Uppsala län en satsning på konstnärligt innehåll

Uppsala län en satsning på konstnärligt innehåll En utredning och förslag på en ny regional konstverksamhet på uppdrag av Landstinget i Uppsala län författad av Anna van der Vliet, grundare och konstnärlig ledare för ICIA Institute for Contemporary Ideas and Art www.icia.se 2013-05-28

INNEHÅLLSFÖRTECKNING FÖRORD s. 4 1. BAKGRUND 1. 1. Regional kulturplan för Uppsala Län 2013-2014 s. 5 1. 2. Konstpolitik, kulturpolitik och kulturplanering s. 5 2. SYFTE OCH UPPDRAG 2.1. Bakgrund s. 6 2.2. Uppdragsformulering s. 6 2. 3. Metod s. 6 2. 4. Begreppen bildkonst och samtidskonst s. 7 3. OMVÄRLDSANALYS 3. 1. ICIA och MAP - tidigare erfarenheter och omvärldsbevakning s. 7 3. 2. Baltic Art Center i Gateshead, Newcastle s. 9 3. 3. Att bygga sin publik genom högkvalitativt och relevant innehåll s. 9 3. 4. Kultur i Väst i Västra Götalandsregionen s. 10 3. 5. Ekonomiska prioriteringar inom olika konstområden ett par jämförelser s. 10 3. 6. Samtidskonstens utveckling måste speglas i ekonomiska prioriteringar s. 11 4. ANALYS AV FÖRUTSÄTTNINGARNA ATT I LÄNET BEDRIVA REGIONAL BILDKONSTVERKSAMHET 4. 1. De olika kommunernas förutsättningar och önskemål s. 12 4. 2. Uppsala kommun s. 13 4. 2. 1. Utredningen Organisation och huvudmannaskap för vissa kulturinstitutioner i Uppsala län s. 14 4. 2. 2. Utredningen Nya Rum för Konsten s. 15 4. 3 Slutsats s. 16 2

5. FÖRSLAG PÅ VERKSAMHETER I ENLIGHET MED UPPDRAGET 5.1. En permanent utställningsverksamhet som utgår ifrån befintliga strukturer på Upplandsmuseet s. 17 5. 2. En mobil utställningsverksamhet i länet som utgår från Upplandsmuseet s. 18 5. 2. 1. Exempel på ett situationsspecifikt och tillfälligt konstprojekt s. 19 5. 2. 2. Tre förslag på organisationsformer s. 20 5. 2. 3. Förslag på uppdrag för den nya verksamheten s. 21 5. 2. 4. Förslag på kompetens för den nya verksamheten s. 22 5. 3. Samarbetsformer mellan Upplandsmuseet, Uppsala konstmuseum och Uppsala universitet s. 23 5. 4. En strategisk funktion för att driva konst som en process s. 24 kopplat till stads- och samhällsutveckling 6. KONSEKVENSANALYS 6. 1. Syfte och mål med den nya verksamheten s. 24 6.2. Kostnadsuppskattning s. 25 6.3. Ytterligare potentiella samarbetsparter och möjlig finansiell utveckling s. 26 BILAGOR Bilaga 1. Mötesförteckning s. 28 Bilaga 2. Skriftliga intervjuer med länets åtta kommuner s. 29 3

FÖRORD I egenskap av chef för Institute for Contemporary Ideas and Art (ICIA), anlitades jag av Landstinget i Uppsala Län i februari 2013 för att utreda förutsättningarna för och ge förslag på en ny regional bildkonstverksamhet. Utredningen har tagit sin utgångspunkt i utvecklingsinsatserna för regional konstverksamhet i Regional kulturplan för Uppsala län 2013-2014. De fyra delar som uppdraget skulle utgå ifrån var följande: 1. En permanent utställningsverksamhet som utgår från befintliga strukturer på Upplandsmuseet. 2. En mobil utställningsverksamhet för hela länet som utgår från Upplandsmuseet. 3. Samarbetsformer mellan Upplandsmuseet, Uppsala konstmuseum samt Uppsala universitet. 4. En strategisk funktion för att driva konst som en process kopplat till stads- och samhällsutveckling. Uppsala län en satsning på konstnärligt innehåll är ett resultat av de synpunkter och iakttagelser som jag har inhämtat genom personliga möten och skriftliga intervjuer med flera representanter för Uppsala läns åtta kommuner, samt efter möten med representanter inom berörda verksamheter och institutioner inom Uppsala kommun (se bilaga 1 för mötesförteckning, och bilaga 2 för kommunernas svar på den skriftliga intervjun). Mina analyser är också baserade på framför allt två tidigare rapporter: Eva Schölds utredning Organisation och huvudmannaskap för vissa kulturinstitutioner i Uppsala län från 2012 på uppdrag av Uppsala läns landsting och Uppsalas kulturnämnd liksom Nya Rum för Konsten från 2011 på uppdrag av Uppsalas kulturnämnd. Slutsatsen svarar mot den övergripande vision och de mål som är formulerade i den nya regionala kulturplanen. Anna van der Vliet Institute for Contemporary Ideas and Art (ICIA) 2013-05-28 4

1. BAKGRUND 1. 1 Regional kulturplan för Uppsala Län 2013-2014 Under senvåren 2012 antog Landstinget i Uppsala Län en regional kulturplan och från och med 2013 ingår Uppsala län i samverkansmodellen. Kortfattat innebär det att Kulturrådet tilldelar statliga medel till Landstinget i Uppsala län som i sin tur fördelar medlen i regionen. I kulturplanen står det att visionen för 2023 är att Uppsala län är ett ledande kreativt kraftcentrum med ett dynamiskt konst- och kulturliv som präglas av nytänkande och där Uppsala läns rika historia får en levande gestaltning. Vidare kan man bland att läsa att Uppsala genom hög konstnärlig kvalitet ska var en stark kulturregion med internationell lyskraft och att konst, kultur och kulturmiljö ska utvecklas utifrån sitt egenvärde. Man menar även att kultur och kreativitet är den självklara framgångsfaktorn för en lyckad och hållbar utveckling i Uppsala län. 1 1. 2 Konstpolitik, kulturpolitik och kulturplanering Den regionala kulturplanen gör skillnad på konstpolitik, kulturpolitik och kulturplanering. Enligt kulturplanen definierar man sammanfattningsvis konst som synonymt med konstarterna och det som innebär gestaltning av upplevelser, idéer och kunskap i konstnärlig form. Målet för konstpolitiken är att länet ska ha ett rikt konstliv av hög kvalitet. För att uppnå målet så vill man: underlätta för professionella konstnärer att verka i länet; stimulera till ökad bredd och mångfald i länets konstliv; samt att visa öppenhet för ny teknik och nya konstformer. Vad gäller kulturpolitiken så är målet att länets invånare ska vara kulturellt delaktiga, och med kultur så menar man att det innefattar såväl den professionella konsten som amatörkonst, deltagarkultur, bildningsverksamheter liksom kulturarv. Kultur är också de värderingar, traditioner och livsstilar som håller samman ett samhälle i social gemenskap. De för utredningen mest relevanta handlingsplanerna för att uppnå det kulturpolitiska målet är dels att ge länets invånare möjlighet till att vara skapande, kreativa och aktiva samt att ge länets invånare ökad tillgänglighet till konstupplevelser. Med kulturplanering menar man kortfattat samspelet mellan kultur, plats och identitet och inkluderar vidare stadsplanering, turism, kulturella och kreativa näringar. Målet är att länet ska erbjuda en attraktiv livsmiljö. För att nå detta mål ska landstinget: bidra till att kulturen blir mer tillgänglig i hela länet; integrera konst och kultur i det offentliga rummet; öka intresset för kultur som utvecklingsfaktor; samt verka för ett rikare kulturliv. 1 Regional kulturplan för Uppsala län från 2012. 5

