Resebeskrivning från SKPFs resa till Gotland 20--23/5 2014 Publicerad av: Växjö avd 44 2014-10-29 SKPFs resa till Gotland 20--23/5 2014 48 SKPF pensionärer har varit på en 4 dagars bussresa till Gotland. Vi startade tidig morgon från Växjö med Ramkvilla buss, väl framme i Oskarshamn hade vi en liten stund över innan färjan till Gotland avgick kl.10.55. I Visby mötte vi vår förträfflige guide Peter Bäärnhielm som var med oss alla 4 dagarna. Peter gav oss många berättelser och upplevelser under vår tid på Gotland. Vi fick av Peter höra det mesta om Gotlands historia från dess uppkomst till nutid. Jag skall i min berättelse om vår Gotlandsresa här försöka återge en del av det Peter berättade för oss under våra innehållsrika dagar på Gotland. Resan tog sällskapet upp till Fårö i norr och ner till Hoburgsgubben i söder. Ön, som är cirka 17 mil lång och 5 mil bred, har en befolkning på drygt 57 300 invånare, varav 24 000 bor i Visby. Från Fårö Fyr allra längst upp är det 176 km ner till Hoburgsgubben. Gotlands historia går cirka 400 miljoner år tillbaka i tiden, till den period som kallas silur. Vid denna tid låg Sverige nära ekvatorn, och Gotland var en tropisk korallrevsmiljö i ett grunt och varmt hav, rikt på många djurarter. Vi fick berättelsen om Tjelvar som enligt Gutasagan var den första människan på Gotland, sägnen säger att han bodde vid Tjelders i Boge och ligger begravd inte långt därifrån, i en skeppssättning som är 18 meter lång och fem meter bred. Gotland ligger mitt i Östersjön, nio mil från den svenska kusten och 13 mil från den lettiska. Det geografiska läget har gjort platsen till en naturlig mötesplats med tusenåriga handelsförbindelser och internationella kontakter. Genom historien har Gotland, genom bl a hansan, som kan jämföras med dagens EU, varit en stark länk i handeln mellan öst och väst. Under Vikingatiden som var viktig för Gotland blev ön mycket rik på handel, det visar det stora antalet bevarade silverskatter och magnifika bildstenar. I slutet av 1200-talet och början av 1300-talet försökte den svenska centralmakten ansluta Gotland till Svea rike. 1285 mötte Magnus Ladulås representanter för tjugotre hansastäder på Kalmar slott. En överenskommelse slöts om att Gotland skulle tillhöra Sverige. Vi fick höra om danske kungen Valdemar Atterdag som i juli 1361 landsteg med sina soldater och intog Gotland och brandskattade Visby. Gotland förblev Danskt fram till 1645. Vid freden i Brömsebro 1645 blev Gotland återigen Svenskt. År 1525 ska lübeckarna ha bränt ner en stor del av Visby. Första dagen på Gotland bekantade vi oss med Visby som kallas rosornas och ruinernas stad. Den medeltida staden som finns med på Unescos världsarvslista. Vi blev avsläppta vid Almedalen och under tiden vi vandrade in i parken, fick vi höra om maltfabriken som uppfördes 1894 och som nu är en till- och ombyggd till lunchrestaurang vid Gotlands högskola som ingår i Uppsala universitet. Vi fortsätter vidare och stannade till vid Donnerska
