Varmt välkommen till Financial Reporting News

FR News Nyhetsbrev Nr 1 mars 2014 Varmt välkommen till Financial Reporting News IASB publicerade före jul stora delar av det i IFRS 9 som kommer att ersätta dagens principer, i IAS 39, för säkringsredovisning. De nya principerna innebär till stor del att redovisningen bättre återspeglar hur säkringar används för att hantera finansiella risker. Makrosäkringar, som har en mer långsiktig tidplan, återstår att ro i land. I detta nummer av Financial Reporting News presenterar vi de huvudsakliga skillnaderna mellan de nya principerna och de nuvarande. Vidare refereras två slutliga och ett utkast till paket med Annual Improvements från IASB. Därtill sammanfattar vi ny normgivning från Rådet för finansiell rapportering som ska tillämpas 2014 och nya regler från NASDAQ OMX som eliminerar krav på kvartalsrapporter i enlighet med IAS 34 för första och tredje kvartalet. Ett nytt samlat regelverk om bokföring från Bokföringsnämnden berörs också kort. IFRS 9 med förenklade regler för säkringsredovisning IASB har publicerat de nya principerna för säkringsredovisning i IFRS 9. Till stora delar innebär de nya principerna bättre förutsättningar för en redovisning som ger en rättvis bild av ett företags hantering av finansiella risker med finansiella instrument. Det finns också en del förenklingar som bör kunna innebära att säkringsredovisning blir en något mindre börda att genomföra än idag. Graden av förbättrad redovisning och förenklad hantering beror dock i hög utsträckning på vilken typ av säkring som används. Preliminär tillämpningstidpunkt från IASB:s sida för IFRS 9 är 1 januari 2018. Tre paket med Annual Improvements to IFRSs IASB startar årligen upp en process där man gör välbehövliga, men inte akuta, ändringar av sina standarder. Nyligen publicerades två slutliga paket med sammanlagt elva ändringar, som påverkar nio standarder. Därtill publicerades ett utkast till nytt paket, med förslag till fem ändringar i fyra olika standarder. Bredast relevans torde en föreslagen ändring av IAS 34 ha. Nyheter från Rådet för finansiell rapportering Rådet för finansiell rapportering (Rådet) har uppdaterat sin normgivning för räkenskapsåret 2014. Vi presenterar översiktligt de förändringar som gjorts i RFR 1, RFR 2 och Rådets uttalanden. Nya regler om delårsrapportering NASDAQ OMX Stockholm (Stockholmsbörsen) har ändrat reglerna kring delårsrapportering i sitt senaste regelverk för emittenter som gäller från och med 1 januari 2014. Man har avskaffat kraven på kvartalsrapporter för första och tredje kvartalet för att minska den administrativa bördan och uppmuntra långsiktighet i investeringarna. Nya regler om bokföring Bokföringsnämnden (BFN) har gett ut ett nytt regelverk om bokföring (BFNAR 2013:2). Regelverket handlar om bokföringslagens regler kring löpande bokföring, verifikationer, räkenskapsinformation, arkivering och systemdokumentation. Precis som med BFN:s K-regelverk är tanken att alla regler om bokföring ska samlas i ett och samma regelverk

FR News Nyhetsbrev Nr 1 mars 2014 IFRS 9 med förenklade regler för säkringsredovisning IASB har publicerat de nya principerna för säkringsredovisning i IFRS 9. Till stora delar innebär de nya principerna bättre förutsättningar för en redovisning som ger en rättvis bild av hur finansiella risker hanteras med finansiella instrument. Det finns också en del förenklingar som bör kunna innebära att säkringsredovisning blir en något mindre börda att genomföra än idag. Graden av förbättrad redovisning och förenklad hantering beror dock i hög utsträckning på vilken typ av säkring som används. Bakgrund IASB har sedan 2008 arbetat med att ersätta den mycket omdebatterade och hårt kritiserade standarden IAS 39 Finansiella instrument: Redovisning och värdering med en ny standard i form av IFRS 9. Som ett led i detta arbete publicerade IASB i december 2010 ett första utkast till nya regler om säkringsredovisning. 2012 kom sedan ett review draft där man presenterade ett uppdaterat förslag till nya regler för säkringsredovisning utifrån de remissvar som erhållits. I november 2013 publicerades så slutligen en färdig standard för säkringsredovisning. Den slutliga standarden behandlar liksom de tidigare utkasten inte säkringsredovisning av säkringar på portföljnivå (så kallade makrosäkringar ). Under våren 2014 kommer istället ett så kallat discussion paper där de frågor som behöver adresseras i en slutlig standard om makrosäkringar diskuteras. Denna artikel omfattar beskrivningar av de viktigaste skillnaderna mellan principerna för säkringsredovisning i IFRS 9 jämfört med principerna i IAS 39, men inte några beskrivningar av de många likheter som också finns mellan standarderna. Allmänna utgångspunkter Säkringsredovisning har enligt IFRS 9 till syfte att presentera effekterna av företagets riskhantering, där finansiella instrument används för att hantera exponeringar för risker som kan komma att påverka resultatet och övrigt totalresultat. IFRS 9 har lika lite som IAS 39 svaret på alla frågor om och hur säkringsredovisning kan tillämpas i en viss situation. Troligen kan den inledande beskrivningen i IFRS 9 om säkringsredovisningens syfte vara behjälplig i tolkning och tillämpning i åtminstone vissa situationer.

