nr 5 2014 årgång 42 TEMA: Fotboll Porträttet: Jonas Jacobsson Handikappidrottens huvudsponsorer

nr 5 2014 årgång 42 TEMA: Fotboll Porträttet: Jonas Jacobsson Handikappidrottens huvudsponsorer 1

Be me Invacare är en världsledande aktör inom hjälpmedelsbranschen som skapar förutsättningar för en aktiv livsstil. www.invacare.se 2

Handikappidrott nr 5 2014 årgång 42 Svenska Handikappidrottsförbundet Idrottens Hus, 114 73 Stockholm www.handikappidrott.se Redaktion Redaktör Martin Nauclér 070-606 16 86 Redaktionssekreterare Ann Eriksson I detta nummer: Skribenter Ann Eriksson Gunilla Nauclér Martin Nauclér Tomas Tirén Maria Leijonhielm Fotografer Martin Nauclér där inget annat anges Illustration porträtt Mattias Häggström Tidningen Handikappidrott Sigma Havregatan 7 118 59 Stockholm Tel/fax: 08-640 29 69 handikappidrott@sigmaforlag.se Grafisk form Johanna Lagerström, Sigma Media Omslagsbild: Martin Nauclér Prenumerationer/adressändringar Carina Forslund Tel: 08-699 62 59 Fax. 08-699 62 74 carina.forslund@shif.rf.se Ansvarig utgivare Johan Strid Prenumerationspris Medlemmar: 100 kronor per helår Icke medlemmar: 250 kronor per helår Avgifterna gäller även för taltidning Prenumerationsavgiften betalas till postgiro: 100 75 99-2 (märk talongen med namn och adress) Annonser LRK Media AB Hulda Lindgrens gata 8 421 31 Västra Frölunda info@handikappidrott.net bankgiro: 443-7695 Tryck Lindgren & söner AB Vi är en resurs, ingen kostnad Tack, Zlatan. Utan ditt ekonomiska stöd hade inte Det okända landslaget fått uppleva sitt fantastiska VM-äventyr i B rasilien. Allt för ofta tvingar bristen på pengar oss, och framför allt våra idrottskommittéer, till hårda prioriteringar. Vi har stora och många ambitioner, samtidigt som vår kassa inte har det djup vi skulle önska. Vi vill visa världen hur bra idrottare vi har, och att den svenska idrottsrörelsen ska se vår potential men för det behövs ekonomiska medel. Frågan är bara vem som ska betala? Tillsammans med vår generalsekreterare Johan Stridh har jag precis träffat den nye idrottsministern Gabriel Wikström. Vi hade ett väldigt bra och givande samtal. Det är glädjande att vi är en av de första organisationerna inom idrottsrörelsen som han ville träffa. För oss inom handikappidrotten är det mycket positivt att den Det är inte bara kroppen som mår bra av våra aktiviteter, utan verksamheten har även en enorm betydelse sett ur ett socialt perspektiv.. nya idrottsministern också har ansvar för folkhälsofrågor. Det ger en helt ny dimension åt våra frågor. Folkhälsa är något vi kommer att trycka mycket på när vi talar om hur vår organisation ska utvecklas för framtiden. Det finns nog få saker som är så viktiga för våra grupper som just folkhälsofrågorna. Inom handikappidrotten förenar vi verkligen nytta med nöje och det är inte bara kroppen som mår bra av våra aktiviteter, utan verksamheten har även en enorm betydelse sett ur ett socialt perspektiv. Vi vet att vi har högre kostnader för redskap, assistens och ledare. Men vi vill gärna vända på frågan och visa att vår verksamhet är en stor resurs snarare än en kostnad. Handikappidrotten bidrar direkt till en bättre folkhälsa. Vi borde få resurser att bygga upp ett nationellt kompetenscenter för handikappidrott, som kan följa och utvärdera idrottens arbete med personer med funktionsnedsättning. Annars finns det risk för att vi tappar sakkunskap när idrotter integreras i andra förbund. I det här numret är det stort fotbollstema. Bland annat kan du läsa vad förbundskaptenen och klubbarna anser om en eventuell inkludering i Svenska Fotbollförbundet. Trevlig läsning! Margareta Israelsson Förbundsordförande 3

