Ecuador. Galápagos & Amazonas. Juli augusti 2006. Daniel Bengtsson

Ecuador Galápagos & Amazonas Juli augusti 2006 Daniel Bengtsson

Fastlandsrutten Galapgosöarna 2

DELTAGARE Bengt Andersson, Falköping Tomy Andoff, Timmersdala Bo Brinkhoff & Alicia Nieva, Göteborg Lars Enderfors, Stockholm Claes Engelbrecht, Lund Jan-Olov Hedbladh, Ludvika Kjetil Jensen, Västerås Gert Johansson, Malmö Michael Johansson, Borås Sören Jägmarker, Axvall Christer Larsson, Falköping Arne Olesen & Piper Rosenfeldt, Fredensborg, Danmark Fredrik Rudzki, Täby RESELEDARE Daniel Bengtsson, Södertälje (reseledare) Omslag: Waved Albatross Phoebastria irrorata. Foto: Daniel Bengtsson RESRUTT 12/7 Flyg Köpenhamn - Madrid 13/7 Flyg Stockholm - Madrid, Madrid - Quito 14/7 Papallacta, Laguna Sucus, Río Chalpigrande, Guango 15/7 Guango - San Isidro 16/7 San Isidro - Guacamayos - Orchid s Paradise 17/7 Loreto Road - Quito 18/7 Machachi, Cotopaxi NP, Haçienda la Cienega 19/7 Yanacocha, Calacali, Mindo Loma 20/7 Mindo-området (Paz de las Aves, Via la Cascada, Septimo Paraíso, Milpe Cloudforest Reserve, Río Nambillo) 21/7 Mindo-området (Paz de las Aves, Via la Cascada, Septimo Paraíso, km 106.5) 22/7 Milpe Cloudforest Reserve, Milpe Road, Nono-Mindo Road, Bellavista 23/7 Bellavista, Nono-Mindo Road, Tony & Barbara s, Virgen Calacali 24/7 Quito - Guayaquil - San Cristóbal (Pto. Baquerizo Moreno) 25/7 Española (Bahía Gardner, Punta Suárez) 26/7 Floreana (Pto. Velasco Ibarra, Wittmer s house, Champion-by-Floreana, Corona del Diablo, Bahía de los Correos) 27/7 Isabela (Pto. Villamil - Volcán Sierra Negra) 28/7 Genovesa (Bahía Darwin, Prince Philip s Steps) 29/7 Isabela (Playa Tortuga Negra, Punta Moreno) 30/7 Santa Cruz (Pto. Ayora, Media Luna, Santa Rosa) 31/7 San Cristóbal (Pto. Baquerizo Moreno - Laguna El Junco) - Guayaquil - Quito. 1/8 Quito - Coca - Napo Wildlife Center (Añangu Yacu) 2/8 Napo Wildlife Center (Canopy Tower, Añangu Cocha) 3/8 Napo Wildlife Center (Tiputini Trail, Añangu Cocha m.m.) 4/8 Napo Wildlife Center - Napo River Islands - Sani Lodge 5/8 Sani Lodge (Canopy Tower, Sani Yacu m.m.) 6/8 Sani Lodge - Coca - Quito. Flyg mot Madrid. 7/8 Ankomst Madrid. Vidare färd mot Stockholm. 8/8 Madrid - Köpenhamn (för den danska delegationen). 3

Större fregattfågel Fregata minor RESEDAGBOK 12 juli Avresa för Arne & Piper från Köpenhamn till Madrid, där de får övernatta i väntan på gemensam flygning över Atlanten imorgon. 13 juli Resten av gruppen lämnar Stockholm Arlanda med Iberias morgonflyg till Madrid. Efter 3,5 respektive 10,5 timmars flygning landar vi på sydamerikansk mark kl 16 (sju timmar efter svensk sommartid). Trots att Quito, belägen 2800 m.ö.h., är världens näst högsta huvudstad efter La Paz (undantaget Lhasa), består omgivningen mestadels av berg och därmed saknas möjlighet att förlägga landningsbanan utanför staden. Till skillnad från så gott som alla andra större flygplatser, ligger denna således mitt i city. Vi möts av Jonas Nilsson och Charlie Vogt från Andean Birding, som lotsar oss vidare till Hotel Sebastian. Längs vägen ses Eared Dove, Great Thrush och Rufous-collared Sparrow. Efter incheckning samlas vi i restaurangen för introduktion och presentation. 14 juli Avfärd kl 05.30 up mot passet Papallacta (som betyder potatisfält ). Det tar nästan två timmar att komma upp till telemasterna på 4200 m. Vädret Foto: Jan_Olov Hedblad visar sig inte från sin bästa sida med några plussgrader, ordentlig snålblåst samt dimma och regn. Redan efter ett snabbt försök på Rufousbellied Seedsnipe är vi ordentligt nedkylda och retirerar till bussen för en styrkande kopp kaffe, serverad av Andean Birdings charmerande assistent Susy. Sen ut igen och nu går det bättre! Två frösnäppor lyfter från sluttningen nedanför oss och försvinner bakom ett krön. Andra trevliga bekantskaper som trotsar klimatet är Stout-billed Cinclodes, Tawny Antpitta, Paramo Ground-Tyrant, Plumbeous Sierra-Finch samt Ecuadorian Hillstar och Blue-mantled Thornbill. Man undrar lätt hur kolibrier kan överleva (och trivas!) här uppe. Ett svar på frågan är att de går ner i dvala varje natt. Nästa lokal är Laguna Sucus på östra sidan om passet, där en Aplomado Falcon försöker torka upp i vätan precis som vi. Förutom Silvery Grebe och Andean Ruddy-Duck i sjön intresserar vi oss för det intilliggande skogsfragmentet, mestadels bestående av Polylepis (familjen Rosaceae). Där hittar vi snart Black-backed Bush-Tanager, Pearled Treerunner, White-throated Tyrannulet och framförallt Giant Conebill. Längre ner vid Laguna Papallacta får vi utmärkta obsar på sittande Black-chested Buzzard Eagle och en skulkande Rufous Antpitta. Ett fågeltåg innehåller Spectacled Whitestart, Super- 4

ciliaried Hemispingus, Buff-chested Mountain- Tanager samt Blue-backed och Cinereous Conebill. I sjön finns Andean Gull, Yellow-billed Pintail och Andean Teal och lite längre fram sitter Rufousbreasted Chat-Tyrant. Vår första Sword-billed Hummingbird flyger över som en projektil. Ovanför byn Papallacta finns varma källor som utnyttjas för rekreation. Vi är dock här i syfte att inta vår första box lunch samt få oss några fler arter till livs. Så småningom lyckas vi med bådadera. Precis som en orädd Shining Sunbeam kurar vi först (i bussen) undan regnet men belönas senare med Agile Tit-Tyrant och Golden-crowned Tanager. När vi rullat ner en bit längs östsluttningen upphör regnet tillfälligt. Ett kort stopp vid Río Chalpigrande ger Band-tailed Pigeon och Whitebanded Tyrannulet. Vid Guango Lodge (2650 m.ö.h.) får vi skydd undan vätan och kan med en kopp kaffe i näven beundra 13 arter kolibrier vid artificiella blommor fyllda med sockervatten. Dessa är: Sword-billed Hummingbird, Mountain Velvetbreast, Glowing Puffleg, Collared Inca, Buff-tailed och Chestnutbreasted Coronet, Buff-winged Starfrontlet, Speckled Hummingbird, Tourmaline Sunangel, Long-tailed Sylph, Tyrian Metaltail, White-bellied Woodstar samt en hona Gorgeted Woodstar. Masked Flowerpiercer gör också regelbundna besök. Trots att den är en relativt liten tätting, ter den sig som en jätte gentemot fågelvärldens formel-1-pollinatörer. Kolibrierna (Picaflores på spanska) är utan tvekan klassen Aves motsvarighet till insektsvärldens fjärilar, humlor och bin etc. De har således en viktig roll i ekosystemet. En fråga som väcks är huruvida användning av feeders lokalt kan minska pollineringen av växter. Min personliga uppfattning är att det knappast kan ha någon negativ inverkan. Likt fågelmatning i Sverige leder fenomenet antagligen till lokalt större kolibripopulationer, vilket förhoppningsvis kompenserar växterna. Flowerpiercers kan för övrigt sägas vara blomsterparasiter, då de med sin för ändamålet specialdesignade näbb gör hål i blommor för att från sidan lapa i sig nektar. Därigenom berövas blomman på sitt lockbete för pollinatörer, utan att få möjlighet till befruktning. Så småningom lyckas vi slita oss från hummarna till stigen bakom lodgen. Där möter vi Turquoise och Inca Jay, Blue-and-black Tanager, Mountain Wren samt Slaty och Pale-naped Brush-Finch. Från bron över Río Quijos kikar vi på White-capped Dipper, Black Phobe och Torrent Tyrannulet. I snåren ses Gray-hooded Bush-Tanager samt Rufous Antpitta, som tills nu faktiskt saknats på Guangos interna fågellista. När solen gått ner sjunker temperaturen snabbt på denna höjd och artgenomgången företas med fördel vid öppna spisen. Vi välkomans med drinken Canelaso bestående av sockerrörsbrännvin, juice (ofta trädtomat) samt kanel och socker. Efter en delikat middag ropar Rufous-banded Owl utanför och vi summerar 78 arter för dagen. 15 juli Gräset är ordentligt blött när vi går längs stigen i arla morgonstund, men den grå himlen ger till att börja med endast ifrån sig lätta droppar. En flock Norhtern Mountain-Caciques ses fint i träd klädda med mossor och allehanda epifyter. Rufous Spinetail är betydligt mer tillbakadragen, men visar sig till slut helt öppet. En flock innehåller bl.a. Cinnamon Flycatcher, Plushcap samt Russet-crowned och Citrine Warbler. Från stora vägen noteras Graybreasted Mountain-Toucan (överflygande silhuett), Hooded Mountain-Tanager, Capped Conebill och Black-capped Hemispingus. En till synes förvånad strömstare kommer ut ur viadukten alldeles under oss och från bron över floden avnjuts idag både hane och hona Torrent Duck. Efter fika vid lodgens feeders, som även besöks av Turquoise Jay, lämnar vi Guango kl 10.30. Som vanligt blir det ett par skådarstopp under färd. Mest anmärkningsvärt är White-rumped Hawk och Wedge-billed Hummingbird strax söder om Baéza. Längs infartsvägen mot San Isidro stannar vi för hane och hona av den väl namnförsedda Powerful Woodpecker. Regnet förföljer oss dock och tvingar till bus lunch idag också. Därefter får vi i alla fall kontakt med en bra flock. Montane Woodcreeper, Slate-throated Whitestart, Oleaginous Hemispingus, White-tailed och Sulphur-bellied Tyrannulet samt Handsome, Streak-necked och Rufous-breasted Flycatcher rör sig snabbt förbi, så t.o.m. Christer får svårt att hinna med antecknandet. Framme vid parkeringen adderas Pale-edged och Goldencrowned Flycatcher till listan, samtidigt som en flock Barred Parakeets flyger över. Vid lodgens feeders får vi något som Jonas aldrig tidigare sett under sina 13 år i Ecuador, nämligen en utfärgad hane Gorgeted Woodstar! Till råga på allt dyker det upp ännu en hane samt en hona av samma art. Bronzy Inca och Fawn-breasted Brilliant är andra nya bekantskaper för oss, liksom den bedårande Rufous-crowned Tody-Flycatcher. Crimson-mantled Woodpecker och Bluish Flowerpiercer gnistrar t.o.m. i dimmgrå väderlek och till skörden av vackra tangaror hör Blue-winged Mountain-Tanager samt Saffron-crowned, Golden-naped, Flame-faced, Black-capped, Blue-and-black, Beryl-spangled och Blue-necked Tanager. Den mörknande skogen bjuder på Highland Motmot, sjungande Graybreasted Wood-Wren samt spelande White-bellied Antpitta, Blackish och Long-tailed Tapaculo. Kvällens utsökta middag, bl.a. innehållande ormbunksskott, avbryts av att personalen informerar oss om att the owl är på plats. Det rör sig givetvis om San Isidros främsta dragplåster; den lokala populationen av Black-banded Owl. Arten förekommer annars upp till ca 900 m.ö.h., men finns 5

