INLEDNING. Efterföljare:

INLEDNING TILL Hälso- och sjukvården vid marinen / Marinöverläkaren. Stockholm, 1912-1943. - (Sveriges officiella statistik). Täckningsår: 1911/12-1942. 1911/12-1942 med innehållsförteckning på franska. 1911/12-1912/13 även med sammanfattning på franska. Föregångare: Bidrag till Sveriges officiella statistik. K, Hälso- och sjukvården. 1, Sundhetskollegii underdåniga berättelse för år... Stockholm : Norstedt, 1864-1912. - Sundhetskollegium ersattes 1879 av Medicinalstyrelsen. Täckningsår: 1861-1910 = Ny följd 1-50. Efterföljare: Hälso- och sjukvård vid försvaret / Försvarets sjukvårdsförvaltning. Stockholm : 1944 1970. (Sveriges officiella statistik). Täckningsår: 1943-1969. Årg. 1943-1944 med titel: Hälso- och sjukvård vid försvaret och veterinärvård vid armén. Översiktspublikation: Historisk statistik för Sverige. Statistiska översiktstabeller : utöver i del I och del II publicerade t.o.m. år 1950 / Statistiska centralbyrån. Stockholm, 1960. Tab. 157. Militära sjukvården 1903-1947. Hälso- och sjukvården vid marinen. 1912 1/10-30/9 1913. (Sveriges officiella statistik). Digitaliserad av Statistiska centralbyrån (SCB) 2011. Vid digitaliseringen har en förteckning över tabeller och bilagor skapats och lagts till. urn:nbn:se:scb-halma-1912

SVERIGES OFFICIELLA STATISTIK HÄLSO- OCH SJUKVÅRD HÄLSO- OCH SJUKVÅRDEN VID MARINEN 19121/10 30/91913 AV MARINÖVERLÄKAREN STOCKHOLM KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER 1913 [132990]

Innehållsförteckning. Text. Sid. Läkarpersonalen 12 Sjukvårdspersonalen 14 Sjukvårdslokalerna 15 Sjukvårdsmaterielen 16 De sanitära förhållandena i land 18 De sanitära förhållandena till sjöss 23 Om sjukligheten och dödligheten på flottans stationer 33 Statistik över vårdade å flottans sjukhus 45 Om sjukligheten och dödligheten ombord 46 Om sjukligheten och dödligheten vid kustartilleriet 55 Revaccination vid marinen 58 Statistik över tandvården vid marinen 59 Tabeller och Bilagor 63 Rättelser. Sid. 49, rad 6 nedifrån, står: 1912 läs: 1913» 106.» 28 uppifrån, står: mitt pass visiterat läs: mitt pass viserat 132990

Table des matières. Texte. Pages. Les médecins de la marine 12 Les infirmiers de la marine 14 Les locaux du service de santé 15 Le matériel de santé 16 Les conditions d'hygiène à terre 18 Les conditions d'hygiène sur mer 23 Des maladies et de la mortalité dans les stations de la flotte 33 Statistique des malades soignés dans les hôpitaux de la flotte 45 Des maladies et de la mortalité à bord 46 Des maladies et de la mortalité dans l'artillerie de côte 55 La revaccination dans la marine 58 Statistique sur les soins dentaires dans la marine 59 Tableaux et annexes 63

5 Résumé. L'effectif dans les stations de la flotte en 1912 1, m 30/9 13 a compris 0 936 inscrits maritimes et ouvriers des arsenaux. Parmi ces deux catégories d'hommes le nombre des malades a été de 4 552, le nombre des morts de 41, et celui des congédiés de 37, ce qui donne les proportions suivantes: malades 056,oo, morts 5,9 /oo et congédiés 5,3,oo. Les proportions correspondantes pour les cinq années précédentes avaient été: malades respectivement 773, 657, 652, 595 et 611; morts 5, 6,5, 5,3, 6,s et 4,8; congédiés 2,i, 1,2, 2, 3,4 et 3,6. On voit par là que l'état sanitaire dans les stations de la flotte parmi les inscrits maritimes et les ouvriers des arsenaux a été bon, ainsi que cela avait été le cas pendant les cinq années précédentes. On arrive à la même constatation sur l'état sanitaire relativement bon et à peu près constamment semblable d'année en année dans les stations de la flotte, si l'on considère le nombre des journées de maladie. Cette année en effet le nombre des journées de maladie pour les 6 936 inscrits maritimes et ouvriers des arsenaux s'est élevé à 78 197. Eu 1907 08, non» avions eu avec mi effectif de 5 500 hommes 63 860 journées de maladie.» 1908-09»»» 6 400» 69 250»» 1909 10»»» 6 700» 7617»» 1910 11»»» 7 200» 70 528»» 1911 12»»» 6 810» 73 338» Pour caractériser davantage l'état sanitaire parmi les inscrits maritimes et les ouvriers des arsenaux dans les stations de la flotte, on peut indiquer que chaque malade en 1912 13 a été soigné en moyenne pendant 17 jours avant d'être rayé des rôles des malades. En 1907 08 chaque malade des catégories d'hommes en question avait été soigné löjours; 1908 09: 16 jours; en 1909 10: 17 jours; en 1910 11: 16 jours et en 1911 12: 17 jours. On voit ainsi à quel point sont voisins les chiffres indiquant la durée du traitement pour chaque malade pendant ces différentes années. Les soins ont été donnés à peu près par les mêmes personnes durant toute cette période et l'on peut considérer ce facteur comme constant. On en peut donc conclure que la nature des maladies également a été à peu près semblable. Dans les stations de la flotte, les hommes du contingent ont été pendant l'année au nombre de 2 610 avec des périodes d'exercice de 86 à 300 jours. On a constaté parmi eux 1 348 cas de maladie, soit 516 /oo, et 6 décès, soit 2,3 /oo, ainsi que 123 cas de réforme, soit 47 /oo. Les proportions pour la maladie, la mortalité, et l'invalidité, parmi les hommes du contingent dans les stations de la flotte, pendant la période quinquennale précédente, avaient été respectivement: maladie 249; 206; 218; 456 et 443; mortalité 0,8; 0,8; 1,4; 2,7 et 1,5; invalidité 1,6; 3,3; 3,-; 10 et 48 /oo.

6 Nous ne parlerons pas ici de toutes les maladies constatées dans les stations de la flotte parmi les inscrits maritimes, les hommes du contingent et les ouvriers des arsenaux. Nous ne rendrons compte que des plus importantes, les maladies vénériennes et la tuberculose. Il ne s'est déclaré aucune épidémie de maladies infectieuses aiguës. Les tableaux ci-dessous font ressortir clairement la fréquence des maladies vénériennes parmi les marins proprement dits (inscrits maritimes et hommes du contingent) et parmi les ouvriers des arsenaux, dans les stations de la flotte, pendant l'année 1912 1913 et pendant l'année précédente. 1912-1913. 1911 1912. Dans le rapport de l'année dernière, nous avions fait, à l'aide de données sur les marines allemande, anglaise et américaine, une comparaison entre ces marines et la nôtre au point de vue de la fréquence de ces maladies, et nous avions constaté que la proportion pour mille dans les grandes marines étrangères était de 2 à 4 fois plus forte que chez nous. Nous passons maintenant à l'autre maladie infectieuse, la tuberculose, qui, à cause du nombre des cas et de la grande importance de cette maladie au point de vue social, mérite de retenir l'attention. Les cas de tuberculose soignés cette année parmi les inscrits maritimes et les hommes du contingent, c'est-à-dire à la fois les cas de maladie déclarés de-

puis l'année précédente et les nouveaux cas survenus, ont été au nombre de 128 à la station de Karlskrona, et de 60 à la station de Stockholm. Quant aux ouvriers des arsenaux, il y en a eu 27 à la station de Karlskrona et 16 à la station de Stockholm qui ont été soignés pour tuberculose. Les chiffres correspondants pour l'année précédente avaient été respectivement 127 et 45 d'une part, 30 et 17 de l'autre, ainsi que cela ressort des tableaux ci-dessous sur la fréquence de la tuberculose pendant ces deux années. 1912 1913. 7 1911 1912. A propos de cette statistique sur la fréquence de la tuberculose dans les stations de la flotte, il faut signaler que nous gardons souvent nos tuberculeux et que nous les soignons dans les hôpitaux et les sanatoriums, afin de povoir dans un certain nombre de cas les rendre au service. Mais notre statistique s'augmente ainsi d'année en année d'un grand nombre de tuberculeux à l'état permanent et la flotte a ainsi une proportion annuelle de cas de tuberculose plus élevée qu'elle ne serait, si l'on appliquait la règle de réformer tont homme reconnu atteint de cette maladie, ainsi que cela se fait dans les marines étrangères. Si nous ne retenions dans notre statistique que les nouveaux cas survenus, la proportion en 1912 13 à la station de Stockholm parmi les inscrits maritimes serait de 12 / 00, alors que la proportion correspondante, l'année précédente, était de 11. Ces chiffres sont néanmoins fort élevés et doivent inciter à de nouveaux efforts pour lutter contre cette grave maladie populaire. Les statistiques sur l'hôpital de la flotte à Karlskrona montrent qu'en 1912 13 il y a eu 1 673 malades en traitement avec 24 763 journées de maladie, et qu'il s'y est produit 11 décès.

8 On trouvera dans le tableau ci-dessous le nombre des malades soignés, des décès et des journées de traitement dans l'hôpital de la flotte pendant les cinq années précédentes. Hôpital de la flotte 19071/10 30 /9 1912. La statistique des opérations à l'hôpital maritime de Karlskrona fournit les renseignements suivants: 244 opérations ont été effectuées en 1912 13 sur des malades admis dans l'hôpital, avec bon résultat dans 240 cas, moins bon dans 3 cas, et suite mortelle dans 1 cas. Outre ces opérations effectuées sur des malades admis dans l'hôpital, un assez grand nombre d'opérations de moindre importance ont été pratiquées sur des personnes traitées au dehors. En ce qui concerne l'état sanitaire en 1912 13 à bord des navires de la flotte, les statistiques nous fournissent les données suivantes. L'effectif total des équipages pendant les maneuvres navales de l'année s'est élevé environ à 10 700 hommes, dont cependant pas plus de la moitié ne furent réunis à bord en même temps. A bord des navires, il y a eu 1 719 cas de maladie, qui ont entraîné 4 décès. En supposant des périodes d'exercice égales, la proportion des malades dans l'année serait de 160 /oo, et la proportion des décès 0 3 /oo. Pendant la période quinquennale précédente, les proportions correspondantes pour la maladie et la mortalité à bord avaient été les suivantes: en 1907 08, malades 174 / i morts 0"5 /oo; en 1908 09, malades 181 /oo, morts 0-5 /w>; en 1909 10, malades 214 /«>, morts OM /OO; en 1910 11, malades 209 'oo, morts 0"3 /oo; et en 1911 12, malades 171 /oo, morts 0-4 V 00 - De ceci, il résulte que l'état sanitaire des équipages de nos navires n'a pas été modifié par les conditions atmosphériques qui furent plus mauvaises cette année que l'année précédente pendant la plus grande partie des périodes d'exercice. En effet contrairement à l'habitude, une grande partie de la flotte a été armée et a manseuvré sur les côtes du pays pendant les mois d'hiver, sans que l'état sanitaire ait eu à en souffrir. En ce qui concerne l'état sanitaire dans l'artillerie de côtes en 1912 13, ou peut noter ce qui suit. Le nombre des inscrits maritimes a été d'environ 1 600 hommes. Parmi eux, il s'est produit 1 068 cas de maladie et 2 décès, ce qui donne une proportion de maladies de 667 /oo et de décès de 1 /oo. Les proportions correspondantes pour les cinq années précédentes étaient: en 1907 08, cas de maladies 420 /oo, et décès 0 /oo; en 1908 09, cas de maladie 581 /oo, décès 3,8 /oo; en 1909 10, cas de maladie 680 /oo, décès 7,2 /oo; en 1910 11, cas de maladie 593 /oo, décès 1,8 0 / o; et en 1911 12, cas de maladie 696 /oo, décès 2 /oo.

Les hommes du contingent dans l'artillerie de côtes, qui ont été soumis à des périodes d'exercice pendant l'année, ont été au nombre de 1 584. Parmi eux, il y a eu 913 cas de maladie, mais on n'a eu à déplorer aucun décès; ce qui donne comme proportions pour les maladies 576 /oo, et pour les décès 0 'oo. Les proportions correspondantes pour les maladies et les décès pendant les cinq années précédentes avaient été respectivement: 420, 342, 797, 481, 642 et 0, 0,8, 1,4, 1,5 et 0. Quant à la nature des maladies constatées dans l'artillerie de côtes, il faut noter qu'il n'y a pas eu d'épidémie de graves maladies contagieuses. 9

TILL KONUNGEN. Till åtlydnad av instruktionen för marinöverläkaren den 28 november 1902 får jag härmed i underdånighet avgiva efterföljande årsberättelse över hälso- och sjuk-

12 vården vid marinen fur tiden 1 oktober 1913. 1912 30 september Läkarpersonalen. Alla befattningarna på marinläkarkårens stat äro besatta och dessutom äro såsom stipendiater över stat antagna fyra värnpliktige medicine kandidater, som med 100 dagars sjötjänstgöring fullgöra sina repetitionsövningar vid beväringen. Marinläkarkåren i flottans reserv har under året i det hela ökats med 1 marinläkare av 2:a graden, sedan 2 tagit avsked och 3 tillkommit efter att hava avgått från stamanställning på grund av erhållen civil anställning, med vilken dem ej medgivits förena ordinarie tjänstgöring i marinen. På så sätt upptager i närvarande stund förteckningen på disponibla läkarkrafter i marinen vid händelse av mobilisering eller större rustning 50 stamanställda och 30 i flottans reserv kvarstående personer, som äro förpliktigade att fylla de olika läkarbefattningarna såväl på fartygen som på stationerna i land. Om denna mig underlydande personals förhållande i tjänsten under det gångna året är följande att märka. Alla på stat och i flottans reserv anställda hava»fullgjort de skyldigheter och åtnjutit de rättigheter, som envar enligt gällande reglemente tillhöra». Detsamma kan också med fullt fog sägas om 3 av de 4 marinläkarstipendiater över stat, som varit sjökommenderade. De hava enligt av mig inhämtade upplysningar och mina egna iakttagelser skött sig utmärkt såväl i disciplinärt som fackligt hänseende. Den 4:e stipendiaten över stat har däremot för oförstånd i tjänsten av krigsdomstol dömts till 25 kronors böter. Om marinläkarnas specialutbildning under det gångna året må följande anföras. För undervisningens främjande vid marinläkarkurserna samt till handledning och hjälp vid tjänstgöringen ombord på stridsfartygen har på min anmodan marinläkaren vid kirurgiska avdelningen av flottans sjukhus i Karlskrona med. d:r Gunnar Nilsson till ett sammanhängande helt sammanfört de synnerligen omsorgsfullt utarbetade föreläsningar i sjökrigets kirurgi, han höll vid marinläkarkursen 1912, varefter marinförvaltningen i underdånighet gjorde framställning om tryckning på statens bekostnad av den sålunda åvägabragta läro- och uppslagsboken för fartygsläkare. Sedan denna framställning vunnit Eders Kungl. Maj:ts nådiga bifall, har nu läroboken tryckts och utdelats till

gagn, såsom jag med visshet förutser, för tjänsten ombord och alla där i en framtid skadade såväl i fred som i krig. Den för varje fartygsläkare nödvändiga kompetensen att behandla yttre skador har vidare under året tillgodosetts på samma tillfredsställande sätt som förut d. v. s. genom de tjänstfria marinläkarnas av 2:a graden anställning vid civila sjukhus såsom underläkare eller amanuenser, varigenom nu det lyckliga förhållandet inträtt att alla för tjänstgöring ombord avsedda marinläkare hava efter avlagd licentiatexamen erhållit längre eller kortare tids sjukhusutbildning. För vinnande av ökade kunskaper hava ävenledes statsstipendier för utländska studieresor i år varit utdelade. Den ena stipendiaten var tillika krigsstipendiat och blev i tillfälle att i Balkankriget å grekernas sida göra värdefulla studier såväl i krigskirurgi som i sättet för sjukas och sårades transport och vård såväl i land som ombord å ett mycket verksamt och väl utrustat lasarettsfartyg. Hans reseberättelse bifogas denna, rapport som bilaga n:r 1. Den andre marinläkaren, som utomlands bereddes tillfälle till studier på allmän bekostnad, besökte sjukhus och kliniker i Tyskland och Österrike för uppövande av sin kirurgiska skicklighet, speciellt i extremitetskirurgien. Hans reseberättelse medföljer denna årsberättelse såsom bil. 2. Liksom tidigare har även under redovisningsåret de till tjänstgöring inkallade värnpliktige medicine kandidaterna använts på det bästa sättet såväl för sjöförsvaret som ock för dem själva, i det att de mera försigkomna i studierna varit efter slutad, kortare rekrytutbildning i land kommenderade att sköta sjukvården på några av flottans mindre fartyg, som annars ej kunnat erhålla fartygsläkare. I avseende på de värnpliktige medicine kandidaterna, tilldelade flottan i stationstjänst såsom läkare, som inrycka för undergående av repetitionsövning, är vidare att anteckna deras genom nådig generalorder den 29 januari 1913 utsträckta användning. Genom nämnda generalorder har nämligen bestämts, att vederbörande beväringsbefälhavare årligen skall beordra en (vapenför) sådan värnpliktig att tjänstgöra vid vardera av kustartilleriregementena. Härigenom har sjukvården vid Vaxholms kustartilleriregemente i år fått en välbehövlig förstärkning, som under flera år varit önskad. Detsamma bör bliva förhållandet vid Karlskrona kustartilleriregemente, om blott ovannämnda generalorder kommer till användning. De vid kustartilleriet genom kontrakt nu anställda tandläkarna hava varit till samma stora gagn där, som den under 13

14 flera år verksamme föreståndaren för tandpolikliniken vid flottans sjukhus i Karlskrona varit för flottans folk. Tvivelaktigt synes emellertid vara, om det av riksdagen beviljade anslaget till tandvård för marinen i sin helhet kommer att räcka. Tandsjukdomarna bland vårt folk äro nämligen så utbredda, att man ännu ej kan överskåda det arbete, som deras bekämpande kommer att kräva. Jag vill emellertid i slutet av denna årsberättelse återkomma till denna fråga, då jag där skall redogöra för statistiken över tandvården vid marinen. I avseende på kostnaderna för marinens sjukvård torde jag här böra nämna den lättnad i densamma, som under året en bortgången varm vän av flottan nämligen apotekaren Knut Ljungberg åstadkommit genom sin testamentsgåva»till marinförvaltningen av 50,000 kronor, vara räntan skall användas, efter bestämmelse av marinöverläkaren, till sanatorie- eller annan vård av i tuberkulos sjuka av underbefäl och manskap vid flottans station i Stockholm». Sjukvårdspersonalen. Enligt förste läkarens i Karlskrona uppgift hava under året på flottans sjukhus givits 5 utbildningskurser för sjukvårdare med sammanlagt 15 elever och hava av dessa 10 blivit godkända. Dessutom pågår på samma sjukhus för närvarande kurs med 3 elever. Antalet sjuksköterskor, som äro anställda vid sjukhuset, är oförändrat detsamma som förlidet år. Och få dessa samma goda vitsord för pålitlighet, nit och skicklighet som tillförene. På sjukhuset å Vaxholms fort hava under tiden 1 mars 15 aug. hållits sjukvårdskorprals- och sjukvårdsrekrytskolor för 11 elever, 4 stam sjukvårdare och 7 beväringssjukvårdare. Sjuksköterskorna vid kustartilieriets sjukhus hava varit lika många i år som förut och deras tjänstgöringsbetyg av läkarna äro lika goda nu, som de varit från första dagen för deras anställning. Man önskar endast, att flera kunde anställas. Särskilt uttalar även i år detachementsläkaren vid Fårösund sin livliga önskan att få en sjuksköterska anställd hos sig i stället för de ointresserade, manliga sjukvårdare, han nu får dragas med. Samma önskemål framställes även i år som föregående år av läkarna, som tjänstgöra vid kustartilleriet, nämligen att sjukvårdsunderofficersbeställningar måtte inrättas till likhet med förhållandat vid flottan. Saknaden av en sjukvårdsunderotficer vid Vaxholms kustartilleriregemente framhålles särskilt av äldste läkaren vid regementet. Han säger, att»handhavandet av den betydande

inventarieuppbörden för de 3 sjukhusen, biträdandet vid undervisningen av sjukvårdare och sjukbärare, utförandet av skrivgöromål och upprätthållandet av ordningen på sjukhusen under läkarens frånvaro m. m. motivera väl tillsättandet av en sjukvårdsunderofficer». Genom underofficersbeställningars införande för sjukvårdare skulle också, mena läkarna vid kustartilleriet, ej så många vakanser bland sjukvårdsmanskapet uppstå. 15 Sjukvårdslokalerna. På flottans station i Stockholm äro sjukvårdslokalerna otillräckliga och intet har under året gjorts för att avhjälpa denna brist. Sjukvårdslokalerna på Karlskrona station hava heller icke, sedan min förra årsberättelse avgavs, genomgått någon mera anmärkningsvärd förändring. Men så torde de också vara så goda och väl vårdade, att några större reparationer eller förändringar ej varit påkallade. Flottans sjukhus i Karlskrona förtjänar särskilt framhållas såsom en mönsteranstalt för den ordning och omvårdnad i alla avseenden, som där råder. Under året hava också läkarbostäderna, som ligga på sjukhusområdet, slutligen fått del av den nydaning, som sjukhuset först erhöll, och allt står putsat och fint i de lokaler nere vid kungsbron, som redan genom sitt sunda och vackra läge måste ådraga sig uppmärksamhet. Sjukvårdslokalerna vid kustartilleriet hava under året ej överallt tillgodosetts så samvetsgrant, som läkarna önskat. På huvudstationerna är dock intet att anmärka i detta hänseende. Tvärtom bör framhållas, att på Oskar-Fredriksborgs lilla sjukhus samtliga rum å nedre våningen jämte sköterskans rum 1 tr. upp reparerats och ommålats, badrummet har utvidgats och därigenom erhållit direkt ljus utifrån etc.»införlivandet med sjukhuset av den i östra ändan befintliga bostadslägenheten kvarstår ännu», säger äldste läkaren,»som ett önskemål, enär sjukhuset understundom visat sig alltför trångt. Även under sista vintern ha lokaler utom sjukhuset måst tagas i anspråk för sjuka.» 1 På kustpositionerna äro däremot sjukvårdslokalerna föremål för läkarnas anmärkningar. I Fårösund påpekar detachementsläkaren, att han sedan 1911 sökt få ett isoleringsrum anordnat i sjukhusbyggnaden, som ännu står halvfärdigt,»varför», säger han,»det är obestämt, när det kan bli disponibelt». I sammanhang härmed erinrar samme läkare om bristen på särskilt epidemisjukhus eller sjukstuga icke blott för isoleringen och vården av 1 Detta önskemål kommer att uppfyllas under året enligt marinförvaltningens därom fattade beslut.

