FÖNSTERMONTGE INFÄSTNING, DREVNING OCH TÄTNING Kontaktpersoner: Sören Johansson, Byggtema; Mats Svensson, Nordisk Kartro; Pernders Daerga, Trätek Sammanfattning: rtikeln behandlar fönsterfogen, dvs gränssnittet fönsterkarmvägg. Fönsterfogens påkänningar redovisas och designprinciper presenteras. Dess olika funktioner beskrivs. Fönsterfogen är en lika viktig del av klimatskärmen som ytterväggen och fönstret. Det är därför av stor vikt att den konstrueras och utförs korrekt när fönstret installeras för att kunna säkerställa långvarig funktion och god inomhusmiljö. Felaktigt utförande kan med tiden leda till fuktskador kring fönstret och skadliga emissioner som påverkar inomhusmiljö och hälsa. För att kunna kvalitetssäkra arbetsutförande och funktion, och kunna ge garantier, behöver fönsterfogen (som är en del av fönsterinstallationen) kunna kopplas till befintliga standarder. Nyckelord: Fönsterfog, karminfästning, värmeisolering, ljudreduktion, ångspärr. Inledning Fönster och väggkonstruktioner är idag välutvecklade byggelement av hög kvalitet. Dock är fönsterfogen, dvs utrymmet mellan karm och vägg, fortfarande en gråzon som ingen part är villig att ta fullt ansvar för. Fönsterfogen utsätts för samma klimatiska påfrestningar som ytterväggar, därtill kommer mekaniska laster från fönstrets handhavande under lång tid. Dessa belastningar kan allvarligt försämra fönsterfogens långtidsfunktion. En del av funktionsbristerna grundläggs fortfarande redan vid fönstrets installation i väggen som en följd av dålig kunskap om fogens uppgift och bristande kvalitetssäkring i montagearbetet. Det är därför viktigt att öka förståelsen för fönsterinstallation och att montagemetoder och ingående komponenter väljs utifrån kriterier som beaktar fysikaliska prestanda, montagevänlighet, materialbeständighet och miljövänlighet. Felaktig konstruktion av fönsterfogen och brister i arbetsutförandet kan leda till försämrad långtidsfunktion, vilket i sin tur även försämrar fönstrets kvalitet, estetik och bostadens inomhusmiljö. Fönstrets installation (mekanisk infästning, drevning och tätning) bör utföras så att fönsterfogen minst uppfyller de funktionskrav som gäller för fönstret. Funktionellt är det lämpligt att betrakta fönsterfogen som en del av fönstret, eftersom egenskaper som Uvärde, regn och ångtäthet, ljudreduktion, brandisolering etc, ligger närmare fönstret än ytterväggen. Klimatiska och mekaniska påkänningar på fönsterfogen De påkänningar som förekommer kan kategoriseras i klimatiska och mekaniska laster enligt Tabell 1: Tabell 1. Klimatiska och mekaniska laster på fönsterfogen. Klimatiska laster på fönsterfogen Fuktinducerade materialrörelser (ger deformation) Nederbörd utomhus, Luftfukt inomhus Temperaturinducerade materialrörelser Temperaturväxlingar utomhus/inomhus (ger deformation) Mekaniska laster på fönsterfog och infästningsdon Tryck på fogen Vind (lufttryck), Luftfuktighet (ångtryck) Belastning på infästningsdonen Vind, Fönstrets egentyngd, Fönstrets handhavande (tvärkraft, Deformationer axiell kraft och moment) Fönstrets egentyngd (krypning), Fönstrets handhavande Förskjutningar (elastisk deformation) Efterjustering av karmen, Sättning i grund och väggstomme 1 (10)
