Mossor och jordlevande lavar på Österplana heds alvar

Mossor och jordlevande lavar på Österplana heds alvar Carl Johan Dahlberg Tillämpningskurs i botanik, BIO 305 (15 hp) Mars 2011 Handledare: Thomas Appelqvist

Innehållsförteckning 1 Inledning... 3 1.1 Syfte... 3 1.2 Bakgrund... 3 2 Material och metod... 4 2.1 Områdesbeskrivning... 4 2.2 Inventeringsmetodik... 5 2.3 Analyser... 9 2.3.1 Florans sammansättning (frågeställning 1)... 9 2.3.2 Jämförelse mellan delområdena (frågeställning 2)... 10 2.3.3 Jämförelse med floran på 1940-talet (frågeställning 3)... 10 2.3.4 Skötsel för naturvårdsintressanta arter (frågeställning 4)... 11 3 Resultat... 11 3.3.1 Florans sammansättning... 11 3.3.2 Jämförelse mellan delområdena... 17 3.3.3 Jämförelse med floran på 1940-talet... 19 3.3.4 Naturvårdsintressanta arter... 21 4 Diskussion... 23 4.3.1 Florans sammansättning... 23 4.3.2 Jämförelse mellan delområdena... 23 4.3.3 Jämförelse med floran på 1940-talet... 24 4.3.4 Skötsel för naturvårdsintressanta arter... 26 6 Tack till... 26 7 Referenser... 27 Framsida: Vy över provyta 1 mot Österplana kyrka, 2010-04-18, foto: Johan Dahlberg

1 Inledning Sverige hyser merparten av världens alvar (Ekstam & Forshed 2002). I Sverige förekommer de största alvaren på Öland och Gotland men även i Västergötland finns alvar. Det största området med alvar på det svenska fastlandet är Österplana hed på Kinnekulle i Västergötland. Från senare tid finns inga systematiska undersökningar av förekommande mossor och jordlevande lavar på Österplana hed. Den senaste undersökningen av detta slag är Nils Albertssons akademiska avhandling från 1946 (Österplana hed ett alvarområde på Kinnekulle). Därav väcktes tanken att återigen utföra en undersökning av mossor och jordlevande lavar i området. 1.1 Syfte Det primära syftet med tillämpningsarbetet var att undersöka nedanstående frågeställningar. Floran avser härmed floran av mossor och jordlevande lavar på torr till frisk mark inom en mosaik av i huvudsak öppna alvarmarker och kalktorrängar. Frågeställning 1 Vilken flora av mossor och jordlevande lavar finns i de undersökta delområdena? Frågeställning 2 Skiljer sig floran åt mellan det undersökta delområdet på nyligen restaurerad mark och motsvarande delområde på sedan länge betad mark och i så fall hur? Frågeställning 3 Har florans artsammansättning på Österplana hed förändrats sedan Nils Albertssons inventering under 1942-1944 och i så fall hur? Frågeställning 4 Hur bör de undersökta delområdena skötas för att gynna eventuella naturvårdsintressanta mossor och jordlevande lavar? 1.2 Bakgrund Lav- och framförallt mossfloran på Västergötlands alvarområden är mycket rik och visar stor överensstämmelse med den på Öland och Gotland (Albertsson 1946). Enligt Albertsson (1946) är det i första hand bottenskiktet med mossor och lavar som uppvisar störst likheter mellan alvaren i Västergötland samt de på Öland och Gotland. Albertsson (1946) undersökte floran inom ett begränsat område omkring Österplana kyrka. Omkring 2 km norr om detta område finns ett alvar strax väster om Fribacken. Enligt Albertsson (1946) hade detta ungefär samma karaktär som Österplana hed men det var mindre mångskiftande med en fattigare flora. I detta tillämpningsarbete jämförs floran på de sedan länge hävdade partierna söder om Österplana kyrka med floran på alvaret väster om Fribacken där hävden nyligen har återupptagits. En sådan jämförelse har inte utförts på Österplana hed tidigare men är värdefull för framtida övervakning av florans utveckling. Den är också intressant vid analyser av florans utveckling sedan tiden för Albertssons avhandling. Utifrån ekologin för

naturvårdsintressanta arter skulle det kunna gå att dra slutsatser om lämplig skötsel för att gynna dessa arter. Österplana hed ingår i det europeiska nätverket Natura 2000. Enligt Naturvårdsverket (1997) utgör alvarvegetationen en prioriterad naturtyp ( Nordiskt alvar och prekambriska kalkhällmarker ). Myndigheterna ska särskilt bevaka att en gynnsam bevarandestatus bibehålls eller återställs för berörda livsmiljöer och arter (enligt 16 Förordning (1998:1252) om områdesskydd enligt miljöbalken m.m.). Enligt samma förordning ska särskild hänsyn tas till prioriterade arter och prioriterade livsmiljötyper vilket ytterligare motiverar denna undersökning. 2 Material och metod 2.1 Områdesbeskrivning Undersökningen utfördes i två delområden på Österplana hed i Västergötland (se figur 1). Österplana hed ligger på östra sidan av Kinnekulles kalkberggrund. Delområde 1 är beläget strax söder om Österplana kyrka medan delområde 2 är beläget strax väster om Fribacken ca 2 km norr om delområde 1 (se figur 2 samt appendix 1 och 2). Båda delområdena karaktäriseras av i huvudsak öppna betesmarker med torra och friska gräsmarker samt fläckvis alvarvegetation. I framförallt delområde 2 förekommer även fuktängar och rikkärr. I betesmarkerna finns spridda träd och buskar som exempelvis oxel, nypon, en och hassel. Delområde 1 betas av nötkreatur medan delområde 2 betas av nötkreatur och får. Figur 1. Svart punkt markerar Österplana heds läge på Kinnekulle i Västergötland. Delområdena ingår i naturreservatet Österplana hed och vall. Detta har på senare år utvidgats och innefattar sedan 2008 även delområde 2 (Länsstyrelsen Västra Götalands län 2008a). Efter en lång period av ohävd har restaurering skett (påbörjad 2007 enligt Länsstyrelsen Västra Götalands län (2008b)) och hävden återupptagits i delområde 2 samt i andra delar av det utvidgade naturreservatet. Detta har skett inom det avslutade projektet Platåberget

Kinnekulle - restaurering och bevarande som medfinansierades av EU-fonden Life Nature, Naturvårdsverket, Länsstyrelsen Västra Götaland, Skogsvårdsstyrelsen, Götene kommun och Västra Götalandsregionen. Innan restaureringen hade delområde 2 växt igen med träd och buskar, men i områden tunt jordtäcke som exempelvis hällmarker fanns fortfarande öppna partier kvar. Delområde 1 restaurerades till betesmark under senare delen av 1900-talet efter en period med upphörd hävd tidigare under 1900-talet (Länsstyrelsen Västra Götalands län 2008b). Figur 2. De svarta punkterna markerar delområdenas läge på Kinnekulle i Västergötland. 2.2 Inventeringsmetodik För inventeringen valdes två delområden (se figur 2 samt appendix 1 och 2) varav delområde 1 (söder om kyrkan) är 6,5 ha stort medan delområde 2 (väster om Fribacken) har en areal av 8,3 ha. Följande kriterier användes vid urval av delområdena: Delområdet ligger på Kinnekulles östra sida. Delområdet innehåller en mosaik av i huvudsak öppna alvarmarker och kalktorrängar. Delområde 1 har hävdats genom bete under de senaste decennierna medan delområde 2 nyligen har restaurerats till betesmark. Inventeringen genomfördes i två kvadratiska provytor med en sida om vardera 10 meter (se figur 3). Provyta 1 placerades i delområde 1 medan provyta 2 placerades i delområde 2. Provytornas exakta placering bestämdes genom att deras mittpunkter slumpades ut i delområdena. Utslumpningen utfördes i ett kvadratiskt rutnät (10 m) och utgick från ett valt origo (se appendix 1 och 2). Rutnätet skapades med hälp av programmet ARCGis 9.2. Provytor som inte uppföljde nedanstående kriterier förkastades i fält. Följande kriterier användes för markförhållanden och vegetation i provytorna: Marken i provytan är torr till frisk och relativt plan. Vegetationen i provytan är en mosaik av alvar- och ängsmark (ca 50 procent alvarmark). En mosaik av alvar- och ängsmark valdes eftersom detta i stor utsträckning kan anses representativt för alvarmarkens spridda förekomster i området.