De huvudsakliga förändringarna i IFRS 9 jämfört med IAS 39 vad gäller säkringsredovisning är i övrigt: fler poster kvalificerar som tillåtna säkrade poster fler säkringsinstrument kvalificerar som tillåtna säkrade poster förenklade förutsättningar för effektivitetstest nya och ändrade möjligheter för värdering till verkligt värde konceptet cost of hedging introduceras med redovisning av orealiserade värdeförändringar på tidsvärden på optioner och valutabasisspreadar i övrigt totalresultat definition av perfekt effektiva säkringsinstrument vid mätning av ineffektivitet möjligheter att upphöra med fair value option vid övergången från IAS 39 till IFRS 9 samt några andra förändringar i redovisningen av säkringsrelationer Fler säkringsstrategier kvalificerar för säkringsredovisning Säkringsredovisning enligt IFRS 9 innehåller flera lättnader jämfört med befintliga regler i IAS 39, vilket gör att fler säkringsstrategier kan kvalificera för säkringsredovisning än vad som är fallet idag. Detta har skett både genom att det införs fler instrument som kvalificerar som tillåtna säkringsinstrument och genom en utökning av vad som kan vara säkrade poster. Säkring av komponenter av risk i icke-finansiella poster Till skillnad från IAS 39 så tillåter IFRS 9 säkring av viss specifik risk i icke-finansiella poster (exempelvis vid inköp av råvaror) utöver att det liksom tidigare är tillåtet att bara säkra valutakursrisk. Denna ändring gör det exempelvis möjligt att tillämpa säkringsredovisning för säkringar av oljeprisrisken i priset på jetbränsle och andra liknande säkringssituationer. En förutsättning för att få tillämpa säkringsredovisning avseende en säkring av enskild riskkomponent i en ickefinansiell post är att riskkomponenten kan identifieras separat och mätas på ett tillförlitligt sätt. Aggregerade exponeringar IFRS 9 ger också möjligheten att identifiera en aggregerad position som inkluderar ett derivat som en säkrad post. En förutsättning för att kombinera ett derivat och en annan (icke-derivat) exponering som en säkrad post är bland annat att det är på det viset som exponeringen hanteras i riskhanteringen. Denna ändring bör till exempel kunna underlätta för företag som använder ränteswappar och valutaränteswappar i kombination för att hantera valuta- och ränterisk i upplåning i utländsk valuta men även vid säkring av icke-finansiella poster. Säkring av nettopositioner Enligt IFRS 9 är det möjligt att identifiera grupper av poster som tillsammans utgör en nettoposition som säkrad post, under förutsättning att posterna i gruppen var för sig kvalificerar för säkringsredovisning och att posterna i gruppen också hanteras som en grupp för riskhanteringsändamål. Enligt IAS 39 är det idag inte möjligt att identifiera en nettoposition som säkrad post exempelvis vid kassaflödessäkringar av valutarisk, något som i praktiken lösts med att man istället identifierar en del av ett bruttoflöde som den säkrade posten. Enligt IFRS 9 är det däremot möjligt att identifiera en nettoposition som säkrad post vid kassaflödessäkringar av valutarisk under förutsättning att det i säkringsdokumentationen specificeras i vilken period som de prognostiserade transaktionerna förväntas påverka resultatet. Layer components IFRS 9 tillåter inte bara säkring av ett lager (layer) av ett nominellt belopp för prognostiserade framtida kassaflöden (till exempel de första 50 MUSD inflödena av totalt prognostiserade 100 MUSD), vilket IAS 39 tillåter redan idag, utan även lager av poster i balansräkningen eller existerande bindande åtagande. IFRS 9 tillåter också att ett lager av en säkrad post är föremål för en säkring