Klimatvariationer ger upphov till temperatur och fuktbetingade rörelser i både yttervägg och karm. Klimatiska och mekaniska laster kan medföra stora påfrestningar på både fönster och fönsterfog. Fogen måste därför byggas upp enligt samma byggfysikaliska principer som ytterväggar så att dess funktion och beständighet säkerställs under avsedd tid. Det invändiga rumsklimatet brukar sällan medföra några problem, med undantag av att fuktig luft via otätheter i väggar och fogar kan läcka ut och kondensera i de kyligare delarna av yttervägg och fönsterkarm, och därigenom riskera att orsaka allvarliga och svårupptäckta fuktskador. I kustnära regioner är slagregn vanligt förekommande. Vid regn och samtidig blåst faller regndropparna snett. Ju kraftigare vind desto mer horisontellt driver regnet. När vindhastigheten överstiger regnets fallhastighet får en vertikal yta större regnbelastning än en lika stor horisontell yta. En förutsättning för att undvika skador på en fasad på grund av regn är att förstå vart vattnet tar vägen sedan det träffat fasadytan. Vinden träffar alltid fasaden i en mer eller mindre spetsig vinkel varefter den av naturliga skäl böjer av och följer väggen horisontellt, ibland även uppåt. Denna luftström transporterar det vatten som träffat fasaden, varvid vattnet tenderar att samlas i lokala strömmar nedåt. Dessa uppträder främst vid vertikala veck eller fördjupningar i fasaden. Finns inga sådana så rinner vattnet fortfarande i lokala strömmar men mera planlöst nedåt. Detta medför att vattenströmmen söker sig till vertikala fogar i fasaden, samma effekt uppträder invid fönsters sidokarmar det regn som träffar en fog direkt är en mycket liten del av den totala vattenmängden som belastar fogen, den största mängden utgörs av på fasaden rinnande vatten. Följaktligen bör regnbelastade byggnadsdelar utformas så att dessa vattenströmmar förhindras uppstå. Vertikala veck, rillor, fördjupningar eller grov ytstruktur bidrar till att reducera den vattenmängd som driver i sidled på fasaden. Förses fasaden invid vertikala fogar och runt fönster med rillor eller försänkningar med kanter vinkelrätt mot fasadytan minskar riskerna påtagligt för fuktskador orsakade av läckage i fogar. Regn och slagregn behandlas utförligare i bl a Fukthandboken 1994 s 132, FUKT Ytterväggar fönster 1981 s 712, 115125. De mekaniska lasterna uppstår dels genom vindtryck mot fönstret, dels genom fönsterbågens egentyngd och fönstrets handhavande. Vindlasten är dynamisk. Belastningen överförs till väggen via de fästdon som fixerar fönsterkarmen till väggen. Fönsterbågens egentyngd ger för sidhängda fönster upphov till en statisk belastning på fästdonen i karmsidstyckets gångjärnssida, medan för horisontella vridfönster belastas båda sidstyckena ungefär lika mycket. Vid stängt fönster är denna belastning statisk och excentrisk, vilket ger ett konstant vridmoment på karmen. När fönsterbågens öppnas/ stängs varierar denna belastning med bågens öppningsvinkel. Vanliga skador och orsaker Träfönster installerade i byggnader i Sverige under perioden 19601980 fick rötskador i stor omfattning. Skadorna lokaliserades framförallt till fönstrens nedre del och var mest frekventa i söder och västerläge. Skadebilden antydde regn som den dominerande fuktkällan. Som förklaring angavs bl a, se t ex Fukthandbok 1994 s 161162: Olämplig installation av fönstren, bl a kunde regnvatten rinna innanför fasaden och samlas runt karmen. Olämplig fönsterkonstruktion, t ex vattenabsorption genom ändträ i hörnförband Olämplig ytbehandling, t ex färgsystem som inte gav fuktskydd Olämplig träkvalitet, t ex ospecificerad splintved och kvistlagning i utsatta partier Idag är fönstren bättre konstruerade och har bättre väderskydd. De skador som numera uppstår beror i större utsträckning på att fuktig inomhusluft läcker ut genom otätheter i fönsterfogen och kondenserar i den kallare, yttre väggsektionen. Laboratorieundersökningar har bekräftat att fönsterfogens utformning och utförande är av stor betydelse. Med de byggmetoder som tillämpar plastfolie som ångspärr är det viktigt att också fönsterfogen ges en fungerande ångspärr, annars blir fuktbelastningen på fogen och utanförliggande material mycket stor. Mycket små otätheter i ångspärren (för ögat knappt synliga) kan driva upp fuktigheten i utanförliggande drevningsmaterial till nivåer där röta bildas, se t ex Johansson & Ericsson 1991. Fukttransporten sker framförallt genom fuktkonvektion. Förhållandet synes vara att fuktkoncentrationen bakom otätheten, för en given tryckdifferens över ångspärren, är 2 (10)
