Folkbildning och lokal utveckling på landsbygden

Folkbildningsrådet utvärderar No 1 2009 Folkbildning och lokal utveckling på landsbygden En studie av folkbildningens villkor och vardag i Dalarna

Anette Forsberg och Fredrika Säfström Folkbildning och lokal utveckling på landsbygden En studie av folkbildningens villkor och vardag i Dalarna

Folkbildning och lokal utveckling på landsbygden En studie av folkbildningens villkor och vardag i Dalarna Anette Forsberg och Fredrika Säfström Folkbildningsrådet Box 380 74 100 64 Stockholm Tel: 08-412 48 00 Fax: 08-21 88 26 E-post: fbr@folkbildning.se www.folkbildning.se Layout: Johan Nilsson/Kombinera Omslagsillustration: Gunnar Falk Tryck: Allduplo Stockholm, april 2009 ISBN: 978-91-88692-43-6

Förord Syftet med statens stöd till folkbildningen är att stödja verksamhet som bidrar till att stärka och utveckla demokratin. Folkhögskolor och studieförbund skall också vara en central part i arbetet med lokal utveckling i hela landet. Men uppdraget finns inte närmare preciserat utan lämnas åt folkbildarna själva att precisera. I det här arbetet belyser och problematiserar forskarna det lokala utvecklingsuppdragets komplexitet och diskuterar folkbildningen som möjliggörare av folkbildningsarbetet och lokalt utvecklingsarbete. Studien kan ses som ett led i en fortgående diskussion om hur folkbildning och lokal utveckling förhåller sig till varandra. Projektet har genomförts av Dalarnas forskningsråd och har pågått mellan 2006 och 2008. Eftersom lokalt utvecklingsarbete sker både på landsbygder och i större städer söker studien som helhet spegla detta förhållande. En tidigare studie inom samma projekt Folkbildning och lokal utveckling i förorten finns redan publicerad och kan med fördel läsas parallellt med den nu aktuella rapporten. Syftet med föreliggande studie har varit att undersöka, beskriva och förstå mer om relationerna mellan folkbildning och lokal utveckling som konkreta verksamheter och som fält med särskilda värden och mål. Fokus i denna studie är landsbygder, men då folkbildningsaktörerna i Dalarna där undersökningen genomförts verkar i både landsbygds- och storstadsmiljöer har forskarna valt att även inkludera beskrivningar av stadsmiljöer. Det är Folkbildningsrådets förhoppning att rapporten kan tjäna som underlag för fortsatta diskussioner om folkbildningen som drivkraft i lokalt utvecklingsarbete. Stockholm 2009-03-09 Britten Månsson-Wallin Generalsekreterare

Innehåll 1. Bakgrund om projektet och utgångspunkter för tolkning...7 Geografisk avgränsning...9 Syfte, metod och analytiska utgångspunkter...9 Förståelse av begrepp och bestämning av fält...10 Den sociala ekonomin och gemensamma värden...12 Berättelser om osynlighet och synlighet...14 Folkbildning och lokal utveckling två fält med skillnader och gemensamma beröringspunkter...14 Disposition...17 2. Folkbildningsarbete och lokalt utvecklingsarbete...19 Folkbildningens verksamhet och omfattning...23 Folkbildning i politik och forskning...24 Byarörelsens verksamhet och omfattning...28 Byarörelse i politik och forskning...33 Folkbildningens roll i byarörelsen...36 Underifrånperspektiv, mobilisering och ansvarsfrågan...38 3. Folkbildningens osynlighet en studie av lokalt utvecklingsarbete...40 Metod...40 Fallstudier av lokalt utvecklingsarbete...41 Enviken...43 Dagsläget...45 Lokalt utvecklingsarbete...47 Folkbildning...48 4 Folkbildning och lokal utveckling på landsbygden

Gördalen...49 Dagsläget...51 Lokalt utvecklingsarbete...54 Folkbildning...55 Grangärde...56 Dagsläget...57 Lokalt utvecklingsarbete...59 Folkbildning...61 Gemensamma drag...62 Återväxt i ideell sektor...63 Delaktighet utanförskap...63 Arbetssätt...65 Vikten av nätverk...65 Folkbildningen och de lokala utvecklingsprocesserna...66 4. Folkbildningens synlighet en studie av folkbildningsarbete...68 Intervjustudie av folkbildningsarbete...68 Metod...69 Folkhögskolor och studieförbund i Dalarna...70 Vardag och villkor...74 Effektivisering och centralisering färre folkbildare och nedlagda kontor...74 Lokal närvaro och frånvaro...78 Mer pengar, kvalitetskrav och ökad kontroll den statliga strategin...82 Studiecirkelmetoden och andra sätt att göra folkbildning...86 Profilering och marknadsföring vikten av att synas...91 En flerdimensionell gränsproblematik hinder för samverkan och lokalt utvecklingsarbete...94 Sammanfattning av vardag och villkor: Stolthet och stress...99 Värden och visioner...100 Folkbildningsarbete ett livsstils- och livstidsval... 101 Folkbildningsanda demokratilärande och ideella arbetsinsatser...103 Skiftande framtidsbilder...106 Vad är folkbildning?...108 Sammanfattning av värden och visioner: Självreflektion... 111 Folkbildning och lokal utveckling på landsbygden 5