här på 2000 m. Denna (eller en annan?) höglandsform upptäcktes i Colombia för länge sedan, men har sedan dess inte påträffats igen förrän vid San Isidro för några år sedan. Med stor sannolikhet kommer formen att få artstatus så småningom. I så fall lär den definitivt klassas som en av världens ovanligaste fåglar, eftersom paret vid San Isidro är det enda kända! De livnär sig delvis på nattfjärilar som attraheras av belysningen runt lodgen och observeras därmed relativt lätt utan playback, vilket av förklarliga skäl inte är tillåtet. Den distinkt tecknade ugglan ses under goda omständigheter i två olika Cecropiaträd, varefter vi återvänder för att avsluta middagen och artgenomgången. 16 juli Under natten har det klarnat upp så pass att vi ser månen och i gryningen jagar Rufous-bellied Nighthawks över lodgen. Snart kan också Chestnutcrowned Antpitta och Gray-breasted Wood-Wren observeras på närmast tänkbara avstånd, den förra med hjälp av mask och den senare med bandspelarens assistans. Black-billed Peppershrike, Fawn-breasted Tanager och Subtropical Cacique kalasar på de stora insekter som lockas till nattbelysningen. Vi går sedan längs vägen och noterar bl.a. Plain-breasted Hawk, Glossy-black Thrush, Sepia-brown Wren, Tropical Parula och Black-eared Hemispingus. Promenadens highlights (i detta fall kanonobsar på bra arter) utgörs av Long-tailed Antbird, Golden-collared Honeycreeper, Yellow-vented Woodpecker och Golden-headed Quetzal. Tillbaka vid lodgen intas förmiddagsfika med rovfågelspan, vilket resulterar i Black-and-chestnut Eagle på mycket långt avstånd. Lite senare längs vägen noteras flera White-rumped Hawk. Temperaturen har nu stigit från 11 till 22 C och solen gassar från klar himmel, vilket innebär att löftet om t-shirtväder infrias till slut. Efter lunch på bergsryggen Guacamayos (2200 m.ö.h.) samt bra obs på Semi-collared Hawk, går vi en liten bit längs stigen där. Inledningen är stillsam men vid vändpunkten konfronteras vi med en mixed species flock. Rufous Wren, Rufous-headed Pygmy-Tyrant, Handsome Flycatcher, Barred Becard, Green-and-black Fruiteater, Grass-green Tanager, Hooded Mountain-Tanager och Yellowwhiskered Bush-Tanager är några av sevärdheterna, medan Spillmann s och Ash-colored Tapaculo hörs i bakgrunden. Tillbaka vid parkeringen glider en Black-and-chestnut Eagle över på låg höjd. Sedan fortsätter färden nedför Andernas östsluttning. Fredrik upptäcker en gnistrande röd Vermilion Tanager långt ner i dalen, men annars är det ganska lugnt fram till dess att vi stannar för några Smooth-billed Ani. Då dyker bl.a. Bat Falcon, Long-billed Starthroat, Golden-olive Woodpecker, Social Flycatcher, Bananaquit, Blue-naped Chlorophonia samt Golden, Palm, Silver-beaked, 6 Bay-headed och Paradise Tanager upp på samma ställe. Lite längre ner flyger en Crimson-crested Woodpecker över vägen. Vi hoppar ut igen och blir kvar en stund, eftersom det återigen finns en massa fågel att titta på. White-collared Swift (70 ex i flock), Little Woodpecker, Gilded Barbet, Copperychested Jacamar, Long-tailed Tyrant, Black-billed Thrush och Buff-throated Saltator är alla nya. Wingbanded Wren sjunger nära men går inte att se. Att artlistan utökas för varje stopp är föga oväntat, eftersom vi befinner oss inom världens artrikaste standardruta om 11x11 mil. Rutan, som omfattar vulkanerna Antisana och Sumaco, sträcker sig från 3800 m ner till Amazonas (250 m.ö.h.) och beräknas innehåller minst 831 arter(!). Frampå kvällen anländer vi till Orchid s Paradise (600 m.ö.h.), där vi efter middagen kan se Tropical Screech-Owl i lampskenet. Med några fler arter än igår passerar vi 120 för dagen och nästan 210 totalt. För övrigt kan nämnas att vi inte har märkt något av vulkanen Tungaraguas utbrott i södra Ecuador, men städerna Ambato och Baños har tydligen täckts av 10 cm aska och pyroklastiskt material nått ända till Quito. 17 juli Avfärd redan kl 05, eftersom vi har närmare två timmars transport till dagens lokal, Loreto Road (1000-1200 m.ö.h.). Snart får vi stiga ut ur bussen och knuffa bussen ur ett lerhål. Lagom när vi lyckats med det får vi möte på den smala vägen. Den mötande chauffören vägrar först att backa, men ger till slut med sig och resan kan fortsätta. Första stoppet strax efter gryningen blir på en bro, varifrån Amazon och Green Kingfisher samt Magpie Tanager ses. På en liten platå med utsikt över tidigare orörd reservatsskog, som nu delvis fått ge vika för ett kraftledningsprojekt, intar vi position för att se vad som rör sig. Yellow-throated Bush- Tanager huserar mest i undervegetationen, medan Bay-headed och Spotted Tanager visar sig mer öppet i träden. Pale-eyed Thrush drar snabbt förbi och högt ovanför oss sitter en liten Lafresnaye s Piculet. Vi går sedan fram till kurvan vid en stor sandstensklippa. I denna trivs Cliff Flycatcher och som hastigast ses även Rufous-tailed Tyrant. På andra sidan vägen beskådas Olive-chested Flycatcher, Yellow-cheeked Becard och Lesser Seedfinch. Vi fortsätter sedan nerför sluttningen, men kommer inte långt förrän nya fåglar hejdar oss. Black och Scale-backed Antbird visar sig för de flesta, men trots tålmodigt väntande får vi inte ens en skymt av vare sig Foothill Antwren eller Wingbanded Wren, som båda hörs mycket nära. Lite längre fram får vi i alla fall fina obsar på Threestriped Warbler och Rufous-naped Greenlet. Blackmantled Tamarins tilldrar sig berättigad uppmärksamhet, men rör sig snabbt vidare ner i dalen. Då är en hona Violet-headed Hummingbird betydligt mer stationär i ett blommande träd.

Swallow-tailed Kite seglar vackert längs bergsryggarna och från ingenstans kommer en Barred Forest-Falcon farande, samtidigt som White-backed Fire-eye skulkar i vägkanten. Lemon- Vermilion Flycatcher Pyrocephalus rubinus browed Flycatcher och Thrushlike Wren avslutar förmiddagspasset. Lunchen dukas upp vid Susanita s comedor ovanför Río Hollin. Under tiden ses Long-billed Starthroat och Olive-striped Flycatcher, medan Black-billed Treehunter hörs från andra sidan vägen. Efter bron över floden fortsätter vi en liten bit innan vi stannar och skådar längs vägen. En flock innehåller Russet Antshrike, Foothill Elaenia (beskriven år 2000!), Ecuadorian Tyrannulet, Marble-faced Bristle-Tyrant, Olivaceous Greenlet, Golden-eyed Flowerpiercer och Green-and-gold Tanager. Vi gör en kort avstickare in på en liten stig, där Little Tinamou hörs och Gilded Barbet mumsar bär. Tillbaka på vägen möter vi små gynnare i form av Gray-chinned Hermit och Common Tody-Flycatcher. Från bussen noteras Lettered Araçari mer än 600 m över angiven höjd för arten. Därefter påbörjas återfärden mot huvudstaden kl 14. De drygt 20 milen tar närmare 6 timmar att avverka, men då hinner vi också med ett par stopp. Därmed får vi se White-tipped Swift, Violet-fronted Brilliant, Blue-naped Chlorophonia och Golden-eared Tanager i elfte timmen. På kvällen åter i Quito, där vi nu ska bo två nätter. Under de fyra första dagarna på östsluttningen summerar vi 260 arter. 18 juli Avfärd kl 05.45 mot Cotopaxi, en av världens högsta och en av Ecuadors nio aktiva vulkaner. 7 Foto: Jan-Olov Hedblad Längs slingrande vägar ut ur Quito ser vi tre av Ecuadors fyra högsta berg, nämligen Cotopaxi (5897 m), Cayambe (5790 m) och Antisana (5758 m). Landets högsta topp, Chimborazo (6310 m), finns längre söderut. Ett första stopp ger Southern Yellow-Grosbeak och Black-tailed Trainbearer. Strax efteråt, vid Machachi, en liten ravin med kvarlämnad skog, noteras Sapphire-vented Puffleg, Tufted Tit-Tyrant och Black Flowerpiercer. Vi fortsätter uppåt, passerar trädgränsen och kommer ut på torr paramo, där Carunculated Caracara, Andean Lapwing och Paramo Ground-Tyrant trivs. Mot öster syns Sincholahua (4919 m), i väster Ruminahui (4720 m) och söderut Cotopaxi, som än så länge ligger helt molnfri. Väl framme vid platåsjön Limpiopongo (3850 m.ö.h.) för den kyliga klara luften och lätena från kolonin Andean Gull samt Andean Coot nästan tankarna till en tidig aprildag i Sverige. Den känslan försvinner dock när en andisk kondor kommer seglande alldeles över våra huvuden. Att se världens största vingyta under sådana omständigheter och i sådan miljö tillhör utan tvekan höjdpunkterna i en fågelskådares liv! Rovfåglar representeras även av Puna Hawk (återigen splittad från Variable Hawk), Black-chested Buzzard-Eagle och American Kestrel. I våtmarken belönas vi ytterligare med Noble Snipe, Paramo Pipit, Grass Wren samt fina jämförelser av Bar-winged och

