Kommunens ansvar att tillgodose asylsökande barns rätt till utbildning analys

1 Kommunens ansvar att tillgodose asylsökande barns rätt till utbildning analys Har asylsökande barn en rätt till utbildning, och i vilken omfattning? Kan kommunen få ersättning från staten för de kostnader som asylsökande barns utbildning medför, och i vilka delar? Vår expert stadsjurist Natalie Glotz Stade redovisar i denna analys regelverket och därtill hörande praxis kring asylsökande barns rätt till utbildning. Det är den åttonde analysen i vår serie om ensamkommande barn och andra människor på flykt. Rätten till utbildning I 7 kap. 2 skollagen (2010:800) anges följande. Lägg särskilt märke till det fetstilta. Barn som är bosatta i Sverige har skolplikt enligt föreskrifterna i detta kapitel. Skolplikt gäller dock inte barn som varaktigt vistas utomlands eller vars förhållanden är sådana att det uppenbarligen inte kan begäras att barnet ska gå i skola. Skolplikt gäller inte heller barn som avses i 29 kap. 2 andra stycket. Dessa barn har dock samma rätt till utbildning som skolpliktiga barn. I 29 kap. 2 andra stycket 1 anges att Som bosatt i landet ska vid tillämpningen av denna lag anses även den som inte är folkbokförd här men som 1. omfattas av 1 första eller tredje stycket lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. ( )

2 1 första stycket 1 lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. (LMA) lyder enligt följande. I denna lag ges bestämmelser om sysselsättning för och bistånd till utlänningar som 1. har ansökt om uppehållstillstånd i Sverige som flykting enligt 4 kap. 1 eller som annan skyddsbehövande enligt 4 kap. 2 eller 2 a utlänningslagen (2005:716) eller motsvarande äldre bestämmelser (asylsökande), ( ) I förarbetena (prop. 2009/10:165 s. 590 f.) till 29 kap. 2 andra stycket skollagen anförs bland annat följande. Regeringen har valt att lagtekniskt utforma bestämmelserna så, att i den första bestämmelsen (29 kap. 2 skollagen, förf. anmärkning) anges vilka grupper som ska anses som bosatta i landet och därmed ha rätt till utbildning och annan verksamhet enligt skollagen på i princip samma sätt som dem som är folkbokförda i landet. ( )I samtliga fall föreslår regeringen att rätten till utbildning eller annan verksamhet enligt skollagen ska gälla oavsett huvudman. Alla personer som omfattas av dessa bestämmelser har dock inte rätt till utbildning i alla skolformer. I den följande paragrafen (29 kap. 3 skollagen, förf. anmärkning) anges vissa begränsningar i rätten till utbildning. ALLA BARN SOM VISTAS I SVERIGE HAR EN RÄTT TILL UTBILDNING Alla barn som är asylsökande, det vill säga som har ansökt om uppehållstillstånd på de utpekade grunderna i utlänningslagen nämligen som flyktingar eller som annan skyddsbehövande, har en rätt till utbildning på samma sätt som skolpliktiga barn, men de har inte skolplikt. Att inte ha skolplikt innebär att dessa barn inte behöver ansöka om ledighet eller om ett medgivande att fullgöra skolplikten på annat sätt och att kommunen inte heller vid ett barns betydande frånvaro kan gå vidare med ett ärende om att förelägga vårdnadshavaren vid vite att se till att barnet kommer till skolan. Upplysningsvis kan sägas att även alla andra barn som vistas i Sverige omfattas av rätten till utbildning. Det gäller även de barn som vistas i Sverige och har ansökt om uppehållstillstånd på andra grunder än som asylsökande, se till exempel övriga punkter i 1 första stycket LMA jämförd med 29 kap. 2 andra stycket 1 skollagen, se även 29 kap. 2 andra stycket 2 skollagen, och barn, vilkas rätt till utbildning följer av bland annat EU-rätten (29 kap. 2 andra stycket 3 skollagen). Men likaså gäller rätten till utbildning de barn som vistas i Sverige utan stöd av myndighetsbeslut eller författning, det vill säga de barn som vistas i Sverige illegalt, exempelvis papperslösa barn som fått ett avvisnings- eller utvisningsbeslut och håller sig undan verkställigheten av dessa beslut. Se 29 kap. 2 andra stycket 5 skollagen. VAD INNEHÅLLER RÄTTEN TILL UTBILDNING I 7 kap. 3 första stycket skollagen definieras innehållet i rätten till utbildning: Enligt 2 kap. 18 första stycket regeringsformen har alla barn som omfattas av den allmänna skolplikten rätt till kostnadsfri grundläggande utbildning i allmän skola. Av 2 tredje stycket samt 11 och 15 följer även en viss rätt till utbildning utöver skolplikten. Utbildningen ska vara kostnadsfri, och den utbildning som primärt avses är grundläggande utbildning i allmän skola. I förarbetena (prop. 2009/10:165 s. 698) kommenteras bestämmelsen enligt följande. Denna rätt till utbildning är följaktligen en grundläggande fri- och rättighet som är skyddad av grundlag. Rätten till utbildning är även skyddad i FN:s konvention om barnets rättigheter, FN:s konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter samt europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. De utbildningar som (avses, förf. anmärkning) med allmän skola är grundskola, grundsärskola, specialskola och sameskola som anordnas av en offentlig huvudman. Staten garanterar inte någon rätt till utbildning i en fristående skola eller i någon annan skola med enskild huvudman. Däremot följer av bestämmelserna i detta kapitel att skolplikten kan fullgöras i de nämnda skolformerna oavsett om utbildningen bedrivs av en offentlig eller en enskild huvudman.

3 Rätten till utbildning i grundskola, grundsärskola, specialskola och sameskola är således en grundlagsskyddad rättighet som inte kan inskränkas genom lag. Rätten till utbildning på gymnasieskola kan göras avhängig vissa tillträdeskrav och är därför inte ovillkorlig och grundlagsförankrad på samma sätt (se prop. 1993/94:117 s. 27 f.). GRUNDSKOLA GRUNDSÄRSKOLA SPECIALSKOLA Den grundlagsstadgade rätten till kostnadsfri utbildning avser således primärt utbildning i den obligatoriska skolan: grundskola, grundsärskola, specialskola och sameskola. Den i regeringsformen grundlagsstadgade rättigheten gäller endast de barn som har skolplikt i Sverige. Skollagen vidgar dock rättigheten även till att gälla bland annat asylsökande barn som inte har skolplikt. Dessa barns rätt är dock inte förankrad i regeringsformen med dess särskilda skydd (som innebär att en ändring bara är möjlig genom två riksdagsbeslut under två på varandra följande mandatperioder), utan endast i vanlig lag, skollagen. Asylsökande barn har således en lagstadgad rätt att få gå i grundskola, grundsärskola och specialskola (sameskola torde inte bli aktuell för dessa barn) på samma villkor som barn med skolplikt i Sverige. Se prop. 2009/10:165 s. 591: Därmed kommer, med vissa särskilt angivna undantag, bestämmelserna om rätt till utbildning inom skolväsendet för barn och ungdomar att gälla för asylsökande barn och ungdomar m.fl. på i princip samma sätt som för dem som är folkbokförda i landet. Hur ligger det då till med asylsökande barns rätt att gå i andra skolformer som förskola, förskoleklass, gymnasieskola och gymnasiesärskola? Har asylsökande barn rätt till plats på ett fritidshem eller i annan pedagogisk omsorg enligt 25 kap. skollagen? Det är i 29 kap. 2 andra stycket skollagen och dess regelverk kring asylsökandes likställighet med i Sverige folkbokförda barn samt i 29 kap. 3 skollagen som rätten till utbildning för dessa barn utvecklas. Av förarbetena till 29 kap. 2 skollagen framgår bland annat följande (prop. 2012/13:58 s. 40). Att ett barn anses bosatt i Sverige medför rätt till utbildning i olika skolformer, bl.a. grundskola och motsvarande skolformer (7 kap. 2 tredje stycket skollagen), förskoleklass (9 kap. 5 skollagen) och gymnasieskola (15 kap. 5 tredje stycket skollagen). Rätten till utbildning begränsas dock enligt vad som anges i 3. FÖRSKOLEKLASS Rätten för asylsökande barn, som i och med att de kategoriseras som asylsökande i Sverige är bosatta i Sverige, att gå i förskoleklass framgår således av 9 kap. 5 skollagen: Barn som är bosatta i Sverige ska erbjudas förskoleklass från och med höstterminen det år de fyller sex år. Barn får tas emot tidigare. GYMNASIESKOLA OCH GYMNASIESÄRSKOLA Asylsökande barns rätt till utbildning på en gymnasieskola framgår av 15 kap. 5 tredje stycket skollagen: Bestämmelserna om gymnasieskolan gäller bara för ungdomar som är bosatta i landet. I 