omvänt proportionell mot otäthetens storlek, dvs ju mindre hål desto högre fuktbelastning. Dessa försök indikerar betydelsen av att verkligen konstruera fönsterfogen. llmänt om fukttransport Fukt i byggnader kan transporteras genom fuktkonvektion 1 och/eller ångdiffusion 2. Fuktkonvektionens drivkraft är en differens (gradient) i lufttemperatur eller i det totala lufttrycket. Därmed skapas förutsättningar för ett luftflöde från varmt till kallare, eller från högre lufttryck till lägre, som samtidigt medför en fukttransport eftersom luft alltid innehåller vattenånga. Ur praktisk synpunkt är det betydelsefullt om luftflödet går från varmt till kallt eller tvärtom: En luftström från varmt till kallt innebär att den ånghaltiga luften avkyls. Detta kan leda till kondens och fuktanrikning; processen verkar då uppfuktande. En luftström från kallt till varmt innebär att den ånghaltiga luften värms upp. Detta ökar luftens fuktupptagande förmåga; processen verkar då uttorkande. Ångdiffusionens drivkraft är att utjämna koncentrationsskillnader i vattenångans (luftfuktens) rumsliga fördelning. Det innebär att vattenmolekyler rör sig i riktning mot avtagande ångkoncentration. På liknande sätt som vid fuktkonvektion kan även här uppstå en fuktanrikning med tiden. Exempel på ångdiffusion är: Ånghalten är i genomsnitt högre inomhus än utomhus. Därför uppstår ångdiffusion genom bl a ytterväggar och fogar i klimatskärmen. Byggfukt i material avges till omgivningen genom att fukt transporteras från materialets inre till ytan. Denna transport sker till stor del genom ångdiffusion. Fuktkonvektion kan förekomma i spalter, hål och i porösa material där det finns en skillnad i lufttryck. Ångdiffusion kan förekomma i stillastående luft och i material (t ex byggfukt). Båda processerna är exempel på fukttransport i ångfas; de kan förekomma tillsammans eller var för sig. Fönsterfogens designprinciper De krav man ställer på en fönsterfog är att den varaktigt hindrar regnvatten från att komma in i och ånga från att komma ut i väggen (innebär samtidigt en lufttätning). Detta innefattar även krav på långtidsstabilitet (åldersbeständighet) och förmåga att absorbera fukt och temperaturinducerade rörelser i omkringliggande material. Fönsterfogen utsätts för samma klimatiska påkänningar som fönstret och ytterväggen. Följaktligen bör den utformas efter samma byggfysikaliska principer som dessa. Därtill belastas fogen statiskt genom fönstrets egenvikt och handhavande. Några vägledande designprinciper vid fogens utformning är: Tvåstegstätning vtagande ånggenomgångsmotstånd inifrån och ut Sunda, stabila material Tvåstegstätning Praktiska erfarenheter har visat att en tvåstegstätning är enklare och säkrare än en enstegstätning. En beskrivning av de två principerna ges bl a i FUKT, Ytterväggar Fönster 1981 s 120; Fukthandbok 1994 s 133135. Enstegstätning innebär att regn och vindtätning (trycktätning) ligger i samma plan. Tvåstegstätning innebär att regn och vindtätning är åtskilda och rumsligt separerade; regntätningen ligger utanför vindtätningen och mellan dem finns ett ventilerat luftrum (eller en tryckutjämningskammare) som är dränerad mot det fria. Lufttrycksdifferensen byggs upp över vindtätningen som inte ska kunna nås av regnvattnet. Tvåstegstätningen rekommenderas, se Fukthandbok 1994 s 135, 164. 1 Fuktkonvektion innebär att fukt (vatten i ångfas) transporteras med luftströmmar. 2 Diffusion innebär att vattenmolekylerna rör sig i riktning mot avtagande koncentration vattenånga. Vattenångans koncentration uttrycks i ånghalt (kg/m 3 ) eller ångtryck. 3 (10)
