Psalm 23 1. Tack, gode Gud, för allt som finns. Först broder Sol av alla ting. Halleluja, halleluja. Vår broder låter dagen gry, ditt tecken är han i

Psalmer exempel 2. Psalm 11 3. Psalm 23 4. Psalm 46 5. Psalm 108 6. Psalm 109 7. Psalm 113 8. Psalm 116 9. Psalm 122 10. Psalm 134 11. Psalm 156 12. Psalm 169 13. Psalm 169 14. Psalm 172 15. Psalm 176 16. Psalm 179 17. Psalm 180 18. Psalm 181 19. Psalm 188 20. Psalm 189 21. Psalm 190 22. Psalm 191 23. Psalm 197 24. Psalm 198 25. Psalm 199 26. Psalm 200 27. Psalm 201 28. Psalm 206 29. Psalm 210 30. Psalm 212 31. Psalm 219 32. Psalm 231 33. Psalm 234 34. Psalm 235 35. Psalm 238 36. Psalm 239 37. Psalm 246 38. Psalm 247 39. Psalm 248 40. Psalm 249 41. Psalm 251 42. Psalm 256 43. Psalm 260 44. Psalm 261 45. Psalm 265 46. Psalm 269 47. Psalm 271 48. Psalm 277 49. Psalm 285 50. Psalm 289 51. Psalm 293 52. Psalm 297 53. Psalm 300 54. Psalm 301 55. Psalm 303 56. Psalm 304 57. Psalm 305 58. Psalm 308 59. Psalm 320 60. Psalm 322 61. Psalm 349 62. Psalm 481 63. Psalm 518 64. Psalm 522 65. Psalm 616 66. Psalm 643 67. Psalm 647 68. Psalm 730 69. Psalm 751 70. Psalm 762 71. Psalm 791 72. Psalm 797 73. Psalm 798 74. Psalm 799 75. Psalm 864 76. Herrens Bön

Psalm 11 O store Gud, när jag den värld beskådar som du har skapat med ditt allmaktsord, hur där din visdom väver livets trådar, och alla väsen mättas vid ditt bord. /: då brister själen ut i lovsångs ljud: O store Gud, o store Gud! :/ När jag hör åskans röst och stormar brusa och blixtens klingor springa fram ur skyn, när regnets kalla, friska skurar susa och löftets båge glänser för min syn - /: då brister själen ut i lovsångs ljud: O store Gud, o store Gud! :/ När sommarvinden susar över fälten, när blommor dofta invid källans strand, när trastar drilla i de gröna tälten vid furuskogens tysta, dunkla rand. /: då brister själen ut i lovsångs ljud: O store Gud, o store Gud! :/ När jag i Bibeln skådar alla under som Herren gjort sen förste Adams tid, hur nådefull han varit alla stunder och hjälpt sitt folk ur livets synd och strid. /: då brister själen ut i lovsångs ljud: O store Gud, o store Gud! :/ När tryckt av synd och skuld jag faller neder vid Herrens fot och ber om nåd och frid och han min själ på rätta vägen leder och frälsar mig från all min synd och strid /: då brister själen ut i lovsångs ljud: O store Gud, o store Gud! :/ När en gång alla tidens höljen falla, och jag får skåda det jag nu får tro, och evighetens klara klockor kalla min frälsta ande till dess sabbatsro /: då brister själen ut i lovsångs ljud: Tack gode Gud, tack gode Gud! :/

Psalm 23 1. Tack, gode Gud, för allt som finns. Först broder Sol av alla ting. Halleluja, halleluja. Vår broder låter dagen gry, ditt tecken är han i vår rymd. Tack för alla dina under. Halleluja, halleluja, halleluja. 2. Du tänder varje stjärnenatt, ger syster Mååne hennes prakt. Du sänder broder Vind att gå från land till land och driva molm. Tack för alla dina under. Halleluja, halleluja, halleluja. 3. Sjung, syster Vatten, stäm din brunn, bred ut ditt starka hav och sjung. Halleluja, halleluja. Nu faller regn på torra fält, och träden lyser, marken gläds. Tack för alla dina under. Halleluja, halleluja, halleluja. 4. Hör ord i natten: Varde ljus! Lys, broder Eld, och tacka Gud. Halleluja, halleluja. Giv härden glöd, lys upp vår stad, dess ljus når vida över hav. Tack för alla dina under. Halleluja, halleluja, halleluja. 5. Tack, gode Gud, för moder Jord. Än bär hon oss och vad vi gjort. Halleluja, halleluja. Hon bringar träd och frukter fram och blomstersmyckar alla land. Tack för alla dina under. Halleluja, halleluja, halleluja. 6. Tack, Gud, för syster Död, som tar allt levande i sitt förvar. Halleluja, halleluja. Hon för oss i sin tysta vagn en afton hem från mödans mark. Tack för alla dina under. Halleluja, halleluja, halleluja. 7. Må dag och natt, må liv och död nu lova Gud i samma kör. Halleluja, halleluja. En enda sång i allt som finns, min Gud, min Gud och alla ting. Tack för alla dina under. Halleluja, halleluja, halleluja.

Psalm 46 1. Låt mig få höra om Jesus, skriv i mitt hjärta vart ord, sjung för mig sången så dyrbar, skönaste sång på vår jord, sången som änglar i natten sjöngo för herdar en gång: Ära ske Gud i det höga, frihet från bojornas tvång. Låt mig få höra om Jesus, skriv i mitt hjärta vart ord, sjung för mig sången så dyrbar, skönaste sång på vår jord. 2. Säg mig det åter och åter hur på vår jord han gick kring, frestad, föraktad och ringa, ägande själv ingenting. Synderna mina dem bar han, smärtorna tog han på sig, redo att hela och hjälpa, redo att uppoffra sig. Låt mig få höra om Jesus, skriv i mitt hjärta vart ord, sjung för mig sången så dyrbar, skönaste sång på vår jord. 3. Låt mig få höra om korset, kvalen och smärtan han led. Visa mig graven i berget där man hans kropp lade ned. O, vilket under av kärlek: Det var för mig som han dog, det var för mig som han uppstod. Herre, min Gud, det är nog. Låt mig få höra om Jesus, skriv i mitt hjärta vart ord, sjung för mig sången så dyrbar, skönaste sång på vår jord.

Psalm 108 1. Gå, Sion, din konung att möta, Jerusalem, gläds åt din Gud. Strö palmer på väg för Messias, bered dig som väntande brud. Var glad, var glad, var glad i din Herre och Gud. Var glad, var glad och hylla din konung och Gud. 4. Han kommer ur graven med byte, och skuggornas boning blir ljus, och gravarnas slumrare väckas till liv utur seklernas grus. Var glad, var glad, var glad i din Herre och Gud. Var glad, var glad och hylla din konung och Gud. 5. Han kommer till sörjande hjärtan, och livet får annan gestalt. Han kommer i makt att regera, tills gud uti alla blir allt. Var glad, var glad och hylla din konung och Gud.