Det lokala utvecklingsuppdraget... 112 Relationen folkbildning och lokal utveckling i studieförbundens beskrivningar... 113 Analys av mönster i studieförbundens beskrivningar av lokal utveckling... 117 Lokal utveckling ett mångtydigt begrepp... 121 Sammanfattning av det lokala utvecklingsuppdraget: Samverkan...125 Folkhögskolornas roll... 131 Vardag och villkor...132 Värden och visioner...133 Det lokala utvecklingsuppdraget...134 Det synliga folkbildningsarbetet en sammanfattning...138 5. Beskrivning och analys av social ekonomi i Dalarna...141 Stöd till folkbildningen i Dalarna... 142 Enkätstudie om föreningar, lokal utveckling och folkbildning...146 Föreningsverksamhet i Falun, Ludvika och Älvdalens kommuner... 147 Samverkan mellan föreningar och studieförbund, och mellan föreningar och folkhögskolor... 149 Projektet Etthundra framsynta möten exempel på samverkan inom den sociala ekonomin...153 Vem ska upprätthålla bygden?...156 Diskussion och analys av resultat i förhållande till den sociala ekonomins möjligheter och svårigheter...157 6. Sammanfattande diskussion...160 Två överlappande fält i den sociala ekonomin...160 Det lokala utvecklingsuppdraget... 163 Stolthet, självreflektion och samverkan folkbildarnas självbild...164 Folkbildningens förutsättningar att bidra till lokal utveckling... 167 Litteratur...171 Bilaga: Frågelista/frågeområden intervjuer...179 Rapporter från Folkbildningsrådet...182 6 Folkbildning och lokal utveckling på landsbygden

1. Bakgrund om projektet och utgångspunkter för tolkning Folkbildningsrådet avsatte för åren 2006 2008 medel för att belysa folkhögskolornas och studieförbundens villkor och vardag samt deras roll i lokalt utvecklingsarbete. Eftersom folkbildning och lokalt utvecklingsarbete förekommer i både stads- och landsbygdsmiljöer bedömdes det som viktigt att ett forskningsprojekt skulle omfatta båda miljöerna. I samarbete med Dalarnas forskningsråd och Linköpings universitet igångsattes år 2006 ett gemensamt projekt med titeln Folkbildningens roll för lokal utveckling. I det treåriga forskningsprojektet har vi undersökt, beskrivit och försökt förstå mer om folkbildningsarbete och lokalt utvecklingsarbete i Dalarnas län (landsbygdsstudien) respektive Göteborg och Malmö (förortsstudien). Denna rapport är slutredovisningen av landsbygdsdelen i det treåriga projektet Folkbildningens roll för lokal utveckling (2006 2008), som finansierats av Folkbildningsrådet. Anette Forsberg och Fredrika Säfström, Dalarnas forskningsråd, har genomfört arbetet. Förortsstudien har genomförts av Lisbeth Eriksson, Linköpings universitet (Eriksson 2008). Då vi valt delvis olika tillvägagångssätt i landsbygds- och förortsstudierna redovisas slutresultaten i två åtskilda rapporter. En gemensam artikel har dock skrivits under projektets gång (2007). Ytterligare en kommer att skrivas för publikation 2009, med avsikt att belysa några gemensamma aspekter som vi finner särskilt intressanta utifrån både landsbygds- och förortsperspektiv. Projektet om folkbildning och lokal utveckling har sin uppkomst i tidigare kontakter mellan Dalarnas forskningsråd och Folkbildningsrådet. I en kunskapsöversikt från Dalarnas forskningsråd konstaterades att det saknades kunskap om vad folkbildning betyder för lokal och regional utveckling i Dalarna (Möller 2004). Det påtalades också behov av forskning på området. Kunskapsöversikten sammanföll i tiden med Folkbildningsrådets framtidsdokument Folkbildningens Framsyn. Framtidens folkbildning, roll och uppgifter (Folkbildningsrådet 2004). I framtidsdokumentet lyfts folkbildning och lokalsamhälle fram som ett viktigt område att få mer kunskap om. Folkbildning och lokal utveckling på landsbygden 7