Figur 3. Provyta med origo och rutnät. Provytans mittpunkt koordinatsattes vid utslumpning och återfanns i fält med hjälp av en GPS-mottagare (koordinatsystem: RT90 2,5 gon V alternativt Sweref 99). Koordinaterna och noggrannheten i fält noterades (se tabeller 1 och 2 samt appendix 1 och 2). För att kunna följa upp provytornas vegetation rekommenderas att naturreservatets förvaltare markerar vardera provytans mittpunkt med ett metallrör (längd ca 2dm, diameter ca 2,5 cm). Metallröret placeras i sin helhet under markytan, om nödvändigt med hjälp av bergborr. I vardera provytan slumpades 21 kvadratiska rutor ut á 0,5X0,5 meter. Rutor belägna till största delen i buskage (med huvudsaklig förgrening mellan 0 och 0,5 meter ovan mark) valdes bort (en ruta i provyta 1) och ersattes genom ny slumpning. Rutornas sidor låg i nordsydlig respektive öst-västlig riktning. Utslumpning av rutornas sydvästra hörn utfördes i ett kvadratiskt rutnät (0,5 meter, se figur 3 och tabell 1). Rutnätet skapades med hjälp av programmet ARCGis 9.2. Rutornas sydvästra hörn återfanns i fält med hjälp av måttband och kompass. Utgångspunkt var provytornas mittpunkter. Rutornas vegetationstyp klassades enligt Nordiska ministerrådet (1999). Provytorna och en stor del av rutorna dokumenterades i fält med hjälp av fotografering (för provytor, se figurerna 4 och 5). För ett fullständigt fotomaterial hänvisas till författaren.

Tabell 1. Rutornas utslumpade läge i respektive provyta angivet i meter från origo. X-led motsvarar riktningen söder till norr och Y-led motsvaras av riktningen väst till öst. Provyta 1 Provyta 2 Ruta m från origo (X; Y) Ruta m från origo (X; Y) 1-4;-2 1 0;4,5 2 0,5;-0,5 2-2;4 3-2,5;-4 3 3;-2 4-4;-4 4 1;-3 5 2,5;-4,5 5 4,5;4,5 6-1,5;2,5 6-5;-2,5 7 1;-3 7 4,5;3,5 8-3;3,5 8 2,5;-2,5 9 2,5;-1 9 4;0 10-1;2 10-3,5;-5 11 2,5;0 11 4;-5 12-2,5;-0,5 12 3;-1 13 2,5;3 13-1;0.5 14-4;0,5 14-3,5;2 15-3;-3 15-5;1 16-1;-4,5 16 2,5;3,5 17 4;4,5 17-2,5;-2 18 2,5;1,5 18-4;1,5 19-4,5;-5 19-4;2 20-3;-1 20 0;1,5 21 0;-4,5 21-3;1 22-3;-0,5 Vid inventeringen av varje ruta användes ett rutnät med 9 kvadratiska rutor av samma storlek. Dessa benämns hädanefter för smårutor. En kvadratisk ram (0,5x0,5 m, se figur 6) med rutnät tillverkades för detta ändamål. Inventering av mossor och jordlevande lavar genomfördes i varje småruta. Även epibrya (mosslevande) och förnalevande lavar noterades eftersom dessa ofta växer på både jord och mossa eller förna. Arternas frekvens beräknades i varje ruta genom att förekomst eller icke förekomst noterades för respektive art i vardera småruta. Inventeringen var planerad att genomföras under våren (mars till maj 2010) som är en av mossornas tillväxtperioder. Detta är vanligtvis den bästa tiden för att finna sporkapslar hos många mossor vilka ofta är nödvändiga för bestämningsarbetet. Det är också en bra tid för att inventera lavar eftersom förhållandena är relativt fuktiga vilket gör lavarna lättare att upptäcka och identifiera. Inventeringen utfördes dock från april till juni på grund av att snötäcket låg kvar i området under mars. Mossorna och lavarna artbestämdes så långt det var möjligt i fält. Många arter krävde insamling och studier i mikroskop för säker artbestämning. Storleken av varje kollekt bedömdes i fält utifrån följande kriterier: Vid insamling tas endast den mängd av respektive art som är nödvändigt för artbestämning. Kollekten får endast utgöra en mindre del av respektive arts förekomst i aktuell ruta. Kollekten får inte ha en negativ påverkan på respektive arts population i naturreservatet.

Figur 4. Provyta 1 mot väster, 2010-05-14. Foto: Johan Dahlberg Figur 5. Provyta 2 mot norr, 2010-06-13. Foto: Johan Dahlberg

Figur 6. Ruta 3 med fårsvingelalvar, provyta 1, 2010-04-17. Foto: Johan Dahlberg. 2.3 Analyser Ruta 22 i provyta 2 slumpades ut på hällmarksalvar och har inte medtagits i någon av detta arbetes analyser. 2.3.1 Florans sammansättning (frågeställning 1) Frågeställning 1 Vilken flora av mossor och jordlevande lavar finns i de undersökta delområdena? Floran i provyta 1 respektive provyta 2 åskådliggjordes i tabeller där arterna rangordnades efter frekvens (se tabellerna 2 och 3). Frekvenserna beräknades som andel smårutor där varje art förekom av det totala antalet smårutor. Som underlag för diskussion av floran har även rutornas vegetationstyper åskådliggjorts i tabeller (se tabellerna 4 och 5). Detsamma gäller fördelning av flora på alvarmark (fårsvingelalvar och hällmarksalvar, se tabell 6) respektive torräng (örtrik ängshavregräsmark och torr fårsvingelgräsmark, se tabell 7). Fyra rutor med alvarmark slumpades bort (1:9, 1:21, 1:18 och 2:18) för att i tabellerna visa lika många rutor på torräng som på alvarmark. I tabellerna slogs Cladonia subrangiformis och Cladonia furcata ihop där de inte kunde bestämmas med säkerhet. Detsamma gäller Cetraria islandica och Cetraria ericetorum ssp. ericetorum. Hypnum cupressiforme är i de flesta fall Hypnum cupressiforme var. lacunosum. För att förenkla tabellerna har i förekommande fall osäkra noteringar slagits ihop med säkerställda bestämningar.

