Bio Kontrast, Arvika Våren 2013 4-5 februari (månd-tisd) Searching for Sugar Man Regi: Malik Bendjelloul Sverige, Storbritannien, 2012 Längd: 1 tim. 29 min. Barntillåten. Dokumentär Svenska Malik Bendjellouls dokumentär är en otrolig berättelse om en musiker som upptäcktes i Detroit på 60-talet, och väntades bli sin generations absolut största. Istället gick han under jorden, det ryktades till och med om självmord, men ett demoex av hans album dök upp i Apartheidregimens Sydafrika där han blev ett enormt fenomen. En dag bestämde sig två sydafrikanska fans att försöka ta reda på sanningen om vad som hänt med deras hjälte. Vinnare av publikpriset för bästa dokumentär och juryns specialpris för bästa dokumentär vid Sundance Filmfestival. Filmen fick en Guldbagge för 2012 års bästa dokumentär. Den är också nominerad till en Oscar för bästa dokumentär. 11-12 februari (månd-tisd) Äta sova dö Regi: Gabriela Pichler Längd: 1 tim. 40 min. Barntillåten "21-åriga Raša bor med sin pappa i ett litet samhälle i Skåne. Eftersom fadern har svårt att få anställning försörjer Raša dem båda genom sitt fabriksarbete. Det är ett monotont jobb, men Raša trivs bra och arbetet skänker henne gemenskap och trygghet - ända tills den dag då Raša får beskedet att hon är en av dem som varslats på företaget och måste gå. Äta sova dö är en stark och angelägen film som lätt för tankarna till filmskapare som Ken Loach, bröderna Dardenne, Bo Widerberg och Roy Andersson. Humorn, värmen och den exakta tonträffheten bär ett otvivelaktigt personligt avtryck." (ur Svensk Filmdatabas) "Pichlers förmåga att låta människor, amatörer, gestalta sin egen verklighet och förhöja den till underhållande filmbilder är rena rama trolleriet. Framåtrörelsen är obetvinglig, underhållningsfaktorn ständigt närvarande. Här skrattar vi med människorna, inte åt." (Gunnar Bergdahl i Helsingborgs Dagblad) Filmen fick i år Guldbaggar för bästa kvinnliga huvudroll, bästa manus, bästa film och regi. Den har också vunnit publikpriset vid Venedigfestivalen.
18-19 februari (månd-tisd) Moonrise Kingdom Regi: Wes Anderson USA, 2012 Längd: 1 tim. 34 min. Den amerikanska filmens mest aparta regissör, som tidigare gjort bland annat The Royal Tenenbaums och Darjeeling Limited har gjort ännu ett underbart skruvat drama. Sommaren 1965 rymmer den knappt tonårige utstötte Sam från sitt scoutläger på en ö i New England skärgård. Han ska träffa den jämnåriga Suzy, som själv rymt hemifrån. De är kära, udda och missförstådda och ger sig iväg tillsammans på ett stilsäkert äventyr. En rad vuxna, mer eller mindre melankoliska människor tar upp jakten. I horisonten närmar sig stormen. Som vanligt i Andersons filmer är Moonrise Kingdom en visuell perfektion där barnen lever och känner mer än de desillusionerade och deprimerade vuxna de omges av. I rollerna ser vi bland annat Bruce Willis som mild polis, Edward Norton som allvarlig scoutledare och som vanligt Andersonfavoriterna Jason Schwartzman och Bill Murray. Denna nostalgi växa-upp-saga är Wes Andersons gulligaste och kanske mest empatiska film hittills, framför allt hans mest ambitiösa och helgjutna. En välgjord och vacker pärla. 25-26 februari (månd-tisd) En oväntade vänskap Regi: Olivier Nakacha, Eric Toledano Frankrike, 2011 Längd: 1 tim. 52 min. Tillåten från 7 år Driss, en ung kille från förorten som precis kommit ut från fängelset, anställs genom en händelse som personlig assistent till den oförskämt rike, men också mycket ensamme aristokraten Philippe som blivit förlamad efter en drakflygningsolycka. Driss är till en början väldigt tveksam till jobbet och Philippes vänner har starka invändningar mot hans val av assistent. Philippe är trött av allt sökande och chansar på Driss, som motvilligt tar jobbet. En lika oväntad som varm och uppriktig vänskap börjar och kulturkrockarna blir många. Filmen har lockat miljoner besökare. Omar Sy i har fått en César (en fransk Oscar) för rollen som Driss. 4-5 mars (månd-tisd) Alla är äldre än jag Regi: Martin Widerberg Längd: 1 tim. 15 min. Dokumentär Bo Widerberg, regissör till svenska klassiker som Kvarteret Korpen och Elvira Madigan, hade en gång som ambition att göra en dokumentär om sin pappa, konstnären Arvid Widerberg. Bo Widerbergs son Martin var med under inspelningen. Dokumentären blev aldrig färdig. Nu är Martin själv vuxen, och filmare och fotograf, och har färdigställt dokumentären. Alla är äldre än jag handlar om fyra generationer Widerberg - farfar Arvid, pappa Bo, sonen Martin och hans söner Joel och Morris. Det är mer en berättelse om faderskap än om Widerbergs filmer. I filmen saknar den unge Martin sin pappa.