Principen med tvåstegstätning används även i fönster. Regntätningen består av den yttre beklädnaden och tillhörande anslutningar (droppbleck, sidobleck och fönsterbleck), medan vindtätningen vanligtvis utgörs av någon typ av elastisk fogmassa som ligger i liv med fönsterkarmens insida. Vindtätningen är även ångspärr. Figur 1c illustrerar utförandeprincipen. TYPEXEMPEL PÅ VNLIG VÄGGKONSTRUKTIONER Betongvägg med tegelfasad Materialskikt Ånggenomgångsmotd [mm] stånd, Z = d/δ [s/m] 120 fasadtegel 30 000 30 luftspalt 1 200 150 skalmursskiva 7 500 180 betong >720 10 3 Träregelvägg med tegelfasad Materialskikt Ånggenomgångsmotd [mm] stånd, Z = d/δ [s/m] 120 fasadtegel 30 000 30 luftspalt 1 200 9 utvändig gips 2 500 145 träreglar + mineralull 7 250 0,2 ångspärr >2 10 6 45 träreglar + mineralull 2 250 13 gips 3610 Konventionell fönsterfog Materialskikt Ånggenomgångsmotd [mm] stånd, Z = d/δ [s/m] 10 luftspalt 1 200 70 mineralull 3 500 8 fogmassa + * bottningslist * några numeriska värden har ej hittats i litteraturen. Ånggenomgångsmotstånd Z >720 10 3 Ånggenomgångsmotstånd Z >2 10 6 Tvåstegstätning Regntätning Ångspärr (vind och luftfukt) Ånggenomgångsmotstånd Z * Utsida Insida Utsida Insida luftspalt drevning ångspärr; t ex fogmassa + bottningslist (a) (b) (c) Figur 1. Illustration av principerna tvåstegstätning respektive avtagande ånggenomgångsmotstånd inifrån och ut; (a) betongvägg med tegelfasad, (b) träregelvägg med tegelfasad, (c) konventionell fönsterfog. 4 (10)
vtagande ånggenomgångsmotstånd inifrån och ut I ytterväggar, fönster och fogar uppstår alltid temperatur och lufttrycksskillnader. Dessa måste därför konstrueras så att fukt inte anrikas. Principen är att välja material med avtagande ånggenomgångsmotstånd Z inifrån och ut; används ångspärr 3 skall ånggenomgångsmotståndet avta från denna och ut. nledningen är att det vanligtvis är fuktigare inomhus än utomhus rummen är uppvärmda och har ofta även ett övertryck. Figur 1 illustrerar konstruktionen av yttervägg och fönsterfog. Kriterier för ångspärren utformning beskrivs under rubriken Ångtätning. Sunda, stabila material God inomhusmiljö värderas idag mycket högt av bostadskonsumenterna. Även generella miljövärden ökar i betydelse. Miljötrenden bidrar aktivt till att byggföretagen miljöcertifierar sig och utmönstrar miljöfarliga material och produkter i sin verksamhet. Fogen mellan fönster och vägg är utsatt för fukt och temperaturvariationer. De ingående komponenterna måste därför vara fuktstabila, ha bra långtidsegenskaper och vara miljövänliga. De får inte reagera med fukt och avge hälsofarliga emissioner. De bör bestå av material som kan återanvändas eller destrueras utan att ge farliga restprodukter. Fönsterfogens konstruktion och funktion Mekanisk infästning Den mekaniska infästningen av karmen sker med fästdon. Det är väsentligt att det finns solida material att fixera fästdonen i. ntalet fästdon och deras placering runtom fönsterkarmen ges av SS 818143. Den mekaniska infästningen bör utföras så att efterjustering av karmens läge möjliggörs utan att fönsterfogens övriga funktioner skadas. Detta utesluter användning av spik