Stout-billed Cinclodes. Many-striped Canastero, Brown-backed Chat-Tyrant och Plain-colored Seedeater håller till i sluttningen bredvid. Efter lunch med ytterligare kondorobservationer förflyttar vi oss en kort sträcka runt krönet, till kanten på den öppna stenslätten. Där kompletterar vi med Ecuadorian Piedtail, Streak-backed Canastero samt Spot-billed Ground-Tyrant. Längre upp på sluttningen mot Cotopaxis base camp avslutar vi skådningen på 4100 m höjd med White-browed Ground-Tyrant, en austral flyttfågel som tillbringar den sydliga vintern här. Att vägen ner är kuperad kan säkerligen ärret i Tomys panna vittna om. Som väl är blir han ordentligt omplåstrad av Piper och Alicia. Det är nästan så man hade velat byta plats med Tomy! Frampå sena eftermiddagen besöker vi Haçienda la Cienega, en av Ecuadors äldsta i sitt slag, med en allé av imponerande eukalyptusträd som påstås vara 200 år gamla. Hur dateringen stämmer överens med att eukalyptus introducerades i landet först 1865 förtäljer dock inte historien Förutom fin blomsterträdgård och vacker byggnadskonst finns en hel del fågel i omgivningarna. Ecuadorian Rail ses under förmånliga omständigheter, liksom Common Ground-Dove, Blue-and-yellow Tanager, Vermilion Flycatcher, Black-backed Grosbeak, Streakthroated Bush-Tyrant och Chiguanco Thrush. Inte helt oväntat blir detta ändå fastlandets artfattigaste dag med endast 54 arter, varav 20 är nya. 19 juli Idag besöker vi reservatet Yanacocha mitt emot vulkanen Pichincha. Det är instiftat av Jocotoco Foundation, grundad av Robert Ridgley, som skapat 7-8 reservat i Ecuador och norra Peru. Längs ett dike konstruerat av inkaindianer promenerar vi genom branta sluttningar med fin tempererad skog 3400 m.ö.h. Morgonen är kylig men sockerlösningsautomaterna erbjuder värmande möten med Shining Sunbeam, Great Sapphirewing, Sword-billed Hummingbird, Buff-winged Starfrontlet, Mountain Velvetbreast, Tyrian Metaltail samt Sapphire-vented och Goldenbreasted Puffleg. Green-tailed Trainbearer samt Purple-backed och Rainbow-bearded Thornbill besöker dock inte feeders, utan får beskådas i vilt tillstånd. Andra sevärda arter är Rufous-naped Brush-Finch, Scarlet-bellied Mountain-Tanager, Barred Fruiteater, Black-and-white Becard, Whitebanded Tyrannulet, Andean Guan och Blackish Tapaculo. Den säregna Ocellated Tapaculo hörs nära men visar sig tyvärr inte. Vid stigens ände håller en fotosession på att sluta nästan lika katastrofalt som för det kraschade passagerarplanet vi kan se långt borta på Pichincha. Bänken med fyra personer rasar nämligen och såväl deltagare som kikare hamnar oroväckande nära branten. Med hjärtat i halsgropen kan vi emellertid konstatera ett lyckligt slut på händelsen och påbörja promenaden tillbaka mot bussen. 8 Sedan lunchen intagits ska vi ta oss 2 km i höjdled nerför västra sidan av Anderna. Först gör vi dock ett stopp strax nedanför Yanacocha, vilket resulterar i White-crested Elaenia och Stripe-headed Brush- Finch. Tankningen vid Calacali, på kanten av Quito Valley, inbringar Red-backed Hawk och Band-tailed Seedeater. Innan skymningen besöker vi Mindo Loma (1800 m.ö.h.), strax bortom Nanegalito. Vi kan bokstavligen lukta på kolibrierna som besöker serveringen, så kikare är nästan överflödiga. Vi bjuds på Fawn-breasted och Empress Brilliant, Buff-tailed och Velvet-purple Coronet, Violet-tailed Sylph, Brown Inca, Brown Violetear, Tawny-bellied Hermit samt den bedårande och insektslika Purplethroated Woodstar. Nerifrån skogen sjunger Andean Solitaire sin gnisslande strof. Det har nästan blivit mörkt när vi anländer till lodgen Septimo Paraíso i Mindodalen, där vi ska tillbringa kommande tre nätter. På trappan sitter Roger Ahlman och Danny Jumbo. De bor båda i Mindo och kommer att vara lokalguider för oss imorgon och övermorgon. 20 juli Eftersom vi inte får vara mer än tio personer i gömslet för Andean Cock-of-the-rock delade vi igår kväll upp oss i två grupper. Vi måste vara på plats innan det blir alltför ljust och första gruppen tvingas därmed äta frukost kl 04. Wattled Guan och Mottled Owl ropar innan avfärd. Efter en timmes transport anländer vi till Paz de las Aves (1900 m.ö.h.), där vi välkomnas av Angel Paz, som äger marken tillsammans med sex syskon. Efter kort introduktion tar han täten nerför den mörka skogsstigen. I det första gryningsljuset ropar Cloud-forest Pygmy-Owl och Moustached Antpitta. Angel berättar att han gett den senare namnet Rosita, och att hon har ungar. Lite längre fram hoppar Willy, som är en Yellowbreasted Antpitta, på stigen. När vi kommer fram till gömslet är föreställningen redan igång. Trots det ringa ljuset i den tropiska bergsregnskogen gnistrar klipptupparnas nästan självlysande orange fjäderdräkter och tofsprydda panna, skarpt kontrasterande mot silverfärgade tertialer samt i övrigt svarta ving- och stjärtpennor i ett fantastiskt skådespel. Plötsligt flyger en hona in till spelplatsen, vilket gör hanarna helt galna och deras oväsen blir nästan öronbedövande. Någon har liknat lätet vid en blandning av strypt höna, stucken gris och spelande orre. Det hade varit intressant att höra Mäster Rosenbergs beskrivning När showen är över efter drygt en halvtimme fortsätter vi på stigen. Chestnut-capped Brush-Finch hoppar snällt framför oss och som förlängning på en avbruten gren sitter en Common Potoo på dagkvist, medan Dark-backed Wood-Quail hörs från lövgolvet och Beautiful Jay nere i dalen. I skogskanten ser vi Sickle-winged Guan, Crimsonrumped Toucanet, Golden-headed Quetzal, Ornate Flycatcher, Barred Becard, Blue-winged Mountain- Tanager samt Golden, Flame-faced, Metallic-green, Black-capped och Beryl-spangled Tanager. Därefter

tar nästa huvudattraktion vid. Angel har nämligen ägnat de senaste nio månaderna åt att mata in några av regionens mest svårsedda arter med mask, som hans bror gräver upp ute i skogen och tvättar innan de serveras. Uppenbarligen vande sig fåglarna vid mänsklig närvaro och drog nytta av de småkryp som exponerades vid röjningsarbetet för klipptuppsgömslet. Vi ombeds rada upp oss på stigen och vänta på att Angel ska gå och hämta fåglarna. Samtidigt som han slänger ut lockbetet kallar han dem vid namn. Det låter onekligen komiskt när han ropar: -Maria, Maria, Maria... Venga, venga, venga! Hur osannolikt det än må vara så kommer Maria, en Giant Antpitta, hoppande runt kröken och står snart framför våra fötter! När hon ätit sig mätt fyller hon näbben med mask och försvinner ner i den täta undervegetationen. Då dröjer det inte länge förrän Willy, som presenterats tidigare, vågar sig fram. Han är nämligen betydligt mindre än Maria och därmed ganska blyg i hennes närvaro. Nöjda med detta förflyttar vi oss en liten bit till en annan del av stigen. Där lockar Angel på Moustached Antpitta, men utan resultat. Vi får därför ägna oss åt andra fåglar en stund, medan Angels bror fortsätter letandet. Ett ihåligt träd visar sig vara en attraktiv stake-out, eftersom både Toucan Barbet och Plate-billed Mountain-Toucan häckar där. Vi hinner dock knappt titta färdigt på de färggranna invånarna, förrän en vissling talar om att vi bör komma tillbaka. I en glänta hoppar nu Giant (Manuél), Moustached (Washington) och en icke namngiven Yellow-breasted Antpitta. Att se dessa tre arter i stort sett tillsammans torde vara helt omöjligt utom just här! Fortfarande smått omtumlade av upplevelserna traskar vi upp ur skogen till några kolibrifeeders. Fawn-breasted Brilliant, Brown Inca, Buff-tailed och Velvet-purple Coronet, Speckled och Rufous-tailed Hummingbird, Violet-tailed Sylph, White-bellied och Purlpe-throated Woodstar samt Brown, Sparkling och Green Violetear noteras, innan vi promenerar genom passions- och trädtomatodlingar till den lilla serveringen med vacker utsikt över dalen. Där bjuds vi snart på stabilt förmiddagsfika med Empanadas (små ostpiroger) samt Bolones Verdes, en lokal form av kroppkakor baserade på stekbananer och med ostfyllning i mitten. Mätta och belåtna rullar vi sedan tillbaka till Septimo Paraíso för lunch. Dessförinnan hinner vi dock med ytterligare en stunds kolibriskådning. White-necked Jacobin, Andean Emerald, Booted Racket-tail, Purple-bibbed Whitetip samt Green-crowned och Empress Brilliant tillkommer. Så småningom anländer den andra gruppen, som fick sova en timme längre och därefter tillbringade morgonen längs Via la Cascada (1280-1400 m.ö.h.) på andra sidan Río Mindo. Skådningen där sker i delvis öppen terräng, men också i fina skogspartier. Den digra artlistan innehåller bl.a. Barred och White-rumped Hawk, Rufous Motmot, Red-headed 9 AVIFAUNA Barbet, Crimson-rumped Toucanet, Slaty Spinetail, Immaculate och Chestnut-backed Antbird, Yellow Tyrannulet, Scale-crested Pygmy-Tyrant, Whitewinged Becard, Olive-crowned Yellowthroat, Silver-throated, Guira och White-winged Tanager, Orange-crowned Euphonia, Black-winged Saltator, Tricolored Brush-Finch, Lesser Goldfinch, Shiny Cowbird matad av Bay Wren samt fyrtal i Foliagegelaners i form av Lineated, Scaly-throated, Bufffronted och Ruddy (d.v.s. alla som finns i regionen). Efter lunchen, som bl.a. innehåller fiskrätten Ceviche på bädd av palmhjärta, samlar vi ihop oss för avfärd kl 14. Milpe Cloudforest Reserve (1100 m.ö.h.) står på programmet, så vi beger oss upp ur Mindodalen och ner en bit längs stora kustvägen. Framme vid lokalen går stigen som en loop ner i den branta skogssluttningen och upp igen. Tre Bluefronted Parrotlets flyger snabbt förbi, medan lika många Pale-mandibled Araçaris är betydligt mer stillsamma. Eftermiddagsstiltjen är påtaglig i skogen, men en Spotted Barbtail lockas i alla fall fram. När vi närmar oss skogsbrynet möter vi till slut en bra flock. Den innehåller bl.a. Spotted och Wedge-billed Woodcreeper, Slaty Antwren, Chocó Warbler, Yellow-throated Bush-Tanager, Ochrebreasted Tanager samt Cinnamon, One-colored och Black-and-white Becard. Längre upp ses Red-faced Spinetail, Smoky-brown och Golden-olive Woodpecker, Dusky Bush-Tanager, Glisteninggreen och Swallow Tanager samt Yellow-bellied Siskin. Givetvis är inte sockerstationerna vid entrén att förglömma. Dessa lockar till sig Whitewhiskered Hermit, Green Thorntail, Green-crowned Woodnymph och Purple-bibbed Whitetip m.fl. Därefter återvänder vi ner mot Mindo. Alldeles i utkanten av byn stannar vi till och belönas med Pacific Hornero, Masked Water-Tyrant, Yellowbellied Elaenia, Rusty-margined Flycatcher, Ecuadorian Thrush och Variable Seedeater. Tiden fram till skymningen spenderar vi på en bro över Río Nambillo, där resans enda Green-fronted Lancebill gör några korta besök över forsen. När mörkret faller förflyttar vi oss en kort sträcka tillbaka och inväntar tidpunkten för att Lyre-tailed Nightjar ska börja spela. Snart hörs det sugande lätet högt uppifrån branten ovanför oss. Så småningom får vi se en hona relativt nära, men det dröjer innan hanen, med sina extrema stjärtpennor, vill visa sig ordentligt. Till slut får vi i alla fall mycket väl godkända observationer och vi kan med gott utfört dagsverke retirera till vår trivsamma lodge för middag och artgenomgång. Därvid framkommer att vi tillsammans noterat 166 arter, varav 95 nya, under dagen. Kvällsaktiviteter företas i form av lysning efter intressanta kryp och/eller avslappnande bad i den varma utomhusjacuzzin. 21 juli Repris fast med omvänd gruppfördelning. Även denna morgon är klar med behaglig temperatur (15 C) och i stort sett upprepas gårdagens