2. SYFTE OCH UPPDRAG 2.1. Bakgrund Enligt den nya kulturplanen så identifieras ett rikare konstliv som ett av tre utvecklingsområden. En särskild satsning under 2013-2014 inleds genom att skapa förutsättningar för en regional konstverksamhet i dialog med Uppsala kommun och Upplandsmuseet. Det är mot bakgrund av den nya kulturplanen som jag som grundare och chef för Institute for Contemporary Ideas and Art (ICIA), anlitades i februari 2013 för att utreda förutsättningarna för en sådan regional konstverksamhet. Utredningen tar sin utgångspunkt i den nya kulturplanens vision och mål, liksom är förankrad i de uttalade insatser som lyfts för att uppnå respektive mål. 2 2.2. Uppdragsformulering I uppdragsbeskrivningen så ska ICIA i enlighet med utvecklingsinsatserna för regional konstverksamhet i Regional kulturplan för Uppsala län 2013-2014, utreda och ta fram förslag på: 5. En permanent utställningsverksamhet som utgår från befintliga strukturer på Upplandsmuseet. 6. En mobil utställningsverksamhet för hela länet som utgår från Upplandsmuseet. 7. Samarbetsformer mellan Upplandsmuseet, Uppsala konstmuseum samt Uppsala universitet. 8. En strategisk funktion för att driva konst som en process kopplat till stads- och samhällsutveckling. 2. 3. Metod Under våren 2013 har jag haft möten med representanter från kulturenheten vid Landstinget i Uppsala län, Utvecklingsenheten i Uppsala kommun, Upplandsmuseet, Uppsala konstmuseum, Uppsala universitet och Konstnärsklubben. Jag har också träffat representanter för följande kommuner i Uppsala län: Tierp, Östhammar, Enköping, Håbo och Uppsala. Följande kommuner har bjudits in till möte men har av olika anledningar inte haft möjlighet att medverka: Älvkarleby, Knivsta och Heby. 3 Mötena har legat till grund för en förståelse för olika perspektiv och erfarenheter kring hur olika verksamheter och kommuner i länet arbetar med konst och vilka olika behov, intressen och framtidstankar som finns. De har också bidragit med viktig input för att förstå vilka förutsättningar som finns för nya och vidare samarbeten kring utvecklingen av en ny regional bildkonstverksamhet. Mötena har således varit avgörande för de slutsatser som jag har kommit fram till i mitt arbete. För att få in alla kommuners reflektioner kring sina olika förutsättningar såväl resurser i form av ekonomi som av befintliga strukturer och verksamheter, men också för att få en uppfattning om de olika kommunernas utvecklingsarbete inom konstområdet, 2 Ibid. 3 För en detaljerad mötesförteckning, se bilaga 1. 6

behov och deras tankar på hur Uppsala län skulle kunna verka som en resurs i framtiden, så skickades en enkät ut med frågor till samtliga åtta kommuner. 4 Den analys som resonerar kring kommunernas olika förutsättningar och behov är således baserad på såväl muntliga möten som skriftliga intervjuer. Under de senaste åren har flera utredningar gjorts på uppdrag av Uppsala läns landsting och Uppsala kommun, men framför allt två har återkommit som referenspunkter i de olika möten jag har genomfört: Eva Schölds utredning Organisation och huvudmannaskap för vissa kulturinstitutioner i Uppsala län från 2012 på uppdrag av Uppsala läns landsting och Uppsalas kulturnämnd liksom Nya Rum för Konsten från 2011 på uppdrag av Uppsalas kulturnämnd. Jag har således tagit del av dessa utredningar för en ökad förståelse för de tankar som funnits sedan tidigare och för att få en så stor överblick som möjligt i hur olika intressen och visioner kan samspela och gynnas av den här utredningen med titeln: Uppsala län en satsning på konstnärligt innehåll 2. 4. Begreppen bildkonst och samtidskonst Inom svensk kulturpolitik så används fortfarande begreppet bildkonst och fältet kallas bild- och formkonst. Allt sedan sextiotalet har den så kallade bildkonsten utvecklats i en riktning där begreppet inte längre överensstämmer med den konstnärliga verksamheten. Den så kallade bildkonsten kan idag innefatta alltifrån mer traditionella former som måleri, teckning, grafik och skulptur, men inbegriper även andra medier och uttryck som video, installationer, ljud, aktioner, scenkonst och performance, text, och socialt engagerad konst med mera. Begreppet bildkonst är således missvisande eftersom det ger en mediespecifik definition som inte överensstämmer med utvecklingen. Det man på engelska kallar contemporary art, till svenska översatt som samtidskonst, svarar bättre på den konst som skapas idag. Eftersom utredningen inte innefattar arbete med konstsamlingar eller kulturarv, utan tar sin utgångspunkt i den samtida konsten och förutsättningarna för en regional samtida konstverksamhet, kommer jag fortsättningsvis att använda mig av begreppet samtidskonst. 3. OMVÄRLDSANALYS 3. 1. ICIA och MAP - tidigare erfarenheter och omvärldsbevakning I slutet av 2012 grundade jag institutet ICIA som förenar idéanalys med konstnärlig praktik och som ser de två som likvärdiga. ICIA arbetar både med strategiska utvecklingsuppdrag, likt den här utredningen, men initierar och driver också konstprojekt. ICIA är partipolitiskt obundet, men med ett stort engagemang i konstoch kulturpolitik och arbetar som en drivande kraft i att förbättra och utveckla strukturer för samtidskonstens förutsättningar. Till de uppdrag som ICIA genomför under 2013 kan nämnas en strategi för hur Göteborg ska utveckla residensverksamhet och förbättra produktionsvillkor för svenska och internationella 4 För intervjuunderlag se bilaga 2 och för respektive svar, se bilaga 3. 7