Psalm 109 1. Det susar genom livets strid en fläkt av himmelrikets frid, en klang av harpotoner. En aning fyller varje bröst, och stilla ljuder Andens röst i jordens alla zoner: O mänsklighet, ställ dörrn på glänt det är advent, det är advent! 2. Han kommer hit, en Mänskoson, ur Faderns rike fjärran från och gästa vill vår boning. Han kommer ned till jordens grus med himlens kärlek, nåd och ljus och bjuder oss försoning. Ett sken är nu i öster tänt det är advent, det är advent! 3. Han kommer med ett sällsamt bud från kärlekens och nådens Gud att bringa till de sina. Så öppna hjärtats tempelhus och låt hans rika, fulla ljus därinne klart få skina. Då blir Guds under sett och känt det är advent, det är advent

Psalm 113 1. Det är en ros utsprungen av Davids rot och stam, av fäderna besjungen, en ros i Juda land, en blomma skär och blid, mitt i den kalla vinter, i midnatts mörka tid. 2. Om denna ros allena ljöd förr Jesajas ord, att född av jungfrun rena han frälsa skall vår jord. Av Herrens nåd och makt oss detta under skedde som oss profeten sagt. 3. Den späda rosen fina, som doftar salighet, i mörker skall den skina, besegra dunkelhet. Sann Gud och mänska sann, oss arma mänskor frälsa från synd och död han kan. 4. O Jesus, dem som klagar i denna jämmerns dal nu med din hjälp ledsaga till himlens högtidssal. Ja, i din Faders hus låt oss dig evigt lova i salighet och ljus.

Psalm 116 1. Nu tändas tusen juleljus på jordens mörka rund. Och tusen, tusen stråla ock på himlens djupblå grund. 2. Och över stad och land i kväll går julens glada bud att född är Herren Jesus Krist, vår Frälsare och Gud. 3. Du stjärna över Betlehem, o, låt ditt milda ljus få lysa in med hopp och frid i varje hem och hus. 4. I varje hjärta armt och mörkt sänd du en stråle blid, en stråle av Guds kärleks ljus i signad juletid.

Psalm 122 1. Dagen är kommen, kärlek triumferar. Kom, låt oss skynda till Betlehem. Hälsad av änglar Krist är född till jorden. O kom, låt oss tillbedja, o kom, låt oss tillbedja, o kom, låt oss tillbedja vår Herre Krist. 2. Gud av Gud Fader, ljus av ljusens källa, Människoson av Maria född. Så Gud sin kärlek för all världen visar. O kom, låt oss tillbedja, o kom, låt oss tillbedja, o kom, låt oss tillbedja vår Herre Krist. 3. Ordet blev kött och tog sin boning bland oss, kom till vår jord. Kristus är hans namn. Så Gud sig härlig för all varlden visar. O kom, låt oss tillbedja, o kom, låt oss tillbedja, o kom, låt oss tillbedja vår Herre Krist.

Psalm 134 1. Gläns över sjö och strand, stjärna ur fjärran, du som i Österland tändes av Herran. Stjärnan från Betlehem leder ej bort, men hem. Barnen och herdarna följa dig gärna, strålande stjärna, strålande stjärna. 2. Natt över Judaland, natt över Sion. Borta vid västerrand slocknar Orion. Herden, som sover trött, barnet som slumrar sött, vakna vid underbar korus av röster, skåda en härligt klar stjärna i öster, 3. Gånga från lamm och hem, sökande Eden. Stjärnan från Betlehem visar dem leden fram genom hindrande jordiska fängsel hän till det glindrande lustgårdens stängsel. 4. Armar där sträckas dem, läppar där viska, viska och räckas dem, ljuva och friska: Stjärnan från Betlehem leder ej bort, men hem. Barnen och herdarna följer dig gärna, strålande stjärna, strålande stjärna.

Psalm 156 1. De trodde att Jesus var borta. De trodde att Jesus var död. Då kom han på stranden en morgon som lyste röd. 2. Han stod mitt ibland dem som förut. Bland stenarna brann det en glöd. Han lät dem få fiskar i näten och gav dem bröd. 3. Tro inte att Jesus är borta. Tro inte att Jesus är död. Han lever och ger oss att äta av livets bröd.

Psalm 169 1. I himmelen, i himmelen, där Herren Gud själv bor, Hur härlig bliver sällheten, hur outsägligt stor! Där ansikte mot ansikte jag evigt, evigt Gud får se, se Herren Sebaot. 2. I himmelen, i himmelen, vad klarhet, hög och ren! Ej själva solen liknar den uti sitt middagssken. Den sol, som aldrig nedergår och evigt oförmörkad står, är Herren Sebaot. 3. I himmelen, i himmelen, vas sälla utan tal! Av änglarna och helgonen vad glans i ärans sal! Min själ skall bliva dessa lik, av evighetens skatter rik, hos Herren Sebaot. 4. I himmelen, i himmelen man inga tårar ser. Ej döden, ej förgängelsen där skola härja mer. Där skänkes fröjd och härlighet och fridoch oförgängliget av Herren Sebaot. 5.I himmelen, i himmelen en sällhet du berett, som intet öra hörde än och intet öga sett, ej njuten av ett dödligt bröst, ej sjungen av en dödligs röst, o Herre, Sebaot. 6. I himmelen, i himmelen själv alla väsens Far med Sonen och Hugsvalaren en evig boning har. Ett trefalt helig sjunges där, då himlaskaran offer bär för Herre Sebaot. 7. O Fader, Son och Ande, dig ske evigt lov och pris. Ack, öppna ock en gång för mig din himmels paradis. Ja, när jag fast i trone står, jag av din hand min krona får, o Herre Sebaot.

Psalm 169 i 1937 års psalmbok 1. Fädernas kyrka i Sveriges land, kärast bland samfund på jorden! Vida hon famnar från strand till strand, fast är hon grundad av Herrens hand. Byggd till hans tempel i Norden. 2. Allt fick sin vigning i kyrkans famn: brudgummens löfte till bruden, hemmet, det nyföddas kristna namn, kämparnas färd till den sista hamn, fanan och konungaskruden. 3. Kristet och fritt vill Sverige bo, råda för landet allena. Därom i manlig och kristen tro, därom i strid eller lagfäst ro konung och folk sig förena. 4. Fädernas Sverige sig kämpat fram. Kristus var med det på banan, visade vägen för trofast stam: Kristus är trofast och svek är skam; korset stod tecknat på fanan. 5. Kristus har vunnit vår bästa gärd både i äran och nöden. Vida gick striden kring Sveriges härd, frid åt Guds kyrka var kampen värd, konungens kamp intill döden. 6. Minnen från templet och klockors malm fäderna följde, och sången. Ännu ur fängelsets natt och kvalm ljöd genom gallret en kämpes psalm; det var en svensk som satt fången. 7. Ädel är skaran, sen tusen år Gud i vår kyrka fått frälsa. Framåt vår hoppfyllda längtan går: ungdomen kristnad är Sveriges vår, Sveriges framtid och hälsa. 8. Komme nu åter till strid för Gud skaran sin Konung till möte, väpnad och villig, i helig skrud, samlad, som daggen på ljusets bud flödar ur morgonens sköte. 9. Kristnade ungdom, dig gånge väl. Strid för Guds ära i Norden. Kämpa för frihet åt bunden träl. Gud bringe friden till Sveriges själ, Gud bjude frid över jorden.