Innehåll HANDIKAPPIDROTT 6 Porträttet: Jonas Jacobsson 6 Tema: Fotboll Fotboll för alla 14 Vi vill in i fotbollförbundet 18 "Vi har svårt att hitta spelare 19 Bajens okända lag 20 14 Det ska vara roligt att spela fotboll 22 Bengt Lindberg har lämnat oss 26 Seminarium om makt, arbetsliv och funktionsnedsättningar 28 Special Olympics Summer Games summering 30 Tore var tidigt inkluderad i "friskidrotten" 33 43 WIC i Varberg arbetar inte aktivt för en inkludering 34 Capricorn IC satsar enbart på bredd 35 Förlikning i arvstvisten 39 DM på studenternas 42 Krönikan 45 Aktuellt 46 50 Lättläst 50 4

Permobil Sverige Aktivt liv När bilen är en del av resan skapar vi förutsättningar för dig som vill köra eller åka bil, oavsett bilmärke eller behov. permobil.se 5

Porträttet: Jonas Jacobsson Han är van att vinna 1980 i Arnhem, när han var 15 år, tog han sin första paralympiska guldmedalj. Nu är han 49 och i hans imponerande medaljsamling finns bland annat ytterligare 16 paralympiska guld, 19 VM-guld, 24 EM-guld, 52 guld i Nordiska mästerskap och 43 SM-guld. Men det som har varit lämnar inga garantier för framtiden. Det är ingen idé att vara mallig, nästa gång kan man få stryk. Jag tror inte på det där med att boosta sig själv och intala sig att man är bättre än sina motståndare. Det enda som fungerar i längden är att varje gång göra sitt bästa. Den senaste tiden har varit hektisk. Efter en vecka i Spanien med Svenska olympiska kommittén i samband med VM, följde en långhelg med träning i Arabemiraten. Sedan var det snabbt upp till Örnsköldsvik och mentorskap för skytten Fredrik Lindström. Den senaste helgen har Jonas tillbringat tillsammans med sin fru Aja Lind i hennes lägenhet i Solna utanför Stockholm. Nästa anhalt är Krokek i Kolmården där han har en egen träningsanläggning i sitt hus. Jag vet inte om man ska kalla Aja och mig sambor eller särbos, nomader är det som kommer närmast sanningen. Vår mesta tid tillsammans är i bilen mellan våra boenden och olika uppdrag. Resor har mycket länge varit en naturlig del av Jonas liv. Han var bara 14 år när han gjorde sin första internationella tävling. De andra var betydligt äldre och tog mig för en liten maskot. Jag sköt ett poäng från mitt personliga rekord och kom på andra plats. Det är ingen idé att vara mallig, nästa gång kan man få stryk. Vilja till utveckling Talang är förstås grunden för framgång, men den gåvan räcker inte för den som siktar mot stjärnorna. För att nå toppen krävs också envishet och vilja till utveckling. Den sista och avgö- rande ingrediensen i framgångsmixen är det som Jonas kallar killerinstinkt när det gäller ska du bara vinna! Jonas har talang, är envis och ofta bättre på tävlingsarenan än på träningspassen men biter utan problem i förloraräpplet om motståndarna är bättre. Däremot smakar tuggan bittert om han vet med sig att han har skjutit under sin kapacitet. I Sidney 2004 fick jag två bronsmedaljer. Den första var jag nöjd med, den andra surade jag för ganska länge. Inför de olympiska spelen i London 2012 hade Jonas siktet inställt på att tävla mot icke handikappade i liggande skytte. Inför spelen tränade han målmedvetet upp till 12 timmar per dag i ett halvår. Innan jag bestämde mig för att satsa gjorde jag en kalkyl, så jag visste att det hängde på håret. När jag inte kom med, var det bara att ta. Det är svårare att kvala in till OS än att nå final när man väl är där. Ingen institution När Jonas var tre månader gammal upptäcktes att han var förlamad nedanför midjan och skulle vara tvungen att sitta i rullstol i hela livet. Läkarna ifrågasatte att Jonas någonsin skulle kunna bo hemma. Barn med hans skador brukade placeras på institution. Men för Jonas föräldrar var det självklart att deras yngste son skulle växa upp med resten av familjen. Givetvis skulle han få de hjälpmedel han behövde, men han skulle inte utsättas för generell särbehandling vare sig hemma eller i skolan. Då under det tidiga 1970-talet var deras inställning till handikappade barns 6

