vi planerar att lämna Ester lite tidigare på dagis och hoppas att det är ok med fröknarna. Kl 8:10 lämnas Ester på dagis, mellan två värkar, och vi beger oss mot Mölndals sjukhus. På förlossningen Kl 8:30 stiger vi in på förlossningen i Mölndal och nu börjar det blir riktigt jobbigt. Tankarna på att kanske bli hemskickad är borta, vi är här för att stanna, det känner jag. Mottagningsrummen är upptagna så vi får komma in på förlossningsrummet direkt (eller ja, efter 20 minuter). Här möter vi vår baarnmorska Frida och det känns bra med henne. Sedan får jag ligga platt stilla 40 minuter för att undersöka värkar och bebisens hjärtslag. Det är tufft att ligga stilla nu och Peter hjälper mig genom att pressa på knäna ner mot

höften (jag ligger på rygg med knäna böjda i 90 grader). Jag är glad att vi är här nu och inte senare. Undersökningen visar 3 cm öppen och vi säger att vi gärna tar en promenad till Pressbyrån och handlar lite frukost och får igång förloppet ytterligare. Under promenaden till Pressbyrån gör det så in i helvete ont vid varje värk, och väl framme kan jag inte tänka mig att tugga på något, det får bli en drickyoghurt. Jag vet också att jag har två Froosh och massa kexchoklad på rummet som väntar på mig om jag behöver. På vägen får jag flera lyckönskningar från de som upptäcker att jag har värkar. Väl tillbaka på rummet slukade jag ivrigt lustgasen och fick kläm på tekniken omedelbart, ahhhh! Hjälpte precis lagom mycket och tog udden av den värsta smärtan, plus att allt blir lite luddigt och behagligt mellan värkarna. Efter undersökning har jag öppnat mig till 5 cm, promenaden gjorde sitt. Rätt snabbt börjar det göra ondare och eftersom jag fick vänta 5 timmar på epiduralen senast ber jag om att få den nu, tror klockan är omkring 11.00. Jag har tur och narkosläkaren kommer inom 10 minuter och 40 minuter senare är värkarna inte mer smärtsamma än de var under natten. Dock tar det inte länge innan det börjar trycka på och barnmorskan Frida bekräftar att jag är öppen 10 cm men att bebisen ligger högt upp och att vi behöver vänta in att vattnet går. Det är fruktansvärt obehagligt i värkarna, jag provar förlossningspallen men hinnan vägrar spricka! Efter ca 40 minuters kämpande är bebisen stressad och hon behöver komma ut snabbt. Det kommer in en väldigt massa folk i rummet, Peter blir nervös men jag känner förtroende för vården och är lugn. Barnmorskan tar hål på hinnan och läkaren börjar prata om sugklocka eftersom bebisen ligger så högt upp fortfarande. Krystvärkarna sätter igång och barnmorskan coachar mig att ta i allt jag kan så slipper vi sugklockan. Två kraftiga värkar senare och hon är ute! Verkar som att jag lyckades hitta

precis rätt muskler att krysta med. Edit Borgelöv 20150616 Edit föddes i vecka 35+2, strax efter klockan 13.00 den 16 juni. Hon vägde 2338 g och var 44 cm lång. Nästan identiska siffror med Ester. Edit får komma upp en kort stund på min mage men sen sticker de iväg med Peter i hasorna. Jag blir själv kvar med barnmorskan, tar ta i det här med moderkakan och stygnen, eftersom det behövde gå så fort fanns det inte tid att skona mitt underliv från bristningar, tyvärr Innan Edit flyttades ner till neonatalavdelningen fick hon ligga på mitt bröst någon kvart och familjen fick en stund för sig själva. Sedan följde Peter med ner tillsammans med Edit. Jag skickade ut lite MMS till släkten och pratade med min mamma i telefon. Sedan kände jag mig väldigt ensam på förlossningen. När sköterskan kommer in för att titta till mig ber jag om att få gå ner till Edit och Peter, förvånansvärt pigg. Jag byter om till vanliga trosor och kläder och sköterskan skämtar om att det ser ut som att jag varit på fest, inte fött barn för 1,5 timme sedan. Neonatalavdelningen Första natten sover jag och Peter på BB men jag skrivs ut redan dagen efter och vi får ett rum på neo så att alla tre får vara tillsammans. Edit får stanna tisdag-fredag och vi får komma hem på midsommarafton. Idag söndag har vi varit inne på sjukhuset för att kontrollera värdet för eventuell gulsot, vi klarade oss undan detta den här gången och börjar med hemsjukvård imorgon. Edit behöver sondmatas (jag får pumpa) och vi behöver hålla extra koll på vikten.