Vi som genomfört projektet har format ett projektteam där vi samarbetat och diskuterat inriktning, undersökande, analys och resultat. Till projektet har knutits en nationell referensgrupp som fungerat som bollplank, samtals- och diskussionspart för idéer, frågor och problem som uppstått under projektets gång. I referensgruppen har suttit personer med expertkunskap om folkbildning och lokal utveckling (landsbygdsutveckling). Referensgruppen och projektteamet har träffats regelbundet, ungefär en gång per halvår, för att utbyta erfarenheter och diskutera resultat. Folkbildningsrådet och referensgruppen har vid de tillfällena haft möjlighet att framföra önskemål och förslag. Till landsbygdsstudien har utöver den nationella referensgruppen även knutits en regional referensgrupp med motsvarande kompetenser som den nationella men med särskilda kunskaper om förhållandena i Dalarna. Projektets inriktning bestämdes inte på förhand utan tog form under arbetets gång, genom diskussioner i projektteam och med referensgrupper. Arbetet kom att indelas i två faser som motsvaras av projektår ett och två. Det första året studerades lokalt utvecklingsarbete, det andra året folkbildningsarbete och det tredje året har erfarenheter från år ett och två förts samman för diskussion och analys. Inriktning under de tre åren samt publicering av resultat kan åskådliggöras enligt nedan: År 1: Lokalt utvecklingsarbete, delstudier av lokal utveckling i förorts- respektive landsbygdsmiljöer samt gemensam artikel (2006 2007). År 2: Folkbildningsarbete, delstudier av folkbildning i förorts- respektive landsbygdsmiljöer (2007 2008). År 3: Enkätundersökning, sammanställning, analys, slutrapportering av förortsrespektive landsbygdsstudie samt inleda arbete med gemensam artikel (2008). Under projektets första år studerades lokalt utvecklingsarbete i sex geografiska områden i Sverige: Tre förortsområden i Göteborg och Malmö samt tre landsbygdssamhällen i Dalarna. Syftet under det första året var att beskriva olika exempel på lokalt utvecklingsarbete och att undersöka om och på vilka sätt folkbildningen var del i de lokala processer som studerades. Det övergripande resultatet från första året var att folkbildningen, i betydelsen studieförbund och folkhögskolor, var en relativt osynlig aktör både i landsbygdernas och i förorternas lokala utvecklingsarbete. Utifrån första årets resultat om folkbildningens osynlighet valde vi att år två vända oss direkt till folkbildarna för att undersöka deras uppfattning om och beskrivning av lokal utveckling, samt möjligheter och hinder för folkbildningen att vara en aktör i lokalt utvecklingsarbete. Delvis som en följd av första årets resultat om folkbildningens osynlighet uppstod även diskussioner (i referensgrupperna) 8 Folkbildning och lokal utveckling på landsbygden

om folkbildningens självbild. Folkbildarnas självbild och möjligheten att verka för lokal utveckling har vi undersökt genom intervjuer, där folkbildarna beskriver folkbildningsarbetets vardag och villkor samt hur de ser på folkbildningens värden och visioner samt det lokala utvecklingsuppdraget. Det tredje året kompletterades den insamlade empirin med en enkät riktad till föreningslivet i Dalarna, där vi ställde frågor om både folkbildning och lokal utveckling. Geografisk avgränsning Landsbygdsstudien omfattar Dalarnas län, ett skogslän i mellersta Sverige, bestående av femton kommuner. Med cirka 277 000 invånare fördelade på en yta av drygt 28 000 kvadratkilometer 1 har länet i genomsnitt cirka tio invånare per kvadratkilometer. I de sydöstra delarna av länet ligger de två större städerna Falun och Borlänge, med 20 kilometers avstånd mellan varandra, vilket innebär att en koncentration av länets befolkning finns där. Vi har begränsat delstudierna av lokal utveckling och folkbildning till några av länets kommuner. För att få geografisk spridning valdes Falun, Ludvika och Älvdalens kommuner (se karta sidan 42) i studierna av lokal utveckling och föreningsliv. Med syfte att nå samtliga studieförbund i länet och några folkhögskolor ingår Falun, Borlänge och Ludvika kommuner i studien av folkbildning. Rapporten bygger på dessa tre delstudier. Syfte, metod och analytiska utgångspunkter Landsbygdsstudien är inte någon goda exempel studie av hur folkbildningen kan bidra till lokal utveckling, se till exempel Folkbildning som lokal utvecklingskraft (Folkbildningsförbundet 2003), Lokal utveckling! Exempel på studieförbundens insatser för lokal utveckling (Folkbildningsförbundet 2006) eller Studiecirkeln och lokal utveckling (ABF 2001). Inte heller är den en utvärderingsstudie som vill kontrollera om folkbildningen i Dalarna sysslar med lokal utveckling. Istället är syftet att undersöka, beskriva och förstå mer om relationerna mellan folkbildning och lokal utveckling som konkreta verksamheter och som fält med särskilda värden och mål. Vårt uppdrag i projektet har varit att skildra ett landsbygdsperspektiv. Då folkbildningsaktörerna i Dalarna verkar i både landsbygds- och stadsmiljöer har vi valt att även inkludera beskrivningar om stadsmiljöer. Fokus är dock på landsbyg- 1 Källa: www.lst.se. Folkbildning och lokal utveckling på landsbygden 9