7

möjligheter och rättigheter inte självklar för samhället i stort. När jag skulle börja skolan var det snack om institution igen och jag minns att det kändes lite rörigt, bland annat kom det hem någon som skulle intelligenstesta mig. Pappa kastade ut honom och sa att ingen hade testat hans två äldre söner och ingen skulle testa mig heller. Jonas och en jämnårig kille blev de första rullstolsburna eleverna i vanlig skola i Östergötland. Spelade landhockey Jag kände mina klasskompisar sedan kyrkans barntimmar och efter skolan brukade vi spela landhockey ute på torget. I femman hade vi en slags handikappdag. Efter halva dan sa en tjej plötsligt: Nämen, vi har ju en sån i vår klass! Varken de eller jag hade någonsin tänkt på att jag var handikappad. Det medfödda självförtroendet, bollsinnet och fallenheten för idrott i stort gjorde det lätt för honom att vara en i gänget. På rasterna körde kompisarna ofta omkring i min rullstol medan jag satt på vanlig stol. När jag var mindre lånade de min liggcykel. På den tiden fanns inga speciella barnrullstolar, så när han var i 3-4-års- När jag var sju år bestämde jag mig för att en dag skulle jag vara med i OS. Foto: Privat 8

åldern slaktade hans pappa (som var ingenjör) storebrors trehjuling och byggde specialcykeln, som Jonas snabbt och elegant kunde ta sig fram med. När den varit omslagsbild på en internationell medicinsk tidskrift blev den känd över hela världen och Jonas pappa byggde liggcyklar på löpande band på fritiden någon tid för skytte fanns knappt. Både pappa och mina bröder är skickliga skyttar, men det är bara jag som har satsat till hundra procent, säger Jonas. När jag var sju år bestämde jag mig för att en dag skulle jag vara med i OS. Och på den vägen blev det. Grämde sig i två år En av få gånger Jonas har skjutit bort sig var när han som 16-åring deltog i EM i Wien. Floppen lärde honom att aldrig ge upp en tävling innan sista skottet är satt. Det var varmt och stämningen otrevlig. Jag slängde bara iväg de sista skotten och kom femma. Om jag inte hade blivit förbannad på mig själv hade jag kommit tvåa; de andra sköt också dåligt. Det grämde mig i två år, men jag fick revansch när jag vann VM i Köpenhamn 1983. Samma år som han gick ut gymnasiet blev han utsedd till månadens idrottare av Norrköpings tidningar. Priset var tusen kronor och en helsidesintervju. Det var jag själv som föreslog artikelrubriken: Byter gärna tusenlapp mot fast jobb. Det gav resultat. Jag fick jobb på Korpen i Norrköping där jag var anställd i 20 år. När han bläddrar i sina gamla sparade fickalmanackor kan han konstatera att han redan i början på 1980-talet tränade extremt mycket och disciplinerat. Någon tid för tjejer och festande fanns knappt. Det handlar inte om dåligt självförtroende, men jag har alltid varit ganska dålig på att tolka signaler. En tjej måste vara ganska tydlig innan jag fattar... Men då och då händer det. Kort dipp efter Sidney Det var genom Korparbetet Jonas träffade sin första fru, som var tävlingsdansare. För första gången i livet fick passionen för skyttet maka lite på sig. Ända vann han guld både i Barcelona 1992 och i Atlanta fyra år senare. De var båda unga och efter sju år hade de vuxit ifrån varandra och gick skilda vägar. Med all sin kraft siktade Jonas mot Paralympics i Sidney år 2000. Där gick det som vanligt bra: två guld och två brons. Under avslutningsceremonin jublade nästan 100 000 på läktaren, men jag kände mig bara tom och ensam. Förutom tävlandet hade jag ju ingenting. Sedan dess förstår jag verkligen dem som deppar, även då det har gått bra. Post event depression är ett känt och vanligt fenomen som idrottsrörelsen borde uppmärksamma mer. För Jonas blev dippen efter Sidney förhållandevis kortvarig. Snart ställde han in sig på ännu en fyraårscykel, där slutmålet var Paralympics i Athen 2004. Där blev det fyra guld. Föreläser tillsammans Efter hemkomsten vann han guld av ett annat slag, då han på mottagningen på Rosenbad träffade Aja, som var anställd på regeringskansliet och ansvarig för festen. Fem år senare gifte de sig. Aja hade aldrig känt någon i stol förut, så för henne var det svårare än för mig att våga ta steget, säger Jonas. Idag föreläser vi tillsammans om konsten att våga satsa och hur man tacklar hinder och möjligheter. 9