16 akuta infektionssjukdomar bland kustpositionens manskap utan bland den civila befolkningen på hela Gottlands landsbygd. Han uttalar därför den önskan att kommittén, som av landstinget 1912 tillsatts för utredande av frågan om epidemisjukvårdens ordnande inom länet, måtte förslagsvis lägga ett av de nödvändiga epidemisjukhusen för länets behov i Fårösund. Om staten bidroge till sjukstugans uppförande, kunde kronans folk där i gengäld erhålla vård. Beträffande sj ukvårdslokarna vid övriga kustpositioner förekomma följande anmärkningar. På Kungsholms fort har iordningställandet av de nya sjukvårdslokalerna ännu ej påbörjats. På Ellenabbsbatteriet är sjukrummet för knappt tilltaget, och förlidne sommar har intet logement kunnat erhållas för sjukvårdens räkning, utan de sjuka ha transporterats till och vårdats a Kungsholms fort. På fort Västra Hästholmen behövs också större utrymme för sjukvården. Om sjukvårdslokalerna pä Nya varvet säger slutligen med allt fog detachementsläkaren, att de»behöva efter fem år mer än väl reparationer, av vilka åtminstone några utlovats av fortifikationen». Sjukvårdsmaterielen. Till de nyinrättade tandpoliklinikerna vid kustartilleriregementena har med härför beviljat anslag av riksdagen instrument- och sjukvårdsutredning anskaffats genom upphandling av äldsta läkarna i enlighet med deras till marinförvaltningen inlämnade och av densamma godkända förslag. Nödiga kompletteringar och reparationer av instrument och övriga sjukvårdsartiklar för sjukhus och sjukrum i land hava verkställts i vanlig ordning av de respektive stationsläkarna. Särskilt har förrådet i Vaxholm blivit utökat med 31 st. förbandsoch medikamentslådor för de olika förbandsplatserna. För nybyggda fartyg ha anskaffats genom marinförvaltningens försorg behövliga instrument- och bandagekistor. Dessutom har under året det befintliga förrådet av särskilt konstruerade blecklådor med överfallslock till förvaring av»färdiga förband» på stridsfartygen blivit ökat med nyanskaffade 250 sådana lådor. Under byggnad varande pansarbåten»sverige» erhåller likaledes genom marinförvaltningens bemedling sin utrustning till sjukas och sårades vård ombord, sedan för detta ändamål»drottning Sofias förening» skänkt 10,000 kr. Förbandsfabriken a flottans sjukhus i Karlskrona, som marinförvaltningen upprättat, har under året tillverkat 1,172 paket

förbandsgas om 5 mtr, 400 paket renad bomull om 500 gr., 322 paket om 250 gr., 186 paket om 100 gr. och 118 paket om 50 gr., 100 paket fet vadd om 500 gr. samt 201 paket om 250 gr. Dessa förbandsartiklar ha levererats till flottans stationer och kust- -artilleriregementena samt på expedition utgående fartyg. Dessutom ha ett avsevärt antal av marinens»färdiga förband», som ersatta det s. k.»första förbandet», förfärdigats. En god besparing och ett lämpligt sommararbete för sjukhusets den årstiden mindre strängt sysselsatta betjäning har genom denna förbandsfabrik åstadkommits. På denna plats torde böra nämnas att marinförvaltningen upphandlat 200 st. Elliots öronskyddare (en sinnrik av celluloid förfärdigad öronpropp, som är lätt att anbringa och hålla ren). Då erfarenheten lärt, att ett betydligt antal av flottans folk i alla grader således såväl officerare som underofficerare och manskap, utan lämpligt öronskydd, taga skada i avseende på hörseln genom de många och långa inålskjutningsövriingarna inom kanontorn och kasematter hava ovannämnda öronskyddare anskaffats och översänts till prövning å skoleskadern förliden höst samt å kustflottan i sommar. Fartygsläkarna anbefalldes avgiva yttranden över öron sky ddarnas användbarhet. Den befanns stor, varför ett större antal av de nyttiga små instrumenten ytterligare upphandlats, till användning på våra krigsfartyg, sedan det lyckats få dem tillverkade i Sverige till ett skäligt pris. Det kan synas, som det vore en bagatell, som här avhandlats, men så är ingalunda förhållandet. Ingen vill på sin ålderdom bliva döv genom inflytelser, som bero på hans levnadsyrke, om detta kan undvikas. I kapitlet om sjukvårdsmaterielen bör slutligen nämnas, att marinens roedikamentkostnader nedbringats genom stationsläkarnes klokhet att av apotekarna utverka 10 % rabatt å all inköpt medicin. Den i lag bestämda rabatten vid inköp av större partier kommer dessutom naturligtvis även marinen till godo. På Stockholms station torde emellertid marinens medikamentskostnad kunna ytterligare nedbringas, om vi finge taga vår medicin för Skeppsholmens behov på garnisonssjukhusets apotek, så länge det finnes kvar i Stockholm och betala densamtna på samma gång, som vi betala för å sjukhuset vårdade. Men kanske stockholmsapotekarna skulle anse det vara ett ingrepp i sina privilegier, om de bleve berövade flottan såsom kund. I varje fall torde icke flottans daglönare, som bo spridda över staden och för bostädernas billighet hava sina hem i utkanterna av staden, kunna berövas den oersättliga förmånen att på närmaste apotek erhålla sin fria medicin. 2 132990. 17

18 De sanitära förhållandena i land. På Stockholms station beklagar förste läkaren i sin rapport att kasernernas beskaffenhet och otillräcklighet skall nödvändiggöra omkring halva manskapsstyrkans förläggning i kvarter.»med den utveckling», säger han,»allmänna hälsovården i vår tid nätt, måste kaserner utdömas, de där vid full beläggning blott medgiva en luftkub av omkring 9 m 3 under i övrigt usla ventilations-, uppvärmnings- och belysningsanordningar (fönster, små väggventiler, primitiva järnkaminer, gasbelysning); stora logement (för 39 49 inan) med sängar i 2 etager och klädskåp inne i logementen. Den moderna kasernhygienen fordrar som bekant 14 à 15 m 3 per inan under i övrigt gynnsamma förhållanden; små logement för 15 à 16 man, puts- och klädtorkningsrum o. s. v.» På Karlskrona station kan lyckligtvis förste läkaren börja se en ljusning i den usla kaserneringen av sjömanskåren, som även varit rådande i de gamla under ombyggnad och modernisering varande kasernerna. Han skriver, att detta arbete i trevnadensoch sundhetens intresse nu fortskridit så långt, att av 4:e avdelningen i kasern II bottenvåningen och våningarna 1 och 2 - trappor upp kunnat tagas i bruk och synas honom mycket tillfredsställande. Trappuppgångar, logement och dagrum, som blivit helt oljemålade, berömmas för sina ljusa och glada färger. Genom de borttagna kakelugnarna och kaminerna, som ersatts av centraluppvärmning, har både prydligheten och utseendet vunnit betydligt. Det elektriska ljuset gör god verkan, och slutligen har trevnaden i logementen ökats betydligt genom omplacering av sängar och skåp. Efter omnämnande av marketenteriets förbättring genom sänkningen av golvet, varigenom en halv meter i rummens höjd vunnits, kommer slutligen en anmärkning i avseende på hela det vidlyftiga kasernetablissementets sanitära värde, som jag kraftigt vill stryka under, och som jag själv redan i föregående årsberättelser framhållit. Förste läkaren säger i sin rapport:»för att kasernetablissementet i sin helhet må få ett mera prydligt utseende återstår borttagandet av de skräpiga byggnader, som nu belamra kaserngårdens Detta omdöme gäller sålunda den estetiska sidan av saken. Men det är ej härpå huvudvikten ligger, utan pä det hygieniska missförhållande som befintligheten mitt på den betydligt vidsträckta kaserngården av alla avträdena med tunnsystem skapar. Stanken från så många hundra människors uttömningar och genomdränkningen med urin av kaserngården kan och bör i ett slag tillintetgöras genom flyttning av hela avträdeshuset till sjöstranden, som utgör den ena sidan av kaserngården,

och inrättande av vattenklosetter i stället för de nuvarande torra tunnklosetterna. I sanitärt hänseende har vidare på Karlskrona station under året företagits en mycket god åtgärd. Gamla landshövdingeresidenset har genom ombyggnad och reparation förändrats och inretts till underofficersskola med goda och tillräckliga lokaler, som utrustats med värmeledning och elektrisk belysning. Till kapitlet om de sanitära förhållandena i land hör även beklädnaden. Om densamma må följande anföras. Enligt nådigt brev den 28 november 1912 hava nya beklädnadsstater blivit fastställda för flottans och kustartilleriets stammanskap, i sammanhang varmed också vissa ändringar i beklädnadsstaterna för flottans och kustartilleriets värnpliktiga blivit införda. Härvid är särskilt att beakta, att i beklädnadsstaterna tillkommit snörkängor och vantar för såväl stam som värnpliktiga. Förutom modellerna till snörkängor och vantar hava för åtskilliga av de i beklädnadsstaterna ingående persedelslagen nya modeller blivit fastställda. Sålunda har modellen till ylleskjorta undergått väsentlig förändring, i vad snittet angår. 1 övrigt kunna förändringarna hänföras till vad tidens krav fordrat med avseende å modernare tillverkningsmetoder å persedlar och materialier därtill. Vad särskilt beträffar beklädnadsstaterna för de värnpliktiga förtjänar omnämnas, att de värnpliktiga medgivits fri tvätt av dem tilldelade kronobeklädnad under viss angiven tid av vintern. Förslag föreligger även om enahanda förmån för staminanskapet. Enligt vad erfarenheten redan givit vid handen har det nämligen icke allenast ur ekonomisk synpunkt utan även ur militär visat sig olämpligt att de olika manskapsslagen, i synnerhet vid gemensam tjänstgöring ombord å fartygen, hava olika skyldigheter i avseende å underhållet av kronobeklädnaden. Tillkomsten av analoga bestämmelser i fråga om stammanskaps och bevärings rättigheter i nu nämnt avseende kan icke annat än bidraga till den likställighet vid den gemensamma tjänstgöringen, som bör finnas för stam manskap och beväring. Det är fara värt att, om stammanskapet skulle anse sig ha blivit eftersatt efter beväringen, härav skulle uppstå obenägenhet för tjänsten, och att detta i sin ordning skulle giva anledning till försvårande av de redan nu betänkliga rekryteringsförhållandena. Vidare torde i avseende på provianten även följande redogörelse för korvtillverkningen vid Karlskrona station böra här inflyta. I ändamål att vinna fullt effektiv kontroll över tillverkningen av den korv, som inginge i utspisningsstaterna vid stationen, så 19

20 att fullt pålitlig vara korame att utspisas, samt därjämte med beräkning att kunna ernå större prisbillighet i förhållande till de enskilda leverantörernas kontraktspris i genomsnitt 90 öre per kilogram hade stationsmyndigheten upptagit frågan om inrättande av en kronans egen korvtillverkning vid Karlskrona station. Marinförvaltningen anslöt sig till stationsmyndighetens förslag och ansåg, att det ur såväl ekonomisk som hygienisk synpunkt vore synnerligen önskligt att för marinens samtliga matinrättningar i Karlskrona kunna erhålla denna viktiga proviantartikel utan att därvid bero av enskilda leverantörer. För utförande av erforderliga inredningsarbeten i sjömanskårens kok-, bad- och tvätthusbyggnad samt för anskaffning av för korvtillverkningen erforderliga maskiner anvisade 1913 års riksdag den behövliga summan eller 4,600 kronor. Därjämte bereddes tillfälle för två av sjömanskårens kockar att hos privat industriinrättning i Göteborg erhålla undervisning i tillverkning av korv. Då sålunda genom de vidtagna åtgärderna kronan numera är i tillfälle att för Karlskrona stations matinrättningar själv ombesörja tillverkningen av en så viktig proviantartikel som korv är, synes mig en säker garanti kunna påräknas för att ej mindre en god och på samma gång prisbillig vara erhålles än även hygienens fordringar, som vid dylik tillverkning är av största vikt, bliva iakttagna. Utan att vidare uppräkna de många mindre åtgärder till hälsovårdens fromma, som under året vidtagits på flottans huvudstation med och utan marinförvaltningens initiativ och utförts genom den huvudsakligen skickliga och kraftiga varvsledningen, övergår jag till redogörelsen för de sanitära förhållandena på kustartilleriets huvudstation och positioner. A Vaxholms fort har marketenteriet blivit flyttat och fått bättre lokaler än förut. Om förläggningen på fortet och redutten anmärkes, att den senare bör förses med elektriskt ljus och ackumulatorer anskaffas för den elektriska belysningen å fortet, så att den kan användas under längre tid av dygnet än som nu är fallet. I avseende på Oskar-Fredriksborg återstå ännu flera åtgärder i sanitärt hänseende, som i föregående årsberättelser påpekats, som jag antager komma att vidtagas undan för undan, när tiden medgiver det. Särskilt torde dock böra framhållas den sanitärt usla förläggningen av manskap i Oskar-Fredriksborgstornet under regementsövningarna. Likaså underhaltigt inkvarterade aro besättningarna i en del slutna batterier, som äro otäta och genomsläppa regn. Äldste läkaren vid regementet vill därför, att tak av korrugerad plåt över logementen uppsättas i dessa batterier.

De la brister, som förefinnas för kustartilleriet i inkvarteringshänseende, framträda så mycket bjärtare som i det stora hela bostäder och kaserner m. m. äro förträffliga, nya och på de flesta förläggningsorterna väl underhållna som de äro. De under året uppförda sex nya underofficersbyggnaderna vid Oskar-Fredriksborg erhålla också de amplaste lovord av äldste läkaren vid regementet. Han skriver i sin rapport:»var och en består av kallar-, under- och vindsvåning samt är genom ett vertikalplan delad i 2 lägenheter med särskild ingång till vardera. 1 källarvåningen finnes en ved- och en matbod till varje lägenhet. Undervåningen till vilken man kommer genom en trappuppgång med veranda på gaveln består av förstuga samt ett rum och kök. Från förstugan leder en trappa upp till vindsvåningen, som består av ett rum med balkong samt ett vindskontor. Varje lägenhet är försedd med vattenledning och elektriskt ljus. En stor fördel med dessa bostäder är att familjerna, som bebo dem, äro fullkomligt ostörda av varandra.» Kustpositionens lokaler vid Fårösund hava under året i många avseenden sanitärt förbättrats, varom detachementsläkarens rapport bär vittnesbörd. Därjämte uttalas dock följande anmärkningar. Dagrummen i kasernen voro mörka och fuktiga och därför förfelade för sitt ändamål som en trevlig tillflyktsort. De borde sammanslås till ett rum och fönster upptagas på södra gaveln och väggarna borde panelas eller målas. Trägolven i logementen voro förslitna och borde omla^çras eller ersättas med s. k. viktoriaplattor. Korridorernas trägolv bör ersättas med cementplattor. Om förläggningsorterna för Karlskrona kustartilleriregemente äro läkarrapporterna mindre vidlyftiga. På Kungsholms fort framhålles behovet av ombyggnad eller åtminstone utvidgning av varmbadhuset. Vidare klagas över den vidtagna åtgärden att förminska fönstren till logementen, varigenom dessa blivit ännu mera dystra samt kräva artificiell belysning även under dagen. På Ellennabbsbatteriet, där personalens förläggning är knappt tilltagen, påyrkas fortfarande barackers uppförande med matsal, läs- och skrivrum för folket etc. Om det tämligen nybyggda Västra Hästholmens fort uttala sig fortläkarna ävenledes klandrande i avseende på utrymmet. Detachementsläkaren vid Alvsborgs fästning säger:»från Oskar II:s fort kvarstå en del av under gångna år gjorda anmärkningar. Logementen äro dock nu, möjligen med ett undantag, alldeles torra, men ännu äro många rum i berget ytterst fuktiga med rinnande tak och väggar.> Därjämte anmärker han med rätta 21

22 på det usla avträdeshuset på kaserngården, som behöver ersättas med ett nytt. Fjärde minörkompaniets saknad av nattklosett i dess kasern påpekas även. Slutligen hava vi vattenfrågan på våra kustfästningar, som kräver vår uppmärksamhet.. Riksdagens beslut i denna fråga, vad Nya varvet och Älvsborgs fästning beträffar, hälsas naturligtvis av detachementsläkaren med stor glädje. Dricksvattenfrågan för Kungsholms fort omnämnes i äldste läkarens rapport såsom ännu olöst, varför vatten fortfarande måste fraktas dit och förvaras i reservoar. Fort Oscarsvärn och minor-, kompaniets förläggningsplatser å Almö och Aspö prisas däremot för deras goda dricksvatten. Om denna viktiga sak a Vaxholms fort och Oskar-Fredriksborgs fästning innehåller årets läkarrapport till mig följande. Dricksvattenfrågan har under året förts ett gott stycke framåt. Borrbrunnar ha upptagits vid 3. och 5. batterierna på Värmdön, 8. och 12. batterierna samt redutten på Rindön, 15. batteriet på Edholmen och 16. batteriet på Lillskär. Vidare en brunn vid ofticersbyggnaden på Oskar-Fredriksborg, en vid kanslibyggnaden därstädes samt en vid de ovannämnda underofficersbyggnaderna, där även en grävd brunn anlagts, innalles 11 st. brunnar, som ge ett ganska gott vatten. Den kvantitet som dessa brunnar lämna är följande: Batt....!!. 5. 8. 12. 15. 16. Off.-byggn. Kanslibyggn. Und.-off.-bygg. Redutten. Tim.-lit.. <J0 35 360 300 720 300 5.000 300 750 900 Dessa siffror, som vad 3. och 5. batterierna beträffa måste anses något låga, erhöllos vid den första provpumpningen, men då man anser, att dylika brunnar bliva mera givande efteråt, så torde det vara för tidigt att ännu fälla något yttrande om deras vattenmängd. Återstår brunnsborrning å Vaxholms fort där vattentillgången är så otillräcklig, att vattenbåt från Stockholm även detta år måst uthämtas för att fylla den på borggården befintliga brunnen. Önskligt vore i sundhetens intresse, att de vid vattenledningskranarna befintliga skoporna och dricksglasen borttogos, och att dessa ersattes med de numera allmänt i bruk å offentliga platser varande vattenkastarna. Om proviant och därtill hörande frågor i land har under det gångna året liksom förut anmärkning gjorts av förste läkaren i Karlskrona i avseende på mjölkleveranserna till stationernas matinrättningar. Sedan förvaltningsdirektionen antagit annan le-

verantör, hoppas man emellertid förbättring i här anmärkta förhållande. 1 avseende på bespisningen av personer, som blivit intagna i marinens fängelser i land, bör följande här anföras. Uppå marinförvaltningens underdåniga förslag har, sedan förste läkaren vid Karlskrona station i sin årsrapport till marinöverläkaren givit uppslaget till ärendets behandling. Eders Kungl. Maj:t genom nådigt brev den 23 maj 1913 föreskrivit dels att för den, som i något av marinens häkten undergår honom omedelbart ådömt fängelsestraff och därunder åtnjuter naturapovtion från någon av marinens matinrättningar, skall i avseende på utspisningen iakttagas, att lagad mat icke bestås till frukostmålet och att margarin icke bestås till större myckenhet än 15 gram per man och dag, dock att full portion utspisas, om i särskilt fall vederbörande läkare anser sådant behövligt, dels ock, att den besparing, som eventuellt uppstår genom minskning i portionen för dem, som undergå fängelsestraff, skall tillgodogöras den matinrättning, från vilken ifrågavarande bespisning verkställes i enlighet med vederbörande befälhavares bestämmande. Hittills har i häkte intagen person erhållit kost enligt utspisningsstatcrna för friska under tjänstgöring i land, men har denna kost visat sig vara väl rikligt tilltagen för nyssnämnd person. Ett önskemål hade därför uppstått att reducera portionen i detta fall. Man har emellertid icke ansett lämpligt att för var och en i marinens häkte intagen person göra förknappning i frukostportionen, utan endast då längre tids straff skulle avtjänas. För att likväl åtgärd i sådant syfte icke skulle bliva alltför betungande i redovisningsavseende har man icke ansett den, som avtjänar arreststraff, om också dylikt straff av lång tids varaktighet i enstaka fall kunde förekomma, böra vara underkastad sådan portionsreducering, utan låtit denna reducering begränsas till den, som underginge omedelbart ådömt fängelsestraff', för vilken straffart kortaste tiden vore en månad. Ett icke oväsentligt undantag har dock gjorts, i det att, om vederbörande läkare i särskilt fall anser behövligt att full portion utgår till den, som undergår fängelsestraff, sådan utspisning skall äga rum. 23 De sanitära förhållandena till sjöss. På grund av fartygsläkarnas rapporter samt mina egna iakttagelser under de inspektioner, som jag till åtlydnad av instruk-

24 tionen för marinöverläkaren företagit på de under redovisningsåret rustade fartygen, går jag nu att redogöra i största korthet för de sanitära förhållandena till sjös. Jag vänder mig först till det s. k. långresefartyget, vartill i år använts pansarkryssaren Fylgia. Genom omständigheternas makt kom även i år den sedvanliga expeditionen till avlägsnare farvatten att bliva helt kort, enär fartyget efter dess besök i Sheerness beordrades tillhöra vinterkustflottan i hemlandsfarvatten 1 dec. 15 febr., därefter Göteborgsavdelningen på västkusten 15 febr. 10 mars samt först därefter fick anträda en månadslång övningsresa till Madeira och Rotterdam. Om själva fartyget förekomma inga anmärkningar. Däremot framhålles, att den synnerligen stormiga väderleken under expeditionens första vintermånader ej medförde förökat antal förkylningssjukdornar. I slutet av januari och början av februari konstaterades däremot en tydlig ökning av sjukligheten i samband med gymnastikövningarnas början, som berodde enligt fartygsläkarens mening därpå, att folket efter gymnastikövningarnas slut fördes i öppna båtar ut till fartygen och härigenom utsattes för avkylning, som dock ej förorsakade några svårartade sjukdomsfall.»vinterutrustningen», säger slutligen fartygsläkaren i sin rapport,»som bestod av kappor, lånade från kustartilleriet, pälsmössor och pälsar för vaktmanskapet samt vantar, visade sig motsvara fordringarna på en sådan, om man får döma av hälsotillståndet, ty intet förkylningsfall kunde sättas i samband med bristfällig utrustning med avseende på beklädnaden.» Om skoleskadern, som 29 /s 3 %o 1912 var sammandragen på Hårsfjärden, i Nynäs hamn och på Trälhavet, innehålla fartygsläkarnas rapporter intet anmärkningsvärt nytt. Visserligen framhållas till avhjälpande de bristfälliga anordningarne för bad ombord åt besättningarna, men detta är en brist, som ej kan avhjälpas utan alltför stora kostnader. På alla våra pansarbåtar är man för övrigt under den kallare årstiden hänvisad för erhållande av renlighetsbad en gång i veckan åt besättningarna till badhusen i land, vilket beror därpå, att vid fartygens byggande för årtionden sedan, man icke utrustat dem för vinterexpeditioner. En del mindre viktiga anmärkningar ur sanitär synpunkt gör i år dessutom skoleskaderns läkare liksom fartygsläkarna i allmänhet å de övriga eskadrarna och avdelningarna, som jag ej anser mig böra intaga i denna årsberättelse, då de bliva såvitt möjligt är avhjälpta vid fartygens utrustning för ny expedition. Endast en anmärkning från skoleskadern torde dock böra av mig upptagas. Fartygsläkaren på pansarbåten Manligheten fördömer

utspisningen ombord av öl.»bruket av öl», säger han,»borde icke legaliseras, då missbruket ganska allvarligt bestraffas och det förra, som känt, ofta leder till det senare.» Svagdrickat föreslås i stället för ölet som måltidsdryck. Han skulle ha rätt, om svårigheten att få svagdricka, som håller sig att förvara ombord, ej funnes och gör problemet svårlösligt. Till frågan om de drycker, som utspisas ombord, vill jag strax återkomma. Karlskrona rekrytavdelning liksom Stockholms rekrytavdelning hava ej givit anledning till några anmärkningar, som hänföra sig till övningarna, vilka ju också mycket snart uppgingo i vinterkustflottans neutralitetsvaktgöring, för att återupptagas efter dennas upplösning och fullföljas och avslutas på de respektive stationerna i vanlig tid på våren. Och fartygen från rekrvtavdelningarna, som ingingo i vinterkustflottan, hava också först av den senares läkare blivit föremål för någon avsevärd kritik, som dock huvudsakligen hänför sig till de mindre stridsfartygen, såsom torpedkryssare och torpedbåtar samt jagare. Jag övergår därför till de sanitära förhållandena till sjöss ombord på vinterkustflottan. Stabsläkaren på denna säger i sin berättelse till mig, att»de hygieniska synpunkter, som under en vinterexpedition mest träda i förgrunden, röra klädedräkten». Då denna varit föremål för särskild utredning under expeditionen och han därvid varit i tillfälle att yttra sig, upptoge han nu endast de punkter, vari han anfört en mot kommissionens för denna sak a kustflottan stridande åsikt. Han förordade således, att livpälsarna gjordes tillräckligt långa, att vintermössor anskaffades för hela däcksavdelningen, att handskar efter infanteriets modell skulle antagas, att halmskor skulle bibehållas för bryggpersonal, att nytt flanellliv, som ginge upp till halsen och hade ärmar över armbågen skulle införas. Slutligen förordar han»baschlicker» för personal å jagare, torpedbåtar och undervattensbåtar för att hindra vatten att intränga i kläderna vid halsen i sjögång och för att skydda ansiktet och huvudet i övrigt för allt för stark avkylning. Näst klädedräkten anser stabsläkaren att uppvärmning och luftväxling ombord bör komma i betraktande. Båda hade, i den mån han varit i tillfälle att iakttaga, synts honom tillfredsställande. Dock göres här det tillägget, att respektive fartygsläkare torde framkomma med sina anmärkningar,»där så icke varit fallet». Såsom jag redan omnämnt, hava också fartygsläkarna på vinterkustflottans mindre fartyg konstaterat ett helt annat förhållande beträffande uppvärmning och luftväxling än stabsläkaren gjort med hänsyn till sina iakttagelser på pansarbåtarna. 25