och fogskum. Större fönsterytor och 3glas isolerrutor blir vanligare. Denna utveckling ställer ökade krav på fönstrens infästning. Krav på bärförmåga och deformationer ges av SS 817326, SS 817332. Dränering och luftning Väggfasaden, fönstrets yttre anslutningar och eventuell skyddsbeklädnad på karm och båge skall hindra regn (slagregn) från att nå väggens och fönsterfogens inre delar. Det kravet kan i praktiken vara svårt att helt uppnå. Det är därför viktigt att man förser både väggen (innanför fasaden) och fönsterfogen med en luftspalt för dränering och ventilation, så att eventuellt inträngande vatten kan avledas utåt och den uppkomna fukten ventileras bort. Fönsterfogens luftspalt skall placeras utanför drevningsmaterialet., se Figur 2, och bör vara minst 15 mm djup. Den är kontinuerlig runtom fönsterkarmen och öppen utåt så att konvektionsströmning uppstår. För att minimera fuktbelastningen på fönsterfogen måste regntätningen vara korrekt utförd. Sidsmygen/sidoblecket behöver ligga an mot både fönsterkarm och vägg, och nedtill överlappa fönsterblecket så att regnvattnet effektivt leds ned på fönsterblecket. Det vatten som eventuellt ändå kommer innanför sidsmygen/sidoblecket skall också kunna ledas ned och ut på fönsterblecket. Vissa fönsterfogar kan vara konstruerade symmetriskt, så att de även har en fukttätning (fogmassa) på utsidan, det förekommer bl a i Tyskland. Fogen bör i sådana fall förses med en artificiell dränering i anslutning till den yttre tätningen. Labförsök har visat att TDVrör (tätning, dränering, ventilation) ger ett effektivt skydd mot kondensbildning i sådana tillämpningar, se Johansson & Ericsson 1991. 3 En ångspärr skall hindra eller minska fukttransport i ångfas, både genom fuktkonvektion och ångdiffusion. nvänds indragen ångspärr får isolertjockleken på insidan inte vara alltför tjock. v praktiska skäl behöver den inte vara mer än 50 mm, och bör inte överstiga 1/3 av totala isolertjockleken, se Fukthandbok 1994, s 149. 5 (10)
Värmeisolering Drevningen är fönsterfogens värmeisolering. Det är viktigt att den är kontinuerlig runtom karmen så att inte köldbryggor bildas. Köldbryggor kan uppstå vid de mekaniska fästdonen och där stödklossar finns. En kontinuerlig drevning bidrar även till ljudreduktion. Det är en allmän uppfattning att drevningsmaterial liksom isoleringsmaterial inte ska vara hygroskopiska, dvs att de inte ska kunna uppta och avge fukt. Det är dock inte vetenskapligt fastställt att ickehygroskopiska material under alla betingelser (i synnerhet cykliska klimatvariationer) är bättre än hygroskopiska material. Fönsterfogens klimatbelastning och associerade randvillkor kan variera väsentligt, varför ett kategoriskt utlåtande i den ena eller andra riktningen lätt tenderar bli onyanserat. Utsida Insida Regntätning 4 3 2 1 Fönsterfogens delar Inifrån och ut: 1. Fogmassa/bottningslist: vindtätning, ångspärr, ljudreduktion. 2. Infästning: mekanisk fixering. 3. Drevning: värmeisolering, ljudreduktion. 4. Luftspalt: ventilation, dränering. Figur 2. Funktionskrav och byggfysikaliska principer ligger till grund för fogens konstruktion. Konventionell fönsterfog. Ångtätning För ångtätning (ångspärr) används vanligtvis en fogmassa, men också gummilister kan användas. De krav som måste ställas på ett dylikt tätningsmaterial är: bra vidhäftning mot angränsande ytor så att fogen blir fukttät, dvs förhindrar fukttransport i både ång och vätskefas (kapillärsugning). bra åldersbeständighet för långvarig funktion. bra elasticitet för att kunna ta upp relativa rörelser mellan karm och vägg orsakade av kortvariga mekaniska belastningar på fönsterkarmen