Jonas Jacobsson Ålder: 49 Bor: I Solna, i Krokek, på hotell Familj: hustrun Aja Lind, mamma, pappa, två bröder En annan uppskattad föreläsning handlar om hur man kan vara högpresterande och samtidigt må bra, känna arbetsglädje och vara i balans. Jag har haft turen att vara född med förmågan både att ge allt och att vara lat, säger Jonas. Faktum är att man måste ta en paus och ge sig tid för återhämtning när man har nått ett mål. Det är först när man har utvärderat sin insats, som man vet hur man ska gå vidare. Den sortens klokskap förmedlar han gärna till sina adepter. Även om jag ser vad som kan göras bättre, undviker jag att prata om detaljer och teknik. Däremot ställer jag många frågor, lösningen ska inte komma från mig utan inifrån personen jag jobbar med. Ärlighet är en förutsättning för utveckling och ibland måste man fråga sig: är det detta jag vill syssla med. Vid den punkten befinner sig Jonas just nu. Ska han eller ska han inte satsa på Paralympics i Rio 2016. Satsa eller inte Det som talar för är att skyttelandslaget är i toppform, att SVT sänder direkt och att det skulle sitta fint att ha vunnit i 10 spel i rad. Å andra sidan finns det inga garantier för att det går bra och Jonas vill helst sluta sin karriär med flaggan i topp. Om jag väljer att satsa innebär det att jag får ligga och skjuta bakom en tall i skogen i ett år och att jag ofta kommer hem och är småirriterad. Är det värt den uppoffringen? Aja och jag ska åka iväg på en konferenshelg tillsammans och lista för och emot. Före jul har jag bestämt mig. Text: Maria Leijonhielm Gör: Anställd av Svenska olympiska kommittén(sok) och Svenska handikappid rottsförbundet(shif), mentor för både handikappade och icke handikappade idrottare, föreläser själv och tillsammans med Aja Lind, tränar och tävlar Medaljer och utmärkelser: 2008 Svenska dagbladets bragdguld 2009 medicine hedersdoktor vid Linköpings universitet Paralympics 1980-2012: Guld 17 st Silver 4 st Brons 9 st Världsmästerskap 1983-2014: Guld 19 st Silver 12 st Brons 7 st Europamästerskap 1981-2013: Guld 24 st Silver 9 st Brons 9 st HM Konungens medalj i åttonde storleken med högblått band, 2001 10

11

För ditt oberoende. oberoende. Turny Evo tar dig smidigt in i och ut ur bilen utan att äventyra säkerheten. www.autoadapt.se info@autoadapt.se Att lära sitt barn att äta på egen hand kan ta lite tid. Min dotter är 12 år och klarar det inte än. Fråga oss om personlig assistans! Vilket stöd har du som förälder rätt till när det gäller personlig assistans till ditt barn? Humana Assistansrådgivning ger dig svar, helt kostnadsfritt, om vilka rättigheter du som förälder har. Våra jurister kan hjälpa dig på 10 språk vardagar 9-17. Välkommen att ringa oss med dina frågor. 020-70 80 87 Humana Assistansrådgivning Självständighet Närhet Delaktighet Lokalkontor i Göteborg Kungsbacka Stenungssund Verksamma sedan 2005 Kontakta vår grundare / VD Monika Y Wassberg på 0707-33 49 33 eller monika@optimalassistans.org Välkommen! www.optimalassistans.org Personlig assistans Förverkliga dina drömmar! Hos oss får du personlig assistans som är anpassad efter dina önskemål och förutsättningar. Ring oss och berätta hur du vill ha det: 08-511 744 40. Välkommen! NÄRA AB, Smidesvägen 5, 186 26 Vallentuna. www.nara.nu 12

