APOSTLADAGEN, 2 ÅRG Det år då kung Ussia dog såg jag Herren. Han satt på en hög och upphöjd tron, och hans mantelsläp fyllde templet. 2Serafer stod ovanför honom, var och en med sex vingar: med två vingar skylde de ansiktet, med två skylde de kroppen och med två flög de. 3Och de ropade till varandra: Helig, helig, helig är Herren Sebaot! Hela jorden är full av hans härlighet. 4Ropet kom trösklarna att skaka i sina fästen, och templet fylldes av rök. 5Jag sade: Ve mig! Jag är förlorad, ty jag har orena läppar och jag bor bland ett folk med orena läppar, och mina ögon har sett Konungen, Herren Sebaot. 6En av seraferna flög fram till mig med ett glödande kol som han hade tagit från altaret med en tång. 7Med det vidrörde han min mun och sade: "När detta vidrör dina läppar blir din skuld borttagen och din synd sonad." 8Och jag hörde Herrens röst. Han sade: "Vem skall jag sända, vem vill vara vår budbärare?" Jag svarade: "Jag, sänd mig!" (Jes 6:1-8) 4När ni kommer till honom, den levande stenen, ratad av människor men utvald av Gud och ärad av honom, 5då blir också ni till levande stenar i ett andligt husbygge. Ni blir ett heligt prästerskap och kan frambära andliga offer som Gud vill ta emot tack vare Jesus Kristus. 6Det står ju i skriften: Se, på Sion lägger jag en hörnsten, utvald och ärad; den som tror på den skall inte stå där med skam. 7Äran tillfaller alltså er som tror. Men för dem som inte tror har stenen som husbyggarna ratade blivit en hörnsten, 8en sten som de snavar på, en klippa som de stöter emot. De stöter emot därför att de inte lyder ordet. Så är det förutbestämt för dem. 9Men ni är ett utvalt släkte, kungar och präster, ett heligt folk, Guds eget folk som skall förkunna hans storverk. Han har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus. 10Ni som förut inte var ett folk är nu Guds folk. Ni som förut inte fann barmhärtighet har nu funnit barmhärtighet. (1 Petr 2:4-10) 13När Jesus kom till området kring Caesarea Filippi frågade han sina lärjungar: "Vem säger människorna att Människosonen är?" 14De svarade: "Somliga säger Johannes döparen, men andra säger Elia och andra Jeremia eller någon profet." - 15"Och ni", frågade han, "vem säger ni att jag är?" 16Simon Petrus svarade: "Du är Messias, den levande Gudens son." 17Då sade Jesus till honom: "Salig är du, Simon Barjona, ty ingen av kött och blod har uppenbarat detta för dig, utan min fader i himlen. 18Och jag säger dig att du är Petrus, Klippan, och på den klippan skall jag bygga min kyrka, och dödsrikets portar skall aldrig få makt över den. 19Jag skall ge dig nycklarna till himmelriket. Allt du binder på jorden skall vara bundet i himlen, och allt du löser på jorden skall vara löst i himlen." 20Sedan förbjöd han lärjungarna att tala om för någon att han var Messias. (Matt 16:13-20) Idag är det apostladagen! Vadå då? Vad angår det oss? Här kommer lite kuriosa för den som tycker sånt är roligt: Fram till 1772 firades den varje år den 29 juni. Då var den här dagen en helgdag. Dagen firades till minne av 1
Petrus och Paulus och deras martyrium. Nu har temat vidgats till att inte bara handla om dem. I den gammaltestamentliga texten från Jesaja kap 6 frågar Gud: Vem skall jag sända, vem vill vara vår budbärare?. Och Jesaja svarar: "Jag, sänd mig!. Temat idag handlar alltså om oss. Vi inbjuds att stå i den stora skara som svarar: Sänd mig! Guds folk!? Ett heligt prästerskap? Vad menar Petrus? Det ska vi ägna dagens predikan åt. Har vi svenskar känsla av att vara ett folk över huvud taget? Jo, kanske vid fotbolls-vm. Kanske såg ni också kronprinsessans bröllop på TV? Norrmännen är ett folk. Det märker vi åtminstone en gång varje år, 17 maj. Och Israel är Guds utvalda folk. Det lär oss Bibeln. För att vara ett folk verkar det behöva finnas något som förenar människorna: fotbollsintresse eller kungligheter, eller något annat. Det där vi samlas kring fungerar som ett slags klister som gör att vi håller ihop. Eller som navet i ett cykelhjul som ekrarna är fästade i. ;-) Jaja men vad spelar det här för roll, kanske ni undrar? Att vi tittade på kronprinsessans bröllop gör ju inte oss till Guds folk!? Vi konstaterade i inledningen att vår identitet som svenskar kanske inte är så stark. Och Petrus skrev: Ni som förut inte var ett folk är nu Guds folk (1 Petr 2:10)? Jesus gör att vi blir ett folk. Han är limmet som håller oss samman! [visa limflaskan]det betyder att vi hör ihop med varandra genom honom. Han som fört oss samman. Det står visserligen inte i våra pass att vi både är svenskar och tillhör Guds folk. Men det hade varit lika rätt om det hade stått där. Men det här med att limma ihop oss? Ni tycker kanske att det låter ganska ytligt? Som en lite rolig plojbild av Jesus. Som att lite Jesus liksom smetas på vår hud och får oss att klibba ihop med varandra, hud mot hud. [Visa limflaskan] Det hade kanske varit något? Som en kladdig kollosal klump av människor. Men Jesus förenar inte bara till det yttre, hud mot hud. Den handlar visserligen om en yttre samhörighet att vi blir ett folk, en stor familj. Men det är mer 2