derna. De tre delstudier som har genomförts i Dalarna presenteras i tre på varandra följande kapitel. Studien om lokalt utvecklingsarbete presenteras i kapitel tre, studien om folkbildningsarbete presenteras i kapitel fyra, medan studien riktad till föreningslivet presenteras i kapitel fem. Sistnämnda studie var en enkätundersökning, studierna av lokal utveckling och folkbildning genomfördes med kvalitativa metoder som fältstudier och intervjuer. Med landsbygdsstudien undersöker och beskriver vi folkbildningens roll i lokalsamhället, med fokus på folkbildningen som en aktör i utvecklings- och förändringsarbete i Dalarna. De motstridiga bilderna av folkbildningens osynlighet respektive synlighet i relation till lokal utveckling är ett spår som beskrivs och diskuteras i rapporten. Ett annat spår är en diskussion om folkbildningsarbetets och det lokala utvecklingsarbetets demokratiska innehåll. Analytiskt betraktar vi folkbildning och lokal utveckling som två fält inom den sociala ekonomin. Utifrån en sådan förståelse blir det möjligt att tala om likheter respektive olikheter inom fälten i relation till de demokratiska aspekter som anses känneteckna den sociala ekonomin. Den sociala ekonomin innefattar verksamheter i den ideella sektorn. Den beskrivs också omfatta verksamheter som befinner sig i rörelse mellan samhällssektorerna privat, offentligt och ideellt. Istället för att betrakta den sociala ekonomin som en kärna av särskilda värden eller former har forskningen också närmat sig mer rörliga tolkningar. Ekonomihistorikern Hans Westlund beskriver hur socialekonomiska verksamheter i juridisk (organiserad) form rör sig på en skala mellan sociala och kommersiella dimensioner, där det går att tala om olika grad av kommersialisering (Westlund red 2001:16 19). Spänningen mellan att värna sociala värden och samtidigt vara aktör på en marknad är en komplexitet som aktörerna har att förhålla sig till inom både folkbildningsarbetet och det lokala utvecklingsarbetet. Vi använder här social ekonomi främst som en tankemodell för att belysa och diskutera demokratiska, och gemensamma, aspekter inom fälten. Förståelse av begrepp och bestämning av fält Byarörelsen, och det lokala utvecklingsarbete som är förknippat med den, har bidragit till att vi i Sverige allt mer kommit att tala om fyra organisatoriska nivåer den nationella, regionala, kommunala och lokala nivån (se till exempel Herlitz 1998). Genom byarörelsearbetet har nyskapande lokaldemokratiska- och ekonomiska modeller vuxit fram på olika platser i Sverige (se till exempel Olsson & Forsberg 1997, Lokal ekonomi för hållbar tillväxt, NUTEK 2004). Modellerna går på tvärs över partipolitiska gränser och värnar den helhet som är lokalsamhället. Genom sitt stöd till och direkta arbete i byarörelsen har folkbildningen bidra- 10 Folkbildning och lokal utveckling på landsbygden