Begagnade anpassade bilar till salu Är du också trött på att åka färdtjänst? Ett stort urval begagnade handikappanpassade bilar! Alltid 30-40 bilar att välja på Gratis leverans inom 50 mil från Malmö Försäljing till både privatpersoner och institutioner Kundanpassat Alla våra bilar är lågmilare, nybesiktigade UA och med endast EN tidigare ägare Utrustade med ramp oc lyft Lättkörda, ekonomiska familjebilar För mer information och bilder samt visning av bilarna, är ni välkomna att kontakta os: www.mobilina.se T. 0735 007 700 mp@mobilina.se STOCKHOLM FALUN UMEÅ LULEÅ Nu även i Stockholm. LYSTRA personlig assistans skapar kvalitet genom att respektera varandra och varandras värderingar. Nu har vi även etablerat oss i Stockholm. Som kund hos LYSTRA är det viktigt att vår grundsyn på assistansen överensstämmer för att vår personal ska kunna göra ett bra jobb hos våra kunder. Lika viktigt är att vi gemensamt ser LSS-reformen som något vi vill bevara och att tillsammans göra som det var tänkt från början, ett bra liv för alla. Personlig assistans som det var tänkt från början. www.lystrapersonligassistans.se ÖREBRO 13

TEMA: Fotboll Fotboll för alla på 300 fotbollsspelare från 15 olika föreningar i Sverige samlades helgen 13-14 september på Vikingavallen i Vallsta ett par mil norr om Bollnäs. Flera föreningar hade mer än ett lag med och de 20 lagen delades upp i fem grupper efter divisioneringsspel. Det spelades endast 7-mannafotboll eftersom ingen hade anmält sig till SM-gruppen som spelas med 11-mannalag. Vallsta IF har gjort ett kanonjobb, säger Kenneth Carlsson, arrangör och ordförande i fotbollskommittén inom SHIF. Vallsta är en liten ort men idrottsföreningen är mycket populär och har faktiskt fler medlemmar än byn har invånare! Denita Landegren är tränare och lagledare för Sundbyberg. Hennes lag var klara underdogs då det var det yngsta laget på Vikingavallen. Våra spelare är alla mellan 11 och 19 år, berättar hon, och hemma spelar vi i en division under alla här men jag tycker att alla ska ha rätt att spela i de nationella spelen och det är bra träning för våra spelare. Vi kom sist men vi har gjort mål på äldre och bättre spelare och det har stärkt självförtroendet hos alla i laget, tycker hon. Vi har utvecklat spelet och nu ser vi fram emot att tävlingarna ska gå i Stockholm nästa år. Förhoppningsvis kommer då lag från hela landet att anmäla sig dit. På Vikingavallen saknades de flesta västsvenska och sydsvenska lagen. Ville spela på VM-arenorna Mattias Fransson från Lidingö och Tommy Lignell från Tumba spelar bägge 11-mannafotboll i division 7 respektive division 6 och var med i Brasilien i det som i pressen har kallats det okända landslaget. I Vallsta representerade bägge två Botkyrka från Stockholm. Vi är nöjda med vad vi presterade i Brasilien, säger bägge två. Vi gjorde vad vi skulle och vann mot Tyskland och slutade sjua. Det var många bra lag Mattias Fransson och Tommy Lignell 14

Vikingavallen 15

TEMA: Fotboll Charlie Castope, Stuvsta och värmen var besvärlig, tycker de. Men, erkänner de, det var en besvikelse att vi inte fick spela våra matcher på VM- arenorna. De tränar med det okända landslaget en gång i månaden och inför resan till Brasilien fick de också träffa inte bara Zlatan utan hela det mer kända landslaget. Alla var väldigt trevliga, tycker de. Botkyrka divisionerades i grupp B och fick stryk av AIK i finalen med 4-1. A-finalen gick mellan Stuvsta Dream Team och Mariehem från Umeå. Även där blev det stockholmsseger - 4-2 till Stuvsta. Adam Stenström är spelande tränare och han är mycket nöjd med lagets insatser. Det är ett bra gäng, säger han. Vi har spelat ihop i tre år nu och blivit mycket samspelta. Spelarna Charlie Castope och Abdi Jeng håller med. Det har varit en kul turnering och sammanhållningen är jättebra. Det är vår tredje titel, berättar de stolt. Vi vinner nästa år också! Text: Gunilla Nauclér 16

