Whiskyprovning nr 6 17 september 2011 Nr Namn Pris 86186 Bunnahabhain, 18 yo, 43 % 850 kr 86348 Caol Ila, 25 yo, 43% 1 499 kr 11004 Laphroaig Càirdeas Ileach Edition, 50,5% 749 kr 10426 Ardbeg Alligator, 51,2% 799 kr 85509 Port Charlotte PC8, 60,5% 989 kr Bernt Schödin f d ordf i SMAD, styrelsemedlem och tidigare ordförande i Svenska Whiskyförbundet, berättade om Islay ön och whiskyproduktionen. Bernt har varit på ön ett flertal gånger, och har en förkärlek för det här whiskydistriktet. Ön har på senare år blivit ett turistmål för whiskyintresserade svenskar. Ryanair flyger lågpris till Prestwick utanför Glasgow. Det finns ett flertal inkvarteringsmöjligheter, men
skall man bevista den årliga festivalen Feis Isle bör man vara ute minst ett år i förväg för att få ett boende. Islay Ön Islay i ögruppen inre Hebriderna ligger utanför Skottlands västkust och brukar räknas som ett eget distrikt. Till ytan är ön Islay 606 kvadratkilometer stor och ön har c:a 3 000 fastboende. Det finns totalt 8 nu fungerande destillerier på ön. Utöver de som finns representerade vid den här provningen är det Bowmore, Lagavulin och det senaste tillskottet Kilchoman. Port Ellen är ett destilleri som lades ner 1984. Kvar finns dock den mältningsanläggning som förser flera av öns destillerier med råvara. Port Ellen Maltings och även det lager av Port Ellen whisky som finns kvar ägs av Diageo, det bolag som är störst på whiskymarkanden, och som även äger Lagavulin och Caol Ila. På Islay produceras den mest smakrika och rökiga whiskyn. Anledningen till att whisky härifrån får en påtaglig rökighet beror mycket på att öns torv innehåller mycket vitmossa, som i sin tur ger en kraftig rökig smak till malten. Torvrök, jod, tång och tjära är ord som ofta används för att beskriva doft och smak. Källa Systembolaget.se. och Bernt Schödin Bunnahabhain Bunnahabhain grundades 1881 av William Robertson. Destilleriet byggdes i samröre med The Islay Distillery Company Ltd och stod klart 1883. Bunnahabhain startades, som så många andra destillerier, på grund av blendedindustrins stigande behov under 1880 talet. Samtidigt som de byggde destilleriet byggdes även personalbostäder, kaj, pir, väg och till och med en liten skola. Från att ha varit ett öde område bildades ett mindre samhälle kring destilleriet. Idag kan man hyra fyra av de välbehållna husen som semesterbostäder. 1887 bildades Highland Distillers
Company Ltd som sålde destilleriet till Burn Stewart Distillers 2003. 1963 utökades destilleriet från två till fyra pannor. Efter ett driftstopp 1982 1984 har destilleriet producerat whisky oavbrutet. Fram till 1970 talet gick all whisky till blendedindustrin. Bunnahabhain är Islays nordligaste destilleri och ligger vid stranden i Islaysundet Bunnahabhain Bay. Ordet Bunnahabhain betyder flodmynning men någon flod är det inte riktigt utan snarare en bäck, Margadels. Från byn Port Askaig går en smal och snirklig väg 6,5 km kilometer fram till destilleriet. Under 2005 lanserades två nya officiella utgåvor som fått mycket goda recensioner, Bunnahabhain 18 år och 25 år. Den 18 åring som vi provade har en alkoholstyrka på 43 %. Den senaste utgåvan av 18 åringen har en alkoholstyrka på 46,3 % och är dessutom ofärgad och ofiltrerad. Källa whiskyguiden.se. och Bernt Schödin. Caol Ila Caol Ila uttalas cull eela och betyder Islays sund. Sundet som åsyftas är det mellan Islay och grannön Jura. Destilleriet ligger i en vik cirka 500 meter från färjelägret Port Askaig. Destilleriet grundades 1846 av Hector Hendersson. Caol Ila blev en succé och 30 år senare hade de byggt en pir där större ångbåtar kunde lägga till för att lossa korn, fat och andra förnödenheter. Behovet från blended industrin gjorde att Caol Ila producerade uppemot 700 000 liter om året. Under åren 1930, 1937 samt under andra världskriget höll destilleriet stängt på grund av restriktioner på korn. 1950 kom produktionen igång igen med bland annat en helt ny pir. Efterfrågan och Caol Ilas ringa produktionskapacitet fick ägarna att under 1972 till 1974 stänga destilleriet och modernisera tillverkningen. Ett helt ombyggt destilleri stod klart 1974 och de hade sex pannor istället för två. De började nu även ta sitt korn från Port Ellen Maltings, istället för att som tidigare mälta det själva. I mitten på 80 talet började man göra en nästan orökt whisky, Caol Ila Highland, för att tillgodose behovet från blendedtillverkarna. Destilleriet är öns största och 95 % av tillverkningen går till blendedindustrin. Under hösten 2006 lanserades en orökt 8 årig utgåva. Den görs endast någon månad på våren varje år. För något år sedan släppte Caol Ila de tre officiella rökiga buteljeringar som blivit mycket populära (12, 18 och en cask strength), inte minst i Sverige. Även en 25 åring lanseras regelbundet från destilleriet, och det är denna vi provade. Rökigheten är inte så påtaglig som i de yngre utgåvorna. Källa whiskyguiden.se. och Bernt Schödin.