palatset, sedan ett stopp vid kruttornet, vid den gamla hamnen, som uppfördes i mitten på 1100-talet, vidare mot apotekshuset en medeltida väl bevarad byggnaden från 1230-talet som nu är hyreshus. Vi vandrade in på Fiskargränd en av Visbys smalaste gränder, men det var lite för tidigt för att beskåda någon större rosprakt. Vidare bort mot Visbys botaniska trädgården, som 1855 anlades av herrsällskapet De Badande Wännernas trädgård (DBW) som är en botanisk trädgård nära havet och strandpromenaden. Vi spatserade runt i parken där finns bl.a Ginko Biloba tempelträd, mullbärsträd, fikonträd, valnötsträd, näsduksträd, magnolior och tulpanträd. I den södra delen av parken låg S.t Olofs kyrkoruin. Sedan tog bussen oss upp genom Kajsaporten som används för biltrafik, porten har fått sitt namn då den ligger vid Kajsatornet. Äldsta tornet i Ringmuren är just Kajsatornet och var från slutet av 1600-talet och ända fram till 1850 ett fängelse.vi såg murfallet vid Österport och arbetet med att restaurera den 3,4 km långa ringmuren som omger staden och dess kyrkoruiner. Strax norr om Visby ringmur ligger ruinen efter kyrkan S:t Göran. Kyrkan som byggdes på 1200- talet intill ett sjukhus för spetälska sjukhuset var i bruk till mitten av 1500-talet. Sjukhuset och kyrkan placerades utanför Ringmuren för att minska risken för smittspridning. Av sjukhusbyggnaden finns idag ingenting kvar ovan jord, men kyrkoruinen är desto mer välbevarad. Kyrkan fick sitt namn efter S:t Göran, de spetälskas skyddshelgon. Vi såg från utsikten uppe på plattformen domkyrkan S.ta Maria som från början var byggd för tyska köpmän, vi vandrade ner för trappan och vidare in mot gamla stan för att bli upphämtade av bussen och körd till vårt hotellet Best Western Solhem som låg vid södra ringmuren Skansen Havsfrun. Vi fick våra rum innan det var dags för kvällens middag som bestod av lammkött och till efterrätt blev det den Gotländska specialiteten saffranspannkaka med salmbärssylt. Då vi bodde i Visby utgick resorna därifrån i form av dagsresor. Andra dagen gav vi oss ut i den Gotländska landsbygden mot Bro offerkyrka som är en av 92 medeltida kyrkor på Gotland. Bro kyrka ligger i Väskinde församling i Region Gotland. Vi stannar bussen och gör ett besök i kyrkan. Med sin rosa ton och sitt speciella utseende inbjuder kyrkan till ett besök. Kyrkan är en av öns mest välbesökta, då man i en och samma kyrka kan få se spår av flera hundra års kyrkotrender. Kyrkan byggdes under 1100-talet på en urgammal kultplats. På 1200- och 1300-talet byggdes kyrkan om i mer gotisk stil, men stenarna från den äldre kyrkan återanvändes. Kyrkan har en av Gotlands mest autentiska 1600- och 1700 -tals inredningar. Bros kyrka är bygd i kanten av ett av Gotlands många änge. Vi far vidare mot Lummelunda där man under slutet av 1600-talet drev järnbruk med malm. 1649 fick Kristoffer Neuman privilegier av drottningen Christina för att kunna anlägga ett litet järnbruk vid Lummelundaån. Där fanns vattenkraften. På Gotland fanns det kalk och skog som behövdes för järnframställningen. Malmen hämtades från Utö i Stockholms skärgård. Det lilla järnbruket i Lummelunda producerade tackjärn, stångjärn, grytor och kakelugnar (vindugnar). År 1712 lades bruket i öde. Idag är det inte mycket kvar av bruket men vid kanten av Lummelundaån kan skönjas några slagghögar och norr om ån finns rester av masugnen. Men mest blir vi påminda om järnbruket genom att platsen alltjämt kallas Lummelundsbruk. Herrgårdsbyggnaden fungerar idag som privatbostad, intill herrgården ligger Lummelundagrottan som är en kalkgrotta, som bildats när vatten trängt ned i kalkberggrunden genom smala sprickor. Efterhand har underjordiska gångar skapats. I grottan som vi besökte fanns mängder av vackra droppstensbildningar. Det var först 1948 som tre