29 kap. 2 5 finns ytterligare föreskrifter om bosättning och rätten till utbildning. Av 18 kap. 27 första stycket skollagen framgår att varje kommun ansvarar för att alla ungdomar i kommunen som tillhör gymnasiesärskolans målgrupp erbjuds utbildning av god kvalitet i gymnasiesärskolan. Det finns en inskränkning vad gäller rätten till gymnasie- och gymnasiesärskoleutbildning för asylsökande barn föreskriven i 29 kap. 3 skollagen: De personer som avses i 2 andra stycket 1 och 2 har rätt till utbildning i gymnasieskola och gymnasiesärskola endast om de har påbörjat utbildningen innan de fyllt 18 år. De har inte rätt till utbildning i kommunal vuxenutbildning, särskild utbildning för vuxna eller utbildning i svenska för invandrare. FÖRSKOLA Av 8 kap. 3 skollagen framgår på motsvarande sätt att barn som är bosatta i Sverige och som inte har börjat i förskoleklassen eller i någon utbildning för fullgörande av skolplikten ska erbjudas

4 förskola. Omfattningen av erbjuden förskoletid är dock beroende av ett antal kriterier (8 kap. 4 7 skollagen). Bara i fråga om rätten till förskola enligt 8 kap. 4 skollagen görs ingen behovsprövning. Asylsökande barn har således en grundläggande rätt till förskola i den omfattning som anges i 8 kap. 4 skollagen. 8 kap. 4 skollagen lyder enligt följande. Barn ska från och med höstterminen det år barnet fyller tre år erbjudas förskola under minst 525 timmar om året, om inte annat följer av 5 7. Om barnet skulle ha ett eget behov av att få gå i förskola från och med ett års ålder utifrån familjens situation (8 kap. 5 skollagen) eller om barnet av fysiska, psykiska eller andra skäl behöver särskilt stöd i sin utveckling i form av förskola (8 kap. 7 skollagen) täcks denna kostnad inte av den schablonersättning om 39 800 kronor per år och barn som förordningen (2002:1118) om statlig ersättning för asylsökande m.fl. (asylersättningsförordningen) anger. asylsökande har tagits in på en av de uppräknade utbildningarna. Eftersom det råder en likställighet mellan i Sverige folkbokförda barn och asylsökande barn kommer även regelverket i 25 kap. skollagen om bland annat pedagogisk omsorg som erbjuds i stället för förskola eller fritidshem (25 kap. 2 skollagen) att tillämpas på samma sätt. Varken kostnader för annan pedagogisk omsorg än förskola eller fritidshem genererar emellertid statlig ersättning. FRISTÅENDE FÖRSKOLE- OCH SKOLENHETER M.M. Av prop. 2009/10:165 s. 593 framgår att rätten till utbildning för asylsökande m.m. barn och ungdomar omfattar även fristående skolor, fristående förskoleklasser, fristående förskolor samt fritidshem och annan pedagogisk verksamhet som bedrivs av en enskild huvudman. Det går dock för kommunen att ansöka enligt 5 femte stycket eller alternativt 11 asylersättningsförordningen om extraordinära kostnader för asylsökande barn och elever. Ser mer om det nedan. Eftersom det råder en likställighet mellan i Sverige folkbokförda barn och asylsökande barn kommer även regelverket i 25 kap. skollagen om bland annat pedagogisk omsorg som erbjuds i stället för förskola eller fritidshem (25 kap. 2 skollagen) att tillämpas på samma sätt. Varken kostnader för annan pedagogisk omsorg än förskola eller fritidshem genererar emellertid statlig ersättning. FRITIDSHEM I 14 kap. 3 skollagen åläggs kommunen att erbjuda utbildning i fritidshem för elever i kommunens förskoleklass, grundskola och grundsärskola, respektive staten att erbjuda utbildning i fritidshem för elever i specialskola. Rätten till fritidshem är således inte direkt kopplad till bosättningsbegreppet utan till att ett barn på grund av sin bosättning i skollagens bemärkelse, till exempel som Hemkommunens ansvar Det är ett barns hemkommun som ansvarar för att tillgodose sina barns rätt till utbildning (se 8 kap. 12 skollagen avseende förskola, 9 kap. 12 skollagen avseende förskoleklass, 10 kap. 24 skollagen avseende grundskola, 11 kap. 24 skollagen avseende grundsärskola, 12 kap. 24 skollagen avseende specialskola [hemkommunen ska betala ersättning till staten], 15 kap. 30 skollagen avseende gymnasieskolan och 18 kap. 27 skollagen avseende gymnasiesärskolan).

