pensionsskuldsskolan - pensionsavtal och redovisning inledning Den här pensionsskuldsskolan vänder sig till personer inom kommuner och landsting som genom sitt arbete kommer i kontakt med begreppen pensionsskuld och pensionskostnader. Pensionsskuldsskolan planeras att bestå av 7 lektioner med 4-5 veckors intervall. Lektionerna kommer att belysa olika aspekter av pensionsskulden. Lektionerna kommer att belysa olika aspekter av pensionsskulden. I grova drag kan skolan delas in i två huvuddelar. Den första delen berör grundläggande frågor, t.ex. hur pensionsskulden beräknas och hur den definieras. Den andra delen berör konsekvenserna av pensionsskulden, vad som händer på längre sikt och hur man kan hantera finansieringen av sina pensionsåtaganden. Till att börja med bör man slå fast att det inte bara är pensionsskulden som är intressant att studera, utan även pensionskostnaderna. Det är ju dessa som ska ställas mot utrymmet för att producera kommunala välfärdtjänster. Ett gemensamt namn för både pensionsskuld och pensionskostnader skulle kunna vara pensionsekonomi. I denna första lektion kommer vi att gå igenom de olika beståndsdelarna, som tillsammans utgör den samlade pensionsekonomin, med utgångspunkt från hur pensionerna hanteras i den kommunala redovisningen. Pensionerna i redovisningen balansräkningen På balansräkningens skuldsida redovisas skulder under två poster (kontoklasser), avsättningar och upplupna kostnader. Avsättningarna består av den del av pensionsskulden som är intjänad sedan 1998. Eftersom kommuner och landsting även betalar löneskatt på sina pensionsutbetalningar, görs också en avsättning för framtida löneskatt. Som en skuld redovisas även upplupna kostnader, d.v.s. sådana kostnader som hänförs till redovisningsåret men där själva betalningen görs efter årets slut. Numera finns där en större post i varje årsbokslut, premien för den avgiftsbestämda ålderspensionen, som betalas i mars året efter redovisningsåret. Till detta kommer löneskatt på dessa premier som en upplupen kostnad.
utanför balansräkningen Den del av pensionsskulden som är intjänad före 1998 redovisas som en ansvarsförbindelse, d.v.s. utanför balansräkningen (se nedan). resultaträkningen I resultaträkningen redovisas kostnader under tre poster. Utöver pensionskostnaderna redovisas en finansiell kostnad, som motsvarar ränteuppräkningen av pensionsskulden och sociala avgifter, som består av löneskatt. Pensionskostnaderna, som är den dominerande delen, kan delas in i en rad poster Pensionsförsäkringsavgifter, består av premier som betalas till något försäkringsbolag. Förändring av pensionsavsättning, ökning eller minskning av avsättningen i balansräkningen Pensionsutbetalningar Förvaltningsavgifter, avgifter till pensionsadministratör Avgiftsbestämd del, premier för avgiftsbestämd ålderspension. När väl redovisningen för året är avklarad är det emellertid inte helt enkelt att få en överblick av den samlade pensionsekonomin. En förklaring till detta är den redovisningsmodell för pensioner som tillämpas i den kommunala sektorn, blandmodellen. En annan förklaring är att området kommunala pensioner är komplext. I nästa avsnitt gör vi en genomgång av de kommunala pensionsavtalen och blandmodellen för att i sista avsnittet knyta ihop säcken. Kommunala pensionsavtal Den kommunala tjänstepensionen ger en inkomstförstärkning för anställda när de pensioneras utöver den allmänna pensionen. Särskilt betydelsefull är den kommunala tjänstepensionen för högavlönade, då den allmänna pensionen bara täcker inkomstdelar upp till 7,5 inkomstbasbelopp. Den kommunala tjänstepensionen ger endast ett mindre tillskott under detta tak och ett betydande tillskott därutöver. Förutom ålderspensionen finns ett kompletterande skydd för efterlevande vid dödsfall. I tidigare avtal fanns även skydd vid sjukdom. Utformningen av den kommunala redovisningen är starkt förknippad med pensionsbestämmelserna, både när det gäller utformningen av dagens regler och tidigare regler. Dagens kommunala pensionärer uppbär pension enligt alla dessa avtal (och även tidigare), vilket gör att en lång rad pensionsförmåner förekommer i kostnaderna och pensionsskulden. Dessutom har de som blivit sjuka eller avgått från sin anställning men fortfarande inte har uppnått pensionsåldern, rätt till en framtida förmån enligt de regler som gällde vid avgångstidpunkten. Därför är det nödvändigt att göra en genomgång av hur pensionsbestämmelserna har förändrats över tiden. I detta sammanhang räcker det att nämna de tre senaste pensionsavtalen. Vi kommer också att avgränsa oss till ålderspensionen, som kostnadsmässigt utgör den dominerande delen. Vissa delar av bestämmelserna har utelämnats, såsom övergångsregler och garantiregler, för att underlätta översikten. Det är krångligt nog ändå. PA - KL Detta avtal gällde mellan 1985 och 1997 och var i sin helhet ett förmånsbestämt system (se faktaruta 1), genom att pensionens storlek var uttryckt som en procentsats av de senaste årens löner. De som arbetade kvar till pensionsåldern fick en kompletterande ålderspension. En egenhet hos detta system är att det var ett bruttosystem, där förmånsnivån avsåg allmän pension och tjäntepension sammantaget. Mellanskillnaden mellan bruttonivån och den allmänna pensionen utgjorde den kompletterande tjänstepensionen. Nackdelen med detta system var att det dels var krångligt att administrera och dels var volatilt. En liten förändring i den allmänna pensionen fick en stor effekt på den kommunala pensionen. Syftet med denna konstruktion var å andra sidan att ge en förstärkt trygghet för den anställde.