konstnärer på uppdrag av Västra Götalandsregionen och Göteborgs stad. Det finns således en stor kunskap kring Västra Götalandsregionens kulturpolitiska utveckling och dess konstverksamhet som jag följt nära under flera år och där det finns en del lärdomar att dra för den här utredningen. ICIA grundades efter många års erfarenhet och arbete med samtidskonst i olika sammanhang. Jag har tidigare varit chefredaktör för Sveriges äldsta konsttidskrift Paletten, där jag återigen ingår i redaktionen. Jag har också varit projektledare för Göteborgs Internationella Konstbiennal och de senaste åren arbetet som curator i organisationen MAP, Mobile Art Production. Jag har ett stort internationellt kontaktnät inom samtidskonst och en förståelse för dess befintliga förutsättningar och fältets logik. Jag har också arbetat med institutionell utställningsproduktion och komplexa samarbetsprojekt genom konstbiennalen. Men det är framför allt erfarenheten som curator och sedermera tillförordnad chef för MAP, Mobile Art Production som är som mest relevant för mina slutsatser och rekommendationer i den här utredningen. MAP, Mobile Art Production grundades i Stockholm 2007 av Magdalena Malm (nuvarande direktör för Statens konstråd). MAPs utgångspunkt har varit en konstnärlig eller curatoriell idé och sedan har de produktionsplattformar som krävts för varje enskilt projekt skapats: alltifrån samarbeten, finansiering och utställning. MAP har alltså inte haft en fast lokal, utan låtit en konstnärs vision, eller en plats eller en specifik situation varit utgångspunkt för den curatoriella och konstnärliga processen. På så sätt har MAP mellan 2007 och 2012 varit med och producerat flera olika slags konstverk och utställningar. Alltifrån enskilda separata produktioner som landat i mer institutionella miljöer till exempel Ann-Sofi Sidéns mycket uppmärksammade verk Curtain Callers, en flerkanalig videoinstallation från 2011, till projekt i det offentliga rummet, till exempel grupputställningar som Livet är en dröm (Stockholm 2007), Tänk på döden (Stockholm 2009), och Street View (Göteborg 2010), till intima och mindre separata konstprojekt där den konstnärliga idén inte varit förenliga med stora publiker som till exempel Alex Reynolds Men det är inte du (Stockholm 2011). 5 MAP, Mobile Art Production var den första organisationen som arbetade med samtidskonst på det här sättet i Sverige. Men internationellt finns flera verksamheter i både betydligt större och mindre skala. Som exempel kan nämnas Creative Time i New York, Art Angel i London, Laura Palmer Foundation i Warsawa, Situations i Bristol och många fler. MAP avslutade av flera olika anledningar verksamheten i slutet av 2012. MAP kan ses som ett utvecklingsprojekt vars välutvecklade metoder och erfarenheter kan införlivas och tas som en utgångspunkt för ett arbete med samtidskonst som inte kräver permanenta lokaler, som möjliggör och helt enkelt förutsätter samarbeten, och som framför allt utgår från en konstnärlig idé eller specifik situation och plats och sedan bygger de plattformar som krävs, snarare än att arbeta med en befintlig lokal som ska fyllas med konstnärligt innehåll likt en mer traditionell konsthall. 5 För samtliga konstprojekt se www.mobileartproduction.se 8

MAPs utgångspunkt var hela tiden att arbeta med internationell och högkvalitativ samtidskonst. Målet var att nå nya publiker utöver den traditionella konstpubliken (även om den hela tiden var kärnan) och genom att inte arbeta inom den institutionella ramen och därigenom undvika de sociala koder och trösklar som många människor fortfarande finner skrämmande, så möter konstnären och konstverken människor som inte är vana vid konst. Man bygger helt enkelt en publik genom innehåll. 3. 2. Baltic Art Center i Gateshead, Newcastle När den svenska chefen för Baltic Art Center i Newcastle, Sune Nordgren, öppnade dörrarna till den ombyggda mjölfabriken i Gateshead den 13 juli 2002 med den omtalade utställningen B.OPEN, så var det efter sex års förarbete. Redan 1996 påbörjade Sune Nordgren sitt arbete dels med att leda processen för ombyggnaden, men framför allt, och för denna utredning en viktig lärdom, med att påbörja ett program som innefattade alltifrån publikationer, seminarier och massiva konstinstallationer under renoveringsarbetet. Till det första och mest uppmärksammande projektet kan nämnas Anish Kapoors Tarantantara från 1999. Under flera år så genomfördes den publika samtalsserien The Producers: Contemporary Curators in Conversation, som sedan publicerades i bokform under B.READ serien vars huvudredaktörer var konstnären Susan Hiller och Sarah Martin. Här diskuterades frågor kring konstinstitutionens roll, kring curatorsrollen, och konstens betydelse i vår tid. Stora internationella och lokala curatorer och konstnärer bjöds in för att möta den dåvarande relativt ovana konstpublik som kolstaden Newcastle bestod av. Man byggde därmed en relation mellan konsten och publiken som möjliggjorde för den succé som Baltic Art Center kom att bli i en miljö med tidigare mycket lite samtidskonst. Det möjliggjorde också för Sune Nordgren att sätta Baltic Art Centre och därmed Newcastle på den internationella konstkartan, en minst lika viktig del i ett arbete med att skapa en ny institution, då relationerna med konstnärer och curatorer är av avgörande betydelse för att möjliggöra för högkvalitativa och internationella utställningar. Innan den officiella invigningen av Baltic Art Centre bjöd Sune Nordgren in alla taxichaufförer och hårfrisörer i Newcastle till en VIP visning och fest. De behandlades som viktigare än några andra inom konstvärlden och Newcastles finansiella och kulturella maktelit. Baltic Art Centre hade 35 000 besökare första veckan. Newcastle är en stad med drygt 750 000 invånare. 6 3. 3. Att bygga sin publik genom högkvalitativt och relevant innehåll De två exemplen från MAPs arbetsmetod och Baltic Art Centre i Gateshead i Newcastle, vittnar om vikten av att utgå ifrån den konstnärliga verksamheten och genom den utveckla publikarbetet för att skapa en fördjupad och långsiktig relation. I den rådande nationella kulturpolitikens mål kring att nå nya publiker, ökad delaktighet, pedagogiska satsningar osv. så missar man ofta vad de stora publikerna ska uppleva, det vill säga själva innehållsfrågan. Det är därför befriande och modigt av Uppsala Läns Regionala kulturplan att åtskilja konst- och kulturpolitik, där framför allt den förstnämnda berör innehåll och professionell verksamhet, medan den andra 6 www.balticmill.com 9