2.3.2 Jämförelse mellan delområdena (frågeställning 2) Frågeställning 2 Skiljer sig floran åt mellan det undersökta delområdet på nyligen restaurerad mark och motsvarande delområde på sedan länge betad mark och i så fall hur? En tvåsidig alternativhypotes formulerades enligt följande: Det finns ett samband mellan delområdenas artsammansättning. Arternas frekvenser i de två delområdena testades mot varandra (se figur 7). Analysen utfördes med hjälp av Spearman rank correlation test i programmet SPSS (ver. 17.0.0). Signifikansnivån sattes till 1 %. I analysen har Cladonia furcata och Cladonia subrangiformis slagits ihop p.g.a. osäkerheter i artbestämningarna. Detsamma gäller Cetraria islandica och Cetraria ericetorum ssp. ericetorum. Av samma skäl har Schistidium-arterna har behandlats som Schistidium spp. i analysen. 2.3.3 Jämförelse med floran på 1940-talet (frågeställning 3) Frågeställning 3 Har florans artsammansättning på Österplana hed förändrats sedan Nils Albertssons inventering under 1942-1944 och i så fall hur? En tvåsidig alternativhypotes formulerades enligt följande: Det finns ett samband mellan artsammansättningen år 2010 och artsammansättningen på 1940-talet. Moss- och lavfloran som inventerades av Albertsson (1942-1944) åskådliggjordes i tabeller med arternas frekvenser (se tabellerna 8 och 9). Frekvenserna i dessa tabeller beräknades som varje arts procentuella täckning av total, inventerad yta för att kunna jämföra dessa med 2010 års frekvenser. Albertsson (1946) noterade täckningsgrad enligt skalan Hult-Sernander-Du Rietz vilken anger en arts täckning inom ett intervall. Intervallens medianer (andel täckning) användes därför vid uträkning av varje arts procentuella täckning. Täckningsgrad 1 enligt Hult-Sernander-Du Rietz motsvarar en andel täckning av 1/32, 2 motsvarar 3/32, 3 motsvarar 6/32, 4 motsvarar 12/32 och 5 motsvarar 24/32. Totalt 29 av Albertssons rutor på torra till friska alvar och torrängar i delområdena F och G (sid. 18 i Albertssons avhandling) samt på hällmarkerna väster om Krokgården valdes ut till tabellerna. Delområdena F och G på motsvarar till stor del delområde 1 i denna undersökning medan hällmarkerna väster om Krokgården sannolikt ligger i delområde 2. 21 av rutorna ligger i delområdena F och G och valdes genom slumpning för att låta analysen omfatta samma antal rutor från 2010 som från 1940-talet (delområde 1 gentemot delområdena F och G). Även andelen torräng respektive alvarmark i urvalet av rutor från delområdena F och G fick motsvara densamma i provyta 1. 12 av rutorna slumpades därför fram bland rutor på alvarmark medan 9 av rutorna slumpades fram bland rutor på torräng. Samtliga av Albertssons rutor på hällmarkerna väster om Krokgården (8 rutor) presenteras i tabell. Rutor i tallskogen i sydöstra delen av delområde G valdes bort eftersom dessa ligger utanför delområde 1.

Arternas frekvenser i 40-talets respektive 2010 års inventeringar testades mot varandra (se figur 8). Analysen utfördes med hjälp av Spearman rank correlation test i programmet SPSS (ver. 17.0.0). Signifikansnivån sattes till 1 %. Delområde 2 och hällmarkerna väster om Krokgården uteslöts ur analysen eftersom Albertsson endast inventerat 8 rutor i detta område. I analysen har Cladonia furcata och Cladonia subrangiformis slagits ihop p.g.a. osäkerheter i artbestämningarna. Detsamma gäller Cetraria islandica och Cetraria ericetorum ssp. ericetorum. Schistidium-arterna har behandlats som Schistidium spp. eftersom de flesta arter i detta släkte inte urskiljdes på 40-talet. Cladonia coccifera, Cladonia foliacea, Cladonia symphycarpia och övriga, icke namngivna Cladonia-arter kan ha förbigåtts i 2010 års inventering och har därför behandlats som Cladonia spp. 2.3.4 Skötsel för naturvårdsintressanta arter (frågeställning 4) Frågeställning 4 Hur bör de undersökta delområdena skötas för att gynna eventuella naturvårdsintressanta mossor och jordlevande lavar? En naturvårdsintressant art skulle i denna undersökning uppfylla minst ett av följande kriterier: Arten är eller har varit upptagen på Artdatabankens rödlista (Gärdenfors 2010). Arten indikerar höga naturvärden enligt Artdatabankens ekologiska kataloger 2011. Arten betecknas som sällsynt eller mycket sällsynt alternativt saknas i regionen (Södra Mellansverige med bland annat f.d. Skaraborgs län) enligt Artdatabankens ekologiska kataloger 2011. Se tabell 10 för naturvårdsintressanta arter. Tillgänglig litteratur eftersöktes för analys av arternas skötselkrav. 3 Resultat 3.3.1 Florans sammansättning För total artlista respektive grunddata för 2010 års inventering hänvisas till appendix 3 respektive 4. Tabell 2. Tabellen visar arter funna i provyta 1 år 2010. Frekvenserna anger varje arts frekvens i procent av det totala antalet smårutor. Uppgifterna grundar sig på 1493 noteringar. Totalt visar tabellen 64 arter/grupper. Koordinater för provyta 1: X 1361765, Y 6496838, noggrannhet 5 m (RT 90 2,5 gon V). Inventeringen skedde mellan den 17/4 och 30/5 samt den 20/6 (ruta 21). Dahlberg 2010, provyta 1 (21 rutor) Artnamn Hypnum cupressiforme 96,83 Ditrichum flexicaule 87,30 Bryum spp. 56,08 Weissia brachycarpa 49,21 Didymodon fallax 48,68 Abietinella abietina 41,80 Homalothecium lutescens 32,28 Cladonia furcata/subrangiformis 31,75 Frekvens (procent)

Tortella tortuosa 26,98 Fissidens dubius 24,34 Peltigera rufescens 24,34 Cladonia furcata 20,11 Tortula ruralis 16,93 Collema tenax 14,81 Ceratodon purpureus 14,29 Leptogium lichenoides 11,64 Barbula convoluta 11,11 Dicranum scoparium 10,05 Racomitrium elongatum 10,05 Schistidium crassipilum 9,52 Cladonia spp. 8,99 Rhytidium rugosum 8,99 Didymodon acutus 8,47 Didymodon ferrugineus 7,94 Cetraria aculeata 7,41 Cetraria islandica 6,35 Cetraria islandica/ericetorum ssp. ericetorum 6,35 Bryum argenteum 5,82 Cephalozia divaricata 5,82 Cladonia rangiformis 5,82 Collema cristatum 5,29 Leptogium tenuissimum 5,29 Plagiomnium affine 5,29 Barbula unguiculata 4,76 Campyliadelphus crysophyllus 4,76 Hylocomium splendens 4,76 Weissia longifolia 4,76 Collema spp. 4,23 Mycobilimbia sp. 4,23 Microbryum davallianum 3,70 Tortula acaulon 3,17 Brachythecium glareosum 2,12 Catapyrenium daedalium 2,12 Cladonia pocillum 2,12 Didymodon rigidulus 2,12 Leptogium schraderi 2,12 Schistidium sp. 2,12 Toninia sedifolia 2,12 Tortella inclinata 2,12 Bacidia bagliettoana 1,59 Riccia sorocarpa 1,59 Weissia sp. 1,59 Bryoerythrophyllum recurvirostrum 1,06 Dicranella varia 1,06 Tortella rigens 1,06 Brachytheciastrum velutinum 0,53 Brachythecium albicans 0,53 Bryum violaceum 0,53

