Blackstad kyrkogård Kulturhistorisk inventering av kyrkogårdar/ begravningsplatser i Linköpings stift 2004

Blackstad kyrkogård Kulturhistorisk inventering av kyrkogårdar/ begravningsplatser i Linköpings stift 2004 (KI Blackstad 105) Blackstad församling Linköpings stift Kalmar län

Innehåll INLEDNING 3 Bakgrund 3 Syfte 3 Kulturminneslagen och begravningslagen 3 Kulturhistorisk bedömning 4 Inventeringens uppläggning och rapport 4 Linköpings stift, Kalmar län en kort historik 5 Kort kyrkogårdshistorik 5 BLACKSTAD KYRKOGÅRD 6 Sockenbeskrivning 6 Kyrkomiljön 7 Blackstad kyrka 7 Kyrkogårdens historik 7 Beskrivning av kyrkogården idag 9 Beskrivning av enskilda kvarter/områden med kulturhistorisk bedömning 14 KULTURHISTORISK BEDÖMNING AV KYRKOGÅRDEN I DESS HELHET 20 ARKIV OCH LITTERATUR Bilagor: Kulturminneslagen 2

INLEDNING Bakgrund Ur kulturhistorisk synpunkt är kyrkogårdar och begravningsplatser bärare av en stor mängd information och platserna ger anledning till frågor av olika slag. Vad är typiskt för våra kyrkogårdar när det gäller vegetation, omgärdningar, gångar, gravvårdar m m och finns det några regionala skillnader? Vad har varit gängse bruk under olika tider och vad kan vi få för historisk information bara av att gå på en kyrkogård? Med utgångspunkt i behovet av att förbättra kunskapen om våra kyrkogårdar och begravningsplatser genomförs en stiftsövergripande kulturhistorisk inventering. På uppdrag av Linköpings stift utför Kalmar läns museum inventeringen av kyrkogårdar/begravningsplatser inom stiftets del av Kalmar län. Arbetet bekostas av medel från den kyrkoantikvariska ersättningen och påbörjades under år 2004. Projektet beräknas vara avslutat vid utgången av år 2006. Inventeringen berör de till Svenska kyrkan hörande kyrkogårdarna/begravningsplatserna som omfattas av kulturminneslagen. Lagen gäller de begravningsplatser som är tillkomna före utgången av år 1939 och ytterligare några som skyddas genom särskilt beslut av Riksantikvarieämbetet. Denna rapport utgör en delrapport i inventeringen vars resultat kommer att sammanställas och analyseras i en stiftsövergripande rapport. Syfte De stiftsövergripande inventeringarnas syfte är: - att lyfta fram och öka förståelsen för kyrkogårdarnas och begravningsplatsernas kulturvärden och att främja kontakterna mellan kyrkan och kulturmiljövården - att skapa ett underlag för församlingarnas/samfälligheternas planering och förvaltning av kyrkogårdarna/begravningsplatserna och för vård- och underhållsplaner - att sammanställa ett enhetligt och tillgängligt kunskapsunderlag med beskrivning av och historik för den enskilda kyrkogården/begravningsplatsen samt en bedömning av de kulturhistoriska värdena. Inventeringen blir samtidigt en samlad dokumentation och överblick av kyrkogårdar/begravningsplatser i stiftet från 2000-talets första decennium. - att skapa ett underlag för handläggning av kyrkoantikvariska ärenden och för bedömning av var det är särskilt viktigt att stödja insatser med kyrkoantikvarisk ersättning. Kulturminneslagen och begravningslagen Enligt Lag om kulturminnen m m (SFS 1988:950) skall Svenska kyrkans kyrkobyggnader, kyrkotomter och begravningsplatser vårdas och underhållas så att deras kulturhistoriska värde inte minskas. Tillstånd måste sökas hos länsstyrelsen för att göra väsentliga förändringar på kyrkogården. (Se vidare i bilaga om Kulturminneslagen). Begravningslagen (SFS 1990:1144). anger att en gravvård ägs av den som betalar gravrättsavgiften. När en gravanordning har blivit uppsatt, får den inte föras bort utan upplåtarens medgivande. När gravrätten upphör har ägaren rätt till gravvården. Om gravrättsinnehavaren inte vill gör anspråk på gravvården inom 6 månader tillfaller gravvården upplåtaren, alltså församlingen. Vidare säger lagen: Om en gravanordning har tillfallit upplåtaren och den är av kulturhistoriskt värde eller av annat skäl 3