pojkar upptäckte grottans inre. Vi far sen vidare till Lickershamn och rauken Jungfrun som är Gotlands högsta rauk och det vackraste naturreservatet. Vi fick där höra den tragiska sägen om jungfrun Öllegard och hennes älskade Helge som sägs ha störtade ner i havet. Vid stoppet här fick vi bussfika med goda wienerbröd. Vi stannade till en kort stund vid Elinghems ödekyrka på vår fortsatta färd. Nästa anhalt på vår färd var Bläse kalkbruksmuseum i Lärbo, där vi började med att äta en utsökt måltid bestående av potatisgratäng och kalkonkött. Efter maten bänkade vi oss i stentåget som tog oss lite skakande till det vattenfyllda stenbrottet, där en av de våra gav sig ner i brottet och blötte ner sina fötter. Tillbaka igen samma väg med tåget och in på museet där vi fick en guidad föreläsning och visning som skildrade stenindustrin på Gotland och arbetarnas liv och villkor. Ena avdelningen berättade i bild och text om familjens liv och villkor, en annan del visade Georg Mobergs berömda skulpturer, som bestod av säregna träsniderier gjorda av stenarbetare. Stenindustrin har stor betydelse för Gotland än idag. När vi åkte förbi Nordkalks stora stenbrott, fick vi höra tvisten om Ojnaskogen, miljövännerna vill bevara skogen, men där Nordkalk vill röja skogen och göra ett nytt kalkbrott. Dagens sist mål var Allkvie änge som är ett stycke bevarad kulturhistoria och ett av Gotlands största änge. Vi vandrade runt i den lummiga skogen och tittade på hur man förr beskurit träden för att ta tillvara på varje träd för föda åt djuren. Vi såg ramslöken som täckte stora delar av marken. Efter fikat bar det iväg tillbaka till hotellet i Visby. Även nästa kväll vandrade vi ner till byn för att strosa runt eller bara sitta en stund vid uteserveringen vid stora torg och äta en liten bit mat och ha det gott i det vackra vädret. Tredje dagen bar det norrut igen, först till Hångers källa som ligger i närheten av Ganns öderkyrka strax utanför Lärbo. Enligt sägnen sägs att när superintendent Israel Kolmodin skulle hålla gudstjänst i Ganns kyrka var han för tidig ute. Därför gick han under tiden bort till Hångers källa och inspirerades där till att skriva den välkända sommarpsalmen Den blomstertid nu kommer. Vi vandrade in i lunden och tittade på minnesstenen över diktaren, och sedan sjöng vi Den blomstertid nu kommer. Vi fortsatte förbi Lärbo krigssjukhus som vid den tiden var Sveriges största sjukhus. Vid 2:a världskrigets utbrott beslutade man att uppföra ett krigssjukhus. Sjukhuset behövdes dock inte användas som sådant utan fungerade delvis som en civil vårdcentral. Sjukhuset blev istället belagt med koncentrationslägersfångar från 17 olika länder. Det gamla sjukhuset blev så småningom en fångvårdsanstalt. Idag finns i sjukhuslokalerna ett vandrarhem och ett friskvårdscenter med gym, men man har också på platsen iordningställt ett litet museum. På Lärbo kyrkogård finns judiska gravar mitt på en kristen gravplats. Vår guide visade oss på både Fortet och Bulverket i Tingstäde träsk när vi åkte förbi där. Träsket som idag är en av Gotlands få kvarvarande sjöar. Mitt i sjön hittade man en avancerad konstruktion av liggande timmerstockar. Vi passerade förbi Röcklinge backe där Sveriges dåvarande konung Birger Magnusson blev besegrad av Gutarna när han kom till Gotland för att driva in mer skatt. Det sägs att kungen gömde sig i en hasselbuske. Vi fick berättelsen om gård Hejnum där ägaren blev adlad till riddare på 1300-talet och där den medeltida porten Riddare i Hejnum finns. Vi passerade förbi oljeborrutrustningen vid Risungsfältet, platsen som numera är förklarad som innesmärke. Det var just på Gotland som den första Svenska oljeborrningen gjordes.