git till uppmärksammandet av en lokal fjärde planeringsnivå, som fått politiskt erkännande i demokrati- och regionalpolitiska utredningar. I byarörelsearbetet har folkbildningen varit delaktig framförallt genom förmedlandet av arbetsmetoder, verktyg för handling, till lokala grupper (se till exempel Folkesson 1997). Vi kan alltså redan inledningsvis, med ett tillbakablickande, konstatera att folkbildningen haft stor betydelse för byarörelsens utvecklingsarbete på lokal nivå med bygdens bästa (Herlitz 1998) som utgångspunkt för kollektiv handling. Efter diskussioner med den nationella och regionala referensgruppen beslutades att folkbildning i det här projektet skulle omfatta studieförbunds och folkhögskolors verksamhet. Lokal utveckling har vi utifrån ett landsbygdsperspektiv valt att förstå som den typ av arbete och engagemang som representeras genom byarörelsen. Fördelen med bestämda definitioner är naturligtvis att de underlättar undersökandet genom att de talar om vad som ska studeras. På samma gång utestänger det precisa andra möjligheter att se, tolka och förstå. Vår ambition har varit att under projektets gång hålla öppet för andra förståelser av folkbildningsarbete och lokalt utvecklingsarbete än dem vi definierat. Som utgångspunkt för tolkning betraktar vi folkbildning och lokal utveckling som två separata men samtidigt interagerande fält. Inom och mellan fälten rör sig olika aktörer. Fältet lokal utveckling definierar vi utifrån den förståelse av lokal utveckling som växt fram genom Hela Sverige ska leva-kampanjen och byarörelsen. Med fältet folkbildning avser vi den statsbidragsstödda folkbildningen, mer precist studieförbund och folkhögskolor och dess organisering. Utgångspunkterna gör det möjligt för oss att tala om folkbildning och lokal utveckling som två angränsande och ibland överlappande fält där folkbildningsarbete och lokalt utvecklingsarbete görs av olika aktörer. De enskilda verksamheterna står alltså i fokus för undersökandet men vi intresserar oss också för hur arbetet kan förstås i de sammanhang som är fälten. Landsbygdsstudien är därför till sin karaktär sökande och problematiserande. Genom att ställa verksamheter och fält i relation till varandra blir det möjligt att på olika sätt belysa folkbildningens betydelse för lokal utveckling på landsbygder. Landsbygders lokala utvecklingsarbete benämns på många sätt. För att få variation i texten varierar vi begreppen. Med lokalt utvecklingsarbete, bygdeutvecklingsarbete eller (lokalt) förändringsarbete avser vi samma sorts verksamhet. Ideell förening, intresseförening, bygdeförening, lokal (utvecklings)grupp, bygde(utvecklings)grupp eller aktionsgrupp betecknar de lokala aktörerna/grupperna. Lokalt utvecklingsarbete görs alltså av en grupp eller förening, även om enskilda individer (eldsjälar) kan ha viktiga drivande roller i arbetet. Det är ett i huvudsak obetalt arbete. På folkbildningsfältet har vårt undersökande omfattat folkbildare i studieförbund och på folkhögskolor och deras vardag och villkor samt hur de uppfattar folkbildningens värden och lokala utvecklingsuppdrag. Folkbild Folkbildning och lokal utveckling på landsbygden 11

ningsarbetet sker, till skillnad mot det lokala utvecklingsarbetet, genom enskilda personer/folkbildare. Det är ett i huvudsak betalt arbete. Den sociala ekonomin och gemensamma värden Social ekonomi är ursprungligen en fransk benämning. I Frankrike har begreppet betecknat företag och organisationer med ekonomisk verksamhet och en samhällelig funktion (Olsson 1994). Begreppet nådde Sverige genom inträdet i EU 1995. I en europeisk tradition har social ekonomi använts som stöd till svaga grupper, mot social utslagning (Social ekonomi tradition och förnyelse i samma begrepp, Ds 1998:48). Bakom det politiska intresset för socialekonomiska verksamheter finns förhoppningar om deras bidrag till skapande av arbetstillfällen. Införandet av begreppet i EU och Sverige har inneburit att mer uppmärksamhet har riktats mot socialekonomiska verksamheter. Utöver synliggörande och ökad legitimitet har social ekonomi, som ett erkänt område i den europeiska arbetsmarknadspolitiken, erbjudit en möjlighet till finansiering av verksamheter i ideell sektor, som till exempel bygdeutveckling och nykooperativa verksamheter. Här använder vi social ekonomi främst som en begreppslig ram för att diskutera innehåll och värden i de två fälten folkbildning och lokal utveckling. Både folkbildningsarbetet och det lokala utvecklingsarbetet kan sägas vara del av den sociala ekonomin i Sverige, enligt hur den beskrivs av regeringens arbetsgrupp som tillsattes 1997. Arbetsgruppens uppgift var att kartlägga den sociala ekonomins villkor och betydelse i det svenska samhället och att definiera begreppet (ibid). Det visade sig svårt att definiera social ekonomi i relation till svenskt samhällsliv och någon definition gjordes aldrig. Arbetsgruppen presenterade dock tre rapporter med resonemang om hur social ekonomi kan förstås i en svensk kontext (Social ekonomi tradition och förnyelse i samma begrepp Ds 1998:48, Social ekonomi en tredje sektor för välfärd, demokrati och tillväxt? 1999, samt Bilagor till sistnämnda). Arbetet kan sägas ha resulterat i beskrivningar av den sociala ekonomins form, syfte och värden utifrån svenska förhållanden (Social ekonomi en tredje sektor för välfärd, demokrati och tillväxt? 1999:37): Med social ekonomi avses organiserade verksamheter som primärt har samhälleliga ändamål, bygger på demokratiska värderingar och är organisatoriskt fristående från den offentliga sektorn. Dessa sociala 12 Folkbildning och lokal utveckling på landsbygden

