NR 4 2012
Aktuellt 2012 Årsmöte hålls den lördag den 23 februari klockan 11 i Almedalsbiblioteket dit ni alla är välkomna. Anteckna datumet! för vi sänder inte ut någon särskild kallelse! Välkomna! I detta nummer Sid: 3. Ordförande har ordet. 4. Farväl och tack. 5. Släktforskning i Norden. 8. Arkivens dag i Visby 2012. 9. Vem tror du att du är! 10. Släktforskningen innebär överraskningar. Gotlands Genealogiska Förenings förtroendevalda Ordförande Kerstin Jonmyren, Hamnvägen 10, 62 335 Burgsvik Tel 0498-497258, 076-807 94 95 kerstin@jonmyren.se Vice ordförande Freddie Claesson, Snäckers Hangvar, 624 54 Lärbro Tel 0498-22 70 18, 070-947 89 89 freddy_claesson@hotmail.se Sekreterare Ylva-Marie Rosenqvist Sanda, Stenhuse 989, 62379 Klintehamn Tel: 0498-24 16 23, 073-652 19 17 fmt.ab@telia.com Kassör Hans Peter Stülten Backluravägen 83, 149 43 Nynäshamn Tel: 08-52 01 79 09 hans-peter@tarlin.se Studieansvarig Göran Karlsson Gaustädevägen 7, 624 62 Fårösund Tel: 0498-22 19 08, 070-301 94 29 gbkarlsson@telia.com Ledamot Gunilla Swebilius Högklint Kusevägen 3, 62261 Visby Tel: 0498-26 40 57, 076-778 28 77 gunillaswebilius@hotmail.com Ledamot Helena Östborn Sjöliljegatan 3, 621 40 Visby Tel: 0498-21 46 52 helena.ostborn@telia.com Styrelsesuppleant Ann-Christin Ringbom Lundgren Odens gata 7, 242 35 Hörby Tel: 0415-133 16, 070-289 27 22 ankiringbom@hotmail.com Layout och tryck Hemse tryck & kopiering Tel: 0498 48 44 08 www.hemsetryck.se Webredaktör Mats Rynnes Tallundsvägen 12, 753 50 Uppsala Tel: 018-36 72 93 mats_rynnes@hotmail.com Valberedning Anna-Lena Janzén Tallundsgatan 15, 621 46 Visby Tel: 0498-21 88 86 gote.janzen@comhem.se Revisorer Åke Kahlbom, Visby och Lars Klintstad, Visby Revisorssuppleant Ann Andersson, Ösmo Oe Folki utkommer med fyra nummer per år. Medlemsavgiften är 175 kr för år 2013. Plusgiro 85 80 38-3 Hemsida: www.gotlandsgenealoger.se ISSN 1653-1086 Omslagsbild: Dokument för invandring från Danmark till Sverige i början av 1900-talet.
Hej alla medlemmar! Har det skett förut, en höst utan en enda frostnatt fram till halva november på Gotland? Det är fint med alla blommor kvar i trädgården, men det känns mindre trevligt vid tanke på det som alla tänker på växthuseffekten. I veckan var det Arkivens Dag och vi från föreningen var förstås på plats i Visby. Mycket folk passerade under dagen och vi hade jämt att göra i forskarsalen. Arkivet hade en stor utställning för besökarna med tipsfrågor. Dessutom hölls en rad föredrag. Ett av föredragen hölls helt på engelska med en hel del åhörare. Föredraget var kallat Good games - good learning och handlade om dataspel och hur barn som spelar samtidigt lär sig saker som är användbara i skolan och i samhället. Det känns lite uppseendeväckande och historiskt med föredrag här helt på engelska, för det hade knappast varit möjligt för ett par decennier sedan. Vi är på väg mot ett tvåspråkigt land, må vara att det inte kommer att vara fullt utvecklat på några år, men vi går relativt snabbt däråt. Samtidigt var det en utställning av Fäi-Jakås brevi som bonden Jacob Larsson, Fie i Lau, en gång skrev till lektorn Masse Klintberg i Visby, efter hans önskan helt på gutamål. Det var för drygt ett sekel sedan. Ännu finns det en rätt stor grupp människor i landet - och på Gotland - som är i 70-årsåldern och äldre, som aldrig hade engelska på schemat i skolan. Som sagt, det har gått väldigt fort. Tilläggas kan dock att medlemmarna strömmar till Gutamålsgillet. Intresset för vårt gamla språk är stort, inte minst bland ungdomar som knappt aldrig har hört språket talas, eller kanske just därför. Vårt årsmöte hålls den lördag den 23 februari klockan 11, i Almedalsbiblioteket dit ni alla är välkomna. Anteckna datumet, för vi sänder inte ut någon särskild kallelse! Så önskar vi i Gotlands Genealogiska Förening er alla medlemmar en God Jul och Ett Gott Nytt år 2013. Vi hörs på det nya året. Kerstin Jonmyren Ordförande Gotlands Genealogiska Förening håller årsmöte Lördag den 23 februari 2013 kl 11 i Almedalsbiblioteket i Visby. Alla hjärtligt välkomna!