Psalm 172 1. De skall gå till den heliga staden de skall samlas i himlen en gång. De skall häpna gå in genom porten till en okänd värld, till ett annat liv. De skall sjunga, sjunga, ja sjunga en ny, jublande sång. 2. De skall minnas den grönskande jorden och de somrar som blommade där. De skall glömma det onda och svåra i en gammal värld, i ett svunnet liv. De skall sjunga, sjunga, ja sjunga en ny, jublande sång 3. De skall möta de trofasta vänner som de miste på jorden en gång. De skall leka med änglar och helgon i Guds paradis. De skall dansa där. De skall sjunga, sjunga, ja sjunga en ny, jublande sång 4. De skall möta den levande Herren, de skall se honom sådan han är och förvandlas i ljus till hans likhet. Deras hopp han var, deras liv han är. De skall sjunga, sjunga, ja sjunga en ny, jublande sång

Psalm 176 1. Din klara sol går åter opp, jag tackar dig, min Gud. Med kraft och mod och nyfött hopp jag höjer glädjens ljud. 2. Din sol går opp för ond och god, för alla som för mig; o, må jag så i tålamod och kärlek likna dig. 3. O, hjälp mig lyda dina bud och ha din vilja kär, förnöjd och glad i dig, min Gud, var dag jag lever här. 4. Då skall jag, trygg i råd och dåd, till dig, o Fader fly och än förnimma att din nåd är varje morgon ny.

Psalm 179 1. Morgon mellan fjällen. Hör, hur bäck och flod, sorlande mot hällen, sjunger: Gud är god, Gud är god. 2. Se, hur dagen bräcker, fram går ljusets flod. Dalen, som den väcker, svarar: Gud är god, Gud är god! 3. Skogens grenar glittrar, och med gladligt mod fåglarna, som kvittrar, sjunger: Gud är god, Gud är god! 4. Själ, vak upp och svara dem med nyfött mod. Höj din lovsång klara: Gud, vår Gud, är god, Gud är god.

Psalm 180 1. Var dag är en sällsam gåva, en skimrande möjlighet. Var dag är en nåd dig given från himlen, besinna det! 2. Var morgon är nåd och ansvar med löften och nya krav. Var afton står klara stjärnor och frågar dig vad du gav. 3. Var afton står fjärran stjärnor i glans över dag som flytt. Var morgon dig Herren kallar och väcker din vilja på nytt.

Psalm 181 1. Nu är det morgon, dimmorna lyfter, fågelsång över vaknande jord. Tacka för sången, tacka för ljuset och ljusets källa som är Guds ord. 2. Skapelsemorgon /nu genom regnet, havsbruset, vinden /Guds röst oss når. Tack, Gud, för marken,/skogarnas grönska. Varje ny morgon /ny är din nåd. 3. Jesus, du vandrar /än över jorden. Renad, försonad /i dig den blev. Död och uppstånden /är du oss nära. Paradisdagen /åt oss du ger.

Psalm 188 1. Så går en dag än från vår tid och kommer icke mer, och än en natt med Herrens frid till jorden sänkes ner. 2. Men du förbliver den du var, o Herre, full av nåd, och våra nätter, våra dar du tecknat i ditt råd. 3. Trygg i din vård jag lämnar mig, när solen från oss flyr, och gladligt skall jag prisa dig, när dagen åter gryr. 4. Men om det stilla dödens bud i denna natt jag hör, det är min tröst, att din, o, Gud, jag lever och jag dör.

Psalm 189 1. Bliv kvar hos mig, se, dagens slut är när. Bliv kvar, o Herre, snart är natten här. Då allting annat sviker och bedrar, du ende trogne tröstare, bliv kvar. 2. Som drömmar flyr, så ilar våra år. All jordens glädje likt en fläkt förgår. Allt hastar hän mot sin förvandling snar. Du är densamme, bliv du hos mig kvar. 3. Ej blott en blick, ett ord jag beder om. Nej, som till Emmaus du fordom kom och sorgsna bröders tunga börda bar, kom, ej att gästa blott, bliv hos mig kvar. 4. Du ensam kan betvinga mörkrets hot och giva styrka att stå frestarn mot. Var stund din närhet jag av nöden har; i köld, i sol bliv, Herre, hos mig kvar. 5. Som späd jag lades i din kärleks famn och blev välsignad i ditt dyra namn. Du mig ej lämnat, fast på villors stig jag ofta svek dig. O, bliv kvar hos mig. 5. Ej fruktar jag, då du är när i nåd. Då viker smärtan, aldrig fattas råd, av gravens fasa ej ett spår är kvar, och döden mist sin udd, när dig jag har. 6. Ditt kors skall skina för min blick, när sist jag somnar in, o Herre Jesus Krist. Då viker natten, morgon bräcker klar. I liv, i död bliv, Herre, hos mig kvar.

Psalm 190 1. Bred dina vida vingar, o Jesus, över mig, och låt mig stilla vila i ve och väl hos dig. Bli du min ro, min starkhet, min visdom och mitt råd, och låt mig alla dagar få leva av din nåd. 2. Förlåt mig alla synder, mig rena i ditt blod. Giv mig ett heligt sinne, en vilja ny och god. Tag i din vård och hägnad oss alla, stora, små, och låt i frid oss åter till nattens vila gå!

Psalm 191 1. Den dag du gav oss, Gud, är gången, och mörker sänkes kring oss ned. Ditt lov steg upp i morgonsången, ditt lov skall signa nattens fred. 2. När jorden sig i rymden vänder och ljuset går från trakt till trakt, ditt lov väcks upp i nya länder. Din kyrka håller troget vakt. 3. Den sol som oss till vila viger för andra tänder arbetsdag. Ur andras hjärtan bönen stiger om kraft att vandra i din lag. 4. Pris vare dig som jordens bana igenom öde rymder sträckt och som av jordens folk vill dana en enda helig mänskosläkt.

Psalm 197 1.Den blida vår är inne, och nytt blir jordens hopp. Ny fröjd får varje sinne, nytt liv får varje knopp. Hur livligt solen strålar, hur majestätiskt mild! För dödliga hon målar odödlighetens bild! 2. Förskönad nu naturen står klädd i högtidsdräkt. Vad ljuvlig vällukt, buren till oss av vindens fläkt! Vad prakt, vad rikedomar som skiftar tusenfalt! Se runtomkring dig blommar och lever, doftar allt. 3. Ur sky, ur luft och lunder vi fågelsången hör. Än sker Guds skaparunder, och allting nytt han gör. Då går vi som i drömmar på strand och skogens stig och ur vårt inre strömmar en lovsång, Gud, till dig. 4. Och allt som låg där fruset i dagar vintergrå skall löst av himmelsljuset mot blom och mognad gå. Vi glädes åt varandra, åt sol och sommartid, att på Guds jord få vandra och äga himlens frid.

Psalm 198 1. Likt vårdagssol i morgonglöd gick Jesus fram ur natt och död till liv förutan like. Därför, så länge världen står, det efter vinter kommer vår också i andens rike. 2. Som fåglars kör i lund och mark besjunger våren, blid och stark, och livets alla under, vi må besjunga med varann hans liv, som döden övervann i påskens morgonstunder. 3. Snart alla ängar stå i skrud, och skogen kläder sig som brud, när livets krafter blomma. Så komme vår i Jesu namn i folkens liv, i kyrkans famn, till alla själars fromma.