av verkligt värde vilket inte är möjligt enligt IAS 39. Grupper av säkrade poster IFRS 9 kräver inte längre att de enskilda poster som ingår i en grupp av säkrade poster ska ha en förändring i verkligt värde som är hänförlig till den säkrade risken som förväntas vara ungefär proportionell mot den sammanlagda förändringen i verkligt värde som är hänförlig till den säkrade risken i gruppen med poster. Detta gör att säkring av exempelvis en valutakorg eller en grupp med olika aktier med ett enda säkringsinstrument kommer att blir tillåten säkring enligt IFRS 9. Återigen är kravet i IFRS 9 att det är på detta vis som riskerna hanteras av bolaget. Säkringsinstrument som inte är derivat Enligt IFRS 9 kan finansiella tillgångar och finansiella skulder som inte är derivat identifieras som säkringsinstrument (av alla typer av risker, inte bara valutakursrisk) förutsatt att de värderas till verkligt värde via resultatet. Vid säkringar av andra risker än valutarisk skulle en finansiell tillgång eller finansiell skuld som inte är derivat i så fall identifieras som säkringsinstrument i sin helhet eller som en del av ett nominellt belopp. Vid säkring av valutakursrisk krävs dock att säkringsinstrumentet inte är ett egetkapitalinstrument som företaget har valt att värdera till verkligt värde via övrigt totalresultat enligt IFRS 9. Utställda optioner Till skillnad mot IAS 39 tillåter IFRS 9 att utställda optioner kan användas som säkringsinstrument om de kombineras med köpta optioner på ett sådant sätt att det kombinerade säkringsinstrumentet inte är en netto utställd option. Detta kommer när det gäller ekonomisk säkring av strukturerade skuldinstrument göra säkringsredovisning till ett attraktivt alternativ till fair value option. Förenklade förutsättningar för test av effektivitet I praktiken kommer de flesta säkringsrelationer att kunna testas för effektivitet på ett mycket enklare sätt än vad IAS 39 kräver idag. IFRS 9 har inte någon skarp 80-125%-gräns utan anger istället mer allmänt att en säkringsrelation är effektiv om;

det finns ett ekonomiskt samband mellan säkringsinstrumentet och den säkrade posten, effekten av kreditrisk inte dominerar värdeförändringarna som resulterar från det ekonomiska sambandet, säkringsgraden ( hedge ratio ) är samma som de faktiska beloppen för säkringsinstrumentet och den säkrade posten som används i riskhanteringen samt man inte avsiktligt har viktat säkringsförhållandet för att uppnå ett visst redovisningsmässigt resultat som inte är förenligt med syftet med säkringsredovisning. Metoden för hur dessa bedömningar ska göras anges inte explicit i IFRS 9. För sådana säkringsrelationer där de så kallade kritiska egenskaperna hos säkringsinstrument och säkrad post stämmer överens så kommer det sannolikt räcka med att konstatera detta och något ytterligare test behövs inte. I de fall där de kritiska egenskaperna inte är de samma, till exempel på grund av en skillnad i prisbasen i den säkrade posten och säkringsinstrumentet, är frågan i dagsläget mer öppen avseende hur bedömningen ska göras eftersom någon praxis ännu inte hunnit bildas. Till skillnad mot IAS 39 är testen av effektivitet bara framåtblickande, vilket innebär att säkringsredovisning för det mesta kommer att kunna tillämpas retrospektivt och det är först för en kommande period som en säkringsrelation skulle kunna behöva förändras eller upphöra om kriterierna för säkringsredovisning inte längre uppfylls. Nya möjligheter att värdera till verkligt värde via resultatet Ytterligare förändringar som föreslås i utkastet är nya möjligheter att värdera poster till verkligt värde som annars inte