succéartade föreställningar. Manuél visar sig utan att matas och Florcita (med liten vit fläck på sidan) är mer sammarbetsvillig. Vi bjuds också på den mycket exklusiva Orange-breasted Fruiteater. Men frågan är om inte den mest anmärkningsvärda observationen är Strong-billed Woodcreeper med en mus av icke oansenlig storlek i näbben! Under tiden har gruppen på Via la Cascada en något lugnare morgon jämfört med igår. Whitethroated Spadebill och Rufous-winged Tyrannulet bör dock uppmärksammas speciellt. Andra trevliga arter är Bronze-winged Parrot, Golden-rumped Euphonia och Orange-billed Sparrow. På eftermiddagen åker vi förbi staden San Miguel los Bancos. Lokalen vi besöker, belägen 700 m.ö.h. strax innan kilometerstolpe 106, erbjuder en stig som leder in i relativt tät och intakt skog. Här ses bl.a. Stripe-throated Hermit, Dot-winged Antwren, Esmeraldas Antbird, Streaked Flycatcher, Bandbacked Wren, Buff-rumped Warbler, Guira Tanager, Black-winged Saltator och Orange-billed Sparrow, men bästa observationerna är nog ändå Barred Puffbird och White-bearded Manakin. När vi kommer tillbaka till entrén kommer en glad liten gumma och bjuder på bananer. På kvällen avnjuts den sista välsmakande middagen på Septimo Paraíso. Som kuriosa kan nämnas att vi bara sedan lunchen igår bjudits åtminstone åtta olika färskpressade fruktdrycker (tamarinda, papaya, naranjilla, trädtomat, melon, taxo, guava och blackberry ). Vi kan nu även summera totalt 410 arter hittills under resan. 22 juli Avfärd kl 05.30 efter kort ugglelyssning. Där Mindovägen möter kustvägen finns en stark gatlykta som lockar till sig stora mängder nattlevande insekter. Detta utnyttjas i det första gryningsljuset av Short-tailed Night-Hawk, samtidigt som Wattled Guan ropar nerifrån dalen. Strax därefter är vi åter på plats vid Milpe Cloudforest Reserve. Ochrebreasted Tanager låter höra sin ljudliga morgonsång, men sitter väl dolda i lövverket. Ruddy Foliage-gleaner och Lesser Greenlet noteras också som hörda, medan Greenish Elaenia, Chocó Warbler och Tropical Parula är mer exponeringsvilliga. Morgonens clou är utan tvekan spelande hanar av Club-winged Manakin som till slut visar upp sig föredömligt! Resten av morgonen och förmiddagen (kl 08-12) tillbringas längre ner längs Milpe Road (som lägst 900 m.ö.h.). Bat Falcon, White-tipped Dove, Blackcheeked Woodpecker, Chocó Toucan, Masked Water-Tyrant, Boat-billed Flycatcher, Cinnamon och One-colored Becard, White-thighed Swallow och Yellow-bellied Seedeater noteras under nedfarten. När vi kliver ur bussen har temperaturen stigit 10 grader på ett par timmar (till 25 C). Direkt visar sig ett par Bronze-winged Parrot tacknämligt fint sittande, och så har t.o.m. övertygats Arne om att papegojor faktiskt har fötter. Sedan promenerar 10 vi vidare utför, för att snart komma in i fin skog. Double-toothed Kite spelflyger över oss och Rufousthroated Tanager välkomnas varmt. Högt upp i trädtopparna rör sig Gray Elaenia (bobyggande par), Black-capped Pygmy-Tyrant och Browncapped Tyrannulet, som alla tre går att se bra i tuben med lite envishet. Broad-billed Motmot är dock betydligt mer färggrann och iögonfallande. Vid vägs ände tar vi in på en spännande skogsstig. Här möter vi arter som Chocó Trogon, White-whiskered Puffbird, Plain Xenops, Slaty Antwren, Esmeraldas och Bicolored Antbird, Thrushlike Schiffornis, Tawny-faced Gnatwren samt Dusky-faced och Tawny-crested Tanager. Efter lunch vid bussen rullar vi långsamt uppåt med stopp för fina obsar på Laughing Falcon och Purple-crowned Fairy. Så småningom svänger vi in på den klassiska Nono-Mindo Road. Bilden av en vacker hane Crested Quetzal i ett imponerande träd etsar sig hårt fast på näthinnan, liksom hanen Scaled Fruiteater alldeles bakom oss. I bakgrunden ropar Toucan Barbet och Plate-billed Mountain-Toucan i duett och Blue-capped Tanager ses bra i vägkanten. Sedan vi passerat det dimmiga passet på 2350 m.ö.h. kommer vi snart till Bellavistas ägor strax nedanför. Där går vi några hundra meter in på skogsvägen som följer ridgen. Vi har nämligen fått vetskap om ett bo av den närmast mytomspunna Tanager Finch. Vi är emellertid inte ensamma, eftersom de fågelskådande bröderna från Mindo Loma kommit med en amerikansk klient i samma syfte. De rapporterar ingen noterad aktivitet vid boet, så vi är endast måttligt hoppfulla när vi tar plats och väntar. Plötsligt rör sig något i sluttningen och med glädje konstateras den karismatiska finken (troligen mest närstående Brush-Finches) hoppa fram, så att dess karakteristiska huvudteckning och rödbruna kroppsfärg exponeras. De två ungarna gapar stort, mättas tillfälligt och drar sig tillbaka, medan den adulta fågeln försiktigt smyger iväg från boet. Detta måste definitivt klassas som en av resans ornitologiska höjdpunkter! Som extra information kan nämnas att i princip alla regionens tättingar lägger två ägg, vilket antagligen är optimalt utifrån risken för predation och kostnaden för att föda upp ungar. En klar fördel är en betydligt längre häckningsbar del av året jämfört med nordliga/sydliga breddgrader, men å andra sidan verkar predationsrisken vara större här. Tydligen utgör Toucan Barbet och Plate-billed Mountain- Toucan ett par av de värsta borövarna. Det har blivit sen eftermiddag när vi kommer till lodgen som ligger strax nedanför på 2200 m.ö.h. Här möter oss åter ett myller av kolibrier, bl.a. den utsökta Gorgeted Sunangel, den alltid lika stilfulla Collared Inca samt många enastående klädsamma hanar av Booted Racket-tail. Purple-bibbed Whitetip noteras på realtivt hög höjd (anges normalt förekomma på 900-1600 m). Det tar lite tid att inkvartera oss i de originellt konstruerade byggnaderna, men till slut kan vi samlas i matsalen

för middag och artgenomgång. Otroligt nog får vi ihop imponerande 170 arter under dagen, varav 33 nya. Frågan är om det inte måste vara AviFaunarekord?! Därefter vidtar socialt samkväm, varm dusch eller kanske sängen omgående, allt enligt egna önskemål. 23 juli Vi börjar redan innan gryningen för att lyssna efter ugglor och nattskärror. Det är dock tyst i den kyliga morgonen (11 C) och inte förrän det ljusnat visslar Andean Pygmy-Owl på avstånd. Från de stora ormbunksbestånden hörs Yellow-bellied Chat- Tyrant och vi får en snabb skymt av paret när de pilar över till andra sidan vägen. En 60 cm lång Giant Earthworm konstateras vara något att bita i för en Giant Antpitta. Både Flammulated och Striped Treehunter hörs, liksom Plain-tailed Wren (den senare knuten till bambusläktet Chusquea). Snart tillkommer den rödvingetrastlika strofen från Glossy-black Thrush samt den karoliska duettsången från Russet-crowned Warbler. Några hann tyvärr inte se Tanager Finch ordentligt igår, så vi väntar tålmodigt in ett nytt matningstillfälle. Under tiden spelar Chestnut-crowned Antpitta och Ocellated Tapaculo. En av karaktärsarterna bland tättingarna är White-tailed Tyrannulet, som utan vidare kan associeras till gamla världens sångare av släktet Phylloscopus. Längre fram detaljstuderas en hona Masked Trogon. Kl 09 tar vi bussen framåt längs Nono-Mindo Road. Vi slås av hur tyst det kan vara i skog som innehåller en nästan ofattbar mångfald, vilket förklaras av att häckningssäsongen för de flesta arter på västsluttningen nu är över. Sepia-brown Wren, Blue-winged Mountain-Tanager samt Berylspangled, Golden och Blue-and-black Tanager lyser i alla fall upp tillvaron. Ännu galadre mungipor får vi när Fredrik slår till igen och upptäcker en Common Potoo på dagkvist. Den märkliga varelsen skärskådas i sömmarna, varefter vi återvänder mot Bellavista. Där avslutar vi med lite kolibriskådning, vilket även inbringar Masked Trogon (hane), Strong-billed Woodcreeper och Striped Treehunter. Efter en trerätterslunch med spenatfylld kyckling till huvudmål rullar vi vidare ner till 1950 m.ö.h. i Tandayapadalen. Där bor det amerikansk-tyska paret Tony & Barbara, som lägger ner åtskilligt arbete på att locka kolibrier till sin trädgård. Tony berättar att det går åt nästan 50 kg socker per vecka, vilket ger nästan 20 liter lösning varje dag. Enligt beräkningar på hummarnas energibehov besöks därmed trädgården under högsäsong i februari-mars av ca 3000 individer dagligen! Imponerande 43 arter finns på tomtlistan och vi hinner se 14 på mindre än en timme. Western Emerald är ny och Green-tailed Trainbearer har vi tidigare bara sett vid Yanacocha. Vi noterar att det kontinuerligt finns ett 100-tal kolibrier vid automaterna. Vid 15-tiden kommer vi ut på allfarvägen och klättrar sedan uppför västsluttningen. Kontrasten mellan grönskan i den subtropiska regnskogen och 11 AVIFAUNA den torra Inter-Andean Valley (som ligger i regnskugga) är mycket påfallande. Strax efter madonnamonumentet Virgen Calacali stannar vi för att i blommande Agave leta Giant Hummingbird, som visserligen bara mäter 16,5 cm men ändå är otvivelaktigt störst i världen. Istället ser vi Redbacked Hawk, Black-chested Buzzard-Eagle, resans andra stjärtlösa American Kestrel, Tufted Tit-Tyrant och Golden-rumped Euphonia. -Nåja, vi får väl nöja oss med 54 arter kolibrier, tänker vi och kliver in i bussen för vidare färd mot Quito. Plötsligt stannar vår eminente chaufför Gerardo och pekar på en fågel, som visar sig vara just det vi sökte, Giant Hummingbird. Men dagen är faktiskt inte slut med det. Lite längre fram stannar vi nämligen vid ekvatorialmonumentet och får resans andra obs av Vermilion Flycatcher (som inte alls sågs på fastlandet 2005). Vi firar med besök på en smaklig italiensk restaurang nära vårt hotell och summerar 453 arter på första delen av resan. Nu väntar betydligt kortare artgenomgångar, långa båtfärder, vilstolar på däck samt lite snorkling, havsfåglar och darwinfinkar 24 juli Efter tio intensiva skådardagar är vi väl förtjänta av att sova lite längre, i alla fall till en stund efter gryningen. Således lite senare frukost och därefter avfärd till flygplatsen. Vi lyfter kl 09.45, landar en halvtimme senare i Guayaquil och har sedan 100 mil ut till Galápagos, den mytomspunna ögruppen som formellt tillföll Ecuador år 1832. Väl där får vi ställa tillbaka klockorna en timme, varför vi landar kl 11.45. Vår kryssning börjar i Puerto Baquerizo Moreno på San Cristóbal. Här har administrationen sitt högsäte och ungefär en tredjedel av Galápagos fasta befolkning, som totalt omfattar ca 25 000 invånare fördelade på fem bebodda öar, sin hemvist. Vid flygplatsen möts vi av Billy, vår ledsagare och guide den kommande veckan, som hälsar oss välkomna att följa med bussen en kort sträcka ner till hamnen. Därifrån åker vi gummijollar ( pangas eller dingies ) ut till vår yacht vid namn Estrella del Mar. Där delger Billy diverse föreskrifter och mathållningstider etc. Vi installerar oss i hytterna och gör oss efter lunch redo för vår första exkursion. I hamnen fladdrar White-vented och Wedge-rumped Storm-Petrel tätt över ytan och utanför udden huserar Galápagos Petrel samt Nazca och Bluefooted Booby. Över oss håller Magnificent Frigatebird ett ständigt vakande öga efter något ätbart. Vägen upp mot höglandet kantas av Palo Santoträd och Opuntiakaktusar. Nedanför kyrkogården får vi våra första utmanande möten med darwinfinkar i form av Small och Medium Ground Finch, Small Tree Finch (rasen salvini), samt Warbler Finch (rasen luteola). Vi bekantar oss vidare med Smoothbilled Ani, Chatham Mockingbird och Yellow Warbler. Dimma och regn omintetgör eftersök av Paint-billed Crake vid kratersjön Laguna El Junco,

