Dags att reglera läkarnas fortbildning? Dokumentation från konferens om sjukvårdens behov av fortbildade läkare 14 mars 2012.

Dags att reglera läkarnas fortbildning? Dokumentation från konferens om sjukvårdens behov av fortbildade läkare 14 mars 2012.

1. Om konferensen Konferensens utgångspunkt var att uppmärksamma den minskning som skett av läkarnas deltagande i fortbildning. Konferensens mål var att skapa en dialog om hur läkarnas fortbildningsmöjligheter ska kunna förbättras. Företrädare från bland andra Socialstyrelsen, Läkemedelsindustrin, Sveriges Kommuner och Landsting medverkade och gav sina perspektiv på behovet av kontinuerlig kompetensutveckling för sjukvårdens specialistläkare. Under konferensen presenterades statistik över läkarnas fortbildning från 1990 talet fram till 2010. Representanter från de läkarfackliga organisationerna i Danmark, Finland och Norge redogjorde för sina erfarenheter och representanter från Läkaresällskapet och IPULS bidrog med analys och synpunkter från sina verksamheter. Konferensen riktade sig till läkare, myndighetsföreträdare och tjänstemän som är engagerade i frågan. Sammanfattningsvis kan vi konstatera att många deltagare under dagen framförde synpunkter om ett behov av struktur för att kunna följa upp och förbättra läkarnas fortbildning. Vidare rådde stor samstämmighet kring vikten av att nu påbörja diskussioner mellan SKL och professionen och andra intressenter för att definiera kriterier för god fortbildning och utveckla system för hur uppföljning och förbättring ska kunna ske. Sveriges läkarförbund arrangerade konferensen, där cirka 110 personer deltog. Moderator under dagen var Tobias Smedberg från Agenda PR. Presentationer från de olika föredragen återfinns på Sveriges läkarförbunds hemsida: www.slf.se. 2

2. Inledning av konferensen Föredragande: Eva Engström, ordförande för Utbildnings och forskningsdelegationen, Sveriges läkarförbund. Eva Engström inledde med att konstatera att frågan om läkares fortbildning varit aktuell länge. Höjda effektivitetskrav, ökade ambitioner med en hög förändringstakt medför att det blir allt större problem att kunna avsätta tillräckligt med tid i verksamheten för att kunna upprätthålla en god fortbildning. När det gäller tänkbara lösningar pekade Eva Engström på att det nu är nödvändigt att ställa krav på vårdgivarna för att läkarna ska få den kontinuerliga kompetensutveckling som är nödvändig för att upprätthålla en god vård för patienterna. Det finns olika modeller för hur detta kan förverkligas med kvalitetssäkringssystem, öppna jämförelser eller andra former av verksamhetsstyrning. Det är ett ansvar för vårdgivare, professionen och ansvariga myndighetsföreträdare att gemensamt skapa system för hur detta bäst ska kunna förverkligas. 3. Läkarförbundets fortbildningsenkät Föredragande: Turid Stenhagen, utredare, Sveriges läkarförbund. Sammanfattning av undersökningen Sammanfattning av de centrala resultaten i undersökningen: Läkares deltagande i fortbildning sjunker generellt. Deltagandet i extern fortbildning har minskat med 20 procent mellan 2005 2010. När det gäller internutbildning har andelen läkare som uppger att de inte har haft någon internutbildning ökat från 16 procent år 2005 till 42 procent år 2010. Bristen på fortbildning är störst inom bristspecialiteter som allmänmedicin, psykiatri och geriatrik. Läkemedelsindustrins finansiering av enskilda läkares fortbildning har minskat och arbetsgivarens procentuella andel har ökat. Undersökningen pekar på att utbildningsklimatet inom verksamheterna generellt inte försämrats och att detta inte utgör orsak till minskningen. Det framgick också att verksamhetschefens yrkesbakgrund har liten betydelse för mängden fortbildning. Undersökningen bygger på enkät som avser år 2010 och som besvarats av 931 yrkesverksamma läkare. Svarsfrekvensen uppgick till 71 procent. 3