Psalm 199 1. Den blomstertid nu kommer, med lust och fägring stor. Du nalkas ljuva sommar, då gräs och gröda gror. Med blid och livlig värma till allt, som varit dött, sig solens strålar närma, och allt blir återfött. 2. De fagra blomsterängar och åkerns ädla säd, de rika örtesängar och lundens gröna träd, de skola oss påminna Guds godhets rikedom, att vi den nåd besinna, som räcker året om. 3. Man hörer fåglar sjunga med mångahanda ljud; skall icke då vår tunga lovsäga Herren Gud? Min själ, upphöj Guds ära, stäm upp din glädjesång till den som vill oss nära och fröjda på en gång. 4. O Jesus, du oss frälsar, du är de svagas sköld. Dig, glädjesol, vi hälsar. Värm upp vårt sinnes köld. Giv kärlek åt det hjärta som ingen kärlek får. Vänd bort all sorg och smärta, du vän som allt förmår. 5. Välsigna årets gröda och vattna du vårt land. Giv alla mänskor föda, välsigna sjö och strand. Välsigna dagens möda och kvällens vilostund. Låt livets källa flöda ur Ordets djupa grund.

Psalm 200 1. I denna ljuva sommartid gå ut, min själ, och gläd dig vid den store Gudens gåvor. Se, hur i prydning jorden står, se, hur för dig och mig hon får så underbara håvor. 2. Av rika löv är grenen full, och jorden täckt sin svarta mull med sköna gröna kläder. De fagra blommors myckenhet med större prakt och härlighet än Salomos dig gläder. 3. Nu växer säd för skördens tid, och ung och gammal gläds därvid och bör Guds godhet prisa, som vill i överdådigt mått oss människor så mycket gott var dag stund bevisa. 4. När jag hör trastens klara sång, när lärkan jublar dagen lång högt ovan fält och backar, då kan jag icke tiga still. Min Gud, så länge jag är till för livet jag dig tackar. 5. Ack, är det redan här så skönt på denna jord, så härligt grönt, hur skall det då ej bliva i himmelen, där Gud berett vad vad ingen här i världen sett och ord ej kan beskriva. 6. Ack, att jag redan stode där inför din tron, o Herre kär, och bure mina palmer. Jag ville då på änglars vis instämma i ditt lov och pris med tusen sköna psalmer. 7. Liksom ett träd i sol och regn så låt min själ i Andens hägn få växa alla dagar den sommar som av nåd jag får. Gud låt mig bära frukt i år, den frukt som dig behagar. 8. Behåll mig till ditt paradis, och låt mig på de trognas vis i dina gårdar grönska. Låt mig få tjäna dig allen, i trohet sann, i kärlek ren, så vill jag mer ej önska.

Psalm 201 1. En vänlig grönskas rika dräkt har smyckat dal och ängar. Nu smeker vindens ljumma fläkt de fagra örtesängar, och solens ljus och lundens sus och vågens sorl bland viden förkunnar sommartiden. 2. Sin lycka och sin sommarro de yra fåglar prisa: ur skogens snår, ur stilla bo framklingar deras visa. En hymn går opp av fröjd och hopp från deras glada kväden, från blommorna och träden. 3. Men du, o Gud, som gör vår jord så skön i sommarns stunder, giv att jag aktar främst ditt ord och dina nådesunder. Allt kött är hö, och blomstren dö, och tiden allt fördriver; blott Herrens ord förbliver. 4. Allt kött är hö. Allt flyktar här, och snart förvissna gräsen. Hos dig allena, Herre, är ett oförgängligt väsen. Min ande giv, det nya liv, som aldrig skall förblomma, fast äng och fält stå tomma. 5. Då må förblekna sommarns glans och vissna allt fåfängligt; min vän är min och jag är hans, vårt band är oförgängligt. I paradis han, huld och vis, mig sist skall omplantera, där intet vissnar mera.

Psalm 206 1. Herre, jag vill bida stilla vid din port, tills min själ din blida fadersblick försport. Trött på allt mitt egetödmjukt här jag står. Hjälp mig sista steget, du som allt förmår. 3. Månne Gud förkastar någon enda själ som till honom hastar? Nej, jag vet det väl: om än världen rämnar, Herrens nåd står kvar. Trygg är den som lämnar sig i hans förvar. 4. Det är gott att bida, Herre, vid din port, himlar öppnas vida, här är helig ort. Här min själ förnimmer glädjens nya ton, och jag ser ett skimmer från en snövit tron.

Psalm 210 1. Jag lyfter ögat mot himmelen och knäpper hop mina händer. Du käre Gud som är barnens vän, till dig min tanke jag vänder. 2. Jag är så glad att få tacka dig, och gärna vill jag det göra. Jag vet det visst att du ser på mig, och vad jag ber vill du höra. 3. Tack för allt gott du mig ständigt ger att känna, älska och äga. Tack, gode Fader, för mycket mer än jag kan tänka och säga. 4. Så skydda mig med dina starka hand, du Fader god utan like, och låt mig växa för livets land, som är ditt himmelska rike.

Psalm 212 1. Långt bortom rymder vida, längre än solar går, högre än stjärnor tindrar den bedjandes suckar når. Anden från stoftets världar lyfter sitt vingepar, klappar på himlaporten och söker sitt hem, sin Far. 2. Trång är all världen vida, hjälplös var jordisk vän. Själen får ro och fäste allena i himmelen. Mörkaste natt skall ljusna, bittraste kval få ro, lär du dig blott att vandra på bönernas himlabro. 3. Ringaste barn som beder lever oändligt tryggt, mäktar långt mer än hjälten som starkaste fästen byggt. Måtte vi aldrig glömma, var vi i världen går, att till Guds eget hjärta den bedjandes suckar när.

Psalm 219 1. Jag skulle vilja våga tro att någon har mig kär. Jag skulle vilja våga tra att Gud kan vara här. Jag skulle vilja våga tro att kärlek är den makt som ändå världen bär. 2. Jag skulle gärna vilja tro, men vem törs gära så? Jag skulle gärna vilja be, men vem kan bönen nå? Jag skulle gärna vilja tro att någon ser den mening jag ej fattar mer. 3. Jag skulle vilja våga tro att någon ser all nöd. Jag skulle vilja våga tro att Gud finns bortom död. Jag skulle vilja våga tro att någon fanns som ville att jag vore hans. 4. Jag skulle vilja våga tro. Jag kan ju inte mer. Som kornet väntar tid att gro, att livets under sker, så väntar jag och längtar jag att jag skall få den tro jag inte själv kan nå.

Psalm 231 1. Oändlig nåd mig Herren gav och än i dag mig ger. Jag kommit hem, jag vilsen var, var blind, men nu jag ser. 2. Guds nåd, jag skälvde inför den, men sedan gav den ro, och aldrig var den större än den dag jag kom till tro. 3. Jag kom ur tvivel, mörka djup, ur vanmakt och ur skam. Den nåd som bar mig intill nu skall bära ända fram. 4. Guds löften ger vår längtan svar, som klippan är hans ord. Ej bättre sköld och skydd jag har i himmel och på jord.