26 Sålunda anmärker fartygsläkaren å torpedkryssaren Psilander, sedan han förklarat, att värmeledningen ombord fungerat väl, på de dåliga ventilationsförhållandena, särskilt i gnisthytten och i det maskinrum, över vilket sjukhj-tten är belägen, varigenom en besvärande hög temperatur i densamma uppstår. Samma fartygsläkares kritik över torpedbåtarne ur hygienisk synpunkt på vinterkustfiottan blir ännu hårdare. Särskilt hälsovådlig vore fukten i torpedrummen. Ofta kunde man därför finna vattnet cm.-högt i klädfacken och alla kläderna liksom kojerna och filtarna genomdränkta av vatten. Fukten kunde kanske till största delen förklaras av att ångkokningsapparaterna, som voro placerade i torpedrummen, vore i gång hela dagen, under det att ventilationen vore otillräcklig och under gång fullständigt omöjliggjord. Torpedbåtarna Perseus och Kegulus, varest ångkokarna «j voro placerade i torpedrummen, utmärkte sig sålunda i allmänhet för betydligt mindre fukt. Även värmeledningsförhållandena på torpedbåtarna hade vid flera tillfällen visat sig otillräckliga. Särskilda anordningar för kojstuvning under däck hade vidtagits, för att manskapet ej skulle behöva ligga i kalla och fuktiga sängkläder. Fuktigheten i torpedrummen å de torpedbåtar, som ej hade särskilt avstängt rum för ångkokare, skulle väsentligen kunna avhjälpas därigenom, att en över kokapparaterna neddragbar huv anbringades, som genom rör stode i förbindelse med ytterluften och hindrade den ständigt utströmmande vattenångan att inkomma i torpedrummen. Det allmänna hälsotillståndet betecknas emellertid av fartygsläkaren a Psilander med torpedbåtar som över förväntan gott trots de ovan angivna ogynnsamma faktorerna. Särskilt visade sig beväringsmanskapet vara ett gott material, som väl uthärdade både strapatser och svåra väderleksförhållanden utan att därav taga skada till hälsan. Om de sanitära förhållandena på torped kryssaren Claes Horn skriver fartygsläkaren följande:»för expedition vintertid synes torpedkryssaren Claes Horn föga utrustad, i synnerhet lämna ventilations- och isoleringsanordningarna ganska mycket övrigt att önska. Från expeditionens första dag till den sista besvärades man av ständig fuktkondensation från fartygssidorna, orsakande större och mindre vattensamlingar på durken. Av samma anledning hava de bordvarts belägna kojerna ständigt varit kalla och genomdränkta av fukt, något som sannolikt skulle kunna avhjälpas eller åtminstone förbättras, om en ventilationstrumma upptages tvärs igenom kojplatserna. Under förutsättning att de värmeelement, som finnas inne i hytterna, fungera ordentligt,

skulle ju härigenom en ganska god cirkulation åstadkommas och de nämnda olägenheterna kunna väsentligt minskas. Lyckligtvis var vinterklimatet under större delen av expeditionen synnerligen milt, varför något ogynnsamt inflytande på hälsotillståndet av de anmärkta bristerna ej kunde förmärkas.; Från vinterkustflottan återstår nu redogörelsen för de sanitära förhållandena ombord på de viktiga stridsfartygen av jagartypen. Som under vinterexpeditionen var kommenderad som divisionsoch fartygsläkare en synnerligen samvetsgrann marinläkare, vilken tillförene tjänstgjort på jagare och nu skrivit en bra rapport, vill jag här ur densamma göra följande utförligare utdrag:»jagardivisionen utgjordes av jagarna Vale, Vidar, Magne och Mode. Mina erfarenheter under expeditionen gälla ju mest Vidar, där jag var inmönstrad, men den stora överensstämmelsen i byggnadssättet mellan alla våra jagare göra, att de i stort sett kunna tillämpas på dem alla. Kustflottan låg förlagd till Karlskrona och utförde sina övningar i den närmaste omgivningen. Väderleken var under större delen av expeditionen synnerligen dålig. Storm, regn och snö samt dimma var under första tiden åtminstone så gott som dagligt bröd. Lufttemperaturen höll sig omkring 0 Celsius med ganska små variationer, vattentemperaturen mellan -j-2 och 0. Det är ganska förklarligt, att sådana väderleksförhållanden menligt skola inverka på hälsotillståndet. Luftrörskatarrer, halsfluss, reumatiska affektioner o. s.. v. ha förekommit i ganska stor utsträckning. Detta kommer kanske ej så till synes i sjukjournalen, men de dagliga sjukmönstringarna voro osedvanligt mycket besökta. Till denna sjuklighet bidrog nog även i hög grad en del hygieniska och andra missförhållanden, som jag längre fram får anledning beröra. Värmeledningen (ånguppvärmning) funktionerade utan någon nämnvärd anmärkning, och det fanns ingen svårighet att få trossbottnar, mässar och hytter väl uppvärmda. Ventilationen sker huvudsakligen genom däcksventilatorer. Och om dessa skötas på ett förståndigt sätt, så torde knappast någon allvarligare invändning mot deras funktion kunna göras. Men det förefaller, som om i allmänna medvetandet ombord den åsikten inrotat sig, att en ventilator måste stå vänd mot vinden. Under sådana förhållanden bliva de under vintern med dess skarpa och kalla vindar, med snö och regn, i stort sett oanvända. Om ventilatorn däremot vändes med vinden, så att luften suges ut, får man en god luftväxling, och snö och regn utestängas. Jag har prövat båda sätten och anser, att det sistnämnda under de för- 27

28 hållanden, som rådde då, vara det riktigare. Belysningen (elektr. ljus) var god och tillräcklig. Fuktigheten ombord var mycket stor. I det kalla vattnet måste fartygssidan bliva starkt avkyld. Den massa fuktighet, som alltid finns i så trångbodda bostäder, kondenserades på de kalla väggarna och rann ner på britsar, i säckfack och på durken, vilken ständigt var våt. Besättningens madrasser och filtar, som under dagen lågo som ryggstöd på britsarna, voro genomvåta; kläder och skodon, som förvarades i säckfacken likaså. I facken växte mögel i stor utsträckning och skadade där förvarade saker. För att i någon mån skydda madrasser och filtar för fukt tillverkades lätt avtagbara, målade segeldukskapell, som rätt bra fyllde sitt ändamål. Säckfacken isolerades på så sätt, att i botten och längs yttersidan klädsäcken lades underst. Idealiskt blev dock ej förhållandet härigenom, ty kläderna kändes alltid något litet fuktiga och möglet trivdes fortfarande. För besättningens kavajer funnos hängare uppslagna längs sidorna, men där drogo kavajerna åt sig fukten, så att hängarna ej kunde användas. Kavajerna fingo hängas ett stycke från sidan, men detta hade den olägenheten, att dagsljuset i hög grad utestängdes. Även i en del hytter och mässar var fukten svår, och kläder blevo illa åtgångna av mögel. Anordningar för badning finnas ej ombord. Genom överenskommelse med Flottans badhus fick besättningen bada efter varje kolning. Klossetter och pissoarer fungerade utan någon anmärkning. Som jag i en föregående berättelse varit i tillfälle att framhålla, äro jagarna från början ej avsedda att medföra läkare. Detta gör, att läkaren redan under fredstid arbetar under mycket primitiva förhållanden. Så måste läkarens lilla hytt även tjänstgöra som sjukhytt och apotek. Där måste läkaren förvara instrumentförråd, förbandsartiklar och medicin. Att detta varken är till glädje eller gagn vare sig för läkaren eller sjukvården är självklart. Under krigstid har läkaren en än värre ställning. Hans verksamhet kommer att bli av en mycket inskränkt art. Efter vad jag kan se, blir hans arbete, att försedd med några första förband gå omkring på däck och förbinda sårade. Ty någon plats ombord, som kan inredas till stridsförbandplats finnes ej. Nedgångarna till rummen under däck äro så små, att en transport av allvarligare sårade genom dessa är fullständigt utesluten. Och på däck är utrymmet ytterst begränsat, så att där inreda någon förbandsplats är näppeligen möjligt. Sjukvårdsutredningen är modern och fullt förstklassig. Bandagekistan är kanske väl stor under nuvarande förhållanden. En hälften så stor kista innehållande uteslutande förbandsartiklar, helst steriliserade, skulle kanske göra lika stor nytta som den nuvarande.

Saknaden av uppställningsplats för bandagekistan gjorde sig mycket gällande. Av utrymmesskäl kunde den ej förvaras i läkarens hytt utan fick stå framme på trossbotten, där den trots segeldukskapell for mycket illa, blev repig och ful. Saknaden av sjukhytt gör, att sjuka, som man ej kan beräkna skola tillfriskna om en eller annan dag, måste avpolleteras. Detta gör, att procenten avpolletterade blir mycket större än på fartyg, där sjukhytt finnes. Dessutom är jagarbesättningen så fåtalig, att varje man måste vara i arbete eller ersättas, om han är sjuk. Någon allvarligare olyckshändelse inträffade ej under expeditionen. En man blev sparkad i ansiktet, så att en komplicerad underkäksfraktur uppstod. Denna läktes oklanderligt, och efter 10 dagars sjukhusvistelse kunde mannen åter embarkera. Vid efterundersökning visade det sig, att ingen märkbar förskjutning mellan brottändarna ägt rum, funktionen oklanderlig. Intet dödsfall har inträffat. Ej heller någon epidemisk sjukdom. Desinfektion har företagits enl. Reg. f. M. II bil. 8 efter tre fall av lungtuberkulos. Inga övningar med sårades transport ha företagits. Undervisning i hälso- och förbandslära har meddelats i den utsträckning och enligt de direktiv, som meddelats från högste befälhavaren. Till sist skulle jag vilja framhålla några omständigheter, som möjligen skulle kunna göras till föremål för beaktande vid «n kommande vinterexpedition. På så små fartyg, som våra torpedfartyg ju äro, måste trångboddheten och de därmed förenade olägenheterna vara en faktor av stor betydelse. Besättningarna leva under så ohygieniska förhållanden, att allt, som kan göras för att förbättra dessa, måste göras. Ett steg i rätt riktning förefaller mig den åtgärd vara, som under en kort tid företogs, nämligen att ett logementfartyg ställdes till torpedfartygens disposition. På detta kunde besättningarne tillbringa sin lediga tid, här fick åtminstone halva besättningen kojplatser, här kunde den förvara de kläder, som ej nödvändigt behövdes ombord. Sjukvården hade även fördel av logementsfartyget, som bestod sjukhytt, där utredningen förvarades, och sjukrum, där lindrigare sjuka kunde förläggas. En annan sak, som under en kommande vinterexpedition allvarligt måste tagas i övervägande, är bekämpandet av fukten. Något skulle nog vinnas, om stor vikt lades vid, att efter rengöring i synnerhet på trossbottnarna : det använda vattnet noga. bortskaffades. För bättre ventilation skulle kanske bäst sörjas genom insättande av en tillräckligt kraftig fläkt. En sådan torde även vara av behovet påkallad i U. O. K.-mässen. Även torde behöva sörjas för en bättre isolering av säckfacken, samt för upphängningsplatser för kavajer och event. även för skodon. Dessutom bör besättningen 29

30 så ofta anledning därtill finnes, beordras att torka sina våta kläder i eld- och maskinrum. Något bör även göras för att fa till stånd en bättre ventilation av dynamorummet och officersköket. Här råder såväl sommar som vinter en odräglig värme. Den fläkt, som nu finnes där, tycks göra bra liten nytta.» Av denna rapport framgår bland annat olämpligheten av fartygsläkares kommendering under fredsövningar på jagare. Han bör i stället vara placerad på ett, jagardivisionen åtföljande, större fartyg för att kunna göra den nytta, som med honom avses. Under krig måste han däremot finnas ombord på en av divisionens jagare för att bringa all möjlig läkarhjälp åt sina skeppskamrater i deras farliga och maktpåliggande tjänsteutövning. Av de fartyg, som på grund av de politiska förhållandena under förliden vinter, voro rustade, återstå för vår granskning de pansarbåtar av 2:a klass och den torpedkryssare ra. fl. mindre fartvg, vilka tillsammans bildade den s. k. Göteborgsavdelningen. Stabsläkaren å avdelningen framhåller i sin rapport, att några anordningar för bad och tvätt ej finnas å de årtionden gamla pansarbåtarne, monitorerna Thordön och Tirfing. Vidare påpekas, huru besvärande fukten varit ombord såväl på dessa fartyg, som ombord på torpedkryssaren Jacob Bagge, innan man företagit sig att bekläda ytterskotten i hytter och mässar samt å trossbotten med tjock pannfilt samt ovanpå densamma fastsätta segelduk.»vidare», säger stabsläkaren i sin rapport,»visade det sig på grund av den kalla och fuktiga väderleken omöjligt att torka tvätt ombord, varför tillstånd begärdes, att få tvätta manskapetskläder på kronans bekostnad i land. Denna anhållan beviljade» endast i fråga om de värnpliktiga.» Stabsläkaren framhåller det från rekryteringssynpunkt betänkliga att på så sätt gynna de värnpliktiga. De stamanställda borde också få tvätten betald, då de själva ej kunna verkställa den på grund av de yttre förhållandena. 1 Av övriga fartyg i Göteborgsavdelningen utdömes ur sanitär synpunkt verkstadsfartyget Blenda av dess fartygsläkare. Jag giver honom fullständigt rätt, och anser att fartygets besättningslista åtminstone måste betydligt inskränkas. Till sist torde böra av mig framhållas, att flertalet fartygsläkare under vinterexpeditionerna i sina rapporter påpeka den nuvarande beklädnadens olämplighct för vinterbruk på samma gång de uttala sitt godkännande av de kompletteringar av densamma, som gjordes förliden vinter i form av pälsar och päls- 1 Härom föreligger redan underdånigt förslag av marinförvaltningen. Se vidare sid. 9 i denna årsberättelse.

mössor samt vantar. Behovet av extra underkläder, särskilt å de hälsofrestande torpedbåtarna, återstår dock att fylla. För övrigt vill jag om vinterutrustningspersedlar i klädväg ur sanitär förvaltningssynpunkt göra följande framställning. Under den kustflotta, som var sammandragen sistlidna vinter, gjorde sig gällande behov av särskilda persedlar utöver de i beklädnadsstaterna ingående för användning vintertid. Vad behovet då ansågs kräva av pälsar, pälsmössor och fårskinnsvantar blev i görligaste mån anskaffat och försågos fartygen därmed, varjämte yllevantar och halvyllekalsonger tilldelades det ombord kommenderade manskapet såsom personlig egendom. Vad, som sålunda anskaffades, avsäg det för tillfället mest trängande behovet. Givet är, att tillgången på erforderlig vinterutrustning för personalen ombord å vintertid rustade fartyg är av väsentlig betydelse för flottans krigsberedskap. Också hava vederbörande myndigheter under utredning de slag och den myckenhet av vinterutrustningspersedlar, som för ett fullständigt ordnande av denna fråga kunna finnas erforderliga. För en så viktig sak, som det nu berörda behovet innefattar, kan man icke göra uppoffringar nog, och det är att hoppas, att medel till fullständigande av den vinterutrustning, som efter det den pågående utredningen hunnit avslutas, kan komma att fastställas, med beredvillighet må komma att ställas vederbörande myndighet till förfogande. Om de sanitära förhållandena ombord på sommarens kustflotta och övriga avdelningar samt enskilda fart)-g, som varit rustade det senare halvåret, kan jag fatta mig jämförelsevis kort, enär med de gynnsamma väderleksförhållanden, som denna del av redovisningsåret vanligen råda, anmärkningarna helt naturligt blifva färre. Stabsläkaren på sommarens kustflotta kritiserar de sparsamhetstendenser, som nu göra sig gällande ombord i fråga om renhållningsmaterial och anser, att sparsamheten ej bör drivas så långt, att hygienen genom bristande renlighet blir lidande. Han gör anmärkning på det olämpliga material, varav handfaten äro förfärdigade på en del fartyg. Han gör likaledes anmärkningar på dricksvattnet ombord å några fartyg, som förorenats i cisternerna, därigenom, att locken på dessa ej blivit ordentligt pålagda. Han föreslår, att det vattentillförande röret, som nu mynnar fritt ovanför den övre öppningen till cisternerna, dragés ned i cisternen och tätt omslutes av locket etc. Förutom förbättrade påfyllningsanordningar för vattencisternerna påyrkas även bland annat införande av»vattenkastare» i stället för användande av muggar eller vattenskopor vid drickandet. Redan i min årsbe- 31

32 rättelse för 2 år sedan har jag meddelat, att denna senare åtgärd, som har särskild betydelse vid tillfällen av smittosam sjukdom ombord, såsom difteri, blivit av marinförvaltningen anbefalld till utförande å visst fartyg genom Stockholms varv, sedan infordrade ritningar och kostnadsförslag härför vunnit förvaltningens stadfästelse. Stabsläkaren framhåller vidare i sin rapport beträffande den sanitära betydelsen av vattenfrågan ombord en sak, som är av vikt även ur nykterhetssynpunkt.»maskin- och eldarepersonal bör», säger han med allt berättigande,»under fartygets gång få förfoga över tillräckliga kvantiteter citronsaft att blandas med dricksvattnet, en läskedryck, som ingalunda får betraktas som ett överflödigt njutningsmedel, utan såsom oundgänglig under arbetet i de heta maskin- och eldrummen, och som ingalunda kan ersättas av surrogatet havremjöl och destillerat vatten. Kan dessutom denna av folket värderade läskedryck därjämte i någon mån minska konsumtionen av öl, vilken för maskinisterna är särdeles frestande under de nämnda förhållandena, ligger däruti ännu ett skäl till återinförandet av citronsaften som en nödvändighetsvara.» Stabsläkaren har slutligen genom skrivelse till högste befälhavaren för sommarkustflottan givit anledning därtill, att en sjukbarack i land invid Hårsfjärden blivit ifrågasatt att uppföras och ritningar och kostnadsförslag till uppförande av en sådan blivit genom marinförvaltningens försorg uppgjorda och inlämnade till Eders Kungl. Maj:t för medels äskande av riksdagen. Då en hel del av flottans fartyg under flera månader årligen hava sina övningar förlagda till nyssnämnda plats och ofta avpolletteringar med kostsamma och besvärliga transporter till Stockholm förekomma av sjuka, som kunde vårdas i en dylik barack, vilket särskilt gäller de första enstaka fallen av smittosamma sjukdomar, har det synts alla de i ämnet hörda myndigheterna praktiskt och klokt, att den ifrågasatta åtgärden vidtages i synnerhet som kostnaden för varje sjuksäng skulle bliva mycket ringa enligt det uppgjorda förslaget. Av de jämförelsevis få anmärkningar, som ytterligare förekommit i fartygsläkarnas rapporter från sommarexpeditionerna, torde endast de böra här anföras, som angå sjökrigsskoleavdelningens fartyg. Särskilt pansarbåten Thor utpekas såsom ohygieniskt överbefolkad, då tidvis ända till 66 kadetter varit kommenderade ombord, varigenom utrymmet till det yttersta anlitats, under det att fartyget ingalunda håller måttet i avseende på nödvändiga ventilationsanordningar. Till sist får chefsfartyget Drott ett mycket dåligt betyg i hygien av årets fartygsläkare för den nyinredda officerskabyssen,

33 som synes honom för liten och obekväm samt»för varm» genom sitt omedelbara grannskap till manskapskabyssen. Kockens arbete blir härigenom»nästan outhärdligt». Om sjukligheten och dödligheten på flottans stationer. Denna del av min årsberättelse är liksom föregående år utarbetad på grund av de sjukförslag eller statistiska sammanställningar av sjukdomsfallen m. m., som stationsläkarne författningsenligt skola årligen inlämna till marinöverläkaren. Med tillhjälp av dessa sjukförslag äro i sin ordning av mig uppgjorda de statistiska tabeller, som åtfölja rapporten, och som jag nu går att diskutera. Tabell n:r 1 a lämnar sålunda en exakt redogörelse för antalet kvarliggande sjuka sedan föregående år, nyinsjuknade, döda och avskedade för invaliditet, antalet sjukdagar, som sjukligheten berövat tjänsten i land, antalet kvarliggande sjuka vid redovisningsårets slut samt äntligen den personalstyrka av flottans stam på stationerna, som varit underkastad dessa förändringar i tjänstbarhet. Tabell n:r 1 b lämnar motsvarande uppgifter för daglönarne på flottans varv. Om vi med hänsyn till de viktigaste av dessa uppgifter och för lättare och åskådligare jämförelse först uträkna promilletalen för sjukligheten, dödligheten och invaliditet på de båda tabellerna, så finna vi, att bland de stamanställde på flottans stationer under 1912 13 inträffat 558 /oo sjukdomsfall, 4,6 /oo dödsfall samt 7 /oo kassationer för invaliditet, medan bland daglönarna på flottans varv förekommo 844 /oo sjukdomsfall, 8 /oo dödsfall och 1,6 /oo avsked för invaliditet. Av dessa promilletal framgår, att sjukligheten och dödligheten bland daglönarne vid varvet är avsevärt större än bland den egentliga militärpersonalen i land, huvudsakligen beroende på daglönarnes högre ålder och därmed förenade större mottaglighet för sjukdomar. Bidragande i någon mån till de större promilletalen för daglönarnes sjuklighet och dödlighet är emellertid även den omständigheten, att de stanna i land hela redovisningsâret, medan en del av de stamanställde tidvis är sjökommenderad, varigenom dess statistik ej belastas med sjukdomsoch dödsfall under expeditionerna. Om vi emellertid sammanslå talen för de stamanställdes och daglönarnes på stationerna sjuklighet, dödlighet och invaliditet under det gångna året för att kunna jämföra dem med motsvarande tal under föregående femårsperiod, som återfinnas på 3 132990.