så vi inriktar oss istället på Vegetarian Finch. Trots regnet ses minst en individ, som även låter höra sin, för att vara darwinfink, melodiska sång. När vi kommit ner under de tunga molnen går vi en liten bit på en grusväg. Den visar sig dessvärre vara traktens illegala slaktplats! Vi passerar förutom diverse boskapskadaver även en död Yellowcrowned Night-Heron. När vi kan andas luft utan likstank igen kikar vi på Galápagos Flycatcher och avslutar sedan dagen vid en strand med sjölejon bortanför hamnen. Därifrån ses galápagospetrellerna bra, liksom Galápagos Shearwater, Common Noddy, Lava Gull och Great Blue Heron. Kl 18 beger vi oss tillbaka mot båten för välkomstcermoni med besättningen, som förutom åtta sjömän innehåller en av de första utexaminerade kvinnorna inom kåren här. Före middagen informerar Billy om morgondagens aktiviteter och därefter avklaras artgenomgången snabbt med endast 21 observerade arter. Fastlandslistan kompletteras med Great och Snowy Egret samt Ecuadorian Ground-Dove och Pacific Parrotlet från flygfältet i Guayaquil. 25 juli Under natten transporteras vi fem timmar söderut till Española, en av de öar som saknar högland (högsta punkten når 206 m.ö.h.). Under den rådande årstiden Garúa är emellertid morgnarna ofta gråmulna även här, medan lufttemperaturen ligger tämligen konstant kring 22 C. Efter frukost åker vi in till Bahía Gardner för lite mjukstart i form av bad, snorkling och promenad längs stranden. Förutom sjölejon landar också flera andra turistgrupper här denna morgon. Antalet besöksplatser på ögruppen, vars landyta till 97 % avsatts som nationalpark, är nämligen begränsade till totalt 56, så på de välbesökta öarna blir man sällan ensam. Det här blir dock enda gången vi överhuvudtaget kommer i närheten av maxantalet 120 personer på en lokal. En antagligen översomrande Wandering Tattler är lika oskygga som de lokalt häckande arterna, här representerade av American Oystercatcher, Yellow Warbler, Lava Heron samt Yellow-crowned Night-Heron. På stenarna kryper färggranna krabbor med det passande namnet Sally Lightfoot och en rätt nyligen född sjölejonunge ligger med sin mor på stranden. Warbler Finch (rasen cinerascens) samt Large Cactus Finch (rasen conirostris) noteras också. Därefter åker vi tillbaka till båten för lunch (bläckfisk) och transport till Punta Suárez. På väg dit får vi fina obsar på fyra späckhuggare och i anslutning till dessa finns albatrosser, liror, fregattfåglar och stormsvalor. Españolas huvudattraktion är utan tvekan kolonin Waved Albatross, som märkligt nog endast häckar på Española (ca 12 000 par) och Isla de la Plata (5-10 par), en liten ö nära Ecuadors kust. Totalt beräknas populationen omfatta 50-70 000 individer och arten betecknas som near-threatened. Här får 12 vi vårt första intryck av den unika närhet till häckande havsfåglar som Galápagos erbjuder. Att stå bara några meter från spelande albatrosspar är en fröjd för varje fågelskådares själ och att bevittna hur häckande Red-billed Tropicbirds skriande kommer in för landning vid sin bohåla väcker lyriska känslor. Lägg till detta estetiskt tecknade Swallow-tailed Gulls, vår första Galápagos Dove, orädda Galápagos Hawks samt närgångna Hood Mockingbirds, som tigger vatten och undersöker väskor, kameror etc., så får vi en synnerligen trevlig eftermiddag. När vi ska stiga ombord i jollarna har en sjölejonhane ockupperat stenbryggan och bredvid har en hona alldeles nyligen fött en unge. Hood Mockingbird håller som bäst på att tillgodogöra sig delar av placentan, vilket påminner om att de vid desperat behov av vätska angriper såväl ödlor som sjölejon, sulor och deras ägg. Obehagliga historier finns också om härmtrastar som attackerat människors ögon, ett fenomen som anges vara resultatet av att alltför många gett dem färskvatten, vilket saknas naturligt på ön. Det är inte heller rekommenderbart att tömma blåsan i närhet av en Mockingbird, då rykten förtäljer om sådana situationer med smärtsam utgång. Betydligt mer lockande är kocken Pancitos läckerheter, elegant serverade av bartender Carlos. Kökets kapacitet och finess visade sig verkligen bli en av resans höjdpunkter! Kl 20.30 seglar vi mot Floreana. Av dagens 24 arter adderas 11 till gårdagens total. 26 juli Sex timmar senare ankrar vi utanför Puerto Velasco Ibarra (Black Beach) kl 06. Här bor inte mer än ett hundratal personer och den lilla byn ser faktiskt tämligen ogästvänlig ut. På lastbilsflak transporteras vi upp till höglandet (toppen når 640 m.ö.h.), där det som vanligt är mestadels dimma. Det hindrar oss emellertid inte från att se Medium Tree Finch, endemisk för denna ö. En mer oväntad observation utgör den Galápagos Rail som av några ses företa en kort flygtur vid Wittmer s House. Vår guide Billy berättar den underhållande historien om de första kolonisatörerna på Floreana (efter misslyckade försök av norrmän). Margret Wittmer har blivit världsberömd för sin självbiografiska skildring om hur hon med sin man och son lämnade civilisationen i Tyskland för att börja ett nytt liv på Floreana. Till att börja med bodde de i en liten grotta, där Rolf, öns förstfödde, levererades. Sedemera byggde de sig ett hus av trä, som liksom grottorna ligger i anslutning till en ur berget sprungen vattenkälla, och finns numera till allmän beskådning. Före Wittmers bodde endast en tandläkare, Dr. Ritter, med sin fru på Floreana. De hade som säkerhetsåtgärd innan de lämnade Tyskland låtit dra ut sina tänder och bestämt sig för att bli vegetarianer. Det är därför något av en paradox att Dr. Ritter anges ha dött av förgiftad kyckling De mystiska omständigheter som ännu omger Floreana uppstod när en högst egensinnig baronessa anlände med sina tre älskare

och ämnade starta ett rekreationshotell för överklassen. Starka meningsskiljaktligheter och osämja uppstod, framförallt mellan baronessan och Dr. Ritter. Baronessans älskare verkade inte heller gilla läget. En av dem flydde tillbaka till fastlandet, medan en annan, mindre lyckosam, hittades som skelett i en ilanddriven båt på Marchena. En tid därefter Swallow-tailed Gull försvann även baronessan och hennes siste älskare. Således blev Wittmers ensamma kvar på Floreana och Margret öppnade hotellverksamhet vid kusten. Så småningom framkom misstankar mot henne, för såväl de outredda dödsfallen och försvinnandena som spioneri mot USA för Tysklands räkning. Till historien hör att tre amerikanska journalister, som försökte utreda Floreanamysterierna, också försvann utan att lämna några spår. Under firandet av hennes 90-årsdag avslöjade Margret att hon skrivit en ny bok, som hon ämnade överlämna till sin son Rolf, men hur det blev med den saken förtäljer inte historien. Nu är Margret död sedan ett par år tillbaka och hennes son äger tre lyxbåtar som kryssar runt i Galápagosarkipelagen Vi räknar noga att alla i gruppen är med och skådar oss sedan en bit tillbaka längs vägen. Cattle Egret, Smooth-billed Ani, Galápagos Flycatcher samt Small och Medium Ground Finch är förväntade arter. Åter i byn vid hamnen kan dedikerade boksamlare införskaffa böcker direkt signerade av Erika Wittmer, dotter till Margrets son Rolf. Tyvärr hinner vi inte fråga henne om hon har något att tillföra historien. I väntan på gummibåtarna noterar vi att havsleguanerna är lika röda här som på Española (rasen venustissimus), men vilken ras som egentligen förekommer på Floreana anges ej i litteraturen. Dessa leguaner, med unikt leverne, kan 13 Foto: Daniel Bengtsson för övrigt dyka ner till 14 meters djup och beta i åtminstone 20 minuter utan att hämta luft. Detta genom att sänka hjärtfrekvensen från 43 till nio slag per minut. I extrema fall kan även kroppstemperaturen varieras mellan 35 och 10 C. Ibland födosöker de upp till en kilometer ut från kusten och äter förutom havssallad även små krabbor, insekter samt exkrement från sig själva och sjölejon. Från Puerto Velasco Ibarra åker vi till Championby-Floreana utanför öns nordöstra kust, för att leta efter Charles Mockingbird. Denna lilla klippö är den ena av endast två lokaler (den andra är Gardnernear-Floreana) där Floreanas endemiska Mockingbird finns kvar. Som i så många andra fall är predation av mänskligt införda djur (typ svartråttor och katter) huvudorsaken. Med tanke på att populationen omfattar totalt 150 individer känns det något märkligt att arten bara placerats i den näst högsta hotkategorin, men antagligen bedöms populationen som stabil. Eftersom det råder landstigningsförbud är vi hänvisade till att skåda från båten, så vi cirklar ett varv runt ön och driver sedan fram och tillbaka längs den sträcka där härmtrasten oftast ses. Wedge-rumped och Whitevented Storm-Petrel, Galápagos Shearwater, Redbilled Tropicbird, Swallow-tailed Gull och Common

Noddy är talrika häckare. Strandspaningen genererar Wandering Tattler, Ruddy Turnstone och Yellow Warbler. Till slut får vi även fina obsar på två Mockingbirds som hoppar i sluttningen. Corona del Diablo är toppen av en liten vulkan, där kratern idag utgör ett av de finaste reven för snorkling i hela Galápagosarkipelagen. Några väljer att göra ett besök under vattenytan och ser bland många andra fiskar en White-tipped Reef Shark. Ovan vattenytan ses ungefär samma havsfåglar som vid Champion-by-Floreana. Frampå sena eftermiddagen vidtar fria aktiviteter vid Bahía de los Correos (Post Office Bay), där en orädd pingvin simmar alldeles framför vår jolle. Namnet på bukten härrör från det faktum att alltsedan sjöfararen James Colnett 1793 instiftade idén, har en tunna här fungerat som inofficiell postcentral. Förbipasserande, såväl pirater som pälsjägare och marinkårssoldater, har således på detta vis pliktskyldigt levererat och hämtat brev till och från Galápagos över tre sekelskiften. Förra årets AviFaunaresenärers vykort står emellertid inte att finna, så förhoppningsvis är de redan på väg mot sin destination. Vår besättning har gjort upp med en annan båt att drabba samman på Floreanas bästa (och enda?) fotbollsplan. Det blir förlust för Estrella del Mar, men några sura miner noteras inte för det. De som orkar stanna uppe tills vi lättar ankar mot Isabela får i lampskenet bakom båten se Galápagos Shark samt Tiger Snake Eel som blir uppäten av ett sjölejon. 28 arter idag och 40 totalt på Galápagos. 27 juli Idag landar vi vid Puerto Villamil på Isabelas sydkust, varifrån transport sker med flakbilar upp mot vulkanen Sierra Negra. Tunga moln får oss att stanna innan vägen tar slut och promenera nedåt. Trots grått ljus gnistrar Vermilion Flycatcher (rasen nana) intensivt rött. Honan är klart gulare jämfört med fastlandsformen. Den karismatiska Woodpecker Finch (rasen productus) är välkommen och vi ser även Vegetarian Warbler (rasen olivacea) samt Small Tree Finch (rasen parvulus). För fjärde dagen i rad möter vi en ny härmtrast, Galápagos Mockingbird av rasen parvulus, och har därmed hängt in allihop på kortast möjliga tid. Efter lunch på båten besöker vi stranden och en lagun intill byn. Bl.a. tack vare American Flamingo, White-cheeked Pintail, Common Moorhen, Blackwinged Stilt, Whimbrel, Sanderling, Semipalmated Plover, Lava Gull samt vagranterna Laughing Gull och Royal Tern blir detta veckans artrikaste dag med 39 stycken, varav 11 nya. Vid en uppfödningsstation med informationscenter om elefantsköldpaddornas öden och leverne ser vi resans två enda individer av Cactus Finch (rasen intermedia). Stora insatser görs för att rädda de elva återstående sköldpaddsraserna, som ursprungligen var fjorton. Galápagos Elephant Tortoise var före människans ankomst ett karaktärsdjur, men skövlades till utrotning på flera öar. De utnyttjades 14 bl.a. som färsk födoreserv på långa båtresor, då de vända uppochner kunde överleva utan mat och vatten i upp till ett år. Man kom även på den groteska idén att utvinna olja från dem att elda Guayquils gatlyktor med. Idag beräknas den totala populationen till ca 17 000 individer, de flesta på Isabela. Dessa, bortsett från viss intraspecifik aggression, mycket fredliga djur livnär sig delvis på mangrovefrukt, som faktiskt anses så pass giftig att den påstås kunna döda en människa. Sköldpaddorna lever sitt liv i slow motion och det mesta går ut på att förflytta den upp till 250 kg tunga kroppen med skal mellan de grönskande högländerna och äggläggningsplatserna vid kusten. En sådan promenad kan ta upp till fyra månader, så uppenbarligen tillbringar många sköldpaddor en betydande del av sitt i bästa fall uppemot 200 år långa liv på resande fot. Kl 18 lämnar vi Isabela för en lång färd mot Genovesa. Rutten går mellan Pinzón och Santa Cruz. 28 juli Efter en gungig natt har vi vid gryningen (enligt beställning) någon timme kvar till Genovesa, vars högsta punkt når 76 m.ö.h. Därmed hinner vi med en del havsfågelspan innan frukost. Precis som önskat ser vi tämligen omgående Band-rumped Storm-Petrel, totalt hela 14 ex. En Galápagos Petrel noteras också och när vi kommer närmare land lyfter täta grupper med framförallt Wedge-rumped Storm-Petrel från vattenytan. Vid tid för frukost ankrar vi inne i den hästskoformade bukten Bahía Darwin. En katamaransegelbåt, innehållande den amerikanska fågelresebyrån Fieldguides grupp, är den enda övriga här och eftersom de landstiger i östra delen av bukten får vi vara själva på stranden. Stigen banar sin väg mellan bon av Great Frigatebird, Red-footed Booby, Swallow-tailed Gull och Lava Gull, alla till synes helt oberörda av vår närvaro. Vi är också mycket intresserade av öns fyra finkar. Så småningom har vi fått två nya arter i Sharp-beaked och Large Ground Finch samt trevliga repriser på Large Cactus Finch (rasen propinqua) och Warbler Finch (rasen mentalis). Vi ser också Lava Heron, Yellow-crowned Night- Heron samt Wandering Tattler och Ruddy Turnstone. Några väljer att snorkla, medan andra åker tillbaka till båten en stund innan lunchen som är beställd till halv tolv. En timme senare åker vi till Prince Philip s Steps på östra sidan, där de största fågelkolonierna finns. Solen steker nu hårt och värmen slår från den heta lavaberggrunden. En av resans mest spektakulära syner är de tusentals Wedge-rumped Storm-Petrel som besöker sina bohål i det karga landskapet. Man får känslan av att befinna sig i en myggsvärm, men utan behovet att värja sig utan snarare en önskan att komma närmare. Galápagospopulation uppskattas till ca 200 000 par i endast tre kolonier. Arten är unik i sitt beteende att besöka boplatsen dagtid och födosöka under natten. Vi ser även gott om

