Sångpostillan - Långfredagen

Sångpostillan - Långfredagen Bidrag från Bengt Pleijel 2011-04-12 Senast uppdaterad 2016-03-18 Långfredag Dagens bön: Himmelske Fader, du som inte skonat din egen Son utan för vår skull utgivit honom till döden på korset sänd din Ande i våra hjärtan, så att vi litar på din nåd och får leva i dig för evigt. Genom din Son Jesus Kristus, vår Herre. Dagens budskap: KorsetJohannesserien: Jesaja 53:1-12, Hebreerbrevet 10:19-25, Johannes 19:17-37, Psaltaren 22. Matteusserien finns i tredje årgången, Markusserien i första årgången och Lukasserien i andra årgångendagens sång: Den kärlek du till världen bar, Sv Ps 137 Vill du höra Bengt Pleijel predika och Anne Mette Pleijel Johnsson läsa text och sjunga? Klicka här! Dagens predikan: Vi vandrar steg för steg in i Johannesevangeliets Golgatadrama och sjunger in budskapet med hjälp av dagens sång, Psalm 137. 1. Jesus bar själv sitt kors ut till den plats som kallas Skallen, på hebreiska Golgota. Där korsfäste de honom tillsammans med två andra, en på var sida med Jesus i mitten. Pilatus hade också låtit skriva ett anslag som sattes upp på korset, och där stod: Jesus från Nasaret, judarnas konung. Detta lästes av många judar, eftersom platsen där Jesus korsfästes låg strax utanför staden, och texten var på hebreiska, latin och grekiska. Men judarnas överstepräster sade till Pilatus: Skriv inte: Judarnas konung, utan vad han själv har sagt: Jag är judarnas konung. Pilatus svarade: Vad jag har skrivit, det har jag skrivit. (19:17-22) Jesus bar själv sitt kors, skriver Johannes. Så får de dödsdömda alltid göra. Men de bär inte hela korset, endast den tunga tvärbjälken. Den lodräta finns redan på avrättningsplatsen. Det ligger en särskild skymf i detta bärande av korsets tvärbjälke. Där drar fram, ser alla att här kommer en dödsdömd. Hånet och smädelserna haglar över den dödsdömde. Johannes nämner inte att Simon från Cyrene fick bära korset, då Jesus utmattad faller ned. Att Johannes utlämnar detta beror inte på att det inte hände. Utan på att vissa villolärare läser in felaktiga tankar i detta. Gnostikerna menar att Jesus är sann Gud men inte sann människa. Om Jesus är sann Gud kan han inte dö. Gud kan inte känna smärta och dö. Därför menar gnostikerna det inte var Jesus som blev korsfäst utan Simon från Cyrene. Därför tar Johannes inte med denna händelse, som kunde ge anledning till missförstånd och falska spekulationer. Jesus bar själv sitt kors. Han är vår ende Frälsare. Han bär det ut till den plats som kallas Skallen, på hebreiska Golgota. Man antog att platsen såg ut som en huvudskalle. Det finns en gammal from tradition som förmodligen inte är riktig att Adam skulle blivit begraven just här. Jesu kors reses på Adams skalle. Jesus blir lydig intill döden därför att Adam var olydig intill döden. Jesus vrider rätt det som genom Adam kommer snett. Avrättningsplatsen ligger utanför stadsporten, utanför den mänskliga gemenskapen. Hebreerbrevet skriver: Därför led också Jesus utanför stadsporten för att med sitt blod rena folket. Låt oss då gå ut till honom utanför lägret och dela hans smälek (Hebr 13:12-13). Där korsfäste de honom tillsammans med två andra, en på var sida med Jesus i mitten. Korsfästelsen ansågs vara det mest grymma och förfärliga avrättningssätt man kunde hitta på. Men lägg märke till hur återhållsamma evangelisterna är med livfyllda blodiga skildringar. De berättar kort, nyktert och sakligt. Det var tre som korsfästes denna Långfredag. Johanns kallar dem två andra. Matteus och Markus kallar dem rövare. Lukas kallar dem förbrytare. Vi kanske skulle säga bandit, kriminalfall, terrorist. Dessa två hänger på var sin sida om Jesus. Här ser vi en uppfyllelse av Jesajas sång om Herrens lidande tjänare: Han blev räknad som syndare, och han bar de mångas skuld och bad för syndarna (Jes 53:12). Jesus i mitten. Jesus syndares vän mitt ibland syndare. Det var vanligt att man satte upp en överskrift som angav vad han var anklagad för. Pilatus följer denna sed. Man kan se

