PRODUKTRESUMÉ 1 LÄKEMEDLETS NAMN Amlodipin Actavis 5 mg tablett Amlodipin Actavis 10 mg tablett 2 KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING Amlodipin Actavis 5 mg tablett: 1 tablett innehåller amlodipinmesilatmonohydrat motsvarande 5 mg amlodipin. Amlodipin Actavis 10 mg tablett: 1 tablett innehåller amlodipinmesilatmonohydrat motsvarande 10 mg amlodipin. Beträffande hjälpämnen se 6.1. 3 LÄKEMEDELSFORM Tablett. Amlodipin Actavis 5 mg tablett: Tabletterna är vita till benvita, runda och bikonvexa och märkta 5 på ena sidan. Amlodipin Actavis 10 mg tablett: Tabletterna är vita till benvita, runda, bikonvexa och har skåra och är märkta 10 på den ena sidan. 4 KLINISKA UPPGIFTER 4.1 Terapeutiska indikationer Hypertoni. Kronisk stabil angina pectoris och angina pectoris utlöst av kranskärlsspasm. 4.2 Dosering och administreringssätt Vuxna Vanlig initialdos för behandling av både hypertoni och angina pectoris är 5 mg en gång dagligen. Om önskad terapeutisk effekt inte uppnås inom 2-4 veckor kan dosen ökas till maximalt 10 mg dagligen (som engångsdos). Dosen anpassas individuellt. Barn (under 12 år) Amlodipin rekommenderas inte till barn. Äldre Normal dosering rekommenderas till äldre, men ökning av dosen bör ske med försiktighet (se 5.2 Farmakokinetiska uppgifter). Patienter med nedsatt njurfunktion
Normal dos kan ges till dessa patienter (se 5.2 Farmakokinetiska uppgifter). Patienter med nedsatt leverfunktion Amlodipin skall ges med försiktighet eftersom dosen inte fastställts vid nedsatt leverfunktion (se 4.4 Varningar och försiktighetsmått). Tabletterna skall tas med ett glas vatten och kan tas oberoende av måltid. Amlodipin Actavis 10 mg tabletter Håll tabletten med båda händer med skåran vänd från tummen. Tryck lätt för att dela tabletten i två delar. 4.3 Kontraindikationer Amlodipin är kontraindicerat för patienter med: Svår hypotoni Chocktillstånd Överkänslighet mot dihydropyridinderivat, amlodipin eller mot något hjälpämne Hjärtsvikt efter akut hjärtinfarkt (under de första 28 dagarna) Förträngning av aortas utflödesområde från vänster kammare (t ex svår aortastenos) Instabil angina pectoris 4.4 Varningar och försiktighetsmått Amlodipin skall ges med försiktighet till patienter med dålig hjärtfunktion. Patienter med hjärtsvikt Patienter med hjärtsvikt skall behandlas med försiktighet. I långtidsstudier med patienter med svår hjärtsvikt (NYHA klass III och IV) var antalet rapporterade fall av lungödem högre i den grupp som behandlades med amlodipin än i placebogruppen, men detta tydde inte på försämring av hjärtsvikten (se 5.1 Farmakodynamiska uppgifter). Patienter med nedsatt leverfunktion Halveringstiden för amlodipin är förlängd hos patienter med nedsatt leverfunktion och doseringsrekommendationer har inte fastställts. Amlodipin skall därför ges med försiktighet till dessa patienter. Äldre patienter Ökning av dosen skall ske med försiktighet hos äldre patienter (se 5.2 Farmakokinetiska uppgifter). Barn (under 12 år) På grund av otillräcklig klinisk erfarenhet skall amlodipin inte ges till barn. 4.5 Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner Andra läkemedels påverkan på amlodipin. CYP3A4-hämmare: En studie på äldre patienter har visat att diltiazem hämmar metabolismen av amlodipin, förmodligen via CYP3A4, varvid plasmakoncentrationen ökar med cirka 50% och effekten av amlodipin förstärks. Det kan inte uteslutas att starka hämmare av CYP3A4 (t ex ketokonazol, itrakonazol, ritonavir) ökar plasmakoncentrationen av amlodipin i högre grad
än diltiazem. Försiktighet skall iakttagas vid kombination av amlodipin och läkemedel som hämmar CYP3A4. CYP3A4-inducerare: Det saknas information om effekten av CYP3A4-inducerare (t ex rifampicin, Johannesört) på amlodipin. Samtidig behandling kan leda till lägre plasmakoncentrationer för amlodipin. Försiktighet skall iakttagas vid kombination av amlodipin och CYP3A4-inducerare. Grapefruktjuice, cimetidin, aluminium/magnesium (antacida) och sildenafil hade ingen effekt på amlodipins farmakokinetiska egenskaper i interaktionstudier. Effekten av amlodipin på andra läkemedel. Amlodipin kan förstärka effekten av andra blodtryckssänkande läkemedel såsom betareceptorblockerande medel, ACE hämmare, alfa-1-blockerande medel och diuretika. Hos patienter med ökad risk (t ex efter hjärtinfarkt) kan kombinationen av kalciumantagonister och beta-receptorblockerande medel leda till hjärtsvikt, hypotension eller till (ny) hjärtinfarkt I kliniska interaktionsstudier har amlodipin inte visats påverka de farmakokinetiska egenskaperna för atorvastatin, digoxin, warfarin eller ciklosporin. Amlodipin påverkar inte laboratorieanalyser. 