handlar mer om mötet med och mellan människor. Kulturpolitiken måste således utgå ifrån konstpolitiken, utan den sistnämnda riskerar kulturella professionella verksamheter att urvattnas till förmån för det utåtriktade arbetet. Det kan inte nog betonas hur viktigt det är att satsa på den konstnärliga produktionen och innehållet som en förutsättning för det publika arbetet. De mätinstrument som ofta används för att utvärdera konstinstitutioner (och andra kulturella verksamheters) framgång bygger ofta på kvantitativa mätningar, det vill säga antal besök. Konsekvensen har blivit att det har blivit lättare att motivera sin verksamhet och därmed ansöka om medel för marknadsföring och pedagogik, det vill säga allt det som rör den utåtriktade verksamheten, men allt svårare att skapa ekonomiska förutsättningar för löpande verksamhet och konstnärligt innehåll. Det är också viktigt att komma ihåg att kulturens egenvärde, som understryks i den nya kulturplanen, innebär att konstnärlig verksamhet inte i första hand kan byggas för kortsiktiga och direkta vinster inom andra områden så som ekonomisk tillväxt och attraktivare livsmiljöer. Det kan däremot bli en konsekvens om rätt förutsättningar finns för att arbeta med professionella innehållsfrågor. För det krävs det kunskap och förståelse för samtidskonstens logik och fält, det krävs också att det finns tilltro till professionellt arbete och kvalitetsbegreppet. Det krävs också ett mod och en långsiktighet samt möjlighet för eventuella misslyckanden i de enskilda projekten och utställningarna. För den konst som inte innebär ett risktagande, prövande, experimenterade och eventuellt också misslyckande på kort sikt, kan omöjligt uppnå den kvalitativa höjd som den emellanåt landar i, vilket är en förutsättning för att upplevas relevant och angelägen för en bredare publik. 3. 4. Kultur i Väst i Västra Götalandsregionen Västra Götalandsregionen (VGR) har genom sitt regionala kulturarbete erfarenheter inom konstområdet som är intressanta även för utredningsuppdraget från Landstinget i Uppsala län. VGR utvecklade tidigt en verksamhet som heter Kultur i Väst, vars främsta uppgift är att verka främjande för de olika konst- och kulturverksamheter som finns i regionens samtliga 49 kommuner. Kultur i Väst har två konstkonsulenter (sammantaget ca 1,5% heltid, har varierat något över tid) som arbetar med att utveckla nätverk mellan olika utövare inom konstfältet i de olika kommunerna, skapa seminarieprogram med olika frågor kring alltifrån pedagogik till videokonst i det offentliga rummet, författa nyhetsbrev och andra kommunikationskanaler för professionella konstutövare och andra intresserade att få information om vad som händer inom regionens konstverksamheter och så vidare. 7 Med andra ord ett slags samordnande länk som finns i många olika kommuner och regioner i Sverige och som även har funnits i Uppsala län sedan 2008 (Konst i Uppland). Det gemensamma är att konstkonsulenterna i VGR och i Uppsala län inte har haft en produktionsbudget för att genomföra konstnärliga projekt, utan istället verkat som ett strategiskt stöd för kommunerna och de befintliga verksamheterna. 3. 5. Ekonomiska prioriteringar inom olika konstområden ett par jämförelser Västra Götalandsregionen har en total kulturbudget på drygt 1, 2 miljarder kronor och under 2012 så avsattes 16,2 miljoner kronor till bild- och formsektorn, vilket utgör ungefär 1,3% av den totala budgeten. Det kan jämföras med att scenkonsten i 7 För mer information om Kultur i Väst, läs uppdragsbeskrivning www.kulturivast.se 10

samma budget kostade 636 miljoner kr, inte mindre än 51,7% av den totala budgeten. I båda budgeterna ingår såväl kostnader för de fasta regionala institutionerna inom respektive område liksom verksamhetsstöd till det fria kulturlivet (dock inte projektstöd). I Landstinget i Uppsala läns budget 2012 så går 300 000 kr till Konst i Uppland utav 37,6 miljoner i totalt anslag till de regionala aktörerna. Därtill har Konst i Uppland ett statligt anslag på ytterligare 200 000 kr. Landstinget i Uppsala län har därtill en enhet med 3,5 heltidstjänster och en budget på ca 4,3 miljoner för att bland annat arbeta med permanent konstnärlig gestaltning av landstingets lokaler. 8 Upplandsmuseet har ett landstingsanslag på drygt 19 miljoner och Musik i Uppland på 10,3 miljoner. 9 Trots att ovanstående jämförelser inte på något sätt är heltäckande, så ger de en indikation över prioriteringar inom de olika konst- och kulturfälten. Så här ser det även ut runt om i många kommuner, andra regioner liksom i de statliga prioriteringarna genom Kulturrådet. Det är naturligtvis så att det är de fasta institutionerna, oavsett inom vilket konstområde, som kostar mest eftersom de har höga fasta personalkostnader, hyror och så vidare. Men vid jämförelser mellan å ena sidan kulturhistoriska institutioner, teatrar, musik och å andra sidan bild- och formområdet med konstmuseer och konsthallar så är skillnaderna i budgeter mycket stora oavsett om de finansieras av kommuner, regioner eller staten. Vid en ytterligare jämförelse kan nämnas Uppsala konstmuseum, som en kommunal verksamhet med en budget på 9,5 miljoner 2013 10, medan kommunen satsade hela 61,4 miljoner på Uppsala stadsteater under 2012. 11 3. 6. Samtidskonstens utveckling måste speglas i ekonomiska prioriteringar Som jag nämnde tidigare har det som fortfarande kallas bild- och formområdet utvecklats under flera decennier i en riktning som kulturpolitiken och de ekonomiska prioriteringarna inte hunnit i fatt. Att scenkonst (teater, dans och musik) är kostnadskrävande konstformer är inte svårt att förstå, eftersom de i huvudsak bygger på gestaltning av levande människor (löner och pensioner) och dessutom kräver stora byggnader (höga lokalkostnader) och där själva produktionen av en föreställning ses som en självklar del av verksamheten. Konstmuseer och konsthallar förväntas till största delen arbeta med befintliga samlingar eller verk som redan är färdigproducerade av samtida konstnärer och därmed ägna sin verksamhet åt den publika delen: utställningar och pedagogik. Det är omöjligt att föreställa sig en teater eller ett konserthus som enbart stöds i den publika verksamheten utan tid till produktion, förberedelse, och repetitioner. Men eftersom samtidskonstens utveckling har gått från de mer traditionella uttrycken som till exempel måleri och skulptur till att även omfatta ljud/musik, performance/teater/scenkonst, till text/litteratur, film och videoproduktioner, till arkitektur och rumsliga installationer till socialt engagerad konst 8 Enligt uppgifter från Kulturdirektör Calle Nathansson i möte 2013-03- 11. Observera att budgetposten för kulturenheten inte ingår i de 37,6 miljoner som avser De regionala kulturaktörernas offentliga finansiering i Regional kulturplan för Uppsala län, sid 37. 9 Regional kulturplan för Uppsala län, sid 37. 10 Enligt skriftligt intervjunderlag från Sten Bernhardsson, Kulturchef Uppsala kommun 11 Ibid. 11