Farväl och tack! Ovanstående rubrik har jag skrivit en gång förut i denna tidning. Då var jag borta ett år från kassörstjänsten.. Ja inte helt, jag svävade i bakgrunden och skötte bokföringen, sedan kom jag åter som ett dåligt mynt. Den här gången är det emellertid ingen återvändo för min del. Nu avgår jag för gott, jag kommer inte att finnas i bakgrunden som ett spöke och göra en del av jobbet. Orsakerna är flera: Den främsta är att jag har tagit initiativ till att starta en släktforskarförening här i Nynäshamn där jag bor. Det har varit en så stort respons på inbjudan att vi numera har Nynäshamns Släktforskarförening, en förening där jag är ordförande. Det var många som frågade efter en förening på Släktforskningens dag i mars. Jag har även haft några cirklar i släktforskning för PRO-medlemmar, och de efterlyste också en förening. Så i höst bjöd vi in till ett möte där vi skulle se om det fanns intresse - och det gjorde det, med närmare 60 deltagare den 22 september - och nu är föreningen i gång. Jag anser det är olyckligt om jag både skall sitta som kassör i Gotlands Genealogiska Förening och samtidigt som ordförande i Nynäshamns Släktforskarförening. Det blir ganska snabbt kluvna lojaliteter, och det är inga av föreningarna betjänta av. En annan orsak är att min fru och jag tyvärr måste konstatera, att vår dröm om att flytta tillbaka till Gotland nog får förbli en dröm. Det är alldeles för ofta Lotte skall ha kontakt med specialiserat vård som inte finns på Gotland. Att flytta ned och hon skall upp på Huddinge var och varannan månad är ingen bra lösning. Sedan kan vi ju inte heller komma från att efterhand som vi har bott här i Nynäshamn några år, har vi mer och mer engagerat oss i olika saker här. Det blir svårt att ändra på. Slutligen kommer vi ju inte heller ifrån att det är dyrt att flytta. Vi blir inte heller yngre med åren och vad vi tidigare klarade själv med vänners hjälp klarar vi nu inte längre. Vi måste alltså ha en flyttfirma som gör det åt oss. Och det blir dyrt. Så jag får tyvärr avsluta mitt engagemang i Gotlands Genealogiska Förenings styrelse i och med årsmötet. Jag kommer kanske att dyka upp med en artikel då och då, det får tiden utvisa. Hans-Peter Stülten hans-peter@tarlin.se
Släktforskning i Norden Av Kerstin Jonmyren Många forskare har anor i våra nordiska grannländer och därför kunde en kort sammanfattning av forskningsläget i Norden måhända vara av intresse. Vi börjar med en liten historisk repetition: På medeltiden fanns rikena Danmark, Norge och Island i den västra delen av Skandinavien och så fanns Sverige och Finland i den östra delen. På 1100-talet for svenskarna över Ålands hav och började erövra Finland, och efter slaget vid Neva 1240, under Birger jarls tid, räknades Finland som svenskt. År 1391 bildades Kalmarunionen mellan alla fem länderna. I Sverige följde unionsstrider under hela 1400-talet som slutade med Sveriges utträde ur unionen i och med valet av Gustaf Vasa till svensk kung 1523. Som en del av det svenska riket följde Finland med. Norge däremot stannade kvar i unionen