galápagosduvor och alldeles innan avfärd den för ögruppen endemiska rasen av jorduggla, som på Genovesa till stor del livnär sig på stormsvalor. Galápagos Fur Seal förtjänar också att nämnas. Den misstas ofta för sjölejon, men kanske ännu oftare tvärtom. På nära håll kan vi emellertid notera kraftig hals, kort nos samt vädjande ögon. Galápagos Fur Seal är vidare i första hand nattaktiv, men eftersom sjölejon också gärna slöar dagtid är det knappast någon pålitlig karaktär. Säkert är dock att pälssälar är betydligt svårare att se än sjölejon och till synes mer sårbara. Men efter att populationen minskat dramatiskt en tid har numerären nu stabiliserats. Vi lämnar Genovesa kl 15.30, tämligen överens om att det var den mest fascinerande ön, i alla fall av de vi får se, och definitivt den som ger störst frihetskänsla. Medan vi far västerut förbi Marchena noteras bl.a. nio oceanlöpare och en Galápagos Petrel innan solnedgången. Fredrik, förmodligen med glupande aptit efter alla kryss och ihärdig snorkling, lyckas på något sätt få i sig hela tre stycken creme caramél efter middagen. 27 arter är kanske inte alltför imponerande antalsmässigt, men deras kvalitet och på det sätt vi upplevt dem väger mycket tungt. 29 juli 14 timmar senare ankrar vi utanför Playa Tortuga Negra på västra sidan av Isabela. Här ska vi försöka på Galápagos svåraste endem, Mangrove Finch, knuten till de numera mycket begränsade mangrovebestånd som finns kvar. Möjligen förekommer arten även på östra Fernandina, men man befarar att den är utdöd där och att färre än 50 individer finns kvar på Isabela. Populationen hotas förutom prederande svartråttor av en introducad stekel som konkurrerar om samma larver. Playa Tortuga Negra är egentligen den enda lokalen som går att besöka där finken finns. Till vårt stora nöje dröjer det inte många minuter förrän en individ snällt hoppar några meter framför oss. Den är knappast iögonfallande, men vit teckning runt ögat samt den relativt spetsiga och något utdragna näbben som samtidigt är ganska grov (mellanting av Woodpecker Finch och Small Ground Finch) avslöjar den som Mangrove Finch. Med så raskt slutfört uppdrag hinner vi gott och väl njuta en stund av strandskatorna som springer i vattenbrynet och kika på den svärm av liror som fiskar längre ut. Galápagosvråken vi ser är faktiskt den enda förutom på Española. Från småbåtarna tittar vi även närmare på Flightless Cormorant, världens tyngsta skarv, på skären utanför. Både pingviner och havssköldpaddor finns i bukten. Redan kl 08 styr Estrella del Mar söderut mot Punta Moreno. Sundet mellan Isabela och Fernandina erbjuder god födotillgång för såväl havsfåglar som delfiner och valar. Flera flockar med liror och noddytärnor ligger på vattnet, men annars ser vi relativt lite av det rika djurlivet. Några stormsvalor följer troget i släptåg och en Lava Gull 15 AVIFAUNA liftar på en av våra pangas, för att emellanåt göra en spaningstur runt båten. Så småningom förstår vi att måsen har lärt sig att det kan komma fiskrens o.d. flygande ur båtens kök. Strax norr om Punta Moreno ses en flock smalnäbbade simsnäppor om ca 20 ex och även en delfin. Vi ankrar lagom till lunch kl 11.30. Två timmar senare, efter en smärre grundstötning med den ena jollen, landstiger vi på het a a -lava (avkyld och stelnad sedan länge, men nu uppvärmd av stark solstrålning). Den är mycket ogästvänlig att gå på, så stigen som banar väg inåt månlandskapet är välkommen. Benämningen a a kommer för övrigt från Hawaii-indianernas språk och används inernationellt inom den geologiska vetenskapen, men att det skulle vara ljudhärmande från en person som tvingas gå barfota på den skrovliga ytan är troligen en myt. Noterbart är också att Billy inte ens i denna terräng byter ut sina flip-flop-tofflor Precis som förra året hyser åtminstone delar av gruppen, med rätta, viss skepsis inför uppgiften att leta efter den svårsedda Galápagos Martin på denna lokal, som förutom någon enstaka kaktus förefaller helt livlös. Men längre bort finns djupare hål, påminnande om märgelgravar, med sötvatten som bl.a. hyser fiskar av större kaliber, White-cheeked Pintail, Black-necked Stilt, Common Moorhen med ungar, två felflugna Pied-billed Grebe samt resans största antal av American Flamingo, 8 ex. Som kuriosa kan nämnas att flamingopopulationen på Galápagos tidigare beskattades hårt av lokalbefolkningen, för att juletid saluföras som kalkoner på fastlandet till ett marknadspris av 40-60$. Galápagosturens enda ägretthäger, som tidigare sågs utifrån båten, gör också en lov över vattenhålet. Vi väntar tålmodigt i hettan, men ingen svala så långt ögat når. Efter två timmar börjar hoppet tryta, men då uppenbarar sig äntligen belöningen i form av fyra purpurskimrande svalor som kommer svepande. Därefter trippar vi lätt tillbaka till landstigningsplatsen. Gert leder oss till en lagun där vi ser White-tipped Reef Shark på nära håll. Precis innan vi hoppar i båtarna kommer ytterligare tre svalor, mycket lämpligt för Fredrik som kikat på rockor och annat under vattenytan en stund. På väg ut till yachten passerar vi Galápagos Penguins och häckande Flightless Cormorant på klipporna. En femtedel av dagens 35 arter är nya och därmed är vi uppe i 62. Omgående avfärd kl 16.45 och middag en timme tidigare än vanligt, eftersom sjögången lär tillta när vi kommer runt på Isabelas sydsida. 30 juli Efter ännu en 14 timmar lång färd, som faktiskt var mer stillsam än befarat, närmar vi oss Puerto Ayora på Santa Cruz, Galápagos största samhälle med 12 000 invånare och arkipelagens turistcentrum. Ett hundratal petreller bokförs, en bra siffra för denna starkt hotade art. Den totala populationen uppskattas omfatta 10-50 000 par fördelade på en koloni

vardera i höglandet på Santiago, Santa Cruz, San Cristóbal och Floreana. Med buss tar vi oss upp till Media Luna, vilket betyder halvmåne och beskriver utseendet på vulkankraterns topp, som liksom vi är inbäddad i dimma. Vi passerar Scaleziazonen och kommer till den ovanförliggande zonen av Miconia. Båda dessa vegetationstyper är endemiska för ögruppen och den senare förekommer enbart på höglänta sluttningar på Santa Cruz och San Cristóbal. De har minskat drastiskt i takt med uppodling av avocado, guava, papaya, banan samt cascarilla (till färgmedel och medicin) och deras invånare för därmed en alltmer tillbakadragen tillvaro. Numera är biotoperna åtminstone någorlunda skyddade och förhoppningsvis förblir de så framöver. Under vandringen uppåt träffar vi på Large Tree Finch, den sista av de tretton finkarna, samt Woodpecker Finch av rasen pallidus. Sumphönan visar sig bli en svårare match. Vi hör flera exemplar, men tyvärr är det bara några som hinner se den lilla svarta krabaten som springer över stigen framför Field Guides-gruppen. Alla endemerna är i alla fall inhängda, så vi kan i lugn och ro åka ner till Santa Rosa för att titta på vilda Galápagos Elephant Tortoises. På väg dit pilar ännu en Galápagos Rail framför bussen och i samband med sköldpaddsfotografering ses Vegetarian Finch. Framme vid Rancho Primicias serveras en orädd tornuggla ovanför den tomma bardisken. Området Santa Rosa härbärgerar ca 800 jättesköldpaddor och det är således ganska gott om betande stenblock i omgivningarna. Parningsprocessen verkar dock invecklad som den är, så den hane som försöker bestiga en annan måste verkligen vara inne på överkurs Längs grusvägen tillbaka placeras de som inte sett sumphönan längst fram i bussen och lyckas på så vis hinna med en fågel som dricker ur en vattenpöl. Nu har samtliga deltagare sett alla 28 fågelendemer på Galápagos! Sen lunch på båten kl 13.30 och därefter ett par timmars fria aktiviteter i Puerto Ayora. De flesta tar chansen att besöka Darwinstationen, för att bl.a. se Land Iguanas (som ej förekommer längs vår färdrutt) och den legendariska sköldpaddan "Lonely George", den sista kända individen av rasen abingdoni (från Pinta). Han hittades 1971 och har alltsedan dess engagerat många att försöka hitta en hona av samma sort i något hörn av världen. Belöning utlystes och många sköldpaddor erbjöds från diverse djurparker, men ingen visade sig vara rätt. Nu får han hålla till godo med två honor av närstående ras, som den åtminstone 70-årige George tyvärr visar mycket svagt intresse för. En schweizisk kvinna lyckades till slut hetsa upp honom så pass att han i alla fall började roma på sköldpaddors vis, men sen har det inte hänt så mycket mer. Sköldpaddor stressar som bekant inte fram något här i livet På kvällen avskedscermoni med uppklädd besättning och framgångsrikt dans-, sång- och musiknummer av kocken. 16 31 juli Vid midnatt påbörjas vår sista seglats, nu tillbaka mot Puerto Baquerizo Moreno på San Cristóbal. Vi anländer dit kl 06.45 efter att ha tillryggalagt totalt 360 nautiska mil den gångna veckan. En flock White-vented Storm-Petrel dansar med trippande steg på vattenytan. Efter vår sista frukost till sjöss tackar vi för en fantastisk vistelse på Estrella del Mar. Vädret är rätt fint, så istället för att slå dank i hamnen fullföljs det utlovade programmet med chartrad buss upp till Galápagos enda sötvattensjö, Laguna El Junco, belägen 600 m.ö.h. Förhoppningen är att se Paint-billed Crake, som vi p.g.a. det mulna vädret gick miste om vid ankomsten den 24:e. Expeditionen misslyckas tyvärr, liksom försök på Dark-billed Cuckoo, men vi får i alla fall se öns högland samt fregattfåglar, rörhöns och flikstrandpipare i sjön. Woodpecker Finch av rasen striatipectus blir den tredje formen på resan. Efter knappt två timmar är vi tillbaka i hamnen för vidare transport till flygplatsen. Där skakar vi hand med Billy, som varit exemplariskt följsam och gjort sitt bästa för att tillgodose våra önskemål. Något försenade lyfter vi kl 12.55 och landar 90 minuter senare i Guayaquil 15.25 (en tidszon österut). Efter ytterligare en halvtimme i luften landar vi i Quito kl 16.40. Efter incheckning på Hotel Sebastian finns utrymme för lite fria aktiviteter. Alicia och Kjetil gör en mycket uppskattad rundtur till ett flertal av Quitos praktfulla kyrkor. Totalt summeras 64 arter på Galápagos, varav Great och Cattle Egret, Smooth-billed Ani samt Vermilion Flycatcher setts tidigare under resan. 1 augusti Idag har vi råd med resans definitivt längsta sovmorgon och i stort sett valfri frukosttid, innan avfärd till flygplatsen kl 09.45. Precis som utresedagen till Galápagos är emellertid några morgonpigga uppe innan gryningen och kryssar Band-winged Nightjar, som spelar från byggnaden mittemot. Vi har nöjet att vara bokade med flygbolaget VIP, som erbjuder ett plan med 33 säten bara för oss. Flygningen mellan Quito och Coca varar endast 30 minuter, en nästan försumbar tidsrymd om man betänker att samma sträcka tar 14 timmar med buss! Vi har nu kommit till en växande oljestad med varmt (29 C) och fuktigt klimat, belägen 250 m.ö.h. Kontinenten sluttar alltså inte mer än så ända härifrån till Brasiliens Atlantkust! Flygfältet är en bra stake-out för Red-breasted Blackbird, som åtminstone några hinner se innan den försvinner ner i det högvuxna gräset bredvid landningsbanan. Vi transporteras sedan genom staden till en brygga vid floden. Där ses Yellowheaded Caracara, Ruddy Ground-Dove, Whitewinged och White-banded Swallow samt Brownchested och Gray-breasted Martin. Vi önskar dock lämna Coca så snart som möjligt och kl 13.15 äntras