4. Behovsstyrd livslång professionell utveckling Föredragande: Stefan Lindgren, ordförande WFME, World Federation for Medical Education och ordförande Svenska Läkaresällskapets Utbildningsdelegation. Stefan Lindgren slog inledningsvis fast att frågan om fortbildning av läkare är avgörande för utveckling av vården. Utan en väl strukturerad fortbildning kommer inte vården att kunna leva upp till de förväntningar och behov som finns. Utan en fungerande fortbildningsstruktur ställs inte adekvata krav på utbildningsarrangörer att genomföra utbildningar som motsvarar verksamheternas behov. Det finns idag en reglering för grundutbildning och specialistutbildning med tydligt ställda krav på utbildningsinnehåll som motsvarar målbeskrivningarnas krav. Stefan Lindgren menade att det finns ett behov av att ha ett brett perspektiv på fortbildning, där alla delar av kunskapsutvecklingen täcks in. Allt ifrån lärande i det dagliga arbetet på en klinik till internationella konferenser. Kompetensutveckling behövs inte bara inom medicin utan också inom en lång rad andra områden som, ledning, kommunikation, organisation och teknik. Mycket av lärandet sker i arbetet, utan möjlighet att sätta upp skiljetecken mellan arbete och lärande. Att skapa utrymme för reflektion i arbetet menade Stefan Lindgren vara väl så viktigt som många andra åtgärder. I reflekterandet granskas egna förhållningssätt och ny kunskap skapas. För att detta ska kunna ske effektivt behövs en större medvetenhet om hur lärprocesser fungerar enligt Stefan Lindgren. Idag ligger fokus i första hand på resultat av lärandet. I en förlängning ingår då att granska den egna verksamheten, utveckla nya metoder och förbättra sjukvården. Han menar också att läkare har en viktig uppgift i att samverka med det omgivande samhället. Många hälsoproblem är idag kopplade till livsstil, vilket gör att läkare har en viktig pedagogisk uppgift att fylla i den offentliga debatten. Läkarrollen blir också alltmer internationell i och med det globala hälsoarbetet. Sjukvårdens framtida utmaningar ur ett större perspektiv måste då också få konsekvenser för läkarnas fortbildning. Avslutningsvis betonade Stefan Lindgren vikten av en struktur för fortbildning och prövning av kompetens i någon form. Bland annat lyfte han fram on the job assessment som ett exempel på en bra modell. WFME driver projekt inom detta område. En konferens på temat hålls i Malmö, november 14 16 november. Läs mer på: www.wfme.org. 4

5. Erfarenheter från Norden och Europa samtal på scenen Deltagande i samtalet: Hannu Halila, Finlands läkarförbund, ansvarar för utbildningsfrågor Camilla Vejlo Hartling, Danmarks laegeforening Hans Hövik, Norges Legeforening Denna del av konferensen bestod av ett samtal på scen där de olika representanterna berättade om hur fortbildningen fungerar i respektive land. Det finns likheter mellan de tre länderna och Sverige. Framförallt finns stora likheter ifråga om att fortbildning sker relativt osystematiskt och inte följs upp i tillräcklig omfattning. I samtliga nordiska länder pågår nu ett utvecklingsarbete för att förbättra möjligheterna till bättre strukturerad fortbildning. Samtalet uppehöll sig också kring det arbete som pågår inom EU med att harmonisera kraven på läkarnas utbildning i medlemsländerna. En revidering kommer att ske av yrkeserkännandedirektivet med krav på redovisning även av ländernas fortbildning. Panelen menade att det råder brist på bra exempel i andra länder, och det fanns en tveksamhet till om det existerar en enda optimal lösning. På frågan om vad de har för råd till Sverige framkom att det är viktigt att se till att läkare är involverade och driver utvecklingen kring fortbildning, att frågan om tid och finansiering kräver en lösning för framgång samt att det är viktigt att delta i den europeiska diskussionen. Deltagarna ville också avråda Sverige från att anamma system som innebär mycket administration och att mäta fortbildning i form av CME poäng. Finland Läkarförbundet i Finland har liksom Sverige genomfört undersökningar riktade till läkare om fortbildning. Hannu Halila berättade att resultaten är liknande, och det finns konstanta skillnader mellan olika specialiteter. Finland har dock inte sett samma drastiska nedgång som i Sverige. Att kunna avsätta tillräcklig tid för fortbildning framstår som det främsta hindret för kompetensutveckling. I Finland finns sedan 2003 en lag som reglerar att sjukvårdspersonal ska få kompetensutveckling i form av ett visst antal kursdagar, tre till tio dagar per år beroende på utbildning och område. Läkarförbundet menar att alla läkare behöver minst tio dagar. I Finland är det precis som i Sverige arbetsgivarens ansvar att finansiera fortbildning. Hannu Halila redogjorde kort för det så kallade PROMEDICO projektet, som syftar till att lyfta helheten i en läkares kunskaper. Inom ramen för detta har instrument utvecklats för att mäta kunskaper i olika delar av en läkares arbete. Generellt bedömer läkare att de har hög kompetens inom medicin, men är sämre på delar som ekonomi och ledarskap. Kommande krav på obligatorisk fortbildning från EU är enligt Halila ett av skälen till att man i Finland 5