med Danmark och därmed stannade även Island, som hade givit sig under Norge redan på 1200-talet. Fem självständiga länder Sedan har styrkeförhållandena växlat med historiens gång, men idag har vi fem självständiga stater. Sverige har flest invånare, med cirka 9 miljoner, därnäst kommer Danmark med sina 5½ miljoner, så Finland med 5 miljoner och Norge med 4½ miljoner. Island har 300 000 invånare. Alla länderna har haft en stor befolkningsökning under de två senaste seklen; dessförinnan var de mycket glest befolkade länder. Vid medeltidens slut, cirka år 1550, översteg befolkningstalen inte en miljon i någon av länderna. Det innebär att alla vi som lever idag får dela på ett litet antal förfäder, och att alla vi nordbor är förhållandevis nära släkt. Husförhörslängder endast i Sverige Man kan spekulera i orsaken, men i Sverige och därmed också i Finland - fick den evangeliska kyrkan ett mycket starkare grepp om människorna än i Danmark-Norge unionen - trots att vi har haft samma evangeliskt kristna religion som statsreligion i alla länderna. Som vi vet började våra präster i Sverige och Finland allmänt att föra husförhörslängder någon gång vid 1700-talets början. Bra för oss forskare, men knappast för den dåvarande befolkningen med stränga förhör och bakläxor och nya förhör i kristendom. Det förekom inte i några andra länder. Jag är inte så säker på att Luther själv hade just sådana önskemål vid sin reformation av den allmänna katolska läran. Här i vårt land fördes sedan 1600-talet kyrkböcker med födda, vigda och döda, och periodvis flyttningslängder. Bouppteckningar upprättades av skatteskäl. Under 1800-talet senare hälft sammanställdes även folkräkningar vart tionde år. Det var rätt enkelt gjort. Prästerna skrev i princip av sina husförhörslängder för de aktuella åren. Vi svenskar blev noga upptecknade och kollade. Folkräkningar och kyrkböcker i Norge och Danmark Några husförhörslängder fördes alltså inte i det danska riket, även innefattande Norge, Island och Grönland. Däremot fördes kyrkböcker ungefär som här. I Danmark har det dessutom förts regelbundna konfirmandlängder och flyttningslängder. I Norge där det kunde vara långa avstånd mellan kyrkorna i fjälltrakterna var det inte alls säkert att ett barn blev döpt i den församling där familjen bodde. I gränstrakterna mot Sverige kunde det t o m ha varit närmare att döpa ett barn på den svenska sidan. Med ojämna mellanrum utfördes folkräkningar folketaellingar i Danmark, folketellinger i Norge. Myndigheterna var då tvungna att låta folkräknare gå runt i byarna och anteckna alla människor i gård för gård. I Norge, som var ett bergigt och fattigt land, hade staten inte alltid råd med noggranna folketellinger utan fick nöja sig med statistik, där förmodligen prästerna hade att uppskatta antal män, kvinnor och barn i sina socknar. Ganska värdelös information för en släktforskare idag, men den gången en tillräcklig information för de statliga norska myndigheterna. Först 1801 är alla personer med i folkräkningen men det saknas uppgifter om födelseförsamling för dem.