från fönstrets handhavande. långvariga klimatbetingade temperatur och fuktrörelser. krypdeformation på grund av fönstrets egentyngd. efterjustering av karmens läge relativt fönsterhålet. miljövänligt material utan hälsofarliga emissioner. Ångspärren placeras på den sida av väggen som har det högsta ångtrycket (vanligtvis den sida med högst temperatur). Dvs, för en uppvärmd lokal i väggens insida (varma sida) och för en kyld lokal i väggens utsida. För en ouppvärmd lokal kan det vara fördelaktigast att inte använda ångspärr. Fogmassa Fönsterfogens bredd och djup (tjocklek) är viktiga för funktionen och beständigheten. Fogbredden bestäms i första hand av fogmassans rörelseförmåga, därefter av övriga komponenters utrymmesbehov och monteringstoleranser. Den måste väljas så stor att den valda fogmassans rörelseupptagande förmåga inte överskrids, i annat fall kan den efter kort tid spricka eller släppa i vidhäftningsytan. Detta kan även ske om materialet inte har tillräcklig beständighet mot klimatpåverkan. Ju större fogbredden väljs desto mindre blir fogmassans töjningskapacitet (relativa deformationsförmåga). nvänds hygroskopiska material som trä och betong i vägg och fönsterkarm, måste man även beakta de fukt och 6 (10)
temperaturrörelser som kan uppkomma. Som ett riktvärde bör fönsterfogens bredd inte understiga 10 mm. Fogmassans tjocklek (djup) är också väsentlig ur funktions och beständighetssynpunkt. Den anpassas till fogbredden. HusM 98, avsnitt ZSB.11 s 722, rekommenderar följande samband, se Tabell 2: Tabell 2. Utförande av elastisk fogmassa för tätning av rörelsefogar. Från HusM 98, avsnitt ZSB. 11 s 722. Fogbredd b (mm) Fogdjup d (mm) 5 7 3 5 8 12 4 7 13 20 5 8 21 30 6 9 > 30 10 12 Figur b d Vid val av fogmassa räcker det inte att ange att den skall vara av en viss typ, eftersom variationerna inom varje typ är mycket stora. Man bör kräva att materialet har provats och godkänts enligt rådande provningsstandard, t ex ISO 11600F. Ljudreduktion Ljud följer minsta motståndet lag och läcker in genom springor och andra öppningar. En förutsättning för bra ljudreduktion är därför en bra lufttätning. Den åstadkoms primärt genom bra ångtätning. ktuella standarder Standarder och anvisningar som anknyter till fönsterinstallation och fönsterfogen har sammanställts i Bilaga 1. För att kunna säkerställa fönsterfogens funktion och kvalitetssäkra fönstrets montage behöver metoder och utföranden kopplas till rådande standarder. Det är nödvändigt för att kunna erbjuda funktionsgarantier. Se även andra artiklar i projektet Följande artiklar beskriver andra aspekter av fönsterinstallation: Projektering av fönster Montagestudie av fönster: mekanisk infästning, drevning och tätning Fönsters anslutning mot utsida vägg Fönsters anslutning mot insida vägg Standarder för fönster Referenser 1. FUKT Ytterväggar Fönster: Byggforskningsrådet T30, ISBN 9154035694, 1981, 142 s. 2. Fukthandbok, Praktik och Teori: 2:a reviderade utgåvan, B Svensk Byggtjänst, ISBN 917332 7166, 1981, 331 s. 3. HusM 98: llmän material och arbetsbeskrivning för husbyggnadsarbeten. B Svensk Byggtjänst, ISBN 9173328367, 1998, 829 s. 4. Johansson C., Ericsson J.I.: Risk för fuktskador i felgjorda fogar, Utvärdering av laboratorieförsök. Trätek, Uppdragsrapport 2187/911230, 1991, 21+21 s. 7 (10)
