Finansdepartementet 103 33 Stockholm Yttrande Stockholm 2012-04-25 Effektivare ränteavdragsbegränsningar Svensk Försäkring branschorganisation för de svenska försäkringsbolagen har beretts möjlighet att yttra sig över promemorian Effektivare ränteavdragsbegränsningar. Svensk Försäkring är medlem i Näringslivets Skattedelegation (NSD) och deltar i delegationens yttrande. Svensk Försäkring ansluter sig till vad som förts fram av NSD men vill särskilt påtala och tillägga följande. Svensk Försäkring delar uppfattningen att det är angeläget att komma till rätta med det som beskrivs som den aggressiva skatteplaneringen för att undgå bolagsbeskattning i Sverige, men avstyrker förslagen så som de är utformade i promemorian. Förslagen leder till en betydande rättsosäkerhet och träffar en betydligt vidare krets av transaktioner än sådana som syftar till oönskad skatteplanering eller i övrigt påverkar den svenska skattebasen. Svensk Försäkring avstyrker alltså förslagen i promemorian. Skulle förslagen helt eller delvis trots allt genomföras, anser Svensk Försäkring i första hand att livförsäkringsföretagen helt ska undantas från det föreslagna regelverket. Svensk Försäkring anser i andra hand att tioprocentsregeln kompletteras så att det framgår att den avkastningsskatt som livförsäkringsföretag betalar alltid motsvarar en skatt om minst tio procent samt att ventilen är tillämplig på lån inom en intressegemenskap där mottagaren av ränteintäkten är ett avkastningsbeskattat subjekt. I annat fall kan livförsäkringsföretagen komma att påverkas på ett mycket negativt sätt, vilket ska redogöras för i det följande. Det bör särskilt påpekas att vad som i det följande sägs om livförsäkringsföretag även gäller för pensionsstiftelser. Långsiktigt pensionssparande viktigt för samhällsekonomin I en omvärld där ansvaret för den framtida försörjningen alltmer förskjuts från den offentliga till den privata sektorn och där befolkningen blir allt äldre, ökar betydelsen av och kraven på det långsiktiga privata sparandet. Ett långsiktigt sparande förser också företag och entreprenörer med nödvändigt kapital till långsiktigt lönsamma investeringar, vilket utgör en förutsättning för tillväxt och välstånd. Livförsäkringsföretagen förvaltar en betydande del av det svenska folkets framtida pensioner inbegripet kollektivavtalade och privat framförhandlade tjänstepensions- Box 24043, 104 50 Stockholm Karlavägen 108 Tel 08-522 785 00 www.svenskforsakring.se En del av Svensk Försäkring i samverkan
försäkringar. Ur såväl privatekonomisk som samhällsekonomisk synvinkel, är det viktigt med stabila och goda förutsättningar för att kunna ge försäkringstagarna en tillräckligt god tillväxt på pensionskapitalet. Livförsäkringsföretag och dess beskattning Fram till 1990 års skattereform var livförsäkringsföretag skattebefriade för den del av verksamheten som avsåg förvaltning av pensionskapital. Vid skattereformen blev livförsäkringsföretagen skattskyldiga till avkastningsskatt för avkastningen på allt pensionskapital. Den införda avkastningsskatten togs ut på nettointäkten på livförsäkringsföretagets kapital- och fastighetsförvaltning beräknad enligt reglerna i inkomstslaget näringsverksamhet. En utgångspunkt var att beskattningen ska vara neutral mellan privatpersoners direkta sparande och försäkringssparande. I förarbetena framhölls (prop. 1992/93:187 s. 166) att avkastningsskatten är en med inkomstskatt jämförlig skatt på pensionskapitalets avkastning som avser att ersätta skatt på faktiskt utgående ränta, utdelning och reavinst. År 1994 övergick beskattningen av pensionskapitalet från nettovinstbeskattning till skatt på ett schablonmässigt beräknat skatteunderlag. Som motiv för en schablonbeskattning anfördes att metoden leder till förenklingar, ökad likformighet i beskattningen av olika pensionssparanden och ett stabilare system på längre sikt. Avsikten var att behålla