17

TEMA: Fotboll Vikingavallen Vi vill in i fotbollförbundet Fotbollen för personer med funktionsnedsättning skulle må bra av att bli en del av Svenska Fotbollförbundet, menar Kenneth Carlsson, ordförande i SHIF:s fotbollskommitté. Det finns flera anledningar till att Handikappidrottsförbundets fotbollsverksamhet bör inkluderas i Svenska Fotbollförbundet (SvFF), menar Kenneth Carlsson, som inte bara är ordförande i SHIF:s fotbollskommitté, utan dessutom också styrelsemedlem i Hälsinglands fotbollförbund och medlem i SvFF:s tävlingskommitté. En av flera orsaker är krånglet med licenseringar. Idag finns det cirka 4 000 fotbollsspelare inom SHIF. Men av dessa är det bara runt 200 som har licens. En anledning är att det är för dyrt. Få klubbar vill eller kan betala 250 kronor per person för en licens som enbart behövs när man ska spela SM eller internationella mästerskap, säger Kenneth Carlsson. Just licenskravet är också en av anledningarna till att årets SM fick ställas in på grund av för få deltagare. Vid mästerskap krävs det licens. Jag skulle vilja ta bort licenstvånget, precis som man har gjort inom SvFF. Vara med i förening Han menar att det bör räcka med att vara med i en förening, och att det sedan är föreningens ansvar att se till så att spelarna tillhör rätt grupp. Inom SvFF registrerar man spelare i en klubb och betalar sedan en avgift för försäkringar. Inom SHIF vet vi inte ens vilken förening en spelare är med i, och det händer att föreningar sätter ihop lag bestående av spelare från hela lan- det för att vinna SM. Det är inte helt rätt enligt reglerna, men det finns ingen som kollar upp detta. I dagsläget finns det ingen gemensam fotbollsliga inom SHIF. Det är egentligen distrikt, regioner och områden som arrangerar egna ligor. Det är främst en social tillställning, och det ser helt olika ut mellan de olika distrikten. SvFF arbetar mer styrt så att distrikten blir förbundets förlängda arm, vilket gör att allt är lättare att strukturera upp, säger Kenneth Carlsson. Han berättar att SvFF:s förbundsstyrelse redan har tagit beslutet att fotboll ska vara för alla samtidigt som SHIF har beslutat att alla idrotter med eget specialidrottsförbund bör sträva efter att inkluderas i det. Vi har även gjort en enkätundersökning bland våra föreningar, och den visade att en klar majoritet vill att vi ska tillhöra SvFF. Det skulle innebära att vi kommer in i fotbollsfamiljen, där man bättre känner till just fotbollsproblemen. Text: Tomas Tirén 18

Förbundskaptenen: "Vi har svårt att hitta spelare Det okända landslaget blev rikskändisar och fick ett minne för livet efter att Zlatan Ibrahimovic gått in och sponsrat lagets VM-resa till Brasilien. Men hur ser vardagen ut i svensk handikappfotboll? Vi har kollat läget med förbundskaptenen Torbjörn Östergrens. Foto: Privat Sverige slutade på sjundeplats i höstens VM för personer med inlärningssvårigheter. Till turneringen, som avgjordes i Brasilien, tog förbundskaptenen Torbjörn Östergrens ut en 16-mannatrupp vilket inte är så enkelt som det låter. Vi har väldigt svårt att hitta de här killarna i svensk fotboll. Om vi åker och tittar på ett SM eller på de nationella spelen så hittar vi med största sannolikhet inte några nya spelare, säger Torbjörn Östergrens. Istället kommer i princip alla spelare från Svenska Fotbollförbundets (SvFF) ordinarie seriesystem där de spelar i allt mellan division 2 och 7. Vår största källa till nyrekrytering hittills har varit skol-sm i Bollnäs. Där har vi fångat upp fem-sex killar redan under första året på gymnasiet. De som vi ser potential i knyter vi kontakt med och fortsätter att bevaka. Internationell licens krävs Ett annat problem är att det krävs internationell licens för att spela i landslaget vilket gör Torbjörns landslagsuttagningar betydligt mer komplicerade än till exempel Erik Hamréns. Det kan ta upp till sex månader att få en licens. Så när vi hittar en intressant spelare bjuder vi in den till ett läger så att vi ser ifall de har rätt förutsättningar och passar in i gruppen. Sen är det vi som avgör om det är värt att gå vidare. Om landslaget bestämmer sig för att licensera en spelare väntar därefter en process som inkluderar psykologbesök, uttalanden av tränare och en förälder, samt ett beslut från internationella förbundet. Så vi måste vara ganska säkra på att det är någon vi vill satsa på. Idag finns det bara runt 25 spelare med internationell licens, av de cirka 4 000 aktiva inom svensk handikappfotboll. Ett annat problem är kravet att spelarna måste vara aktiva i en handikappidrottsförening. Eftersom alla spelar i SvFF:s seriesystem så krävs det därmed att de är med i två klubbar. Dessutom spelas nästan all svensk handikappfotboll på sjumanna. Det är ett stort problem för det är som två olika sporter. Därför har vi också som ett grundkrav att man spelar 11-mannafotboll, säger Torbjörn Östergrens. Tror inkludering underlättar Han tror att en inkludering i Svenska Fotbollförbundet skulle underlätta sportens utveckling och hans jobb som förbundskapten. Om vi skulle vara med i SvFF så skulle vi slippa problemet med dubbla klubbar, samtidigt som vi skulle bli en del av den stora fotbollsfamiljen. Fotboll ska vara för alla. Jag är oerhört intresserad av att få till mer breddfotboll, inte minst på 11-manna. Nästa stora mål för Det okända landslaget är Europamästerskapen 2016. Text: Tomas Tirén 19

