Motioner och utlåtanden Grupp E Nationella och internationella frågor Stockholms arbetarekommuns årsmöte 27-28 april 2013
2
Innehåll Motion E1 Använd våra skattepengar till något nyttigt, inte till onödiga JAS-flygplan!...5 Örby s-förening Utlåtande E1...5 Motion E2 Fred i mellanöstern kräver mer än ord...6 Socialdemokratiska Palestinavänner i Stockholm Utlåtande E2...8 Motion E3 Rättvis handel med Israel-Palestina...9 Tro och Solidaritet Bromma Motion E4 Att sätta kraft i orden motion om förbud på handel med illegala bosättningar...10 Socialdemokratiska Palestinavänner Utlåtande E3 och E4...12 Motion E5 Svenskt medborgarskap till afghaner som bott i Sverige i mer än åtta år...12 Tensta s-förening Utlåtande E5...13 3
4
Motion E1 Använd våra skattepengar till något nyttigt, inte till onödiga JAS-flygplan! Örby s-förening Under det kalla kriget som varade 1945-1991 var de politiska partierna i Sverige överens om att det neutrala Sverige som stod utanför stormaktsblocken måste ha ett starkt försvar för att avskräcka från angrepp. Idag och i överskådlig framtid finns inget krigshot i Östersjöområdet. Det enda hot en främmande makt skulle kunna komma med är att strypa leveranser av naturgas, olja och el., vilket inte skulle störa Sverige i någon nämnvärd grad. EU har i år fått Nobels Fredspris för skapandet av varaktig fred i Europa vilket visar med vilken tillförsikt man ser på det framtida fredliga samarbetet i Europa. Vår regering har planer på en mycket kostsam och långvarig satsning på modernisering och nya JASplan, det talas om 60 miljarder under 20 år. De pengarna skulle istället kunna användas till något samhällsnyttigt. Den höga tekniska kompetens som utvecklingen av JAS-planen alstrat kan användas till något samhällsnyttigt. De nuvarande JAS-planen kan mycket väl användas för FN-uppdrag i minst 20 år. Vi yrkar 1. att det inte satsas pengar på modernisering av befintliga JAS-plan och byggande av nya plan 2. att motionen skickas till Partistyrelsen 3. att motionen skickas till riksdagsgruppen Styrelsen yrkar avslag till motionen. Örby socialdemokratiska förenings medlemsmöte beslutade 2012-11-20 att bifalla motionen. Utlåtande E1 Styrelsen delar motionärens invändningar mot vidareutvecklingen av JAS. Utöver de moraliska aspekterna kring vapenproduktion så kan styrelsen också se bättre användningsområde för de enorma summor pengar projektet kommer att kosta. Arbetarekommunens styrelse föreslår årsmötet besluta 1. att bifalla motionen Beslut: 5
Motion E2 Fred i mellanöstern kräver mer än ord Socialdemokratiska Palestinavänner i Stockholm I snart ett halvt sekel har Västbanken och Gaza ockuperats i strid med folkrätten. Miljoner palestinier lever i förskingring sedan de med våld fördrivits i samband med striderna 1947-1948 och 1967. Bestulna på mark och egendom förvägras de än idag rätten att återvända till sitt hemland. Miljoner palestinier lider under ockupationen på Västbanken och i Gaza. Hundratusentals palestinier har fängslats av politiska skäl. Ickevåldsprotester möts av ockupationsmakten med dödligt våld. Unga män, ibland pojkar så unga som 10 år, grips och fängslas vid nattliga räder för att straffa familjer och samhällen som protesterar mot förtrycket. Tortyr praktiseras regelmässigt av den israeliska säkerhetstjänsten. Detta måste få ett slut. Från utopi till ockupationsmakt Efter förintelsens ofattbara grymheter tilldelade FN det judiska folket drygt halva det brittiska mandatet Palestina. Den nya staten var något av en utopi för svensk och europeisk socialdemokrati. Ett nytt samhälle byggdes i svett och armod av en socialistisk arbetarrörelse. Israelerna fick öknen att blomma. Att hela det sionistiska projektet var ett rasistiskt koloniseringsprojekt blev inte uppenbart för den bländade svenska arbetarrörelsen förrän långt senare. Den nya staten, det nya samhället som byggdes, förutsatte att det folk som levde där inte fanns; ett land utan folk åt ett folk utan land var slagordet. Det palestinska folkets existens måste förtigas och