Rapport från Äventyrarnas Starthajk hösten 2009 10 förväntansfulla Äventyrsscouter lämnade Helsingborg med ett par brev och en biljett. Med tåg från Knutpunkten till Hässleholm och därefter buss mot Vittsjö och till Snärshultsvägen. Kluriga uppgifter att lösa under resan, kamera för att dokumentera bevismaterial medföljde. Strax efter kl 20 var bussen på hållplatsen Snärshultsvägen, nu var det dags att påbörja en vandring mot ett okänt mål. Allvaret hade börjat, i breven hade det stått att ALLT KAN HÄNDA. Ute i mörka skogen mötte scouterna skumma typer, klädda i svart med masker för ansiktet, som förpassade patrullen in i ett täckt släp. Sakta rullade släpet vidare. Skrik hördes långväga omkring speciellt när händer rörde kapellet på släpet. Plötslig blir allt tyst, ljudet från bilmotorn tystnade. Vad skulle hända nu, vågade någon kolla?? Försiktigt tittade några av Äventyrsscouterna ut. Ingen där, vad ska vi göra? Mörkret i skogen är mörkare än det är i stan. Längs en grusväg stod det facklor. Nyfikna Äventyrsscouter gjorde precis som det var tänkt. De kastade upp sina ryggsäckar och vandrade längst vägen. Vad skulle hända? Träd och träd vad finns här... plötsligt, ja utan förvarning fanns ett stort trevåningshus (eller vad man nu ska kalla det) framför dem. Överallt fanns marschaller, facklor och lyktor. Av med ryggsäckarna och upp längs trappor och stegar till toppen av huset. Det var högt och ganska läskigt. Professor Gerlov mötte alla där. Han berättade om sitt liv och sina släktingar. Alla scouter fick ta emot ett bevis på att de nu officiellt är invigda Äventyrare Matdoften kändes starkt och alla mumsade i sig tacos. Denna kväll hade scouterna lite tur, det fanns två vindskydd resta så det var bara att packa in sig. De flesta insåg att det är mysigare att sova tillsammans så snabbt fixades plats till de som ville detta. En viktig detalj för scouter är eld... gissar att bilderna talar sig egna språk. Ledarna somnade efter detta, när scouterna somnade vill vi inte veta. Kl 02.30 skrattade och pratade de fortfarande. Frukost, packning, rivning... nu gäller det att lyssna. Ska det fungera måste man ta tag i saker direkt. De flesta av scouterna fixar detta, en del behöver öva mer. Som Äventyrsscout ska man hjälpa till med gemensamt material. Ofta har man kanske inte hur lång tid som helst utan allt ska vara klart på en viss tid.
Patrullindelning, där skogens material fick bestämma vem som fick gå med vem. Med karta gav sig första partullen iväg. Detta var ett gäng kloka personer som tänkte till redan från början. Bra koll på avstånd och karta gjorde att de nådde första kontrollen mycket fort. Andra patrullen fick vänta lite. De hann leka Simonsäjer ett par runder. Alla är inte lika snabbtänkta som andra De fick en likadan karta och samma information som första patrullen, men glömde att titta på den. Problem är till för att lösa. Tur att det finns ortsbefolkning som kan hjälpa till, liten omväg och extra motion skadar ju aldrig. Klurigheter på kontrollerna löstes snabbt. Rävar och Morötter tog sig över hinder. Nya kontroller, bokstäver skulle bilda ord som sedan skulle staplas ovanpå varandra. Mattetal skulle räknas ut. Med sele och rep som säkerhet byggdes höga torn. De flesta vågade sig på att prova denna utmaning. Eldning på längden, inte alltid så lätt. Efter detta var det dags att laga mat på sin eld om man hade någon kvar. Ena patrullen fick låna tändstickor igen den andra hade så stor eld att vi var rädda att det skulle börja brinna i skogen.
Ryggsäckarna på ryggen, nu skulle alla gå tillsammans. Med supersnabba fötter tog sig scouterna till första eftermiddagskontrollen (hur de kunde gå så fort kommer vissa ledare aldrig få veta). Ingen ledare märke att allas ryggsäckar var borta. Ägg??... kasta ägg?? fånga i en liten håv?? ni är inte kloka! Jodå det fungerar, men extra kul är det när äggen går sönder, gärna nära eller på någon. Titta en sjö, undra vad man kan göra i den. Tyvärr missade några av scouterna denna uppgift. Kompisarna hade försökt hjälpa, peppa, tjatat men inte lyckats få dem att hänga med. Detta är en sak som vi i gruppen måste diskutera mer om. Hinderbana med många snurror. Tillsammans fixar vi det. Avslutningsvis skulle en skatt hämtas i sjön. Hur lätt som helst eftersom ledarna inte ville bli våta så den fanns på knädjupt vatten. Mot nästa mål, vart tar scouterna vägen. Aha en ICA affär hade kommit i vägen för deras framfart. Det måste ha varit extrapris på Coca Cola och Marabou mjölkchokad. Nu var det dags för flottbygge. Dags att surra och surra och surra och surra. En jättepressning och nya sisalbitar att knyta och surra. Skulle denna konstruktion hålla?? Den var obeprövad, så scouterna utsattes för en stor risk. Den stora tunga flotten bars ner till vattnet och sjösattes. Utan scouter flöt den, en efter en klättrade scouterna i, lite vinglig men ännu hade den inte vält. Med flytvästar, paddlar och ett stort mod gav sig de första sex ut på sjön. Sakta rörde sig flotten utåt. Paddeltekniken behöver klart övas hos vissa. Efter en stund nådde de målet, nu skulle bara flotten tillbaka och hämta resten av gänget. Helt klart är att det är stor skillnad på hur man kan använda en paddel..