skatteuttaget på samma nivå som tidigare (prop. 1992/93:187 s. 165). Beaktat historiken är det tydligt att avkastningsskatten ursprungligen var en nettovinstbeskattning om än med en lägre skattesats än normal inkomstskatt. Ändringarna efter 1990 års skattereform har inte syftat till att ändra skatteuttaget. På principiella grunder är det således fortfarande nettovinsten som beskattas. Livförsäkringsföretagens placeringar Försäkringssparande kan ske på individuell eller kollektiv bas och pensionssparandet kan ske antingen i form av P-försäkring eller i form av K-försäkring. I traditionell livförsäkring placeras försäkringstagarnas tillgångar huvudsakligen i aktier, räntebärande papper och fastigheter. Strävan efter en långsiktig, säker och stabil avkastning på försäkringstagarnas tillgångar har under senare tid lett till en tydlig trend mot ökad investering i fastigheter. Livförsäkringsföretagens placeringar i fastigheter har tidigare i hög utsträckning skett genom direktförvärv. Fastighetsmarknaden har under senare år utvecklats på ett sådant sätt att fastigheterna till största delen i dag återfinns i bolag. Ett livförsäkringsföretag som vill investera i fastigheter är idag därför hänvisad till indirekta förvärv. Förvärv av fastighetsbolag har med andra ord blivit ett nödvändigt substitut för direktförvärv av fastigheter. Vid införandet av reglerna om näringsbetingade andelar (prop. 2002/03:96) blev kapitalvinster och utdelning på sådana andelar som huvudregel skattefria. Samtidigt undantogs motsvarande andelar från underlaget för schablonintäkt och avskattningsintäkt för investmentföretag. Några motsvarande skattelättnader infördes inte för avkastningsbeskattade subjekt. 2 (6)
Fastigheter som innehas för försäkringstagarnas räkning är föremål för avkastningsskatt och ska vid bestämmandet av kapitalunderlaget för avkastningsskatt tas upp till marknadsvärde. Någon ytterligare beskattning på grund av fastighetsinnehavet ska inte ske, vilket innebär att driftsnettot av det direkta fastighetsinnehavet inte ska beskattas. Även aktier och andelar i fastighetsbolag ska emellertid värderas med ledning av fastigheternas marknadsvärde vid bestämmandet av kapitalunderlaget. Vid indirekt ägande genom bolag kommer fastigheterna därför att bli föremål för inkomstskatt i fastighetsbolaget samtidigt som de alltjämt är föremål för avkastningsskatt i livförsäkringsföretaget. Detta leder till försämrade möjligheter till den avkastning och illikviditetspremie försäkringstagarna förväntar sig på grund av det långsiktiga och trögrörliga engagemanget i fastighetsmarknaden. I viss utsträckning har livförsäkringsföretagen kunnat neutralisera denna ökade skattebelastning på pensionskapitalet genom att delvis finansiera med internlån. Detta får anses ligga helt i linje med lagstiftarens avsikt vid avkastningsskattens införande och framstår som nödvändigt för att åstadkomma neutralitet mellan ett direkt ägande och ett indirekt ägande av fastigheter. Det kan i sammanhanget noteras att även den fordran som därmed uppstår på fastighetsbolaget ingår i avkastningsskatteunderlaget för pensionskapitalet. Pensionsspararna och fastighetsmarknaden påverkas En osäkerhet i fråga om rätten till avdrag för räntekostnader kommer att påverka livförsäkringsföretagens placeringsstrategier och kan leda till att de avhåller sig från affärsmässigt motiverade placeringar. Därmed minskar möjligheterna till en väl sammansatt tillgångsportfölj och en god riskjusterad avkastning på pensionskapitalet. För att det inte ska föreligga någon som helst tvekan i detta avseende är det från Svensk Försäkrings sida ytterst angeläget att lån mellan ett avkastningsbeskattat subjekt och ett företag i intressegemenskapen inte träffas av eventuella ränteavdragsbegränsningsregler. En lagstiftning som medför osäkerhet i detta avseende kommer att avhålla livförsäkringsföretag från affärsmässigt