värderas på detta sätt, det vill säga utökade möjligheter att tillämpa fair value option. Avtal om köp eller försäljning av tillgångar som inte är finansiella Med IFRS 9 blir det tillåtet att värdera vissa inköps- och försäljningsavtal till verkligt värde via resultatet avseende varor som är avsedda att användas i enlighet med företagets förväntade behov avseende förvärv, försäljning eller förbrukning. Förutsättningen för detta är att det väsentligt reducerar eller eliminerar inkonsekvenser i värdering eller redovisning. Denna nya möjlighet att tillämpa fair value option kan bli aktuell för företag som använder sådana kontrakt för att köpa in eller sälja råvaror och samtidigt ekonomiskt säkrar dessa kontrakt genom att använda sig av råvaruderivat. Det bör dock noteras att en annan grundförutsättning för att kunna göra detta val är att avtalet gör det möjligt att reglera netto med kontanter istället för med leverans av råvaran. Ekonomisk säkring av kreditrisk Som ett alternativ till att förenkla möjligheterna att tillämpa säkringsredovisning vid säkring av kreditrisk med kreditderivat, så har istället IASB infört några förenklingar i förutsättningarna för tillämpning av fair value option för den ekonomiskt säkrade posten. Om vissa förutsättningar uppfylls så; får man påbörja fair value option på den ekonomiskt säkrade posten även efter första redovisningstillfället respektive måste man avbryta fair value option om kreditderivatet inte längre innehas.

Andra konsekvenser för redovisningen av säkringsrelationer Genom IFRS 9 genomförs också några andra förändringar som kommer att påverka förutsättningarna för säkringsredovisning: orealiserade värdeförändringar i costs of hedging ska i vissa fall redovisas i övrigt totalresultat krav på ombalansering av säkringsförhållanden förbud mot att frivilligt avbryta säkringsredovisning förändrad säkringsredovisning vid säkringar av aktier som redovisas till verkligt värde över övrigt totalresultat Utkastet innehåller också en beskrivning av vilka egenskaper ett perfekt effektivt hypotetiskt derivat ska ha vid effektivitetstestning av kassaflödessäkringar, vilket har betydelse för beräkningen av eventuell ineffektivitet som ska redovisas i resultatet. Vidare föreslår IASB också utökade krav på upplysningar om företagets hantering av finansiella risker och dess säkringsverksamhet. Redovisning av orealiserade värdeförändringar från cost of hedging i övrigt totalresultat IFRS 9 tillåter att följande riskkomponenter av derivat separeras från säkringsrelationen: tidsvärden i optioner ränteelemetet i terminer valutabasisspreaden i valutaräntederivat När en sådan komponent separeras från säkringsrelationen ska de orealiserade värdeförändringarna redovisas i övrigt totalresultat istället för i resultatet och ackumuleras i en separat komponent i eget kapital. Denna redovisning är tilllämplig oavsett om säkringsrelationen bestäms utgöra en kassaflödessäkring eller säkring av verkligt värde. Omföring från eget kapital sker på två olika sätt beroende på om den säkrade posten anses vara transaktionsrelaterad (i vilket fall anskaffningsvärdet på den säkrade posten justeras och omföringen inte redovisas via övrigt totalresultat) eller tidsperiodrelaterad (i vilket fall en periodisering i resultatet görs via en omföring genom övrigt totalresultat). Synsättet bakom den nya hanteringen i redovisningen är att dessa typer av kostnader för säkring ska hanteras på ett liknande sätt som (andra) försäkringspremier. Den stora skillnaden mot IAS 39 är att tidsvärde på optioner och valutabasisspreadar inte längre måste redovisas i resultatet och orsaka volatilitet