Både Danmark och Norge är generösa mot nutida forskare. Databaserna för folkräkningarna är gratis att komma åt över nätet. Arkivverket www.arkivverket.no är den norska. Dansk Demografisk Database (www.ddd.ddd.dk) innehåller kyrkböcker, folkräkningar och lite annat. Det finns även det danska Statens arkivalerier online (www.sa.dk) med ungefär samma innehåll, men dessutom med lite andra databaser. Att notera är att danskarna hade den annorlunda seden att införa alla av mankön och alla av kvinnokön var för sig i sina längder. Måste veta amt Beträffande de danska databaserna kan jag inte förstå fördelen med deras detaljerade uppdelning i dem. Man måste veta vilket amt (län) som den sökta personen levde i och oftast även härad. Det finns inte som i de svenska, norska och finska databaserna en sökmöjlighet för hela landet i samma sökning. Alla data finns ännu inte heller inmatade för kyrkböckerna. I de danska och norska landsarkiven finns många andra specialregister att leta i. Testamenten, bouppteckningar, flyttningslängder, internpassregister och längder över folk som har fått danskt eller norskt medborgarskap. I Norge hade prästerna skyldighet att föra personalattester för sina församlingsbor. Tyvärr hade de rätt att kasta attester som de inte längre behövde! En del finns ändå sparade och är nu förvarade i de sk Prestearkiven. I Danmark finns Politiens registerblade för städerna och i Norge städernas politieprotokoll. Dessutom finns som i Sverige domstolsprotokoll, men där som här utan några register. Jag skulle vilja sammanfatta att det gäller att veta en hel del om den man söker för att kunna nyttja de danska arkiven. Att söka på måfå efter en person och hitta den skulle nog vara förenat en stor portion tur. Å andra sidan, ungefär så ser forskningsläget ut även i övriga Europa: kyrkböcker och folkräkningslängder som de viktigaste källorna, och så speciallängder där man kan hitta uppgifter - om man har tur... I de stora och folkrika länderna, som Tyskland och Storbritannien, måste man givetvis alltid veta provins eller stad eller liknande för att ens kunna börja leta. Finland och Åland Som jag redan har nämnt följde Finland de svenska traditionerna med husförhörslängder och kyrkböcker. 1809 efter 1808-1809 års ryska krig övergick hela Finland till det ryska riket, men det gamla svenska folkbokföringssystemet behölls. Problemet med Finland är att landet ständigt har varit drabbat av krig. Svenska krig mot Ryssland fördes oftast i Finland och vid krig försvinner lätt arkiv. Åland kan nämnas i sammanhanget. Efter Karl XII:s nederlag vid Poltava, och hela den svenska hären fången i Sibirien, kunde ryssarna härja fritt utefter Sveriges och Finlands kuster. Finland var i princip ockuperat av ryssarna. De åländska öarna låg mitt i Östersjön och helt oskyddade, så ålänningarna beslutade sig för att utrymma hela ögruppen. Mellan 1714 och 1721 när freden äntligen kom, var det helt tomt där. Befolkningen hade huvudsakligen slagit sig ner i Roslagen. Det upplevdes lite säkrare, även om ryssarna brände och plundrade även där. Efter freden kom en del av den gamla befolkningen tillbaka till Åland för att bygga upp det igen, men givetvis är det svårt att koppla ihop befolkningen före och efter den stora ofredens tid i längderna. Finska källor Genealogiska Samfundet i Finland skall ha en eloge för sin stora insats för forskning i Finland. De har matat in fakta från kyrkbok efter kyrkbok och har nu fått in det mesta av finska kyrkböcker i en stor databas, tillgänglig gratis på nätet! Adressen är http://hiski.genealogia.fi Sajten är sökbar på flera olika sätt och det behövs endast namn och enkla data för att söka. Finland erbjuder också en databas i stil med vårt SVAR, där kyrkböcker, husförhörslängder, soldatrullor och domböcker är avfotograferade och utlagda på nätet: www.sukuhistoria.fi Tyvärr har den från att ha varit gratis nu i år blivit avgiftsbelagd.