TEMA: Fotboll Bajens okända Marcus Vanhanen Reinicke Hammarby IF är en av landets populäraste klubbar, men långt från alla känner till klubbens lag för spelare med funktionsnedsättning. Vi träffade Hammarby Jets på en träning inför årets sista serieomgång. Det är en småregnig onsdagskväll i mitten av september och Hammarby Jets Hammarby IF:s lag för spelare med funktionsnedsättning tränar som vanligt på Kanalplan på Södermalm. Laget kör en tempofylld och avancerad passningsövning och det första som slår mig är kvaliteten på spelet. Jag har tidigare tränat ungdomar, juniorer och utvecklingstrupper. Och jag blev jätteförvånad över hur duktiga spelarna är när jag såg dem första gången, säger tränaren Claus Haldin, som gör sitt första år med laget. Inför sin första träning med Hammarby Jets frågade han lagledaren och tidigare tränaren Tomas Reinicke om han behövde anpassa något eftersom spelarna har olika funktionsnedsättningar såväl fysiska som psykiska. Jag märkte på en gång att det bara var att köra på som vanligt. Den enda skillnaden mot andra lag jag har tränat är egentligen att de har en helt annan entusiasm för övningarna. Tomas Reinicke flikar in att en del av spelarna har problem när det inte går riktigt som man vill. Ja. Ibland kan de nästan ge upp i bussen på väg till en match för att de har dålig statistik mot laget man ska möta. Då kan det bli väldigt mycket snack, och det kan vara svårt att vända. Men oftast går allt bra. Finns inte tillräckligt med lag Jets spelar på sjumannaplan och har två lag med i Stockholmsfotbollens division 3 vilket i praktiken är den högsta av stadens tre divisioner, eftersom det inte finns tillräckligt med lag till de två högsta divisionerna (klubbarna väl- 20