utanför den traditionella konstinstitutionen, så är det inte längre möjligt att arbeta med högkvalitativ och internationell samtidskonst utifrån tidigare premisser. Produktionsprocesser och utställningsverksamhet ser ut på ett helt annorlunda sätt än tidigare och är betydligt mer komplexa och kostnadskrävande, vilket måste beaktas i kulturpolitiska ekonomiska prioriteringar. Med den ökande kulturturismen så är det värt att påminna om att publikens kunskap och omvärldsbevakning är stor och därmed också förväntningarna på vad ett konstmuseum och en konsthall kan erbjuda för innehåll. Det går därför inte enbart att peka på sviktande besökssiffror som ett mått på minskad angelägenhetsgrad, utan att förstå att det ofta handlar om bristande förutsättningar att bedriva en verksamhet med relevant och nyskapande innehåll i internationella jämförelser. 4. ANALYS AV FÖRUTSÄTTNINGARNA ATT I LÄNET BEDRIVA REGIONAL BILDKONSTVERKSAMHET 4. 1. De olika kommunernas förutsättningar och önskemål Uppsala län består av åtta kommuner med väldigt olika förutsättningar sinsemellan. Uppsala kommun är till och med landets fjärde största kommun med drygt 200 000 invånare. I hela Uppsala län bor ca 350 000 människor totalt i Håbo, Enköping, Knivsta, Tierp, Älvkarleby, Östhammar, Heby och Uppsala. 12 Uppsala är länets absolut största stad med nästan två tredjedelar av länets befolkning och därmed en naturlig knutpunkt. Men geografiskt så ligger exempelvis Östhammar och Älvkarleby betydligt närmare Gävle och i pendlingskommunen Håbo, relaterar de flesta invånarna till Stockholm snarare än till Uppsala. 13 Kommunernas befintliga arbete med konst skiljer sig åt. Flera kommuner arbetar mycket med permanent offentlig utsmyckning, och till exempel Enköping och Tierp uttrycker särskilt vikten av det stöd som länets befintliga kulturenhet, där permanent konstnärlig gestaltning utgör en del av verksamheten, erbjuder idag. En del kommuner ger förslag på hur det stödet kan utvecklas ytterligare. 14 Önskemålen kretsar kring stöd i avtalsskrivning, vidareutbildning för samtidskonst i offentlig utsmyckning, till exempel användningen av nya tekniker, men också stöd i arbetet med kommuninvånare då offentlig konst ofta väcker starka känslor. Hur kan medborgarna inkluderas i den här processen och hur ska man förhålla sig mellan konstnärliga intentioner, uppdrag och mottagande? I Knivsta kommun är frågan kring bristen på offentlig konst i fokus, och man har nu ett pågående arbete kring att förbättra detta. 15 12 Uppländsk drivkraft 3.0, regional utvecklingsstrategi av Regionförbundet Uppsala län, 2012. 13 Enligt skriftligt intervjuunderlag från Åsa Eriksson, kulturstrateg Håbo och Jessica Lindegren, Kultur- och fritidschef i Älvkarleby 14 Enligt skriftligt intervjuunderlag från Bengt Svensson, strateg Enköping och Christina Öhlén, kultursekreterare i Tierp 15 Enligt skriftligt intervjuunderlag från Lena Larsson, Förvaltningschef Fritid och kultur tillika demokrati i Knivsta. 12

Flera kommuner arbetar med Skapande skola och har en välutvecklad pedagogisk konstnärlig verksamhet med kulturskolor som framför allt riktar sig till barn och unga. 16 Det har uttryckts önskemål om, framför allt i de kommuner som ligger långt ifrån Uppsala, att få tillgång till pedagoger och konstnärer kopplat till pågående utställningar och aktuella frågor ute i kommunerna snarare än att hela skolklasser ska åka till Uppsala konstmuseum för den sortens pedagogiska verksamhet. 17 Flera kommuner uttrycker behov av utvecklade nätverk, fortbildning och rådgivande stöd i den pedagogiska verksamheten och önskar en sådan funktion från länet. 18 I flera kommuner är konst- och ateljéföreningarna relativt stora aktörer, främst i Uppsala men även i Enköping, Håbo och Tierp, vilket inte minst vittnar om att många konstnärer är bosatta i dessa kommuner. I Tierps kommun arrangerar man årligen Konst på väg, som är ett välbesökt och uppskattat arrangemang där professionella konstnärer och autodidakter ställer ut sida vid sida efter ett jurybedömt urval. 19 I andra kommuner finns det inga konstföreningar alls. Håbo kommun är en expansiv pendlingskommun där kommunens centralort Bålsta är i en pågående process att gå från tätort till stad. Håbo kommun betonar särskilt den pågående processen av att skapa nya kulturmötesplatser för Bålstas invånare. Håbo undersöker möjligheten att arbeta med metoden Cultural planning i detta omfattande utvecklingsarbete. Håbo kommun uttrycker särskilt önskemål om att genom länet få tillgång till en strategisk funktion för att driva konst som en process kopplat till stadsoch samhällsutveckling. Det kan handla om att bolla idéer kring potentiella konstprojekt och att få stöd och råd samt en större omvärldsbevakning inom konstfältet. 20 I flera kommuner som Tierp, Älvkarleby och Östhammar är biblioteket en naturlig mötesplats där också en viss utställningsverksamhet bedrivs. Det finns önskemål om att få stöd och rådgivning kring hur utställningslokalerna i biblioteken bäst kan nyttjas liksom råd som rör själva rummets utformning 21. Ett slags strategiskt curatorsbollblank. 4. 2. Uppsala kommun Uppsala kommun är som tidigare nämnt den största kommunen i länet med nästan två tredjedelar av regionens invånare. Uppsala har också en betydande kulturell infrastruktur och en kulturbudget på 170 559 000 kronor under 2013 22. Kommunens 16 Enköping, Knivsta och Tierp. 17 Telefonsamtal med Urban Forsgren, kultursekreterare i Älvkarleby kommun 18 Enköping, Knivsta, Älvkarleby och Tierp. 19 Enligt skriftligt intervjuunderlag med Christina Öhlén, kultursekreterare i Tierp 20 Skriftlig och muntlig intervju med Åsa Eriksson, strateg i Håbo kommun. 21 Skriftliga och muntliga intervjuer med Christina Öhlén, kultursekreterare i Tierps kommun, skriftlig intervju med Sanna Hansson, vik kultursekreterare i Östhammars kummun och skriftlig intervju med Jessica Lindegren, Kultur och fritidschef i Älvkarleby 22 http://www.uppsala.se/nyhetsarkiv/nyheter- Kultur- fritid/beslut- om- kulturnamndens- budget- 2013/ 13