och ekonomiska verksamheter bedrivs huvudsakligen i föreningar, kooperativ, stiftelser och liknande sammanslutningar. Verksamheter inom den sociala ekonomin har allmännytta eller medlemsnytta, inte vinstintresse, som främsta drivkraft. Social ekonomi används i Sverige ungefär likvärdigt med ideell sektor, tredje sektorn eller frivilligsektorn. Som ett sektorsbegrepp för verksamheter i samhället kännetecknas den sociala ekonomin i Sverige av några saker. Verksamheterna ska vara organiserade, ha samhälleliga mål, bygga på demokratisk grund och vara (organisatoriskt) fristående från offentlig sektor. Det finns också en stark nyttobetonad aspekt i den sociala ekonomin som kan relateras till verksamheters utgångspunkt från lokala behov. Allmännytta eller medlemsnytta, inte vinstintresse, ska vara drivkraft. Demokratiska värderingar, samhälls- och medlemsnyttan utmärker både folkbildningsarbetet och det lokala utvecklingsarbetet. Att vara (organisatoriskt) fristående från offentlig sektor överensstämmer till viss del (se ovan om organisering och finansiering). Båda fälten har en självständighet i förhållande till staten men behöver samtidigt statens stöd för att kunna bedriva verksamhet. Även om organiseringen är fristående är det statliga stödet viktigt. Folkbildningen tilldelas via Folkbildningsrådet mer pengar från staten än motsvarande inom fältet lokal utveckling. Det innebär samtidigt att den lokala utvecklingen har en friare, mindre styrd och reglerad, verksamhet än folkbildningen. Folkbildningsrådet har, till skillnad mot Riksorganisationen Hela Sverige ska leva, en kontrollerande myndighetsbetonad roll. Rådet förmedlar och kontrollerar de statligt formulerade målen för folkbildningen. Samtidigt ska det stödja folkbildningens aktörer. Riksorganisationen Hela Sverige ska leva har inte någon sådan dubbel roll. Det finns inga statligt formulerade lokala utvecklingsmål att kontrollera. Organisationen är heller ingen myndighet utan stödjer, med en mindre summa pengar men också på många andra sätt, det lokala utvecklingsarbetet runt om i landet. Föreningsformen och betoningen av andra värden än ekonomisk vinst placerar folkbildningsarbetet och det lokala utvecklingsarbetet i den sociala ekonomin. Enligt den svenska tolkningen av begreppet har verksamheter inom den sociala ekonomin enskilda individer i fokus, med syfte att bidra till den enskildes livskvalitet men också i vidare mening till ett gott liv i vardagen (Social ekonomi tradition och förnyelse i samma begrepp, Ds 1998:48). Den sociala ekonomins värdemässiga samstämmighet använder vi som tolkningsram och verktyg för att beskriva och diskutera de demokratiska aspekter eller dilemman som empirin berättar om. Folkbildning och lokal utveckling på landsbygden 13

Berättelser om osynlighet och synlighet I intervjuerna med lokala grupper och folkbildare beskrivs folkbildning och lokal utveckling ibland abstrakt (som fält), ibland som konkret verksamhet. Vi har beskrivit och analyserat empirin som aktörers berättelser om folkbildning(sarbete) och lokal(t) utveckling(sarbete). Delstudien om lokalt utvecklingsarbete förmedlar vissa berättelser om folkbildning och lokal utveckling. Delstudien med folkbildare förmedlar andra. Som framgått urskiljer vi två ganska tydliga berättelser där den ena handlar om folkbildningens osynlighet och den andra om dess synlighet. En central fråga är hur vi kan förstå dem i relation till varandra? När lokalt utvecklingsarbete varit den ingång genom vilken vi undersökt folkbildningens roll för lokal utveckling så har folkbildningen varit relativt osynlig. Med folkbildningsarbete som ingång har folkbildningens roll blivit synligare. Osynligheten/synligheten beror följaktligen, i alla fall delvis, av de olika ingångarna. Den beror också av vår avgränsning av lokal utveckling som byarörelserelaterat arbete och folkbildningen som den statsbidragsstödda folkbildningen. Att vi här definierat lokal utveckling som byarörelsearbete (lokalt utvecklingsarbete på landsbygder); det vill säga en relativt självständig rörelse med en egen historia och organisation, har gjort att vi kunnat närma oss lokal utveckling och folkbildning som två angränsande men ibland överlappande fält. Det i sin tur gör att vi kan undersöka den fråga projektet faktiskt ställer, om folkbildningens roll för lokal utveckling. För att förstå mer om den ena verksamhetens betydelse för den andra behövs kunskap om folkbildningsarbete och lokalt utvecklingsarbete var för sig. Men också om hur de förhåller sig till varandra. Som fält för aktivitet och värdeskapande betraktar och diskuterar vi därför folkbildning och lokal utveckling som delar av den sociala ekonomin. Folkbildning och lokal utveckling två fält med skillnader och gemensamma beröringspunkter Vår analytiska utgångspunkt är som beskrivits folkbildning och lokal utveckling som två fält, med social ekonomi som gemensam tolkningsram. Mot den bakgrunden diskuterar vi studiens resultat med fokus på de värden som skapas och upprätthålls av aktörerna inom fälten. Medan staten med riktat stöd finansierar och (därigenom) reglerar folkbildningen/folkbildarna har byarörelsen/de lokala grup- 14 Folkbildning och lokal utveckling på landsbygden