Psalm 234 1. O salighet, o gåtfullhet, o Kristi törnekrona, som mer än världens visdom vet och varje synd kan sona, som mer än världens visdom vet och varje synd kan sona. 2. Jag träder nu till korset fram/ur dödens syndaländer att ge min själ liksom ett lamm/ i Jesu frälsarhänder, att ge min själ liksom ett lamm/i Jesu frälsarhänder. 3. Jag svär dig trohet, ödmjukhet/och lydnad intill döden från denna stund för evighet/ du vårdar mina öden, från denna stund för evighet/du vårdar mina öden. 4. Nu all min synd du tagit har /av fröjd vill hjärtat gråta jag är ditt barn du är min Far /o salighetens gåta, jag är ditt barn du är min Far /o salighetens gåta!

Psalm 235 1. Som en härlig gudomskälla, rik och mäktig, djup och stor, är den kärlek, nåd och sanning som i Jesu hjärta bor. Han har öppnat pärleporten, så att jag kan komma in. Genom blodet har han frälst mig och bevarat mig som sin. 2. En gång som en jagad duva, som en sårad hjort jag var, men ett djupt förkrossat hjärta Jesus ej förskjutit har. Han har öppnat pärleporten... 3. Under över alla under! Allt förlät han mig en gång. Om hans underbara godhet glad jag sjunger nu min sång. Han har öppnat pärleporten... 4. När en gång i livets morgon till den gyllne port jag når, då för Jesu stora kärlek ock för mig den öppen står. Han har öppnat pärleporten...

Psalm 238 1. Jag lyfter mina händer upp till Guds berg och hus. Från dem han hjälpen sänder och skickar ut sitt ljus. Mig Herren alltid leder, som jord och himmel gjort. Han hör mig när jag beder och skyddar mig alltfort. 2. Han låter mina fötter ej slinta, ty han är en väktare ej trötter och blir mig alltid när. Han nådigt mig bevarar och skyddar mig från fall, mig dag och natt försvarar, välsignar ock mitt kall. 3. Allt ont han från mig vänder och frälsar kropp och själ. Vad än som här mig händer, så slutar det dock väl. Min utgång han bevarar, min ingång likaså. Sin nåd Gud aldrig sparar för dem med honom stå.

Psalm 239 1. Av hjärtat håller jag dig kär. Kom, Jesus Kristus, var mig när. Hos dig vill jag förbliva, ty i den hela vida värld är idel oro, sorg och flärd, men du har frid att giva. Och lider jag till själ och kropp är du min tröst, mitt enda hopp, min hjälpare, min herde god, som återlöst mig med ditt blod. O Jesus Krist, min Frälserman, min Frälserman, allena du mig hjälpa kan. 2. För vad jag är och har och får jag tackar dig, som allt förmår, för varje nådegåva. Gud, lär mig också bruka rätt till andras hjälp vad du mig gett, så kan jag bäst dig lova. Allt gott, o Gud, du själv mig lär. Mot ondskan mitt beskydd du är. Låt ingen motgång hindra mig att hålla fast vid tron på dig. O Jesus Krist, ack, för din död, ack, för din död, var du min tröst i all min nöd. 3. Sänd, Herre, dina änglar ut, och låt min själ vid livets slut av dem till dig bli tagen. Min kropp som läggs i jorden ned, låt den få vila i din fred intill den sista dagen. Väck upp mig då, benåda mig, låt mina ögon skåda dig i glädje stor, o du Guds Son, försonare på nådens tron. O Jesus Krist, ack, bönhör mig, ack, bönhör mig, i liv och död jag tillhör dig.

Psalm 246 1. Här en källa rinner, säll den henne finner! Hon är djup och klar, gömd, men uppenbar. 2. Andens törst hon släcker/och i hjärtat väcker frid och stilla ro,/kärlek, hopp och tro. 3. Ja, uti dess flöden/gives bot mot döden: i dess friska flod/blir min vilja god. 4. Du Guds kärleks källa,/du skall evigt välla, evigt hälsosam/skall din flod gå fram.

Psalm 247 1. Befall i Herrens händer, din möda och din väg, och hur sig världen vänder, hans ord i hjärtat äg. Ty intet ord är givet som Herrens ord, så visst. Det visar väg till livet, och för dig hem till sist. 5. Tro ej han löftet bryter, tro ej han glömmer dig, när stormen kring dig ryter och molnen hopar sig. Han far på vindens vingar, gör molnen till sin vagn och själva skadan tvingar att tjäna dig till gagn. 2. För lycka, makt och ära i denna värld ej strid. Låt sorgen dig ej tära för denna korta tid. Det är till andra strider dig Herren kallat har. Det är för andra tider han lönen åt dig spar. 3. Här gäller det att verka för honom som dig sänt och låta Anden stärka det liv som han har tänt. Här gäller det att söka först hans rättfärdighet och sträva att föröka hans rikes härlighet. 6.Var trofast! Natten dagas, nu purpras österns rand. Allt mörker skall förjagas utav den Starkes hand som ur sitt hus Orion och morgonstjärnan för och nåden över Sion i gryningsdaggen strör. 7.Alltså, Guds hjälp förbida och räds ej mänskors hot. Är Herren på din sida, vem kan dig stå emot? Sin kraft han dem förlänar som vandrar i hans bud. Allt till det bästa tjänar för dem som älskar Gud. 4. Så strid mot helig iver mot mörker synd och brist och vet att Kristus giver dig segerns lön till sist. I glädjen och i nöden håll dig till Herrens bud. Var trogen intill döden och hoppas allt av Gud.

Psalm 248 1. Tryggare kan ingen vara än Guds lilla barnaskara, stjärnan ej på himlafästet fågeln ej i kända nästet. 2. Herren sina trogna vårdar uti Sions helga gårdar; över dem han sig förbarmar, bär dem uppå faders armar. 3. Ingen nöd och ingen lycka, skall utur hans hand dem rycka. Han, vår vän för andra vänner, sina barns bekymmer känner. 4. Gläd dig då, du lilla skara: Jakobs Gud skall dig bevara. För hans vilja måste alla fiender till jorden falla. 5. Vad han tar och vad han giver, samme Fader han dock bliver, och hans mål är blott det ena: barnets sanna väl allena.

Psalm 249 1. Blott en dag ett ögonblick i sänder, vilken tröst, vad än som kommer på! Allt ju vilar i min Faders händer, skulle jag, som barn väl ängslas då? Han som bär för mig en faders hjärta, han ju ger åt varje nyfödd dag dess beskärda del av fröjd och smärta, möda, vila och behag. 2. Själv han är mig alla dagar nära, för var särskild tid med särskild nåd. Varje dags bekymmer vill han bära, han som heter både Kraft och Råd. Morgondagens omsorg får jag spara, om än oviss syns min vandrings stig. Som din dag, så skall din kraft ock vara, detta löfte gav han mig. 3. Hjälp mig då att vila tryggt och stilla blott vid dina löften, Herre kär, ej min tro och ej den tröst förspilla som i ordet mig förvarad är. Hjälp mig, Herre, att vad helst mig händer, taga ur din trogna fadershand blott en dag, ett ögonblick i sänder, tills jag nått det goda land.