de snabbgående träbåtarna för vidare transport nedströms Río Napo. Fågelvägen ska vi tillryggalägga 70 km, en sträcka som p.g.a. flodens meanderslingor och lågvatten tar nästan 2½ timme. Trots den höga lufttemperaturen blir det lite kyligt p.g.a. regn och fartvind, så tillhandahållna ponchos kommer väl till pass. Plumbeous Kite, Black Caracara, Collared Plover, Yellow-billed Tern, Green och Amazon Kingfisher samt Greater Ani och Swallow-winged Puffbird är några av de arter vi ser längs färden. När vi frampå eftermiddagen anländer till Añangu Yacu, en smal vindlande black water creek, får vi sträcka på benen en liten stund. White-eared Jacamar och Scarlet-crowned Barbet ses fint, medan vi omstrukturerar för att sedan paddlas i små kanoter 4 km uppströms till korvsjön Añangu Cocha. Nu rör vi oss sakta genom s.k. várzeaskog, som till skillnade från terra firme periodvis översvämmas och därmed otvivelaktigt lättast forceras som vi nu gör. Undulated Tinamou, Buffthroated Woodcreeper och Citron-bellied Attila utgör klassiska Amazonasläten. Rufescent Tiger- Heron smyger på en stock över vattnet och längre fram ses Ringed Kingfisher, White-tailed och Violaceous Trogon, Many-banded Araçari, Blackfronted Nunbird samt Black-capped Donacobius. Ännu större och än mer iögonfallande är naturligtvis den mycket säregna Hoatzin, vars ungar är försedda med klor på vingknogarna för att lättare kunna ta sig upp i händelse av nedfall i vattnet. Vi ser också Limpkin, som givits det svenska artnamnet ralltrana och likt zigenarfågeln utgör en alldeles egen familj. Att vi verkligen är i Amazonas bekräftas av Blueand-yellow Macaw, som ses fint tillsammans sin betydligt mindre släkting Red-bellied Macaw. Om möjligt ännu vackrare sitter Black-headed Parrot, som faktiskt kan observeras i samma kikarfält som en otroligt välkamouflerad Great Potoo. Vår eminente guide Giovanni plockar även fram Great Antshrike och Plumbeous Antbird samt den mycket exklusiva Orange-crested Manakin. När mörkret fallit försöker vi på en av vistelsens absoluta målarter och en av Amazonas mindre kända invånare, nämligen Zigzag Heron. Det dröjer inte länge förrän den skulkande lilla hägern exponeras föredömligt i lampskenet. Nöjda därmed börjar vi tro att skådningen är över, men då radar Giovanni upp arter på nattkvist i snabb takt. Green-and- Rufous samt American Pygmy Kingfisher ger full hand på Ecuadors kungsfiskare och liksom dessa får vi närmare obsar än man någonsin får i dagsljus av såväl Cinnamon Attila som den attraktiva Sungrebe. Otaliga lysmaskar, som liksom eldflugor tillhör ordningen skalbaggar, bildar effektfull bård mot vattenrännan och i sjöns svarta vatten blänker lömska kajmanögon. Att sakta glida fram med kanot i Amazonas ogenomträngliga mörker och under en imponerande stjärnhimmel, är utan tvivel en mäktig naturupplevelse. Fyra och en halv timme från det att vi klev i kanoterna vid mynningen, och efter en 17 AVIFAUNA fantastisk inledning på vår vistelse, välkomnas vi av lodgens personal på Napo Wildlife Center. Första dagen i Amazonas blir antalsmässigt en mjukstart med 94 noterade arter (+7 i Quito). 2 augusti I gryningen paddlar vi över sjön för att gå till Napos canopy tower. Temperaturen ligger behagligt runt 20 C, men det har dessvärre börjat regna så stövlarna sjunker ganska djupt i leran. Efter en stunds promenad forceras 36 m stålställning upp i ett gigantiskt Ceibaträd, där vi tillbringar morgonen (kl 06.30-11.00) på en träplattform. Vi får chansen att bekanta oss med såväl en fallande fågelspindel som skräckinjagande congamyror, vars bett påstås vara plågsamt ett helt dygn! Utsikten från kronan är vacker i sig, men framförallt erbjuds vi att se det som rör sig i trädtoppshöjd, vilket är i stort sett omöjligt från markplanet. Vi får till att börja med nöjet att se Napo Wildlife Centers symbolart, den stilfulla Golden-mantled Tamarin. Regnet upphör snart och en händelserik fågelmorgon tar vid. De stora papegojorna är välrepresenterade med Blueand-yellow, Scarlet, Red-bellied och Chestnutfronted Macaw samt Mealy och Orange-winged Amazon, som alla passerar vackert i revy. En annan karaktärsgivande familj är Icteridae. Högljudda flockar drar runt och vi detaljstuderar Green, Casqued, Crested och Russet-backed Oropendola samt Yellow-rumped Cacique och Moriche Oriole. Mer stillasittande är Black-tailed Trogon, Whitefronted Nunbird och Black-tailed Tityra. Hanar av Spangled Cotinga gnistrar osannolikt turkost och så småningom hittas även den djupare blå Plumthroated dito. Den näpna White-browed Purpletuft i trädet bredvid oss tillhör också familjen Cotingidae. Flugsnappare som trivs i trädtopparna är bl.a. Sulphury Flycatcher, Crowned Slaty Flycatcher och White-lored Tyrannulet. White-throated och den något mindre kopian Channel-billed Toucan kan visuellt vara svåra att skilja, men har helt olika läten. En hane Bare-necked Fruitcrow visar upp sina silverfärgade vingar i fladdrig flykt och ett blommande träd besöks av den exklusiva Rufousthroated Sapphire. Små grupper med Ivory-billed och Many-banded Araçaris passerar också förbi. Färgprakt serveras vidare i form av Blue, Blackfaced och Yellow-bellied Dacnis, Purple och Green Honeycreeper samt Opal-rumped, Opal-crowned och Turquoise Tanager. Arne upptäcker rariteten Short-billed Honeycreeper vid två tillfällen och vidare måste fina obsar på Pygmy Antwren, Yellowbrowed Tody-Flycatcher samt Yellow-shouldered Grosbeak nämnas. Frampå förmiddagen spricker molnen upp och trevliga rovfåglar som King Vulture och Slatecolored Hawk seglar upp på termiken, men när svettbina blir alltför besvärliga känns det lämpligt att retirera till marknivå. Väl där nere vidtar åter skogsskådning. Alldeles nära tornet lockar Giovanni fram Black-faced

Antbird och med lite tålamod den mycket granna Wire-tailed Manakin, medan Plain-winged Antshrike och Rusty-belted Tapaculo hörs i bakgrunden. Längre bort på stigen exponerar sig Scale-backed och Warbling Antbird samt Duskythroated Antshrike. Miguel visar oss en Goldencollared Toucanet som stillsamt äter frukt. När även våra magar börjar kännas tomma vänder vi tillbaka mot sjön och paddlas genom en ordentlig skur till lodgen för lunch. I samband med denna avnjuts även Long-billed Starthroat och Masked Crimson Tanager. Efter en liten siesta, delvis påtvingad av regn, blir det åter skådning från kanot. Urtidslika Hoatzins väsnas inifrån buskagen, men visar också upp sig fint emellanåt. Detsamma gör Amazon Kingfisher. Vi kommer ganska nära en honfärgad Snail Kite, ett indicium på att vi människor ofta inte är lika skrämmande i farkost. Boat-billed Heron gömmer sig väl inne i täta snår, medan de gigantiska gärdsmygarna Black-capped Donacobius är betydligt mer lättobserverade och Masked Crimson Tanager lyser som röda stoppljus. Anhinga, Speckled Chachalaca, Little Cuckoo, Short-tailed Swift, Straight-billed Woodcreeper och Shortcrested Flycatcher ses också runt sjön. När vi glider in mot Añangu Yacu, förbindelsen till Río Napo, spanar en monsterlik kajmanödla ner på oss och en flock Squirrel Monkeys ( Herr Nilsson ) rör sig graciöst från träd till träd. Vi passar på att jämföra de tre tyrannflugsnapparrna Boat-billed Flycatcher samt Lesser och Great Kiskadee, men avbryter givetvis studierna för en juvenil Agami Heron som försiktigt hoppas undgå upptäckt i ett liggande träd. Den delikata Chestnut-capped Puffbird sitter vackert, medan Buff-breasted Wren visar sig sjungande bland vattendränkta rötter. Slender-billed Kite, White-chinned Jacamar och Hauxwell s Thrush förtjänar också vår uppmärksamhet. Slutligen exponerar sig en hane Least Bittern föredömligt fint i sjökanten. På en och en halv dag har vi nu observerat ca 180 arter, varav 135 nya. Men även utan vetskap om detta somnar nog de flesta gott med fina intryck från en innehållsrik första heldag i Amazonas på näthinnan. 3 augusti I tät morgondimma paddlar vi över Añangu Cocha och lyssnar till Blue-crowned Motmot och Red Howler Monkeys fantastiska sång. Målet för dagen är att vandra genom av västerlänningar sällan besökt skog längs stigen ner mot Río Tiputini. Kvalitetskådningen börjar i stort sett omgående efter landstigning med en Rufous-capped Antthrush och strax därefter beskådas den läckra Banded Antbird. Att dagen kommer att karakteriseras av myrfåglar står klart redan i detta tidiga stadium. Ett dött träd lockar till sig hackspettar, bl.a. Red-stained och ett par Chestnut Woodpecker som ses mycket fint. I samma veva kikar vi på en stillasittande Grayish Mourner, medan Gray Antbird skulkar i tätt 18 grenverk. Vi fortsätter den leriga stigen med bra obsar på Silvered Antbird och Plain-throated Antwren, innan vi fokuserar på en snygg hane White-crowned Manakin. Lite längre fram passerar vi en spelplats för Screaming Piha, som producerar ett av Amazonas mest speciella läten. Kanske är det därför den helt saknar färgprakt? Längs en viss sträcka rekommenderas vi undvika närkontakt med växtligheten för att minimera risken att myror i miniatyrstorlek, men med brännande bett, ska få tillträde till huden. Vi stannar dock vid en spelplats för Great-billed Hermit. De sitter ofta stilla på undanskymda grenar under stora blad, men kan med lite tålamod beskådas i tub. Men åter till myrfåglarna, som serveras på löpande band. Mousecolored Antshrike och Spot-winged Antbird är ganska diskret tecknade, medan Lunulated Antbird samt systerarterna Spot-backed och Dot-backed Antbird tillhör de mer spektakulära i familjen. Jonas visslar till sig en grupp Purple-throated Fruitcrows, som visar sina lysande röda hakor när de spanar ner på oss. En liten flock innehåller bl.a. Cinereous Antshrike, Gray Antwren och Long-billed Gnatwren. Föga anar vi då att vi snart ska möta en flock av betydligt större omfattning, i såväl volym som antal Det är Giovanni som först uppmärksammar oss på de knäppande lätena. Vi stannar till och lyssnar. På avstånd hörs prassel och svaga grymtanden från en flock vildsvin, White-lipped Peccary, som rör sig genom regnskogen. Arten som förekommer här är visserligen betydligt mindre än den europeiska, men en irriterad galt är utan tvivel livsfarlig. I opåverkade områden kan de vara tämligen talrika, men som referens kan nämnas att Jonas aldrig sett mer än 5-6 stycken samtidigt. Här finnas garanterat fler än så. Vi hyser i det här läget mycket svagt hopp om att få se någon skymt av dem, men så småningom kommer ljuden närmare och vi stationerar oss på den del stigen som utgör ridge ner mot sänkan där grisarna befinner sig. Galtarnas knäppande, som framkallas när de kraftiga hörntänderna som sticker ut i mungipan slås ihop, fungerar som kontakt- och varningsläte. Det tilltar alltmer i omfattning. Samtidigt uppfattar vi en ljudmatta av prassel från djurens trampande klövar och födosök. De måste vara många! Plötsligt skymtar en skugga där nere, följd av flera. Ett tryne sticker fram bakom en fallen trädstam, bökar runt lite och lyfts sedan för att vädra. Kanske uppfattas vår främmande doft, men svinen visar ingen tendens till rädsla. Sakta avancerar de uppför sluttningen, rakt emot oss, och vi får känslan av att stå öga mot öga med en här på marsch. Vi placerar oss tätt tillsammans, för att utgöra så litet hot som möjligt och därmed minska risken för att någon gris ska få panik och gå till anfall. De första är mycket nära nu, bara ett tiotal meter bort, och bakom dem uppenbarar sig allt fler individer. Några verkar lite nervösa, men fortsätter försiktigt framåt och går strax över stigen alldeles bakom oss. Resten