De sista fyra scouterna hoppade i och åter igen var det sex på flotten som skulle ta sig över till de andra. Flotten höll och alla kom fram torra. Två fjantscouter fick för sig att de ville välta flotten. Plask, lätt att välta men svårare att få den tillbaka. Efter en del badande var flotten och alla scouter åter på land. Bungyrun, vad är det. Såpa pressning, tjockt gummirep. Oj vad man fick kämpa för att lyckas. Klarade man första biten fick man äpple sedan ett plopp/kexchoklad och därefter en dricka (Coca Cola eller mer). Här fanns inga hämningar, alla kastade sig in i leken men härlig energi. Glada, våta, skrattade scouter fick nu gå in och ta av sig sina våta kläder och ta på rena och torra saker. De två fjantscoutena som hade badat i sjön fick äran i att duscha i kallt vatten hahaha. Lite slapp och mys. Tills det var dags att bygga vindskydd. Med hjälp av kloka ledarråd fick scouterna upp sina vindskydd. Nu var det dags att laga mat. Några tog hand om gillningen av köttet och några gav sig in i köket. En kraftig regnskur släckte tyvärr elden så att köket omvandlades till ett restaurang kök. Tillsammans lyckades vi fixa så att all mat blev klar och alla blev mätta. Disk och undanplockning sedan var det filmtajm. Mysigt att sitta inne, äta chips och titta på film, kan det bli bättre? Varför sluta dagen annorlunda än dagen före..vi eldar. Varför måste elden vara så hög? Det är nog så att scouterna växer och så gör höjden på elden också. Ansvarstagande och kloka scouter såg till att den släcktes ordentlig innan de somnade. Gissar att klockan var ganska mycket även denna natt Väckning kl 10.vilken lyx. Frukost, varma mackor, ännu lyxigare. Diskning, packning och städning. När alla scouter och ledare hjälps åt går det fort, även om det var några som tyckte det var orättvist att de behövde göra något Fler övningar, bla glasögonfotboll. Problemet var att simglasögonen hade olika utsikt. Svart tejp täckte hela eller delar glaset. Några blev nästa blinda andra enögda eller kunde bara de ute i kanten. Dags för hemfärd. Denna gång behövde inga föräldrar köra och hämta. Buss nummer 10 från Markaryd stannade perfekt uppe vid kyrkan i Skånes Fagerhult. Upp på bussen och en timme senare var alla framme på Knutpunkten igen. På parkeringen på Knutpunken möttes scouterna av föräldrar och här slutade helgens hajk.
Resan blev en del av hajken. Som Äventyrsscout är man stor och kan klara det mesta själv, vi ledare finns och ska förbereda dem så att de senare kan göra hajker själva. För några av scouterna är detta sista året som Äventyrsscout, sedan går de vidare och ska klara mycket mer själva. Vi ledare ville visa hur lätt det är att ta sig till spännande miljöer utan att ha tillgång till bil. Denna gång slapp scouterna bära gemensam packning, men ska man ut på egen riktig hajk så måste man klart ha både mat, vindskydd och annat material med sig. I scouterna jobbar man i patruller, där behövs alla och alla hjälps åt. Det är kul att se när de äldre visar de yngre. Vi såg när scoutarna hjälpe en kamrat med ryggsäcken, detta är ett bevis på kamratskap. Att lära av varandra är också viktigt om det så gäller ett lärkhuvud eller att klura ut Bonden. Det som är viktigt är att kämpa tillsammans och att inte tappa modet. Scouterna som gick vilse fick hjälp av en person, trevligt när vi hörde att de på ett trevligt sätt tackade för hjälpen. Vi ledare blir extra sporrade att göra kul saker för er när vi av några fick veta att det hade varit riktigt roliga och spännande dagar. Sånt uppskattas! Ett stort tack till ledare och Roverscouter från Skånes Fagerhults Scoutkår som hjälpte till med material, scoutstuga och personlig assistans, utan er hade vi inte kunnat genomföra hajken. Tack för en härlig hajk. Ledarna.