i detta. Det bör dock särskilt noteras att det i standarden anges att den ackumulerade orealiserade värdeförändringen ska redovisas i en separat del av eget kapital, vilket kan komma att innebära att den ska hållas separat från säkringsreserven. Det kan i sin tur komma att medföra en del extra arbete jämfört med om den kunde ackumuleras tillsammans med säkringsreserven när kassaflödessäkring tillämpas. Det bör också noteras att IFRS 9 i detta sammanhang förefaller vara baserad på regler om undantag från huvudregeln att alla riskkomponenter av ett derivat ska användas i en säkringsrelation och inte bara vissa, vilket gör att andra typer av cost of hedging (till exempel tenor basisspreadar) fortfarande måste hanteras via resultatet. Ombalansering av säkringsförhållanden IFRS 9 kräver att en säkringsrelation ska ombalanseras om denna inte längre fungerar som förväntat, genom att beloppet för antingen den säkrade posten eller säkringsinstrumentet justeras och en säkringsgrad (hedge ratio) som uppfyller villkoren för säkringsredovisning på så sätt bibehålls. Genom att balansera om säkringsförhållandet på detta sätt blir det då möjligt att fortsätta tillämpa säkringsredovisning, medan man under IAS 39 behöver avbryta säkringsredovisningen och identifiera ett nytt säkringsförhållande i en motsvarande situation. Förutsättningen för ny balansering kräver dock att företagets syfte med riskhanteringen inte har förändrats. Förbud mot att frivilligt avbryta säkringsredovisning Enligt IFRS 9 är det till skillnad från IAS 39 inte tillåtet att när som helst avbryta säkringsredovisning som påbörjats om säkringsförhållandet fortfarande kvalificerar för säkringsredovisning. I praktiken är det dock sällan denna möjlighet används i IAS 39, vilket torde innebära att denna insnävning får begränsad tilllämpning i praktiken. Krav på att avbryta säkringsrelationen om kriterierna för säkringsredovisning inte längre uppfylls finns självfallet kvar. Vidare är det också tillåtet att avbryta en del av en säkring om detta krävs för en ombalansering av säkringsrelationen. Säkringsredovisning av säkringar av aktier som redovisas till verkligt värde via övrigt totalresultat Enligt IFRS 9 är det möjligt att välja att redovisa förändringar i verkligt värde på aktieinnehav över övrigt totalresultat istället för över resultatet, vilket resulterar i en redovisning som liknar dagens hantering av finansiella tillgångar som klassificerats som Available-for-sale. Om ett företag väljer att säkra verkligtvärderisk i ett sådant innehav (och tillämpar säkringsredovisning), så ska värdeförändringarna på säkringsinstrumentet också redovisas i övrigt totalresultat. Det innebär att eventuell ineffektivitet i säkringen också redovisas i övrigt totalresultat. Enligt IAS 39 redovisas förändringar i marknadsvärde på såväl säkringsinstrument som den säkrade posten (med avseende på den risk som säkras) över resultatet istället för över övrigt totalresultat. Beskrivning av perfekt effektiva hypotetiska säkringsinstrument IFRS 9 har till skillnad från IAS 39 en precisering av vilka egenskaper som ett så kallat perfekt effektivt hypotetiskt säkringsinstrument kan ha. Ett sådant instrument är en teknik för att i kassaflödessäkringar bestämma den effektiva delen av säkringen som kan redovisas i övrigt totalresultat respektive den ineffektiva delen som ska redovisas i resultatet. Preciseringen har väckt en del tolkningsfrågor som behöver redas ut innan det är möjligt att dra slutsatser om huruvida IFRS 9 bara har kodifierat den praxis som redan funnits under IAS 39 eller om en förändring i praxis krävs för att uppfylla de nya kraven.