bör bevaras för framtiden, skall upplåtaren om möjligt lämna kvar den på platsen. Om gravanordningen ändå måste föras bort från gravplatsen, skall den åter ställas upp inom begravningsplatsen eller på någon annan lämplig och därtill avsedd plats. Kulturhistorisk bedömning Alla gravvårdar bär på sin historia och kan berätta om en person, en familj, stilhistoria och begravningstraditioner. I rapporten anges exempel på typer av gravvårdar som utifrån skilda kriterier bedöms som kulturhistoriskt värdefulla. Generellt gäller att ålderdomliga gravvårdar från tiden fram till 1850 bör föras in i kyrkans inventarieförteckning Detta gäller även gravstaket och gravvårdar i gjutjärn och smidesjärn liksom äldre vårdar av trä. Många andra gravstenar har också ett kulturhistoriskt värde som kan kopplas till gravvårdens utförande - material, konstnärligt utförande eller till en person- lokal/personhistoriskt värde. Inventeringen omfattar i första hand enbart gravvårdar ute på kyrkogården. I flera kyrkor finns det dock gravvårdar som förvaras i kyrkan eller i lokal i anslutning till kyrkan. Ofta har dessa ett stort kulturhistorisk värde och bör tas med i kyrkans inventarieförteckning. Den kulturhistoriska bedömningen görs utifrån principer som tagits fram av och fortlöpande diskuteras med representanter för Linköpings stift, länsstyrelserna i Jönköpings, Kalmar, och Östergötlands län samt länsmuseerna i Jönköpings och Östergötlands län. En kulturhistorisk bedömning är aldrig definitiv utan hela tiden föremål för omvärderingar. Vid bedömningen tas hänsyn till varje enskild kyrkogårds egna värden, men också till värden i förhållande till andra kyrkogårdar i stiftet och övriga landet. Inför varje planerad förändring skall tillstånd inhämtas från länsstyrelsen och varje ärende behandlas där från fall till fall. Den kulturhistoriska bedömningen utgör underlag för beslut om vilka åtgärder som kan vara berättigade till kyrkoantikvarisk ersättning. Inventeringens uppläggning och rapport Rapporten består av en historik över kyrkogården samt en beskrivning i ord och bild av kyrkogården som helhet och de olika kvarteren/områdena. En kulturhistorisk bedömning görs av varje kvarter/område samt över kyrkogården i dess helhet. Arbetet har varit uppdelat i en fältdel med inventering och fotografering samt en arkivgenomgång. De aktuella arkiv som gåtts igenom har främst varit länsmuseets topografiska arkiv och Antikvarisk-topografiska arkivet, Riksantikvarieämbetet i Stockholm. Uppgifter har vidare hämtats från aktuell litteratur däribland hembygdslitteratur. I viss mån har lantmäteriets handlingar och kartor nyttjats. De i rapporten redovisade arkivuppgifterna utgör en sammanfattning av genomgångna arkiv och ska inte ses som inte en komplett beskrivning av händelser i kyrkogårdens utveckling. Arbetet inkluderar en omfattande fotodokumentation varav endast en mindre del är presenterad i rapporten. Delar av inventeringsmaterialet görs tillgängligt via Kulturmiljövårdens bebyggelseregister, ett informationssystem som förvaltas av Riksantikvarieämbetet (www.raa.se). Fältarbetet och rapporterna har utförts av antikvarier Magnus Johansson, Magdalena Jonsson och Liselotte Jumme vid Kalmar läns museum. Rapporterna finns tillgängliga på Linköpings stift, Länsstyrelsen i Kalmar län, Kalmar läns museum samt på respektive kyrklig samfällighet. Linköpings stift, Kalmar län en kort historik Linköpings stift bildades i början av 1100-talet och omfattade då Småland, Öland och Gotland. Ur Smålandsdelen bildades 1163 Växjö stift. Sin nuvarande omfattning erhöll 4

Linköpings stift 1603, då södra delen av Kalmar län och Öland avskildes och bildade Kalmar stift, senare 1916 tillfört Växjö stift. Under medeltid utgjordes Småland av ett tiotal små folkland i gränsområdet mellan västra och östra Götalands slättbygder i norr och de gammaldanska landskapen vid rikets gräns i söder. Kust- och inlandsbygder var glest befolkade och politiskt tycks området ha varit svagare knutet till det svenska riket än övriga landskap. Först i slutet av 1200-talet började området framträda i rikspolitiskt sammanhang. De tidigmedeltida kyrkorna var oftast små enkla träbyggnader utan torn. Först under senare del av medeltiden började man bygga av sten, vilket krävde helt annat kunnande och en större ekonomisk insats. I de förhållandevis fattiga smålandssocknarna fortsatte man dock traditionen att bygga i trä. De stenkyrkor som uppfördes var få och tillkom i huvudsak i de rikare bygderna. Någon större byggverksamhet förekom inte under senmedeltiden och århundradena därefter. I stort stod kyrkorna kvar orörda sånär som på nödvändiga underhållsarbeten och reparationer i samband med krig och annan skadegörelse. En kraftigt växande befolkning och nya idéströmningar om gudstjänstrummets utformning skapade under 1700- och 1800-talen nya behov. Nu raserades, med några få undantag, flertalet av de gamla otidsenliga kyrkorna och de som blev kvar utsattes för omfattande omoch tillbyggnader. I en kunglig förordning 1776 föreskrevs att de nya byggnaderna skulle uppföras i sten, vilket också bidrog till att äldre träkyrkor dömdes ut och ersattes. Många av de nya kyrkorna ritades av tidens mest framstående arkitekter knutna till det av Kungl. Majt. inrättade Överintendentämbetet, vars uppgift var att granska förslagen till de stora, ljusa och luftiga kyrkorummen utformade enligt den nyklassicistiska tidsandan. För kyrkorna innebar 1800-talets senare del och tidigt 1900- tal en restaurerings- och ombyggnadsperiod, där nyklassicismens rena formspråk övergavs för skiftande stilimiterande ideal. Med alla medel försökte man anpassa såväl gamla som nya kyrkor till de nya idéerna nygotik, nyrenässans och nybarock. Nya liturgiska och funktionella krav och nya smakriktningar har därefter fortsatt att förändra kyrkorummen in i vår tid. Linköpings stift omfattar idag Östergötlands län, nordöstra delen av Jönköpings län och norra delen av Kalmar län. Kalmar läns del består av Norra och Södra Tjusts kontrakt samt Sevede- Aspelands kontrakt. Här finns omkring 35 kyrkor och 42 begravningsplatser anlagda före 1940 och skyddade enligt lagen om kulturminnen (SFS1988:950). Av dessa är Pelarne (trä) och S:ta Gertrud i Västervik (sten), Tveta (sten/trä), och Törnsfall (tegel/sten) till ursprung bevarade medeltida kyrkor. Kort kyrkogårdshistorik En kyrkogård skiljer sig från en begravningsplats på så vis att den ligger i direkt anslutning till en kyrkobyggnad. En begravningsplats rymmer ofta ett kapell inom sitt område. I förhistorisk tid varierade gravskicket mellan brandgravar och jordbegravningar. Kristendomens införande innebar bl a att bränning av kroppar förbjöds. Länge begravdes människor i närheten av sina hem, men under medeltiden anlades kyrkogårdar i allt högre utsträckning kring kyrkorna. Kyrkogårdens område delades först upp mellan byarna, med byvisa begravningar, senare i hemman. Den medeltida begravningsplatsen bestod troligen av ängslika områden kring kyrkan där de välbärgades gravminnen i form av stenkors, tumbor och hällar stod uppställda. Enklare människors gravar kunde markeras av en liten kulle eller ett träkors. Kyrkogården omgärdades vanligen av träbalkar med spåntak. I mitten av 1700- talet kom ett kungligt påbud om att kyrkogårdsmuren, eller bogårdsmuren som man då kallade den, skulle vara uppförd av gråsten utan bruk, alltså kallmurade. I början av 1800-talet 5