En nackdel med Finland är att deras sekretess gäller i minst etthundra år. Dessutom har en mängd människor i landet ansökt om att få förbli helt anonyma, och inte få sina uppgifter utlämnade någonstans. Negativt för forskare förstås. Värt att nämna är ett innehållsrikt register över studenter vid Åbo svenskspråkiga universitet, fört sedan 1600-talet. Delar av det finns även publicerat i bokform. I Värmland finns Torsby Finnkulturcentrum där man har ett stort arkiv över finska invandrare i Sverige. De kom till Sverige under för undan genom åren, men invandrade i större omfattning under kung Karl IX:s tid, kom till avlägsna mellansvenska skogsbygder för att odla upp dem. Tilläggas kan att det finns herdaminnen i alla fyra länderna, så den som har prästanor har goda sökmöjligheter. Island Island måste vara det fullständigt ideala landet att släktforska i. Alla islänningar som är nämnda i någon skriftlig källa under de cirka tusen år som Island har varit bebott finns i en och samma databas, som inalles innehåller cirka 1, 5 miljoner namn. Vi får betänka att befolkningen har varit väldigt begränsad där under århundradena. Levnadsbetingelserna har inte precis varit de ideala i deras arktiska klimat. Emigrationen var också omfattande därifrån under 1800-talet. Först under 1900-talet har befolkningen kunnat växa kraftigt: 1901 hade denna stora ö 80 000 invånare - jämfört med dagens 300 000. På Island har man behållit den urgamla nordiska seden med patronymikon. Sveins son är Sveinsson och Leifurs dotter är Leifursdotter. I övriga Norden försvann den seden genom inflytande utifrån på 1800-talet, från Europa och Amerika, och patronymikon kom att bli till efternamn. Även kvinnor kom alltså här - helt ologiskt - att kunna heta namn slutande på -son. I deras allomfattande databas finns alla folkräkningar som har gjorts på ön, liksom alla bevarade kyrkböcker. (Prästgårdsbränder har tyvärr varit rätt vanliga där, så det finns tyvärr gott om luckor) Dessutom har islänningarna varit duktiga på att skriva över huvud taget, så namn saknas inte. Databasen heter www.islendingabok.is Den är gratis men det är bara islänningar som har rätt att få en inloggningskod till den. Det är dessutom värt att uppmärksamma att den isländska databasen kan vara till stor hjälp för forskare, exempelvis om de vill studera olika sjukdomars ärftlighet, ofta ihop med DNA-tester. Det beror på att islänningarna är så pass få och oftast har sina rötter bland tidigare islänningar, alltså är en jämförelsevis mycket homogen grupp. DNA i släktforskningen Var Anastasia dotter till den siste ryske tsaren eller var hon en bedragerska? Var det verkligen prins Louis, den avrättade kung Ludvig XVI:s son, som dog i fängelset under franska revolutionen, eller var det en utbyting? I dag har man med hjälp av DNA kunnat fastställa den trista sanningen - att det var de rätta personerna som dog. På samma sätt kan vi idag inom släktforskningen fastställa släktskap, önskad eller oönskad, eller hitta okända släktingar. Magnus Bäckmark berättar vidare under bok titeln: Genvägar för genealogen DNA-jämförelse som verktyg i släktforskningen Men på Island heter man Anna men är Eiriksdottir, eller heter Svein och är Olufsson. Därför är deras telefonkataloger också ordnade efter förnamn, alltså varje persons namn.
Arkivens dag i Visby 2012 Vi var ett antal medlemmar från Gotlands Genealogiska Förening som samlades på Arkivcentrum Gotland för att hjälpa besökarna med släktforskning. Foto: Hans Peter Stülten En rolig sak upptäckte jag. Man hade ställd ut kopior på några handlingar från början på förra århundradet, runt 1910 1915, tyvärr var de inte daterade så det gick inte att säga exakt årtal. Foto: Hans Peter Stülten Från starten var det inte speciellt många som kom, men när vi hade passerat middag började folk strömma till. Vi som var där fick plötsligt fullt upp, så min tanke att gå runt och fotografera lite fick läggas på hyllan, men lite bilder blev det i alla fall från dagen. De handlingar man hade ställd ut var ansökan om uppehållsbok för utländska medborgare. De skulle på den tiden inges till polismyndigheten i Visby. Det var fyra stycken utställda: Ett för en rysk kvinna med en 5 6 barn, på fotot som satt på ansökan satt hon omgiven av samtliga barn. En tysk kvinna med ett par barn, samma sak här satt hon på fotot omgiven av barnen, en äldre italiensk herre och så den som fångade min uppmärksamhet mest: En dansk konditoriarbetare från Fåborg på Fyn. Han var född 1885 och enligt fotot skulle jag tro han har varit runt 20 25 år gammal när ansökan lämnades in. På skoj kollade jag upp honom i Dödboken för att se om han möjligen stannade i Sverige, det gjorde han, han gifte sig 1937 och dog 1964 i Malmö, efterlämnade i alla fall en änka. Som sagt det var fullt upp för oss att hjälpa besökare efter 12.00 när folk riktigt började strömma till. Några kunde vi hitta deras släktingar, Foto: Dan Pettersson/ Riksarkivet Landsarkivet i Visby. i andra fall kom vi inte ändå fram trots mycket sökande i kyrkböckerna. För egen del lärde jag mig samtidigt något nytt, nämligen att Visby under en period hade ett helt eget system för församlingsböcker/husförhörsböcker med invånarna stående i alfabetisk ordning efter efternamnet. I och för sig smidigt, om man bara vet det, men lite förvirrande när de två systemen kör mer eller mindre parallellt. Vilken volym skall man nu söka i? Hans-Peter Stülten