34 den för detta ändamål upprättade tabellen n:r I, så skola vi finna, huru överraskande obetydliga differenserna under de olika åren äro. Med en personalstyrka av 6,936 man, stamanställde och daglönare, samt bland dem 4,552 sjukdomsfall, 41 dödsfall och 37 kassationer, få vi följande promilletal: för sjuka 656 /oo, för döda 5,9 /oo samt för avskedade 5,3 /oo. Motsvarande promilletal för närmast föregående femårsperiod, uträknade med hjälp av tabell n:r I, voro för insjuknade under de respektive åren 773; 657; 652; 595 och 611; för döda 5; 6,5; 5,3; 6,8 och 4,8 samt för avskedade 2,i; 1,2; 2; 3,4 och 3,6. Till samma omdöme om det jämförelsevis goda hälsotillståndets ganska stora likhet och beständighet år från år på stationerna komma vi, om vi bedöma detsamma med stöd av siffrorna för sjukdagarnes antal. Enligt tabell 1 a och 1 b uppgick nämligen i år för de 6,936 stamanställde och daglönarne sjukdagarnes antal till 78,197 och av tabell n:r I finna vi för närmaste föregående femårsperiod följande siffror för sjukdagarne. År 1907 08 hade vi med en personalstyrka av 5,500 man 63,860 sjukdagar» 1908 09»»»»»» 6,400» 69,250»» 1909 10»»»»»» 6,700» 76,177»» 1910 11»»»»»» 7,200» 70,528»» 1911 12»»»»»» 6,810» 73,338» Om vi så ytterligare vilja karakterisera sjukligheten med stöd av våra två första tabeller, så finna vi att de 4,552 sjuka på stationerna (av de stamanställde och daglönarne) varit sjukskrivna sammanlagt under 78,197 dagar d. v. s. varje sjuk har vårdats i medeltal 17 dagar, innan han avfördes från sjukrullan. Mina fenj senaste årsberättelser lämna i denna sak följande upplysning. Ar 1907 08 vårdades varje sjuk på stationerna bland de stamanställde och daglönarne 15 dagar, år 1908 09 16 dagar, år 1909 10 17 dagar år 1910 11 16 dagar samt 1911 12 17 dagar. Härav framgår, huru nära siffrorna komma varandra för varje sjuks behandlingstid under alla dessa år. Sjukvården har huvudsakligen utövats av samma personer under denna tid, varför denna faktor kan betraktas som konstant. Slutledningen blir sålunda, att sjuklighetens natur även varit tämligen konstant. Härefter komma vi till tabell n:r 2, som är ett sammandrag ur rapporter rörande värnpliktiges övningar å stationerna. Av densamma finna vi att bland 2,610 värnpliktige inträffade under en övningstid från 86 till 300 dagar 1,348 sjukdomsfall eller

516 /oo och 6 dödsfall eller 2,3 /oo samt 123 kassationer eller 47 /oo. Promilletalen för sjuklighet, dödlighet och invaliditet bland de värnpliktige på stationerna under närmast föregående femårsperiod, som framgå ur tabell n:r II, voro följande. För sjuklighet 249, 206, 218, 456 och 443; för dödlighet 0,s; 0,8; 1,4; 2,7 och 1,5 samt för invaliditet 1,6; 3,3; 3,7; 10 och 48 /oo. Om dessa siffror kan först anmärkas de nära sammanfallande höga talen för kassationerna i år och förlidet år, som torde bero därpå, att de olika läkarne de senare åren upptagit alla kasserade, under det att förut de strax vid inryckningen efterbesiktigade och kasserade ej inedtagits på sjukförslagen. Promilletalen för sjuklighet äro högre i år än något föregående år under hela femårsperioden.»anledningen till den större sjukligheten bland beväringsmanskapet, som övats på stationerna, tinnes utan tvivel», säger förste läkaren vid Stockholms station i sin rapport till mig,»att söka i det sakförhållandet, att på grund av nedsatt övningstid för de icke vapenföre större antal av denna kategori måst inkallas till tjänstgöring å stationerna. Förlidet år utgjordes deras antal av 168, under det att detta år 341 blivit medtagna. Och det är just dessa, som betunga sjukvården, uttagna som de merendels äro till militärarbetare på grund av en eller annan fysik ofullkomlighet. En stor del av dem, omkring 15 %, har ock måst hemsändas såsom oförmögna till krigstjänstens vidare fullgörande.» Härtill anmärkes av nyssnämnde läkare, huru önskligt det vore, att utväljandet av militärarbetare vid inskrivningsförrättningarna kunde ske med större omsorg, vartill dock skulle erfordras längre tid för dessa förrättningar. På samma gång påpekas, att uppskovssystemet för litet användes. Har beväringsmannen väl inställt sig till tjänstgöring mötte det större svårighet att hemsända honom»såsom för tillfället oförmögen», ty dels förorsakades statsverket extra utgifter genbm utbetalande av resekostnader flera gånger; dels berodde det på den värnpliktiges eget fria val att begära uppskov eller ej. Han funne nu med sin fördel förenligt att stanna kvar och sökte få så lindrigt arbete som möjligt genom nästan dagliga besök hos läkaren. Efter dessa mera allmänna iakttagelser över hälsotillståndet på stationerna med ledning av statistiken skola vi nu övergå till en närmare redogörelse för sjukdomarna, som förekommit i land under året. Härvid skola vi begagna oss av tabellerna n:r 3 a och 3 b, av vilka den förra lämnar en översikt av de viktigaste sjukdomsgrupperna bland flottans stam och beväring (å stationerna) för tiden 1912 Vio 30 /g 1913 samt den senare mot- 35

36 svarande översikt av sjukdomarna bland daglönarne å flottans varv för samma tid. Därjämte skola vi till jämförande behandling anföra de siffror från tabell n:r III, som innehåller statistiken för de viktigaste sjukdomsgrupperna vid flottan (å stationerna) under närmast föregående femårsperiod. Lämpliga utdrag ur förste läkarnes å stationerna årsrapporter till mig över sjukdomarna och de åtgärder, som vidtagits eller föreslagits till deras bekämpande, komma likaledes att meddelas. De akuta infektionssjukdomarna på tabellerna ådrager sig först vår uppmärksamhet. Av dem lämna vi emellertid tillsvidare åsido de akuta veneriska, då de otvivelaktigt intaga en särställning såsom självförvållade och därtill lämpligast behandlas i sammanhang med redogörelsen för de veneriska sjukdomsfallen med kroniskt förlopp d. v. s. syfilisfallen. Med denna inskränkning finna vi av tabellerna 3 a och 3 b, att de ofarligaste akuta infektionssjukdomarna såsom parotitis epidemica, febricula och influensa förekommit talrikast under det gångna aret, medan först därefter komma de allvarligare sjukdomsformerna såsom difteri, scarlatina etc. med alltjämt sjunkande antal fall. På ingendera stationen har dock någon verklig epidemi av de senare sjukdomarna uppträtt. Visserligen skulle man kanske kunna kalla difteriens förekomst med 32 fall på Karlskrona station epidemi av ringa utsträckning, men när man genomgår förste läkarens vid stationen sjukförslag och berättelse, erfar man att 26 av dessa difterifall tagits i land i Karlskrona från pansarbåten»svea», som fört sjukdomen med sig från Stockholm. Därför torde den lilla epidemien rättare böra räknas till redogörelsen för sjukdomsförhållandena på årets sjöexpeditioner. Den återfinnes också i denna årsberättelses efterföljande kapitel»om sjukligheten och dödligheten ombord». I sammanhang med denna förklarande rättelse av difteriens förekomst på Karlskrona station förtjänar den anmärkningen om sjukligheten i allmänhet på nämnda station vår uppmärksamhet, som förste läkaren i sin berättelse gör i följande ord:»sjukligheten å stationen har under året icke varit anmärkningsvärt stor. Visserligen har så väl antalet sjukdagar som insjuknade under året varit större än föregående år, men anledningen till denna ökning är emellertid icke att söka i sjukligheten å stationen utan däri, att kustflottan var sammandragen härstädes under 3 månader förra vintern.» Vad särskilt beträffar förekomsten å de olika stationerna av de akuta epidemiska sjukdomarna ställer sig, med bortseende från de veneriska, jämförelsen mellan närmast föregående femårsperiod enligt tab. n:r III och året på följande sätt.

På Karlskrona station hade vi under de respektive fem åren 467, 181, 214, 281 och 263 fall mot 373 fall detta år samt på Stockholms station under de respektive fem åren 399, 370, 257, 361 och 328 fall mot 310 fall detta år. Så små tal och så små divergenser berättiga oss att kalla sjukligheten i de akuta infektionssjukdomarna, som här avses, under nyss angivna tidsperiod ganska oföränderligt l-inga. Om vi så övergå till de veneriska sjukdomarna, finna vi av tabellerna n:r 3 a och 3 b, att på Karlskrona station sjöfolket i 127 fall samt daglönarna i 6 fall ådragit sig (akuta, veneriska infektionssjukdomar) chancre och gonorrhé, medan (den kroniska sjukdomsformen) syfilis uppträtt bland sjöfolket med 33 fall och bland daglönarna med 1 fall samt på Stockholms station sjöfolket i 132 fall samt daglönarna i 15 fall ådragit sig chancre och gonorrhé, medan syfilis uppträtt bland sjöfolket med 52 fall och bland daglönarna med 0 fall. Följande tabellariska framställning av sjukdomsförhållandet i avseende på de veneriska infektionssjukdomarna bland sjöfolket (stam och beväring) och daglönarna på stationerna under redovisningsåret och det närmast föregående torde förtjäna uppmärksamhet för den upplysande beskrivning och överskådliga redogörelse vi få av dessa sjukdomars ökade frekvens bland sjöfolket. 1912 1913. 37 1911 1912. I min föregående årsberättelse gjorde jag med ledning av mig tillgängliga uppgifter från tyska, engelska och amerikanska

38 marinerna en jämförelse med sjukligheten på detta område hos oss och hos dem och fann promilletalen för nyinsjuknade i de stora utländska marinerna 2 4 gånger större än i vår. Med den prononcerade ökning i de veneriska sjukdomarna, som våra tabeller utvisa, komma vi snart i fatt åtminstone tyskarna, varför vi måste med all kraft begagna de vapen till den ödeläggande sjuklighetens bekämpande, som vi verkligen äga. Vid redogörelsen för de veneriska sjukdomarnas förekomst ombord i våra fartyg vill jag återkomma till detta ur ekonomisk och militär synpunkt samt för individen så ytterst viktiga ämne. Nu återstår oss däremot att redogöra för den andra kroniska infektionssjukdomen med kvarliggande fall från föregående år och nyinsjuknade, som årets översiktstabeller över de viktigaste sjukdomsgrupperna på stationerna upptaga. Det är tuberkulosen. Av tabell n:r 3 a finna vi tuberkulosfallen, som vårdats på Karlskrona station bland stam och beväring, uppgå till 128 och på Stockholms station till 60. Bland daglönare på varvet ha däremot enligt tabell n:r 3 b vårdats på Karlskrona station 27 och på Stockholms station 16 tuberkulosfall. Föregående år motsvarades enligt årsberättelsen för nämnda år dessa siffror av respektive 127 och 45 samt 30 och 17 såsom efterföljande tabellariska framställning över tuberkulosens förekomst de båda åren utvisar. 1912 1913. 1911 1912. Av denna tabellariska framställning finna vi sjukligheten i tuberkulos under det gångna året väl något minskad för Karls-

krona stations såväl militära som civila personal och Stockholms stations civila varvsarbetare, men vi finna tillika promilletalet (21,7) för tuberkulosfallen bland Stockholms stations stamanställda och värnpliktiga militärpersonal avsevärt större än under föregående år (15). Man föranledes av detta faktum skänka förnyad uppmärksamhet åt de hygieniska missförhållanden beträffande kaserner m. m. vid Stockholms station, som dess förste läkare påpekat även i år i sin rapport till mig, och som i ett föregående kapitel redan blivit avhandlade. Om tuberkulosen på nyssnämnda station innehåller för övrigt samma rapport en ganska upplysande redogörelse i många avseenden, varför jag anser mig böra anföra densamma i huvudsakliga delar. Först bör jag dock anmärka, att rapporten endast behandlar tuberkulosen bland de stamanställd e, vilket gör densamma så mycket värderikare som rapportskrivaren härigenom kommer att diskutera sjukdomsfall, som kunna av honom säkert följas, vilket icke är förhållandet med tuberkulosfallen bland de värnpliktige. Han skriver sålunda:»av lungtuberkulos hava 16 nya fall inträffat bland sjömanskåren. Dessutom hava, såsom tuberkulosen närstående, inträffat 3 fall av pleurit. exs. samt 4 fall av bronchitis chr., vilka efter avslutad vård å garnisonssjukhuset erhållit avsked; dessa sjukdomars möjliga, framtida övergång till tuberkulos kan nämligen under en ansträngande militärtjänstgöring ej uteslutas. Beträffande en kronisk infektionssjukdom sådan som tuberkulosen torde det i de flesta fall vara omöjligt att härleda dess utbrott från ett bestämt givet tillfälle, från ett visst, skadligt inflytande. Sjukdomens utveckling och framträdande sker ju vanligen så småningom såsom en produkt av flera ogynnsamma faktorer: ärftlig disposition, missbruk av alkohol, otillräcklig och olämplig föda, ohygieniska bostäder, särskilt hälsofarligt arbete o. s. v. I militär- och sjömansyrket tillkomma ytterligare moment av natur att påskynda sjukdomsutbrottet: stor trångboddhet, otillräcklig ventilation och förorening av luften från maskin- och förrådsrum m. m., en beklädnad, som blottar halsen och bröstets övre delar, eldarpersonalens utsättande för stora temperaturväxlingar, ekonomipersonalens ständiga arbete under däck, disciplinens krav på den enskilde att i alla väder, i ur och skur genomblöt och avkyld stå kvar på sin post, tills avlösning sker, allt som allt omständigheter av betydelse för tuberkulosens framträdande. 39

40 Som nämnt hava bland stationens stammanskap (underofficerskorpraler, korpraler och meniga) inträffat 16 nya fall av lungtuberkulos eller mer än 12 %o (liksom förra året). För att med något större tal kunna åskådliggöra sjukdomens förhållande till de insjuknades yrkesgren, ålder och tjänsteår bifogas en sammanställning av 5z dylika sjukdomsfall, som kommit till kännedom under de senaste '6 l h åren. Manskapsstyrkan varierar olika år och Tabell över 52 sjukdomsfall i lungtuberkulos bland stamolika årstider (beroende på mer eller mindre livlig rekrytering och avgång). I slutet av mars d. å. voro vakansernas antal 388 och de olika yrkesgrenarna räknade följande besatta nummer: 4:e matroskomp. 250, 6:e 299, 10:e 117, 2:a ekonomikomp. 167, 2:a eldarkomp. 410, 2:a hantverkskomp. 49 jämte 10 extra skeppsgossar och 1 båtsman, summa 1,303. Så snart misstänkta lungsymptom iakttagas hos en person,

var han än må tjänstgöra, sjukskrives han i kvarter eller avpolletteras till sjukhus för diagnosens fastställande. För lämpliga fall beredes vård å statens eller kommunens sanatorier. Under sjukdomstiden avstänges alla från tjänstgöring, och ingen tillätes återgå i tjänst, förrän detta medgivits av vederbörande läkare och under fortsatt observation. Förläfforninsr i kasern förbjudes och sjökommendering undvikes (beroende på huru manskapet å flottans station i Stockholm 1910 1913. 41 lång tid, som förflutit efter friskskrivningen, och om hälsotillståndet sedermera varit gott). Detta är så mycket lättare att iakttaga, som det huvudsakligen gäller korpraler och mest underofficerskorpraler (av de 14, som återgått i tjänstgöring, äro 9 underofficerskorpraler), alltid behövliga för tjänstens behöriga skötande i land. Har sjukdomen däremot träffat en andra eller tredje klassens sjöman, anställd enligt 3- à 4-årskontrakt, avstyrkes i regel för-

42 längd anställning, även om full hälsa synes hava åter förvärvats under lämplig vård. Kläder och sängservis desinficeras efter varje konstaterat fall. Direkt smitta från person till person har ej kunnat iakttagas. Med den ofta företagna grundliga rengöring av fartyg och kaserner, som äger rum inom örlogsmarinen, finnes ej heller anledning misstänka spridning av smitta från infekterade lokaler. Tuberkulosbacillens ubikvitet förnekas ju också enligt marinläkare Widstrands reserapport i marinöverläkarens årsberättelse 1906 1907. De läkare, som hava kvarterssjukvården om hand, anse sig ej kunna tillmäta privatbostädernas mer eller mindre hygieniska beskaffenhet något tydligt inflytande på sjukdomens förekomst; tvärtom synas de i kvarter boende ogifta sjömännens logier i allmänhet vara goda. De inspekteras ju också, som vi veta, av stationsmyndigheterna. Men då de i kvarter boende vanligen hava kontant portionsersättning, i närvarande ögonblick 68 öre, skulle man ju kunna tänka sig möjligheten av brister i nutritionen på grund av otillräcklig eller olämplig föda med ty åtföljande nedsättning av kroppens motståndskraft. För ett portionspris av 60 70 öre kan man naturligtvis medelst en praktiskt ordnad massutspisning skaffa tillräcklig och närande föda; för den enskilda individen torde det vara synnerligen svårt, om ej omöjligt. Företagna kroppsviktsundersökningar skulle kanske kunna lämna någon upplysning i detta spörsmål.» Om tuberkulosen bland stamanstiillde vid Karlskrona station i år har dess förste läkare också skrivit en kortare redogörelse, som för jämförelsen med förhållandena vid Stockholms station här må anföras.»under året hava bland stammanskapet anmälts 10 fall av i tuberkulos nyinsjuknade, nämligen: 3:e matros n:r 35 anställd vid flottan 1898 3:e»» 630»»» 1909 5:e»» 282»»» 1911 5:e»» 229»»» 1908 5:e»» 332»»» 1908 5:e»» 381»»» 1909 l:a ekonomi» 422»»» 1903 l:a eldare» 167»»» 1904 l:a»» 197»»» 1912 och l:a»» 356»»» 1909. Av dessa hava 2 erhållit avsked vid kassationsmönstring.

o A stationen äro av stammanskapet för närvarande anmälda 45 fall av tuberkulos, nämligen 8 underofficerare och 37 tillhörande sjömanskåren. Sju vårdas på sanatorier, övriga i hemmet.» Med anledning av nu anförda statistik för tuberkulosens förekomst på flottans stationer och förste läkarnas anförda redogörelser om sjukdomens uppkomst och behandling m. m. finner jag mig föranlåten erinra därom, att vi behålla i många fall våra tuberkulossjuka bland de stamanställda av humanitetsskäl och behandla dem intill kapitulationstidens slut i hemmen, på sjukhusen och sanatorier för att i en del fall se de sjuka återbördade till tjänsten. Vår statistik kommer emellertid härigenom att nedtyngas år från år med en mängd kvarliggande tuberkulossjuka, och flottan får därigenom högre promilletal tuberkulosfall om året, än om den regeln tillämpades, att varje bakteriologiskt konstaterat sjukdomsfall skall gå till kassation, såsom förhållandet är i främmande örlogsflottor. Att detta vårt förfaringssätt ur individens synpunkt måhända är önskvärt, kan ej förnekas. Men ur tjänstens synpunkt är det förkastligt, ty den lungsiktige bör ersättas med en frisk individ. Och ur sanitär synpunkt är det också säkrare att för alltid avlägsna smittobärarna, än behålla dem i rullorna för att kunna återtaga ett ringa fåtal såsom friska eller kanske rättare förbättrade. Dessa senare kommenderas ombord, få recidiv av sjukdomen på grund av de därför predisponerade hygieniska missförhållandena såsom den stora trångboddheten, förkylningar, överansträngning etc. oeh bliva farliga för sina skeppskamrater. Så nära ligger nämligen i sin koj den ena matrosen den andra, och hostar honom, om han här katarr, rätt i ansiktet; så ofta dricker den ena ur samma otvättade bägare som den andra etc, att det ined nödvändighet måste bliva stor fara för sjukdomssmittans spridning från person till person. Av det anförda vill jag framställa det påståendet, att det till och med i stort sett är humanare att avlägsna från tjänsten alla bakteriologiskt konstaterade fall av tuberkulos, och är det ur tjänstens synpunkt fördelaktigt, så bör den tuberkulossjuka individens krav på fortsatt tjänstgöring till kapitulationstidens slut vika för det allmänna bästa i detta fall. Nästa viktiga sjukdom på översiktstabellerna 3 a) och 3 b) för året, som förtjänar vår uppmärksamhet är den kroniska alkoholismen. Vi finna bland stam och beväring på Karlskrona station 27 fall av denna självförvållade sjukdom och på Stockholms 11 sjukdomsfall, medan vi under närmast föregående år hade 11 fall i Karlskrona och 17 fall i Stockholm bland stam och beväring. Bland daglönarna vid varvet vårdades för alkoho- 43

44 lisinus chronicus i år 18 personer i Karlskrona och 6 i Stockholm under det att året dessförinnan tabellerna upptaga för Karlskrona varv 22 kroniska alkoholister och för Stockholms 8. Efterföljande tabellariska framställning torde överskådligare visa denna förskjutning i avseende på siffrorna för alkolismen på flottans stationer i år och näst föregående år. 1912 1913. 1911 1912. Av denna framställning framgår att sjukligheten i den kroniska alkoholismen bland daglönarna på flottans båda varv minskats under året i förhållande till näst föregående år, medan samma sjuklighet bland stam och beväring väl minskats från föregående år till i år på Stockholms station, men däremot ökats i ungefär samma grad på Karlskrona station. Detta senare förhållande torde bero på vinterkustflottans sammandragning i Karlskrona, en anledning till förhöjd sjuklighet på den senare platsen, som redan förut blivit anmärkt. Den ytterligare diskussionen av alkoholismspörsmålet vid flottan skola vi upptaga vid den kommande redogörelsen för sjukligheten och dödligheten ombord. Om andra i land förekommande sjukdomsgrupper än de här avhandlade innehålla läkarnas rapporter inga särskilda skriftliga redogörelser bredvid sjukförslagen, som legat till grund för mina översiktstabeller. Vi övergå därför till dödlighetsstatistiken på stationerna.

Av tabell 4 a) med redogörelse för å stationerna döda och dödsorsakerna (daglönare undantagna) under redovisningsåret samt tabell n:r IV a med motsvarande uppgifter för närmast föregående femårsperiod finna vi, såsom vi också väntade, och ännu många år kunna vänta, till dess kampen mot tuberkulosen burit frukt, nämligen att de flesta dödsfallen berott på nyssnämnda folksjukdom. Tabellerna n:r 4 b) och IV b) innehålla redogörelser för de dödas tjänstetid och ålder, men torde ej vara i behov av vidare omnämnande. Samma är förhållandet med tabell n:r 5 med dess uppgifter om avskedade bland stampersonalen på grund av sjukdom och yttre skador vid flottans stationer 1912 13. 45 Statistik över vårdade å flottans sjukhus. Tabellerna 6 a), 6 b), VI a) och VI b) lämna oss den statistiska redogörelsen över verksamheten vid flottans sjukhus. Sålunda finna vi, att 1912 13 å flottans sjukhus vårdats 1,673 personer, värnpliktiga och personal från kustartilleriet m. fl. medräknade; att 11 av dessa patienter avlidit och 84 blivit avskedade för invaliditet samt att underhållsdagarnas antal för de sjuke uppgått till 24,763. Motsvarande siffror för närmast föregående femårsperiod återfinnas å följande sammanställning för å flottans sjukhus 1907 12 vårdade, döda och underhållsdagarnas antal. Å flottans sjukhus 1907 1/10 30 /9 1912 vårdade m. m. Av denna tabellariska framställning finna vi högre patientantal 1910 11 än i år, men ett vida högre tal för underhållsdagarna i år än något föregående år. Förste läkaren har, såsom sedan blivit anmärkt, skrivit den stora sjukligheten i år i Karlskrona, som konstateras bland annat genom antalet underhållsdagar för de sjuke, på vinterkustflottans vistelse där under flera månader.