tillät man att de murades med kalkbruk om de täcktes med tak. Reformationen innebar på många sätt en förändrad syn på det som hörde kyrkan till. Många kyrkogårdar lämnades vind för våg, murar revs och djuren betade fritt i markerna. Först under 1700-talet började man visa mer intresse för kyrkogårdarnas vård och utformning. Före 1800-talet var det vanligt att människor av högre stånd begravdes inne i kyrkan, medan vanligt folk begravdes på anonyma allmänningar kring kyrkan. Under 1700-talets slut ökade protesterna mot begravningar i kyrkan då det ansågs ohygieniskt och orsakade stort obehag, speciellt sommartid. År 1815 beslöt Sveriges riksdag om att begravningsplatser skulle anläggas utanför städer och byar, också det av hygieniska skäl. I bland annat Västervik och Kalmar finns sådana begravningsplatser. Först efter 1815 blev det också mer allmänt förekommande med genomgripande planläggning av kyrkogårdarna med gångsystem och planteringar. Det blev också allt vanligare med planteringar av träd kring kyrkogården, sk trädkrans. Genom 1815 års förordning förbjöds definitivt begravningar inne i kyrkan. Kyrkogårdar och begravningsplatser uppdelades i områden där den dödes familj fick köpa gravplats, och områden som var gratis. Dessa senare områden kallades vanligen allmänna linjen. Här begravdes människor i den ordning de avled. Det innebar bl a att äkta makar inte blev begravda bredvid varandra. Under 1800-talets senare hälft blev det allt vanligare för samhällets arbetare och medelklass att skaffa sig egen gravplats och påkostad gravvård. Samtidigt blev de förmögnas gravvårdar allt mer påkostade. Vid ungefär samma tid började man anlägga kyrkogårdar med en mindre strikt utformning, än den tidigare, och med ett mer naturinspirerat utseende. Vid 1900-talets mitt anlades kyrkogårdar med en större anpassning till den lokala topografin och de lokala växtförhållandena, bl a tillkom många skogskyrkogårdar. I och med att man började använda moderna maskiner har skötseln av kyrkogårdarna delvis förändrats. Tidigare grusgravsområden har såtts igen och staket och andra detaljer har tagits bort för att underlätta arbetet. Under de senaste decennierna har minneslundar tillkommit på nästan samtliga kyrkogårdar. BLACKSTAD KYRKOGÅRD Linköpings stift Fastighetsbeteckning: Rörsberg 5:1, Blackstad socken, Västerviks kommun, Tjust härad, Kalmar län, Småland. Befolkningstal: 1805: 925, 1900: 1344, 1957: 950; 2003: 511 Sockenbeskrivning Blackstad ligger väster om Västervik. Socknen är medeltida och gränsar till Hallingeberg, Odensvi, Locknevi och Hjorteds socknar. I socken finns många lämningar efter förhistorisk aktivitet i form av exempelvis gravfält från järnåldern. Genom socknen sträckte sig länge ett långsträckt sjöstråk från havet via vilket man kunde ta sig från kusten in i landet. Området utgör klassisk mark för jordbruk och boskapsskötsel. På 1600-talet nämns Blackstad som egen församling, men kyrka ska ha funnits sedan medeltiden. Fram till 1961 ingick Blackstad i Locknevi pastorat. Även i världsliga frågor var man orienterad mot Locknevi som var kommuncentrum. Kyrkoherden bodde i Locknevi och komministern i Blackstad. Under 1960- talet skedde en orientering mot grannsocknen Hallingberg och 1973 införlivades Blackstad i Hallingebergs pastorat. 6

Kyrkomiljön Blackstad gamla kyrkställe låg några hundra meter sydost om nuvarande kyrkan. Här, på Klockaregårdens ägor, fanns fram till 1780-talet en kyrka med kyrkogård. Denna kyrka hade haft två föregångare på samma plats, den första uppförd under medeltiden. När kyrkan brann på 1780-talet valde man att uppförda nya kyrkan på en annan plats. Den nuvarande kyrkan uppfördes på en höjd i samhället med omgivande kyrkogård. Öster om kyrkan finns Blackstad samhälle med varierad villabebyggelse. Väster om kyrkan ligger gamla skolan, numera församlingshem samt fd ålderdomshemmet, numera bibliotek och bostad, båda sannolikt uppförda omkring år 1910. Här finns också en servicebyggnad, f d stall, med garage och kontor för kyrkovaktmästaren. På kyrkvallen norr om kyrkan finns gamla sockenmagasinet samt ett ditflyttat hus (Haghultstugan) och en bod som tillhör hembygdsföreningen. Blackstad kyrka Blackstad kyrka uppfördes 1788-90 efter ritning av Casper Seurling, Linköping och med Carl Samuel Modée som byggmästare. Kyrkan invigdes 1793 under namnet Gustav Adolfs kyrka. Byggnaden är i det närmaste placerad i nord-sydlig riktning med tornet i norr, koret i söder och sakristia i öster. Kyrkan är en god representant för en typisk gustaviansk landsortskyrka från 1700-talets slut. Förutom byte av takmaterial har inga större förändringar skett exteriört sedan byggnadstiden. Även interiört är kyrkan välbevarad och rymmer bl a en herrskapsläktare, altartavla av Sven Gustaf Lindblom och orgelfasad av Per Schiörlin. Den slutna bänkinredningen är utförd 1955-58, efter ritning av arkitekt Nils Carlgren, men anpassad till den välbevarade gustavianska interiörens karaktär. Kyrkogårdens historik Kyrkogården anlades i samband med kyrkans uppförande i slutet av 1700-talet. År 1791 byggdes stenmuren kring kyrkogården. Året därefter genomfördes påfyllnadsarbeten och 1793 färdigställdes två ingångar till kyrkogården med grindstolpar och grindar. Förutom kyrka och kyrkogård anlades fattigstuga, sockenstuga och kyrkbod på vallen nordväst om kyrkan. Marken ägdes av byalaget i Rörsberg. Sockenstugan står ännu på kyrkvallen i området som hembygdsföreningen numera sköter. På kyrkvallen ska, enligt fd kyrkvaktmästaren stallen för kyrkobesökarna från Källsberg och Trästad ha funnits. Söder om kyrkogården fanns stall för besökarna från Frövi, Bjelka och Hultserum. Den gamla kyrkogårdens omfattning inkluderade nuvarande kvarteren A, B och C och hade troligen samma form som dagens gamla kyrkogård (se plan sid 10). Två par av kyrkogårdens grindstolpar markerar ingångar som sannolikt är de ursprungliga. Det gäller ingången i höjd med kyrkans västra ingång vid mittgången mellan kvarter B och C, samt den västra av de båda ingångarna i norr. Vid anläggningstiden ska kyrkogården ha delats upp i fyra delar som delades mellan hemmanen. Detta var vanligt vid tiden. En rest av ett ålderdomligt bruk av kyrkogården är den sk Källsbergskyrkogården (kvarter A) som, av gravvårdarna att döma, varit i bruk åtminstone sedan 1840-talet. Området brukades av familjerna på Källsbergs och Trästads gårdar. Så är fallet än idag. Åtminstone sedan 1900-talets början har kyrkogårdens kvarter A och B sannolikt haft samma omfattning som idag. Fotografier från tidigt 1900-tal visar det norra kvarteret B och det södra kvarteret C med några rader påkostade stenvårdar närmast kyrkan och träkors i raderna längre västerut. Högt gräs växer i området, men det är ändå troligt att de påkostade vårdarnas gravplatser var anlagda med grus. 7