Cetraria juniperina 0,53 Microbryum sp. 0,53 Placidium squamulosum 0,53 Protobryum bryoides 0,53 Pseudocrossidium hornschuchianum 0,53 Ptilidium ciliare 0,53 Tabell 3. Tabellen visar arter funna i provyta 2 år 2010. Frekvenserna anger varje arts frekvens i procent av det totala antalet smårutor. Uppgifterna grundar sig på 1426 noteringar. Totalt visar tabellen 64 arter/grupper. Koordinater för provyta 2: X 1362414, Y 6499149, noggrannhet 5 m (RT 90 2,5 gon V). Inventeringen skedde mellan den 30/5 och 20/6. Dahlberg 2010, provyta 2 (21 rutor) Artnamn Hypnum cupressiforme 71,43 Homalothecium lutescens 66,67 Fissidens dubius 60,32 Hylocomium splendens 56,08 Tortella tortuosa 51,32 Ditrichum flexicaule 49,21 Campyliadelphus crysophyllus 46,03 Bryum spp. 43,39 Dicranum scoparium 24,34 Abietinella abietina 21,69 Tortula ruralis 17,99 Rhytidiadelphus triquetrus 15,34 Leptogium lichenoides 12,70 Plagiomnium affine 12,70 Schistidium cf. crassipilum 12,17 Didymodon ferrugineus 11,64 Ceratodon purpureus 10,58 Barbilophozia barbata 10,05 Weissia brachycarpa 9,52 Cladonia cf. pocillum 8,99 Didymodon rigidulus 8,47 Thuidium assimile 8,47 Brachythecium glareosum 7,41 Cladonia spp. 7,41 Ctenidium molluscum 7,41 Didymodon fallax 7,41 Racomitrium elongatum 6,88 Bryum argenteum 6,35 Tortella inclinata 6,35 Cladonia furcata/subrangiformis 5,29 Plagiomnium undulatum 4,76 Bacidia bagliettoana 4,23 Cephalozia divaricata 4,23 Barbula convoluta 3,70 Cladonia furcata 3,70 Rhodobryum roseum 3,70 Brachytheciastrum velutinum 3,17 Frekvens (procent)

Cladonia cf. fimbriata 3,17 Cladonia pocillum 3,17 Peltigera rufescens 3,17 Riccia sorocarpa 3,17 Lephocolea bidentata 2,65 Collema spp. 2,65 Barbula unguiculata 2,12 Cetraria islandica 2,12 Cetraria islandica/ericetorum ssp. ericetorum 2,12 Mycobilimbia sp. 2,12 Hedwigia ciliata 1,59 Leptogium tenuissimum 1,59 Plagiomnium cuspidatum 1,59 Schistidium sp. 1,59 Tortella rigens 1,59 Brachythecium rutabulum 1,06 Bryum movaricum 1,06 Dicranella varia 1,06 Radula complanata 1,06 Weissia longifolia 1,06 Cladonia fimbriata 0,53 Collema fuscovirens 0,53 Collema tenax 0,53 Didymodon acutus 0,53 Lophozia cf. sudetica 0,53 Oxyrrhynchium hians 0,53 Weissia sp. 0,53 Kommentarer till tabell 3: Schistidium crassipilum finns med största sannolikhet i provyta 2 men har inte med säkerhet noterats där. I ruta 22 tillkommer arterna Leptogoium schraderi och Encalypta streptocarpa för provyta 2. Tabell 4. Rutornas dominerande vegetationstyper i provyta 1. Klassningen av vegetationstyp följer Nordiska ministerrådet (1999). Totalt nio rutor (ca 43 %) utgörs av torräng medan elva rutor utgörs av alvarmark. Provyta 1 Ruta Dominerande vegetationstyp (TemaNord 1999:555) 1 5.3.2.2 Fårsvingelalvar-typ 2 5.4.1.7 Örtrik ängshavregräsmark-typ 3 5.3.2.2 Fårsvingelalvar-typ 4 5.4.1.7 Örtrik ängshavregräsmark-typ 5 5.4.1.7 Örtrik ängshavregräsmark-typ 6 5.3.2.2 Fårsvingelalvar-typ 7 5.3.2.2 Fårsvingelalvar-typ 8 5.3.2.2 Fårsvingelalvar-typ 9 5.3.2.2 Fårsvingelalvar-typ 10 5.4.1.7 Örtrik ängshavregräsmark-typ 11 5.3.2.2 Fårsvingelalvar-typ 12 5.4.1.2 Torr fårsvingelgräsmarks-typ 13 5.3.2.2 Fårsvingelalvar-typ

14 5.3.2.2 Fårsvingelalvar-typ 15 5.3.2.2 Fårsvingelalvar-typ 16 5.4.1.7 Örtrik ängshavregräsmark-typ 17 5.4.1.7 Örtrik ängshavregräsmark-typ 18 5.3.2.2 Fårsvingelalvar-typ 19 5.4.1.7 Örtrik ängshavregräsmark-typ 20 5.4.1.7 Örtrik ängshavregräsmark-typ 21 5.3.2.2 Fårsvingelalvar-typ Tabell 5. Rutornas dominerande vegetationstyper i provyta 1. Klassningen av vegetationstyp följer Nordiska ministerrådet (1999). Totalt tio rutor (48 %) utgörs av torräng medan resterande rutor utgörs av alvarmark. Provyta 2 Ruta Dominerande vegetationstyp (TemaNord 1999:555) 1 5.3.2.2 Fårsvingelalvar-typ 2 5.4.1.2 Torr fårsvingelgräsmarks-typ 3 5.3.2.2 Fårsvingelalvar-typ 4 5.4.1.7 Örtrik ängshavregräsmark-typ 5 5.4.1.7 Örtrik ängshavregräsmark-typ 6 5.3.2.2 Fårsvingelalvar-typ 7 5.4.1.7 Örtrik ängshavregräsmark-typ 8 5.4.1.7 Örtrik ängshavregräsmark-typ 9 5.4.1.7 Örtrik ängshavregräsmark-typ 10 5.4.1.7 Örtrik ängshavregräsmark-typ 11 5.3.2.2 Fårsvingelalvar-typ 12 5.3.2.2 Fårsvingelalvar-typ 13 5.3.2.2 Fårsvingelalvar-typ 14 5.3.2.2 Fårsvingelalvar-typ 15 5.3.2.2 Fårsvingelalvar-typ 16 5.4.1.7 Örtrik ängshavregräsmark-typ 17 5.4.1.7 Örtrik ängshavregräsmark-typ 18 5.3.2.2 Fårsvingelalvar-typ 19 5.4.1.7 Örtrik ängshavregräsmark-typ 20 5.3.2.2 Fårsvingelalvar-typ 21 5.3.2.1 Hällmarksalvar-typ Tabell 6. Tabellen visar arter på 19 rutor där alvarvegetation dominerar. Frekvenserna anger varje arts frekvens i procent av det totala antalet smårutor. Tabellen visar 66 arter/grupper. Alvar (19 rutor) Art Hypnum cupressiforme 94,74 Ditrichum flexicaule 88,30 Tortella tortuosa 54,39 Bryum spp. 53,80 Homalothecium lutescens 46,78 Fissidens dubius 46,20 Weissia brachycarpa 36,26 Didymodon fallax 34,50 Abietinella abietina 33,33 Campyliadelphus crysophyllus 30,41 Frekvens (procent)

Hylocomium splendens 26,32 Tortula ruralis 22,81 Dicranum scoparium 21,64 Leptogium lichenoides 21,64 Cladonia furcata/subrangiformis 20,47 Schistidium cf. crassipilum 17,54 Peltigera rufescens 16,37 Didymodon ferrugineus 14,04 Racomitrium elongatum 12,87 Collema tenax 12,28 Bryum argenteum 11,70 Ceratodon purpureus 11,70 Cladonia pocillum 11,70 Barbula convoluta 11,11 Cladonia furcata 10,53 Didymodon acutus 9,94 Didymodon rigidulus 8,77 Cephalozia divaricata 8,19 Cladonia spp. 7,60 Ctenidium molluscum 7,60 Cetraria islandica/ericetorum ssp. ericetorum 7,02 Cetraria islandica 6,43 Rhytidiadelphus triquetrus 6,43 Tortella inclinata 6,43 Cetraria aculeata 5,85 Bacidia bagliettoana 5,26 Barbilophozia barbata 5,26 Collema cristatum 5,26 Collema spp. 5,26 Rhytidium rugosum 5,26 Barbula unguiculata 4,09 Mycobilimbia sp. 4,09 Tortella rigens 4,09 Brachythecium glareosum 3,51 Plagiomnium affine 3,51 Riccia sorocarpa 3,51 Brachytheciastrum velutinum 2,92 Leptogium tenuissimum 2,92 Microbryum cf. davallianum 2,92 Schistidium sp. 2,92 Tortula acaulon 2,34 Cladonia fimbriata 1,75 Cladonia rangiformis 1,75 Bryum movaricum 1,17 Dicranella varia 1,17 Rhodobryum roseum 1,17 Weissia sp. 1,17 Bryum violaceum 0,58 Cetraria cf. juniperina 0,58 Collema fuscovirens 0,58