perna inte någon sådan riktad finansiering och heller inte någon statlig reglering. Det innebär att aktörerna i byarörelsen är friare men också mer utlämnade till ideella arbetsinsatser. Vi har beskrivit hur folkbildningen haft en viktig roll för lokal utveckling genom att leverera modeller, metoder och verktyg för förändringsarbete till lokala grupper. Men också genom det arbete som har riktats mot beslutsfattande nivåer genom till exempel Byapolitikprojektet (Olsson & Forsberg 1997, Bull 1997). Erfarenheterna visar att för att skapa förutsättningar för lokalt utvecklingsarbete, inklusive folkbildningsarbete, behöver det finnas resurser för kontinuerliga informationsinsatser bland politiker och tjänstemän. Som delar av den sociala ekonomin har fälten folkbildning och lokal utveckling några särskilda kännetecken. De innehåller verksamheter som inte drivs av vinstintresse utan med utgångspunkt från demokratiska ideal och värden som har med människors livssituation, handlingsutrymme och påverkansmöjligheter att göra. Där folkbildningen värnar den enskilda individen men också kollektivet representerar byarörelsen i första hand ett kollektivt perspektiv. Själva arbetet skiljer sig åt mellan fälten på så sätt att folkbildningsarbetet i betydligt högre utsträckning är finansierat, medan det lokala utvecklingsarbetet bygger på ideellt arbete. Även i folkbildningsarbetet finns ideella inslag som kamratcirklar och liknande, men aktörerna är finansierade i högre grad inom folkbildningen jämfört med den lokala utvecklingen. Folkbildaren har genom anställning betalt för folkbildningsarbetet, medan de lokala grupperna i huvudsak agerar utan betalning (ibland projektlön) i det lokala utvecklingsarbetet. Folkbildningen når ungdomar på andra sätt än vad det lokala utvecklingsarbetet hittills förmått göra. Här är en öppning för fälten att närma sig varandra, och för studieförbund och folkhögskolor att vara en tydligare resurs. Frågor om genus, etnicitet samt inkludering och exkludering är prioriterade områden i folkbildningens framsynsarbete. Dessa framtidsfrågor är också öppningar där fälten skulle kunna samverka och folkbildningen bidra med sina resurser. Hur deltagande och inflytande är fördelat mellan generationer och kön, inklusive innanför- och utanförskapsproblematiken, är viktiga och avgörande frågor för framtidens landsbygder. Byarörelsens uppfinningsrikedom och helhetssyn på lokalsamhället kan kanske också ge inspiration till folkbildningens mer reglerade arbete. Det behöver finnas utrymme inom folkbildningens ramar för att svara upp mot lokala behov och idéer. Inte minst behöver det finnas kontaktvägar mellan aktörerna, lokala grupper och folkbildare, och fälten. Vi ser vissa likheter respektive skillnader mellan fälten folkbildning och lokal utveckling. Med ett byarörelseperspektiv är fälten ibland så nära varandra att de kan uppfattas som ett och detsamma. Föreningsliv, metoder och modeller är gemensamma plattformar. Likheterna gäller främst värden, drivkrafter och fältens Folkbildning och lokal utveckling på landsbygden 15

mål och målgrupper. Skillnader finns naturligtvis också, särskilt när det gäller finansiering, organisation och graden av statlig reglering. I tabell 1 på nästa sida sammanfattas de båda fälten och deras verksamheter mycket kort och översiktligt. Tabell 1. Sammanställning av olika fakta om och kännetecken för de båda fälten Folkbildning och Byarörelsen. Historia Organisering Finansiering Omfattning Folkbildning Växer fram ur de folkrörelser som uppstod vid förra sekelskiftet. Nära knutet till föreningslivet sedan dess. Idag formellt studieförbund (9 stycken med olika ideologier och medlemsorganisationer (totalt cirka 300 stycken), folkhögskolor (148 stycken med olika huvudmän) samt länsmuseer och stadsbibliotek. Nationellt: Folkbildningsrådet Regionalt: Bildningsförbund Kommunalt: Studieförbund och folkhögskolor Lokalt: Cirklar och aktiviteter Lokalt stöd från kommuner och landsting. Statligt anslag (3,1 miljarder år 2008) fördelas av Folkbildningsrådet (enligt system som följer verksamhet och mål). Folkhögskolornas långa kurser: 26 500 deltagare, korta kurser 160 600 deltagare. Studieförbunden erbjöd år 2007 283 500 cirklar för totalt 2 miljoner deltagare samt 250 000 kulturprogram för cirka 15 miljoner deltagare. Byarörelsen Växer fram efter 1970 som reaktion på kommunsammanslagningar och som protest mot statlig centraliseringspolitik. Får sitt genombrott genom Hela Sverige ska leva-kampanjen 1987 1989. Nationellt samverkansorgan formaliserat 1989 genom bildandet av Folkrörelserådet Hela Sverige ska leva. Är sedan 2007 en medlemsorganisation med cirka 50 medlemsorganisationer, däribland studieförbund och de lokala grupperna. Nationellt: Hela Sverige ska leva Regionalt: Länsbygderåd Kommunalt: Kommunbygderåd Lokalt: Lokala grupper Medlemsavgifter, sponsring och samhällsstöd. Statligt anslag till den nationella nivån (12 miljoner 2008) samt EU-stöd genom strukturfonder (till exempel Leader+) tillgängligt för lokala grupper. Regleras indirekt genom EU:s villkor för finansiellt stöd. Starkast fäste på landsbygderna men finns också i städer. Folkrörelserådet har registrerat 4 400 grupper, som omfattar cirka 80 000 aktiva. 16 Folkbildning och lokal utveckling på landsbygden