inlett projektet. Genom att förekomma krav utifrån vill man åstad komma fortbildning som både är bra för läkare och patienter och som tar hänsyn till helheten. Danmark Camilla Vejlo Hartling berättade att den danska läkarföreningen nu befinner sig i en intensiv process där deras politik för fortbildning ska förnyas. Bakgrunden är att det även i Danmark saknas strukturer för fortbildning, och att det är alltför mycket upp till den enskilda läkaren att ta ansvar för sin kompetensutveckling. I Danmark finns system med ackreditering av sjukhus där dokumentering av kompetenser ingår. Systemet ställer dock inga större krav på hur läkarna ska kunna utveckla sin kompetens. Läkarföreningen arbetar därför nu med att ta fram ett fortbildningspolitiskt program som styr mot en fortbildning som ska vara anpassad till verksamhetens behov, ekonomiskt realistisk och relevant för alla specialiteter. Det nya förslaget bygger på en obligatorisk CPD modell där varje läkare är ansvarig att göra en årlig fortbildningsplan som ska följas upp strukturerat i en kollegial dialog, så kallad peer review. Norge Även i Norge har man sett en liknande utveckling som i Sverige när det gäller möjligheterna till fortbildning. Läkarföreningen har tillsatt en arbetsgrupp som arbetar med frågan. Inget är ännu klart, med under detta år kommer arbetsgruppen att presentera ett förslag enligt Hans Hövik. Även i Norge förespråkar läkarföreningen ett obligatoriskt system, och Hans Hövik framför att de även överväger recertifiering. För allmänläkarna i Norge finns redan ett sådant system som de norska läkarna är mycket nöjda med. Det norska läkarförbundet har tidigare varit emot ett obligatorium, men ser att det kan vara en väg att gå för att alla att fortbilda sig. En annan faktor som spelar in är enligt Hans Hövik att de norska myndigheterna nu tagit upp frågan och tillsatt en utredning. I Norge finns fonder för finansiering av kurser och konferenser för läkare. Fonderna byggdes upp under 70 och 80 talet gemensamt av professionen och arbets givaren. Ett unikt system i Norden. 6. Fortbildning i Västra Götalandsregionen Föredragande: Lars Grip, ordförande i Västra Götalandsregionens Kompetensråd. Lars Grip redogjorde för hur arbetet med kompetensutveckling bedrivits och bedrivs i Västra Götalandsregionen. Lars Grip inledde med att visa på hur antalet döda i hjärtinfarkt i Europa sedan 1980 sjunkit drastiskt beroende på den kunskap som utvecklats. Han menade att sjukvården till sin natur är helt beroende av kunskapsutvecklingen. De utmaningar som vi nu står inför för att få sjukvården likvärdig över hela landet är beroende av att vi har en systematisk utveckling av kompetens. 6