Vem tror du att du är, ny omgång Så var det dags igen, en ny omgång. Programmet Vem tror du att du är? får höga tittarsiffror, varje gång, vilket bör bevisa att genealogi är ett uppskattat ämnesområde i vårt land. Den här omgången har man sammanställt sju program med fyra män och tre kvinnor som huvudrollsinnehavare. Låt oss börja med damerna och ta deckarförfattaren Camilla Läckberg först. Just nu är läsar- och författartrenden deckare, och det är mest kvinnor som skriver och läser - dem enligt aktuell statistik, så hon tycks ha valt rätt genre. Idag anses det finnas mycket krångliga familjekonstellationer, med dina barn och mina och tidigare och så vidare, men de fanns uppenbarligen även förr. Camillas mormors far var stenhuggare i Bohuslän, och var endast sammanboende och inte gift med den kvinna som han hade barn med. I det här programmet visade det sig att han sedan tidigare var gift i Blekinge, men hade lämnat hustru och barn och dragit vidare till arbete och snart ny kvinna och nya barn i Bohuslän. Ungefär samtidigt hade hans hustru dragit till Danmark och bildat ny familj där! De arma barnen i Blekinge då? De hade ändå tur för efter olika turer i fosterhem hamnade de till sist hos sina morföräldrar, där de fick stanna. Båtsmansnamn Camillas morfar var född utom äktenskapet, ett känt släktforskningsproblem. Men den här gången lyckades programmakarna ta bort frågetecknen kring faderskapet. Morfadern kallades Falk i efternamn och när man kollade vidare fanns det en kustridare (ungefär tulluppsyningsman) Falk Meijer i närområdet i Fjällbacka i Bohuslän, där barnets mor hade varit i tjänst. Det hände inte så sällan att uä-barn kallade sig efter sina biologiska fäder, och då är det ett rätt betydande bevis för släktskap. Det var lätt att tro att namnet Meijer var utländskt men när man följde släkten bakåt visade det sig vara ett båtsmansnamn från Skee socken. Oftast följde båtsmans- och soldatnamn torpen inte släkten, men under 1800-talets senare del kunde det ändå hända. Valloner Så det gamla vanliga: Camillas morfar hade varit mörk, alltså antog ättlingarna direkt att man hade valloner i släkten! Ett märkligt och mycket spritt antagande så fort folk är mörka. Var folk så värst mycket mörkare i Vallonien i Belgien än här i Norden? Om alla antaganden vore sanna skulle minst halva vårt lands befolkning vara vallonättlingar istället för några procent. Sanningen är nog den att det hela tiden har funnits en viss mängd mörka och brunögda personer här uppe i Norden, så länge som det har varit befolkat. Intressant i just Camilla Läckbergs släkt kan ändå vara att man långt tillbaka i tidigt 1600-tal hittade en stabskapten vid namn Demoine från Finland. På grund av namnet ville man gissa att namnet kunde ha något med Vallonien att gör! Petra Mede, född 1970, är en känd operadansare, men är kanske mest känd som ståuppkomiker. Hon var vacker att se på, men jag tyckte att hennes framtoning ibland framstod som lite överdriven. Programledarna vill så gärna hitta några band till samma yrkesgrupp som huvudpersonen och då får det ibland räcka med någon som är släkt med släkten. I det här fallet hittade man en familj Tropp med tre syskon som dansade på Operan i Stockholm. Så kom man över till Finspång, en gammal känd bruksort. (Förresten, varför kan inte ordet bruksort uttalas just så, och inte som bruxort, som nu hördes i programmet?) En familj Frumerie var framgångsrika arbetsledare i Finspång under generationer. Sedan gick det utför med släkten, och fram på 1800-talet bodde Erik Frumerie, en fattig torpare i Västmanland. För att få lite extrainkomst tog han på sig uppdraget som bödel i länet. Han hann med att avrätta 60 personer(!) på 42 år med sin bödelsyxa. Huvudpersonen Petra visade stor förskräckelse över sin anfader och hans syssla när de kom till den avrättningsplats där han var verksam. Det är förvisso förståeligt. Avrättningar i det gamla Sverige En av Frumeries sista avrättningar blev omskriven i en tidning i samtiden som en av reporterns värsta upplevelser. Frumerie hade tagit lite väl mycket till bästa för att kunna klara av uppdraget, så han högg och högg och missade delvis tills han till slut lyckade få död på den arme missdådaren. En fullständigt förfärlig tillställning! Invid den här artikeln visar vi i en särskild ruta lite närmare om omständigheterna som ledde fram till den avrättades dödstraff. Det är Lennart Hallberg, Nyköping, som har sammanställt informationen. Hans svärdotter har släkten Frumerie bland sina anor. De sista offentliga avrättningarna i vårt land genomfördes 1876 medels halshuggning, samtidigt i Malmköping i Södermanland (för Hjert) och i Stenkumla på Gotland (för Tector). De två kompanjonerna, som hade träffats på straffanstalten Långholmen i Stockholm,