människorna fördrivas. Så skedde också. Redan innan staten Israel utropades i maj 1948 hade ca 250 000 palestinier fördrivits från sina hem med våld och hot om våld, många av dem från områden som enligt FNs delningsplan skulle ha blivit delar av den arabiska staten. Sammanlagt fördrevs ca 700 000 människor och otaliga mördades. Arabiska byar och städer, sammanlagt ca 500 stycken, raserades och utplånades från historien. Platserna gavs hebreiska namn och skog planterades för att dölja ruinerna. I samband med kriget 1967 och ockupationen av Västbanken och Gaza skedde ett uppvaknande i omvärlden. Det utopiska Israel blev över en natt en ockupationsmakt i världens ögon. Det palestinska motståndet vann långsamt legitimitet runt om i världen, och den svenska arbetarrörelsen kom att bli bland dess allra varmaste vänner. Tusentals socialdemokrater och fackligt aktiva engagerade sig i den palestinska kampen, precis som de gjorde för folken i Spanien, Grekland, Chile, Sydafrika och Vietnam. Från hopp till förtvivlan I och med det palestinska folkets resning i slutet av 1980-talet, intifadan, tvingades Israel till förhandlingar, och med det historiska undertecknandet av Osloavtalet i början av 1990-talet nåddes ett genombrott för befrielserörelsen PLO. Den palestinska ledningen fick flytta hem från den långa exilen och upprätta civilt styre över delar av Västbanken och Gaza. Vägen mot en förhandlad fred mellan de två parterna tycktes ligga öppen. Två stater inom säkra och erkända gränser låg inom synhåll. Sedan dess har allt gått fel. Israel har sedan Osloavtalet förhalat och saboterat den fortsatta processen mot en fredlig lösning på konflikten så konsekvent att vi nitton år senare inte har kommit ett enda steg längre. Istället har det blivit uppenbart att den så kallade fredsprocessen hela tiden varit ett verktyg för den israeliska ledningen att permanenta ockupationen. Detta blir särskilt tydligt när man studerar de olagliga bosättningar som etablerats på Västbanken. När Osloavtalet undertecknades 1993 var bosättarna ca 250 000 till antalet. Nitton år senare är de över 500 000 och utgör en tiondel av Israels judiska befolkning. Bosättningarna och deras infrastruktur delar upp Västbanken i enklaver utan inbördes kontakt. Tillsammans med de 6
hundratals vägspärrarna och den mur man byggt för att separera arabiska och judiska befolkningscentra på Västbanken gör de livet outhärdligt i de delar av Västbanken som man vill rensa från arabisk befolkning. Situationen för de miljoner palestinier som lever under ockupation är så svår att otaliga företrädare för ANC, däribland fredspristagaren Desmond Tutu, utan att tveka vittnar om att det systematiska, rasistiskt grundande, förtrycket av palestinierna är jämförbart med, och ibland till och med är värre än, Sydafrika under apartheid. Den tvåstatslösning som såg möjlig ut 1993 betraktas nu av många bedömare som överspelad. För mycket har investerats i bosättningarna, som allt mer liknar medelstora städer, för att Israel frivilligt ska överge dem. Istället vill man byta land mot land, men en livskraftig palestinsk stat kommer aldrig att kunna byggas med bosättningarna kvar. Bosättarna har tagit så gott som alla vattenkällor och all bördig mark i besittning, och de delar med sin geografiska utbredning upp Västbanken i enklaver utan inbördes kommunikationer. Samtidigt kommer Israel aldrig frivilligt att acceptera en enstatslösning med fulla medborgerliga rättigheter för palestinier då detta skulle hota Israels karaktär som judisk stat. Araberna skulle bli för många. Israel har målat in sig i ett hörn där de inte kan vara både en judisk och en demokratisk stat. Den enda lösningen som återstår är den permanenta ockupationen. Det har det israeliska etablissemanget insett sedan länge, och man har aktivt arbetat för detta sedan två decennier. Detta ställer oss som vill se fred och frihet för palestinierna inför en svår utmaning. Dags att sätta kraft bakom orden Israel är idag en brutal ockupationsmakt och ett hot mot freden