Hedwigia ciliata 0,58 Leptogium schraderi 0,58 Lophozia cf. sudetica 0,58 Placidium squamulosum 0,58 Ptilidium ciliare 0,58 Weissia longifolia 0,58 Tabell 7. Tabellen visar arter på 19 rutor där torrängsvegetation dominerar. Frekvenserna anger varje arts frekvens i procent av det totala antalet smårutor. Tabellen visar 65 arter/grupper. Torräng (19 rutor) Art Hypnum cupressiforme 71,35 Homalothecium lutescens 54,97 Ditrichum flexicaule 45,61 Bryum sp. 45,03 Fissidens dubius 42,11 Hylocomium splendens 35,67 Campyliadelphus crysophyllus 25,73 Abietinella abietina 22,81 Weissia brachycarpa 22,81 Didymodon fallax 21,05 Tortella tortuosa 20,47 Plagiomnium affine 15,20 Dicranum scoparium 14,62 Cladonia furcata 12,87 Cladonia furcata/subrangiformis 11,11 Rhytidiadelphus triquetrus 10,53 Ceratodon purpureus 9,94 Peltigera rufescens 7,60 Thuidium assimile 7,02 Brachythecium glareosum 6,43 Barbilophozia barbata 5,85 Cladonia pocillum 5,85 Cladonia spp. 5,85 Weissia longifolia 5,85 Plagiomnium undulatum 5,26 Racomitrium elongatum 5,26 Tortula ruralis 5,26 Leptogium tenuissimum 4,09 Barbula convoluta 3,51 Barbula unguiculata 3,51 Cephalozia divaricata 2,92 Chiloscyphus coadanatus 2,92 Rhodobryum roseum 2,92 Cetraria islandica/ericetorum ssp. Ericetorum 2,34 Collema tenax 2,34 Schistidium cf. crassipilum 2,34 Bryum argenteum 1,75 Cladonia cf. fimbriata 1,75 Frekvens (procent)

Collema spp. 1,75 Didymodon ferrugineus 1,75 Plagiomnium cuspidatum 1,75 Riccia sorocarpa 1,75 Tortella inclinata 1,75 Bacidia bagliettoana 1,17 Brachytheciastrum velutinum 1,17 Brachythecium rutabulum 1,17 Cetraria islandica 1,17 Dicranella varia 1,17 Didymodon rigidulus 1,17 Hedwigia ciliata 1,17 Microbryum cf. davallianum 1,17 Mycobilimbia sp. 1,17 Radula complanata 1,17 Rhytidium rugosum 1,17 Tortula acaulon 1,17 Weissia sp. 1,17 Bryoerythrophyllum recurvirostrum 0,58 Catapyrenium daedalium 0,58 Cladonia rangiformis 0,58 Ctenidium molluscum 0,58 Microbryum sp. 0,58 Oxyrrhyncium hians 0,58 Protobryum bryoides 0,58 Pseudocrossidium hornschuchianum 0,58 Schistidium sp. 0,58 3.3.2 Jämförelse mellan delområdena Figur 7. Arternas frekvenser (procent) i provyta 2 avsatt mot arternas frekvenser i provyta 1.

Korrelationsanalys mellan arternas frekvenser i provyta 1 och arternas frekvenser i provyta 2 gav p=0,000 och r s =0,463 (tvåsidig) då n=75 och α=0,01 (se figur 7). Detta gav ett signifikant, positivt samband mellan variablerna. 3.3.3 Jämförelse med floran på 1940-talet Tabell 8. Tabellerna visar arter funna i 21 rutor på Österplana hed år 1942-44. Frekvenserna anger varje arts procentuella täckning av den totala ytan. 9 av rutorna låg på torräng medan resterande rutor låg på alvarmark (43 procent torräng). Racomitrium canescens var. ericoides rör sig sannolikt om Racomitrium elongatum. Schistidium apocarpum är i de flesta fall sannolikt Schistidium crassipilum. Totalt visar tabellen 50 arter/grupper. Albertsson 1942-1944 (Österplana hed, ett urval av 21 rutor) Artnamn Frekvens (procent) Dicranum scoparium 11,16 Racomitrium canescens var. ericoides 7,14 Hylocomium splendens 4,61 Cladonia furcata 3,72 Cetraria islandica 3,13 Hypnum cupressiforme 2,83 Ptilidium ciliare 2,83 Schistidium apocarpum 2,53 Cladonia coccifera 2,38 Cladonia pocillum 2,23 Ditrichum flexicaule 2,08 Tortella inclinata 2,08 Tortella tortuosa 2,08 Cetraria aculeata 1,34 Fissidens dubius 1,34 Cephalozia divaricata 1,19 Peltigera rufescens 1,04 Abietinella abietina 0,89 Cladonia symphycarpia 0,89 Ceratodon purpureus 0,74 Cetraria ericetorum ssp. ericetorum 0,74 Cladonia foliacea 0,74 Cladonia rangiformis 0,74 Bryum spp. 0,60 Plagiomnium cuspidatum 0,60 Polytrichum piliferum 0,60 Tortella rigens 0,60 Campyliadelphus crysophyllus 0,45 Cladonia glauca 0,45 Cladonia silvatica 0,45 Toninia sedifolia 0,45 Weissia brachycarpa 0,45 Didymodon fallax 0,30 Didymodon ferrugineus 0,30 Leptogium tenuissimum 0,30 Lophozia excisa 0,30 Tortula ruralis 0,30

Bacidia bagliettoana 0,15 Barbula convoluta 0,15 Bryum argenteum 0,15 Caloplaca sinapisperma 0,15 Collema tenax 0,15 Ctenidium molluscum 0,15 Homalothecium lutescens 0,15 Mycobilimbia hypnorum 0,15 Peltigera aphthosa 0,15 Pleurozium schreberi 0,15 Psoroma hypnorum 0,15 Rhodobryum roseum 0,15 Rhytidiadeplhus triquetrus 0,15 Tabell 9. Tabellen visar arter funna i 8 rutor på hällmarker ovan Krokgården år 1943-44. Frekvenserna anger varje arts procentuella täckningsgrad av den totala ytan. Samtliga rutor låg på alvarmark. Racomitrium canescens var. ericoides rör sig sannolikt om Racomitrium elongatum. Schistidium apocarpum är i de flesta fall sannolikt Schistidium crassipilum. Totalt visar tabellen 31 arter/grupper. Albertsson 1943-1944 (Hällmark ovan Krokgården, 8 rutor) Artnamn Frekvens (procent) Ditrichum flexicaule 19,53 Tortella rigens 19,14 Tortella inclinata 11,72 Bryoerythrophyllum recurvirostrum 3,13 Didymodon fallax 3,13 Didymodon ferrugineus 3,13 Racomitrium canescens var. ericoides 3,13 Abietinella abietina 2,73 Leptogium lichenoides 2,73 Toninia sedifolia 2,73 Tortella tortuosa 2,73 Tortula ruralis 2,73 Bryum argenteum 2,34 Cladonia symphycarpia 2,34 Collema cristatum 2,34 Didymodon acutus 2,34 Hypnum cupressiforme 2,34 Peltigera rufescens 2,34 Barbula convoluta 1,95 Bryum spp. 1,95 Didymodon rigidulus 1,95 Collema tenax 1,56 Schistidium apocarpum 1,56 Ceratodon purpureus 1,17 Cladonia furcata 0,78 Bacidia bagliettoana 0,39 Cladonia glauca 0,39 Cladonia pocillum 0,39 Encalypta vulgaris 0,39