ville försöka få ihop till amerikabiljetter och fick för sig att råna en postdiligens. En passagerare samt kusken avled i samband med rånet. De skyldiga infångades ganska snart och dömdes till döden. 1876 är inte längre tillbaka än att folk, åtminstone på Gotland, har en hört en hel del berättelser och hörsägner kring den avrättningen. Därefter skedde avrättningar inom fängelsernas murar, och därmed var det slut på sensationerna och folknöjet kring avrättningar. Sveriges sista avrättning skedde 1910 på Långholmen med giljotin för mördaren Johan Ander. Siw Malmquist är en gammal och slitstark underhållare, som slog igenom redan som mycket ung. Hon är född 1936 i Landskrona och hennes släkt har djupa rötter i Göingebygden i norra Skåne. Det är en trakt som brukar förknippas med den s k Snapphanefejden på 1670-talet, en strid mellan den svenska och den danska kronan i Skåne, och det var Danmark som folket i allmänhet ville tillhöra. Måhända de var lite mindre nitiska i sin skatteindrivning, men framför allt var det gammalt och vant med de danske. Stridigheterna i Göinge mellan rebeller från trakten och svenska trupper kännetecknades av stor hänsynslöshet. Soldaterna utsatte snapphanefångar för grym tortyr och hemska mord. I programmet visades Örkenäs, en gammal gård som var den enda i den byn som inte brändes ner när den svenska soldatsken drog fram där. Ägaren hade låtsats sätta eld på den, men det brann bara i risknippen utanför den. Det finns ett gömställe under golvet i dagligstugan, som minner om de onda tiderna. Den sk loshultsskatten är omtalad. Kung Karl XI:s stora krigskassa blev stulen 1678 av bönder i Loshults by när den fraktades förbi. Ledaren för kuppen Per Persson var bror till en anfader till Siw. Några årtionden senare hade hon en anfader som var indelt soldat och med i kung Karls armé 1709 vid Poltava. Han hamnade i rysk fångenskap, lyckades ta sig hem igen vid freden 1721, men äntligen hemma avled han bara ett par år senare. Forts. nästa nr. Släktforskningen innebär överraskningar Det är säkert något som alla släktforskare kan skriva under på. Ibland är de roliga, ibland är de kanske mindre roliga, men de ger alltid nytt vetande. Jag har under det senaste året, för det första haft ett flertal cirklar i släktforskning här i Nynäshamn, och för det andra satt lite fart på min egen forskning efter att den har legat lite halvt vilande några år. Jag har bl.a. med hjälp av Arkiv Digital fått uppdaterat och kollat lite data om olika sidogrenar till släkten i Skåne. Min anfader hade ju fler barn än det som jag är en direkt efterkommare av. Det finns gott om olika grader av kusiner m.m. att välja på. I början av oktober skickade jag in ett Disbytutdrag till DIS. I svaret som jag fick tillbaka i form av åtta sidor med träffar av varierande grad, visade det sig att en av träffarna ledde till Gotland. Det var ju lite överraskande. Jag sa när jag började släktforska för så där en 15 år sedan, att det enda ställe där jag med någorlunda säkerhet visste jag inte hade släkt var på just Gotland. Alla de släktingar jag hade fått fram bodde på olika ställen i Skåne i trakten mellan Malmö och Trelleborg. Och så upptäcker jag plötsligt att jag har en släkting på Gotland, närmare bestämd Jan-Erik Ohlsson i Fårösund. Han har bott på Gotland i Fårösund sedan sextiotalet och jag flyttade till Gotland 1985, och bodde i Slite innan vi flyttade till Visby 1987. Så vi har alltså haft alla möjligheter att träffas i olika sammanhang. Vi kanske också har det utan att veta om att vi faktisk var släkt med varandra. De första åren som vi bodde på Gotland var både min fru och jag mycket runt på norra Gotland i jobbet, hon som anställd på SV i Lärbro och jag som försäkringsombud för Folksam. Så vi kan mycket väl ha träffats i något sammanhang. Både Jan-Erik Ohlsson och jag har den gemensamma anfadern Lasse Trulsson Tarlin från Tryde i Kristianstads län. Min anfader är äldsta sonen Jöran Larsson Roos, född 1791 och död 1830, och hans anfader är femte barnet Lars Larsson Hjalmar, född 1802 och död 1863. Båda två var knektar i Skånska Dragoner nästan samtidigt och i närliggande rusthåll.