med vilken förtjusning Pilatus dikterar denna överskrift: Jesus från Nasaret, judarnas konung. Nu retar han folkets ledare, som drivit honom att avkunna domen över Jesus. De har ju sagt att de inte vill ha någon annan konung än kejsaren. Nu får de se titeln JUDARNAS KONUNG över Jesus. Särskilt blev nog många i Jerusalem förargade. En nasaré är judarna konung! Men det Pilatus skriver är ju sant. Jesus är Konung. I det ögonblicket som Jesus upphöjs på korset är det konungen som upphöjs. Och i det ögonblicket uppenbaras synden, översteprästernas synd, folkets synd, vår synd. Vi vill inte ha honom till konung och herre över oss. Var och av oss vill vandra sin egen väg (Jes 53:6). Men överskriften anger också vilken befrielse vi kan få, då Jesus blir vår kung. Texten var på hebreiska, latin och grekiska. Folk från alla världens hörn får nu läsa om vem Jesus är. De får läsa en anklagelseskrift, som inte drabbar honom som hänger på korset utan alla dem som vill spela herrar och kungar själva. Men de som blir drabbade av anklagelsen, märker en sak: De anklagade är också de älskade. Korset är ett rop ut både till judar och romare och greker och skandinaver: Se här är din konung! Här är den som kan leda ditt liv. Här är den som älskar dig in till döden på ett kors. Det finns en chans för dig att börja om och börja på nytt med Jesus din konung. Till folk som talar hebreiska, de LAG-fromma judarna då och de JAG-träliga svenskarna nu, säger den: Du kan nu sluta att förlita dig på dina duktigheter och behöver inte träla under krav och slita med oduglighetskänslor och jämförelser och avund. Du kan bli frälst, befriad, förlöst av nåd. För Jesu skull. Till folk som talar latin, de stolta romarna och maktmänniskor i alla tider, säger överskriften: Sluta skratta åt den maktlöse konungen i purpurfärgad mantel. Sluta att tro att det är svaghetstecken att vara kristen. Sluta att spela kung och herre själv. Se din Konung! Folk omkring dig blir mycket tryggare och gladare när du hittar denna förankring i ditt liv. Till folk som talar grekiska, förnuftets och tänkarnas språk, ja, till dem som skakar på huvudet åt tidernas största dårskap, Kristi Kors, säger överskriften: Här hittar du det som övergår allt förstånd, du hittar en Kristus som är Guds kraft och Guds vishet (1 Ko 1:24). En del vill att Pilatus skall ta bort den överskriften. Vad jag har skrivit, det har jag skrivit, svarar Paulus. Detta retar dem. Men vi som vill ta emot det budskapet, kan räta på oss. Stolt säger vi: Vi har en stor Konung över oss. Vi sjunger psalm 137 vers 1:Den kärlek du till världen bar ett evigt kors dig gav. Din kärleks smärta bar du än ut ur din öppna grav. 2. Soldaterna som hade korsfäst Jesus tog hans kläder och delade upp dem fyra delar, en på varje soldat. De tog också långskjortan, men den hade inga sömmar utan var vävd i ett enda stycke. De sade därför till varandra: Vi skär inte sönder den utan kastar lott om vem som skall ha den. Ty skriftordet skulle uppfyllas: De delade upp mina kläder mellan sig och kastade lott om min klädnad. Det var vad soldaterna gjorde (19:23-24). Soldaterna gör nu som soldater alltid brukar vid korsfästelsen. De klär av Jesus. De tar ifrån honom hans sista egendom kläderna. Förmodligen är Jesus helt naken. Att stå naken inför alla vilken förnedring, vilken förödmjukelse! Vad hårt ett människohjärta kan bli! På korset hänger världens frälsare. Han lider outsägliga kval. Nedanför i världens ödestimma sitter soldater och leker med tärning. Man tar nu Jesu kläder och delar dem i fyra delar. De fyra soldaterna, som fått i uppdrag att utföra korsfästelsen, får var sin del. De som ärver Jesus är hans bödlar. Jesus dör för sina fiender. Det finns ett plagg kvar. Det är livklädnaden eller långskjortan. Den delar man inte. Den hade inga sömmar utan var vävd i ett enda stycke. När Johannes berättar detta vill han nog säga något med det. Så var ju också översteprästens klädnad vävd &ndas ett stycke uppifrån och ända ned utan sömmar. Jesus är vår överstepräst. När vi nu har en mäktig överstepräst som har stigit upp genom himlarna, Jesus, Guds son, låt oss då fast vid vår bekännelse. Vi har inte en överstepräst som är oförmögen att känna med oss i våra svagheter, utan en som har pröva alla sätt och varit som vi men utan synd. Låt oss därför frimodigt träda fram till nådens tron för att få förbarmande och nåd i den s då vi behöver hjälp. (Hebr 4:14-16). Soldaterna delar inte livklädnaden utan kastar lott om den. De gör detta utan att ha en aning om att detta redan är förutsagt i judarnas bibel flera hundra år tidigare. Golgatadramat är i många detaljer beskrivet i den 22 psalmen i Psaltaren. Detta delande av kläderna berättas det om där: De delar mina plagg emellan sig och kastar lott om mina kläder (Psalt 22:19).