Laphroaig Laphroaig betyder på gaeliska: ʺden vackra sänkan vid den breda vikenʺ. Platsen där Laphroaig ligger var optimal för smugglare och illegal destillering och det förekom länge innan Laphroaig grundades och fick licens 1826. Som ʺfödelseårʺ har man dock valt 1815. Som de flesta andra tidigt grundade destillerier producerade de endast för hushållsbruk, men det råkade vara så att de använde speciellt vatten som var ytterst lämpat för whiskytillverkning. Detta gjorde deras whisky till en omtalad sådan. Från början var de två bröder som startade destilleriet men 1836 köpte Donald Johnston ut sin bror Alex. Donald dog 1847. Hans son Dugald som var 11 år kunde inte överta verksamheten genast utan den uthyrdes till grannen Graham som även drev Lagavulin. 1857 tog Dugald över. Han i sin tur lämnade jordelivet 1877 och driften togs över av Alexander Johnston. Laphroaig var då som nu en eftertraktad whisky och de hade några duster med Lagavulins ägare (Mackie and Co) som tog halva Laphroaigs produktion till blended efter en gammal överenskommelse. Det var inte ett uppskattat avtal för Laphroaig så när det löpte ut 1907 sa de upp avtalet. Det gillade i sin tur inte Mackie and Co som helt sonika täppte till Laphroaigs vattenkälla med sten! Det blev utrett i en rättegång och Laphroaig vann tillbaka sitt vatten. 1908 köpte Mackie & Co över destillerichefen från Laphroaig i syfte att kopiera deras kopparpannor och skapa en identisk whisky, men det gick inte. De försökte även köpa destilleriet vid flera tillfällen men fick alltid nej.
Ian Hunter tog över 1921 och moderniserade Laphroaig. Kapaciteten dubblades 1923. Ian var den som introducerade bourbonfat för lagringen. Under andra världskriget var Laphroaig en garnison och verksamheten låg i malpåse. 1954 dog Ian och han var utan arvtagare och beslöt att överlämna allt till Bessie Williamson, Ians revisors systerdotter. Hon hade börjat som sommarjobbare på 30 talet och varit Ians sekreterare. Hon var pragmatisk och insåg att Laphroaig behövde en finansiellt stark partner för att klara konkurrensen och samtidigt bevara traditionerna. Hon sålde bolaget på 60 talet till Long John. 1990 köptes det av Allied Distillers. Den variant vi provar, Caírdeas Ileach Edition är årets utgåva till den årliga festivalen på Islay, Feis Ilse. Festivalen pågår en vecka och varje destilleri har en dag till sitt förfogande. Även Isle of Jura delar på senare år en dag med det senaste tillskottet på Islay, Kilchoman. Källa whiskyguiden.se. och Bernt Schödin Ardbeg Bröderna McDougall byggde tillsammans med några lokala bönder destilleriet vid den sydöstra stranden på Islay några kilometer från byn Port Ellen redan 1798. Ardbeg sålde inte i kommersiellt syfte förrän 1815 vilket även blivit det officiella året då Ardbeg grundades. I mitten på 1800 talet drevs destilleriet framgångsrikt av Flora och Margaret MacDougall, de hade faktiskt upp emot 60 anställda. Detta kan jämföras med de 10 man har anställda idag. På slutet av 1800 talet hade de en årsproduktion som översteg en miljoner liter! När whiskyjournalisten Alfred Barnard besökte destilleriet 1885 producerade destilleriet mest whisky på ön och lagrade 6 000 tunnor i fem stora lagerhus. Barnard var mycket imponerad av destilleriet som han beskrev som ʺAs we reached the top of a hill, a sudden view of beautiful Ardbeg, as seen in our illustrations, presented itself to view and recalled our minds from romantic wanderingsʺ Fram till 1959 ingick destilleriet i familjen McDougalls ägo. 1973 köptes destilleriet av en fond för 300 000 och ingick sedermera i Allied Distillers bland många andra destillerier. 1981 lades destilleriet ned då de ansåg att de hade tillräckligt med whisky för många år framåt. Dessutom ägde Allied Distillers även Laphroaig som producerar en liknande whisky. 18 jobb försvann i samband med nedläggningen. De beslöt dock att öppna destilleriet igen 1989 för att producera maltwhisky till olika blended whiskys men det drevs bara på halvfart fram till 1996, då beslöt Allied Distillers sig för att sälja Ardbeg och intresset lät inte vänta på sig. Glenmorangie PLC köpte Ardbeg för sju miljoner pund varav 300 000 var för varumärket Ardbeg. Glenmorangie spenderade snabbt en hel del pengar ( 1,4 miljoner) för att få igång destilleriet. De nya ägarna förstod vikten av att bibehålla och lyfta fram den hantverkstradition de hade haft i Ardbeg för smaken av whiskyn.