46 Angående verksamheten särskilt å den kirurgiska avdelningen å flottans sjukhus finna vi av tabell n:r 7 a, att 244 operationer under året utförts å intagna patienter med gott resultat i 240 fall, mindre gott i 3 fall och med dödlig utgång i 1 fall. Under närmast föregående femårsperiod utfördes följande antal operationer. 1907 08 å intagna patienter 208 operationer med 1 dödsfall 1908 09»»» 210»» 1» 1909 10»»» 261»» 1» 1910 11»»» 263»» 0» 1911 12»»» 228»» 0» Förutom dessa å intagna patienter utförda operationer hava dessutom under alla åren en avsevärd mängd operationer av mindre betydenhet företagits å polikliniskt behandlade personer. Av statistiken framgår, att den kirurgiska verksamheten à sjukhuset allt fortfarande varit lyckosam. Såsom bilaga n:r 3 till denna årsberättelse bifogas en uppsats om den lokala anesterien av sjukhusläkaren vid kirurgiska avdelningen, som tjänar att ytterligare framhålla den sakkunniga och tidsenliga vård flottans sjukhus meddelar. Om sjukligheten och dödligheten ombord. På de många sjöexpeditioner, som under det gångna året voro rustade och inföllo delvis på ovanlig årstid, kunde man vänta en annan sjuklighet och dödlighet än den tämligen konstanta, som de föregående åren givit oss under vanliga förhållanden. Av marinläkarnes rapporter skola vi emellertid finna, huru överraskande lika statistiken i år följer densamma från närmast föregående femårsperiod. Sammanlagda besättningsstyrkan under redovisningsårets sjöexpeditioner utgjorde omkring 10,700 man, av vilka dock högst hälften var inmönstrad ombord samtidigt. Av tabell n:r 8 inhämta vi, att på expeditionerna inträffade med nyssnämnda besättningsstyrka 1,719 sjukdomsfall, som föranledde (885 avpolletteringar och) 4 dödsfall. Under förutsättning av lika lång övningstid skulle relativa sjuksiffran i år uppgå till lfio %>o och dödssiffran till 0,3 /oo. Årsberättelserna från närmast föregående femårsperiod lämna följande promilletal för sjukligheten och dödligheten ombord. 1907 08 174 /oo sjuka, 0,5 /oo döda, 1908 09 181 /oo sjuka och 0,5 /oo döda, i909 10 214 /oo sjuka och 0,i /oo döda,

1910 11 209 /oo sjuka och 0,3 /oo döda samt 1911 12 171 /oo sjuka och 0,4 /oo döda. Härav framgår det oväntade resultatet, att sjukligheten och dödligheten bland våra fartygsbesättningar ej påverkats av de ogynnsammare väderleks- och klimatförhållanden, som i år voro rådande under en större del av övningstiden, än som tillförene varit fallet. Det glädjande goda hälsotillståndet på vinterkustflottan tillskriva fartygsläkarne vårt härdade, friska folk. Mycket får dock helt säkert också skrivas på högste befälhavarens, fartygschefers och läkares m. fl. med framgång krönta bemödanden att hålla flottans stridsberedskap vid makt, vad bemanningen beträffar. Ett närmare studium av tabellerna n:ris 8 och 9 samt fartygsläkarnas berättelser om hälso- och sjukvårdsförhållandena på de olika fartygen skall visa det berättigade i mina lovord. Det högsta meddeltalet, l,i, sjuka per dag med en beräknad besättningsstyrka av 100 man finna vi enligt tabell n:r 8 på skeppsgossefartygen. Tabell n:r 9 upplyser oss emellertid om ofarligheten av den höga sjukprocenten. Det var mest yttre skador, små abscesser etc, som föranlett sjukskrivningarna. Och den enda gång, då man trodde sig hotad av en allvarlig sjukdom eller misstänkt difteri, befanns enligt fartygsläkarens rapport vid undersökning å epidemisjukhus i land, dit den sjuke omedelbart flyttats, ej denna sjukdom föreligga. Av de många yttre skadorna, som drabbade de unga besättningarna, voro några få av allvarligare natur, men gingo dock så småningom till hälsa under lämplig sjukhusvård. Det näst högsta medeltalet, 0,9, sjuka per dag med beräknad besättningsstyrka av 100 man finna vi på ett av vinterkustflottans fartyg, nämligen pansarbåten Svea, som utgick från Stockholms station och förenade sig med övriga fartyg i Karlskrona. Av tabell n:r 9 finna vi, att det var ej mindre än ett 30-tal difterifall, som karakteriserade sjukligheten på pansarbåten. Fartygsläkaren, som var en äldre, erfaren och kunnig marinläkare, handhade hälso- och sjukvården under de ganska prövande förhållandena ombord på ett utmärkt sätt och lyckades slutligen kväva epidemien, som dock en kortare tid försatte fartyget ur tjänstbart skick. Hans rapport över difteriepidemien, daterad den 16 dec. 1912, är av följande lydelse:»jag övertog läkarevården å Svea den 29 sistl. nov. Samma dag vid sjukmönstringen 1 fall av angina med beläggningar av misstänkt utseende. Jag erfor, att min företrädare såsom fartygsläkare, hade haft ett flertal anginor under tiden förut även sådana med beläggningar, samt att han tagit prov å dem, men 47

48 aldrig fått Löffler - -. Jag tog prov å mannen och inlade honom i sjukhytten. Den 3 %i svar å provet: Löffler -}-. Samma dag vid sjukmönstringen ännu ett fall av klin. difteri. Båda fallen remitterades omedelbart till Stockholms Epidemisjukhus; koj och säck till desinfektionsanstalten. Besättningen uppställdes på sätt, reglementet föreskriver, och prov togos å de sjukes backlag och övriga misstänkta av besättningen. Vid denna mönstring befunnos två vara klin. difteri; jag begärde att omedelbart få avpollettera dessa till Epidemisjukhuset och sände deras kojer och säckar till desinfektionsanstalten. Ävenledes avrådde jag inför chefen och sedermera inför divisionschefen avgång från Stockholm, åtminstone förrän jag fått svar angående de tagna proven. Fartyget avgick emellertid samma e. m. till Karlskrona; jag fick order av fartygschefen att isolera de båda difterisjuka i sjukhytten tills framkomsten till Karlskrona. Den V12 f. m. kom per gnist underrättelse från Stockholms Hälsovårdsnämnds bakteriologiska laboratorium, att 6 av de insända proven voro Löffler -j-. Dessa 6 vilka ej företedde kliniska symptom isolerades under nedresan i den för ändamålet utrymda eldaremässen; deras kojer och säckar tillvaratogos; backlagskärlen kokades. Som sjukdomsfallen redan voro spridda över ett flertal 8 à 10 olika backlag, var någon isolering av dessa ej gärna tänkbar. Efter ankomsten till Karlskrona den 2 /i2 avpolletterades de 6 bakteriologiskt fastställda fallen -f- de två förut omnämnda, i sjukhytten isolerade -f- 2 nya kliniska fall till flottans sjukhus jämte kojer och säckar, vilka desinfekterades därstädes. Hela besättningen uppställdes, och prov togos å samtliga de infekterade backlagen, ävensom å övriga misstänkta. Den 3 /i2 avpolletterades 4 bacillbärare. Jag hade vid ankomsten till Karlskrona den 2 /i2 föreslagit, att fartyget, om möjligt, borde förtöjas vid kaj och den del av besättningen, som ej vore absolut nödvändig för fartygets skötsel, läggas i kasern efter förutgången halsbesiktning, varpå fartyget borde underkastas grundlig desinfektion. Den 4 /i2 förtöjdes fartyget på order från högste befälhavaren vid den s. k. mobiliseringskajen. Den större delen av besättningen förlades efter vederbörlig besiktning i ett par logement i sjömanskasernen, fingo även skaffa därstädes. Den 4:e, 5:e, 6:e och 7:e dec. företogs desinfektion av fartyget: Formalinspray -j- grundlig skrubbning med het såplösning av sjukhytt, eldaremässar och trossbotten; alla kojer sändes till kemiska tvättinrättningen därstädes; filtar och madrasser utbreddes i det s. k. cisternskjulet, som upplåtits för ändamålet, och forma-

linsprayades; manskapets smutstvätt byktes därstädes; alla matkärl, knivar, gafflar och skedar kokades efter varje skaffning. Hela besättningen fick bada och byta rent. Prov för bakt. undersökning togos successivt å hela besättningen, inklusive underofficerare och officerare, varpå bacillbärare avpolletterades till flottans sjukhus. Under loppet av undersökningen befunnos förrådskonstapeln, biträdande skeppskocken samt biträdande underofficershovmästaren höra till de smittoförande (den förstnämnde sade sig omkring 3 veckor tidigare haft ont att svälja under några dagar utan att hava sökt läkaren därför). Detta fynd, sammanställt med smittans utbredning i ett flertal olika backlag, gjorde enligt min mening misstanken på en»matinfektion» ganska grundad. Desinfektionen utsträcktes till kabyssen (inklusive kokkärl och dylikt därstädes), penterier och förrådskonstapelns hytt; förvaringsrummen för proviant besiktigades, varpå brödrummet desinfekterades efter utrymning och ett parti bröd i trasiga paket uppbrändes. Desinfektionen avslutades den 7 /i2 på aftonen. Den 8 /i2 avpolletterades ett fall av klin. difteri och påföljande dag ånyo ett (dessa båda hava dock sedermera visat sig vara Löffler ); båda voro eldare, varför eldaremässarna ånyo underkastades desinfektion med het såplösning + formalinspray â kojer, filtar och madrasser. Hela besättningen undergick en sista halsbesiktning den 8 /i2. Den 9 /i2 på e. in. fick den kasernerade delen av manskapet flytta ombord. Fartyget förenade sig med kustflottan den 10 /i2. Från och med ankomsten till Karlskrona den 2 /i2 till och med den 9 /i2 hölls fartyget avstängt från kommunikation med de andra fartygen och med land. Från och med den 7 /i2 till och med den 13 /i2 inträffade intet bakteriologiskt fastställt fall av difteri. Den u /i2 å sjukmönstringen ett nytt difterifall (den 15 /i2 Löffler +), vilket omedelbart avpolletterades, varpå reglementets föreskrifter angående desinfektion och halsbesiktning följdes (någon tillfredsställande isolering av den sjukes backlag dock svår att genomföra). Vid undersökningen den 16 /i2 av de å backlaget och en del andra, misstänkta tagna proven fanns ej Löffler. I allt hava tills dato 23 man avpolletterats för difteri, därav 16 man bacillbärare.» Denna rapport kompletterades den 30 jan. 1912 på följande sätt:»efter genomgången desinfektion förenades pansarbåten den 10 /i2 1912 med kustflottan. Genom de i min rapport omnämnda åtgärderna lyckades det mig icke att fullt häva epidemien, i det att efter fartygets desinfektion fortfarande enstaka difterifall inträffade från och med 4 132990. 49

50 den 10 dec. 1912 till och med den 7 jan. 1913 i allt 8 fall (därav 6 med klin. symptom och 2 bacillbärare); samtliga dessa avpolletterades till flottans sjukhus, varefter desinfektion verkställdes och reglementets föreskrifter i övrigt följdes. Från och med den 8 jan., har intet fall av difteri inträffat ombord å fartyget.» Av denna redogörelse torde framgå, att det varit bäst, om fartyget kunnat kvarstanna i Stockholm, till dess man blivit herre över den farliga smittosamma sjukdom, som yppat sig ombord. Därigenom hade fartyget helt visst fortare än nu blev fallet återfått sin fulla tjänstbarhet. Medeltalet 0,8 sjuka per dag för beräknad besättning av 100 man finna vi på pansarbåten Dristigheten. Av sjukdomstabellen se vi, att ett mindre antal (7) fall av påssjuka samt ett flertal (31) fall av andningsorganens sjukdomar, förorsakade av förkylningar, enligt fartygsläkarens rapport karaktärisera sjukligheten ombord. Samma sjunkande medeltal av 0,7 sjuka per dag på varje 100-tal av besättningen giver oss tabellen n:r 8 för pansarbåtarne Oskar II, Manligheten och Thule. Endast Oskar II har enligt tabell n:r 9 bland sina sjuka något större antal akuta infektionssjukdomar, nämligen 14 fall av påssjuka, som dock voro av så lindrig beskaffenhet, att de ej föranledde avpolettering till sjukhus. I övrigt karaktäriseras sjukligheten på de tre fartygen av akuta bronchiter, gastriter och rheumatiska åkommor, som vid inträffande stormig och rägnig samt kall väderlek hopa sig och förklara det jämförelsevis stora antalet sjukskrivna på dessa vinterkustflottans större fartyg. Man väntade, att sjukligheten på vinterkustflottans mindre fartyg, såsom torpedkryssare, jagare och torpedbåtar med dess förut omnämnda bristfälliga värme- och ventilationsförhållanden skulle giva sig tillkänna på tabell n:r 8 med ännu högre medeltalsvärden för sjuka per dag än på de ur hygienisk synpunkt bättre lottade pansnrfartygen. Detta blev emellertid icke fallet, utan vi fingo i stället avsevärt mindre medeltal. Härvid är dock att märka, att småfartygen kunna ej behålla ombord annat än tillfälligt sjuka, utan måste avpollettera de svårare sjuka eller skadade, som genom sina många underhållsdagar såsom sjukskrivna skulle hava pressat upp medeltalssiffrorna, vilket just är förhållandet med många av pansarbåtarnas sjuka på grund av de bättre anstalterna för sjukas vård på dessa fartyg. Av statistiken på tabell n:r 8 finna vi slutligen, att sjukligheten på alla de vanliga, årligen återkommande expeditionerna, såsom rekrytavdelningarna, sjökrigsskoleavdelningen, sommarkustflottan

etc., varit ringa, med jämförelsevis små medeltal för sjuka per dag och 100-tal av besättningen. Studera vi närmare tabell n:r 9, som utgör en översikt av sjukdomsfallen på sjöexpeditionerna, samt stabs- och fartygsläkarnes rapporter, finna vi, att till det redan sagda om de akuta infektionssjukdomarna ombord bör läggas stabsläkarens för Göteborgsavdelningen rapport om de två fallen av barnförlamning, som förekommo på verkstadsfatyget Blenda. Därefter skola vi lämna en jämförande redogörelse för könssjukdomarna under alla årets sjöexpeditioner samt slutligen ägna vår uppmärksamhet åt tuberkulosen och alkoholismen ombord, på grund av dessa sjukdomars stora samhälleliga och marina betydelse. Av de två nämnda fallen av poliomyelitis acuta, som inträffade på verkstadsfartyget Blenda, då hon var liggande i Göteborg, var det ena allvarsamt och åtföljt av kvarstående förlamning, det andra lindrigt med mycket ringa symptom. Båda fallen avpolletterades omedelbart till Göteborgs epidemisjukhus, varefter följande desinfektionsåtgärder vidtogos: Hela fartyget undergick en noggrann rengöring, kojer, filtar m. m. de sjukas tillhörigheter samt sjukhyttens lösa inredning fördes i land och desinfekterades å epidemisjukhuset. Sjukhytten rengjordes noggrant och desinfekterades med 5 % formalinlösning samt tillstängdes 1 dygn. Trossbotten rengjordes med het såplösning och delvis med 5 % kresolsåplösning. Klosetterna, dörrhandtag m. m. rengjordes med 5 % kreosolsåplösning. U. O. K.-mässen, där den helt lindrigt insjuknade tjänstgjorde som uppassare, desinfekterades särskilt noggrant, likaledes dess servis. Under 6 dagars tid kokades manskapets backlagskärl efter varje mål i ånga. Hela besättningen tillhöils, att iakttaga noggrann halshygien. Lämpligt gurgelvatten tillhandahölls. Blenda samt undervattensbåtarna isolerades från den övriga avdelningen och från förbindelse med land under 1 vecka. Som vi finna vidtogos kraftiga desinfektionsåtgärder ombord på det för övrigt alldeles överbefolkade och synnerligen ohygieniska gamla fartyget och de duktiga läkarna på Göteborgsavdelningen fingo också glädja sig åt sjukdomens utslocknande. Till bekämpande av de veneriska infektionssjukdomarna organiserades av läkarna på några av våra fartyg i år liksom föregående år profylax, men med växlande resultat, då befälet ombord ej ansåg sig vilja eller kunna påbjuda, att folket, som utsatte sig för venerisk smitta, skulle vara skyldigt underkasta sig profylaktisk behandling vid återkomsten ombord efter tilländalupen permission. Statistiken visar därför enligt tabell n:r 9 130 fall av akuta veneriska (14 chancre och 116 gonorrhee) sjukdomar 51

52 och ej mindre än 23 kroniska sådana eller syfilis. De 153 fallen av veneriska åkommor bland besättningarna, som årets sjöexpeditioner således fört med sig, motsvaras av 104 fall förlidet år, och gå vi till årsberättelsen för närmast föregående år finna vi fallens antal vara 115, samt året dessförinnan ytterligare ökat eller 157. Vi hava sålunda kommit åter till 1909 10 års stora sjuklighet på detta område. Såväl genom dessa fakta som erfarenheterna från främmande örlogsmariner, bekantgjorda i de respektive marinöverläkarnes årsberättelser, synes icke återstå något annat praktiskt sätt att bekämpa dessa för individen och tjänsten så ödesdigra sjukdomar, än obligatorisk profylax med straffpåföljd för dem, som bevisligen undandragit sig en sådan. Tuberkulosfallen ombord i år hava egendomligt nog varit precis lika många som förlidet år eller 50. Det är en anmärkningsvärt hög siffra, som borde mana de myndigheter, vilka plocka ombord på en del av våra fartyg, såsom t. ex. kadettfartyget, verkstadsfartyget Blenda m. fl., större besättningsstyrkor än fartygen äro avsedda för och kunna härbergera utan hygieniska olägenheter, att iakttaga ett motsatt förfarande vid sjökommenderingarna, ty nu ådraga de sig en stor del av ansvaret för tuberkulosens spridande bland vårt sjöfolk. Den sista sjukdomsformen på våra sjöexpeditioner, som vi bruka ägna vår uppmärksamhet, är den kroniska alkoholismen. Vi hava i år enligt tabell n:r 9 ej mindre än 13 sjukskrivningar på grund av denna för tjänsten ombord så fientliga och farliga sjukdom, medan vi förlidet år endast hade 4 fall. Visserligen var förra året ett gott år med sina jämförelsevis få fall, men under året hava ej alla de upptagna 13 fallen varit nya fall, utan flera av dem hava varit récidiver av redan konstaterade sjukdomsfall. De många fallen i år ombord häntyda därpå, att man ovarsamt sköter sjökommenderingarna, då man sänder ombord så farliga personer, som notoriska alkoholister utan tvivel äro. Man borde i stället från all tjänstgöring skilja, d. v. s. avskeda alla konstaterade kroniska alkoholister. Genom att behålla dylika individer i tjänst, skapar man ständigt nya. De många vakanserna skulle inte tillåta det rättvisa förfarandet, att avskeda så snart som möjligt alkoholisterna, har man sagt. Dessa olyckliga bidraga i stället till de många vakanserna, kan man tryggt påstå, ty många ynglingar rädas för kamratskapet med dem och låta därför icke anvärva sig. Innan vi lämna kapitlet om sjukligheten och dödligheten ombord, vilja vi redogöra för några anmärkningsvärda, enstaka sjukdomsfall, som förekommit på årets expeditioner, samt därefter slutligen säga några ord om de inträffade dödsfallen till sjöss.

Fartygsläkaren på kadettfartyget skriver i sin rapport följande:»två fall bland kadetterna påkalla uppmärksamhet: det ena gäller kadett L., på sjukförslaget upptaget under diagnosen Tubercul. epididymidis, som sökte läkare för svullnad och smärtor i den ena stenen; vid undersökningen befanns den andra stenen avlägsnad, enl. uppgift för tuberkulos, den kvarvarande öm och svullen, varjämte palperades en knottra i epididymis. Fallet uppfattades av mig vara av tuberkulos art och av så allvarlig beskaffenhet, att avpol. vore nödvändig, vilket även skedde (d. 8 /n). Efter någon tid (d. 26 /n) återkom mannen, nu utrustad med ett läkarebetyg av huvudsakligt innehåll, att varken»teoretiska eller praktiska skäl» talade för nödvändigheten att avbryta tjänstgöringen ombord. Jag nödgas medge, att jag ej tillräckligt djupt begrundat och avvägt de teoretiska skälen, men då patienten efter 14 dagar åter sökte mig för samma symptom och oförmåga att vidare tjänstgöra, ansåg jag vägande praktiska skäl föreligga, att åter avpolettera kadett L.; dessförinnan konsulterades sjuk husläkaren på kirurgiska avdelningen av flottans sjukhus i Karlskrona, som delade min uppfattning av fallets beskaffenhet. Fallet synes mig erbjuda intresse, dels för att 'illustrera olämpligheten av att utan vidare antaga som kadett en sökande, på vilken är gjord ablatio testis för tuberkulos, dels för att pröva värdet av intyg från civila läkare, som ej varit i tillfälle att sätta sig in i tjänstgöringen och arbetet ombord. Kadett L. återkom ej vidare. Det andra fallet är i sjukförslaget upptaget som epilepsia. Kadett S. föll under signaleringsövningar den 3 febr. medvetslös o c^ ö omkull med allmän tonisk och klonisk kramp i armarna; omedelbart företagen undersökning visade djup medvetslöshet, betydande tungbett, snarkande andning, abnormt vidgade pupiller. Annat organiskt lidande kunde uteslutas. Medvetandet återvände efter omkring en kvart och efter tre dagar kunde kadett S. utskrivas symptomfri. Då jag efter personligt samtal med kadett S:s fader och brevväxling med familjens husläkare ej kunnat finna hållpunkter för sjukdomen, ej heller under återstoden av expeditionen symptom på sjukdomen eller dess ekvivalenter förekommit, har jag ej funnit anledning vidtaga någon åtgärd. Men i anseende till de viktiga följder sjukdomen kan föra med sig, ej mindre för personen i fråga, än även för tjänsten, har jag ansett mig böra fästa uppmärksamheten på fallet, för att underställa detsamma marinöverläkarens prövning.» 53

54 Det första fallet giver mig anledning påpeka, att författningarna ej lägga hinder i vägen att till kadett antaga en person med utläkt tuberkulos. Sedan ifrågavarande kadett L. emellertid visat tydliga tecken på recidiverande tuberkulos, har han vid förnyad läkarbesiktning kasserats och lämnat sjökrigsskolan. Vad det senare fallet beträffar, har någon prövning av mig ej varit av behovet påkallad, enär kadett S. vid hemkomsten från sjöexpeditionen av annan anledning förklarades olämplig för sjöofficeçsyrket samt slutade vid sjökrigsskolan. A Stockholms rekrytavdelning inträffade ett sjukdomsfall, som särskilt på grund av dess vidare utveckling var av stort intresse. Patienten ifråga, en 43-årig flaggunderofficer, insjuknade häftigt den 13 /n 1912, under det han satt på avträdet, med svåra smärtor i buken samt blodiga diarréer. Han kallsvettades och blev så matt, att kamraterna måste hjälpa honom till sängs. Som pat. sedan en del år tillbaka ofta lidit av sveda och sugning i maggropen, misstänkte fartygsläkaren, att det plötsliga insjuknandet med häftiga buksmärtor möjligen kunde härledas från ett magsår, eventuellt komplicerat med perforation, varför han omedelbart inskickade honom till sjukhus (Maria sjukhus). Överläkaren därstädes företog genast undersökning, varvid konstaterades, att pat. var betydligt matt och nedsatt samt klagade över smärtor i buken, mest lokaliserade till vänster sida och nedom naveln, varest pat. även markerade ömhet på ett ungefär flathandstort område. Buken var mjuk och i övrigt oöm. Pulsfrekvens normal, ingen tetnperaturstegring. Pat. hade flera tunna, blodiga öppningar. Det var tydligt, att någon perforationsperitonit ej förelåg, utan ställdes diagnosen på embolus eller trombos i mesenterialkärlen. Härför talade även pat:s uppgift, att han ända sedan skeppsgossetiden lätt blivit andfådd, vilka symptom avsevärt tilltagit, sedan han för 10 år sedan genomgick en rheumatisk feber. Då pat. ej företedde några ileussymptom, beslöt man exspektera. Isblåsa och noggrann observation. Symptomen gingo efter några dagar tillbaka. 26 /n ånyo svåra, snart övergående plågor i buken på ungefär samma plats som förut. 4 /i2 på e. m. fick han svåra smärtor i vänster knäveck, och underbenet blev kallt och känslolöst. Redan några timmar tidigare hade pat. iakttagit en dornningskänsla i vänster ben, som emellertid vid stående försvann. Vid ett par timmar senare företagen undersökning var pulsen oregelbunden, vänster fot och underben bleka, alldeles kalla och absolut känslolösa till en knapp handsbredd nedanför knäledsplanet. Fot och tår kunde ej röras. Någon puls kunde ej kännas i benets arterer, först i den övre delen av lårbensarteren kunde densamma iakttagas.