kulturbudget är således nästan två gånger så stor som hela Uppsala läns landstings kulturbudget, vilken för 2013 uppgår till 87 miljoner kronor. 23 I Uppsala ligger också Upplandsmuseet, Uppsala konstmuseum och Uppsala universitet. Utredningens uppdrag innefattar att ta fram förslag på samarbetsformer mellan dessa tre aktörer, liksom att ta fram förslag på en permanent- och en mobil utställningsverksamhet som utgår från befintliga strukturer på Upplandsmuseet, varför en särskilt stor del av detta avsnitt tilldelas Uppsala kommun. Det finns två utredningar Organisation och huvudmannaskap för vissa kulturinstitutioner i Uppsala län från 2012 och Nya Rum för Konsten från 2011, som genomförts på uppdrag av Uppsala kommun, vilka är viktiga att beröra i den här utredningen för att förstå de förutsättningar som finns för Landstinget Uppsala län att utveckla samarbeten med kommunala verksamheter. 4. 2. 1. Utredningen Organisation och huvudmannaskap för vissa kulturinstitutioner i Uppsala län Sedan 1993 ansvarar Landstinget i Uppsala län för Stiftelsen Upplandsmuseet och Uppsala kommun ansvarar för Uppsala konstmuseum. 24 I utredningen Organisation och huvudmannaskap för vissa kulturinstitutioner i Uppsala län från 2012 på uppdrag av Uppsala läns landsting och Uppsala kommun, så menar textförfattaren Eva Schöld att den ursprungliga överenskommelsen för uppdelning av ansvar mellan kommun och landsting, och därmed de ekonomiska åtaganden dessa emellan för respektive kulturinstitutioner, uppgick till 45% för Landstinget i Uppsala Län och 55% för Uppsala kommun. Eva Schöld menar att dagens (2012) totala procentuella fördelning mellan landstinget och kommunens kulturinstitutioner istället uppgår till 23% respektive 77%, men konstaterar samtidigt att Uppsala kommuns satsningar på det nya konserthuset och på stadsteatern och även på en rad andra ändamål och kulturevenemang fått genomslag i siffrorna. 25 Det bör därför också nämnas att Uppsala kommun satsar ca 30 miljoner kr av sin kulturbudget om året på Uppsala Konsert & Kongress sedan invigningen 2007 26, vilket motsvarar en dryg tredjedel av Landstinget i Uppsala Läns totala kulturbudget på 87 miljoner kr (för samtliga åtta kommuner) under 2013. 27 Som tidigare nämnt satsar Uppsala kommun inte mindre än 61,4 miljoner på Uppsala stadsteater under 2012. Eva Schöld föreslår i sin utredning att Uppsala konstmuseum blir en enhet under stiftelsen Upplandsmuseet och att Landstinget i Uppsala län blir huvudman för båda institutionerna. Efter att Eva Schölds utredning lagts fram så fattade Landstingsstyrelsen beslut den 2012-04-27 att för närvarande inte gå vidare i frågan om organisationsförändringar eller förändringar i huvudmannaskap för de berörda kulturinstitutionerna i Uppsala Län. Däremot ger man i uppdrag till Landstinget i Uppsala läns kulturnämnd att undersöka möjligheterna till fördjupat samarbete och samverkan mellan 23 http://www.lul.se/global/landsting_politik/ekonomi/lpb_2013-2015.pdf 24 Eva Schöld Organisation och huvudmannaskap för vissa kulturinstitutioner i Uppsala län, 2012 25 Ibid, sid 37-38. 26 Ibid, sid 32. 27 http://www.lul.se/global/landsting_politik/ekonomi/lpb_2013-2015.pdf, sid 51. 14

verksamheterna Upplandsmuseet, Uppsala Konstmuseum, Musik i Uppland och Uppsala Konsert & Kongress. 28 Den här utredningen utgår därför ifrån att en sammanslagning mellan Upplandsmuseet och Uppsala konstmuseum inte kommer att ske, utan tar i istället sin utgångspunkt i hur samarbeten och samverkan mellan de olika verksamheterna kan utvecklas. 4. 2. 2. Utredningen Nya Rum för Konsten En annan viktig utredning är Nya Rum för Konsten från 2011 och den pågående diskussionen i Uppsala kommun om att eventuellt inrätta ett nytt museicenter på slottet. Den nya byggnaden beräknas kosta närmare en halv miljard och det finns fortfarande frågetecken kring om det överhuvudtaget är möjligt rent tekniskt att genomföra. Efter samtal med Sten Bernhardsson, Kulturdirektör i Uppsala kommun och Kajsa Bergdahl, utvecklingsstrateg på Uppsala kommun så framgår det att viljan från kommunens sida är stark, men att det fortfarande råder oklarheter kring vad man vill fylla det nya museicentret med för innehåll, tillika hur verksamheterna ska finansieras. 29 I utredningen Nya Rum för Konsten beskrivs tankarna om en möjlig plan för vad man kallar för Museum U, Konsthall U och ett auditorium med mera. Utgångspunkten är konst, såväl samtida konst som samlingar, men man pekar även på forskning, gästateljéer och andra möjliga innehåll. 30 Oavsett var dessa planer landar i framtiden är vägen dit lång och min bedömning är att Landstinget i Uppsala län bör satsa på konstnärligt innehåll snarare än en ny byggnad i detta skede. Det ska dock poängteras att mina rekommendationer för Landstinget i Uppsala läns framtida satsningar tar kommunens planer på ett nytt museicenter i beaktning. Uppsala är en stad med ett omfattande och rikt kulturliv, med bland annat en välrenommerad teater och ett framgångsrikt konserthus. Uppsalas välkända historia med den berömda domkyrkan och som ärkebiskopssäte är unikt i sitt slag. Genom ett av de främsta universiteten är Uppsala en kunskapsstad i världsklass. Men precis som också utredningen Nya Rum för Konsten konstaterar, så har Uppsala en lång väg kvar till att kunna kallas en konststad. I inledningen så konstaterar textförfattarna att i den förstudie som togs fram som underlag för utredningen så framkom önskemål om fler och bättre utställningsmöjligheter, tillgång till ateljéer, öppna mötesplatser samt ökad tillgänglighet till utställningar liksom ett nybyggt konstmuseum med gästateljéer och internationella utbyten. Många efterlyste också en plattform för konstnärliga uttryck och där man skulle kunna mötas för interaktion och samarbete mellan olika konstnärliga uttrycksformer och mellan forskare och konstnärliga gestaltare. 31 28 Protokoll från 2012-04- 27 med Dnr CK 2010-0061 78 29 Möten med Kajsa Bergdahl, utvecklingsstrateg Uppsala kommun och Sten Bernhardsson, Kulturdirektör Uppsala kommun, 2013-04- 08 30 Utredningen Nya Rum för Konsten, sid 40-43. 31 Ibid, sid 9. 15

4. 3 Slutsats Landstinget i Uppsala län omfattar åtta olika kommuner med mycket olika förutsättningar, behov och önskemål vad gäller samtidskonst. För några kommuner är de befintliga konstsatsningarna framför allt inriktade på offentlig utsmyckning av permanent karaktär. Den här utredningen berör inte den del av landstingets kulturenhet som idag arbetar med permanent konstnärlig gestaltning. Istället är det genom att inrikta sig på tillfälliga och situationsspecifika konstprojekt såväl utställningar i befintliga lokaler runt om i kommunerna, tillfälliga produktioner i det offentliga rummet, programverksamhet samt som resurs och strategiskt stöd i stadsutvecklingsfrågor som en ny regional bildkonstverksamhet kan fylla en ny och viktig funktion. Genom att införliva den del av länets kulturenhet som idag kallas Konst i Uppland, det vill säga en konstkonsultentfunktion i den nya verksamheten, så kan man fortsätta att arbeta som strategiskt stöd och bollplank i kommunernas pedagogiska arbete. Konstkonsulentfunktionen som en del av den nya verksamheten möjliggör för en mer genomtänkt och övergripande programverksamhet där det curatoriella och konstnärliga arbetet inte separeras från pedagogiken, utan istället är integrerade, vilket skulle förstärka samtliga områden. Uppsala som länets största kommun har också den största andelen befintliga konstverksamheter, med Uppsala konstmuseum som den huvudsakliga institutionen. Uppsala är dock fortfarande i jämförelse med många andra svenska kommuner och städer, en mycket marginell konststad. I Uppdragsplanen för 2013 så beskrivs Konstmuseets huvuduppgift att samla, vårda och tillgängliggöra konst genom att arbeta med museets samlingar och göra strategiska inlån av konst. Vidare kan man läsa att Konstmuseet har ett särskilt ansvar att lyfta fram och synliggöra den regionala (uppländska) konsten och Uppsala universitets konststudiesamling. 32 Så även om Konstmuseet också ska fungera som ett kunskapsnav som presenterar, diskuterar och problematiserar såväl äldre som samtida uttryck inom områden bildkonst, arkitektur och design 33 så handlar huvuduppdraget om samlingar och redan befintlig konst. Ingenstans i uppdragsbeskrivningen nämns produktion som ett sätt för Konstmuseet att aktivt vara med och skapa en samtid, det vill säga morgondagens historia. Den modesta budgeten på 9,5 miljoner om året tillåter heller inte den sortens produktionsorienterad verksamhet. 34 Uppsala kommun har som inriktningsmål under 2013-2016 att öka kulturella uttryck i den offentliga miljön och satsar 6 miljoner på offentlig konst under 2013. 35 Det är en ökning på drygt en miljon från 2012. 32 Uppdragsplan 2013, av Uppsala kommuns kulturnämnd, sid 26. 33 Ibid. 34 Konstmuseets budget enligt skriftligt intervjuunderlag från Sten Bernhardsson, Kulturdirektör i Uppsala kommun. 35 Ibid, sid 3. 16