År 2000 startade destilleriet Ardbeg Committee där man kan bli medlem gratis. Ardbeg förser medlemmar med bland annat aktuell information och specialerbjudanden. De har nu medlemmar i över 90 länder. Nyligen lanserade de den första utgåvan sedan Glenmorangie PLC tog över. Very Young Ardbeg 6 år som inte lämnat någon besviken. 2004 lanserades ett fåtal flaskor orökt whisky som fick namnet Kildalton. Under hösten 2004 fick destilleriet nya ägare då Glenmorangie Plc såldes till det stora franska modeföretaget LVMH. Källa whiskyguiden.se. Ardbeg Alligator är en whisky som har mognat på s.k. alligator charred casks. ʺAlligator charringʺ är en term som används i whiskybranschen för att beskriva metoden då man bränner insidan av ekfatet innan det fylls med sprit. De brända trästavarna ser ut som en alligators fjäll, därav namnet. Tack vare de kraftigt brända ekfaten har Ardbeg Alligator intensiva toner av rökt bacon tillsammans med den krämiga sötman som Ardbeg är känd för. Källa FB Vi som gillar whisky. Bruichladdich (Port Charlotte) Barnet Harvey grundade 1881 Bruichladdich Distillery som ett resultat av den ökade efterfrågan på whisky från blendedindustrin. Bruichladdich betyder strandsluttningen. Bruichladdich ligger strax norr om Port Charlotte på halvön Rhinns. Tvärsöver den djupa viken Loch Indaal ligger destilleriet och samhället Bowmore. Fem år efter starten av destilleriet bildades företaget Bruichladdich Company Limited.
1939 köptes destilleriet av amerikaner som hade en vision om att göra en typisk skotsk whisky, The Real McCoy, för USA där förbudstidens slut skapat en marknad. Detta slog dock inte väl ut, delvis beroende på andra världskriget. 1952 sålde de till en samling whiskyhandlare från Glasgow som i sin tur sålde destilleriet vidare till Invergordon Distillers Limited 1969. JBB gick in 1993 och köpte Bruichladdich Distillery och la det i malpåse bara två år senare då lagerhusen var fyllda och de ville satsa på Isle Of Jura som de förvärvat åtta år tidigare. Destilleriet drevs några månader under 1998 men lades återigen i malpåse. I december 2000 gick tre kollegor på Murray McDavid in med 7,5 miljoner och köpte destilleriet samt dess 7000 fat. Jim McEwan anställdes som manager och blev även delägare i företaget. Den 29:e maj 2001 slog Bruichladdich åter upp portarna efter en omfattande renovering. Officiella buteljeringar från Bruichladdich avlöser nu varandra och de satsar mycket på marknadsföringen av nya Bruichladdich som man kort och gott kallar ʹLaddieʹ. Destilleriet har en egen buteljeringsanläggning och producerar numera enbart för maltwhiskymarknaden och inget till blendedindustrin. Bruichladdich Distillery började på 2000 talet tillverka två rökigare whiskysorter som under de senaste åren kommit ut på marknaden, Port Charlotte och Octomore. Dessa fanns för många år sedan som egna destillerier men är numera nedlagda sedan decennier tillbaka. Den whisky man nu återskapar på Bruichladdich skall förhoppningsvis visa hur dessa smakade. Octomore har marknadens högsta ppm halt, d v s den är den mest rökiga whiskyn som produceras. Den whisky vi provar är den senaste utgåvan av Port Charlotte, PC8, vilket betyder att den har lagrats i 8 år. Källa whiskyguiden.se. och Bernt Schödin. Kvällens vinnare Vi röstade givetvis om provningens bästa och nästbästa whisky genom handuppräckning. Genom olika poängsättning för etta och tvåa blev resultatet: 1: Ardbeg prov nr.4 21 poäng 2: Bunnahabhain nr.1 12 poäng 3: Caol Ila nr.2 11 poäng 4: Port Charlotte nr.5 10 poäng 5: Laphroaig nr.3 8 poäng