Diagnosen sattes genast på embolus i arteria femoralis, och situationen var således allvarlig nog. För att söka rädda pat. från brand i benet och härigenom oundviklig amputation, föreslogs pat., att man skulle söka genom operation avlägsna blodproppen och återställa circulationen i benet. Härtill var pat. villig. Redan samma kväll, 7 timmar efter insjuknandet, verkställdes operationen, och operatören fann snart nog tromben, som var belägen strax ovanför den plats, där lårbensarteren delar sig i den ytliga och den djupa grenen. Sedan en klämmare lagts å kärlet ovanför blodproppen, gjordes ett snitt i arteren och tromben utskaffades tämligen lätt. Härpå hopsyddes kärlet i enlighet med de av Carrel angivna metoderna, vilket på grund av den starka blödning, som inträdde sedan circulationen kom i gång, var förenat med stora svårigheter. Symptomen gingo nu så småningom alldeles tillbaka, känslolösheten försvann och rörelseförmågan återkom. För undvikande av recidiv fick pat. emellertid under ett par månader ligga till sängs. Fallet är ett vackert exempel på den moderna kirurgiens stora framsteg, grundade i detta fall till stor del på de geniala experimentella undersökningar, som gjorts av Carrel, undersökningar, vilka, som bekant, förra året förskaffade honom Nobelpriset. Tydligt är, att hade ej operatören med klar blick på situationen med sådan skyndsamhet utfört operationen i fråga, hade brand säkerligen snart nog tillstött och amputation måst verkställas. Vad beträffar anledningen till de upprepade anfall av blodpropp, för vilken pat. varit utsatt, måste den sökas i ett hjärtfel (initralisstenos), varav pat. företett lindriga symptom redan i barndomen, och vilka symptom tydligen förvärrats efter en för 10 år sedan genomgången ledgångsrheumatism. Dödsfallen, som inträffade på årets sjöexpeditioner, voro 4 och dödsorsakerna i 2 fall drunkning, i 1 fall svåra sårskador av exploderande lös ammunition, samt i ett fall skottskada (vådaskott med browningpistol). Om sjukligheten och dödligheten vid kustartilleriet. Tabellerna n:r 10, 11, 12 och X, XI, XII samt läkarnas rapporter lämna följande översiktliga redogörelse för sjukligheten och dödligheten vid kustartilleriet under det gångna året. Stamanställdas antal vid kustartilleriet var, inberäknat officerare, underofficerare och vederlikar omkring 1,600 man. Bland dem inträffade enligt tabell n:r 10 1,068 sjukdomsfall och 2 dödsfall samt verkställdes 14 kassation er för invaliditet, vilket gör 667 /oo sjukdomsfall, 1 %>o dödsfall och 8,7 /oo kassationer. 55

56 Motsvarande promilletal för närmast föregående femårsperiod voro följande: Sjukligheten har sålunda enligt denna statistik minskats, dödligheten och kassationerna för invaliditet likaså mot förlidet år. Därjämte är man av dessa siffrors vittnesbörd berättigad säga, att hälsotillståndet bland kustartilleriets stamanställda varit under närmast föregående femårsperiod och är fostfarande mycket gott. De värnpliktiga vid kustartilleriet, som övades under rekrytoch repetitionsövningarne i år, voro enligt tabell n:r 10 till antalet 1,584. Bland dem inträffade 913 sjukdomsfall men intet dödsfall. Däremot kasserades för invaliditet 22 man. Vi få sålunda 576 0/ oo sjukdomsfall, 0 /oo dödsfall och 13,8 kassationer. Motsvarande promilletal under närmast föregående femårsperiod hava varit följande: Sjukligheten bland kustartilleriets värnpliktiga hav sålunda i år varit mindre än förlidet år, under det att liksom förlidet år inga dödsfall förekommit, varjämte promilletalet i år för kasserade sjunkit från föregående år. Om sjuklighetens natur och de olika sjukdomsgruppernas förekomst på kustartilleriet under året lämnar oss tab. n:r 12 närmare upplysning. De akuta infektionssjukdomarna se vi företrädda huvudsakligen av de mindre allvarliga såsom rubeola, febricula, parntitis epidemica och influensa, medan däremot difteri och scarlatina ej förekommit annat än i enstaka fall på de olika förläggningsorterna. Att Fårösunds kustposition med sin lilla besättning i alla fall skulle oroas genom förekomsten av 4 scarlatinafall, föregångna av flera elakartade anginor utan exantem ligger i sakens natur. Emellertid bekämpades där sjukdomen på ett energiskt och lyckligt sätt genom lämpliga isolerings- och desinfektions-

åtgärder. Förutom scarlatinafall under våren förekom å nyssnämnda kustposition dessutom under senare delen av redovisningsåret ytterligare en akut, fast ofarligare epidemisk sjukdom, nämligen mässling med 6 fall bland garnisonen, under det att sjukdomen samtidigt gick epidemisk över hela Gottland. Av övriga infektionssjukdomar på tabell n:r 12 är det vidare de veneriska, som ådraga sig vår uppmärksamhet De förekomma i år med 26 fall akuta (7 chancre -f- 19 gonorrhé) och 3 kroniska (syfilis), eller sammanlagt 29 fall, vilket anmärkningsvärt nog är samma antal veneriska sjukdomsfall, som voro upptagna på fjolårets motsvarande tabell, medan dock den viktigaste formen eller syfils då var företrädd av 7 fall. Tuberkulosfallen i år finna vi vara 32, medan förlidet år siffran för dem var 33. Om de 8 nya fall av tuberkulos, som inträffat på Vaxholms kustartilleriregemente har äldsta läkaren följande anmärkning.»de flesta fallen hava inträffat vid Oskar- Fredriksborg bland manskapet med den bästa förläggningen, vilken omständighet lämnar ett visst stöd åt den tämligen allmänt omfattade åsikten att tuberkulosens uppträdande bland militärpersonalen ej så mycket är att söka i en under tjänsten ådragen infektion, som i att den insjuknade redan vid inryckningen medfört sjukdomen i ett latent stadium.» Om dödsfallen på kustartilleriet under året torde följande förtjäna omnämnande. Sålunda har bland Vaxholms kustartilleriregementes värnpliktiga inträffat ett dödsfall under en idrottstävlan utan föregående sjukdom. Äldsta läkaren vid regementet gör med anledning av denna sorgliga händelse följande uttalande:»då dessa tävlingar numera börja intaga en alltmera framskjuten plats bland övningarna, så torde det vara nödvändigt, att läkarna sättas i tillfälle att med uppmärksamhet följa dem. Programmen för dessa övningar böra granskas av läkaren, och då mera ansträngande sådana förestå, böra undersökningar över de tävlandes hälsotillstånd företagas.» Det andra anmärkningsvärda dödsfallet gällde en officer i sin kraftigaste ålder, som»avled efter tolv dagars svår sjukdom av en från appendix utgången, kolossal retroperitoneal abscess. Efter tre dagars obestämda symptom remitterades den sjuke från Nya varvet i Göteborg till Sahlgrenska sjukhuset den 2 A 13, Operation företogs den 6 /4 med letal utgång den 10 A 13. Obduktionen visade, att appendix låg abnormt, bakom caecum, slagen uppåt och fastlödd till colon adscendens samt inbäddad i adhärenser, så att den först inifrån kunde påvisas. Hela spetsen var gangränös och öppen mot en densamma omgivande ofantlig abscess, som sträckte sig ifrån och bakom mitten av colon adscendens upp 57

58 mot högra njurens bäckendel, över mot mitten framför vertikala delen av duodénum, bakom colon transversum och slutligen något nedom flexura duodeno-jejunalis.» Revaccinationen vid marinen. Vid flottans station i Karlskrona hava enligt första läkarens rapport 368 man revaccinerats med vaccin från medicinalstyrelsen. Resultatet blev gott hos 45,6 % av de ympade. Om revaccinationen vid flottans station i Stockholm skriver förste läkaren följande:»då huvudstaden sistlidna vår hotades av en smittkoppsepidemi och vår personal bor spridd över hela samhället, och jag dessutom hade mig bekant, att sjömän och daglönare ej endast bodde i samma hus utan även i samma rum som i sjukdomen insjuknade, ansåg jag det lämpligt att tillråda en allmän vaccinering. Omkring 1,600 personer, tillhörande flottan, begagnade sig ock härav. Alla sjökommenderade ålades revaccinering, men en del beväringsmän vägrade efter vanan. Beträffande resultatet av revaccineringen så varierade detsamma betydligt beroende dels på olika vaccin, dels på den längre eller kortare tid, som förflutit sedan föregående ympning. Hos enstaka grupper kunde man alltså erhålla över 90 % gott resultat, men i andra fall blott omkring 25 %.» Revaccinationen (med vaccin från medicinalstyrelsen) vid Vaxholms kustartilleriregementes huvudstation under året gav följande resultat. 157 stamrekryter revaccinerades, varav 71 % med gott resultat och av de 104 revaccinerade värnpliktiga 42 % med gott resultat. Äldste läkaren påpekar i sin rapport nödvändigheten av obligatorisk allmän vaccinering vid första inryckningen för både stam och beväring. Bland kustartilleristerna hade visserligen intet fall av smittkoppor inträffat, säger nämnde läkare, under den tid som sjukdomen uppträdde i Stockholm, men en bagargesäll, som på S:t Göran i Stockholm legat i samma rum som smittkoppsspridaren Meyer, kom ut till Waxholm och insjuknade i smittkoppor efter att hava sällskapat dagligen med en kustartilleribeväring. Den senare isolerades och allmän vaccinering företogs, men vaccinen var av mindre god beskaffenhet. Det blev stor oro, som skulle undvikits om allt manskapet vid inryckningen varit revaccinerat.» Vid Karlskrona kustartileriregementes huvudstation revaccinerades under året 106 stamrekryter med positivt resultat hos 77 % av de ympade. Vaccinen togs från Statsroedicinska anstaltens bakteriologavdelning.

Om revaccinationen vid Älvsborgs kustartilleridetachement detta år skriver läkaren följande.»revaccination har utförts ined god utgång i 85?i på 35 stamrekryter och i 97 % på 119 värnpliktiga. Fem dylika vägrade i år efter läsning av några tidningsartiklar.» Helt säkert har denna nitiska främjare av ett gott hälsotillstånd bland sitt folk med sitt stora procenttal vaccinerade värnpliktiga slagit rekord på detta område. Statistik över tandvården vid marinen.»den till flottans sjukhus i Karlskrona hörande tandpolikliniken», säger förste läkaren i sin rapport,»har varit tillgänglig i likhet med föregående år måndagar, onsdagar och fredagar 2 timmar varje dag och har under året varit besökt av 653 patienter. Antalet rotfyllningar har uppgått till 25 stycken, av pulpaamputationer 17 stycken och av amalgamfyllningar 218 stycken. Av enkla fosfatfyllningar endast ett fåtal, därav 10 st. Eisfelder och 3 st. Harward i cement. Plombering med amerikansk gutta i 23 fall, med Aschers emalj- och de Tray's synthetice emaljcement uti 56 fall. Slutligen hava 331 andra behandlingar förekommit såsom tandstensborttagning, ordination angående munvård och tandskötsel, smärtstillande inlägg vid förefintlig tandsmärta, incisioner m. m. Föreståndaren för tandpolikliniken har i sin inlämnade berättelse anfört bland annat. Bland de erfarenheter, som vunnits vid inspektion och behandling av skeppsgossars tänder, får jag vördsamt anföra följande. De främre tänderna på en del gossar äro rätt så mycket karierade, varför jag flera gånger nödgats göra rotfyllningar. Men klart är, att då en tand är pulpalös, den ej fungerar så värst lång tid; stundom gör dock en dylik rotfylld tand god tjänst i många år. De flesta gossarna ha sina molarer skadade, särskilt sex-års-molaren, vilken i regel är usel, i många fall praktiskt sett omöjlig att rekonstruera, såvida man ej efter särskild behandling, omsluter hela tanden med en kapsel, varigenom de tunna, mindre motståndskraftiga kanterna lämpligast bevaras från söndertuggning. Även bicuspiderna äro hos ett stort antal pojkar antingen totalt borta eller försedda med större eller mindre skador, kort sagt, tuggförmågan är nedsatt hos nästan alla. Skeppsgossarna tyckas dock i regel hålla tänderna tämligen rena. Naturligtvis kan man få se vanskötta munnar, men de skeppsgossar, som varit i tjänst en tid, tyckes hava lärt sig, att det är välgörande för tändernas bestånd och välbefinnande, om tandborsten ordentligt brukas. 59

60 För att hastigare och effektivare kunna iordningställa, vad som vore av nöden beträffande gossarnas tandvård, borde kliniktiden förlängas, d. v. s. flera timmar i veckan anslås. Sex timmar, som nu är stipulerat, är för kort tillmätt tid. Det är ej möjligt medhinna, vad som verkligen behövde göras i plomberingshänseende på alla klinikbesökare. Om så vore fallet, skulle många tänder, med vilkas plombering man nu måste låta anstå, ej bli allt mera karierade, innan de hinna att komma under behandling. I synnerhet vid fall av akut karies, då rötan snabbt kan nå pulpan, är det ju förmånligast att tidigt plombera, eljest gå tänderna lätt och fort under, eller bli de mycket besvärliga både för patient och tandläkare; för övrigt är prognosen i dylika fall mindre god, såsom ock ofta vid alla pulpaöverkapslingar trots vtterst noggrann sterilisering och rengöring av kaviteten. Eldare synes mig hava särskilt dåliga tänder och varvsarbetare i regel missvårdade och usla. Underofficerskorpraler hava däremot relativt välskötta tänder. I föreståndarens förslag att förlänga tiden för tandpoliklinikens öppethållande instämmer jag på det livligaste. Angående tandvården vid Stockholms station föreligger ingen officiel rapport av förste läkaren vid stationen av den anledningen, att de sjuka på detta område få sedan flera år tillbaka liksom den övriga garnisonen i Stockholm vård ä allmänna garnisonssjukhusets i Stockholm tandpoliklinik. Tandläkaren, som tjänstgör vid denna poliklinik meddelar under hand, att 436 man från flottans station i Stockholm erhållit plombering, protes eller annan behandling för tänderna under år 1912. Den speciella tandvården vid kustartilleriet, utövad av därtill engagerade tandläkare, började under 1913, enligt Riksdagens beslut 1912 om nödiga anslag härför. Följande rapport över tandläkarens verksamhet å tandpolikliniken vid Vaxholms kustartilleriregemente under tiden 1 febr. 1913 30 sept. 1913 lämnar en nog så anmärkningsvärd upplysning om nyttan av nyssnämnda riksdagsbeslut.»polikliniken trädde i verksamhet den 1 febr. 1913 och har allt sedan varit öppen för mottagning varje lördag kl. 12 m. 4 e. m. Antalet patienter under denna tid (alla journalförda) ha varit 255, och hava de tillsammans avlagt 798 besök å kliniken i och för behandling. Av dessa patienter voro 120 beväringsrekryter. Tandfyllningar hava utförts till ett antal av 198, fördelade på olika fyllnadsmaterial, sålunda:

61 Fyllningar med amalgam 170»» cement 6»» guttaperka 22 Av dessa fyllningar voro 61 s. k. rotfvllningar. Extraktionernas antal har varit 151. 2 proteser hava utförts pä regementets bekostnad à tillsammans 5 tänder för en kostnad av 13 kronor. På egen bekostnad hava 21 patienter förskaffat sig proteser, Tuggförmågan, som jag undersökt hos patienterna, har befunnits vara: God hos 197 Mindre god hos 47 Dålig hos 11 Medicinalier hava inköpts vid klinikens öppnande för en summa av kronor 8,oi. Ett förhållande, som bör ändras, är att patienterna sällan infinna sig å kliniken den dag, som av föreståndaren bestämts i och för fortsatt behandling utan i de flesta fall komma en annan dag. Som orsak uppgiva de annan kommendering. Olägenheten härav är lätt att inse, då ju föreståndaren härigenom ej alls kan reglera patientantalet per klinikdag.» Om tandvården vid Karlskrona kustartilleriregemente under redovisningsåret rapporterar den där anställde tandläkaren följande:»härmed får jag vördsamt överlämna rapport angående verksamheten vid kungl. Karlskrona artillerireg:tes tandpoliklinik under den tid densamma hittills varit i gång, alltsedan dess inrättande, d. v. s. från februari månad till oktober innevarande år. Kliniken, som varit tillgänglig för besökande varje helgfri torsdag oeh lördag klockan 2,i5 3,i5 e. m. har besökts av 99 patienter. I 40 fall har tandsmärta stillats medelst arsenikinlägg, vilka sedan efter ett par dagar avlägsnats. Av plomberingar, som verkställts, ha 62 varit amalgam (legeringen: true dental ulloy), 17 Hanvard-fosfatcement, det senare användes huvudsakligen i mycket tunna och dåliga tänder. I tvcnne fall ha tänder plomberats med amerikansk sgutta», då skadan varit belägen å tandens cervikala del. Emaljplombering har verkställts i 30 tänder och rotfyllning är utförd i 17 fall. 51 tandextraktioner ha blivit gjorda samt uti 69 fall annan behandling såsom tandstensborttagning, incisioner, ordination an-

62 gående munvård och tandskötsel samt behandling av periostiter, avslipning av gjorda plomber m. m.» Beträffande tandvården slutligen vid Älvsborgs kustartilleridetachement och Fårösunds kustposition hava inga utförligare rapporter inkommit från detachementsläkarne. Också finnas såsom självfallet är, inga på dessa platser upprättade tandpolikliniker, utan tandvården besörjes av närmast boende praktiserande tandläkare, varför densamma helt naturligt blir mycket dyr. Detachementsläkaren vid Nya varvet skriver i denna angelägenhet helt kort följande:»tandvård har från och med i år beståtts manskapet, i det att 700 kronor årligen få användas härför. Med tandläkare i Göteborg har överenskommits om viss behandlingsdag i veckan och en bestämd taxa för arbetet. Remisser till tandläkaren utfärdas av mig, som har att konstatera behovet, varigenom också vinnes begränsning och kontroll mot missbruk. Och tjänstgörande marinläkaren vid Fårösunds kustaii.illeridetachement avslutar sin sjukförslaget åtföljande berättelse med efterföljande redogörelse för tandvården och den utbredda tandrötan bland kustpositionens manskap.»i år har för första gången kostnadsfri tandvård beretts manskapet, men anslaget härtill, 150 kr., har visat sig vara alldeles för litet. Statistiska undersökningar ha visat att av Gottlandsbarn i skolåldern lida 98 99 i«av tandröta, och procenten skadade tänder per man hos av mig, i våras undersökta, 40 stamanställda och värnpliktiga var över 40 %. På grund av det obetydliga anslaget ha blott 13 stamanställda och 3 värnpliktiga kunnat erhålla en mer än välbehövlig tandvård. Uppenbart är således, att anslaget till tandvård åt manskapet borde betydligt ökas.i Stockholm den 30 november 1913. Underdånigst KARL RUDBERG. G. Asplund.

TABELLER OCH BILAGOR.

Tabeller Tabell n:r 1a. Tabell n:r 1b. Tabell n:r I. Tabell n:r 2. Tabell n:r II. Tabell n:r 3a. Tabell n:r 3b. Tabell n:r III. Tabell n:r 4a). Tabell n:r. 4b). Sid. Sjukligheten (å stationerna) inom flottans stam (officerare, civilmilitärer, underofficerare och manskap) 1912 1/10-30/9 1913.. 64. Sjukligheten (å stationerna) bland daglönare vid flottans varv 1912 1/10-30/9 1913. 64. Sjukligheten (å stationerna) inom flottans stam (officerare, civilmilitärer, underofficerare och manskap med varvsarbetare) 1907 1/10-30/9 1912... 65. Sjukligheten bland värnpliktiga vid flottans stationer 1912 1/10-30/9 1913.. 65. Sjukligheten bland värnpliktiga vid flottans stationer 1907 1/10-30/9 1912.. 66. Översikt av de viktigaste sjukdomsgrupperna bland flottans stam och beväring (å stationerna) 1912 1/10-30/9 1913 66. Översikt av de viktigaste sjukdomsgrupperna bland daglönare vid flottans varv 1912 1/10-30/9 1913.. 67. Översikt av de viktigaste sjukdomsgrupperna vid flottan (å stationerna) 1907 1/10-30/9 1912... 68. Å stationerna döda och dödsorsaker vid flottan (daglönare undantagna) 1912 1/10-30/9 1913... 68. De vid flottans stationer 1912 1/10-30/9 1913 dödas tjänstetid och ålder, som varit stamanställda.. 69. Tabell n:r IVa). Å stationerna döda och dödsorsaker vid flottan (daglönare undantagna) 1907 1/10-30/9 1912... 69. Tabell n:r IVb). De vid flottans stationer 1907 1/10-30/9 1912 dödas tjänstetid och ålder, som varit stamanställda.. 70. Tabell n:r 5. Tabell n:r 6a). Tabell n:r 6b). Avskedade (tillhörande stammen) på grund av sjukdom och yttre skador vid flottans stationer 1912 1/10-30/9 1913... 70. Sjukförslag från flottans sjukhus i Karlskrona, medicinska avdelningen, 1912 1/10-30/9 1913. 71. Sjukförslag från flottans sjukhus i Karlskrona, kirurgiska avdelningen, 1912 1/10-30/9 1913... 75. Tabell n:r VIa). Sjukförslag från flottans sjukhus i Karlskrona, medicinska avdelningen, 1907 1/10-30/9 1912. 80. Tabell n:r VIb). Sjukförslag från flottans sjukhus i Karlskrona, kirurgiska avdelningen, 1907 1/10-30/9 1912... 82. Tabell n:r 7a). Uppgift från flottans sjukhus, kirurgiska avdelningen, 1912 1/10-30/9 1913 angående operationer, utförda å intagna patienter..... 85.

Tabeller Tabell n:r 7b). Sid. Uppgift från flottans sjukhus, kirurgiska avdelningen, 1912 1/10-30/9 1913 angående operationer, utförda å ej intagna patienter. 88. Tabell n:r VII). Uppgift från flottans sjukhus, kirurgiska avdelningen, 1907 1/10-30/9 1912 angående operationer, utförda å intagna patienter. 89. Tabell n:r 8. Sammanställning af fartygsläkarnes statistik över sjukligheten å flottans övningsexpeditioner 1912 1/10-30/9 1913 91. Tabell n:r 9. Översikt av sjukdomsfallen å sjöexpeditionerna 1912 1/10-30/9 1913 med läkare ombord... 96. Tabell n:r IX. Översikt av sjukdomsfallen å sjöexpeditionerna 1907 1/10-30/9 1912 med läkare ombord... 98. Tabell n:r 10. Sjukligheten inom kustartilleriets stam 1912 1/10-30/9 1913 98. Tabell n:r X. Sjukligheten inom kustartilleriets stam 1907 1/10-30/9 1912 99. Tabell n:r 11. Sjukligheten bland värnpliktiga vid kustartilleriet 1912 1/10-30/9 1913... 100. Tabell n:r XI. Sjukligheten bland värnpliktiga vid kustartilleriet 1907 1/10-30/9 1912... 101. Tabell n:r 12. Översikt av de viktigaste sjukdomsgrupperna bland kustartilleriets stam och beväring år 1912 1/10-30/9 1913 102. Tabell n:r XII. Å kustartilleriet behandlade sjukdomar 1907 1/10-30/9 1912 103. Bilagor Bilaga n:r 1. Berättelse över utrikes studieresa. (26/2-25/4 1913).. 105. Bilaga n:r 2. Berättelse över utrikes studieresa. (1 maj 16 juni 1913).. 119. Bilaga n:r 3. Erfarenheter med lokalanaestesi å Flottans Sjukhus i Karlskrona 1908-1913..... 125.

64 Tabell n:r 1 a. Sjukligheten (å stationerna) inom flottans stam (officerare, civilmilitärer, underofficerare och manskap) 19121/10 30 /91913. Tabell n:r 1 b. Sjukligheten (å stationerna) bland daglönare vid flottans varv 19121/10 30/91913.

65 Tabell n:r I. Sjukligheten (å stationerna) inom flottans stam (officerare, civilmilitärer, underofficerare och manskap med varvsarbetare) 19071/10 30 /91912. Tabell n:r 2. Sjukligheten bland värnpliktiga vid flottans stationer 19121/10-30/91913. 5 132990.

66 Tabell n:r II. Sjukligheten bland värnpliktiga vid flottans stationer 19071/10-30/91912. Tabell n:r 3 a. Översikt av de viktigaste sjukdomsgrupperna bland flottans stam och beväring (å stationerna) 1912 1 /10 30 /9 1913.

Tabell n:r 3 b. Översikt av de viktigaste sjukdomsgrupperna bland daglönare vid flottans varv 1912 1 /10 30 /9 1913. 67

68 Tabell n:r III. Översikt av de viktigaste sjukdomsgrupperna vid flottan (å stationerna) 19071/10-30/91912. Tabell n:r 4 a). Å stationerna döda och dödsorsaker vid flottan (daglönare undantagna) 1912 1/10 30/9 1913.

69 Tabell n:r 4 b). De vid flottans stationer 1912 1/10 30/9 1913 dödas tjänstetid och ålder, som varit stamanställda. Tabell n:r IV a). Å stationerna döda och dödsorsaker vid flottan (daglönare undantagna) 19071/10 30/9 1912.

70 Tabell n:r IV b). De vid flottans stationer 1907 1/10-30/9 1912 dödas tjänstetid och ålder, som varit stamanställda. Tabell n:r 5. Avskedade (tillhörande stammen) på grund av sjukdom och yttre skador vid flottans stationer 19121/10 30/91913.

Tabell n:r 6 a). Sjukförslag från flottans sjukhus i Karlskrona, medicinska avdelningen, 1912 1/10 30 /9 1913. 71 1) Första siffran anger samtliga sjuka bland stam, värnpliktiga och daglönare, siffran inom parentes endast daglönare.

72

73

74

Tabell n:r 6 b). Sjukförslag från flottans sjukhus i Karlskrona, kirurgiska avdelningen, 1912 1/10 30 / 9 1913. 75

76 1) Första siffran anger samtliga sjuka bland stam, värnpliktige och daglönare, siffran inom parantes endast daglönare.

77

78

79

80 Tabell n:r VI a). Sjukförslag från flottans sjukhus i Karlskrona, medicinska avdelningen, 19071/10 30/ 9 1912.

6 132990. 81

82 Tabell n:r VI b). Sjukförslag från flottans sjukhus i Karlskrona, kirurgiska avdelningen, 19071/10 30/91912.

83

84

Tabell n:r 7 a). Uppgift från flottans sjukhus, kirurgiska avdelningen, 19121/10 30/91913 angående operationer, utförda å intagna patienter. 85

86

87

88 Tabell n:r 7 b). Uppgift från flottans sjukhus, kirurgiska avdelningen, 1912 1/10 30 /9 1913 angående operationer, utförda å ej intagna patienter.

Tabell n:r VII. Uppgift från flottans sjukhus, kirurgiska avdelningen, 1907 1/10 30 /9 1912 angående operationer, utförda å intagna patienter. 89

90

91 Tabell n:r 8. Sammanställning av fartygsläkarnes statistik över sjukligheten å flottans övningsexpeditioner 19121/10 30/9 1913. 1 Angående pansarkryssaren Fylgias expedition till avlägsnare farvatten, se sid. 14!

92 1 Under loppet av expeditionen utbyttes Göta mot Oden med bibehållande av samma besättning.