i mellanöstern. Inget av allt det vi vet om Israel och situationen i Israel och Palestina tyder på att ockupationsmakten kommer att agera på ett annat sätt de närmaste decennierna än vad man gjort under de föregående. Om vi i omvärlden fortsätter som vi gjort är resultatet klart: Palestinierna får förbereda sig på ytterligare ett halvt sekel av ockupation, ytterligare generationer i flyktingläger, ytterligare tiotusentals politiska fångar, ytterligare tusentals torterade och dödade. Vi står inför ett val: antingen säger vi att vi inget kan göra, eller så säger vi att nu får det vara nog. Den israeliska politiken domineras idag av extremhögern. Fredsrörelsen är nästintill utraderad. Den svenska arbetarrörelsens historiska allierade i Israel, arbetarpartiet och landsorganisationen Histradut stöder ockupationen och står bakom folkrättsförbrytelserna. Detta är inte resultatet av hårda krav utifrån, tvärtom har omvärldens hållning varit kravlös. Vägen till fred genom dialog med den israeliska politiken har nått vägs ände. Det israeliska samhället behöver hjälp i form av konstruktiva påtryckningar för att fatta de svåra beslut som freden kräver. År 2005 gjorde stora delar av det palestinska civilsamhället samma analys som denna motion: om ingen kraft sätts bakom orden sker ingen förändring. Man konstaterade att det som var avgörande för kampen mot apartheid kan vara lösningen för palestinierna: bojkott, avinvesteringar, sanktioner. I ett upprop bakom vilket hela det palestinska samhället slutit upp, inklusive alla fackliga organisationer och politiska partier av betydelse, vädjade man till omvärldens om stöd. Man begärde att partier, fackföreningar, solidaritetsrörelser och enskilda individer med samvete svarade på uppropet och verkade för att deras organisationer, samhällen och stater skulle hörsamma det palestinska folkets krav: bojkott, avinvesteringar och sanktioner mot Israel. BDS-kampanjen (boycott, desinvestment, sanctions) strävar efter Israels tillbakadragande från alla områden ockuperade 1967, att erkänna Israel-palestiniernas rätt till fullständiga mänskliga rättigheter och erkänna de palestinska flyktingarnas rätt att återvända till sina hem och egendomar. Samtliga krav är helt i linje med sedan länge fastlagd socialdemokratisk politik. BDS-rörelsen riktar sig mot ockupationen, inte mot enskilda individer i det israeliska samhället. Israeler som tar avstånd från ockupationen och 7
diskrimineringen av palestinier ska inte vara föremål för bojkott eller sanktioner. Rörelsen stöds idag av en växande internationell rörelse, där bland annat sex norska fackföreningar, irländska och skotska LO samt Sydafrikas landsorganisation ingår. Flera israeliska antiockupationsgrupper har också anslutit sig till BDS-kampanjen liksom hundratals andra organisationer. Nu är det dags för den svenska arbetarrörelsen att sluta upp. Det finns helt enkelt inga andra strategier med rimliga förutsättningar att fungera. De misslyckade försöken med kravlös dialog är så många att den vägen saknar all trovärdighet. Att inte göra någonting är inte ett alternativ för den som inte vill bli medansvarig för ytterligare 45 års ockupation. En ny internationell rörelse riktad mot Israels folkrättsvidriga politik är signalen Israel behöver för att tvingas in på en ny väg. En väg som leder till fred och samförstånd. Låt det palestinska folket ta ledningen i kampen för ett fritt Palestina. Hörsamma kravet på omvärlden; slut upp bakom BDS-kampanjen och sätt kraft bakom kraven på Israel. För en rättvis fred och ett fritt Palestina. Vi föreslår representantskapets årsmöte besluta 1. att Stockholms Arbetarekommun ställer sig bakom det palestinska BDS-uppropet och aktivt verkar i dess anda. Antagen som föreningen Socialdemokratiska Palestinavänner i Stockholms egen vid medlemsmötet den 29 november 2012 Utlåtande E2 Styrelsen delar uppfattningen om att Israel är en ockupationsmakt och att omvärlden sällan agerar tillräckligt hårt och tydligt mot de kränkningar av mänskliga rättigheter