4.6 Graviditet och amning Adekvata data från behandling av gravida kvinnor med amlodipin saknas. I djurförsök har reproduktionstoxicitet visats vid höga doser (se 5.3 Prekliniska säkerhetsuppgifter). Den potentiella risken för människa är inte känd. Amlodipin skall inte användas under graviditet om det inte är absolut nödvändigt. Uppgift saknas om amlodipin utsöndras i modersmjölken. Amning bör upphöra under behandling med amlodipin. 4.7 Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner Hos patienter som lider av yrsel, huvudvärk, trötthet eller illamående kan reaktionsförmågan vara nedsatt. 4.8 Biverkningar Mycket vanliga: >1/10; Vanliga: >1/100 och <1/10; >1/1000 och <1/100; Sällsynta: >1/10 000 och <1/1000; < 1/10 000 samt enstaka fall. Blodet och lymfsystemet Leukopeni, trombocytopeni Endokrina systemet Gynekomasti Metabolism och nutrition Hyperglykemi
Centrala och perifera nervsystemet Vanliga: Huvudvärk (särskilt i början av behandlingen), trötthet, yrsel, asteni Sjukdomskänsla, muntorrhet, tremor, parestesi, ökade svettningar Perifer neuropati Ögon Synstörningar Psykiska störningar Sällsynta: Sömnrubbning, irritabilitet, depression Förvirring, förändrad sinnesstämning med ångest Hjärtat Vanliga: Blodkärl Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum Magtarmkanalen Vanliga: Lever- och gallvägar Sällsynta: Hud och subkutan vävnad Mycket vanliga: Vanliga: Hjärtklappning Syncope, takykardi, bröstsmärtor, i början av behandlingen kan anginan försämras, enstaka fall av hjärtinfarkt med arrytmier (inkl. extrasystole, ventrikulär takykardi, bradykardi och förmaksarrytmier) samt bröstsmärtor har rapporterats för patienter med kranskärlssjukdom, men klart samband med amlodipin har inte fastställts Hypotension Vaskulit Dyspné, rinit Hosta Illamående, dyspepsi, magsmärtor Kräkningar, diarré, förstoppning, gingival hyperplasi Gastrit Förhöjda leverenzymvärden, gulsot, hepatit Pankreatit Ankelsvullnad Ansiktsrodnad med värmekänsla, i synnerhet i början av behandlingen Exantem, klåda, nässelutslag, alopeci, missfärgning av huden
Muskuloskeletala systemet, bindväv och benvävnad Njur- och urinvägar Angioödem, enstaka fall av allergiska reaktioner inkl klåda, utslag, angioödem och exsudativ erytema multiforme, exfoliativ dermatit, Stevens Johnson s syndrom och Quinckes ödem har rapporterats Muskelkramper, ryggsmärtor, myalgi, artralgi Ökad frekvens vattenkastning Reproduktionorgan och bröstkörtel Allmänna symtom Impotens Viktökning eller viktminskning 4.9 Överdosering Erfarenheten av avsiktlig överdos hos människa är begränsad. Tillgänglig information antyder att höga doser (över 100 mg) kan ge svår perifer vasodilatation med påföljande uttalad och förmodligen även förlängd systemisk hypotension. Kliniskt allvarlig hypotension på grund av överdos amlodipin kräver aktivt kardiovaskulärt stöd med frekvent kontroll av hjärtfunktion och andning, upphöjning av benen samt uppmärksamhet på vätskebalans och urinutsöndring. Ett kärlsammandragande medel kan vara till hjälp för att normalisera kärl och blodtryck, förutsatt att sådan behandling inte är kontraindicerad. Administrering av intravenöst kalciumglukonat kan vara fördelaktigt för att motverka effekten av kalciumkanalblockering. Ventrikeltömning kan ibland vara befogad. Administrering av aktivt kol upp till 2 timmar efter intag av en dos amlodipin 10 mg till friska personer visade sig reducera absorptionshastigheten av amlodipin. Dialys är förmodligen inte effektivt eftersom amlodipin till stor del är proteinbundet. 5 FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER 5.1 Farmakodynamiska egenskaper Farmakoterapeutisk grupp: Kalciumantagonist, dihydroperidinderivat ATC-kod: C08CA01 Amlodipin är en kalciumantagonist som hämmar inflödet av kalciumjoner till glatt muskulatur i hjärta och kärl. Den blodtryckssänkande verkningsmekanismen beror på en direkt relaxerande effekt på glatt muskulatur i kärlen. Verkningsmekanismen för hur amlodipin lindrar angina är inte helt fastställd men två mekanismer är av betydelse: 1. Amlodipin dilaterar perifera arterioler och reducerar därmed det totala perifera motståndet (afterload) mot vilket hjärtat arbetar. Denna avlastning på hjärtat reducerar hjärtmuskulaturens energiförbrukning och syrebehov.