Korsdramat finns med i Guds plan. Delandet av kläderna är tidigare beskrivet. Ja, Johannes är verkligen noga med att säga att soldaterna verkligen gjorde så. Det var vad soldaterna gjorde, skriver han. Vi sjunger psalm 137 vers 2:Men korset, där ditt liv förbrann i helig offerglöd, dock vittnar evigt att du vann oss livet med din död. 3. Men vid Jesu kors stod hans mor och hennes syster, Maria som var gift med Klopas och Maria från Magdala. När Jesus såg sin mor och bredvid henne den lärjunge som han älskade sade han till sin mor: Kvinna, där är din son. Sedan sade han till lärjungen: Där är din mor. Från den stunden hade hon sitt hem hos lärjungen (19:25-27). Vid Jesu kors står nu några kvinnor. Alla lärjungarna utom Johannes har flytt. Men kvinnorna står kvar. Johannes säger att de står vid Jesu kors. De övriga evangelisterna säger att de står på avstånd. Förmodligen har de alla rätt. Först står de vid korset, m längre det blodiga dramat skrider fram, drar de sig tillbaka och ställer sig en bit därifrån. Bland kvinnorna vid Jesu kors står Jesu mor. Hur orkar hon? Man plågar ihjäl hennes son. Det här måste ha varit mycket svårt fö Maria. Bredvid henne står Johannes och de kvinnor som stöttar henne. Vad fint det är med vänner. Vänner - det är sådana som blir kvar då allting kraschar och alla andra överger. Jesus SER sin mor. Och Han SER Johannes. Var gärna stilla inför den scenen. Det berättas ofta om Jesu ögon i Nya Testamentet. Han ser människorna omkring sig. Han är närvarande med sina ögon. Det finns en utstrålning från dessa ögon, en förvandlande makt. Ställ dig idag bredvid Maria och Johannes. Du kan då förnimma Jesu närvaro. Kanske ana detta: Han ser på dig. Du är sedd. Och när du ser på Jesus, händer något inne i dina ögon. Där finns inte längre ditt stora, stackars, ömtåliga jag, det som du ser nä ser dig i spegeln. I pupillens mitt finns nu en bild av Jesus. Jesus finns där i ditt livs centrum. Och då börjar något hända inuti dig. Du börjar se människor omkring dig på ett nytt sätt. Med Jesu ögon. Tillsammans med Jesus. Med hans möjligheter. Vi behöver kanske dröja där i stillhet rätt länge. Det kan betyda så mycket både för dig och för människor du sedan möter. Ni kansk hittar varandra igen. Jesus kallar här sin mor och sin lärjunge Johannes in i en ny relation till varandra. Han kallar oss att se dem som lever nära oss och som vi ofta går förbi. Se din hustru, se din man, se dina barn, se de vanliga grå människorna som du ofta möter. Se de många som lever ensamma i sina familjer. Se de ungdomar som under konfirmandtiden upplevde en Jesuskärlek, men sedan kände sig så ensamma i församlingen. Hör deras rop: Var finns den Guds familj som vi hört om? Se dem! Den stora synden i våra liv är att vi inte ser. Herre när skulle vi ha sett dig hungrig eller törstig eller hemlös? (Matt 25:37,44). Vi sjunger psalm 137 vers 3:Den kärlek du till världen bär en evig tron dig ger. Envar som själv av kärlek är böjs djupt vid korset ner. 4. Jesus visste att nu var allt fullbordat, och för att skriftordet skulle uppfyllas sade han: Jag är törstig. Där stod ett kärl som var fyllt med surt vin. De satte därför en svamp som doppats i det sura vinet på en isopstjälk och förde den till hans mun (19:28-29). En gång berättas det om Jesus att han ställer sig på tempelområdet och ropar: Om någon törstar, så kom till mig och drick, (Joh 7:37-39, Fb). Och han lovar dem som kommer till honom strömmar av levande vatten. Och nu, när Jesus hänger på korset, ser vi hur Jesus går in i all vår törst. Han känner själv inifrån detta rop efter mening, friskhet, liv... Jesus ropar inte bara som Bibel 2000 säger: Jag är törstig. Han ropar: Jag törstar! Han går in i alla de helvetets kval som törst är Han gör det för att kunna leda oss ut ur dem och in i himmelens glädje. Vårt rop efter vatten och liv och mening och efter en kärlek som kan förvandla vår situation, det får vi svar på när vi är stilla inför korset. Man kan avbilda korset med tvärbjälken en bit ned på den lodräta bjälken. Man kan också sätta tvärbjälken ovanpå den lodräta. D korset kallas Antonius-korset. Se korset som ett T i detta ord:k R I S T E N Du ser nu korset mitt i krisen. Korset mitt i nöden och eländet. Korset förvandlar krisen. Det onda, det mörka, det svåra får aldrig sista ordet, när vi drar in Jesu kors i det. Och vi räddas inte bara från något. Vi räddas in i ett nytt liv med strömmar av levande vatten för de törstiga. En kristen är en människa, som vet att han behöver Kristus och hans kors.