Presentation och upplysningar Kassaflödessäkringar När en kassaflödessäkring resulterar i en redovisning av en icke-finansiell tillgång ska omklassificeringen från säkringsreserven via övrigt totalresultat redovisas som en justering av anskaffningsvärdet ( basis adjustment enligt IAS 39) på den säkrade tillgången enligt IFRS 9. IAS 39 tillåter i dagsläget en valmöjlighet mellan detta alternativ och en periodisering via övrigt totalresultat under den period som den säkrade tillgången påverkar resultatet genom avskrivningar. Man kan förmoda att denna valmöjlighet tagits bort för att öka jämförbarheten mellan företag som just nu kan använda olika principer för samma sorts transaktion. Säkring av grupper När en kassaflödessäkring görs av poster i en grupp, påverkar dessa poster ibland olika rader i resultatet (exempelvis försäljning och kostnad för sålda varor vid säkring av valutakursrisk i inköp och försäljning). Presentationen i resultatet vid omklassificering från säkringsreserven beror på om gruppen består av motverkande positioner eller inte. Om gruppen inte har några motverkande positioner (till exempel en grupp av prognostiserade kostnader i utländsk valuta) så ska omklassificeringen redovisas på den rad i resultatrapporteringen som påverkas av de säkrade posterna (exempelvis kostnad för sålda varor). Om å andra sidan den säkrade posten fastställts som ett netto av ett antal bruttoexponeringar så ska istället omklassificeringen redovisas på en separat rad i resultatrapporteringen, det vill säga inte på de rader där bruttotransaktionerna redovisas (till exempel försäljning och kostnad för sålda varor). Enligt IAS 39 är det visserligen inte tillåtet att säkra nettopositioner, men i praktiken har ju detta lösts genom en säkring av en del av bruttoflödet i en försäljnings- eller inköpsprognos. I dessa fall har det inte varit ovanligt att omklassificeringen från säkringsreserven när den säkrade posten påverkar resultatet har redovisats inom försäljningen (om den säkrade posten varit ett inflöde) eller som kostnad (om den säkrade posten varit ett utflöde) även om det förekommer flera variationer på detta tema. Frågan blir i första hand om företag kommer att kunna behålla sitt nuvarande sätt att definiera den säkrade posten som en del av ett brutto, eller om man måste tillämpa reglerna om säkring av ett netto om det är så risken hanteras i verkligheten. Beroende vad svaret blir på den frågan kommer det sedan eventuellt att ske en förändring i hur omklassificeringen redovisas i resultatet (på en separat rad eller som nu tillsammans med en säkrad kostnads- eller intäktspost). Utökade upplysningskrav Utkastet innebär även nya upplysningskrav. För alla riskexponeringar som säkras och för vilka säkringsredovisning används ska upplysningar lämnas om: riskhanteringsstrategi och hur denna tillämpas för att hantera risk hur säkringsverksamhet kan komma att påverka framtida kassaflöden vad gäller belopp, tidpunkt och osäkerhet vilken påverkan säkringsredovisningen har haft på rapporterna över finansiell ställning, totalresultat och förändringar i eget kapital Ikraftträdande och övergångsregler IASB har preliminärt bestämt att reglerna börjar gälla den 1 januari 2018. För att det sedan också ska vara möjligt att tillämpa IFRS 9 krävs dock att standarden först antas av EU. Det är i dagsläget osäkert när detta kommer att ske. Övergången till de nya reglerna föreslås ske framåtriktat, med vissa undantag. Författare: Anders Torgander anders.torgander@kpmg.se Tel: 08-723 92 66 The information contained herein is of a general nature and is not intended to address the circumstances of any particular individual or entity. Although we endeavor to provide accurate and timely information, there can be no guarantee that such information is accurate as of the date it is received or that it will continue to be accurate in the future. No one should act on such information without appropriate professional advice after a thorough examination of the particular situation. 2014 KPMG AB, a Swedish limited liability company and a member firm of the KPMG network of independent member firms affiliated with KPMG International Cooperative ( KPMG International ), a Swiss entity. All rights reserved. Printed in Sweden.