Jöran Larsson Roos är min morfars mormors far och Lars Larsson Hjalmar är Jan-Eriks mormors mormors far, och som sagt är Lasse Trulsson Tarlin båda våra anfäders far. Som en kuriositet vill jag också nämna att både vår gemensamma anfader och min äldsta son är döpta med samma förnamn. I kyrkboken för Tryde Församling står tydligt att Truls Trulsson fick en son den 21 april 1767, som den 26 april döptes och kallades Lasse. Min äldste son född 29 april 1968 är också döpt till Lasse, alltså nästan på dagen 201 år yngre än sin namne. En annan rolig upplevelse fick jag när jag skulle forska lite på min frus släkt. Jan-Erik Ohlsson Här är vi så båda två. Frånsett att vi båda har vitt skägg ser jag ingen större familjelikhet, men det ser kanske andra. Min hustru Lotte säger vi har snarlik huvudform. Den är i motsats till min hundra procent dansk. Lotte är född i Köpenhamn, precis som jag, dock är hon född på Västerbro och jag på Nörrebro. Vi är båda födda 1943, så vi är jämnåriga. Lotte har under alla de år vi har varit gifta retat mig med att hon är mycket yngre än jag, närmare bestämd en månad och sju dagar. Hennes båda föräldrar är också födda på Västerbro, varemot den danska delen av min släkt kommer från ett par små byar mitt på Själland. De nu levande släktingarna bor nästan alla kvar i samma område. Och så kommer det roliga. Det visade sig att hennes morfar är född i en av de småbyar där min släkt kommer från. Med tanke på byns storlek, kan vi nog lugnt utgå från att hennes morfars familj kände mina släktingar, kanske gick några rent av i skolan tillsammans. Släktforskning ger många roliga upplevelser. Hans-Peter Stülten Hans-Peter Stülten
Våra CD-skivor: (Passa på nu till julklapp) Skannad kopia av Lemke Visby stifts herdaminne Ett måste för släktforskare med gotländska präster i släkten. Pris 200:- för medlemmar. Icke medlemmar vänder sig till Rötter bokhandeln. Fotokopia av tre gotländska släktböcker: C. J. Hallgren Gotländska släkter E. Nyberg Gotländsk släktbok 1910 E. Nyberg Gotländsk släktbok 1938 Register till Gotländsk släktbok 1938 Pris 125:- för medlemmar. Icke medlemmar vänder sig till Rötter bokhandeln Porträttsamlingar: Gotlands läns porträttgalleri 1929, 1933 och 1934 Sveriges kommunalförvaltning Gotland 1940 Sveriges kvarnar Gotland 1940 Namnregister Gotlands kvarnar Pris 125:- för medlemmar. Icke medlemmar vänder sig till Rötter bokhandeln. Beställer du både Gotländska släktböcker och Porträttsamlingarna samtidigt får du dem för 200:- tillsammans Fotosamling av Gotlands kyrkor, både interiör och exteriör. Även en del gotländska landskapsbilder. Detta är en DVD skiva producerat av Ivar Björklund som även har fotograferat. Bilderna är fria att använda mot angivande av källa. Pris 225:- säljs både till medlemmar och icke medlemmar. Beställning gör du genom att sätta pengarna in på vårt Plusgirokonto 85 80 38-3 med angivande av vilken produkt du beställer.