motiverade placeringar och får därmed direkt genomslag på storleken på den enskildes framtida pension. Livförsäkringsföretagen äger idag en betydande andel av värdet på kommersiella fastigheter. Om den föreslagna avdragsbegränsningen träffar internlån där mottagaren av ränteintäkten är ett livförsäkringsföretag, kommer detta också med stor sannolikhet att leda till ett minskat intresse att placera i fastigheter. Det är oklart hur stor denna minskade placering i fastigheter blir, men det kommer sannolikt att påverka fastighetspriserna. För att upprätthålla avkastningen på pensionskapitalet skulle livförsäkringsföretagen bli hänvisade till att i högre grad investera i utländska tillgångar eller fastighetsägande fonder, vilket i sig skulle kunna ha en negativ påverkan på den svenska skattebasen. Om livförsäkringsföretagen inte blir undantagna från de föreslagna reglerna, skulle ett annat scenario kunna bli att fastighetsbolagen tar upp externa lån. Ur livförsäkringsföretagets synvinkel är det över huvud taget inte önskvärt med externa lån eftersom uppgiften är att förvalta pensionspremier och inte upplånat kapital. Det framstår som märkligt med en skattelagstiftning som tvingar livförsäkringsföretagen och därmed försäkringstagarna att ta upp externa lån i stället för att använda 3 (6)
egenupparbetat kapital. En annan sannolik effekt är att räntenivåerna drivs uppåt då bankerna ökar sin exponering mot fastighetsmarknaden. En sådan höjning av räntenivån får anses vara en oönskad effekt av förslaget och leder dessutom till en lägre avkastning på pensionskapitalet. Det kapital som frigörs i livförsäkringsföretaget genom den externa upplåningen blir tillängligt för placering i andra tillgångar, vars avkastning skulle höra till det avkastningsbeskattade området och inte bli föremål för merbeskattning. Från ett strikt skatteperspektiv har man då uppnått samma resultat som med interna lån men med en uppenbar risk för högre räntenivåer, lägre intresse för fastighetsmarknaden, glidningar i kapitalmarknaden och en faktisk suboptimering av pensionskapitalets placering och avkastning. Tioprocentsregeln Den privatekonomiska och samhällsekonomiska vikten av ett långsiktigt sparande i livförsäkringar framhölls vid bestämmandet av skatteuttagets storlek för avkastningsskatten. Andra hänsyn som togs rörde placeringen av försäkringskapitalet och att pensionskapitalet är långsiktigt bundet. Försäkringstagarnas kapital är uppdelat mellan P och K. Uppdelningen är skattemässigt betingad och K-försäkringskapitalet är föremål för ett högre avkastningsskatteuttag (30 procent) än P-försäkringskapitalet (15 procent). Avkastningsskatten är en schablonskatt avsedd att ersätta skatt på faktiskt avkastning såsom utgående ränta, utdelning och reavinst. Det skulle därför med fog kunna hävdas att livförsäkringsföretag betalar minst femton procent avkastningsskatt på en tänkt nettovinst där ränta på pensionskapitalet ingår. Livförsäkringsföretagen bör inte behöva beräkna om ränteintäkten faktiskt varit föremål för en beskattning om minst tio procent. En sådan årlig avstämning skulle strida mot syftet bakom schablonbeskattningen och dessutom skapa ett avsevärt administrativt merarbete. Schablonbeskattningen av pensionskapitalet infördes av förenklingsskäl som ett alternativ till nettovinstbeskattning av samma pensionskapital. Om tioprocentregeln trots allt ska prövas på räntekostnader till livförsäkringsföretag måste även den avkastningsskatt som belöper på den underliggande fordran beaktas för att ge ett rättvisande resultat. Avkastningen (räntan) på pensionskapitalet i denna del har belastats med avkastningsskatt. Skatteuttaget är beroende av statslåneräntan. Därför kan ränteutgifter på ett lån vara avdragsgilla ett år men inte året därpå om tioprocentsregeln ska prövas. Statslåneräntans rörelse i förhållande till marknadsräntan blir i denna del avgörande för avdragsrätten. En sådan oförutsebarhet är orimlig. Svensk Försäkring anser därför att räntekostnader som ett företag i intressegemenskap betalar till livförsäkringsföretag helt ska undantas från en tillämpning av reglerna. Alternativt bör regeln kompletteras så att det framgår att den avkastningsskatt som livförsäkringsföretag betalar alltid motsvarar en skatt om minst tio procent. 4 (6)