5 En hemkommun är i första hand barnets folkbokföringskommun (29 kap. 6 första stycket skollagen). Då de asylsökande barnen inte är folkbokförda definieras deras hemkommun som den kommun i vilken de stadigvarande vistas (29 kap. 6 andra stycket skollagen). I praktiken blir det den kommun där barnen vistas på en av Migrationsverkets förläggningar, eller den kommun där barnen tillsammans med sina vårdnadshavare vistas i eget boende. Har den kommun som är ansvarig för ett asylsökande ensamkommande barn, till exempel en anvisningskommun för ett ensamkommande barn, placerat barnet i ett familjehem eller ett hem för vård eller boende i en annan kommun, så är det alltså den andra kommunen, den kommun där familjehemmet eller HVB-hemmet är beläget, som är ansvarig för barnets utbildning. Man får inte gå i fällan och blanda ihop den terminologi som är hänförlig till socialtjänstlagen (2001:453) med den terminologi som är tillämplig enligt skollagen. Att en så kallad anvisningskommun alltid är barnets vistelsekommun i den mening som avses i socialtjänstlagen är således endast relevant med hänsyn till tillämpningen av socialtjänstlagen och i förhållande till en socialnämnds uppdrag och inte relevant vad gäller tillämpningen av skollagen. Det är alltså än en gång den kommun där barnen är placerade och stadigvarande vistas, det vill säga där de tillbringar sin dygnsvila (jfr 7 folkbokföringslagen [1991:481]), som ansvarar såsom barnets hemkommun för barnets utbildning oavsett att en annan kommun har ett ansvar enligt socialtjänstlagen. Bestämmelsen i socialtjänstlagen om att en placeringskommun alltid har kvar sitt ansvar för barnet (2 a kap. 4 socialtjänstlagen) gäller endast ansvaret enligt socialtjänstlagen och inte ett ansvar enligt andra lagar (se analysen i JP Infonet: Kommentar till kammarrättsdom om vilken kommun som ansvarar för att handlägga och besluta i ett ärende om tilläggsbelopp). Se även Ann Orrstens analys i JP Infonet om Ersättning för asylsökande elever som går annan kommun?. Vad gäller specialskolan, som har staten som huvudman, är hemkommunen ålagd att betala ersättning till staten för vissa kostnader för den som är elev i specialskolan eller i förskoleklass eller fritidshem vid en skolenhet inom specialskolan (12 kap. 24 första stycket skollagen). I fråga om de fristående förskole- och skolenheter med mera, som har enskilda huvudmän, är hemkommunen ålagd att sköta ansökningsförfarandet i förhållande till Migrationsverket om ersättning för kostnader för barns utbildning på dessa enheter. Kommunen är skyldig att vidarefördela beloppen till de aktuella fristående enheterna. Se mer nedan. Ersättning från staten för asylsökande barns utbildning Det är 5 och 6 förordningen (2002:1118) om statlig ersättning för asylsökande m.fl. (asylersättningsförordningen) som stadgar om en kommuns möjligheter till statlig ersättning för kostander som asylsökande barns rätt till utbildning medför. Bestämmelserna lyder enligt följande. 5 : En kommun eller ett landsting har rätt till ersättning för kostnader för utbildning för barn till sådana utlänningar som avses i 1 första stycket samt 8 andra och tredje styckena lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. samt för barn som vistas här enligt ett beslut om tidsbegränsat uppehållstillstånd enligt 5 kap. 15 utlänningslagen (2005:716). Ersättning får betalas för barn som vistas på en mottagningsenhet eller i en kommun och som enligt 29 kap. 2 andra stycket 1 eller 2 skollagen (2010:800) ska anses som bosatta här vid tillämpningen av nämnda lag och som därför har rätt till utbildning i förskola enligt 8 kap. 4 skollagen, förskoleklass, grundskola, grundsärskola, specialskola eller sameskola och, under de förutsättningar som anges i 29 kap. 3 skollagen, gymnasieskola eller gymnasiesärskola. Ersättning enligt första och andra styckena betalas med 39 800 kronor per år för ett barn i förskola enligt 8 kap. 4 skollagen, 32 500 kronor per år för en elev i förskoleklass,