och folkrätten som staten Israel begår. Det var bland annat därför som styrelsen till ett av höstens representantskap lade fram ett förslag om att suspendera de handelsavtal som Israel har med EU till dess att man häver ockupationen. Det förslaget vann också repets gillande. BDS-upproret innehåller krav på ekonomiska sanktioner, något som Stockholms arbetarekommun redan stödjer. Men BDS-upproret innehåller också krav på kulturell- och utbildningsbojkott. Styrelsen är av uppfattningen att politiska åtgärder och sanktioner ska rikta sig mot de delar av samhället som faktiskt stödjer och upprätthåller ockupationen och att den i så liten utsträckning som möjligt ska drabba andra medborgare. Styrelsen är helt öppen för förslag som begränsar Israeliska företags möjligheter att exportera varor till EU för att på så sätt göra ockupationen ekonomiskt omöjlig. Styrelsen kan också tänka sig riktade sanktioner mot enskilda individer som aktivt stödjer ockupationen. Till exempel belägga enskilda företagare eller politiker med inreseförbud till EU eller genom att frysa deras tillgångar. Det är också styrelsens uppfattning om att man borde överväga att avbryta allt militärt samarbete genom att till exempel inte delta i NATO-övningar där Israel medverkar eller genom att dra tillbaka militärattachén från ambassaden i Tel Aviv. Men styrelsen tror inte att en kulturell- och utbildningsbojkott är önskvärt. Ska Sverige vägra delta i CERN så länge Israel är med? Ska Israeliska konstnärer inte få ställa ut? Ska vi inte ha möjligheten för Israeliska utbytesstudenter att läsa på svenska högskolor? 8
Styrelsen tror att det just inom kultur och forskningsområdet som människor kan mötas och där man bäst kan föra en dialog och verkar för en annan Israelisk politik. Om man helt isolerar dessa sektorer så finns det ingen som helst möjlighet att föra en gräsrotsdialog och på det sättet försöka påverka Israelisk politik. Arbetarekommunens styrelse föreslår årsmötet besluta 1. att avslå motionen Beslut: Motion E3 Rättvis handel med Israel-Palestina Tro och Solidaritet Bromma Den svenske läkaren och riksdagsmannen Sven Britton deltog i Ship to Gaza i november 2012. Han fängslades och visiterades in på bara kroppen av israelisk militär samt tvingades lämna ifrån sig sin dagbok. Han sade, att det var första gången, som han verkligen förstod vad ofrihet betyder. Den israeliska regeringen har på olika sätt försökt dölja, att många av de jordbruksprodukter som säljs som Made in Israel kommer från Palestina och de illegala israeliska bosättningarna på den ockuperade Västbanken. Bosättningarna expanderar, vilket går ut över palestiniernas tillgång till vatten, mark och frihet. Sedan oktober 2010 har mer än 16.000 nya bostäder etablerats i strid med Israels och världssamfundets avtal med den palestinska myndigheten. Samtidigt pågår raserandet av palestinska hus alltjämt. I dag är exporten från de illegala bosättningarna femton gånger större än exporten från Palestina, trots att palestinierna är åtta gånger fler än bosättarna. Detta strider mot handelsavtalet mellan Israel och EU. I praktiken görs ingen skillnad mellan exporten från Israel och bosättningarna på palestinsk mark. Israel gynnas av de fördelar som handelsavtalet med EU ger. Samma fördelar borde tillerkännas Palestina, då skulle deras välstånd skjuta fart. Svenska kyrkan och Diakonia har nyligen producerat en rapport som både beskriver hur livet för palestinierna ter sig samt de många motsättningar som finns i EU:s sätt att komma till rätta med konflikten. Bland de största hindren för palestinierna på Västbanken är förutom bosättningarnas expansion, stora svårigheter med tillståndsgivning för palestiniernas export, som hindras av Israels förmyndarregler. Palestina drabbas också av brist på bevattningsmöjligheter och långa transportvägar. För enskilda marknadsförare som vill resa utomlands för att sprida information om sin situation räcker det inte med enbart palestinskt pass. De tvingas söka samarbete med israeler. Socialdemokraterna i Brommaföreningen för Tro och Solidaritet kräver 1. att Stockholms Arbetarekommuns representantskap uppdrar åt styrelsen att genom våra EUparlamentariker rikta en uppmaning till Kommissionen och Ministerrådet att bryta handelsavtalet med Israel med hänvisning till att de ensidigt bryter mot villkoren i avtalet 2. att kräva fullföljandet av de tidigare av FN fattade besluten om bosättningarna på Västbankens upphörande 9