Bo Widerberg gjorde filmer i ett rasande tempo och tid till familj fanns inte alltid där. Den vuxne Martin grubblar över hur mycket, eller lite, man får offra för konsten, och om den molande skräcken för att aldrig vara tillräcklig för sina egna söner. En allmängiltig och finstämd skildring av balansgången mellan frihet och ansvar, men också, trots frånvaron och saknaden, kärleken till pappan. 11-12 mars (månd-tisd) Weekend Regi: Andrew Haigh Storbritannien, 2011 Längd: 1 tim. 37 min. "Det är fredag. Efter en uppsluppen middag med sina straighta vänner går Russel ut på gayklubb där han träffar Glen en utåtriktad kille med konstnärliga ambitioner. De närmaste 48 timmarna utbyter de idéer och bekännelser, har sex, brajar, äter, och utvecklar mellan sig ett oupplösligt band. Ett band som kommer att påverka framtiden. Det är ett väldigt svårgestaltat och komplicerat möte. Skådespelarna Tom Cullen och Chris New (Russel & Glen) spelar sig ut ur problemen på ett fantastiskt sätt. De förmedlar den där ömtåligheten och otåligheten! vi alla kan känna i det första mötet." (Johan Croneman, DN) "Den mest klockrena kärleksskildringen mellan två killar sedan Brokeback Mountain." (Folkets Bio) 18-19 mars (månd-tisd) Call Girl Regi: Mikael Marcimain Längd: 2 tim. 20 min. Det är valår 1976. Kvinnlig frigörelse och sexuell revolution går hand i hand med neutralitet, kärnkraft och trygghet för alla. I Stockholm ligger dagisen vägg i vägg med poseringsateljéer, och sexklubbarna får kunder från det närliggande regeringskansliet. Unga Iris rekryteras som Call Girl från en ungdomsvårdsskola, och sugs blixtsnabbt upp från samhällets botten, förbi diskoteken och elitens kristallkronor, upp emot landets högsta politiker. Filmen är en politisk thriller inspirerad av bordellhärvan som ledde fram till Geijeraffären på 1970-talet. Pernilla August är bländande i rollen som Dagmar Glans, en samvetslös bordellmamma som förmedlade kontakten mellan män på höga positioner och unga, i vissa fall minderåriga, flickor. Call Girl fick 4 utmärkelser vid årets Guldbaggegala för bästa foto, bästa scenografi, bästa kostym och bästa ljud/ljuddesign.