passerar på andra sidan, vilket stärker känslan att vi befinner oss mitt i flocken! Plötsligt rycker en av ledarna till, rusar grymtande åt sidan och ger larm, vilket utlöser kollektiv massflykt. Individerna bakom oss uppfattar oss som ett blockerande hinder mot reträtten till resten av hjorden. De skenar i panik tillbaka samma väg de kom med svansarna i vädret. Först nu inser vi hur många djur det verkligen är, för det känns som om hela Amazonas är i gungning. Klapprandet från betar som slås ihop, dånet från grenar som knäcks under tusentals klövar och sorlet från prasslande löv är nästan öronbedövande. Snacka om multioptimal naturupplevelse! Giovanni uppskattar antalet till minst 300, kanske t.o.m. 400. Omtumlade av mötet med grisarmén och fortfarande med stort adrenalinpåslag, uppfattar vi att Miguel påkallar vår uppmärksamhet. Anledningen är White-plumed Antbird, en av de allra snyggaste myrfåglarna i Amazonas. Den håller sig relativt stationär en bit ner i skogen, men är ändå ganska svårsedd och det dröjer en stund innan alla fått syn på den. På samma ställe noteras också Bicolored och Sooty Antbird. Anledningarna är således många till de högt dragna mungipor som samlas till lunch. Lika oväntat som Peccarysvinen dyker då två män från lodgen upp med varsin låda på ryggen. Ur den serveras fortfarande varma matlådor med kycklingfilé och vi slår oss ner på en långbänk av luftrötter från ett stort träd. Till efterrätt smakar vi myror med citronsmak och lunchpausen avslutas med Olive Oropendola alldeles ovanför oss. Det är nu redan eftermiddag, men vi beslutar ändå att fortsätta en bit längre in i djungeln. Bo & Alicia vänder dock med Miguel som ledsagare. Längs vägen tillbaka belönas de med fin obs på Purplish Jacamar samt den spektakulära och sällsynta Red-necked Woodpecker, som t.o.m. är ny för den erfarne Miguel. Till att börja med erfar vi att det, som vanligt, är tämligen tyst och stillsamt i regnskogen vid den här tiden på dygnet. Vandringen uppmuntras i alla fall av sevärdheter som Yellow-billed Jacamar och Yellow-browed Antbird. Lite längre fram inträffar det osannolika att vi möter den stora vildsvinsflocken igen. Även denna gång står vi på en liten kam och kan se hur djuren väller uppför sluttningen under högljudda grymtanden, knäppanden och prassel. Precis som förut får vi också riktig närkontakt med några individer, som när vi står öga mot öga lyfter sina trynen och nosar sig till slutsatsen att det kan vara säkrast att vända. Vi stretar dock vidare genom terra firmeskogen tills vi möter en ordentlig fågelflock. Chestnut-winged Foliage-gleaner, Chestnut-winged Hookbill och Plain Xenops är trevliga ugnsfåglar (Ovenbirds), medan trädklättrare representeras av Lineated, Ocellated, Wedge-billed och Cinnamon-throated Woodcreeper. Fulvous Shrike-Tanager och Flamecrested Tanager visar upp sig fint och i tåget finns även Turquoise Tanager samt Black-capped 19 AVIFAUNA Becard. Gray och ett par av den normalt svårsedda Chestnut-shouldered Antwren klättrar runt i samma trädkrona. När det mesta passerat dyker flera hackspettar upp i ett annat träd, närmare bestämt Scale-breasted, Red-stained och Yellow-tufted Woodpecker, och en King Vulture seglar förbi i bakgrunden. Det har nu blivit dags att gå tillbaka och för att hinna ut från stigen innan mörkret faller får vi inte göra alltför många uppehåll. Vi stannar dock alldeles strax för en celeber liten gynnare vid namn White-crested Spadebill, vilken blir Jonas första kryss på resan. Nästa obligatoriska stopp blir för ytterligare en riktig bonus, tillika nytt familjekryss för de flesta, då en Ash-throated Gnateater sitter snällt någon meter över marken. I samma veva får vi närkontakt med en grupp Common Woolly Monkeys. Sen hinner vi promenera ytterligare en bit, innan vi ser Short-billed Leaftosser och kort därefter en vacker men ogiftig korallorm (Wedgetailed Earth Snake). En Gray-fronted Dove har bo med unge på en rotvälta alldeles bredvid stigen och Undulated Antshrike, Black-faced Antthrush, Thrushlike Antpitta samt Dwarf Tyrant-Manakin hörs under vandringen. Kl 18.30, efter 13 timmars vildmarksupplevelse, är vi tillbaka vid lodgen. Då är det skönt med ett dopp i Añangu Cochas svarta vatten, som är bethagligt uppvärmt nära ytan men avsevärt svalare någon meter ner. Istället för Tiputini Trail, valde några idag att skåda från tornet vid lodgen, runt sjön (med kanot) samt längs stigen mot canopy tower. Detta gav god utdelning, bl.a. i form av Great Tinamou (sedd), Black och Ornate Hawk-Eagle, Blue-crowned Trogon, Orange-cheeked Parrot, Ringed och Spotbreasted Woodpecker, Black-banded Woodcreeper samt White-necked Thrush. Piper hänger också in en familj Giant River Otters från tornet vid lodgen. Carlos är duktig guide och jobbar i kvällningen hårt för att deltagarna ska få syn på spelande Marbled Wood-Quail. De små hönsen springer tyvärr undan, men som plåster på såren adderas ropande Crested Owl till listan. Efter middagen kommer personalen med tårta. De har nämligen fått vetskap om att Jonas fyller 38 år, så det passade ju extra bra med spadnäbben just idag. Vi summerar hela 172 arter (25 myrfåglar!), men måste komma ihåg att vi varit uppdelade. Totalt har vi nu noterat 720 arter på resan och 250 vid Napo Wildlife Center (på 2½ dag). 4 augusti Kl 05.45 lämnar vi Napo Wildlife Center. Även denna morgon är stämningsfull med ropande Ferruginous Pygmy-Owl, Tropical Screech-Owl, Paraque, Laughing Falcon och Red Howler Monkey. När vi äntrar Añangu Yacu har det ljusnat så pass att vi äntligen kan få se den spektakulära Long-billed Woodcreeper. Med lite tålamod får vi också bra obs på den snygga Cream-colored Woodpecker. Mindre uppseendeväckande är då

Striped Woodcreeper och Yellow-crowned Elaenia. Yellow-crowned Parrot, Forest Elaenia, Olivefaced Flatbill och Coraya Wren förblir endast hörda. Längre nedströms möter vi en flock Squirrel Monkey samt några White-fronted Capuchin och när vi efter två timmars kanotfärd närmar oss bryggan hörs även Dusky Titi Monkey samtidigt som en flock Dusky-headed Parakeet flyger över. En färggrann Orange-backed Troupial klänger bland bananbladen och nere vid mynningen ser vi Chestnut-eared Araçari. Med stor motorförsedd farkost beger vi oss nu en bit uppströms Río Napo för att besöka en av flodens bevuxna sandöar, till vars mikrohabitat ett flertal arter är knutna. Två av dessa är Parker s och White-bellied Spinetail, som vi så småningom får syn på båda två. Mer lättsedda och iögonfallande arter är Swallow-winged Puffbird, Chestnut-bellied Seedeater och Oriole Blackbird. Flyktiga observationer blir det på Ladder-tailed Nightjar, Olive-spotted Hummingbird och Orange-headed Tanager, medan Mottle-backed Elaenia och Grayish Saltator bara hörs. Riverside Tyrant visar däremot upp sig vid flera tillfällen. Gray-breasted Crake smyger i gräset alldeles framför fötterna på oss, men trots det visar den sig bara för några få. Då är det lättare med Greater Yellowleg, Solitary Sandpiper, Collared Plover, Yellow-billed och Large-billed Tern samt Black Skimmer, som alla ses bra på sandbankarna. Fyra Pectoral Sandpiper samt tre mindre Calidris rastar tillfälligt. Frampå förmiddagen smälter vi nästan under den stekande solen, så när vi till slut fått Lesser Hornero återvänder vi till båten kl 11. Fartvinden svalkar skönt när vi far nedströms mot Sani Lodge. Den definitiva transferreringen mellan Napo Wildlife Center och Sani Lodge var tänkt att ske på Río Napo, men kommunikationen har uppenbarligen brustit så där finns ingen mötande båt. Istället får vi den svåra Rufous-headed Woodpecker och Red-capped Cardinal, innan Carlos (som kommer från Sani) bestämmer sig för att lotsa motorbåten upp genom flodtarmen. Buckley s Forest-Falcon ses i förbifarten. Vi anländer till lodgen kl 13, precis innan en kraftig regnskur med tillhörande vindbyar. Från baren och matsalen kan vi blicka ut över meandersjön Challua Cocha och noterar bl.a. Large-billed Tern, Scarletcrowned Barbet samt en blöt Roadside Hawk. Efter lunch vidtar skådning runt baren/bryggan i avvaktan på om det ska bli regn eller inte. Piper upptäcker en Amazonian Umbrellabird, en Rufescent Tiger-Heron smyger i sjökanten och ett par Tropical Screech-Owl kurar tätt ihop i ett palmbuskage. På andra sidan sjön sitter Orangecheeked Parrot och Orange-winged Amazon flyger förbi. Bland tättingar märks Yellow-crowned Elaenia, Yellow-bellied Dacnis, Turquoise Tanager samt White-vented, Thick-billed och Orange-bellied Euphonia i samma träd. Så småningom ger vi oss ut i skogen, men det är tyst och stilla efter regnet. 20 Ruddy Quail-Dove, Amazonian Barred Woodcreeper och White-shouldered Antbird hörs i alla fall och Common Piping-Guan ses underifrån. Black-spotted, Bare-eye och Blue-crowned Motmot visar sig hastigt och vid lodgen noteras Amazon Dwarf Squirrel samt en gigantisk, giftig och extremt luden fjärilslarv. För hugade erbjuds en kvällsexkursion efter middagen. Paraque, Great och Common Potoo spelar, liksom Ferruginous Pygmy-Owl och Tawnybellied Screech-Owl. Målet med exkursionen är ett försök på Rufous Potoo, som finns längs en stig på andra sidan sjön. Eftersom den inte har setts de senaste dagarna hoppas vi i alla fall kunna höra den. Längs promenaden ses Great Tinamou på nattkvist. Väl på plats får vi svar från den önskade tandnattskärran och när vi tänder lamporna sitter den alldeles ovanför oss, men lyfter när trädet svajar till av till synes oförklarlig anledning (-eller hur var det nu Jan-Olov? ). Nöjda med utflykten paddlar vi tillbaka mellan kajmanerna kl 22.15. Dagsistan summeras till 148 arter. Rufous Potoo Foto: Jan-Olov Hedblad 5 augusti Frukost kl 05, efter ett kort försök på Spectacled Owl som hörs bakom lodgen. Vi får en ny möjlighet vid stigen som går mot canopy tower. Där kan vi till slut tuba den spektakulära ugglan. Att det rör sig om en ungfågel kan förklara varför den visar dålig respons på play-back. Efter denna magnifika inledning går vi till det 30 meter höga tornet, där vi tillbringar morgontimmarna (kl 06.15-09.00). Ett par Ringed Woodpecker håller hov direkt vid vår ankomst. Tämligen omgående inser vi att ett träd med stora frukter bör hållas under uppsikt. Där får vi fina obsar på White-throated och Channel-billed Toucan sida vid sida, Many-banded Araçari, Golden-collared Toucanet, Gilded Barbet och Barenecked Fruitcrow. Samma sex stora gojor (Blueand-yellow, Scarlet, Chestnut-fronted och Redbellied Macaw samt Orange-winged och Mealy Amazon) som sågs fint vid Napo Wildlife Center får vi njuta av igen, kompletterat med fyra Orangecheeked Parrot som landar i ett närstående träd. White-browed Purpletuft, Plain-throated Antwren