2. Verkningsmekanismen omfattar troligen även dilatation av de stora artärerna och arteriolerna i hjärtat. Denna dilatation ökar syretillförseln till hjärtmuskulaturen hos patienter med Prinzmetals angina-attacker. Dosering en gång dagligen ger kliniskt signifikant sänkning av blodtrycket (i både liggande och stående ställning) under hela dygnet hos patienter med förhöjt blodtryck. Hos patienter med angina ger amlodipin en gång dagligen en ökning av total arbetsförmåga, fördröjning av angina-attacker och uppkomst av 1 mm ST intervall. Amlodipin minskar både frekvensen av angina-attacker och behovet av glyceryltrinitrat tabletter. Patienter med hjärtsvikt Kliniska studier med avseende på hemodynamik och arbetsförmåga på patienter med hjärtsvikt NYHA klass II-IV har visat att amlodipin inte leder till någon klinisk försämring av arbetsförmåga, ejektionsfraktion i vänster kammare eller kliniska symtom. En klinisk studie (PRAISE) på patienter med hjärtsvikt NYHA klass III-IV där patienterna fick digoxin, diuretika och ACE-hämmare har visat att amlodipin inte ledde till ökad risk för mortalitet eller kombinerad risk för mortalitet och morbiditet med hjärtsvikt. Uppföljningsstudien (PRAISE-2) visade att amlodipin inte påverkade den totala eller kardiovaskulära mortaliteten hos patienter med hjärtsvikt klass III-IV utan ischemiskst ursprung. Amlodipinbehandlingen associerades i studien med en ökad förekomst av lungödem, även om detta inte kunde relateras till en ökning av symtomen. 5.2 Farmakokinetiska uppgifter Absorption / Distribution Amlodipin absorberas långsamt efter oral administrering av terapeutiska doser. Absorptionen påverkas inte av samtidigt födointag. Den absoluta biotillgängligheten bedöms vara 64-80% av modersubstansen. Maximal plasmakoncentration uppnås efter 6-12 timmar. Distributionsvolymen är 21 l/kg. pka för amlodipin är 8,6. In vitro-studier har visat att amlodipin är bundet till plasmaproteiner upp till 97,5%. Metabolism / Elimination Halveringstiden i plasma är mellan 35-50 timmar. Steady-state plasmakoncentration uppnås efter 7-8 dagar. Amlodipin metaboliseras nästan fullständigt till inaktiva metaboliter. Cirka 60% av given dos utsöndras i urinen och 10% därav utsöndras som oförändrat amlodipin. Äldre patienter Tiden för att nå maximal plasmakoncentration är densamma för äldre och yngre patienter. Clearance tenderar att minska vilket ger en ökning av ytan under kurvan (AUC) och terminal halveringstid. Rekommenderad dos för äldre är densamma, även om ökning av dosen måste göras med försiktighet. Patienter med njursvikt Amlodipin metaboliseras i hög grad till inaktiva metaboliter. 10% av modersubstansen utsöndras oförändrad i urinen. Förändringar av amlodipinkoncentrationen är inte korrelerad till graden av nedsatt njurfunktion. Därför rekommenderas normal dosering. Amlodipin elimineras ej vid dialys. Patienter med nedsatt leverfunktion
Halveringstiden för amlodipin är förlängd hos patienter med nedsatt leverfunktion. 5.3 Prekliniska säkerhetsuppgifter Gängse studier avseende farmakologisk säkerhet, allmäntoxicitet, genotoxicitet och karcinogenicitet visade inte några särskilda risker för människa. Reproduktionsstudier med höga doser till råtta visade på försenad nedkomst, svår förlossning och minskad överlevnad för foster och avkomma. 6 FARMACEUTISKA UPPGIFTER 6.1 Förteckning över hjälpämnen Mikrokristallin cellulosa Kalciumvätefosfat, vattenfritt Natriumstärkelseglykolat typ A Magnesiumstearat 6.2 Inkompatibiliteter Ej relevant. 6.3 Hållbarhet Blister: 3 år Burk: 2 år 6.4 Särskilda förvaringsanvisningar Förvaras vid högst 30 C. Förvaras i originalförpackningen. 6.5 Förpackningstyp och innehåll Förpackningsmaterial: PVC/PE/PVDC-aluminiumblister HDPE burk Förpackningsstorlekar: Blister: 10, 14, 20, 28, 30, 50, 60, 98, 100 och 200 tabletter. Burk: 100, 200 och 250 tabletter. Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras. 6.6 Anvisningar för användning och hantering samt destruktion Inga särskilda anvisningar. 7 INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING Actavis Group PTC ehf. Reykjavikurvegi 76-78 IS-220 Hafnarfjordur Island
8 NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING 5 mg: 20024 10 mg: 20025 9 DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/FÖRNYAT GODKÄNNANDE 2004-04-16 10 DATUM FÖR ÖVERSYN AV PRODUKTRESUMÉN 2007-10-01