25-26 mars (månd-tisd) Bröllop i Italien Regi: Susanne Bier Danmark, 2012 Längd: 1 tim. 56 min. Tillåten från 7 år Susanne Biers komedi har i original den alldeles utmärkta titeln Den skalliga frisören. Den sticker ut och väcker nyfikenhet eftersom det finns något vagt motsägelsefullt i titeln.susanne Bier långfilmsdebuterade för 20 år sedan med Freud flyttar hemifrån och har sedan gjort över tio långfilmer bland annat Pensionat Oscar, Efter bröllopet, och Hämnden från 2010 som belönades med en oscarsstatyett för bästa utländska film. Med Bröllop i Italien är hon tillbaka igen med en romantisk komedi. Det är en berättelse om en rad olika livsöden där alla söker kärleken. En film om passion och lycka, om svartsjuka och ensamhet. Men först och främst om att ha modet att göra livet stora val även om man tror att det är försent. I Sorrento i södra Italien, är två danska familjer på väg till ett bröllop. I centrum står bruden och brudgummen, Astrid och Patrick, båda unga och vackra. Runt dessa två finns deras respektive familjer. En handfull personer med olika liv som inte alltid passar ihop. I detta kaotiska läge rustas det för bröllop i Italien. I väntan på den lyckliga tilldragelsen blir det både skratt och tårar då de känslomässigt trasiga föräldrarna möts för första gången. Det här är en varm film som inte väjer för att berätta om livet som det är, med sina motgångar, svårigheter och glädjekast. 1-2 april (månd-tisd) Laurence Anyways Regi: Xavier Dolan Kanada, Frankrike, 2012 Längd: 2 tim. 49 min. Laurence undervisar i franska och karriären pekar uppåt när han får sin första diktsamling publicerad. Han lever med sin fästmö i ett kärleksfullt förhållande som verkar bekymmersfritt, tills Laurence plötsligt på sin 30-års dag låter meddela att han vill byta kön. Laurence Anyways är varken berättelsen om könsbytets sociala svårigheter, eller vinster för den delen. Nej, Laurence är varken offer eller segrare. Istället fokuserar filmen på kärlekshistorien mellan honom och flickvännen Frédérique och hur de gradvis förlorar varandra. Fred som hon kallas är egentligen en intressantare person än Laurence. Temperamentsfull, en fighter, och det är hon som får kämpa för dem båda. Under loppet av tio år möts och skiljs de båda i oväntade turer. En Dolan-film konsumerar man inte, man ser den, man gläds åt den, man minns den för sin exakthet, sitt stora allvar mitt bland alla drastiska infallen, (Carl-Johan Malmberg, SvD) Suzanne Clément vann pris för Bästa skådespelerska i kategorin Un Certain regard i Cannes 2012. Filmen belönades även med Queerpalmen, ett pris för bästa HBTQ-film.
8-9 april (månd-tisd) En bohem i Paris Regi: Anne Fontaine Frankrike, 2011 Längd: 1 tim. 43 min. Tillåten från 11 år Anne Fontaine har ett cv av varierande kvalitet och har här bidragit till både manus och regi med ett framgångsrikt resultat. Stilistiskt är den långt ifrån snygga Coco - Livet före Chanel men känslan för karaktärerna är densamma. Agathe är en iskall gallerist med stenkoll på allt - inklusive sina hårt tyglade känslor, sin vänlige sambo och sin välartade son. Hon är vass, dominerande och charmig och passar perfekt in i familjens oklanderliga Paris-våning. Ensamstående, bostadslöse allkonstnären Patrick är Agathes motsats - han är full av otyglade känslor och han drar sig inte för att yppa både dem och allehanda funderingar som passerar revy- inte sällan med fokus på sex, bröst och sprit. Men olikheterna som båda till en början ser på med avsmak övergår så småningom till en långsamt ökad tolerans. Det är smärtsamt och kul på samma gång, omöjligt och hoppfullt, osannolikt men trots allt begripligt. Filmen är visserligen en bagatell utan vare sig spännande miljöer, livsomvälvande story eller bombastiska specialeffekter, men en godbit smyckad med svärta och klanderfritt skådespeleri och kul om man gillar lätt förutsägbar, fransk humor. Senaste årets stora komedisuccé i Frankrike! 15-16 april (månd-tisd) Amour Regi: Michael Haneke Österrike, Frankrike, Tyskland, 2012 Längd: 2 tim. 7 min. Georges och Anne är ett par i åttioårsåldern. Båda har undervisat i klassisk musik och även dottern, som är bosatt utomlands, är utbildad musiker. En dag drabbas Anne av en stroke. Hela tillvaron vänds upp och ner och det starka kärleksbandet mellan Georges och Anne sätts på sitt yttersta prov. Osentimental och osminkad kärleksskildring i dödsskuggans dal som går rakt in i hjärtat. Med hjälp av veteranerna Emmanuelle Riva och Jean-Louise Trintignant har den tyskfödde provokatörer gjort sin hittills varmaste och film. Kärleksförklaringarna har haglat över Amour som bland annat har fått Guldpalmen i Cannes och 2012 års Guldbagge för bästa utländska film. Filmerna visas på Filmhuset Palladium Hamngatan 17, Arvika, 0570-129 50 Tid: 19.00 Biljettpris: 60:- Bio Kontrast i Arvika www.biokontrast.nu info@biokontrast.nu