Det är som om Jesus med sitt rop hjälper oss att förstå vad det är som är vårt verkliga problem: Jag törstar. Jag vågar se torkan mitt eget liv, vågar förstå hur jag innerst inne törstar efter mer av Jesus, mer av renhet, mer av äkthet, mer av kärlek. Det är det nya Livets krafter som strömmar in mot den som ropar: Jag törstar!! Jag törstar!! Jag törstar!!! Johannes berättar att det nu stod ett kärl fullt av ättiksvin. Ättikvin på grekiska oxos var en dryck med skarp, sur smak. De romerska soldaterna brukade dricka den som läskedryck. De räckte nu detta vin genom att fylla en svamp med vin och sedan sätta svampen på en isopsstängel och föra den till hans mun. Vi sjunger psalm 137 vers 4:Din kärleks aldrig slutna famn oss evigt drar till sig. Och namnet över alla namn har korset givit dig. 5. När Jesus hade fått det sura vinet sade han: Det är fullbordat. Och han böjde ner huvudet och överlämnade sin ande (19:30). Det är fullbordat. Detta är ett segerrop. Jesus har fullbordat det uppdrag han fått av Fadern. Frälsningsgärningen är utförd. Men varför har inte Johannes med det rop ur djupen som de andra evangelisterna har: Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig? Detta är rop från Psaltaren 22, en psalm börjar i djupaste nöd. Den skildrar Golgatadramat långt innan det inträffa Den är skriven av David. David själv kom aldrig i sådan nöd. Det var en profetisk psalm om Davids son. Man förmodar att Jesus bedit hela psalmen på Golgata. Evangelisterna citerar bara den första versen, men den som hör den versen hade hela sammanhanget klart för sig. Den börjar i djupaste nöd. Den slutar i lovsång. Att Johannes inte citerar första versen beror kanske på att han inte hört den. Jesus hade överlämnat sin mor till Johannes och från den stunden hade hon sitt hem hos lärjungen. Johannes tar med en gång modern bort från Golgata. Det finns gränser för vad en mor orkar med. Men när de försvunnit börjar Jesus be Psalt 22. Sedan kommer Johannes tillbaka och får då höra slutet av den 22 psalmen. Den slutar med att efterkommande släkten skall träda fram och förkunna hans rättfärdighet för det folk som skall födas, ATT HAN HAR GJORT DET. (Psalt 22:32, Folkbibeln). Han har gjort det! Det är fullbordat! Det kan hända mycket i ditt eget liv när du lär dig lyssna inåt till vad Jesus säger: Det är fullbordat! Här släpper krampen och kraven. Här får du lägga ned all din skuld. Här blir du av med skuldkänslor också. Du behöver inte läng drivas av alla borde och måste och skulle. Jesus har gjort allt för dig och du tar emot hans förlåtelse, hans kärlek och hans liv. Du förlöses och hittar en ny drivkraft: Jesu kärlek... Johannes berättar vad som händer sedan Jesus ropat så. Och han böjde ner huvudet och överlämnade sin ande. Jesus böjde ned huvudet. Han gör den rörelse med huvudet som den gör som lägger sig att sova. Huvudrörelsen pekar inte på en våldsam dödskamp. Jesus somnar in. Han har kämpat färdigt med döden. Jesus är även här Herren, den suveräne. Han överlämnar inte sitt liv åt döden. Han gav upp andan. Han överlämnar sin ande åt fadern. Lukas säger att han gjorde detta med o från Psaltaren 31:6. Fader, i dina händer lämnar jag min ande. (Luk 23:46). Livet tas inte ifrån Jesus. Han ger det. Frivilligt. Vi sjunger psalm 137 vers 5:O du som världens synder bär och kan allt ve förstå, giv oss din kärleks eld och lär oss korsets väg att gå. 6. Eftersom det var förberedelsedag och kropparna inte fick hänga kvar på korset under sabbaten det var en stor sabbat bad judarna Pilatus att de korsfästas benpipor skulle