Ventilen Även om inkomsten som motsvarar ränteutgiften inte beskattas med minst tio procent kan räntan enligt förslaget få dras av om företaget kan visa att skuldförhållandet är huvudsakligen affärsmässigt motiverat. Vad som kan anses ligga i begreppet affärsmässigt motiverat är oklart. Syftet med förslaget är att förhindra skatteplanering med ränteavdrag inom en intressegemenskap. Avsikten är att situationer där det uppkommer en väsentlig skatteförmån i intressegemenskapen ska omfattas. Om intressegemenskapen inte uppnår några skattefördelar, dvs. att skuldförhållandet är huvudsakligen affärsmässigt motiverat, ska ränteavdragen inte omfattas av de föreslagna begränsningarna. Förslaget är otydligt när det gäller i vilka situationer intressegemenskapen ska anses ha fått en skatteförmån. Förslaget avser att träffa skatteplanering med ränteavdrag där kapital överförs från den miljö där det upparbetats till en lägre beskattad miljö. I en sådan situation anses intressegemenskapen få en skattefördel motsvarande skillnaden mellan skattebelastningen i ursprungsmiljön och i den miljö dit kapitalet tillförts. När ett livförsäkringsföretag lånar ut eget upparbetat pensionskapital uppnås inga skattefördelar, då detta kapital har sitt ursprung i en avkastningsbeskattad miljö. Kapitalet är även efter en utlåning föremål för avkastningsbeskattning. En tillskottsfinansiering innebär däremot att avkastningsbeskattat pensionskapital förs över till den inkomstskattepliktiga miljön och därigenom drabbas av en merbeskattning. Det tillskjutna kapitalet är fortsatt föremål för avkastningsskatt, men blir också föremål för inkomstskatt på avkastningen i det mottagande företaget. Vid bedömningen av affärsmässigheten ska enligt förslaget särskilt beaktas om finansiering hade kunnat ske genom tillskott i stället för genom lån. I promemorian anförs att det i vissa situationer, t.ex. om långivaren har fått ett tillskott för att kunna lämna lånet, inte kan anses röra sig om ett affärsmässigt motiverat skuldförhållande. Svensk Försäkring ifrågasätter inte att det under sådana förutsättningar kan finnas skuldförhållanden som framstår som skattemässigt betingade. Som lagtexten är utformad torde emellertid ett skuldförhållande aldrig anses vara affärsmässigt motiverat om tillskott hade kunnat göras. Att rätten till ränteavdrag på detta sätt kopplas till allmänna möjligheter att ge tillskott till dotterbolaget framstår som helt omotiverat. Denna fråga styrs i allmänhet av helt andra överväganden än skattemässiga. Som beskrivits tidigare är ett livförsäkringsföretags utlåning av pensionskapital ett tillvägagångssätt för att i någon mån neutralisera den omotiverade merbeskattning som annars uppkommer vid indirekt ägande av fastigheter. Skulle förslaget genomföras är risken att ett skuldförhållande mellan ett livförsäkringsföretag och ett fastighetsbolag eller ett annat inkomstbeskattat företag inom intressegemenskapen, inte anses affärsmässigt motiverat på grund av att tillskott har kunnat lämnas i stället för lån. Svensk Försäkring avstyrker förslagen i promemorian. Skulle förslagen helt eller delvis komma att genomföras vill Svensk Försäkring i första hand, som tidigare angivits, att räntekostnader hänförliga till upplåning från avkastningsbeskattade subjekt hos företag i intressegemenskap inte ska omfattas av ränteavdragsbegränsningsreglerna. I andra hand anser Svensk Försäkring att det ska tydliggöras att ventilen är tillämplig på sådana räntekostnader som ovan beskrivits och att det 5 (6)