Psalm 251 1. Var jag går i skogar, berg och dalar, följer mig en vän, jag hör hans röst. Han osynlig är, men till mig talar, talar stundom varning, stundom tröst. Han, min Herde, gick för mig i döden, men han lever i all evighet. /: Sina får han följer, vårdar, föder med osäglig trofasthet. :/ 2. Allt vad vi på färden kan behöva, allt för evigt har jag i min vän. Allt som här mitt hjärta kan bedröva känner han och tröstar mig igen. När långt borta tycks mig vännen kära, jag då minns hans ord: En liten tid, /: sen en tid igen, och jag är nära, då blir åter fröjd och frid. :/ 3. När på Tomas Segerfursten tänker, ser att tyngd och tvivlande han går, skyndar han och honom nåden skänker att få se och röra vid hans sår. Tomas, rörd av Jesu varma hjärta, övervunnen av hans marterskrud, /: ropar, fylld av fröjd och kärlekssmärta: O min Herre och min Gud! :/ 4. Endast du, Uppståndne, kan mig frälsa, endast du är med mig var jag går. Dina sår är läkedom och hälsa. Fäst min tro vid dig, att hem jag når. Genom liv och död du, Herre, led mig. Låt mig uppstå, klädd i renhets skrud, /: frälst och salig ropa, när jag ser dig: O min Herre och min Gud! :/

Psalm 256 1. Var inte rädd. Det finns ett hemligt tecken, ett namn som skyddar dig nu när du går. Din ensamhet har stränder in mot ljuset. Var inte rädd. I sanden finns det spår. 2. Han älskar dig, han väntar dig ikväll - en kväll när du förstår hans hemlöshet och hur han längtar efter dina steg : från evighet har han stämt möte här. 3. Var inte rädd. Det finns en mörklagd hamn, du ser den inte nu, men färdas dit. En dag skall du bekänna högt hans namn, hans kärleks frid som ingenting begär. 4. Du är på väg. En dag blir natten vit. En dag och stjärnor växer ur hans famn. Var inte rädd. Det finns en mörklagd hamn. Du ser den inte nu, men färdas dit.

Psalm 260 1. Jag kan icke räkna dem alla, de prov på Guds godhet jag rönt. Likt morgonens droppar de falla och glimma likt dessa så skönt. Jag kan icke räkna dem alla, de prov på Guds godhet jag rönt. 2. Likt stjärnornas tallösa skara de hava ej namn eller tal, men stråla likt dessa så klara jämväl i den mörkaste dal. Likt stjärnornas tallösa skara de hava ej namn eller tal. 3. Jag kan icke räkna dem alla, men ack, må jag tacka dess mer! Guds kärleks bevis må jag kalla de under av nåd han beter. Jag kan icke räkna dem alla, men ack, må jag tacka dess mer.

Psalm 261 1. Tack, min Gud, för vad som varit, tack för allt vad du beskär! Tack för tiderna som farit! Tack för stund, som inne är! Tack för ljusa, varma vårar, tack för mörk och kulen höst! Tack för redan glömda tårar, tack för friden i mitt bröst! 2. Tack för vad du uppenbarat! Tack för vad jag ej förstår! Tack för bön som du besvarat, tack för vad jag icke får! Tack för livets hemligheter! Tack för hjälp i nödens stund! Tack för nåd som ingen mäter! Tack för blodets fridsförbund! 3. Tack för himmel blå i livet! Tack för moln du strött därpå! Tack för solljus, av dig givet! Tack för mörkret likaså! Tack för prövningar och strider! Tack för hopp som uppfyllts väl! Tack för dagen som framskrider! Tack för hopp som slagit fel! 4. Tack för rosorna bland vägen! Tack för törnet ibland dem! Tack för resta himlastegen! Tack för evigt tryggat hem! Tack för kors och tack för plåga! Tack för himmelsk salighet! Tack för stridens klara låga! Tack för allt i evighet!

Psalm 265 1. Ingen hinner fram till den eviga ron, som sig ej eldigt framtränger. Själen måste utstå en kamp för den tron, varpå dess salighet hänger. Porten kallas trång, och vägen heter smal, hela Herrens nåd är ställd uti ditt val, men här gäller tränga, ja, tränga sig fram, annars är himlen förlorad. 2. Hindren äro många. Gör motstånd, min själ, Satan dig nåden ej unnar. Träng dig framom allt som vill hindra ditt väl, övergiv världenes brunnar. Lyd ej deras röst som ropa: följ med oss! Ty, min dyra själ, du måste då förgås. Nej, för Jesu kärlek, jag råder och ber: Strid i Guds kraft för din krona. 3. Härlighetens himmel är värd all din flit, värd all din bön och din längtan. Ingen ångrar sig, som har väl hunnit dit, kronan förtjänar din trängtan. Därför vakna upp och se dig flitigt om, gör dig väl beredd till Herrens stora dom. Bröllopskläder fordras av var och en själ, som in i staden skall komma. 4. Aldrig blir du insläppt i himmelens land, tro mig, o själ, vad jag säger, aldrig kastas ankar på himmelens strand, om du sann tro icke äger. Tron skall rädda dig, så framt du räddas skall; därför, käre, hör och res dig från ditt fall, bättra dig och tro Jesu ljuvliga ord. Detta, ja, detta är vägen. 5. Hela vida världen Gud bjuder och ber: Kämpa för sällhetens krona. Herren dig av nåde den skatten visst ger, sträva därefter i trona. Himlafaderns hand är utsträckt till din själ, Frälsarn klappar på, han ömmar för ditt väl, nådens helge Ande vill störa din sömn.

Psalm 269 1. Sorgen och glädjen, de vandrar tillsamman, medgång och motgång här tätt följes åt. Skyar med solsken, och suckar med gamman skiftar alltjämt på vår jordiska stråt. Jorderiks gull stoft är och mull. Himlen allen är av salighet full. 2. Nyckfull är lyckan till väsen och tycke. Sorgen tar säte i konungens barm; ofta ett bröst under kosteligt smycke gömmer sin oro och hemliga harm. alla har sitt, /hårt eller blitt. Himlen allena är sorgen kvitt. 3. välde och rikedom, visdom och ära, ungdom och hälsa i blomstrande år högt över andra sitt huvud kan bära, måste dock vissna och läggas på bår. Natt faller på. /Allt skall förgå, himmelens salighet ensam bestå.

Psalm 271 1. Närmare, Gud, till dig, närmare dig! Om det än blir ett kors som lyfter mig, sjunger jag innerlig: Närmare, Gud, till dig, närmare, Gud, till dig, närmare dig. 2. Döljer för pilgrim trött solen sitt sken, blir än min huvudgärd hårdaste sten, skall jag dock drömma mig närmare, Gud, till dig, närmare, Gud, till dig, närmare dig. 3. Där skall all nåd du gav stå för min syn såsom en stege rest upp emot skyn. Änglar där vinkar mig närmare, Gud, till dig, närmare, Gud, till dig, närmare dig. 4. Vaknad, jag reser glad stenen så hård såsom mitt Betel upp minnet till vård. Natten ju förde mig närmare, Gud, till dig, närmare, Gud, till dig, närmare dig. 5. Sist, när jag ställa får uppåt min färd och ren till ända är jordlivets värld, viskar det än i mig: Närmare, Gud, till dig, närmare, Gud, till dig, närmare dig!

Psalm 277 1. Så tag nu mina händer och led du mig, att saligt hem jag länder, o Gud, till dig. Ditt barn i nåd ledsaga, min väg är svår. Jag vill ett steg ej taga där du ej går. 2. Ja, låt mitt arma hjärta en gång få ro, åt dig i fröjd och smärta sig helt förtro, och låt ditt barn sig luta intill ditt bröst och sina ögon sluta och finna tröst. 3. Får jag ej strax förnimma ditt starka stöd, jag ser dock målet glimma ur natt och nöd. Så tag då mina händer, och led du mig, att saligt hem jag länder, o Gud, till dig.