Bilaga 1: Tabell över standarder som relaterar till fönsterfogen Standard Årtal Beskrivning Karminfästning SS 81 73 26 1987 Dörrar och fönster Karminfästning Provning SS 81 73 32 1987 Dörrar och fönster Karminfästning Klassindelning och val av don SS 81 81 43 1985 Fönster Placering av fästhål Fogar SS 18 15 19 1991 Byggfogar Fogmaterial Terminologi SS 02 15 82 1980 Byggmaterial Provning Vattenånggenomgångsmotstånd SSEN 12086 1997 Värmeisoleringsprodukter för byggnader Bestämning av permeabilitet för vattenånga Funktioner SSEN 1026 2000 Fönster och dörrar Lufttäthet Provningsmetod SSEN 12207 2000 Fönster, dörrar Lufttäthet Klassificering SSEN 12211 2000 Fönster och dörrar Motstånd mot vindlast Provningsmetod SSEN 12210 2000 Fönster och dörrar Motståndsförmåga mot vindlast Klassificering NT BUILD 116 1980 Windows, windowdoors, external doors, fascades: Pulsating air pressure test Ljud SS 025266 1989 Byggakustik Mätning av ljudisolering hos fönster, dörrar och andra byggnadsdelar i yttervägg Tillägg till högtalarmetoden beskriven i ISO 140/5 Fältmätningar EN ISO 1403 kustik Mätning av luftljudsisolering av byggelement Del 3 bestämning av ljudvärde EN ISO 7171 kustik Klassning av ljudreduktion Del 1 klassning av luftljudisolering (R w värde) NT cou 061 1987 Windows: Traffic noise reduction indices NT COU 073 1989 Doors, windows and glazings: Sound reduction index Brandmotstånd SSEN 13631 1999 Provning av brandmotstånd Del 1: llmänna krav SSEN 16341 2000 Provning av brandmotstånd för dörrkonstruktioner Del 1: Dörrar, portar, jalusier och luckor Inbrottssäkerhet SSENV 1627 1999 Fönster och dörrar Inbrottsskydd Krav och klassindelning SSENV 1628 1999 Fönster och dörrar Inbrottssäkerhet Statisk last Provmetod SSENV 1629 1999 Fönster och dörrar Inbrottsskydd Provningsmetod Dynamisk belastning SSENV 1630: 1999 Fönster och dörrar Inbrottsskydd Provningsmetod Handpåverkan RUS 200:3 Regler för mekaniskt inbrottsskydd. 8 (10)
Bilaga 2: Materialegenskaper för värme och fukttransport i byggmaterial Värme och fuktparametrar, riktvärden. Material Betong, K30 Lätt Densitet ρ [kg/m 3 ] 2300 500 Värmekapaciti vitet c [J/kgK] 1000 Värmeledning λ [W/mK] 1.2 0.15 Ånggenomsläpplighet δ v 10 6 [m 2 /s] RF 3570%: 0.120.25 RF 7080%: 0.200.50 RF 8090%: 0.551.60 RF 9095%: 1.754.8 RF 3570%: 2.12.8 RF 7080%: 2.12.8 RF 8090%: 2.93.5 RF 9095%: 4.64.7 Referens Cementbruk RF 3570%: 0.2 RF 7080%: 0.2 RF 8090%: 0.5 RF 9095%: 1 Cellplast, EPS 20 RF 3595%: 0.91.4 XPS 25 RF 3595%: 0.170.23 Gipsskiva 900 1000 0.25 3.6 B Glas 2500 750 1.0 B Gummi, EPDM cellgummi Skumgummi 1200 400 70 1400 1500 Luft stillastående 1.23 1008 0.025 25 B Mineralull 30 1000 0.036 20 B Plywood 500 1600 0.13 0.9 B Polyuretan 25 1000 B Polypropylen 910 1800 0.22 B Tegel 1720 1000 0.6 2.75.5,B Träfiberisolering 50 1000 0.042 17 B Träfiberskiva, Porös Hård 700 900 Trä, Kvirke 500 1880 (torrt) 2380 (u=12%) 0.17 0.08 0.06 0.13 ( fibr) 0.30 ( fibr) 0.6 0.25 RF 3570%: 0.20.9 ( ) RF 7080%: 0.52.0 ( ) RF 8090%: 1.03.5 ( ) Trä, OSB 600 1700 0.14 B Vatten (10 C) 1000 4190 0.6 B Referenser:. Fukthandbok, Praktik & Teori, 1994. B. Lectures on Building Physics. Kompendium i Byggnadsfysik, vd för Byggteknik, KTH, 2000. C. Muntlig kommunikation, PerOlof Martinsson, Trelleborg Building Systems, 2001. B C B,B 9 (10)
Ånggenomgångsmotstånd, Z=d/δ, för skiktmaterial. Material Gipsskiva Invändig Utvändig Tjocklek d [mm] 13 mm 9 mm Ånggenomgångsmotstånd Z v 10 3 [s/m] RF 3570%: 5.67.2 RF 7080%: 5.67.2 RF 8090%: 4.14.3 RF 9095%: 2.53.2 RF 3570%: 2.73.5 RF 7080%: 2.73.5 RF 8090%: 2.73.5 RF 9095%: 2.73.5 Referens HDpolyeten, luftspaltbindande fuktspärr 0.5 >10000 Polyetenfolie 0.2 >2000 Spånskiva, 10 20 Träfiberskiva, Hård Halvhård Porös sfaltimpregnerad Oljehärdad 3.5 10 12 13 3.5 15 815 3 515 2070 Tätskiktspapp >1000 Vindskyddspapp <20 krylatlatexfärg Inomhusbruk Utomhusbruk 0.05 0.05 520 24 lkydfärgoljefärg 0.05 2575 Referenser:. Fukthandbok, Praktik & Teori, 1994. 10 (10)