Kyrkan och delar av kyrkogården mot öster. Foto: KLM Ett flygfotografi från 1935 bekräftar bilden. Raderna närmast kyrkan består av köpegravar med många större gravstenar, medan området i väster verkar bestå av linjegravar, mestadels markerade av träkors. Större delen av området verkar nu vara grusbelagt. Kring många av köpegravarna finns stenramar eller låga häckar. På bilden förefaller stora delar av kvarter B i väster vara omlagt och utan gravvårdar. På planen omedelbart framför kyrkans västfasad växer granar och björkar. Några tujor har planterats längs mittgången mellan kvarteren B och C. Kyrkogården omges av trädkrans. Ett fotografi taget i västra delen av kvarter C 1947 visar träkors som står i högt gräs vilket tyder på att linjegravsområdena i kvarteren B och C troligen långt fram i tiden var anlagda i gräsmatta. Träkorsen är svartmålade och försedda med inskriptionsplatta och stjärnor av vit emaljerad plåt. Emaljplattorna ska enligt uppgift ha tillverkats vid Ankarsrums bruk. Till form och kulör anspelar korsen på gjutjärnskors. Några träkors och en trästav finns bevarade i gamla sockenmagasinet som numera förvaltas av den lokala hembygdsföreningen. Sannolikt den allra västligaste delen av kvarter C år 1947. Foto: Kalmar läns museum Några bevarade trävårdar i gamla sockenmagasinet. (KI Blackstad 141) Ett flygfotografi från 1957 visar kvarter B och C som mer fullbelagda. Längs mittgången och vid kvarterens östra gräns växter stora cylinderklippta tujor. Större delen av båda kvarteren är belagda med grus, med ett mindre parti längst i väster isått med gräs. Gravplatserna markeras av stenramar eller låga häckar. Strukturen är densamma som tidigare med stora och höga gravvårdar längst i öster och med lägre vårdar längre västerut. På flygfotografiet är det svårt 8

att urskilja några trävårdar. Sannolikt fanns enstaka ännu bevarade, framförallt i de gräsbesådda områdena längst i väster. Planen direkt väster om kyrkan rymmer stora granar och björkar som delvis skymmer kyrkan. Ännu 1981 var planen bevuxen av höga björkar. Under senare år har dock träden tagits ner och några grupper av buskar planterats. Kyrkan mot öster 1935. Foto: Kalmar läns museum Kyrkan mot öster 1957. Foto: Kalmar läns museum Kvarter A eller den sk Källsbergskyrkogården finns fotograferad 1947. Då omgärdas den av en häck. På 1940-talet fanns behov av att utvidga kyrkogården. Olika förslag togs fram men utvidgningen kom inte till stånd. På 1950-talet uppfördes ett gravkapell nordost om kyrkans torn, efter ritning av arkitekt Nils Carlgren, Kalmar. I samband med detta förändrades kyrkvallen genom att en ny väg drogs fram öster om kyrkan och upp till kyrkvallen. År 1953 rensades de stora träden bort på planen norr om kyrkans torn och en ny ingång anordnades med grindstolpar i samma utförande som de befintliga. En ny grind tillverkades av smeden Lennart Krantz. År 1970 utförde K-konsult i Vimmerby en ny gravkarta för Blackstad kyrkogård med kvarteren A-C. Den tidigare planerade utvidgningen av kyrkogården kom till stånd först en bit in på1970-talet, i området nordväst om kyrkan och norr om gamla kyrkogården. Här hade tidigare bl a klockarens fruktträdgård legat. En passage anordnades mellan kyrkvallen och församlingshemmet genom att en gång av kalkstensflis lades. Ritningar till utvidgningen utfördes av ingenjör Olle Ljungström. I handlingarna sägs att man om möjligt ska undvika grusgravar på nya kyrkogården. Så blev också fallet. År 1979 togs den nya kyrkogården i bruk med början i kvarter D för kistgravar och kvarter F med urngravar. I kvarter F har under 1990-talet anlagts minneslund. På kyrkogården fanns länge rester av en äldre dopfunt av kalksten, som hittats vid gamla kyrkoruinen. Denna del förvaras numera i gamla sockenmagasinet. Beskrivning av kyrkogården idag Allmän karaktär Kyrkogården består av kvarer A-C som tillhör den gamla kyrkogården, samt D-F, som tillhör den utvidgade delen i nordväst. Kvarter A är ett mindre kvarter tillhörande två av socknens gårdar, som ligger strax bakom kyrkans kor. Kvarteren B och C ligger framför kyrkans västra långsida. Båda kvarteren är rektangulära och består av tätt placerade vårdar i grus, förutom raderna längst i väster som är isådda med gräs. Framför allt i raderna närmast kyrkan finns 9