Typisk deltagare Mål Innehåll och värden Politisk styrning och kontroll Folkbildning Lägsta ålder för folkhögskola 18 år. Åldersgruppen 18 24 störst (51 procent). Medelåldern har sjunkit på senare år (ofta unga utanför det formella utbildningssystemet). Lägsta ålder för studieförbund 13 år. Flesta deltagarna är över 24 och jämnt fördelade mellan könen. Individen tar makt över sitt eget liv. Aktivt (individuellt) medborgarskap. Fri och frivillig bildning tillgänglig för alla. Mötesplats och arena för diskussion om samhällsfrågor. Demokrati. Livslångt lärande. Råder under direkta politiska direktiv, som skrivs om med jämna mellanrum. Stöds, kontrolleras och utvärderas av Folkbildningsrådet. Byarörelsen Få unga bland de aktiva på lokal nivå. Jämn könsfördelning men fler män än kvinnor i ledande ställning. Ta makt över situationen i lokalsamhället. Aktivt (kollektivt) medborgarskap. Föreningsbaserat ideellt engagemang för bygdens överlevnad i bred bemärkelse. Bevarar, förändrar och omskapar bygd (lokalsamhälle). Kultur/trivselaktiviteter centrala för gemenskapsskapande, mobilisering och lokaldemokratiskt inflytande. Är ej politiskt styrd, men lokala grupper och byarörelsen omnämns inom regional- och landsbygdspolitik samt i demokratisammanhang som aktörer med betydelse för landsbygderna. Disposition I denna studie undersöker vi relationen folkbildning och lokal utveckling med olika ingångar. Vi förflyttar oss mellan lokal utveckling och folkbildning som konkreta verksamheter och (analytiskt) som fält. Vi rör oss även mellan olika samhällsnivåer, där vi börjar på nationell nivå. Därefter söker vi oss vidare in mot det regionala, kommunala och lokala, för att avslutningsvis knyta samman förståelserna från fälten och samhällsnivåerna. I kapitel ett har vi beskrivit och diskuterat folkbildning och lokal utveckling som två (nationella) fält för handling och värdeskapande. Det är också vår utgångs- Folkbildning och lokal utveckling på landsbygden 17

punkt för tolkning. I kapitel två utvecklar vi beskrivningen av fälten som två verksamhetsområden med olika organisering och uppbyggnad, men med gemensamma intressen. I kapitel tre undersöker vi om och på vilka sätt folkbildningen är närvarande i lokala gruppers utvecklingsarbete på tre orter i Dalarna. I kapitel fyra studerar vi folkbildarnas vardag och villkor i Dalarna samt hur folkbildarna uppfattar folkbildningens värden och det lokala utvecklingsuppdraget. I kapitel fem beskriver och diskuterar vi folkbildning och lokal utveckling i ett regionalt perspektiv med utgångspunkt från föreningslivet. Kapitel sex är en sammanfattning och diskussion där vi relaterar resultaten från de olika kapitlen till varandra. En erfarenhet är att ju närmare vi tittar desto mer komplicerad framstår projektets ursprungsfråga om folkbildningens roll för lokal utveckling. På samma gång som vi undersökt vad som utmärker det lokala utvecklingsarbetet och folkbildningsarbetet har vi lyssnat efter variationer och andra (reflexiva, kritiska) röster. Röster som nyanserar eller bryter av mot det enhetliga och/eller ger inblickar i vad folkbildning är, kan (bör) och tillåts vara. Folkbildarnas berättelser kännetecknas av ett reflexivt förhållningssätt till det egna arbetet och folkbildningens många uppdrag, däribland det lokala utvecklingsuppdraget. 18 Folkbildning och lokal utveckling på landsbygden