6 63 800 kronor per år för en elev i grundskola, grundsärskola, specialskola eller sameskola, och 72 500 kronor per år för en elev i gymnasieskola eller gymnasiesärskola. För ett barn i förskola eller en elev som inte genomgår utbildning under ett helt år betalas ersättning med ett belopp som för varje påbörjad fyraveckorsperiod utgör en tiondel av det belopp som anges i tredje stycket. Efter särskild prövning får Migrationsverket betala ersättning till en kommun eller ett landsting för extra kostnader för barn i förskola eller elever med behov av särskilt stöd och för andra extraordinära kostnader för utbildningsverksamhet. 6 : Vad som sägs i 5 ska tillämpas även i det fall en fristående förskola eller skola har tagit emot ett sådant barn i förskola eller en sådan elev som avses i 5 första och andra styckena, om förskolan eller skolan har rätt till bidrag enligt 8 kap. 21, 9 kap. 19, 10 kap. 37, 11 kap. 36, 16 kap. 52, 17 kap. 31 eller 19 kap. 25 skollagen (2010:800). I sådant fall ska det belopp som betalas till kommunen utgöra det bidrag som kommunen ska lämna till den fristående förskolan eller skolan. Ersättning enligt förordningen beslutas om och betalas ut av Migrationsverket (2 ). Enligt 5 första stycket är förordningen tillämplig på barn till asylsökande vårdnadshavare (barn till sådana utlänningar som avses i 1 första stycket LMA). Enligt 5 andra stycket får ersättning betalas för barn som vistas på en mottagningsenhet eller i en kommun och som enligt 29 kap. 2 andra stycket 1 eller 2 skollagen (2010:800) ska anses som bosatta här vid tillämpningen av nämnda lag och som därför har rätt till utbildning i förskola enligt 8 kap. 4 skollagen, förskoleklass, grundskola, grundsärskola, specialskola eller sameskola och, under de förutsättningar som anges i 29 kap. 3 skollagen, gymnasieskola eller gymnasiesärskola. FÖRSKOLA Vad gäller barn i förskolan ersätts med schablonersättning endast förskoleutbildning från och med höstterminen det år barnet fyller tre år under 525 timmar om året (8 kap. 4 skollagen). Om barnet skulle ha ett eget behov utifrån familjens situation (8 kap. 5 skollagen) eller om barnet av fysiska, psykiska eller andra skäl behöver särskilt stöd i sin utveckling i form av förskola ingår dessa kostnader inte i den schablonersättning om för närvarande 39 800 kronor per kalenderår och barn som asylersättningsförordningen anger. Det går dock att ansöka om ersättning för dessa kostnader såsom extraordinära kostnader. SKOLA Barn som får utbildning i förskoleklass, grundskola, grundsärskola, specialskola och, under de förutsättningar som anges i 29 kap. 3 skollagen, på gymnasieskola eller gymnasiesärskola får ett schablonbelopp per barn och kalenderår. Schablonbeloppen skiljer sig med avseende på skolform: ett barn i förskoleklass genererar för närvarande 32 500 kr per kalenderår, ett barn i grundskola, grundsärskola och specialskola 63 800 kr per kalenderår och en ungdom i gymnasieskola alternativt gymnasiesärskola 72 500 kr per kalenderår. Migrationsverket anger på sin hemsida att de kostnader schablonbeloppen ska täcka är de kostnader som kommunen har för förskolan eller utbildningen inklusive skolskjuts. EXTRAORDINÄRA KOSTNADER Av 5 femte stycket asylersättningsförordningen framgår att kommunen kan ansöka om extra kostnader för barn i förskola eller elever med behov av särskilt stöd och för andra extraordinära kostnader för utbildningsverksamhet. Därutöver stadgas i 11 asylersättningsförordningen om en möjlighet för kommunen att ansöka om betydande extraordinära kostnader för personer som avses i 1 första stycket LMA. Beslut som går kommunerna emot kan överklagas till allmän förvaltningsdomstol (15 asylersättningsförordningen som hänvisar till 22 a förvaltningslagen [1986:223]).