Psalm 285 1. Det finns djup i Herrens godhet, och dess gränser ingen ser. Det finns värme i hans domslut, mer än någon frihet ger. Det finns underbar förlossning i det blod som göts en gång. Det finns glädje bortom graven och en framtid full av sång. 2. Det finns nåd för nya världar, mycket större än den här, nya skapelser och tider, nåd för allt som blir och är. Det finns underbar förlossning i det blod som göts en gång. Det finns glädje bortom graven och en framtid full av sång. 3. Gud, för uppbrott och förvandling lär oss glömma bort vårt jag. Driv oss ut att bygga broar till en okänd morgondag. Det finns underbar förlossning i det blod som göts en gång. Det finns glädje bortom graven och en framtid full av sång.

Psalm 289 1. Guds kärlek är som stranden och som gräset, är vind och vidd och ett oändligt hem. Vi frihet fick att bo där, gå och komma, att säga ja till Gud och säga nej, Guds kärlek är som stranden och som gräset, är vind och vidd och ett oändligt hem 2. Vi vill den frihet där vi är oss själva, den frihet vi kan göra något av, som ej är tomhet men en rymd för drömmar en jord där träd och blommor kan slå rot. Guds kärlek är som stranden och som gräset, är vind och vidd och ett oändligt hem. 3. Och ändå är det murar oss emellan, och genom gallren ser vi på varann. Vårt fängelse är byggt av rädslans stenar. Vår fångdräkt är vårt eget knutna jag. Guds kärlek är som stranden och som gräset, är vind och vidd och ett oändligt hem. 4. O döm oss, Herre, frisäg oss i domen I din förlåtelse vår frihet är. Den sträcker sig så långt din kärlek vandrar bland alla människor, folk och raser här. Guds kärlek är som stranden och som gräset, är vind och vidd och ett oändligt hem.

Psalm 293 1. Sanningens Ande, himmelskt ljus du tänder, klarhet du sprider, tröst och hopp du sänder. Kom att oss leda. Vi till dig oss vänder: Helga vår kunskap. 2. Led oss att söka i vad vi får lära evige Faderns visdom, makt och ära. Låt Kristi kärlek fostra oss att bära frukt för Guds rike. 3. Du som är vägen, sanningen och livet, eviga ljus, till salighet oss givet, Kristus, låt ordet, i vårt hjärta skrivet, helt oss förnya. 4. Herre, du ensam är det sanna ljuset som kan oss leda hem till fadershuset. Lys oss, att under vandringen i gruset dig vi må följa.

Psalm 297 1. Härlig är jorden, härlig är Guds himmel, skön är själarnas pilgrimsgång. Genom de fagra riken på jorden gå vi till paradis med sång. 2. Tidevarv komma, tidevarv försvinna, släkten följa släktens gång. Aldrig förstummas tonen från himlen i själens glada pilgrimssång. 3. Änglar den sjöngo först för markens herdar. Skönt från själ till själ det ljöd: Människa, gläd dig, Frälsarn är kommen, frid över jorden Herren bjöd.

Psalm 300 1. O, hur saligt att få vandra hemåt vid vår Faders hand. Snart vi slutat ökenfärden och går in i Kanaans land. Härligt sången där skall brusa, stark som dånet av en vattenflod: Äran tillhör Gud och Lammet, som oss vunnit med sitt blod. 2. Här vid älvarna i Babel tystnar ofta nog vår sång, men vi väntar bättre dagar i Jerusalem en gång. Härligt sången där skall brusa, stark som dånet av en vattenflod: Äran tillhör Gud och Lammet, som oss vunnit med sitt blod. 3. Intet mörker där skall vara, inga tårar, ingen nöd, ingen synd och ingen plåga, ingen djävul, ingen död. Härligt sången där skall brusa, stark som dånet av en vattenflod: Äran tillhör Gud och Lammet, som oss vunnit med sitt blod. 4. Här vi skiljs ifrån varandra, här är möda, sorg och strid, men uti den gyllne staden snart vi mötas får i frid. Härligt sången där skall brusa, stark som dånet av en vattenflod: Äran tillhör Gud och Lammet, som oss vunnit med sitt blod. 5. O, må ingen bli tillbaka här i denna mörka värld. Må vi alla där få mötas efter slutad pilgrimsfärd. Härligt sången där skall brusa, stark som dånet av en vattenflod: Äran tillhör Gud och Lammet, som oss vunnit med sitt blod.

Psalm 301 1. Hur ljuvligt det är att möta på väg till Jerusalem en återlöst syskonskara när ensam man vandrar hem. Det är som en fläkt ifrån ovan som Herren oss sänder ner att stärka den trötte vandrarn som upp emot himlen ser. 2. Det finns ingen jordisk släktskap,/ det finns ej ett vänskapsband som binder hjärta till hjärta / så fast uti främlingsland som detta att äga gemensamt/en Fader, en tro, ett hopp, att vara en andlig enhet/ som lemmar i Kristi kropp. 3. Det finns inga ord för glädjen som Andens gemenskap ger. En försmak den är av himlen, där aldrig vi skiljas mer. Som bröder och systrar i Herren vi möts för en liten tid. Vi räcker varandra handen och önskar varandra frid.

Psalm 303 1. Det finns en väg till himmelen, en väg till Guds Jerusalem, den vägen är den helga tron på Jesus Krist, Guds egen Son. 2. Det finns en väg till Herrens bön, som Jesus själv den strålar skön. Vad ingen sett, vad ingen hört, det har Han in i tiden fört. 3. Och vill du själv den vägen gå, så är Hans ord att lita på, men tvivla ej, allenast tro det går en bro från tro till ro. 4. Det finns en väg till himmelen, en väg till Guds Jerusalem, den börjar här, den börjar nu, var än den går, den går till Gud.

Psalm 304 1. Lär mig, du skog, att vissna glad en gång som höstens gula blad: en bättre vår snart blommar, då härligt grönt mitt träd skall stå och sina djupa rötter slå i evighetens sommar. 2. Lär mig, du fågel, med din flykt att bryta upp och färdas tryggt mot obekanta stränder. När allt är vinter här och is, jag mot ett evigt paradis min blick och längtan vänder. 3. Lär mig, du fjäril, vingad, lätt, vad Herren ock åt mig berett, där du mot höjd dig svingar. I går dig puppan inneslöt, i dag du glad ditt fängsel bröt, min själ skall ock få vingar. 4. O Jesus Krist, som ur din grav stod upp med evigt liv och gav det ut åt världen vida, giv mig ditt liv, att även jag må efter bitter långfredag min påskdagsmorgon bida.

Psalm 305 1. Var är den Vän som överallt jag söker? När dagen gryr, min längtan blott sig öker; när dagen flyr, jag än ej honom finner, fast hjärtat brinner. 2. Jag ser hans spår varhelst en kraft sig röjer, en blomma doftar och ett ax sig böjer. Uti den suck jag drar, den luft jag andas, hans kärlek blandas. 2. Jag hör hans röst där sommarvinden susar, där lunden sjunger, och där floden brusar; jag hör den ljuvast i mitt hjärta tala och mig hugsvala. 5. Ack, när så mycket skönt i varje åder av skapelsen och livet sig förråder, hur skön då måste själva källan vara, den evigt klara!