många höga äldre vårdar. Längs gången som delar kvarteren växer en allé av tuja. Närmast väster om kyrkobyggnaden finns ett parti med gräsmatta och några samlingar av mindre buskar samt grusgångar. Nya kyrkogården består av en i det närmaste kvadratisk gräsyta. Kvarter E har ännu inte tagits i bruk. I kvarter D finns några enkla rader av vårdar. I kvarter F finns urngravplatser samt minneslund. Område med uppläggning av borttagna vårdar bakom kyrkans kor. Omgärdning I väster: Längs gamla kyrkogården halvmur av stenblock av varierande storlek, 0,7-1 meter hög. Längs nya kyrkogården stenmur av stenblock med varierande storlek, ca 0,7 m hög. I öster: Längs gamla kyrkogården stenmur respektive halvmur, ca 0,7 m höga. Längs nya kyrkogården låg häck av häckoxbär. I norr: Längs gamla kyrkogården stenmur och halvmur, ca 0,7 m höga. Längs nya kyrkogården stenmur av stenblock med varierande storlek, ca 0,7 m hög. I söder: Längs gamla kyrkogården halvmur respektive stenmur, ca 0,7 m höga. Hembygdsgård (E) F Kapell Nya kyrkogården D Minneslund Torn Kor Församlingshem, fd skola B Gamla kyrkogården A C N Bibliotek, fd ålderdomshem Gravkarta över Blackstad kyrkogård upprättad 1969-70 Ingångar I väster: Till gamla kyrkogården, via putsade, vitmålade grindstolpar i höjd med kyrkans västra ingång. Grindstolparna är fyrsidiga i genomskärning, kannelerade och försedda med ornamentik i form av romber i stolparnas överdel. Plåtklätt pyramidtak krönt av träkula. Svartmålad grind av smidesjärn. Till nya kyrkogården via öppning i mur flankerad av enkla stolpar av släthuggen granit. I norr: Två ingångar till gamla kyrkogården, en i höjd med torningången och en strax öster om denna. Båda markerade av grindstolpar lika de i väster. Svartmålade grindar i smidesjärn i 10

olika utförande. En ingång till nya kyrkogården via öppning i mur flankerad av enkla stolpar av släthuggen granit. Vegetation Trädkrans: Kring gamla kyrkogården trädkrans av lind i norr, söder och öster. I väster naturlig vegetation i slänt mot Blackstad samhälle. Övrigt: Allé av cylinderklippt tuja längs mittgången framför kyrkans västfasad. Några tujor även längs östra kanten av kvarter B och C samt längs norra kanten av kvarter B, samtliga cylinderklippta. I partiet väster om kyrkobyggnaden finns bl a en grupp av spirea, några fosythior och en grupp rhodedendron, mot kvarter A en rad ölandstok. I kvarter F, häck av måbär och häckoxbär samt en stor lind. Utanför ingången i höjd med kyrkans torn står två gamla ekar. Gamla kyrkogården mot sydväst. Kvarter C till väster, B till höger. Gamla ålderdomshemmet i bakgrunden. (KI Blackstad 006) Nya kyrkogården mot nordväst. Del av kvarter B till höger. Till höger hembygdsparken. (KI Blackstad 007) Gravvårdstyper På Gamla kyrkogården finns flera kalkstenvårdar från första hälft och mitt, samt tre vårdar av sandsten och marmor. Två gjutjärnskors i kvarter A. I kvarter B och C finns ett stort antal höga gravvårdar av främst svart, men även grå granit, många med klassicerande formspråk. Många medelstora vårdar över familjegravar, av grå granit. I kvarter B och C finns också typiska små linjegravvårdar av svart granit. På nya kyrkogården finns moderna vårdar av olika utförande, främst stående medelstora, men även naturstenar och liggande stenar. Minneslund Belägen i kvarter F. En kvadratisk yta med en stor lind i mitten. Kring trädet en rund yta belagd med kullersten och smågatsten och utanför det gräsmatta. Bänkar av gjutjärn och trä samt några stora naturstenar. Gångsystem Mellan kvarter B och C mitt i gamla kyrkogården, en grusgång som leder från kyrkogårdens västra ingång till kyrkans västra ingång. Två snedställda grusgångar från planen framför kyrkans västra fasad mot torningången och de norra av kyrkogårdens ingångar. Gång av kalkstenflisor mellan gamla och nya kyrkogården. En grusgång mellan minneslunden och kvarter D på nya kyrkogården. 11

En av kyrkogårdens ursprungliga ingångar mot gamla kyrkvallen där ännu sockenmagasinet (numera tillhörande hembygdsgården) skymtar i bakgrunden. (KI Blackstad 092) Uppställning av gamla gravstenar bakom koret. (KI Blackstad 119) Minneslunden på nya kyrkogården. Bild tagen mot nordväst. (I Blackstad 114) Gravkapellet ritat av Nils Carlgren och uppfört på 1950-talet. (KI Blackstad 0073) Byggnader Kapell nordost om kyrkan uppfört 1950 efter ritning av Nils Carlgren, Kalmar. Slätputsade fasader avfärgade i vitt. Sockel och källarplan av betong. Det lätt konvexa tälttaket är klätt med plåt (tidigare spåntak). Dörrar och fönstersnickerier målade i ljust grönt. Källarplan med hiss till bisättningsrummet. Kapellrummet med nischer i väggarna för placering av ljus. Väggar målade i ljust gult och innertak i blått. Enkelt altare och kors av kalksten. Kalkstensgolv. Kapellet renoverades senast 1996. Övrigt Bakom koret längs kyrkogårdsmuren finns en stor mängd bortplockade vårdar uppställda och upplagda. Vårdarna är mestadels från tidigt 1900-tal och fram till 1960-tal. Många av stenarna är små, av typen som var vanliga som linjegravvårdar. Församlingen har länge ställt upp alla borttagna vårdar här. 12