Homalothecium lutescens 0,39 Riccia sorocarpa 0,39 Följande arter noterades under 2010 års inventering (båda provytorna) men inte under 1940- talet (hela inventeringen): Barbilophozia barbata, Barbula unguiculata, Brachytheciastrum velutinum, Brachythecium albicans, Brachythecium rutabulum, Chiloscyphus coadanatus, Hedwigia ciliata, Leptogium schraderi, Lophozia sudetica, Oxyrrhynchium hians, Plagiomnium affine, Pseudocrossidium hornschuchianum och Weissia longifolia. Figur 8. Arternas frekvenser 2010 (provyta 1) avsatt mot arternas frekvenser 1942-1944 (delområdena F och G i Albertsson (1946)). Korrelationsanalys mellan arternas frekvenser 2010 (provyta 1) och arternas frekvenser 1942-1944 (delområdena F och G i Albertsson (1946)) gav p=0,001 och r s =0,392 (tvåsidig) då n=72 och α=0,01 (se figur 8). Detta gav ett signifikant, positivt samband mellan variablerna. 3.3.4 Naturvårdsintressanta arter Tabell 10. Tabellen visar de naturvårdsintressanta arter som noterades för området under 2010 års inventering. Följande kategorier har använts. N betecknar arter som indikerar höga naturvärden, S betecknar sällsynta arter och LS betecknar arter som saknas i regionen (S. Mellansverige) enligt Artdatabankens ekologiska kataloger 2011. Arterna i den senare kategorin får dock betecknas som sällsynta eftersom de tidigare har påträffats i f.d. Skaraborgs län enligt Nationalnyckeln (Hallingbäck et. al. 2008), Albertsson (1946) och Björn Nordén, Göteborgs universitet (pers. medd. 2011). Arter som är upptagna i Artdatabankens rödlista 2010 (Gärdenfors 2010) följs av kategorierna Nationellt utdöd (RE), Akut hotad (CR), Starkt hotad (EN), Sårbar (VU), Nära hotad (NT) eller Kunskapsbrist (DD). Förkortningen cf. framför ett artnamn anger att artbestämningen är något osäker (se även text nedan). Naturvårdsintressant art Lavar Collema fuscovirens Cladonia cf. subrangiformis Leptogium lichenoides Leptogium schraderi Leptogium tenuissimum Placidium squamulosum Kategorier (se tabelltext) N N N LS, VU S S

Mossor Bryum violaceum Ctenidium molluscum Didymodon acutus Microbryum cf. davallianum Protobryum bryoides Pseudocrossidium hornschuchianum Rhytidium rugosum Thuidium assimile Tortella rigens S N S, N, DD S N, NT LS LS N N, S Collema fuscovirens växer företrädesvis i fuktigt läge på kalksten och silikatsten, gärna påverkade av kalkhaltigt sippervatten (ekologiska kataloger 2011). Cladonia subrangiformis växer på jord i exponerade lägen på häll- och alvarmarker (ekologiska kataloger 2011). Artens förekomst i området är osäker eftersom den kan ha förblandats med den vanligare arten Cladonia furcata. Leptogium lichenoides växer bland mossa i basiska miljöer på klippor, jord eller trädstammar företrädesvis skuggigt men även i öppna miljöer (Jørgensen 2007, ekologiska kataloger 2011). Leptogium schraderi växer exponerat på torr, kalkrik jord, på mossor som snabbt torkar ut eller på murar (ekologiska kataloger 2011, Thor 1999). Arten har tidigare uppgetts från Blomberg och Medelplana 1862 (P. H. F. Graeve), Österplana (rödstenskleven) och Martorp 1945 (G. Degelius) samt Österplana (nära Österplana hed) omkring år 2000 (Björn Nordén pers. medd. 2011). Leptogium tenuissimum växer på kalkrik lera och jord, ofta bland mossor (Jørgensen 2007, ekologiska kataloger 2011). Placidium squamulosum växer på jord och kalksten i bergbranter samt på berghällar och alvarmarker (ekologiska kataloger 2011). Enligt Foucard (2001) växer den på kalkrik jord. Bryum violaceum är ny för Österplana hed. Arten växer på bar, oftast lerig jord. Troligen är arten kalkgynnad (Hallingbäck et. al. 2008, ekologiska kataloger 2011). Ctenidium molluscum växer på kalksten, skalbankar, kalkrikt grus och lera (ekologiska kataloger 2011). Markförhållandena är mestadels fuktiga men Albertsson (1946) anger den även som sparsam i mesofila torrängar. Didymodon acutus är en pionjärart som växer öppet, solexponerat och torrt på kalkrik, ofta lerig eller sandig jord samt på hällar med ett tunt jordtäcke, på kalkblock, murar och skalgrusbankar. I Norge växer arten ofta i sydbranter i skogsmiljöer (Hallingbäck et. al. 2008, ekologiska kataloger 2011). Microbryum davallianum växer på kalkhaltig, solexponerad och periodvis fuktig lerjord. Arten verkar mest finnas på något störd mark och på hällmarker med tunt jordlager (Hallingbäck et. al. 2008). Arten hittades utan kapslar vilket gör artbestämningen något osäker. Albertsson (1946) uppger arten som tämligen allmän på blottad kalklera.

Protobryum bryoides växer på kalkhaltig lerjord, t.ex. på solvarma jordblottor. Arten gynnas av tramp (Hallingbäck et. al. 2008). Albertsson (1946) anger arten som ytterst sällsynt i Clevea-societet. Pseudocrossidium hornschuchianum är noterad som ny för Kinnekulle men är sedan tidigare uppgiven från bland annat Falbygden. Arten växer på sandig lerjord, oftast på kalkhaltig mark i solöppna miljöer där jorden regelbundet störs (Hallingbäck et. al. 2008). Rhytidium rugosum är sedan tidigare noterad på Österplana hed av bland andra Albertsson (1946). Arten växer i fjällen samt på hällmarker och alvar i södra Sverige. Den växer exponerat och torrt på humus, sand och skalgrus. Ibland finns den intill forsdimma (ekologiska kataloger 2011). Tortella rigens växer på sol- och vindexponerade kalkhällar, främst på alvarmark med ett tunt jordlager. Den verkar gynnas av ett lätt trampslitage men tål inte ett intensivt bete med mycket gödning (Hallingbäck et. al. 2008). 4 Diskussion 4.3.1 Florans sammansättning Hypnum cupressiforme (mestadels var. lacunosum) är den vanligaste arten i båda delområdena (se tabellerna 2 och 3). I delområde 1 följs denna art av Ditrichum flexicaule och Bryum spp. Tortella tortuosa som i denna undersökning är vanligare på alvarmark än på torräng (se tabellerna 4 och 5) tillhör de nio vanligaste arterna i delområdet. De flesta av de naturvårdsintressanta arterna har små förekomster. I delområde 1 gäller detta särskilt Bryum violaceum, Placidium squamulosum, Protobryum bryoides, Pseudocrossidium hornschuchianum och Tortella rigens. Efter Hypnum cupressiforme är Homalothecium lutescens och Fissidens dubius de vanligaste arterna i delområde 2. Hylocomium splendens som i denna undersökning är vanligare i torräng än på alvarmark (se tabellerna 4 och 5) tillhör de fyra vanligaste arterna i delområdet. Även i delområde 2 har de naturvårdsintressanta arterna små förekomster, särskilt gäller detta Collema fuscovirens, Didymodon acutus och Tortella rigens. I delområde 2 märks ett litet inslag av arter som företrädesvis växer i skuggiga miljöer (ekologiska kataloger 2011). Dessa är Barbilophozia barbata, Brachytheciastrum velutinum, Brachythecium rutabulum, Oxyrrhynchium hians, Plagiomnium undulatum och Rhodobryum roseum. Dessutom tillkommer arter som Lephocolea bidentata, Plagiomnium cuspidatum och Rhytidiadelphus triquetrus som oftast växer i skogsmiljöer (ekologiska kataloger 2011). Se vidare diskussion under kap. 4.3.2. 4.3.2 Jämförelse mellan delområdena Trots åratal av igenväxning i delområde 2 visar det signifikanta sambandet i kap. 3.3.2 att florans artsammansättning är likartad i delområdenas mosaiker av alvarmark och torrängar. Även den totala artrikedomen är likartad. Förmodligen beror detta på att områden med tunt jordtäcke som exempelvis hällmarker inte helt hade växt igen innan restaureringen i delområde 2. Den utförda restaureringen och nuvarande hävd kommer successivt att stärka naturvärdena knutna till dessa miljöer. Troligen har sambandet stärkts av att många arter är ovanliga i båda inventeringarna.