Passerar så Bunge kyrka och anländer till Fårusund där vi tar färjan över till Fårö. Det är bara 504 personer som bor stationärt på Fårö. Vi åker ut till Ryssnäs udde och den Engelska kolera kyrkogården som anlades under Krimkriget. Här ute på ett inhägnat område, som vi besökte, vilar ett 20 tal engelsmän som dog i kolera. Krimkriget som på 1850-talet utkämpades mellan Ryssland och Turkiet med allierade från Frankrike, England och Sardinien. Det var Fårösund som utgjorde bas för den fransk/engelsk flottenhet. I ett röse ute vid Ryssuden växer det ett fikonträd. Här på Fårö bodde den kända kulturpersonen Ingmar Bergman. Vi åkte förbi nedfarten till Ingmar Bergmans hem, såg huset med hans filmateljé och bio. Av Ingmar Bergmans filmer spelades 4 in på ön. Vi besökte även Ingmar Bergmans grav på Fårö kyrka där han och hustrun Ingrid ligger begravda. Vi åkte upp till Digerhuvud och Langhammars som är Sveriges äldsta raukområde och såg de vackert formade raukerna som består av hård kalksten som motstått havsvågornas nötning och är lämningar från forntida rev full av fossiler och fanns i det tropiska havet från silurperioden. Vi såg klapperstensfälten och ett fantastiskt landskap. Fortsätter så färden till Helgumannens fiskeläge som var viktig för strömmingsfisket. Fiskeläget ska ha fått sitt namn efter Helgumannen som enligt sägnen var en helig man -präst eller munk- som höll morgon och aftonbön varje dag. Sedan bär det av till Sudersand för lunch på Vianor Krog, där vi fick biff och potatis till lunch. Efter måltiden promenerade flera ner till den långa sandstranden. Tillbaka till färjan för återfärd till Fårösund. Besök på Bunge museet som är ett av Sveriges största friluftsmuseer. Här fick vi av museéguiden en visning och berättelse om husen, i bulhusteknik, som är från 1600-1700- och 1800-talen och har transporterats till platsen. Här fanns också en tjärdal som visade hur det gick till att tillverka trätjära. På hemvägen åkte vi förbi Storungs i Lärbro där fortfarande kalksten bryts. Såg Europas största cementfabrik Cementa som finns i Slite och som numera har har övergått i Tysk ägo. Sedan tillbaka till hotellet för en stund på egen hand. På kvällen vandrade vi återigen ner innanför murarna till gamla stan i Visby för att få i oss lite mat. Fjärde dagen åkte vi söderut, första stoppet var Gnisvärd där Gotlands största bevarade skeppssättningen från bronsåldern finns. Vi fortsatte därefter vidare ner till Gnisvärds fiskeläge där ett 40 tal fiske bodar finns bevarade. Bakom bodarna låg gistgarden, den inhägnade torkplatsen för näten. Hit kom traktens bönderna 3 gånger om året för att fiska bl. a strömming. Vi kom så fram till Västergarn som var gutarnas centrala plats under vad som i Sverige kallas Vendeltiden (550-800 e Kr). Vid Paviken har man hittat lämningar efter en forntida hamnanläggning som visade sig vara spåren av en vikingatida hamn- och handelsplats. Paviken vid Västergarn är en av Gotlands fågelrikaste sjöar, fast vi såg inte till några fåglar när vi åkte förbi. Vi fick här historien om fetaliebröderna som skulle undsätta Svenska kungen Albrekt av Mecklenburg och få honom tillbaka på tronen. Det var i Fröjel som man från kastalen eller försvarstornet vid Fröjels kyrka först såg den danska flottan, under ledning av Valdemar Atterdag, ute till havs. Naturreservatet Ekstakusten med klapperstensstrand och vindpinad tallar var vår nästa sträcka att åka igenom. Naturreservatet sträcker sig från Fiskelägret Djupvik till Hammarudden som är Gotlands västligaste udde. Reservatet omfattar ett omkring 4 km långt avsnitt av Ekstakusten.