3. att S-ledamöterna i Riksdagen får i uppgift att tillsammans med EU-nämnden utforma den europeiska handelspolitiken så att Israel och Palestina får jämbördiga handelsrättigheter, samt att arbeta för tydlig ursprungsmärkning av varor 4. Att Stockholms Arbetarekommun initierar en folklig kampanj för bojkott av varor, främst jordbruksprodukter, som säljs under falsk varubeteckning Bromma 12/11 2012, Gisela Ihrfors Antaget av S-föreningen TRO och SOLIDARITET i Bromma-Kungsholmen Motion E4 Att sätta kraft i orden motion om förbud på handel med illegala bosättningar Socialdemokratiska Palestinavänner Det har snart gått 48 år sedan Västbanken och Gaza ockuperades av Israel, och Israel påbörjade sina systematiska befolkningsomflyttningar till ockuperad mark, i strid med internationell rätt. Sedan dess har varje israelisk regering, inklusive otaliga socialdemokratiska, aktivt verkat för att expandera bosättningarna, genom att subventionera inflyttning till ockuperad mark och finansiera nybyggnation av illegala bosättningar. På 40 år har antalet israeler bosatta på ockuperad palestinsk mark ökat till ca 500 000, nästan en fjärdedel av hela Västbankens befolkning. Ockupationspolitiken har inte bara gett upphov till ett system av separata och särbehandlande lagstiftningar på Västbanken, där israeliska bosättare i tilltagande omfattning begår allvarliga våldsbrott mot palestinier utan lagföring. Bosättningspolitiken har också brutit upp den palestinska ekonomin i isolerade enklaver, där palestinska näringsverksamheter p.g.a. begränsningarna på rörligheten av varor, tjänster och personer, saknar möjligheter att växa, och är avskurna från världsmarknaden. Detta har skjutit upp arbetslösheten till ca 30%, och försatt den exportberoende palestinska ekonomin i vad FN:s arbetsorgan ILO beskriver som en permanent tillväxt- och sysselsättningskris, med allvarliga sociala följder för miljoner palestinska arbetstagare. Samtidigt åtnjuter israeliska företag i illegala bosättningar en mängd statliga subventioner, är integrerade i den israeliska ekonomin genom bl.a. specialvägar för bosättare mellan Israel och de ockuperade områdena, och har möjlighet att exportera tullfritt till stora delar av världsmarknaden, inklusive EU. Trots att de illegala bosättningarna inte omfattas av exempelvis EU:s associeringsavtal saknas idag ett fungerande och heltäckande system för att särskilja produkter från ockuperad mark och produkter från Israel. De israeliska bosättningarna är illegala enligt internationell rätt, och utgör enligt ett enigt internationellt samfund, inklusive FN, EU och USA, ett hinder för fred. EU:s utrikestjänst EEAS expertbedömningar gör gällande att Israels kraftiga expansion av bosättningar på ockuperad mark håller på att stänga fönstret för en tvåstatslösning av konflikten. Israel håller helt enkelt på att bygga bort möjligheterna till fred. Trots bosättningarnas tydliga folkrättsliga status och trots att bosättningarna omöjliggör den tvåstatslösning som EU självt förespråkar handlar EU idag 15 ggr mer med illegala israeliska bosättningar än med palestinier. Trots att EU:s associeringsavtal med Israel kräver särskild ursprungsmärkning av varor från ockuperad mark och trots att sådan ursprungsmärkning i vissa EU-länder redan finns, har EU:s import från illegala bosättningar ökat sedan associeringsavtalets ikraftträdande. Därmed bidrar 10