7 Några av Migrationsverkets beslut om extraordinära kostnader har blivit föremål för domstolsprövning. SKOLSKJUTS TILL SÄRKOLA Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) har i RÅ 2007 ref. 14 ansett att en kommuns kostnad för skolskjuts för en asylsökande särskoleelev var en sådan extraordinär kostnad för skolverksamhet för vilken Migrationsverket ska betala ersättning utöver schablonbelopp. I målet var fråga om sådan ersättning som avses i 5 asylersättningsförordningen. HFD anförde bland annat följande. Asylmottagande är en statlig uppgift. Åläggandet för kommunerna att svara för asylsökande barns skolgång har därför inte reglerats enligt den s.k. kommunala självfinansieringsprincipen. I stället skall staten ersätta kommunerna för de merkostnader som dessa barns skolgång medför. Enligt förarbeten är schablonbeloppet för särskolebarn också tänkt att täcka de totala kostnaderna för dessa barn med undantag för kostnader för skollokaler. Statskontoret har emellertid i sin utvärdering av asylsökande barns skolgång (rapport 2004:12 s. 11) gjort den bedömningen att den statliga ersättningen totalt sett inte täcker kommunens samtliga merkostnader för att ge stöd till asylsökande barn. Den i målet aktuella kostnaden är enligt Regeringsrättens mening en följd av kommunens asylmottagande och kan inte såsom i fråga om kostnader för i kommunen boende särskolebarn anses som en kostnad som kommunen regelmässigt har att räkna med. Det kan inte heller antas att de skolbarn som avses i ersättningsförordningen normalt sett har sådana behov att de är berättigade till skolskjuts. I fråga om den aktuella särskoleeleven är det ostridigt att denne behövt skolskjuts. Vidare får det anses utrett att kommunen haft en kostnad för skolskjuts som inte täckts av schablonbeloppet. HFD trycker på att staten ska stå för merkostnader som en kommun har på grund av mottagande av asylsökande, även vad gäller barns utbildning. För att en kostnad ska anses vara extraordinär och därmed inte täckt av schablonersättningen krävs att kommunen inte regelmässigt kan räkna med just denna kostnad, det vill säga att inte alla asylsökande barn normalt sett har ett sådant behov som den aktuella kostnaden avser. Sedan måste det individuella behovet självfallet styrkas samt även kommunens kostnad för att tillgodose behovet. SOMMARFÖRSKOLA Kammarrätten i Göteborg har den 2 september 2012 i mål nr 6787-11 prövat frågan om ersättning för asylsökande barns vistelse på sommarförskola. Kammarrätten hänvisade till 5 femte stycket asylersättningsförordningen som tillämpligt lagrum och påpekade att ersättning enligt detta stycke inte begränsas till barn i förskola enligt 8 kap. 4 skollagen, utan omfattar alla barn i förskola. Kammarrätten framhöll i enlighet med HFD att asylmottagandet är en statlig uppgift. Åläggandet för kommunerna att svara för asylsökande barns skolgång har därför inte reglerats enligt den så kalllade kommunala självfinansieringsprincipen. I stället ska staten ersätta kommunerna för de merkostnader som dessa barns skolgång medför. De i målet aktuella kostnaderna för sommarförskola var enligt kammarrättens mening en följd av kommunens asylmottagande och kunde inte såsom i fråga om kostnader för i kommunen boende förskolebarn anses som en kostnad som kommunen regelmässigt har att räkna med. Det kunde inte heller antas att de förskolebarn som avses i asylersättningsförordningen normalt sett har sådana behov att de är berättigade till förskola utöver den tid som kommunerna erbjuder inom ramen för den allmänna förskolan. I fråga om de aktuella förskoleeleverna var det genom utredningen i målet visat att dessa barn hade behov av särskilt stöd som endast kunde tillgodoses genom de extra förskoletimmar som de hade beviljats. Kommunen var därmed berättigad till ersättning för den kostnad som kommunen har haft for platser i sommarförskola. SKOLSKJUTS FRÅN OCH TILL HVB Kammarrätten i Göteborg meddelade den 2 juli 2012 dom i mål nr 8469--8471-11 avseende en kommuns kostnader för skolskjuts för barn som med stöd av socialtjänstlagen tillfälligt placerats utanför hemmet. Målet prövades enligt 5 femte stycket asylersättningsförordningen. Kammarrätten hänvisade till HFD:s avgörande RÅ 2007 ref. 14, genom vilket HFD ansåg att skolskjutskostnader för särskoleelever utgjorde en