Norr om Kronvalls fiskeläge finns det ett litet bestånd av den fridlysta växten martorn. Det var här i fiskelägret Kronvall som sägen säger att den danske kungen och hans här landsteg i juli 1361 och sedan marscherade vidare mot Visby och erövrade Gotland som förblev Danskt i nästan 300 år. Från bussen har vi en underbar utsikt över havet och blickar ut mot de båda Karlsöarna. Varje år häckar tusentals fåglar på det unika fågelberget, fåglar som den kolonihäckande sillgrisslan, tordmular, måsar och trutar. Gutefåren som var nära att utrotas, har genom sitt bete skapat öns öppna och karga landskap. Vi fortsätter vår färd mot Öja kyrka, kastal och kyrkänge. I tre etapper från 1200-talets början till mitten av 1300-talet byggdes kyrkan som är byggd i sandsten. Vi gör ett besök i kyrkan och beundrar kyrkans berömda krucifix som är ett enastående träarbete, nedanför krucifixet står den sörjande Maria som vanligtvis kallas Öjamadonnan, även krucifixet i Fröjels kyrka gjordes av samma mästare. Efter kyrkobesöket vandrar vi ut i änget innan vi tar plats i bussen igen. På väg till Hoburgen stannade vi till vid sandstensbrottet vid Kettelvik där man huggit stenen och tillverkat flera olka sandstensföremål. Idag är det ett museum och du kan boka guide och få se en mästare i arbete och även själv prova på att arbeta i sandsten. Tyvärr var det inte öppet när vi kom fram. I Vamlingbo kyrka är dopfunten i sandsten från 1100-talet bevarad. När Carl von Linnè besökte Gotland 1741 skrev han i sin reseberättelse om.. bondgårdar som vidkyrkorna, murar efter stora hus, av välvda rum, mest med gångar och smala trappor i själva muren, ofta tre våningars höjd. Ett av de hus som Linnè såg kan ha varit ruinen vid Fredarve, ruinen som är resterna av en medeltida farmannagård, farmän kallades de bönder som drev handel med länderna runt Östersjön. Framme vid Gotlands yttersta sydspets Hoburgen, som är ett klipparti bestående av revkalksten, i Sundre socken. Vi steg ur bussen vandrade en liten bit ner mot havet, där blev vi instruerade på hur vi skulle stå för att få rätt vinkel på Hoburgsgubben för att kunna se hans ansikte i profil med den knubbiga näsan. Själva gubben är uppbyggd av revkalksten. I anslutning till Hoburgsgubben ligger majstregårdens restaurang där vi intog vår lunch som bestod av spättafile med tillbehör, efter fisken fick vi gå bort till kiosken för att få en gratis glass. I Faludden som är Gotlands fågelrikaste område finns också Laban, mannen som började mala sitt mjöl i en gammal väderkvarn för många år sedan. Vi stannade bussen och vandrade bort till Lojsta slott som är en förhistorisk borganläggning och ligger på en liten ö. Lojsta slott tros ha anlagts av de sk fetaliebröderna eller vitalianerna som dom också kallades, Albert av Mecklenburgs rövargäng. Vid stranden låg vid tiden för Kristi födelse ett hus som numera är rekonstruerat. Huset som kallas Lojstahallen besökte vi. På vår fortsatta färd mot Visby fick vi höra om Sveriges äldsta inhemska hästrasen, de vilda gotlandsrussen som betar på Lojstahajd och var nära att utrotas. I Visby steg vi så på färjan till Oskarshamn som avgick kl. 16.20 som skulle ta oss tillbaka till fastlandet och därefter Växjö. Hemma i Växjö sen kväll hade vi många intryck med oss tillbaka.