Skillnader i artsammansättningen finns ändå för vissa arter, exempelvis är Ditrichum flexicaule, Bryum spp., Cladonia furcata/subrangiformis och Tortella tortuosa mer framträdande i delområde 1 än i delområde 2. Det omvända gäller för till exempel Homalothecium lutescens, Fissidens dubius och Hylocomium splendens (se tabellerna 2 och 3). Det större inslaget av Tortella tortuosa och Hylocomium splendens i delområde 1 kan delvis ha en förklaring i att andelen alvarmark är något mindre i provyta 2. Igenväxningen i delområde 2 kan vara en förklaring till det mer betydande inslaget av konkurrensstarka pleurokarper i detta område (Homalothecium lutescens och Hylocomium splendens), kanske på bekostnad av små akrokarper och marklevande lavar. Effekter av den tidigare igenväxningen kan också avspeglas i förekomsten av naturvårdsintressanta arter av vilka ett flertal saknas i delområde 2 (Catapyrenium daedalium, Microbryum cf. davallianum, Protobryum bryoides, Pseudocrossidium hornschuchianum, Placidium squamulosum och Rhytidium rugosum). Dessutom är inslaget av sällsynta arter som Didymodon acutus och Leptogium schraderi ytterst sparsamt. I delområde 1 finns de flesta av inventeringens naturvårdsintressanta arter, endast Ctenidium molluscum saknas. Detta är dock en ganska vanlig art som säkert förekommer på lämpliga lokaler i delområdet. Den långvariga hävden i delområde 1 har skapat ljusöppna miljöer, jordblottor och hällmarker vilket har varit positivt för förekomsten av små, mer konkurrenssvaga arter. Den tidigare igenväxningen i delområde 2 kan också vara en förklaring till förekomsten av arter som gynnas av skuggiga miljöer (se kap. 4.3.1). Dessa saknas helt i de inventerade rutorna i delområde 1. Även flera av dessa arter är konkurrensstarka (Brachythecium rutabulum och Rhytidiadelphus triquetrus). Under förutsättning att betet upprätthålls kommer konkurrensstarka arter troligen inte att öka nämnvärt på bekostnad av små, konkurrenssvaga arter. En förklaring till skillnader i artförekomst kan vara att inventeringen i delområde 2 skedde något senare på året än i delområde 1 (se tabeller 2 och 3). Ibland kan arter som har sin huvudsakliga tillväxt under vår eller höst vara svårare att upptäcka under sommaren. 4.3.3 Jämförelse med floran på 1940-talet Florans sammansättning år 2010 skiljer sig i flera aspekter från den på 1940-talet (se tabellerna 2, 3, 8 och 9). Till skillnad från 2010 var i fallande ordning Dicranum scoparium, Racomitrium canescens var. ericoides, Hylocomium splendens, Cladonia furcata och Cetraria islandica de mest förekommande arterna i analysen av floran i 1940-talets delområden F och G. De mest noterade arterna i 2010 års delområde 1 Hypnum cupressiforme och Ditrichum flexicaule var de sjätte respektive elfte mest utbredda arterna i tabell 7 (40-talet). Därmed var de vanligaste karaktärsarterna under 1940-talets inventering inte desamma som under 2010 års inventering. Det signifikanta men tämligen svaga sambandet mellan florans sammansättning i de båda inventeringarna (kap. 3.3.3) är därför tveksamt. Troligen kan även detta samband ha stärkts av att många arter är ovanliga i båda inventeringarna. Noterbart är dock att karaktärsarter som Hypnum cupressiforme och Cladonia furcata/subrangiformis var vanliga till ganska vanliga i båda inventeringarna. Artrikedomen är något större i 2010 års inventering jämfört med de analyserade rutorna från 1940-talet. Detta kan bero på skillnader i metodik mellan inventeringarna, exempelvis med avseende på utplacering av rutor. På 40-talet skedde denna utplacering inte slumpmässigt utan med syfte att kunna jämföra olika växtsamhällen. Detta kan också vara en förklaring till

skillnader i artsammansättningen mellan inventeringarna. Noterbart är att det totalt sett observerades fler arter under 1940-talet om även de rutor som inte presenteras i denna rapport inkluderas. 1940-talets inventering av delområde 2 har inte tagits med i analyserna på grund av att endast 8 rutor inventerades. Slående är ändå den höga förekomsten av arter som Tortella rigens och Tortella inclinata. Framförallt den förstnämnda var ganska ovanlig under 2010 års inventering i delområde 2. En förklaring kan vara igenväxning och minskad andel hällmark, men även metodiken i utplacering av rutor under 40-talets inventering. Flera Cladonia-arter saknas i 2010 års inventering (båda delområdena). Dessa kan dock ha förbigåtts alternativt inte urskiljts i artbestämningarna. Cladonia subrangiformis noterades inte under 40-talet, men artens eventuella förekomst i området bör utredas närmare. Exempel på andra arter i analysen som inte återfanns år 2010 är Caloplaca sinapisperma, Encalypta vulgaris, Psoroma hypnorum och den vanliga arten Pleurozium schreberi. Ytterligare arter som inte återfanns år 2010 är till exempel Peltigera aphthosa, Peltigera polydactyla, Pseudoleskeella catenulata samt den naturvårdsintressanta och sällsynta laven Fuscopannaria praetermissa. Dessa finns dock inte med bland de av Albertssons rutor som presenteras i denna rapport. Ett flertal arter har tillkommit sedan 1940-talets inventeringar (se kap. 3.3.3). Förekomsten av skuggföredragande arter (framförallt delområde 2) som exempelvis Brachytheciastrum velutinum, Brachythecium rutabulum, Oxyrrhynchium hians och Plagiomnium affine kan förklaras av perioder med upphörd hävd. Arter som Leptogium schraderi, Lophozia sudetica, Pseudocrossidium hornschuchianum och Weissia longifolia är små och kan därför ha förbisetts av Albertsson alternativt tillkommit. Generellt för små pionjärer som exempelvis de två sistnämnda gäller dock att populationsstorlek kan variera stort från år till år vilket kan vara en orsak till skillnader i inventeringarna. Albertsson uppskattade arternas täckningsgrad medan metodiken i 2010 års inventering innebar att arternas frekvens uppskattades. Detta kan haft betydelse för resultatet och de stora skillnaderna i frekvens mellan florans sammansättning i de båda inventeringarna. En hög täckningsgrad för en art innebär inte nödvändigtvis att den förekommer i många smårutor. Detta kan ha gynnat storvuxna arter som exempelvis Hylocomium splendens i 40-talets inventering. Vidare är det inte säkert att en art som förekommer i många smårutor (hög frekvens) har en hög täckningsgrad. Detta kan exempelvis ha gynnat små, akrokarpa arter med en låg täckningsgrad (men stor spridning) under 2010 års inventering framför arter med en hög täckningsgrad. Andra faktorer som kan ha påverkat jämförelsen är exempelvis en större geografisk spridning av rutor på 40-talet, att 40-talets inventering pågick under flera år samt olika metoder vid klassning av vegetationstyp i de två inventeringarna. Arter som inte har kunnat bestämmas med säkerhet kan ha påverkat analyserna i både kap. 3.3.2 och 3.3.3. I appendix 4 finns en fullständig förteckning över dessa noteringar som där har markerats med cf. innan artnamnet. Perioder av dålig eller upphörd hävd kan ha påverkat florans sammansättning i delområde 1. Detta är dock en osäker förklaring eftersom större delen av området att döma av gamla kartor och textmaterial har bevarat sin karaktär som öppen alvar- och ängsmark under 1900-talet (Länsstyrelsen 2008b).