EU och Sverige till bosättningarnas ekonomiska lönsamhet och politiska legitimitet, och är medskyldiga i att omöjliggöra den tvåstatslösning man själv förespråkar. Detta måste upphöra. Ursprungsmärkning är ett till avsikterna sett välkommet men i praktiken otillräckligt steg. Detta av en rad olika skäl. För det första kringgår Israel systematiskt ursprungsmärkningen genom att låta varor producerade på ockuperat område märkas som Made in Israel, i strid med associeringsavtalet med EU. I de länder ursprungsmärkning finns, exempelvis Storbritannien, är detta oftast genom att privata grossister enskilt kräver märkning från sina israeliska leverantörer, vilket inte är ett heltäckande system. För det andra utgörs en majoritet av varorna som produceras i bosättningarna av icke-konsumentvaror som används som delkomponenter i europeiska produkter, och därmed inte ursprungsmärks som producerade på ockuperad mark. För det tredje, och av viktigast principiell betydelse, är konsumentmakten som verktyg för förändring behäftat med vissa begränsningar. Att stanna vid att märka illegala produkter men tillåta dem är inte bara motsägelsefullt, det flyttar också ansvaret från politiken till individen, och blir därmed en mindre tydlig politisk signal till omvärlden och en mycket mindre verkningsfull väg för att sluta stödja den illegala ockupationen. Även med allomfattande ursprungsmärkning skulle sålunda handeln med illegala bosättningar fortgå, och det ekonomiska stödet till ockupationen därmed tillåtas. Det effektivaste vore istället ett riktat förbud. I ett juridiskt utlåtande nyligen slår Europeiska kommissionen fast att unilaterala förbud från medlemsstaters sida på import av specifika varor inte strider mot EU-rättsliga åtaganden. En växande skara folkrättsliga experter anser rentav att det är ett folkrättsligt åtagande för länder att aktivt försöka hindra handel med verksamheter i illegala israeliska bosättningar, då tredje stat i folkrätten är förpliktad att inte ge stöd eller hjälp till att upprätthålla en illegal situation. Bosättningsekonomins viktigaste utländska marknad är EU. Runt fyra femtedelar av bosättarna beräknas vara s.k. ekonomiska bosättare, dvs. israeler som väljer att bosätta sig på ockuperad mark för möjligheterna till billigt boende och arbete, snarare än av religiösa skäl. Ett importförbud från EU och dess medlemsländer skulle därför bryta ett av huvudincitamenten bakom bosättningarna allt hastigare expansion, och samtidigt sända en tydlig signal till omvärlden att EU menar allvar med sina ord att bosättningarna är oacceptabla. Ett förbud i Sverige skulle vara ett steg mot ett EU-förbud. Ockupationen upphör inte av att den blir märkt, hur lovvärda avsikterna bakom sådana åtgärder än må vara. Ockupationen kommer att upphöra när den helt enkelt blir alltför olönsam. Det är dags att sätta kraft i våra ord och förbjuda import från bosättningar vi måste ta vårt politiska, juridiska och moraliska ansvar att sluta att ge stöd till ockupationen. Mot bakgrund av ovan föreslås representantskapets årsmöte besluta: 1. att Stockholms Arbetarekommun verkar för att Sverige inför nationell lagstiftning som förbjuder handel med och investeringar i israeliska bosättningar på ockuperad palestinsk mark. 2. att Stockholms Arbetarekommun verkar för att sistnämnda förbud på sikt införs även på EUnivå, inom ramen för EU:s gemensamma handelspolitik. Antagen som föreningen Socialdemokratiska Palestinavänner i Stockholms egen vid styrelsemötet den 30 november 2012 11
Utlåtande E3 och E4 Båda motionerna berör produktion av varor på ockuperad mark och andra Israeliska varor och även Israels förmånliga handelsavtal med EU. På ett av höstens möten med representantskapet så lade styrelsen ett förslag till uttalande som bland annat innehöll krav på att ett importförbud av varor producerade på ockuperad mark. Det innehöll också krav på att Israels handelsavtal med EU ska suspenderas till dess att den ockuperade marken har återlämnats. Detta uttalande som sträcker sig långt längre än partistyrelsens krav vann också representantskapets gillande. Styrelsen förutsätter också att alla företrädare för Stockholms Arbetarekommun driver denna linje i olika församlingar i enlighet