Lars Grip redogjorde kort för regionens arbete med det Medicinska kompetensutvecklingsrådet (MUR). Rådet bildades 2006, har en bred representation och syftar till att utveckla vidareutbildningen i regionen. Regionala studierektorer är ansvariga för att erbjuda fortbildning och regionen betalar 25 procent av deras lön. Dessa personer deltar i de olika sektorsråden inom sjukvårdens större specialiteter som finns inom regionen. Det mest konkreta uppdraget är att organisera en gemensam intern kursverksamhet. Dessa finansieras av kursavgifter och uppläggning och innehåll tas fram i samråd med sektorsråden. Detta innebär skräddarsydda utbildningar som är anpassade för olika specialiteter. En central del är viktiga uppdateringar av medicinska nyheter inom de olika områdena. Satsningen på kompetensutveckling och MUR är långsiktig. När det gäller vad som gjort projektet framgångsrikt nämner Lars Grip vikten av en struktur för arbetet och att det funnits ett tydligt uppdrag från regionen. 7. SPUR inspektioner och studierektorer för AT/ST goda erfarenheter även för fortbildning? Föredragande: Björn Ove Ljung, VD, IPULS AB. Institutet för professionell utveckling av läkare i Sverige (IPULS AB) ägs av Sveriges läkarförbund, Svenska Läkaresällskapet och Sveriges Kommuner och Landsting och arbetar på uppdrag från ägarna och staten. Målet är att stödja läkarens behov av vidare och fortbildning. 2010 övertog IPULS ansvaret för ST inspektionerna från den tidigare SPURstiftelsen. Björn Ove Ljung redovisade i sin föreläsning hur de arbetat med att förbättra och kvalitetssäkra metodiken. Tanken är att resultaten från inspektionerna härigenom ska bli mer användbara som öppna jämförelser och som underlag för förbättringsarbete. Som underlag för inspektionerna genomförs en enkät för både ST läkare, verksamhetschefer, studierektorer och handledare. Björn Ove Ljung visade att ett förbättringsarbete blir framgångsrikt framförallt när det finns en samstämmighet mellan de olika intressenterna. Graden av samstämmighet ingår därför i det kvalitetsindex som blir det sammanställda resultatet av inspektionerna. Resultatet kommer att rapporteras årligen uppdelat på specialiteter och landsting. 8. Ledningssystem för kvalitet och öppna jämförelser möjlighet till förbättrad fortbildning? Föredragande: Mikael Rolfs, ordförande för Rådet för läkemedel, IT och medicinteknik, Sveriges läkarförbund. 7

Mikael Rolfs förde fram värdet av ledningssystem för kvalitet för att kunna bidra till att förbättra fortbildningen. Mikael Rolfs drog paralleller till kvalitetsutveckling inom industrin, och menade att det inom vårdområdet i stor utsträckning saknas tydliga drivkrafter och tydligt ansvar för att utveckla kvalitet och kompetens. Mikael Rolfs menade att den tidigare författningen från Socialstyrelsen var tydligare när det handlar om kompetens och avslutade med att lyfta tre frågor: Hur ändrar man uppfattningen att utbildning är en kostnad? Hur kan man få med fortbildning i öppna jämförelser? Och ska man det? Hur ska myndigheterna bli bättre på att normera och utöva tillsyn över fortbildningsbehovet genom författningar? Lars Erik Holm, GD, Socialstyrelsen gav respons på frågan om normering genom författning och framförde att ingen sjukvårdshuvudman har ett fungerande ledningssystem. Tidigare författningar har inte följts enligt Holm, som också betonade att vårdgivaren har eget ansvar och att Socialstyrelsen inte bör reglera detaljer. 9. Läkarnas möjligheter till kunskapsutveckling Eva Bejerot, docent, Psykologiska institutionen, Stockholms universitet Eva Bejerot föredrog en omfattande studie riktade till läkare där nästan 2000 läkare deltagit. Undersökningen har genomförts vid två tillfällen, 1992 0ch 2010. Resultaten i rapporten visar, liksom Läkarförbundets enkät att läkarnas deltagande i fortbildning kontinuerligt har sjunkit. AFA Försäkring, VINNOVA och Sveriges läkarförbund har finansierat studien. Sammanfattning av studien: Nästan alla svarande menar att fortbildning är mycket viktigt för deras professionella utveckling. Den tid som läkare har för extern fortbildning, inläsning, och även klinisk forskning har minskat sedan 1992. Fortbildning uppfattas som mycket viktigt som lärandemekanism, men även andra lärandemekanismer är mycket viktiga för professionell utveckling. Lärande som hör till infrastruktur finns i hög grad, medan de som kräver extra resurser finns i viss mån eller knappast. Det finns variationer i vad läkarna bedömer som viktigt; underläkare/specialist, olika specialiteter. Tillgång till vissa former för lärande har samband med kön och etnicitet. 8