FR News Nyhetsbrev Nr 1 mars 2014 Tre paket med annual improvments to IFRSs Inledning och översikt IASB startar årligen upp en process där man gör välbehövliga, men inte akuta, ändringar av sina standarder. Nyligen publicerades två slutliga paket med sammanlagt elva olika ändringar, som påverkar nio standarder. Därtill publicerades ett utkast till nytt paket, med förslag till fem ändringar i fyra olika standarder. Bredast relevans torde den föreslagna ändringen av IAS 34 ha. De slutliga paketen ska enligt IASB:s skrivningar i huvudsak tillämpas framåtriktat från och med räkenskapsår som börjar 1 juli 2014 eller därefter. Tidigare tillämpning är tillåten. Särskilda övergångsregler gäller för ändringarna av IFRS 2, IAS 16/38 och IAS 40. Enligt EU:s tidplan landar paketen på bordet för eventuellt godkännande i Q4 2014. Utkastet till ändringar skissar på retroaktiv tillämpning från och med räkenskapsår som inleds 1 januari 2016 eller senare. Slutliga 'annual improvements' - 2010-12- och 2011-13-paketen Standard IFRS 1 Första gången IFRS tillämpas IFRS 2 Aktierelaterade ersättningar IFRS 3 Rörelseförvärv IFRS 8 Rörelsesegment IFRS 13 Värdering till verkligt värde IAS 16 Materiella anläggningstillgångar och IAS 38 Immateriella tillgångar IAS 24 Upplysningar om närstående IAS 40 Förvaltningsfastigheter Ändring i standarden Vilken version av IFRS som en förstagångstillämpare kan tillämpa Definition av intjäningsvillkor Klassificering och värdering av villkorad köpeskilling Undantag från tillämpningsområdet för skapandet av samarbetsarrangemang Upplysningar om sammanslagna rörelsesegment Avstämning av tillgångar endast om de följs upp Värdering av kortfristiga fordringar och skulder Tillgångar och skulder som ingår i undantaget för portföljvärdering Omräkning av ackumulerade avskrivningar vid omvärdering Definition av närstående Inbördes förhållande mellan IFRS 3 och IAS 40 2010-12 2011-13 Utkast till annual improvements 2012-14-paketet Standard IFRS 5 Anläggningstillgångar som innehas för försäljning och avvecklade verksamheter IFRS 7 Finansiella instrument: Upplysningar Ändring i standarden Vilka är de redovisningsmässiga konsekvenserna om ändring av planer vid avyttring eller värdeöverföring av en tillgång? Utgör servicing rights and obligations fortsatt engagemang vid upplysningar om överföring av finansiella tillgångar? Ska upplysningar om kvittning inkluderas i delårsrapport i sammandrag i enlighet med IAS 34? IAS 19 Ersättningar till anställda IAS 34 Delårsrapportering Hur ska diskonteringsräntan för ersättningar efter avslutad anställning fastställas i en region med gemensam valuta? Kan IAS 34-upplysningar lämnas utanför de formella finansiella rapporterna i delårsrapport, t.ex. i framvagnen?

Slutliga ändringar IFRS 1 Första gången IFRS tillämpas Ändringen av IFRS 1 gör klart att en förstagångstillämpare får välja att tillämpa en ny eller ändrad IFRS (vilket inbegriper tolkningar från IFRS IC) som inte ännu är obligatorisk men som är tillgänglig för förtidstillämpning. IFRS 2 Aktierelaterade ersättningar Ändringen av IFRS 2 klargör innebörden i intjäningsvillkor ( vesting condition ) genom att infoga separata definitioner av resultatvillkor ( performance condition ) och tjänstevillkor ( service condition ), vilka är de två typer av villkor som utgör intjäningsvillkor. För att ett villkor ska utgöra ett resultatvillkor behöver det uppfylla båda följande kriterier: en särskild, explicit eller implicit, tjänsteperiod behöver fullgöras och resultatvillkoret behöver uppfyllas under en period då tjänsterna utförs. Ett resultatvillkor kan inte utsträckas till en period som fortgår efter tjänsteperioden. Det kan inledas tidigare än tjänsteperioden, under förutsättning att det inte sker väsentligen före. Ett villkor som innehåller krav på viss prestation (resultat) såväl marknadssom ej marknadsbaserad som sträcker sig längre i tiden än tjänsteperioden utgör inte ett intjäningsvillkor, utan ett icke-intjäningsvillkor. Det innebär att ett sådant villkor ska inkluderas vid beräkningen av ersättningens värde vid tilldelningstidpunkten och att det i kostnadsberäkningarna inte ska påverka det antal instrument som förväntas intjänas och slutligen intjänas. Denna aspekt kan vara relevant till exempel inom finansiell sektor med