93

94

95

96 Tabell n:r 9. Översikt av sjukdomsfallen å sjö- 1 En man död vid explosion. 2 En beväringsman död (drunkning). 8 En man död (vådaskott med revolver). 4 En man död (drunkning).

97 expeditionerna 19121/10 30 /91913 med läkare ombord. 7 132990.

98 Tabell n:r IX. Översikt av sjukdomsfallen å sjöexpeditionerna 1907 1/10 30/9 1912 med läkare ombord. Tabell n:r 10. Sjukligheten inom kustartilleriets stam 1912 1/10-30 /91913.

Tabell n:r X. Sjukligheten inom kustartilleriets stam 19071/10 30/91912. 99

100 Tabell n:r 11. Sjukligheten bland värnpliktiga vid kustartilleriet 1912 1/10 30 /9 1913.

Tabell n:r XI. Sjukligheten bland värnpliktiga vid kustartilleriet 19071/10 30/91912. 101

102 Tabell n:r 12. Översikt av de viktigaste sjukdomsgrupperna bland kustartilleriets stam och beväring år 1912 1/10 30/9 1913.

103 Tabell n:r XII. Å kustartilleriet behandlade sjukdomar 1907 1/10 30/9 1912.

105 Bilaga n:r 1. Berättelse över utrikes studieresa (26 / / 2 _25/ 4 1913) av Marinläkaren GUSTAF ROTHMAN. Miri avsikt var att anträda resan den 24 februari, men vid uppgörandet av resplanen fann jag, att båtar såväl från Brindisi som Triest blott avgingo tisdagar och söndagar, varför jag den 26 februari avreste till Triest, då denna väg befanns vara betydligt billigare. Som jag reste natt och dag med endast 2 timmars uppehåll i Berlin och 1 timme i Munchen, anlände jag redan 28 februari till Triest. På Palace Hotell, där jag tog in, pågick just den stora albaneserkongressen, varför kriget i hela staden var allmänna samtalsämnet. Tidningarna innehöllo även hotande rykten om fred, vilket för mig skulle vara synnerligen beklagligt. Tidigt på morgonen den 1 mars avreste jag med Österrikiska Lloyds ångare Euterpe, bland vilkens fåtaliga passagerare jag fann ett angenämt ressällskap i en rysk diskriktläkare på väg till Korfu. I sistnämuda stad, där Euterpe låg några timmar, fick jag se de förste sårade från kriget. Sedan jag ombord efter långt parlamenterande lyckats skaffa mig en vägvisare till någorlunda rimligt pris, gick jag i land för att åtminstone kasta en blick på denna underbart vackra ö, den vackraste plats jag någonsin sett. Den bästa utsiktsplatsen i staden var belägen på en platå inom den gamla fästningen (Fortezza vechia). Innanför de åldriga murarna förvarades för tillfället ungefär 500 turkiska fångar, varför det erbjöd en viss svårighet att komma in, men sedan min vägvisare upplyst om mitt yrke och min nationalitet blevo vi insläppta av vaktposterna. De turkiska fångarna voro inlogerade i de gamla kasernerna och dåsade nu i solen på terrasserna därutanför, drncko kaffe, rökte och musicerade samt tycktes med största jämnmod bära sin fångenskap. På vallarna utanför stodo dock grekiska vakter med skarpladdade gevär. Högst uppe på platån låg militärsjukhuset, där 150 sårade vårdades. Sjuksalarna voro gammalmodiga, men verkade rena och ljusa, trots den intensiva röken från de sjukas outtömliga cigarrettförråd. Något närmare studium medhann jag dock icke på grund av den knappt tillmätta tiden. Från Korfu gingo vi direkt till Patras, dit jag anlände kl. 6 f. m. den 5 mars och tog därifrån järnvägen direkt till Aten. Banan följde hela norra kusten av Peloponnesus med klippbranter på södra sidan och den härligaste utsikt över det djupblå havet på den norra. Järnvägskupéerna, väckande minnen från Korfu.

106 Sjuktransporltåg. min tidigaste barndoms resor, voro mer än fnllpaekade, ty med tåget följde en massa från Epirns återvändande soldater och de gevärssalvor de avlossade genom de öppna eller stängda kupéfönstren voro ett egendomligt och något enerverande uttryck för deras glädje att återvända hem. Vid de otaliga små stationerna upptäckte man nästan uteslutande gubbar, kvinnor och barn samt några förbundna bleka soldater. Alla unga och medelålders män voro tydligen i fält. Vid passerandet av Megara och Korint voro folkskolebarnen uppställda för att hälsa de återvändande hjältarna. På eftermiddagen anlände jag till Aten. Staden gjorde vid första anblicken intrycket av ett militärläger, ty överallt på gator och hotell måste man tränga sig fram genom massor av soldater, de flesta i av regn och strapatser illa medfarna sandfärgade uniformer. Starka patruller med påskruvade bajonetter drogo genom gatorna och ersatte polisbevakningen. Den 7 på morgonen väcktes jag av ett vilt skjutande med såväl gevär som kanoner och undrade, yrvaken som jag var, vad som nu inträffat. Matsalen och alla korridorer i hotellet voro tomma, 'men i nedre hallen hoppade en hisspojke skrattande omkring och ropade på Homeri något modifierade för mig tyvärr främmande tungomål. Sedan han tillkallat sin tysktalande kollega, fick jag emellertid veta orsaken både till skjutandet och hans vanvettiga glädjeutbrott. Janina hade fallit. Efter en långvarig och stora offer krävande belägring hade grekerna äntligen lyckats erövra det kraftigt befästa och otillgängligt belägna Janina. Ute på gatorna rådde samma glädje. På Place de la Constitution dansade och sjöngo tusentals soldater och överallt sköts med alla till buds stående medel: armégevär, antika pistoler, revolvrar, knallpulverpistoler och ryska smällare. Gubbar och småpojkar, gamla matroser och näpna små skolflickor, alla hade gripits av segerruset. Jag begav mig emellertid på morgonen till Pireus, där vår svenske generalkonsul, m:r Axellos, är bosatt, för att hos honom få mitt pass visiterat och efterhöra de meddelanden jag väntade från svenska beskickningen i Wien. Några sådana hade ej kommit, varför jag beslöt uppvakta Greklands premiärminister och krigsminister, excellensen Venizelos, till vilken grekiska generalkonsuln i Stockholm herr H. Gullberg, varit vänlig giva mig ett introduktionsbrev. Av generalkonsul Axellos erhöll jag även ett par på grekiska skrivna kort för att underlätta min passage genom vaktposterna utanför krigsministeriet samt anmälan hos adjutanterna. Medan jag i Pireus gick och väntade pä tåget för att återvända till Aten, förde min väg mig ned till hamnen och där upptäckte jag en stor lastångare med sårade, som just anlänt och låg redo för debarkering. Ett stort område av kajen, upptaget av sjuktransportkärror samt för sjuktransport apterade lastautomobiler, var avspärrat av soldatkedjor, varför jag först bland övriga nyfikna fick nöja mig med att på avstånd åse urlastningen. Till slut kom jag dock i tillfälle att tilltala en ung läkare och hade tur nog att träffa på adjutanten hos chefen för arméns sanitetsväsende, för vilken jag genast blev föreställd. Denne, en fransman, doktor Arnaud, särskilt anställd under kriget för att organisera och leda sjukvården, tog synnerligt vänligt emot mig och satte mig i tillfälle att bese såväl hela debarkeringen som de olika transportmedlen på nära håll. De för sjukhusen i Pireus bestämda patienterna forslades i enspända, tvåhjuliga sjuktransportkärror, täckta med lärft och med plats för 3 bårar, en på vardera sidan och en i mitten på golvet, eller i de nyssnämnda väldiga lastautoroobilerna, täckta med på järnställningar utspänd presenning. För de till sjukhusen i Aten avsedda patienterna var ett särskilt sjuktåg inrett, som på hamnspåret fördes ända ned till ångarens tilläggsplats. Detta sjuktåg fick jag sedan medfölja till Aten, varvid jag närmare kunde studera inredningen. Tåget bestod dels av vanliga passagérar-

107 vagdar, i vilka de lindrigare sårade, armskador etc. togo plats, dels av särskilt konstruerade sjukvagnar. De sistnämnda voro inredda med fjädrande upphängningsanordningar för 12 stycken bårar, 6 på vardera långsidan, av 2 rader över varandra samt 2 reservplatser på golvet. Inredningen var synnerligen enkel, men praktisk. För längre transporter funnos även köksavdelning och förbandsavdel- Spiralfjäder. Båranordning å sanitetståg. ning. Vid järnvägsstationen i Aten väntade en hel rad spårvagnar, dels vanliga, dels med rött kors försedda sjukvagnar. Dessa rymde vardera 8 bårar, 4 på vardera långsidan, liksom järnvägsvagnarna försedda med fjädrande upphängningsanordningar. Ena gaveln kunde helt och hållet nedfällas mot marken medelst gångjärn i undre kanten och tjänade sålunda som en slags landgång vid inbärandet av bårarna. I dessa vagnar skedde så transporten på olika spårvägslinjer till respektive sjukhus. Inredning i sjukspårvagn.

Marinsjukhuset i Phaleron. 108 Varje patient var försedd med namnlapp, uppgift om skada och platsen varifrån han kom. De som förut varit intagna på sjukhus dessutom med tämligen noggrant förda journaler. På sjukhusen i Aten, där man naturligtvis var underrättad om transporternas ankomst, var allt ordnat för omedelbar skötsel och omläggning av såren. Tyvärr voro de flesta sjukhusen dåligt försedda med badanordningar, så att de inkommande patienterna ej kunde erhålla några bad, vilket borde ha varit särskilt välgörande för dessa beklagansvärda, som kanske ej på flera veckor haft kläderna av kroppen och voro fulla av pediculi, en plåga, som efter deras utsago var tiofalt värre än smärtorna från såren. Blott på sjukhuset Evangelismos inlades ingen å sal utan föregående rengöring samt fullständigt ombyte av kläder. Då ju alla ej på kvällen kunde medhinnas, var i källarvåningen en särskild»upptagningsavdelning» anordnad, där de lindrigare fallen fingo övernatta, tills de påföljande dag voro i tur och ordning badade och beredda att intagas å salarna. Därför upptäckte man här endast undantagsvis på de sjuka de fruktade parasiterna. När jag på kvällen återvände från sjukhusen till mitt hotell, var hela staden rikt dekorerad, skjutandet fortfor, vilket tillsammans med hurrarop, musik, sång och fyrverkeri överallt på gatorna jämte tidningspojkarnas gälla skrik åstadkom ett öronbedövande larm. Den 7 mars infann jag mig kl. 10 f. m. på krigsministeriet för att möjligen få företräde hos excellensen Venizelos, men upplystes av hans adjutanter, att ministern under dagen måste söka vila efter allt ansträngande arbete under föregående dag och natt, varför jag ej hade annat val än att återvända till min utanför väntande droska med sin smutsiga, trasiga barhuvade kusk och halta, såriga, utmärglade häst, vilket allt tillsammans med min paraduniform på någon annan plats skulle varit en sällsam syn. Alla automobiler samt någorlunda brukbara hästar och åkdon hade sänts ut i kriget. För att ej försitta någon tid for jag direkt med tåg till Phaleron, en liten stad och starkt frekventerad badort 8 minuters resa från Aten, för att uppvakta chefsläkaren på grekiska flottans tillfälliga sjukhus därstädes, d:r Apostolides r som mottog mig synnerligen förekommande. Flottans ordinarie sjukhus är beläget på ön Salamis, men användes under kriget som arsenal. Av denna orsak hade man inrett ett hotell i Phaleron till sjukhus. Under min vistelse där anlände doktor Arnaud på inspektion och jag fick tillåtelse att följa honom på hans rond. I de olika salarna vårdades för tillfället 150 sårade soldater från olika regementen. Vid flottan hade inalles under hela kriget blott 10 man blivit sårade, vilka samtliga nu voro utskrivna, varför platserna ställts till arméns förfogande. Sjukvårdspersonalen tillhörde dock alltjämt flottan. Salarna voro höga, rymliga och ljusa och genom de stora öppna fönstren strömmade en frisk havsluft in. I det rymliga hotellköket, försett med vita marmorväggar och marmorgolv, var ett operations- och förbandsrum inrett, dit de sårade inburos vid operationer och förbandsomläggning. Den svårast skadade a sjukhuset var ingen soldat utan en liten gamin, som hittats på banvallen utanför. Han hade på de grekiska pojkarnas för oss obegripliga sed tjuvåkt på fotsteget på ett snälltåg och därvid blivit formligen skalperad, varjämte han ådragit sig ett par frakturer å skallen. Sjukhuset överflödade på marinläkare, ej mindre än 9 stycken med direktören, dessutom 5 stycken medicine kandidater och 2 apotekare. Lägger man därtill en talrik skara frivilliga sjuksystrar och ett tjugutal sjukvårdsmatroser, så kan man tryggt säga att dessa 150 patienter hade det väl ställt med avseende på skötseln. Bland alla dessa läkare fanns blott en kirurg, doktor Capodistria, marinläkare i

109 reserven, utbildad i Petersburg och f. n. bosatt i Pireus. Av de övriga var en laborant, utbildad i Hamburg, resten förnötte tiden så gott de kunde med ronder, tidningar och kaffedrickning å de härliga sjöverandorna, där även de cigarrettrökande konvalescenterna vistades och njöto av sol och luft. Detta sjukhus besökte jag så gott som dagligen sedermera under min vistelse i Aten och kände mig mest hemmastadd därstädes, kanske enär det var ett marinsjukhus, men mest på grund av den vänskap och det aldrig svikande tillmötesgående, som alltid visades mig av chefsläkaren doktor Apostolides och doktor Capodistria. Å sjukhuset vårdades såväl interna fall som skottskador. Av det förra kan det blott vara av intresse att omnämna en del fall av febris recurrens, ovanlig i Grekland, men sannolikt införd av de från Amerika till kriget återvändande grekerna. På doktor Arnauds förslag behandlades de med salvarsaninjektioner med till synes gott resultat. Huruvida förbättringen var post eller propter torde vara svårt att avgöra; jag såg sedermera i Preveza och Janina en massa fall, behandlade uteslutande med kina, men med enahanda förlopp och liknande förändringar i temperaturkurvorna. Av skottskadorna skall jag blott meddela några egendomligare fall, som jag antecknat: Fall 1. Skott genom båda låren och scrotum med komplicerade frakturer å båda femores. Sträckförband. God läkning och konsolidering. Fall 2. Ingångsöppning högra okbågstrakten utgångsöppning vänstra mandibularvinkeln, passage genom högra antrum Highinori ; intet empyem ; läkning god. Fall 3. Ingångsöppning vänstra yttre ögonvinkeln, sprickfraktur utgångsöppning högra okbågstrakten; ett par smärre sequestrar från palatum durum; tämligen snabb läkning, inga kvarstående symptom. Fall 4. Ingångsöppning vid laterala högra framtanden i överkäken utgangsöppning bakom högra örat. Läkt utan komplikationer. Fall 5. Ingångsöppning i bakre högra deltoideusregionen utgångsöppning i nedre delen av högra triceps ny ingångsöppning i baksidan av nedre delen av högra låret ny utgångsöppning på laterala sidan av högra calcaneus; kulan påträffad fastsittande i klacken på skon. God läkning efter 20 dygn. (Mannen hade träffats av kulan i liggande skytteställning.) Fall 6. Tangentialskott i epigastrium. Fall 7. Ingångsöppning i tredje främre högra refbensinterstitium ; kulan nedsjunken i pleurahålan; hsematopleura. Fall 8. Ingångsöppning i fjärde vänstra intercartilaginterstitiet; kulan enligt Röntgen kvar i diaphragma. Läkning god. Fall 9. Ingångsöppning i bakre högra axillarlinjen utgångsöppning strax invid vänstra sternalranden (hjärttrakten). Kulan ansågs hava kommit med dålig hastighet, ha glidit på bakre sidan av ett revben samt dissekerat sig fram mellan detta och hjärtsäcken. Läkning på 20 dygn. Fall 10. Ingångsöppning vid vänstra spina scapulœ utgångsöppning 1 2 cm. nedom högra angulus scapulse. Snabb läkning. Fall 11. Ingångsöppning vid vänstra scapula utgåugsöppning högra glutealregionen. Fall 12. Ingångsöppning strax nedom och lateralt om spina iliaca anterior superior utgångsöppning vänstra glutealvecket. Inga komplikationer; snabb läkning. Ovanstående har jag velat omnämna såsom exempel på, huru till sitt förlopp godartade skador de moderna skjutvapnen kunna åstadkomma, även om kulan

Sjukhus Aten. i 110 har genomlöpt en lång och egendomlig skottkanal samt passerat i omedelbar närhet till ömtåliga och funktionsviktiga organ. Behandlingen å detta sjnkhus skedde efter fullt moderna principer. Skadorna behandlades så mycket som möjligt konservativt och med gott resultat. Inga för tidiga och onödiga amputationer, intet rivande och letande efter oskadliga kulor, ingen tamponad av friska sår. Såren behandlades med jodpensling omkring och i kanterna samt med torra förband. En olägenhet vidlådde sjukhuset, nämligen att Röntgenapparat, som vid ett centralt krigsjukhus är snart sagt oumbärlig, saknades. Patienterna måste därför införas till Aten. för sådana undersökningar. Den 8 mars blev jag mottagen av excellensen Venizelos, som trots den trängsel, som rådde i väntrummet, lugn och vänlig samtalade med mig en stund samt lovade göra allt för att underlätta mitt uppdrag och gav mig tillstånd att besöka vilka av arméns och flottans sjukhus jag önskade. Den 9 mars sände han till mitt hotell en ung tysktalande railitärläkare, doktor Rivoir, att tjänstgöra som ciceron på sjukhusen i Aten och från klockan 12 middagen till klockan 8 e. m. gjorde vi en oavbruten rond på de olika sjukhusen. En del av dessa voro stående militära eller civila sjukhus, en del provisoriskt inrättade i andra byggnader, vanligen skolor, men även privata villor. Första militära sjukhuset, motsvarande garnisonssjukhuset här i Stockholm, fast betydligt modernare inrett, var beläget i närheten av Akropolis. Där vårdades 200 kirurgiska och interna fall, de flesta vid mitt besök konvalescenter. A andra militärsjukhuset funnos ungefär 450, av vilka 180 i barackbyggnader. Till detta sjukhus fördes i allmänhet sådana skador, som fordrade större kirurgiska ingrepp, och operationerna verkställdes av professor Gerulanos, Atens skickligaste och mest anlitade kirurg, överläkare på Evangelismos, ett privat sjukhus upprättat av konung Georg och drottning Olga. A femte militärsjukhuset, inrett i en skola, lågo 380 patienter, till största delen interna fall. Även staden Atens nya kommunala sjukhus var nu belagt med militär, 260 patienter. Detta sjukhus, som är högt och friskt beläget, är byggt efter paviljongsystem och torde, när det fullbordats, bliva en storartad anläggning. För närvarande äro blott tre paviljonger uppförda. Salarna voro höga, ljusa och väl ventilerade. Å det ovannämnda sjukhuset Evangelismos voro flera avdelningar belagda med sårade soldater. Även en del interna fall bl. a. ett 20-tal meningitis cerebrospinalis epidemica vårdades där. De senare behandlades med antimeningitserum, enligt uppgift med gott resultat. Vid besöket å sistnämnda sjukhus fick jag av föreståndarinnan därstädes, en danska, fröken Reinhard veta, att tidigt påföljande morgon skulle»albania», prinsessan Maries transportfartyg för sårade, avgå på sin sannolikt sista expedition under kriget för att från Preveza, en hamnstad på västkusten, hämta de vid Janina sårade till Pirens. Som klockan var över 7 på kvällen, kunde jag ej uppvakta prinsessan för att hos henne anhålla om tillstånd att få medfölja, men fröken Reinhard, som dagen därpå skulle följa drottning Olga ombord å»albania», hade den stora vänligheten åtaga sig att försöka utverka ett sådant tillstånd för mig hos prinsessan Marie. Som denna resa borde vara av synnerligt stort intresse för mig, mottog jag med tacksamhet hennes anbud. Jag fick den kvällen intet vidare besked, men höll mig den 10 mars på morgonen beredd till avfärd, vilket visade sig klokt nog, ty en kvart över 10 kom

111 bud till hotellet, att»albania» klockan 11 f. m. skulle avgå från Pireus och att jag dessförinnan skulle inställa mig ombord. Som jag genast kunde sätta mig igång, lyckades jag även i tid komma ombord å»albania», som med sitt gröna och vita skrov var tämligen lått att finna bland massan av fartyg på redden i Pireus. Några minuter senare kom även min ciceron från föregående dag, doktor Rivoir, ombord för att hjälpa mig till rätta. Sedan drottning Olga, prins Georg och prinsessan Marie med uppvaktningar kommit ombord, lättade»albania» för att genom Korintkanalen avgå till Levkas, varifrån vi senare skulle fortsätta med en mindre ångare till Preveza.»Albania» var en 2,000 tons lastångare, som under fredstid trafikerade traden Triest Svarta havet, men som under kriget av prinsessan Marie förhyrts och inretts till lasarettsfartyg. Inredningen hade gjorts synnerligrn snabbt på 3 dagar och målning samt uppsättning av bårställningar och bårar hade skett under första resan. Såväl förliga som aktra lastrummet hade beklätts med linoleummattor samt undergått en grundlig rengöring och desinfektion, och de tedde sig nu som ett par rymliga sjuksalar, försedda med elektrisk belysning. Ventilationen skedde dels genom luckorna och de vanliga ventilatorerna, dels genom särskilt insatta system av zinktrummor med elektriska sugapparater. Vid durken hade med stadiga järnkrampor fastskruvats särskilda järnställningar av fransk konstruktion system Brechot Desprez Ameline, på vilka tre över varandra placerade bårar upphängdes i spiralfjädrar för att minska skakningen vid sjörullning. Inalles funnos 80 stycken sådana ställningar, alltså med plats för 240 stycken bårar. Lasarettsfartyget»Albania». Bårställ. (System Brechot. Desprez Ameline). Bårarna voro av enkel konstruktion: kojväv utspänd mellan 2 bårstakar av trä och mellan dessa ledade gavelstycken av järn, som i leden kunde säkras med en järnsprint.

112 Hopfälld bår. Plan. Hopfällda togo dessa bårar mycket liten plats samt voro lätta att transportera. Bårställen voro placerade två och två med gång emellan varje par för att underlätta skötseln av de sjuka. Å båten voro de fördelade på följande sätt: I aktra lastrummet 24 stycken, 9 på babordssidan, 8 på styrbordssidan och 7 midskepps, med tillsammans 72 stycken bårar. I förliga lastrummet 38 stycken, 13 på babordssidan, 13 på styrbordssidan och 12 midskepps med 114 bårar.

113 A förliga överbyggnaden var en långsträckt sal inredd på vardera sidan, liksom lastrummen belagda med linoleummattor och försedda med elektrisk belysning, vardera med 9 stycken ställningar och alltså tillsammaus 54 bårar. Utom dessa 240 platser fnnnos 24 platser i II. klass hytter för underofficerare och 13 platser i I klass hytter för officerare. Då större antal sårade måste medtagas, brukade de lindrigare sårade placeras å däck på madrasser, varvid ett slags suntält ordnades med presenningar som skydd mot regn och vind. Under överbyggnaden med I. klass hytter var ett litet operationsrum inrett för omläggningar och mindre kirurgiska ingrepp. Golvet var beklätt med linoleummatta, väggarna målade med vit lackfärg. Belysning med kraftiga, flyttbara elektriska lampor. En bred gång ledde till aktra lastrummet, från vilket bårarna in buros. För övrigt bestod utrustningen av ett operationsbord, instrnmentkokare, ett instrumentbord, tvättställ med behållare för vatten och sublimatlösning, ett stativ ined högt placerade sköljkannor med sublimat- och oxygenelösning, vilka an- Tändes till spolning vid lossande av förband och rengöring av sår, en del instrument etc. På styrbordssidan av detta rum var apoteket beläget. I detta förvarades rikligt med förbandsartiklar, desinfektionsmedel, oxygène, jodtinktur, bensin, sprit o. d. för sårbehandling avsedda medel. Dessutom en del läkemedel bl. a. antistreptococcserum, antidysenteriserum, antitetanusserum, antimeningitserum. Hela denna utrustning var bekostad av prinsessan Marie, som även bestred de dagliga utgifterna och övervakade det hela. Vid omläggningarna var hon alltid närvarande och gjorde ofta ronder bland de sårade. Med prinsessan följde två fransyskor, vilka skulle tjänstgöra som sjuksköterskor, men huvudsakligen sysslade med utdelande av choklad och cigarretter. Som intendent tjänstgjorde m:r Metaxas, f. d. minister i London och Rom. Den egentliga sjukvårdspersonalen utgjordes av doktor Bartholemy Guisy, läkare, en medicine studerande, en apotekare, som utom sitt egentliga arbete även uppgjorde listor över de sårade, övervakade portionsutdelningen etc, 3 underofficerare (studenter), en sjukvårdssergeant samt 18 sjukbärare och ett par kvinnliga sjukvårdsbiträden. Sjukvårdssergeanten föreföll att vara en synnerligen praktisk och duglig man, som snabbt och säkert ledde embarkering och debarkering samt transporterna till och från operationsrummet. Även sjukvårdarna voro dugliga karlar, som tyst och samvetsgrant skötte sitt arbete samt dessutom i motsats till sköterskorna tycktes ha en tämligen god uppfattning av aseptikens betydelse vid sårbehandling. Här användes vid omläggningarna utan åtskillnad våta förband på alla sår. Kompresserna doppades i sublimat- eller aluminiumacetatlösning och manipulerades av åtskilliga par fingrar, innan de slutligen hamnade på såren. Pincetterna kommo sällan till användning. Vid genomläsande av personalförteckningen för sjuktransportfartyg tillhörande vårt svenska Röda kors har jag ej funnit några sjukbärare upptagna, men efter min resa med»albania> tror jag mig våga påstå att väl utbildade och disciplinerade sjukbärare torde utgöra den viktigaste delen av personalen på ett sådant fartyg. Mathållningen hade tagits på entreprenad av båtens ordinarie restauratör och i det jämförelsevis trånga köket tillreddes lagad mat åt alla de sårade. Utspisningen bestod av på morgonen kaffe, mjölk och bröd; middagen soppa, ox- eller fårkött, på eftermiddagen kaffe, på kvällen lika med middagen. 8 132990.