9. Debatt dags att reglera läkarnas fortbildning? Ytterst är läkares fortbildning en fråga om patientsäkerhet Lars Erik Holm, generaldirekt Socialstyrelsen Debattdeltagare: Lars Erik Holm, Generaldirektör, Socialstyrelsen Göran Stiernstedt, chef för avdelningen för vård och omsorg, SKL Lise Lotte Risö Bergerlind, processchef, Södra Älvsborgs Sjukhus, SÄS Anders Blanck, VD, LIF Eva Engström, ordförande för Utbildnings och forskningsdelegationen, Sveriges läkarförbund. Debatten i punktform Flera i panelen menade att läkares fortbildning är en nationell fråga och att det krävs gemensamma strukturer och standarder för att åstadkomma en god kompetensutveckling över hela landet. Begreppet reglering återkom vid flera tillfällen. Lars Erik Holm menade att myndigheten följt nedgången när det gäller fortbildning och beskrev utvecklingen som bekymmersam. Lars Erik Holm såg också ett behov av att Socialstyrelsen även fortsättningsvis finns med i diskussionen och framförde att om det blir en fråga om patientsäkerhet så bör myndigheten ha ett tydligt ansvar. De verktyg som myndigheten använder när det gäller utbildning för att AT och ST borde även kunna användas när det gäller fortbildning. Lars Erik Holm menade också att någon form av reglering och nationell standard inom området är önskvärd, och att målstyrning bör vara ett viktigt verktyg i sammanhanget. Göran Stiernstedt betonade att fortbildning idag är ett arbetsgivaransvar, men att det finns brister bland annat när det gäller gemensamma definitioner och fördelning av fortbildning. Skillnaderna är stora inte bara på olika sjukhus, utan också inom kliniker. Göran Stiernstedt uttryckte att ett system behövs, och ställde sig försiktigt positiv till att fastställa ett antal dagar för kompetensutveckling. Samtidigt betonade han att det måste regleras lokalt. Slutligen betonade Göran Stiernstedt att SKL bör ha en roll i framtagande av ett system för uppföljning och kvalitetssäkring av läkarnas fortbildning. Även Lise Lotte Risö Bergerlind lyfte fram olikheterna mellan olika kliniker och påpekade att fortbildning inte är en integrerad del i verksamheterna. Hon menade att utvecklingssamtal och de anställdas villkor är viktiga instrument för att styra och utveckla fortbildningen. Avslutningsvis betonade Risö Bergerlind vikten av att en nationell reglering kommer på plats och att fortbildningsinsatserna följs upp. 9

Anders Blanck menade att fortbildning främst är en fråga för professionen, men att läkemedelsföretagen gärna bidrar till att utveckla den. Blanck uppfattade att medlemsföretagens engagemang kraftigt minskat under de senaste åren och menade också att någon form av reglering bör införas. Eva Engström betonade frånvaron av ett strukturerat arbetssätt när det gäller orsakerna till bristerna i fortbildningen. Även tidsbristen och synsättet att det inte är en investering framfördes. Eva Engström betonade också att fortbildning måste regleras för att en utveckling ska kunna komma till stånd och menade att ett nationellt system bör komma på plats. Både SKL och Socialstyrelsen behöver vara involverade. Eva Engström menade att bristerna i läkarnas fortbildning redan idag är en patientsäkerhetsfråga. Avslutningsvis framförde Eva Engström att fortbildning är en mycket central fråga för professionen och att ett arbete för att få en bättre struktur på kompetensutvecklingen nu kommer att vara en högt prioriterad fråga för Läkarförbundet. 10