8 extraordinär kostnad. Frågan om huruvida kostnader för skolskjuts för andra elever än särskoleelever utgör extraordinära kostnader bör enligt kammarrättens mening bedömas från fall till fall. Att fråga ska vara om extraordinära kostnader bör leda till att prövningen präglas av restriktivitet. Av betydelse får anses vara bland annat hur stora kostnaderna är och i vad mån dessa kostnader hade kunnat undvikas genom att barnens skolgång ordnats på annat sätt. Enligt kammarrättens mening kan enbart det förhållandet att barnen placerats i ett hem för vård och boende inte medföra att de aktuella kostnaderna för skolskjuts ska anses extraordinära. Visserligen hade kommunen angett att barnen behövde struktur och rutiner i sin tillvaro och att ett skolbyte inte kunde anses lämpligt. Utifrån vad som framkommit i målet fanns emellertid en osäkerhet i fråga om vilken anknytning barnen hade till skolan i fråga. Någon utredning som visade att det var nödvändigt utifrån barnens bästa att barnen gick kvar i den aktuella skolan hade inte presenterats i målet. Kammarrätten fann därför inte visat att barnen haft sådant behov av skolskjutsen att kostnaderna för denna varit extraordinära för kommunen. Det förelåg således inte rätt till ersättning utöver schablonnivån. PERSONALKOSTNADER Kammarrätten i Sundsvall tittade den 26 januari 2011 i mål nr 1643-10 på frågan om en ersättning för personalkostnader typiskt sett är en sådan kostnad som omfattas av den statliga schablonersättningen och därför normalt sett faller utanför vad som ersätts som extraordinära kostnader. I det aktuella fallet skulle Migrationsverket avveckla en flyktingförläggning. Ett tydligt besked lämnades dock inte förrän i slutet av januari år 2006. Vid utgången av mars 2006 fanns det inte några flyktingbarn kvar i skolan. Någon ersättning för undervisning hade därefter inte utgått. Lön till personal utgick dock enligt avtal till den 15 augusti 2006. Kammarrätten konstaterade att personalkostnader typiskt sett är en sådan kostnad som omfattas av den statliga schablonersättningen och faller därför normalt sett utanför vad som ersätts som extraordinära kostnader. I förevarande mål var det fråga om personalkostnader från den 1 april till den 15 augusti 2006. När vårterminen inleddes hade kommunen inte fått något besked om när avvecklingen skulle ske. Med hänsyn till svårigheten att anställa kvalificerade lärare för del av termin och den ovisshet som rådde gällande när avvecklingen skulle ske bedömde kammarrätten att kommunen haft fog för sitt beslut att anställa personal för hela vårterminen. Eftersom Migrationsverket under den aktuella perioden inte bedrivit någon verksamhet i kommunen och någon schablonersättning inte utgått ansåg kammarrätten att personalkostnaderna fick anses utgöra extraordinära kostnader. SKOLLOKALER Kammarrätten i Jönköping prövade den 8 november 2011 i mål nr 2651-2653-11 frågan om ersättning för skollokalskostnader vilka inte täcktes av schablonersättningen. Förvaltningsrätten hade funnit att detta förutsatte att det var fråga om extraordinära kostnader. Rätten ansåg att det inte var visat att kommunen haft extra kostnader för särskilt anordnade lokaler, utan skolverksamheten hade snarare ägt rum i befintliga skollokaler. Kammarrätten var enig med förvaltningsrätten och avslog kommunens yrkande. SPECIALSKOLA Kammarrätten i Jönköping prövade den 13 oktober 2008 i mål nr 1393-08 huruvida de kostnader kommunen hade avseende två elever som Specialskolemyndigheten beslutat skriva in vid en specialskola motiverade ersättning för extraordinära kostnader. Genom att eleverna blivit inskrivna i en specialskola påstod kommunen att ha drabbats av extraordinära kostnader. Kammarrätten anförde att enbart den omständigheten att en elev är inskriven vid en specialskola inte innebär att kommunen kan beviljas ersättning utöver schablonen. Man ansåg att inget i övrigt hade framkommit som innebar att förutsättningarna för ytterligare ersättning var uppfyllda. Om Administrationen BARN I KOMMUNALA ENHETER Migrationsverket ger på sin hemsida upplysningar om hur ansökningsprocessen går till. En ansökan om ersättning för utbildning ska lämnas i efterskott. En ansökan per utbildningsform ska skickas in och ska ha kommit in till Migrationsverket senast inom ett år från utgången av det kvartal ansökan avser. Kommunen kan välja att ansöka kvartalsvis eller att ansöka en gång per termin.