lag Nina Saarilehto Nina Saarilehto Tränaren Claus Haldin gör sitt första år med laget. jer själva i vilken serie de ska spela). De värsta matcherna är inte mot AIK eller Djurgården, utan när våra två lag möter varandra. När de spelade 4-4 var det många av spelarna som tyckte att det var helt värdelöst, även om jag och Tomas var nöjda säger Claus och skrattar. Laget har funnits i många år, men fick länge klara sig i princip på egen hand. Nu har dock Hammarby IF fått upp ögonen för laget. De senaste åren har vi haft ett jättebra stöd av föreningen. De fixar bra träningstider och har hjälpt oss att söka pengar för att åka till de nationella spelen och sådana saker. De hjälpte oss även att lägga ut en annons på hemsidan, vilket gjorde att vi hittade Claus, berättar Tomas. Idag är det ett 15-tal spelare som tränar, och ett par sticker ut lite extra. En av dem är Nina Saarilehto, som är ensam tjej på plats. Det finns en till som brukar prova på, men idag är jag ensam. Det går bra, jag kör innebandy med grabbarna och där är jag också ensam tjej. Jag gör min andra säsong i klubben, och trivs bra, riktigt bra. Jag är ju hammarbyare, säger Nina. Stora åldersskillnader Hon berättar att hon började spela i laget för att hon blev tillfrågad av kamrater. Och att hon gillar att hålla igång och röra på sig. En annan spelare som sticker ut är Tomas son Marcus Vanhanen Reinicke, 17 år, som är yttermittfältare och visar upp ett kvickt och offensivt spel. Jag är rutinerad. Jag har varit med i nästan tio år, fast jag är näst yngst i laget, säger han mellan två övningar. Att ha lagkompisar som är dubbelt så gamla ser han inte som något problem. Det är stora åldersskillnader, men det känns inte så. Känner jag mig liten beror det snarare på att jag är kort. Och vi har alla olika funktionsnedsättningar, men det ser jag inget problem med, säger Marcus, som har skolios. Spelarna i den här serien är som en stor familj. De umgås över gränserna och spelar ofta även innebandy ihop. De socialiserar på turneringarna och sitter ofta och kollar på matcher tillsammans, säger Claus. Text: Tomas Tirén 21

TEMA: Fotboll Det är sista söndagen i september, men solen ligger på och ger närmast perfekta förutsättningar för fotboll. Vi befinner oss på Kvarnängens idrottsplats utanför Nynäshamn, där den sista omgången i Stockholms fotbollsserie ska spelas. Jag sitter på en läktare tillsammans med Täby Tigers lagledare Kicki Svensson, och ser lagets spelare dyka upp en efter en. Jag har varit med som lagledare i fem-sex år, och jag älskar det. Går jag in för något så gör jag det helhjärtat, säger Kicki Svensson. Hon berättar att Täby Tigers är ett enda stort gäng som tränar tillsammans, men att man har med tre lag i seriesystemet ett i trean, ett i fyran och ett i femman. Spelarna är mellan 8 och 30, men vi delar inte upp baserat på ålder, utan snarare efter deras kapacitet. I Stockholmsfotbollen krävs det ingen licens för att spela, och så ser hon gärna att det förblir. I de här grupperna finns det spelare som helt plötsligt kan få för sig att de vill spela i ett annat lag. I dagsläget brukar vi kunna lösa det, men det hade aldrig fungerat om det fanns ett krav på licens. Det här är verkligen fotboll för alla. I vårt lag har vi har spelare med olika former av funktionsnedsättning, allt från rörelsenedsättning till spelare med diagnos inom autismspektrumet, med eller utan begåvningsmässig funktionsnedsättning. Det ska vara roligt System för att jämna ut matcher och möjlighet att hoppa mellan lag. I Stockholmsfotbollen är det viktigaste att ha kul. Vi har träffat Täby IS Specialidrotts fotbollslag Täby Tigers som har med lag i alla stadens tre divisioner. Bestämmer reglerna själva Hon berättar att klubbarna i Stockholm sköter det mesta på egen hand, i samarbete med Nisse Ander på Stockholm Handikappidrottsförbund. Man bestämmer själva reglerna och hur seriesystemet ska se ut. Det ska vara roligt att spela fotboll, det är det viktigaste. Blir det för ojämnt så ledsnar de som förlorar. Därför har man en regel som säger att ett lag som leder med tre mål måste ta ut en spelare och det är precis vad som händer i Täbys första match för dagen, mot AIK. Solnaklubben inleder starkast och går upp i en 3-0-ledning. Men när de får ta ut en spelare jobbar sig Täby snabbt in i matchen, och man riktigt ser hur spelarnas självförtroende kommer tillbaka. Laget lyckas också få till en snygg reducering innan AIK Täby tigers möter AIK. återigen tar över. Till slut blir det 5-1 till AIK, men Täby-spelarna verkar ändå nöjda efter matchen. Första halvlek var sådär. Men i andra tycker jag att vi pressade på, vi lyfte lite då, säger Jack Svensson, Kickis son, som är 21 år och har spelat i laget sedan 2006. Från sin backposition bjöd han på både fint passningsspel och en minnesvärd glidtackling. Den var hård men schysst vilket han även påpekade för motståndaren medan han sprang därifrån med bollen. Ja, den var ju på bollen! Back är min favoritposition eftersom man får 22