med representantskapets beslut. I motion E3 så föreslår också motionären att Stockholms Arbetarekommun initierar en kampanj för att bojkotta varor från ockuperad mark. En sådan kampanj är redan startad av Olof Palmes Internationella Center. Styrelsen tycker därför inte att det finns en anledning att starta en egen kampanj. Styrelsen delar motionärernas uppfattning i sina krav men menar att representantskapet redan fattat liknande beslut eller sådana som är mer långtgående och att styrelsen redan verkar för dessa. Arbetarekommunens styrelse föreslår årsmötet besluta 1. att anse motion E3 besvarad 2. att anse motion E4 besvarad Beslut: Motion E5 Svenskt medborgarskap till afghaner som bott i Sverige i mer än åtta år Tensta s-förening Det kan tyckas självklart att alla med invandrarbakgrund ska ha rätt till svenskt medborgarskap efter ett visst antal år i Sverige. För att vara mer specifik, de flesta med permanent uppehållstillstånd erhåller sitt medborgarskap efter fem år. Därmed är det svårbegripligt att en del afghaner inte fått sin medborgarskapsansökan godkänd trots att de, i förekommande fall, bott i Sverige i mer än femton år. Migrationsverkets förklaring till avslagen är att dessa personer tillhört eller varit aktiva medlemmar i det afghanska partiet Hezbe-i-wahdat, som anklagades (2 september 2004) av den svenska staten för att ha brutit mot de internationella lagarna om mänskliga rättigheter. Men vilket afghanskt parti har inte brutit mot dessa lagar de senaste 30 åren som präglats av krig. Det rådde ingen ordning i Afghanistan, särskilt inte under inbördeskriget på 1990-talet, därför bör man inte utdöma ett helt parti bara för att några från partiet gått över gränsen och försummat de mänskliga rättigheterna. När den svenska regeringen bestämde sig för att terroriststämpla partiet begicks ett stort misstag. Istället för att specifikt stämpla den militära fraktionen av partiet eller den dåvarande styrelsen från när brotten begicks valde man att stämpla hela partiet och därmed likställa vanliga medlemmar, som inte var inblandade i lagöverträdelserna, med de 12
verkliga förövarna. Att neka svenskt medborgarskap till en före detta partimedlem innebär att en oskyldig individ anklagas på felaktiga grunder. Det behövs poängteras att medlemskap i ett afghanskt parti innebär andra förutsättningar än medlemskap i ett svenskt parti, framförallt då inbördeskriget rådde i Afghanistan. I Sverige kan man självmant välja att gå med i ett politiskt parti, medan i Afghanistan kunde man tvingas till medlemskap av den enkla anledningen att partiets bas låg i området där man var bosatt eller för att undvika att bli betraktad som en bedragare. Så tedde sig verkligheten för de flesta Hazarer och shiamuslimer som anslöt sig till Hezbei-wahdat i syfte att representera sina respektive folkgrupper och som idag väntar på att få sina medborgarskapsansökningar godkända. Följaktligen påtvingades dessa individer till medlemskap utan att ha varit delaktiga i partiets militära aktioner. Oftast var dessa personer inblandade i partiets välgörenhetsorganisation eller kulturella verksamheter, således saknar dessa individer militär inblandning. Varför ändå neka dessa svenskt medborgarskap? Med anledning av det ovan anförda yrkar jag/vi: 1. att årsmötet ger AKs styrelse i uppdrag att ge riksdagsgruppen i uppdrag att arbeta för att upphäva den terroriststämpel som drabbar än idag på ett orättvisst och diskriminerande sätt de afghaner som söker Svensk medborgarskap. 2. att samtliga afghaner som är berättigade och sökt svenskt medborgarskap och som orättmätigt drabbats av dessa sanktioner blir erbjudna svenskt medborgarskap Stockholm 12-11-30, Mujtaba Hassani Motionen antagen av Tensta S-förening vid mötet den 30 november 2012 Utlåtande E5 Styrelsen vill tacka motionärerna för att de lyfter en viktig fråga och sätter fokus på ett angeläget problem. Styrelsen delar motionärernas bedömning. Arbetarekommunens styrelse föreslår årsmötet besluta 1. att bifalla motionen Beslut: 13
14