Beskrivning av enskilda kvarter med kulturhistorisk bedömning Kvarter A (Källsbergskyrkogården) Allmän karaktär Kvarter A rymmer ca 25 gravplatser och ligger i området sydost om koret. Området består av tre korta rader vårdar som står i gräs vända mot söder. I söder och öster avgränsas kvarteret av kyrkogårdsmur och i norr av grusgång. I väster finns uppställningen av bortplockade vårdar. Utmärkande är den stora variationen av vårdar av olika typer och från olika generationer. Kvarter A mot nordost. (KI Blackstad 121) Kvarter A mot norr. (KI Blackstad 123) Gravvårdstyper Gravvårdarna är av olika typer och från varierande tider vilket ger kvarteret dess karaktär. Utmärkande är dock flera äldre vårdar, varav två praktfulla smideskors på sockel av granit resta till minne av C.O, Rudin död 1859, respektive A.G.L.Bergvik död 1856. Tre kalkstensvårdar hör också till kvarterets äldsta. Två av kalkstensvårdarna är i utförande inspirerade av klassisk arkitektur, resta över Anna C. Rudin död 1815 respektive hennes make Erik M. Rudin död 1845. Den senare vården har sannolikt tidigare krönts av ett kors. Anna Rudins vård har följande inskription: Här under förvaras stoftet af Anna Catharina Rudin född Norberg. Hon föddes 1775, blev moder till nio barn, dog 1815. Älskad då hon var, begravts då hon dog, saknades sedan. Minnesstenen restes af efterlefwande mannen E.M. Rudin. Den tredje kalkstensvården i nygotiskt utförande är rest över Ulrika M. Rudin död 1840. Bland övriga vårdar kan nämnas ett större kors av grå granit som är odaterat. I kvarteret finns också några liggande enkla vårdar av svart och grå granit daterade från 1855 och fram till 1990-tal. En hög vård av svart granit, daterad 1880. Gårdsnamn Källsberg och Trästad, nämns på fem av vårdarna medan titlar inte anges på någon av vårdarna. Övrigt Kvarteret har åtminstone sedan 1800-talets mitt brukats av ägarna till gårdarna Källsberg och Trästad. Så är det än idag. Flera av vårdarna är resta över medlemmar av familjen Rudin Kolla nätet. 13

Kulturhistorisk bedömning, kvarter A Kvarter A har brukats åtminstone sedan 1840-talet som begravningsplats för två av socknens större gårdar, Källsberg och Trästad. Så är det än idag. Kvarteret har förändrats genom åren då vårdar plockats bort och nya tillkommit. I kvarteret finns dock idag några av kyrkogårdens äldsta vårdar. Flera av dessa har både ett lokalhistoriskt och ett konstnärligt värde. Inskriptionerna på ett par dem berättar mycket om de döda. Kvarteret är samtidigt ett exempel på ett ålderdomligt bruk av kyrkogård med en gårdsvis uppdelning. Kvarteret rymmer sammantaget höga kulturhistoriska värden. Gjutjärnskorsen och kalkstensvårdarna ska införas på församlingens inventarieförteckning. Se vidare i den kulturhistoriska bedömningen för hela kyrkogården. Kvarter B Allmän karaktär Kvarter B rymmer ca 350 gravplatser och utgör det norra av de båda kvarteren som är belägna på planen framför kyrkans västfasad. Kvarteret är anlagt på en bädd av jordmassor som i alla väderstreck stöds av en låg stödmur. I väster finns kyrkogårdsmuren och delar av den gamla trädkransen. Längs kvarterets södra gräns löper kyrkogårdens huvudgång kantad av cylinderklippt tuja. Även längs den norra gränsen finns tuja, liksom någon enstaka i öster. Samtliga gravvårdar är vända mot öster. Hela området utom de fem raderna längst i väster är belagt med grus. Längst i väster finns fem rader som står i gräsmatta. Gravvårdarna står i regelbundna rader och relativt tätt placerade. Raderna närmast kyrkan rymmer många äldre vårdar. I kvarterets nordöstra hörn finns den stora gravplatsen tillhörande familjen Robach omgärdad av en låg häck av buxbom samt ytterligare en gravplats omgärdad av buxbom. Kvarter C mot väster. (KI Blackstad 129) Kvarter C mot väster. (KI Blackstad 132) Gravvårdstyper Blandad gravvårdskaraktär. I den östra delen av kvarteret finns de äldsta och mer påkostade vårdarna. Här ingår familjen Robachs gravplats som rymmer en stor gravvård av grå granit (ev ej ursprunglig alternativ nyrenoverad, men av ålderdomlig karaktär) över Coopv.Capitaine Claes Leckhard Robach, död 1845 och hustrun Brita död 1818. På platsen finns också två vårdar av sandsten och vit marmor, daterade 1872 respektive 1859. Bland övriga äldre vårdar kan nämnas en obelisk, flera höga stenar av svart granit och ett par stenkors, daterade till 1800-talets senare hälft och 1900-talets början. Många av vårdarna i kvarterets mitt är lägre och av grå och svart granit, med datering till 1920-talet och framåt med relativt stor representation från alla av 1900-talets decennier. Ett stort antal gravplatser har brukats av 14

samma familj under lång tid och markeras av två eller fler stenar. Många av vårdarna bär tydliga klassicerande drag. De flesta gravplatser omgärdas av stenramar, två av buxbom. Några markeras av en uppkrattad bädd av grus. I de tre västligaste raderna som är anlagda i gräsmatta finns många mindre gravvårdar. Här finns rester av ett linjegravsområde från 1930- talet och framåt. Speciellt tydlig är linjegravskaraktären i den sista raden i väster. I kvarteret förekommer bland köpegravarna titlar såsom hemmansägare (ett flertal), kyrkovärd, husföreståndarinna, byggmästare, rusthållare och folkskollärare. På majoriteten av gravvårdarna anges ort- eller gårdsnamn. Kvarter B, familjen Robachs gravplats. (KI Blackstad 130) Kvarter B, raden längst i väster med bevarade linjegravvårdar (KI Blackstad 138) Övrigt I en rad finns flera av församlingens kyrkovärdar begravda. Kulturhistorisk bedömning, kvarter B Kvarter B har under lång tid brukats för både familjegravar / köpegravar och allmänna gravar / linjegravar. I området närmast kyrkan har de påkostade familjegravarna fått sin plats, medan linjegravarna anlades längre västerut. Denna karaktär kan delvis skönjas än idag med höga, äldre, påkostade vårdar längst i öster och enklare i väster. Med tiden har fler människor haft råd att köpa sin gravplats och köpegravarnas område har vuxit. I öster är kvarterets karaktär beroende av de äldre vårdarna. Här ingår Familjen Rubachs familjegrav varav samtliga vårdar bör införas på församlingens inventarieförteckning. Speciellt karaktärsskapande är de höga vårdarna av svart granit, många av dem med tydliga klassicerande former. Grusbeläggning, stenramar, häckar av buxbom och de uppkrattade grusbäddarna hör till karaktären. Uppdelningen mellan köpta och allmänna gravar kan ännu utläsas i kvarterets struktur. Här finns ett socialhistoriskt värde att ta vara på. Ett urval av de för linjegravsområden karaktäristiska små vårdarna av svart granit bör långsiktigt bevaras på plats. Exempelvis gäller det raden längst i väster. Se vidare i den kulturhistoriska bedömningen för hela kyrkogården. 15