114 Under tiden 19 /10 1912 15 /3 1913 (grekisk tid) transporterades med»albania» från Volos, Elevtherochorion och Saloniki till Pirens 1,078 sårade och sjuka. Från Preveza 3,540, av vilka 254 till Korfu, de övriga till Pireus. Inalles har under kriget med»albania» transporterats 4,618 sårade och invärtes sjuka enligt följande tablå: 19 /10 1912 från Volos till Pirseus 118 /10»» Elevtherochorion»» 160 /11»» Saloniki»» 300 /11»»»»» 200 /12»»»»» 300 /12»» Preveza»» 287 /12»»»»» 330 22 /12»»»»» 285 3 /1 1913»»»» 152 11/1»»»» 320 /1»»»»» 352 20/1»»»» Korfu 254 /1»»»» Pireus 328 /1»»»»» 315 /2»»»»» 268 14/2»»»»»... 300 4/3»»»»» 349 Summa 4,618 Av de ombordförda voro ungefär hälften förut vårdade och omlagda å sjukhus. Under samtliga expeditionerna inträffade inalles 2 dödsfall, ett i nephritis acuta, ett i tetanus. Embarkeringen skedde i Volos och Saloniki medelst landgång, i Elevtherochorion från pråmar. Till Preveza kunde»albania» ej gå in utan ankrade vid Levkas. I Preveza fördes patienterna å pråmar ut på redden till en mindre turistångare»pilaros», som sedan gick ut till»albania» vid Levkas, där den lade till vid sidan av den större båten, varefter transporten skedde å landgång. Efter varje evakuering i Pireus desinfekterades alla sängkläder, servis o. d. i stadens desinfektionsugnar. Golv och väggar tvättades med kresollösning, varjämte formalinrökning företogs å fartyget av sundhetspolisen i Pireus under uppsikt av apotekaren. Den övriga personalen var under dessa dagar pennitterad. Det var på >Albanias» sista expedition jag medföljde. Vi passerade genom Korinthkanalen, en synnerligen smal farled, framskuren genom Korintnäset och med lodräta sandstens- och sandväggar av betydlig höjd å båda sidor. Båten måste här gå med sakta fart för att ej skada kanalbädden. Högt över våra huvuden gingo landsvägs- och järnvägsbroar. Som en egendomlighet kan. här omnämnas, att»albania» trots sitt barmhärtighetsverk för varje passage måste erlägga 700 francs i kanalavgift. Förbi Itaka, Odysseus' mångbesjungna ö, ångade vi upp till Levkas, där vi ankrade nedanför de gamla ruinerna av Fort Alexander och på aftonen den 11 mars gick jag med»pilaros» i land i Preveza.

115 Denna stad hade en annan prägel än de grekiska på grund av sina minareter och de med höga fönster försedda turkiska byggnaderna. På de trånga, smutsiga gatorna vimlade det av soldater och på»café de crystal», ett litet träruckel med glasväggar ut mot sjön, hade officerarna sin samlingslokal, där de drucko sitt eviga kaffe samt skrevo sina brev och rapporter. Här träffade jag en hel del grekiska militärläkare och besåg under deras ledning ett par av de stora militärsjukhusen på platsen. I ett av dem funnos 800 patienter, av vilka en del i stora tält, i ett annat för invärtes sjukdomar 600, fördelade i 3 olika byggnader. Dessutom funnos i staden 6 smärre sjukhus med 100 200 sjuka. Ett av dessa sköttes av 3 kvinnliga läkare. Flertalet av patienterna utgjordes av soldater, som voro uttröttade och nedkomna av svält och strapatser men redan efter någon vecka åter kunde lämna sjukhusen. En stor del frostskador funnos även. Ungefär 800 man hade under belägringen av Janina fått fötterna förfrusna. Vana som de voro vid Greklands varma klimat, hade de ej haft en tanke på denna fara och voro ej rustade mot den starka kölden. Sedan de under en hel dag stått i de av regnet vattenfyllda skyttegravarna, från vilka de ej kunde avlösas förrän efter mörkrets inbrott, kastade de sig uttröttade och våta ned och somnade, och när de vaknade, hade olyckan redan skett. En bidragande orsak voro även bindorna, med vilka vådorna voro lindade. Dessa lossades kanske ej under veckor, blevo våta och krympte samt hindrade blodcirkulation i underben och fötter. I sammanhang härmed hörde jag omtalas, huru en man med ett starkt blödande sår i ena armen blivit pålagd en Esmarchbinda samt avsänd med en transport till sjukhus. Emellertid blev transporten betydligt fördröjd under vägen, mannen led ohyggliga kval, men ingen tordes mot ordern, att bindan ej finge röras, lossa densamma. Vid framkomsten till sjukhuset visade sig, att gangrän inställt sig i armen, varefter följde allmän infektion och död. Sjukhus i Preveza. Sent på kvällen fick jag bud, att jag kunde få medfölja de kungliga i bil till Janina. Det var ont om fortskaffningsmedel, men vi hade fått en bekväm automobil för oss, d. v. s. doktor Guisy, hans assistent, apotekaren och jag. Det var en praktfull afton med halvmånen lysande över byarna, vars minareter avtecknades mot natthimmeln, och på båda sidor om vägen fladdrade lägereldarna i skogsbrynen. Vid midnattstiden framkommo vi till en by, Philippiadas, där vi skulle ligga över till följande dag. De kungliga övernattade i platskommendantens hus, men kommendanten beklagade, att han ej kunde skaffa oss något härbärge och lämnade oss var sin filt, varefter vi under en timme letade efter något skjul att krypa in i. Till slut träffade vi en löjtnant i samma belägenhet. Som han emellertid två månader förut vistats i byn, kände han till ett gammalt övergivet, sönderskjutet hus och insvepta i våra filtar sovo vi några timmar på det smutsiga lergolvet. Vid 5-tiden voro vi åter på benen för att ej låta någon möjlig automobillägenhet gå oss ur händerna; vår automobil var nämligen den dagen upptagen för annat ändamål. Vi lyckades vid 7-tiden få medfölja en stor sjuktransportautomobil. Vägen gick ideligen uppför branta sluttningar, på ena sidan en lodrät klippvägg och på den andra ett bråddjup, ofta hundratals meter. In måste vi köra om väldiga hjordar får och boskap, som drevos upp till trupperna i Janina, än väja för något marscherande regemente. Vid Paramythia rastade vi en timme, varvid jag passade på att gå igenom sjuktälten i den där förlagda stora grekiska Röda korsambulansen. Tälten voro stora med dubbla väggar och fönster av celluloid. Ett stycke närmare Janina fingo vi tillfälle beundra de väldiga kanoner, som avgjort striden. Nu stodo de tysta och övergivna men krönta med frisk lager och med lagergirlander kring alla ekrar. En resa till Janina.

116 Janina låg snart framför oss, en synnerligen vacker stad, belägen vid en klar önk fjällsjö, runt omkring omgiven av starka naturliga befästningar, i form av väldiga snöhöljda fjäll. Mellan dessa ledde blott ett par smala pass in till staden, varför den ansetts ointaglig. Utefter vägen lågo massor av stupade hästar och ännu obegravda turkar. I staden, som hade 30,000 invånare i vanliga fall, funnos nu bortåt 150,000 personer med alla grekiska soldater och de 33,000 turkiska fångarna. En oerhörd brist på livsförnödenheter rådde, bröd hade ej funnits på flera veckor. De turkiska fångarne, som förut varit isolerade uppe i fästningsverken utan någon föda, voro till ytterlighet utmärglade, och vid mitt besök hos kommendanten såg jag huru cirka 200 döda utburos ur kasernerna samt uppstaplades på kaserngården, nattens hungerskörd. Ansiktena liknade dödskallar och de magra händerna fågelklor. Även de skugglika figurer, som vacklade omkring därinne på gården, hade liknande av hungerns kval stämplade anieten. Genom kommendantens tillmötesgående fick jag redan första dagen bese det enda grekiska sjukhuset, som hastigt blivit inrett i en prydlig skola, Orphelinat G. Stavros. Det rymde 200 patienter, varjämte en slags poliklinik var anordnad för ambulatorisk behandling. På den smala gatan ntanför sjukhusfönstren drog en ständig fil av åkdon, som forslade de döda turkarna samt lik av stupade hästar utanför staden. Sedermera besökte jag även de turkiska sjukhusen. Ett var inrymt i en övergiven flickpension. Där vårdades 200 turkiska officerare, mest febersjukdomar, tyfus, paratyfus och febris recurrens. Läkarna, uteslutande turkar voro synnerligen sympatiska män och hade i allmänhet fått sin utbildning i Berlin eller Wien. I det stora turkiska militärsjukhuset inom fästningen, avsett för 600, vårdades nu säkert ett par tusen. På grund av denna överbeläggning gjorde detta sjukhus naturligtvis ett sorgligt intryck. Smuts och oreda överallt. Alla sängar fullbelagda och på nästan varje möjlig plats på bara golvet lågo utmärglade sjuklingar med feberglänsande ögon. Det var mest tyfus, som härjade här, men även pneumonier, bronchiter och' obetydliga sårinfektioner fingo en dödlig utgång hos de av hunger och utmattning mindre motståndskraftiga patienterna. Även läkare och sjukvårdare tycktes ha svårt att hålla sig upprätt på grund av svält och överansträngning i sitt tröstlösa värv. Några greker tillätos dock ej biträda vid sjukvården. I korridorerna och på golven i sjukrummen syntes stinkande samlingar av orenlighet från de typhussjuka och genom allt detta bars den ene döda efter den andre ut i det överfyllda bårhuset. Läkarna voro nedstämda och hade tydligen uppgivit varje hopp att kunna återställa någon reda och ordning. Sedan jag några dagar gått omkring på sjukhusen i Janina, sista dagarne med stor älskvärdhet mottagen som ständig matgäst hos ordinarie, nu ur tjänstgöring försatte lasarettsläkarcn i staden doktor Stavridés, fick jag medfölja prins Kristoph i hans bil till Phillippiadas, där jag nu bättre hann bese de olika ambulanserna. Av dessa var den italienska den ojämförligt största och bäst utrustade med flere stora dubbelväggiga tält, lätta bekväma järnsängar och en massa sjukbärare. Den holländska var liksom den italienska väl rustad för sitt värv och med liknande utredning. Den engelska ambulansen, som jag ej kom i tillfälle att se, arbetade uteslutande med manlig personal. I allmänhet tycktes man ha gjort den erfarenheten, att vid dessa lättrörliga fältambulanser, där en snabb förflyttning ofta var av nöden, var man bäst be-

117 tjänt med en duglig och manstark sjukbärarkår, under det sjuksköterskor här knappast torde vara på sin rätta plats, och ambulanscheferna måste alltid känna en viss oro och ett tyngre ansvar att på dessa farliga platser hava kvinnor under sitt beskydd. Detta ej sagt som något underkännande av sköterskornas mod och uthållighet, vilka jag alltid hörde varmt lovordas. I sjuksalarna på de mera konstanta sjukhusen äro sjuksköterskorna däremot oersättliga. Åt de sårade, som dit samlas från krigsskådeplatserna, kunna inga manliga sjukvårdare skänka samma omsorgsfulla hjälp och sprida samma trevnad. På dessa sjukhus hade det också varit synnerligen önskvärt, att det funnits bättre tillgång på skolade sköterskor, ty de frivilliga voro nog de första veckorna ivriga och energiska, men tröttnade snart, när arbetet saknade nyhetens behag och började förefalla enformigt. Från Phillippiadas medföljde jag en automobilsjuktransport till Preveza, där jag tillbragte ett par dagar dels med ronder på sjukhusen dels med ombordförandet av de sårade å»pilaros». Med Pilaros gingo vi sedan i flere repriser ut till Levkas till»albania». Antalet sjuka, som fördes ombord var så stort (349 st.), att även alla platser på den skyddade delen av däcket måste tagas i anspråk. En stor del ledo av frostskador. På flere av dem hade amputation måst företagas. Bland övriga fall kan omnämnas en komplicerad fraktur av tibia och fibula på högra underbenets nedre tredjedel. A röntgenplåten kunde man räkna till 20 större och mindre bensplittror. Behandling konservativ. Efter 4 veckor callus med inläkning av benskärvorna; endast 4 stycken hade utstötts ur såret. Feber 3 dagar och lindrig inguinallymphadenit. Ännu ett par fall av komplicerade benfrakturer med stark destruktion, men med samma behandling och goda resultat, observerade jag. En patient hade erhållit en splitterfraktur i vänstra cubitalleden med läsion av arteria brachialis. Underbindning av densamma. På andra dygnet radialis åter palpabel. Alla soldaterna visade sig vid omläggningarne synnerligen tåliga och skämtade gärna. Drottning Olga, som medföljde även på återresan, gick hela dagarne omkring och uppmuntrade»sina söner», som hon kallade soldaterna. Vid min återkomst till Athen inträdde ett lugnare skede på sjukhusen. Inga nyà sårade, och de läkta utskrevos den ene efter den andre. Lungskott voro i allmänhet fullt klara efter 14 dagar. Inga orosrykten hördes utom från bulgarerna i Saloniki, men även där blev allt lugnt, sedan grekerna ökat sin styrka där till 150,000 man. På förmiddagarne plägade jag närvara vid professor Gerulanos' operationer på Evangelismos och andra militärsjukhuset samt doktor Zakonas' på Evangelismos. Bl. a. såg jag professor Gerulanos utföra tvenne suturer a plexus brachialis, men hann ej studera de slutliga resultaten av dessa operationer. För övrigt deltog jag i ronderna på de olika sjukhusen i Athen, Phaleron och Pirseus. I sistnämnda stad utmärkte sig den ryska ambulansens sjukhus för sin renlighet oeh ordning och ej minst genom sitt härliga läge på en hög klippa med utsikt över Aegeiska havet. Då och då kommo rykten om fred, men även om våldsåtgärder av stormakterna. Under de sista dagarne av min vistelse i Athen utspreds ett rykte, att stormakterna skulle blockera själva Pirseus.

118 Till grekiska flottan lyckades jag aldrig komma av skäl, som jag i början ar min berättelse anfört. Efter de uppgifter jag fick av marinläkare hade»averoff», det enda stridsfartyg av något värde och skänkt av en enda man, sin sjukhytt anordnad ungefär som på våra pansarbåtar, vårföre just 2 träffar tagit i dess bord. Förbandsrum fanns, men hade redan under fredstid av fartygschefen apterats till upplagsplats för ammunition, vari ingen ändring skedde under kriget. Flottans lasarettsfartyg var avsett för 100 patienter med enahanda utredning som >Albania>, men även försett med röntgenavdelning. Att utbytet av min studieresa ej blev större, kan ej tillskrivas någon ogenhet hos de grekiska myndigheterna, vilka tvärtom alltid visade sig synnerligen förekommande, utan det förhållandet att största delen av min vistelse i Athen blivit förlagd till en tid, då striderna upphört och fredsförhandlingarne inletts. Den säkraste och snabbaste vägen för min återresa ansågs vara med rumänisk ångare över Konstantinopel och Svarta havet till Konstanza. Jag avreste också från Piraeus med >Imperatul Trajan», som lotsades genom minorna vid Dardenellerna. I Marmarasjön mötte vi den turkiska flottan på utgående. Flere av kryssarne hade stora luckor av träffar i börderna, nu tätade med plank och pressenning. I Konstantinopel låg ångaren kvar ett dygn på väg till Konstanza. Därifrån for jag vidare över Bukarest, Badapest, Wien och Berlin. Under denna resa hade jag stor nytta av mitt kabinettspass, som isynnerhet i Rumänien och Ungern ideligen måste uppvisas oen påtecknas. Den 26 april på morgonen anlände jag till Stockholm.

119 Bil. n:r 2. Berättelse över utrikes studieresa (1 maj 16 juni 1913) av Marinläkaren G. ASPLUND. I min till Kungl. Maj:t inlämnade ansökan att erhålla statsbidrag till en utrikes studierera hade jag uttryckt min avsikt vara att bedriva studier i extremitetskirurgi och Röntgendiagnostik, företrädesvis i Österrike och Tyskland. Jag avreste härifrån den 30/4 direkt till Wien, där jag inträffade den 2 / 5 - Här installerade jag mig omedelbart på den kirurg ortoped. polikliniken å Allgemeine Krankenhaus, där jag mottogs på det mest älskvärda sätt av chefen, prof. A. Lorentz, >the grand old man» inom Europas ortopedi, vilken genast ställde en av sina assistenter till mitt förfogande. Förutom det rikliga tillfälle, som här bjöds att få se och till stor del under Lorentz' egen ledning undersöka det där förefintliga stora patientmaterialet, deltog jag dagligen i arbetet å polikliniken och hade sålunda tillfälle göra mig förtrogen med den i det stora hela mycket goda gipsteknik, som där utvecklades. Tack vare assistenternas stora tillmötesgående hade jag även tillfälle att själv få utföra flera av de talrika operationer, som där verkställdes. De goda resultat, som man hade att uppvisa hos Lorentz, äro så mycket mer anmärkningsvärda, som man knappast någonstädes torde arbeta under så ogynnsamma förhållanden som där. Trots sitt världsrykte som ortoped har Lorentz i långt mindre grad än annorstädes lyckats frigöra extremitetskirurgien från den allmänna kirurgien, något som till stor del torde vara beroende på personliga förhållanden de ledande emellan. Polikliniklokalen är sålunda synnerligen trång och oansenlig, och endast ringa möjlighet finnes att på sjukhuset inlägga fall, som äro i behov av sjukhusvård, förhållanden, vilka naturligtvis i viss mån verka hämmande på arbetet. Av det stora materialet må särskilt framhållas olika former av tuberkulösa ben- och ledsjukdomar, ifråga om vilka det var av intresse att taga del av den uteslutande polikliniska behandling, som lämnades dessa fall, behandlingsmetoder, som i mångt och mycket äro stridande mot den uppfattning, som vi här hemma ha om behandlingen av dessa fall. Som allmän regel gällde hos Lorenz i dessa fall att inmobilisera den sjuka ledgången i den ställning, vari den befann sig, utan hänsyn till eventuell felställning, samt att först sedermera, när processen kunde anses utläkt, korrigera förefintlig deformitet medels extraartiqulär osteotomi. Att en dylik behandlingsmetod utbildat sig åtminstone delvis just på grund av ovannämnda brist på möjlighet att kunna lägga in patienterna på sjukhus, såg dock mer än misstänkt ut. En känd sak är ju, att vid behandlingen av den kirurgiska tuberkulosen allmänbehandlingen spelar en utomordentligt stor roll, och har man då ej möjlighet att på ett sjukhus kunna sköta fallet, så måste denna viktiga del av behandlingen överlämnas åt vederbörande i patientens hem. Hur resultatet då blir i en hel del fattiga hem, är lätt att förstå.

120 Särskilt ifråga om de tuberkulösa spondyliterna framträdde nackdelen av att ej kunna förlägga behandlingen till ett sjukhus, ty att den vid Lorenz' poliklinik enda möjliga behandlingen, korsettbehandlingen, långt ifrån var tillfredsställande: för alla fallen, var lätt att se. Hur väl sittande en korsett än må vara, är denna behandlingsmetod dock vida underlägsen den av Finck i Moskva angivna. Finck låter spondylitpatienten för längre tid ligga i en väl modellerad gipsbädd,, varigenom en tillfredsställande avlastning av det sjuka partiet erhålles. Samtidigt påverkas puckeln på så sätt att vaddkors läggas, ett nytt för varje vecka, mellan puckeln och gipsbädden, varigenom puckeln sålunda utsattes för ett så småningom tilltagande tryck. Även ganska stora pucklar kunna härigenom bringas att försvinna eller avsevärt minska. Metodens nackdel är emellertid, att den är långvarig, och så gott som alltid kräver sjukhusvård. Talrika fall av kvarstående förlamningar efter barnförlamning med eller utan felställningar bjöds man även på, ehuru Österrike långt ifrån har att uppvisa. den uppsjö på dessa bedrövliga fall, som vi ha här hemma efter de sista årens epidemier. Ifråga om barnförlamning var det mycket glädjande att konstatera, med vilken aktning, man såväl i Wien som å övriga platser, jag besökte, taladeom de vackra bidrag, som vårt land lämnat till poliomyelitspörsmålets lösning. Att man hos Lorentz skulle påträffa en myckenhet av kongenitala luxationer, var ju naturligt nog. Sålunda fick jag under min vistelse i Wien se ej mindre än 15 nya sådana fall, av vilka jag själv hade tillfälle att taga hand om och behandla flera. I fråga om behandlingen av dessa fall, kunde man konstatera, att man alltjämt fasthöll vid den av Lorenz angivna oblodiga repositionsmetoden,, vilken ju numera nästan överallt i världen får anses som normalmetoden för denna åkomma. Betecknande nog för det»goda förhållandet» mellan den ortopediska och den kirurgiska kliniken i Wien är, såsom Lorenz omtalade för mig, att den enda plats, där man ännu en och annan gång använder den allmänt övergivna blodiga operationsbehandlingen av dessa fall, är just på den kirurgiska kliniken i Allgemeine Krankenhaus, vägg i vägg med Lorenz! Efterbehandlingen av luxationen är också i det stora hela oförändrad, som Lorenz tidigare beskrivit densamma; dock synes man numera ha förlängt tiden för gipsfixationen upp till 10 mån. à 1 år. Åldersgränsen för utförandet av repositionen, särskilt ifråga om de ensidiga luxationerna, tycktes man i Wien ha avsevärt höjt; det skulle sitta hårt åt, ifall man från Lorenz poliklinik återsände hem oreponerad en enkelsidig luxation, som var under 12 år. Jag såg till och med en 12-årig flicka, utvecklad som en 15-årig, som reponerats för en dubbelsidig luxation! Att i ett så gammalt fall kunna hoppas på ett drägligt funktionellt resultat, är naturligtvis mer än tvivelaktigt. Av andra ryggradsdeformiteter utom de ovan nämnda spondyliterna funnos talrika fall av scolios och kyphos, och hade jag tillfälle att följa så väl den gymnastiska som bandagebehandlingen av dessa fall. Jämsides med arbetet å nämnda poliklinik deltog jag uti en kurs i Röntgendiagnostik av ben- och ledsjukdomar vid det av docenten Keinbeck ledda. Röntgeninstitutet samt besökte och följde arbetet vid det synnerligen modernt inredda Röntgenlaboratoriet å Allgemeine Krankenhaus, vilket laboratorium står under ledning av den framstående röntgenologen doc. Holtzknecht. Ej utan intresse är ett fall, som demonstrerades hos den sistnämnde och från vilket kopior av röntgenplåtar bifogas (se fot.), och som är lärorikt så tillvida, att det visar vikten av att vid röntgenfotografering av en fraktur aldrig nöja sig med en bild blott från en sida. Fallet gällde en fibularfraktur, som vid fotografering framifrån fullständigt undandrog sig uppmärksamheten, men tagen snott bakifrån skarpt framträdde.

121