9 När kommunen väljer att ansöka terminsvis, påminner Migrationsverket om att det är inom ett år från utgången av första kvartalet ansökan ska skickas in. Om kommunen till exempel skickar in en ansökan om ersättning för utbildning eller en extraordinär kostnad för vårterminen 2013 ska en ansökan senast ha kommit in till Migrationsverket den 31 mars 2014. Se 12 asylersättningsförordningen. Ansökan görs genom att fylla i blanketten Ansökan om ersättning för asylsökande barn m.fl. i förskola eller skola eller Ansökan om ersättning för extra kostnader för utbildning av asylsökande barn som finns att ladda ner på Migrationsverkets hemsida. I 12 andra stycket asylersättningsförordningen stadgas om en uppgiftsskyldighet när kommunen ansöker om ersättning hos Migrationsverket. Kommuner och landsting är skyldiga att lämna Migrationsverket de uppgifter som krävs för bedömningen av deras rätt till ersättning enligt denna förordning. Självfallet är denna uppgiftsskyldighet sekretessbrytande (10 kap. 28 offentlighets- och sekretesslagen [2009:400]) i den mån det eventuellt skulle råda sekretess på en uppgift, till exempel när det gäller ett förskolebarn eller när en elev har extraordinära behov av särskilt stöd. BARN I FRISTÅENDE ENHETER I 6 asylersättningsförordningen anges att samma regelverk gäller avseende barn som går i en fristående förskole- eller skolenhet, såvida förskolan eller skolan har rätt till bidrag enligt 8 kap. 21 (förskola), 9 kap. 19 (förskoleklass), 10 kap. 37 (grundskola), 11 kap. 36 (grundsärskola), 16 kap. 52 (gymnasieskola), 17 kap. 31 (introduktionsprogram på gymnasieskola) eller 19 kap. 25 (gymnasiesärskola) skollagen. I sådant fall ska det belopp som betalas till kommunen utgöra det bidrag som kommunen ska lämna till den fristående förskolan eller skolan. Det är således barnets hemkommun som sköter ansökningsförfarandet avseende elever i de aktuella fristående förskole- och skolenheterna i förhållande till Migrationsverket, och som lämnar vidare de av Migrationsverket beviljade beloppen till de enskilda huvudmännen. När barnet har fått uppehållstillstånd När ett asylsökande barn får uppehållstillstånd normaliseras barnets förhållanden. Barnet får ett personnummer och blir folkbokfört i en kommun. Huvudreglerna avseende bosättning i Sverige, skolplikt och rätt till utbildning tillämpas på barnet. Migrationsverkets ansvar för kommunens kostnader för asylsökande barns utbildning upphör därmed som huvudregel. Undantag är stadgade i 8 andra och tredje stycken LMA till vilken 5 första stycket asylersättningsförordningen hänvisar. Utlänningar som vistas på förläggning har rätt till bistånd även efter det att de har beviljats uppehållstillstånd, om de inte anvisats eller kunnat utnyttja en anvisad plats i en kommun. Utlänningar som inte vistas på förläggning har rätt till bistånd även under en månad från den dag de har beviljats uppehållstillstånd. De barn som fått uppehållstillstånd men inte kunnat kommunplaceras och därför är kvar på en förläggning omfattas av det statliga ersättningsansvaret för barnens utbildning så länge som de är kvar på förläggningen. De barn som fått uppehållstillstånd och bor i eget boende eller är placerade i familjehem eller hem för vård eller boende omfattas av det statliga ersättningsansvaret under ytterligare en månad efter beslutet om uppehållstillstånd. Natalie Glotz Stade Stadsjurist JP Infonet Kornhamnstorg 6, Box 2237, 103 16 Stockholm 08-462 65 60, info@jpinfonet.se, www.jpinfonet.se