Kvarter C Allmän karaktär: Kvarter C rymmer ca 350 gravplatser och utgör det södra av de båda kvarteren som är belägna på planen framför kyrkans västfasad. Kvarteret är anlagt på en bädd av jordmassor som i alla väderstreck stöds av en låg stödmur. I väster finns kyrkogårdsmuren och delar av den gamla trädkransen. Längs kvarterets norra gräns löper kyrkogårdens huvudgång kantad av cylinderklippt tuja. Ett par tujor finns också i öster. Samtliga gravvårdar är vända mot öster. Hela området utom de två raderna längst i väster är belagt med grus. Längst i väster finns fem rader som står i gräsmatta. Gravvårdarna står i regelbundna rader och relativt tätt placerade. Raderna närmast kyrkan rymmer påfallande många äldre vårdar, ett stort antal av dem påkostade och höga. Kvarter C mot söder. (KI Blackstad 124) Kvarter C mot nordväst. (KI Blackstad 143) Kvarter C mot väster. (KI Blackstad 147) Kvarter C mot väster. (KI Blackstad 149) Gravvårdstyper Blandad gravvårdskaraktär. I den östra delen av kvarteret finns de äldsta vårdarna. Här ingår bl a två kalkstensvårdar daterade 1846 respektive 1854, båda tillhörande familjen Lindh. Vårdarna var sannolikt tidigare stående, men är numera liggande. En är stabiliserad med hjälp av järnband. Till familjen Lindhs gravplats hör också en vård av sandsten huggen med ekbladsornamentik samt inskriptionsyta i form av skrivrulle av marmor, daterad 1874. Utmärkande för kvarterets östra hälft är speciellt de många äldre vårdarna av svart granit. Många av dem är höga och bär klassicerande drag. Ett par av vårdarna kröns av kraftiga stenkors, tre är i form av obelisker. Vårdarna kan dateras från 1800-talet mitt (se ovan) och 16

slut samt till 1900-talets första decennier. Ett stort antal gravplatser har brukats av samma familj under lång tid och markeras av två eller fler stenar. De flesta gravplatser omgärdas av stenramar, medan andra markeras av en uppkrattad bädd av grus. En gravplats omgärdas av ett smidesstaket målat i silverfärg. I kvarterets mitt blir profilen lägre, med medelhöga vårdar, många av grå granit, men med enstaka inslag av mindre vårdar av svart granit. Här är många av vårdarna främst från 1950-talet blandat med äldre vårdar från främst 1920-talet. Enstaka vårdar från andra av 1900-talets decennier förekommer också. I området finns en vård av svart granit som kröns av en gjutjärnsurna. Enstaka av de äldre vårdarna skulle kunna tillhöra ett gammalt linjegravsområde. De två västligaste raderna är anlagda i gräsmatta. I raden längst i väster finns två liggande (tidigare stående) små vårdar av svart granit som markerat linjegravar. Här finns också en liggande vård av svart granit över Familjen Ström. På samma gravplats ligger också en kalkstensplatta med en fastnitad bleckplåt med inskription över makarna Ström, daterad 1867 och 1891. Vårdarna verkar vara utförda över samma personer. Historien är oklar. Kanske har bleckplåten tidigare suttit på en trävård och först vid ett senare tillfälle fick man råd med en riktig sten och bleckplåten sparades. Titlar förekommer på en del vårdar, exempelvis, hemmansägare, lantbrukare, nämndeman, fabrikör, rusthållare och skomakaremästare. Ortnamn anges på ett stort antal vårdar. Kulturhistorisk bedömning, kvarter C Kvarter C har under lång tid brukats för både familjegravar / köpegravar och allmänna gravar / linjegravar. I området närmast kyrkan har de påkostade familjegravarna fått sin plats, medan linjegravarna anlades längre västerut. Denna karaktär kan delvis skönjas än idag med höga, äldre, påkostade vårdar längst i öster och enklare i väster. Med tiden har fler människor haft råd att köpa sin gravplats och köpegravarnas område har vuxit. I öster är kvarterets karaktär beroende av de äldre vårdarna som här är fler och mer dominerande än i kvarter B. Här ingår kalkstensvårdarna och vården av sandsten och marmor som bör föras in på församlingens inventarieförteckning. Det sena 1800-talets och tidiga 1900-talets anläggningsstil är framträdande med de påkostade vårdarna, grusbeläggningen, stenramarna, smidesstaket och de uppkrattade grusbäddarna. Smidesstaketet bör föras in på församlingens inventarieförteckning. Speciellt karaktärsskapande är de många höga vårdarna av svart granit, många av dem med tydliga klassicerande former. Vid nya gravsättningar i kvarterets östra del bör de nya vårdarna anpassas i karaktär till de gamla, speciellt gäller det för stående vårdar. Sannolikt har den västra delen av kvarteret brukats för linjegravar en bit in på 1900-talet. Enstaka exempel på sådana vårdar finns idag bevarade. Ett urval av dem bör långsiktigt bevaras. Se vidare i den kulturhistoriska bedömningen för hela kyrkogården. 17