Det finns ingen konsthögskola i Uppsala vilket skulle innebära ett naturligt inflyttande av unga konstnärer och en nod för skapande. De utbildningar som finns inom konsten är av mer teoretisk karaktär i konstvetenskap och kultur- och entreprenörskap (också inom konstvetenskapliga institutionen) på Uppsala universitet. Det finns en del konstnärskluster och konstföreningar som till exempel Konstnärsklubben, men andra initiativ från fria aktörer som arbetat med utställningar av samtidskonst som Konsthuset (Uppsala Konsthall) har lagts ner på grund av bristande offentligt stöd. För att i framtiden möjliggöra för en framgångsrik ny konsthall och ett museikluster, så är det viktigt att satsa på ett långsiktigt och förebyggande arbete i att bygga såväl en konstscen som en bredare publik. Baltic Art Center i Newcastle blev en succé, men först efter sex års intensivt förarbete både i form av publika tillfälliga konstinstallationer och i form av att skapa en relation med det lokala och internationella genom ett aktivt programarbete. Uppsala kan bli en angelägen konststad genom om att dels förstärka den konstscen som redan finns och tillgodose behovet av fler ateljéer, fler och bättre utställningsmöjligheter om än i mindre skala och mötesplatser för internationella utbyten som uttrycks i den förstudie som föreligger Nya Rum för Konsten. Att förstärka Konstmuseets samtidskonstuppdrag skulle också bidra till att bygga en publik också för framtiden. Den nya regionala konstverksamheten kan som samarbetspart till Konstmuseet förstärka den produktionsorienterade verksamheten. Den nya regionala verksamheten kan också bidra till Uppsalas mål att öka kulturella uttryck i den offentliga miljön genom tillfälliga och situationsspecifika konstprojekt i det offentliga rummet eller i lokaler som för tillfälligt står tomma. Det förslag på en ny regional konstverksamhet som jag presenterar i nästa kapitel har i möjligaste mån tagit hänsyn till alla Uppsala läns åtta kommuner och de särskilda förutsättningar, behov och önskemål som respektive kommun givit uttryck för. Genom att skapa en liten och flexibel verksamhet, med en produktionsbudget för tillfälliga och situationsspecifika konstprojekt och programverksamhet, ämnar den nya verksamheten förstärka befintliga konstverksamheter och andra satsningar som görs i respektive kommun. 5. FÖRSLAG PÅ VERKSAMHETER I ENLIGHET MED UPPDRAGET 5.1. En permanent utställningsverksamhet som utgår ifrån befintliga strukturer på Upplandsmuseet Jag ställer mig mycket tveksam till att inrätta en permanent utställningsverksamhet som utgår från befintliga strukturer på Upplandsmuseet. Anledningarna är flera. Men framför allt är kontexten och lokalerna på Upplandsmuseet inte generellt ändamålsenliga för samtidskonstutställningar. Samtidskonst och kulturhistoria har definitivt många beröringspunkter, men är enligt min mening inte tillräckligt många för att förena i en permanent, gemensam och utåtriktad publik verksamhet. Det skulle innebära en förvirring såväl bland personalen (befintlig som ny) eftersom arbetet skiljer sig avsevärt åt och kräver olika slags 17

kunskap och erfarenhet; det skulle definitivt innebära en förvirring för publiken; och det skulle inte gynna arbetet med internationell högkvalitativ samtidskonst eftersom det vore svårt att få trovärdighet inom konstfältet genom att ingå i Upplandsmuseets utåtriktade verksamhet. Däremot är det vanligt med samtida konstnärer som intresserar sig för kulturhistoriska samlingar och det finns ingenting som talar mot att Upplandsmuseets samlingar och befintliga utställningsverksamhet skulle tillföras ytterligare perspektiv genom att också arbeta med konstnärer. Samtidskonsten har dessutom mycket kunskap och lärdom att hitta i kulturhistoria och den enorma erfarenhet som finns inom Upplandsmuseet skulle kunna vara en viktig resurs i det förslag på verksamhet som jag förespråkar. Det är också fullt möjligt att den nya verksamheten kan producera en tillfällig konstutställning i samarbete med Upplandsmuseet. 5. 2. En mobil utställningsverksamhet i länet som utgår från Upplandsmuseet Jag har prövat tanken att ge ett regionalt uppdrag till Uppsala konstmuseum men kommit fram till att det är fel väg att gå. Att ge ett regionalt uppdrag till en redan befintlig kommunal verksamhet är i sig förenat med problematik. Komplexiteten förstärks dessutom av bakgrunden med tidigare diskussioner om huvudmannaskap för institutionerna i Uppsala. 36 Jag föreslår istället att Landstinget i Uppsala län inrättar en ny verksamhet i egen regi. Lite längre fram ger jag tre olika alternativ på hur en sådan verksamhet kan organiseras, där ett förslag är att ingå som en fristående enhet under Upplandsmuseet. Den nya verksamheten föreslås bestå av två medarbetare med curatoriell kompetens, det vill säga erfarenhet av att producera utställningar och gedigen kunskap om samtidskonst. Den ena curatorn har förslagsvis ett större strategiskt ansvar och besitter ett stort internationellt och nationellt nätverk liksom stor erfarenhet av att arbeta med samtidskonst såväl innanför som utanför traditionella konstinstitutioner. Den andra curatorn har företrädesvis en stor lokal kännedom och erfarenhet av att arbeta med utställningsproduktion och programverksamhet i Uppsala och gärna andra kommuner inom Uppsala län. Den nya verksamheten kommer att uppnå målet om en mobil utställningsverksamhet i länet, om än på ett oväntat och otraditionellt sätt. Men att skapa vandringsutställningar som turnerar runt i länet är ingenting jag rekommenderar av flera anledningar. Dels kräver det liknande lokaler för utställningsverksamhet i samtliga kommuner, vilket inte är fallet. Dels har de olika kommunerna olika pågående processer i sitt arbete med samtidskonst och därmed olika behov vilka inte skulle mötas med en och samma utställning. De olika kommunerna har dessutom olika publika förutsättningar, vilket kanske är den viktigaste aspekten. Den nya verksamheten, i enlighet med mitt förslag, skulle genom sin flexibilitet och kompetens bättre tillmötesgå kommunernas olika behov. Därmed kommer de konstprojekt och 36 Se Eva Schölds utredning Organisation och huvudmannaskap för vissa kulturinstitutioner i Uppsala län, 2012 18