föreskriftskrav om att minst 60 % av rörlig ersättning till riskpersoner ska skjutas upp i minst tre år och ska kunna förfalla om resultatet inte är tillräckligt om tjänstevillkoret samtidigt sträcker sig över bara det första året. Vidare klargörs att: i resultatvillkor ingår villkor kopplade till egetkapitalinstrument (marknadsvillkor) i såväl företaget som i andra företag i samma koncern, samt prestationsvillkor som inte är marknadsvillkor där prestationen avser verksamhetsutfall såväl i företaget som i andra företag i samma koncern. Prestationer som är kopplade till delar av ett koncernföretag (till exempel en division) eller till en anställd utgör också resultatvillkor. villkor som baseras på ett aktieindex inte utgör ett intjäningsvillkor även om företagets aktie ingår i indexet; med motiveringen att ett index inkluderar prestationen även av andra företag. även när ett tjänstevillkor inte uppfylls med anledning av att företaget avslutar anställningen, räknas det som ett förverkande av instrumenten på samma sätt som när den anställde själv avslutar sin anställning. IFRS 3 Rörelseförvärv Villkorad köpeskilling Formuleringarna i IFRS 3 avseende villkorad köpeskilling har i vissa avseenden varit otydliga avseende vad som gäller för klassificering och efterföljande redovisning. Ändringarna klargör att för villkorade köpeskillingar som uppfyller definitionen av finansiellt instrument ska IAS 32 tilllämpas för klassificering som finansiella skuld eller eget kapital. Vidare klargörs via ändringar såväl i IFRS 3, IAS 37 som i IAS 39 att villkorad köpeskilling som inte utgör eget egetkapitalinstrument alltid ska redovisas till verkligt värde med värdeförändringar redovisade i resultatet. Villkorade köpeskillingar exkluderas från tillämpningsområdet för IAS 37 och inkluderas i IAS 39 i definitionen av finansiella tillgångar och skulder värderade till verkligt värde via resultatet. Samarbetsarrangemang (tidigare joint venture) och undantag från tillämpningsområdet Bland undantagen från tillämpningsområdet för IFRS 3 klargörs att skapandet av samarbetsarrangemang (inte bara underkategorin joint venture i IFRS 11) är exkluderat och att detta avser de finansiella rapporterna för samarbetsarrangemanget. Undantaget täcker inte in de finansiella rapporterna för parterna till samarbetsarrangemanget. IFRS 8 Rörelsesegment Upplysningar om sammanslagna rörelsesegment Två eller flera rörelsesegment kan, i enlighet med IFRS 8.12, slås samman till ett rörelsesegment under vissa förutsättningar. I aktuell ändring av IFRS 8 görs tillägg av upplysningskrav som innebär att upplysningar ska lämnas om vilka bedömningar ledningen vid sammanslagning gjort av kriterierna i paragraf 12. Detta inkluderar en kort beskrivning av de rörelsesegment som slagits samman och de ekonomiska indikatorer som legat till grund för bedömningen att segmenten har likartade ekonomiska egenskaper. Avstämning av tillgångar endast om de följs upp Vidare görs en korrigering av en typ som gjorts förr avseende tillgångar och skulder. Den här gången förtydligas att en avstämning av segmentens tillgångar mot företagets/koncernens tillgångar endast behöver göras om högste verkställande beslutsfattare följer upp tillgångar fördelat på segmenten. IFRS 13 Värdering till verkligt värde Värdering av kortfristiga fordringar och skulder Då IASB antog IFRS 13 gjordes även vissa ändringar i IAS 39 och IFRS 9. Dessa ändringar kunde uppfattas som att möjligheten att redovisa kortfristiga fordringar och skulder utan angiven ränta till nominella värden (det vill säga utan diskontering) togs bort. Det har nu klargjorts genom införande av BC138A i IFRS 13 att någon diskontering inte behöver göras när det endast ger en oväsentlig påverkan på värdet. Portföljundantagets tillämpningsområde Tillämpningsområdet vad gäller det s k portföljundantaget i IFRS 13 (det vill säga att företag kan beräkna verkligt värde på grupper av finansiella tillgångar och skulder utifrån en nettoredovisning av dessa poster om vissa villkor är uppfyllda) justeras så att det sammanfaller med tillämpningsområdet för IAS 39 och IFRS 9. Det klargörs nu att portföljundantaget i IFRS 13 är tillämpbart även för kontrakt inom ramen för IAS 39 och IFRS 9 som inte möter definitionen av en finansiell tillgång eller skuld enligt