Nya kyrkogården (Kvarter D och F) Allmän karaktär: Nya kyrkogården består av kvarteren D-F och ligger nordväst om den gamla kyrkogården. Kvarter E är ännu inte i bruk, utan består bara av gräsmatta och två rönnar. I kvarter D finns några enkla rader gravvårdar i gräs. Alla vårdar är vända mot öster. I kvarter F finns minneslunden (som tidigare beskrivits) samt ett par rader urngravar med vårdar som står i gräsmatta. Inne i kvarteren finns inga gångar. Kvarter D mot väster. (KI Blackstad 118) Kvarter F mot norr, med urngravplatser. (KI Blackstad 115) Gravvårdstyper I kvarter D är vårdarna relativt jämnstora och mestadels av grå eller röd granit. De äldsta vårdarna är från 1970-talets slut. Flera av vårdarna har naturinspirerade motiv i form av blommor, tallar och fåglar, men enkla kors förekommer också. Motiv såsom katt, dragspel och trumpet utgör moderna inslag. I kvarter F är vårdarna av mer varierat utförande, några naturstenar, ett par stående vårdar och resten liggande. Kulturhistorisk bedömning, kvarter D och F Nya kyrkogården anlades i 1970-talets slut, men är ännu bara delvis i bruk. Området är anpassat till det sena 1900-talets rationella anläggningsstil med regelbundna rader och med ett minimum av vegetation. Minneslunden är anlagd i en stil typisk för 1900-talets slut, med sin cirkelrunda form och markering med natursten. Se vidare i den kulturhistoriska bedömningen för hela kyrkogården. 18

KULTURHISTORISK BEDÖMNING AV KYRKOGÅRDEN I DESS HELHET På Blackstad kyrkogård har människor begravts under lång tid. En vandring över kyrkogården berättar om skiftande synsätt när det gäller begravningstraditioner, synen på döden och på sorgarbete i stort. Enstaka gravvårdar och grupper av vårdar vittnar om skiftande ideal och många gånger om hantverksskicklighet. De rymmer information som handlar om person- och eller lokalhistoria i form av personnamn, ort-/gårdsnamn och titlar. På Blackstad kyrkogård förekommer vanliga titlar såsom lantbrukare och hemmansägare liksom mer ovanliga som rusthållare, fabrikör, skomakaremästare och åkeriägare vilka alla vittnar om kunskap, näringar och samhällsfunktioner som funnits i trakten. I jämförelse med många andra kyrkogårdar förekommer relativt få titlar på Blackstad kyrkogård. Ortnamn finns angivet på det stora flertalet vårdar. Blackstad kyrkogård anlades i samband med att den nuvarande kyrkan uppfördes omkring 1790. Till kyrkomiljön hör, förutom kyrkan och kyrkogården, även kapellet, det intilliggande sockenmagasinet och boden liksom fd skolan och ålderdomshemmet. Kyrkogården bevarar flera ålderdomliga drag som har ett högt kulturhistoriskt värde. I kvarter B och C är området närmast kyrkan utmärkande med de många äldre, påkostade vårdarna, grusbeläggningen och stenramarna. Den stora mängden grusgravar är ett utmärkande karaktärsdrag som blivit allt mer ovanligt på dagens kyrkogårdar. En äldre struktur utgör också uppdelningen mellan köpta och allmänna gravar som kan spåras långt tillbaka i tiden. Företeelsen berättar om sociala skillnader i samhället och har ett socialhistoriskt värde. I kvarter A finns det ålderdomliga bruket kvar med en gravplats för två av socknens större gårdar, samt fler gamla vårdar. I många av de enstaka gravvårdarna finns kulturhistoriska värden att tillvarata. Det kan handla om personhistoriskt eller lokalhistoriskt värde, om socialhistoriskt eller stilhistoriskt värde. På kyrkogården finns ett antal vårdar från 1800-talets mitt som alla bör bevaras på plats. Flera av dem bär på hantverksmässiga värden. Vårdarna av gjutjärn liksom staket av smide bör föras in på församlingens inventarieförteckning tillsammans med vårdarna från 1800-talets första hälft och mitt. Trävårdar var länge ett vanligt inslag på kyrkogården. De tre bevarade trävårdarna som förvaras i sockenmagasinet ska föras in på församlingens inventarieförtecking. Kulturhistoriskt värdefulla och viktiga för upplevelsen av kyrkogården är trädkransen, stenmurar, grindstolpar och grindar samt de cylinderklippta tujorna på kyrkogårdens västra del. På en kyrkogård är det naturligt att gravvårdar ändras och gravrätter återgår och får ny ägare. Det är dock viktigt att man i den långsiktiga förvaltningen är uppmärksam på att bevara de olika delarnas karaktär och gravvårdar från alla olika tider. Sammanfattningsvis: Blackstad kyrkogård tillsammans med kyrka och kapell samt den näraliggande bebyggelsen skapar en värdefull kulturmiljö. Ett kulturhistoriskt värde finns i kyrkogårdens struktur som sådan med de olika tidsskikten, som speglar olika skeden i kyrkogårdens utveckling. Utmärkande för Blackstad kyrkogård är bl a den stora mängden grusgravar och påkostade vårdar från 1800-talets slut och 1900-talets början. Se vidare i de kulturhistoriska bedömningarna gjorda för varje område. 19

ARKIV OCH LITTERATUR Kalmar läns museums topografiska arkiv Antikvariskt Topografiska arkivet, Riksantikvarieämbetet Lantmäteriet Sockenkyrkoprojektet, Riksantikvarieämbete Kulturmiljöbild, Riksantikvarieämbetets digitaliserade bildarkiv Sveriges kyrkor, Konsthistoriskt inventarium nr. 216. Kyrkobyggnader 1760-1860, del 2 Småland och Öland, Uppsala 1993 Bucht, Eivor (red), Kyrkogårdens gröna kulturarv, Klippan 1992 Erixon, Sigurd (red), Sveriges bebyggelse, Svensk statistisk topografisk uppslagsbok, Landsbygden del I, Uddevalla 1957 Hammaskiöld, Hans m fl, Minnets stigar en resa bland svenska kyrkogårdar. Stockholm 2001 Hammarskjöld, Britt-Marie, Ett läns utveckling-kulturminnesvårdsprogram för Kalmar län. Etapp 1, Översikt. Kalmar 1985 Rahmqvist, Sigurd (red), Det medeltida Sverige, Bd 4, Småland 4, Stockholm 1999 Swartling, I: Blackstad kyrka. Linköpings stifts kyrkor. 1972. Ullén, Marian, Medeltida träkyrkor, 1 Småland samt Ydre och Kinda härader i Östergötland. Stockholm 1983 Muntliga uppgifter från kyrkovaktmästare Lars Södergren och fd kyrkovaktmästare Sten-Olof Nilsson 20