programverksamheter som genomförs att upplevas mer relevanta och angelägna såväl för kommunernas medarbetare som medborgare. Mobiliteten ligger således inte i utställningsverksamhetens mobila karaktär, utan vilar istället i den nya organisationsformens arbetsmetod - situationsspecifika och tillfälliga konstutställningar. 5. 2. 1. Exempel på ett situationsspecifikt och tillfälligt konstprojekt Ett exempel på hur ett sådant situationsspecifikt och tillfälligt konstprojekt kan se ut är konstnären Elin Wikströms verk Parkour ++++ som del 1 i utställningsserien Street Level i Göteborg under sommaren 2012, producerad av MAP, Mobile Art Production. I egenskap av curator för MAP blev jag kontaktad av Björn Sandmark, Kulturchef i Göteborg, som undrade om jag var intresserad av att producera en utställning i området runt Opaltorget i Tynnered, en relativt central förort i Göteborg. Området har varit föremål för olika stadsomvandlingsplaner under ett tiotal år, men de har av olika anledningar gått i stöpet. Vid tidpunkten för kontakten, under hösten 2011, hade Stadsbyggnadskontoret i Göteborg fått igenom detaljplaner och delar av Opaltorget skulle rivas, ett nytt torg och nya bostadsrättshus byggas, och man planerade även för omfattande fasadrenoveringar i de hyresrätter som Tynnered till största delen består av. Tynnered har under många år haft stora problem med gängbråk och vandalisering, vilket har skapat en rädsla hos stora delar av de boende och verksamma i området. Till följd av den rädslan är området ofta tomt och ödsligt vilket i sin tur skapar ytterligare rädsla, en ond spiral. Det är egentligen inte fler än ett tjugotal ungdomar som utgör den innersta kärnan av det gäng som upplevs dominera området, men just vid tidpunkten kring skolavslutning och innan skolstart, när många föräldrar arbetar, så blir det extra stökigt eftersom många ungdomar är rastlösa och inte har någonting att göra. Genom att vandalisera och bråka så ämnar ytterligare ett stort antal ungdomar imponera på den innersta kärnan och torget känns allmänt stökigt. Oavsett om rädslan är befogad eller inte, så upplevs dessa ungdomar ta över och varken vuxna eller barn rör sig gärna utomhus. Efter att Kulturchefen Björn Sandmark kontaktat mig, så började jag att göra gedigen research av Tynnered för att skapa en fördjupad bild av vilka som bor och verkar där. Jag bjöd in konstnären Elin Wikström som är pionjär inom området relationell estetik och som har arbetat med socialt engagerad konst alltsedan 90-talet. Hon bor i Göteborg sedan många år tillbaka och har deltagit i diverse mer traditionella konstutställningar i Göteborg, men aldrig genomfört ett mer omfattande deltagande konstprojekt utanför konstinstitutionen. Efter månaders gemensam research, med över ett hundratal personliga möten så började idén ta form. Det stod klart att vi inte ville arbeta med enbart ungdomar, utan istället ville utgå från alla generationer för att bygga relationer de emellan och också levandegöra torget just vid de tidpunkter som är som mest utsatta. Parkour ++++ av Elin Wikström tog plats under perioden 15 juni 19 augusti 2012. Den 15 21 juni kunde alla bosatta och verksamma i Tynnered mellan 5 100 år testa parkour i området kring Opaltorget. Träningen var gratis och leddes av den etablerade parkour-utövaren Elias Fryk tillsammans med konstnären Elin Wikström och ägde rum från förmiddagen till sen kväll. Med parkour som utgångspunkt ville 19

Elin Wikström och MAP skapa förutsättningar för en dialog, möten och relationer över generationsgränserna. Parkour blev också ett sätt för de bosatta att återupptäcka sitt område med andra sinnen och att återta relationen och känslan av tillhörighet i området. I augusti återaktiverades Parkour ++++ i en del II med som också kopplade ihop diskussioner om Opaltorgets framtid, det offentliga rummets betydelse, användning och erodering samt den socialt engagerade konstens problem och möjligheter. Elin Wikström är oerhört nöjd med den konstnärliga idén och gestaltningen. Många nya möten skapades och torget blev som en levande skulptur från morgon till kväll under de veckor Parkour ++++ ägde rum. Därtill fick projektet ett enormt medialt genomslag och Opaltorget var för första gången på länge inte föremål för artiklar som handlade om brinnande bilar eller annan vandalisering, utan istället om någonting positivt. Själva parkouraktiviteten kommer att leva vidare på olika sätt genom de människor som bor och verkar i Tynnered, och Elin Wikström har fått flera förfrågningar att genomföra verket i andra områden som påminner om Tynnered. Projektet genomfördes även i Tensta i samarbete med Tensta Konsthall under andra delar av sommaren 2012. Det här exemplet visar på hur man som konstnär och curator kan utgå ifrån en särskild plats eller situation och skapa ett verk utifrån det specifika sammanhanget. Just i det här fallet byggde verket på ett publikt deltagande och vände sig framför allt till de boende och verksamma i ett särskilt område. Det kan se väldigt annorlunda ut beroende på vilket sammanhang man utgår ifrån. Men att som curator arbeta med situationsspecifika och tillfälliga konstprojekt kan också innebära det motsatta, att man utgår ifrån en konstnärlig idé och sedan finner den rätta platsen för verket att produceras och visas. För den nya verksamheten enligt mitt förslag, kommer uppdraget även innefatta att ta fram befintliga verk och hitta nya situationer och sammanhang inom Uppsala län för de att visas i. 5. 2. 2. Tre förslag på organisationsformer Uppdraget innebär att ta fram förslag på en mobil utställningsverksamhet som utgår från Upplandsmuseet. Det är en av tre möjliga organisationsformer jag ger förslag på. Det finns för- och nackdelar med samtliga tre alternativ. Men som jag nämnde tidigare så är det inte självklart att man väljer att utgå ifrån Upplandsmuseets befintliga organisation för den nya verksamheten, då verksamheterna skiljer sig åt avsevärt. 1. En fristående enhet under Stiftelsen Upplandsmuseet Om Landstinget i Uppsala län väljer att skapa en enhet under Stiftelsen Upplandsmuseet vars uppdrag är att arbeta med mobil utställningsverksamhet, samt att vara verka som en strategisk funktion för att driva konst som en process kopplat till stads- och samhällsutveckling, är det enligt min mening ytterst viktigt att den nya enheten får en egen och ny uppdragsbeskrivning av Landstinget i Uppsala län. Det är också viktigt att den nya enheten får en öronmärkt budget av landstinget som inte kan användas till andra ändamål inom Stiftelsen Upplandsmuseet. Det kan också vara så att den nya enheten bör ligga någon annanstans än i Upplandsmuseets 20