Lilla Edit hos pappa, bara några timmar gammal. Gravid vecka 23 Mycket fokus på Ester den senaste tiden, med inskolningen på dagis, så man har inte hunnit tänka så mycket på det lilla livet i magen. Men hon sparkar och gör sig påmind flera gånger dagligen. Det börjar bli väldigt tungt att bära på Ester, speciellt uppför trappen. Typiskt att hon ska vara extra mammig just nu. Lite om inskolningen Inkolningen för Ester går väl ok, de största problemen är helt klart vilan och maten. Maten gick bättre förra veckan, nu har hon inte ätit alls lör-mån, jag tror det är kindtänderna som gör ont. Hon till och med vägrar sina favoriter, frukt, fruktpuré och välling. Hon pillar endast i sig russin numera. Sömnen har vi fått göra en lite specialare, hon nattas i vagnen med välling efter lunchen. Hon har inte ro att vara stilla och då är det smidigt att spänna fast henne i vagnen. Förutom bilstolen är det bara vagnen som söver henne numera, även på kvällen. Jag tycker om pedagogerna på dagis men lokalerna är inte anpassade för verksamheten, det är trångt och för lite personal (3 st på 18 barn, varav de flesta blöjbarn). Dessutom är det bara en dag (av 5) som samtliga ordinarie pedagoger varit där, eftersom de varit sjuka. Vikarier verkar inte alltid finnas att få tag på. Jag har fortfarande inte fått möjlighet att lämna Ester, trots att det borde blivit av redan dag 4. Inte jättekul för mig att hänga på dagis hela dagarna,

skulle så gärna vilja ta mig ivg till gymmet och samla energi. Vi hoppas på en bättre dag imorgon. Rutinultraljud

Låt mig presentera vår blivande familjemedlem! Idag var vi på ultraljud på Östra Sjukhuset och fick kika på vår lilla bebis. Precis som jag misstänkte låg moderkakan i bakvägg och det är därför jag känt sparkarna så tidigt (redan i vecka 16). Allt såg bra ut och var utan anmärkning, det känns skönt. BF flyttades fram en dag, till den 18 juli. Flicka eller pojke? Det mest troliga är att Ester får en syster, och vi är jätteglada! Tänk vad roligt de här två kommer ha tillsammans! Nu börjar vi spåna namn på allvar och det lutar åt Edith, det går så bra ihop med Ester liksom, sedan hette Peters gammelmormor det. Både Ester och Edith är ju äldre namn som är lite trendigt just nu, tror precis som Ester att det är rätt populärt. Sedan börjar ju båda namnen på E, också lite kul. Andra namn som jag själv funderar på är Astrid (med det vill inte Peter) och Judith (väldigt likt Edith, fast lite extra ovanligt). Peter är även inne på Sia.

Vad tycker ni om förslagen? Present till "lillebror" Nej, vi vet inte könet ännu, det kan lika gärna vara en lillasyster, men jag kallar bebisen för lillebror. Hur som helst så kunde jag inte låta bli att köpa denna bedårande body till den ofödde.

Denna unge! Ester lever på frukt och välling, det är så att nutritionistmorsan får skämmas! Här lagar man fin barnmat, puréer m.m. Men det enda som går ner är typ en middag bestående av detta: Gurka, melon, ärtor och skinka (skinkan var väl ok tack vare att det andra var så gott).

Ungen jag inte blir klok på Vilken unge vägrar spagetti och köttfärssås? Istället sitter lilla damen och pillar i sig kikärtor i rasande fart. Jag blir inte klok på denna tös