Trots skillnader i floran mellan 1940-talet och år 2010 antyder det signifikanta sambandet i kap. 3.3.3 att florans sammansättning i mosaiker av alvarmark och torrängar i huvudsak har bevarats. 4.3.4 Skötsel för naturvårdsintressanta arter De flesta naturvårdsintressanta arter som påträffats under 2010 års inventering trivs bäst i öppna miljöer (se kap. 3.3.4). Undantag från detta är främst Leptogium lichenoides och Thuidium assimile som trivs i både öppna och slutna miljöer. Merparten av de naturvårdsintressanta mossorna gynnas av blottlagd jord på hällar eller i ängsmark medan de naturvårdsintressanta lavarna växer på jord (antingen blottlagd eller bland mossor), på mossor eller direkt på kalksten. En skötsel som gynnar de naturvårdsintressanta arterna behöver därför innefatta ett lätt störningsmoment. Detta skapar blottor på jord och hällar samt håller markerna öppna, till stor del fria från uppväxande träd och buskar. En lämplig form av störning är i detta fall hävd genom ett lätt bete av exempelvis nötkreatur samt röjningar av träd och buskar vid behov. Ett hårt bete skulle missgynna många mossor och lavar eftersom de då trampas sönder alternativt inte hinner sprida sig. Det är dock viktigt med en kontinuerlig hävd för att förhindra igenväxning och för att miljöer som jordblottor kontinuerligt ska finnas i området. Faktorer som bidrar till en tätare grässvål, färre jordblottor, färre hällmarker samt i förlängningen igenväxning med träd och buskar är negativt för de naturvårdsintressanta arterna eftersom deras livsmiljöer då försvinner. Sådana faktorer kan vara ett alltför lågt betestryck, tillförsel av näringsämnen och tillförsel av växtmaterial som exempelvis förna. Förekomsten av träd och buskar bör därför vara liten i områden med hög förekomst av de naturvårdsintressanta arterna. Svårnedbrytbar förna som exempelvis den hos oxel ligger kvar längre på marken än lättnedbrytbar förna vilket begränsar utbredningen av exempelvis mossor (Grime & Sydes 1981). Förna från lövträd som i bladen bildar svårlösliga kalciumföreningar, det vill säga basfattiga lövträd, och barrträd ger en sänkning av markens ph och näringshalt (von Krusenstjerna 1945; Wäreborn 1970, 79; Nordén 1994), vilket troligen har betydelse för både artrikedom och artsammansättning av marklevande mossor (Dahlberg 2003). Vid skötsel av området är det lämpligt att först avlägsna träd och buskar som ger en basfattig, svårnedbrytbar förna (exempelvis oxel) för att gynna undersökningens naturvårdsintressanta arter. I områden där kalkhällmarker har växt igen med en tät grässvål kan denna bitvis avlägsnas med syfte att återskapa livsmiljöer för naturvårdsintressanta mossor och lavar. Denna åtgärd ger störst naturvårdsnytta i områden där naturvårdsintressanta arter saknas eller förekommer sparsamt men ändå finns rikligt i närområdet. Även naturvårdsintressanta arter inom andra organismgrupper än lavar och mossor tas i beaktande. 6 Tack till Jag vill tacka min handledare Thomas Appelqvist (Göteborgs universitet) för stöd under arbetets gång, Ulf Wiktander (Länsstyrelsen i Mariestad) för information om området samt för hjälp med urval och markering av undersökta provytorna, Tomas Hallingbäck (Artdatabanken, Sveriges lantbruksuniversitet) för bestämning av ett antal mosskollekter, Björn Nordén (Göteborgs universitet) för hjälp med lavar, Helena Persson (Lunds universitets botaniska trädgård) för stöd och uppmuntran, Arne Thell (Botaniska museet, Lunds

universitet) för hjälp vid besök i Lunds botaniska museum och slutligen Sara Brånhult vars stöd i mycket har underlättat arbetet. 7 Referenser Albertsson, N. 1946. Österplana hed ett alvarområde på Kinnekulle. Akademisk avhandling, Uppsala universitet. Dahlberg, J. 2003. Trädskiktets påverkan på marklevande mossor. Examensarbete i ekologisk botanik, Göteborgs universitet. Ekologiska kataloger 2011. 2011-01-31. http://www.artdata.slu.se/ekokataloger.asp. Artdatabanken, SLU. Ekstam, U., Forshed N. 2002. Svenska alvarmarker: historia och ekologi. Naturvårdsverket, Stockholm. Foucard, T. 2001. Svenska skorplavar och svampar som växer på dem. Lund. Grime, J. P., C. Sydes. 1981. Effects of tree litter on herbaceous vegetation in decidous woodland. I. Field investigations. Journal of Ecology 69: 237-248. Gärdenfors, U. (red.). 2010. Rödlistade arter i Sverige 2010. Artdatabanken, SLU, Uppsala. Hallingbäck, T., Lönnell, N., Weibull, H., von Knorring, P., Korotynska, M., Reisborg, C. & Birgersson, M. 2008. Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Bladmossor: Kompaktmossor-kapmossor. Bryophyta: Anoectangium-Orthodontium. Artdatabanken, SLU, Uppsala. Jørgensen, P. M. 2007. Collemataceae. Nordic Lichen Flora 3: 14-42. Länsstyrelsen Västra Götalands län. 2008a. Beslut om bildande av naturreservatet Österplana hed och vall i Götene kommun. Länsstyrelsen Västra Götalands län. 2008b. Skötselplan för naturreservatet Österplana hed och vall i Götene kommun. Naturvårdsverket. 1997. Svenska naturtyper i det europeiska nätverket Natura 2000. Nordén U. 1994. Leaf Litterfall Concentration and flues of elements in decidiuous tree species. Scandinavian Journal Forest Research 9: 9-16. Nordiska Ministerrådet (1999), Markanvändning och vegetation i nordiska odlingslandskap. TemaNord Miljö 1999:555. Thor, G. 1999. Artfaktablad för Leptogium schraderi, skrynklig skinnlav. Artdatabanken, SLU, Uppsala. von Krusenstjerna, E. 1945. Bladmossvegetation och bladmossflora i Uppsalatrakten, Acta Phytogeographica Suecica 19: 1-250. Wäreborn, I. 1970. Environmental factors influencing the distribution of land molluscs of an oligotrophic area in southern Sweden. Oikos 21: 285-291. Wäreborn, I. 1979. Reproduction of two species of land snails in relation to calcium salts in the foerna layer. Malacologia. 18: 177-180.