krossas och kropparna tas bort. Soldaterna kom därför och krossade benen på dem som var korsfästa tillsammans med Jesus, först på den ene och sedan på den andre. Men när de kom till Jesus och såg att han redan var död krossade de inte hans ben, utan en av soldaterna stack upp sidan på honom med sin lans, och då kom det ut blod och vatten. Den som såg det har vittnat om det för att också ni skall tro; hans vittnesbörd är sant, och han vet att han talar sanning. Detta skedde för att skriftordet skulle uppfyllas: Inget ben skall krossas på honom. Och på ett annat ställe heter det: De skall se på honom som de har genomborrat (Joh 19-37). Den romerska seden var att låta kropparna hänga kvar några dagar på korset som en varning för alla. Men judarna vill bli av med dem så fort som möjligt, för att de skulle få fira sin påskmåltid i lugn och ro. De ber därför Pilatus att han skall låta sönderslå

korsfästas ben och ta bort kropparna. Att slå sönder någons ben var ett grymt straff, men när detta gjordes på dem som hängde kors var det en barmhärtig handling som mycket raskt påskyndade dödens inträdande. Pilatus säger ja till denna anhållan och soldaterna gör så med dem som korsfästes tillsammans med Jesus. Men man slår inte sönder Jesu ben. Det behövs inte. Man upptäcker att han redan är död. Men en av soldaterna stack upp sidan på honom med sin lans, och då kom det ut blod och vatten. Johannes är ensam om att berätta detta. Man har ofta undrat om han har en djupare avsikt med att berätta om vattnet och blodet från Jesu sida. Kyrkofäderna såg här en anspelning på nattvarden och dopet. Genom båda dessa sakrament får vi del av Jesu seger på Golgata. Den engelske prästen Augustus Toplady skriver år 1776 en psalm om detta: Vattnet, blodet som går fram från ditt hjärta, o Guds lamm, låt det bli en dubbel bot för min synd och lagens hot (Sv Ps 230:1, se också 1 Joh 5:6). Johannes säger varför allt detta skedde med Jesus. Detta skedde för att skriftordet skulle uppfyllas: Inget ben skall krossas på honom. De som får utföra detta grymma hantverk har inte en aning om vad de gör. Men det som de gör var förutsagt långt tidigare. Det ingick i Guds frälsningsplan. 2 Mos 12:43 handlar om påskalammet som skulle slaktas och ätas före befrielsen ur Egypten. Påskhögtiden firades varje år i Jerusalem. Tusentals lamm slaktades mellan kl 12 och 16. Samtidigt med att lammen dör i Jerusalem så dör Jesus, Guds rena lamm oskyldig, på korset. När Johannes nu citerar 2 Mos 12:46 intet ben skall sönderslås på honom meddelar han en stor och fantastisk upptäckt: Jesus är det sanna påskalammet. Paulus uttrycker denna glädje med dessa ord: Vårt påskalamm, Kristus (1 Kor 5:7, jfr Psalt 34:21). Johannes citerar ännu ett bibelord: Och på ett annat ställe heter det: De skall se på honom som de har genomborrat. Det Johannes tänker på är Sakarja 12:10, Vi läser det enligt folkbibeln: Över Davids hus och över Jerusalems invånare skall jag utgjuta nådens och bönens Ande så att de ser upp till mig som de har genomborrat... (Sakarja 12:10 Fb). På den yttersta dagen skall detta ske skriver Johannes i Bibelns sista bok: Se han kommer med molnen, och varje öga skall se honom, också de som har genomborrat honom... (Joh Upp 1:7). När Gud utgjuter en nådens och bönens Ande, som Sakarja talar om, då går det upp för oss att det är för vår skull Jesus dör på k FÖR DIG! FÖR DIG. Vi sjunger psalm 137 vers 6:O du som vann på korsets stam, vinn oss på nytt var dag, till dess din kärlek, o Guds lamm, blir vår och världens lag. Du Ordbrukare! Bed Psaltarpsalmen 22.