Genom honom hålls hela byggnaden ihop och växer upp till ett heligt tempel i Herren; genom honom fogas också ni samman till en andlig boning åt Gud. (Ef 2:21f). Vi som sitter här. Genom Jesus får vi bli ett heligt tempel. Hörde ni? Som det stora Jerusalems tempel med det allra heligaste. Heligt, något avskilt och rent. Det är något oerhört stort som du och jag får vara del i. När vi lever i någon sorts gemenskap med Jesus. Då liksom smittar Jesu helighet över på dig och mig. Smittar på ett positivt sätt. Paulus skriver ju faktiskt i sina brev: till Guds heliga på den och den orten. Så får du och jag, vanliga dödliga människor, vara Guds heliga på Orust. För Jesu skull. Genom våra dop och genom tron. Är det inte fint, förunderligt!? Och håll i er för det är ännu mycket mer. När vi nu hör ihop med Jesus är vi inbjudna i gemenskap med den heliga Treenigheten själv. Vi är inbjudna att ta del i den himmelska dansen mellan Fadern, Sonen och Anden. Så brukar man i de östliga, ortodoxa kyrkorna beskriva vår gemenskap med Gud. Men fråga mig inte hur det fungerar. Du och jag, som sitter här. Vi får alltså vara i gemenskap med det allra heligaste som finns den Treenige Guden själv. Och Guds helighet liksom smittar över på oss. Då är det kanske inte så konstigt att Petrus kallar oss ett heligt prästerskap. För prästerna i israels folk tjänstgjorde ju i templet. Men smaka på orden: heligt prästerskap. Du och jag alla får vara del i ett heligt prästerskap. Ingemar har inget monopol på prästeriet. Och det står inget om att det krävs någon prästutbildning och ingen praktik. Ingemar, visst skulle nog vår biskop CarlAxel skulle hålla med om det? Det behövs bara att vi vill vända oss till Jesus. Genom dopet och tron är vi fullvärdiga medlemmar i Guds folk. Det är ingen andlig gradskillnad mellan oss och Ingemar. Han råkar bara ha blivit avskild till att ha särskilt ansvar för Guds folk. Hans uppgift att tjäna Gud med är att betjäna oss - Guds heliga folk. Han ska se till att det ska fungera att leva som Guds folk och kyrka här på Orust. Andra av oss tjänar Gud och våra medmänniskor genom att på ett rätt och gott sätt ansvara för en förskoleklass, ett tillverkningsled i industrin, eller för en personalgrupp. Du och jag är var och en sända av Gud just till de sammanhang vi finns i. Inga andra. 3
Nu kanske någon tänker att Ingemars uppgift skulle vara lite finare och andligare än våra andras. Är det så? Nej! Det är inte sant. Det var Luther väldigt tydlig med. Han lyfte fram husmodern. Eller i vårt fall den mammaledigas eller pappalediges viktiga uppgift att uppfostra och lära sina barn om livet och om Gud. Och skomakarens uppgift. Han tjänar Gud genom att laga skorna lika noggrant för den fattige som för den rike. Så sträck på dig och var stolt att få tjäna Gud och människor i de livsomständigheter just du finns i! Episteltexten fortsätter att vi kan frambära andliga offer som Gud vill ta emot tack vare Jesus Kristus. Vadå för offer? Vi kan ju inte offra i Jerusalems tempel. Vad menar Gud nu? Paulus skriver: Därför ber jag er, bröder, vid Guds barmhärtighet, att frambära er själva som ett levande och heligt offer som behagar Gud. Det skall vara er andliga gudstjänst. (Rom 12:1) Jaha Så det gläder Gud Faders hjärta att vi kommer inför Honom. Och att vi överlämnar oss själva och våra liv till honom. Vad skönt att Han inte tycker att det är jobbigt att hålla på och konka på oss. I Hebréerbrevet får vi ytterligare en förklaring av det där med offren. Så vill vi genom honom ständigt frambära lovsång som ett offer till Gud, en frukt från läppar som prisar hans namn. Men glöm inte att göra gott och att dela med er; sådana offer behagar Gud. (Hebr 13:15f) Ni märker kanske att vår bild av Jesus som ett lim haltar. [visa limflaskan] Gemenskapen med Gud är så mycket mer än bara en ytlig ihopklumpning. Det är väl tur det!? Gemenskapen som Bibeln talar om är mera djupgående än vad något lim kan skapa. Men vår limflaska här idag kan få vara en symbol. Den kan påminna dig och mig om att vi genom Jesus är förenade med varandra och med Gud själv. Inte hud mot hud, utan hjärta mot hjärta. Också på djupet av vår varelse får du och jag finnas i gemenskap med Jesus, med den Treenige Guden själv och med varandra. Vi kan nästan tänka om det som att vi delar blodomlopp. Som vi gjorde med våra mammor, genom navelsträngen, innan vi föddes. Varmt blod strömmar från Gud Faderns hjärta, genom Jesus Kristus, till dig och mig och genom oss till varandra. När vi firar nattvard blir det särskilt tydligt. Din och min uppgift är att vara öppna och mottagliga för Gud. Och öppna och generösa för varandra. Då 4
kan det varma, friska blodet passera genom oss och våra liv. Och vidare till någon annan. Det är något av kärnan i det hjärta som profeten Jesaja hade. Nu här i gudstjänsten idag frågar Herren Gud oss: "Vem skall jag sända, vem vill vara vår budbärare?". Vi är inbjudna att ta emot gemenskap med Gud själv. Och att bli ett folk, Guds folk. Och en familj. Förenade med Jesus som lim. Hjärta mot hjärta. Och att leva i ett flöde, som ett stort blomomlopp, där vi tar emot allt från Gud och ger vidare till någon annan. Gud inbjuder oss att tillsammans med Jesaja svara: "Sänd mig!" 5