Psalm 308 1. När jag lever har jag dig, dör jag är du kvar hos mig. Om jag lever eller dör, dig, o Herre, jag tillhör. 2. I din hand mitt liv är lagt, din min dag och din min natt. Ont och gott, vad än mig sker, du, o Gud, en mening ger. 3. Gud, för dig finns ingen död, ej för den som dig tillhör. Gränslös kärlek, salighet är det liv som du oss ger.

Psalm 320 1. Tänk, när en gång det töcken har försvunnit, som över detta livet breder sig, när evighetens sköna dag upprunnit och himmelskt solljus flödar på min stig. 2. Tänk, när en gång vart varför blir besvarat, var gåta löst, som här jag grubblat på, när allting blir av Herren själv förklarat, tänk, när jag Herrens väg skall fullt förstå. 3. Tänk, när en gång är stillad varje smärta, vart sår är läkt, var längtan nått sin hamn, när varje tår avtorkats vid Guds hjärta och varje snyftning tystnat i hans famn. 4. Tänk, när en gång med obeslöjat öga jag honom ser som här jag trodde på och där inför hans majestät det höga får böja knä och sjunga högt hans lov. 5. Tänk, när en gång jag utan synd skall vara, var tanke ren, var gärning utan brist, när jag ej ängslas mer för någon fara och varje frestelse sin kraft har mist. 6. Tänk, när en gång i himlens gyllne salar jag med den vän som jag på jorden fann om evighetens nya liv får tala och om det liv som likt en dröm försvann. 7. O ljuva tanke, sjung du i mitt hjärta var gång mig vägen tyckes lång och svår. Den tröst jag får tar bort var bitter smärta. Då kan jag le och stilla blir min gråt.

Psalm 322 1. Jag är en gäst och främling, som mina fäder här, mitt hem är ej på jorden, nej, ovan skyn det är. Däruppe bor min Fader i härlighet och ljus, där ville jag ock vara uti mitt Faders hus. Hem, hem, mitt kära hem, ej finns en plats på jorden så skön som du mitt hem. 2. Däruppe bor min Jesus, min Frälsare så huld som gick för mig i döden och tog på sig min skuld. Om glädjen blomsterströdde vart steg jag här går fram, jag skulle ändå längta hem till Guds dyra Lamm. Hem, hem, mitt kära hem, ej finns en plats på jorden så skön som du, mitt hem. 3. Hur jordens blommor doftar av friskhet och behag, och hur dess fåglar sjunger den sköna sommardag, hur vänner dyra, kära så ljuvligt möter mig, mitt hjärta ändå längtar, o sköna hem, till dig. Hem, hem, mitt kära hem, ej finns en plats på jorden så skön som du, mitt hem. 4. Ty här på denna jorden är synden med i allt och ger åt allt det sköna en främmande gestalt. Fast den ej kan fördöma, sen själv fördömd den är, den kan mig ännu plåga, men så den skall ej där. Hem, hem, mitt kära hem, ej finns en plats på jorden så skön som du, mitt hem. 5. Och snart, så ordet säger, jag skall ock hinna dig. Min Jesus själv skall komma och hämta mig till sig. Då skall jag salig skåda vad här jag trodde på och till min Jesu ära den gyllne harpan slå. Hem, hem, mitt kära hem, ej finns en plats på jorden så skön som du mitt hem

Psalm 349 1. Länge, länge har mitt hjärta sökt och längtat efter friden, sökt i oro och i smärta, aldrig funnit den i tiden. Du, o Gud, dess rop besvarar. Vanmakt du i visshet vänder. Du din vilja uppenbarar, när din Son till oss du sänder. 2. Ner till oss som ängslas stiger han med kärlek och försoning, och hans Ande hjärtat viger till sitt tempel och sin boning. Sig med människonaturen Herrens härlighet förenar, och Guds Son, av kvinna buren, blir det offer som oss renar. 3. I Guds helgedom ingången han ock min förlossning funnit. Han åt mig i synder fången frid och frihet återvinnit. I hans fotspår skall jag sträva, en gång bli för himlen mogen, dö från världen för att leva, Gud, för dig, din vilja trogen. 4. Salig, salig den som kände, den som trodde dig allena, du all sannings Gud som sände den som oss med dig förenar, Jesus Kristus, du är ordet, vägen, sanningen och livet, och i himlen och på jorden finns ej annat namn oss givet.

Psalm 481 1. Alla källor springer fram i glädje när Maria sjunger om sin Herre, och hon böjer sig i tro och tillit. Du vare lovad, Kristus. 2. Skriftens dolda mening, dunkla löften brister nu som knopparna om våren med en doft från paradisets lunder. Du vare lovad, Kristus. 3. Han som tronar i sin höga himmel blir ett svagt och värnlöst foster. Så har nådens under skett på jorden. Du vare lovad, Kristus. 4. O Maria, lär mig dina sånger! Lär mig älska honom som har vandrat genom död och grav till ljusets rike. Du vare lovad, Kristus. 5. Alla mina källor är hos Jesus, och de springer fram i Andens glädje när jag böjer mig och prisar Herren. Du vare lovad, Kristus.

Psalm 518 1. Hur härligt vittna land och sjö ännu i frost och vintersnö, o Gud, om dina under! Förvissnad, öde, mörk och kall, är jorden dock din fotapall som i sin blomstrings stunder. 2. Hon ändat har sin arbetsdag, hon böjer sig för ditt behag och kläder av sin prydnad. Nu vilar hon i sabbatsfrid och bidar nästa arbetstid i tålamod och lydnad. 3. Ty du, barmhärtig är från år, bevarar för en nyfödd vår det frö som drivan täcker. Det lever i sin mörka grav; du lyfter snart dess täcke av, din sol det återväcker.

Psalm 522 1. I Guds tystnad får jag vara ordlös, stilla, utan krav. Klara rymder, öppna dagar: här en strand vid nådens hav. 2. I Guds kärlek vill jag vila, vet mig önskad, älskad, sedd. Övar mig i barnets tillit, prövar höjd och djup och bredd. 3. I Guds ande kan jag andas: bön ger liv ur död som svar. Ögonblickets närhet rymmer allt som blir och är och var. 4. Vid Guds hjärta är jag buren, innesluten i hans famn. Medan hemligheten djupnar viskar Fadern ömt mitt namn.

Psalm 616 1. Med alla Herrens fromma jag till den staden går, där livets träd i blomma vid livets källa står, där tusen sinom tusen åtnjuter vad vi tror, och i de sälla husen hos Gud för evigt bor. 2. Och herdens röst jag känner som ropar mej vid namn, och många gamla vänner där räcker mej sin famn. Ty sorgerna och nöden ej hittar denna stråt, och aldrig mer skall döden oss kunna skilja åt. 3. Här får vi tåligt lida och vara vid gott mod och Herrens dag förbida och tro att Gud är god. Ack, för så liten möda, vad härlig lön han ger! Där skall ej hjärtat blöda, ej ögat gråta mer! 4. O klarhet, som fördriver all tidens dunkelhet! O härlighet som bliver min lott i evighet! Där alla tungor höjer vår Faders lov och pris och alla hjärtan röjer att Gud är god och vis.