De som inte arbetade kvar till pensionsåldern utan slutade tidigare fick istället en livränta. Inom offentliga sektorn fanns en särskild överenskommelse, sistahandsansvar, som innebar att den senaste offentliga arbetsgivaren tog hela kostnaden. Syftet med detta avtal var att minska administrationen av medförda pensionsrätter (se faktaruta 2). Ett annat avtal som är av betydelse idag är den så kallade Ädel-överenskommelsen. När äldreomsorgen fördes över från landstingen till kommunerna 1992 upprättades denna överenskommelse om kostnadsdelning, för att inte kommunerna skulle behöva ta hela pensionskostnaden i enlighet med sistahandsansvaret. Nedanstående tabell ger en översikt över olika typer av ålderspensionsförmåner sedan 1985. Tabellen är något förenklad. PA-KL PFA KAP-KL 1985-1997 1998-2005 2006- Brytpunktsförmån Intjänad pensionsrätt Intjänad livränta per 1997-12-31 (IPR97) per 2007-01-01 (ILR07) Avgångsförmån Livränta (LR) Kompletterande ålderspension (KÅP) Livränta (LR) Ålderspension före 65 Bruttopension (BP) Särskild Särskild ålderspension (SÅP) avtalspension (SAP) Avgiftsbestämd ålderspension från 65 Pensionsbehållning (PBH) Avgiftsbestämd Individuell del (ID) ålderspension (AÅP) Förmånsbestämd ålderspension från 65 Kompletteringspension (KP) Kompletterande Förmånsbestämd ålderspension (KÅP) ålderspension (FÅP) PFA PA-KL ersattes 1998 av ett nytt pensionsavtal, PFA. Syftet var att ersätta bruttosystemet med ett nettosystem samtidigt, som man ville ta ett steg mot ett avgiftsbestämt system. Alla som var anställda 1997-12-31 fick sin intjänade pensionsrätt omvandlad till en ny förmån, Intjänad pensionsrätt 971231. På så sätt kunde man få ett avslut av äldre tiders krångliga pensionsavtal och det blev mer tydligt för de anställda vilken förmån man tjänat in. Ålderspensionen i PFA bestod av två delar; en avgiftsbestämd del (individuell del, ID) som omfattade alla samt en förmånsbestämd del för högavlönade (Kompletterande ålderspension, KÅP). Den avgiftsbestämda delen kunde till en början antingen avsättas i den egna balansräkningen eller så kunde premier betalas till ett försäkringsbolag. Efterhand övergick kommuner och landsting till att betala premier till försäkringsbolag. Ett mindre antal arbetsgivare har fortfarande i sin redovisning en avsättning för denna pension. För anställda som pensionerades före den ordinarie pensionsåldern fanns en speciell förmån, särskild ålderspension (SÅP), omfattande personal i räddningstjänsten och anställda som pensionerades tidigare enligt särskild överenskommelse. KAP - KL PFA ersattes 2006 med KAP-KL. Syftet var främst att bryta den starka kostnadsutveckling, som kopplingen till det förhöjda prisbasbeloppet i det tidigare avtalet innebar. I takt med de anställdas reallöneökningar var det allt fler som passerade brytpunkten för rätt till KÅP. Ett annat syfte var att ta ytterligare ett steg mot ett avgiftsbestämt system. I likhet med PFA består ålderspensionen av två delar, en avgiftsbestämd del som omfattar samtliga anställda och en förmånsbestämd del som omfattar högavlönade. Den avgiftsbestämda delen benämns Avgiftsbestämd ålderspension (AÅP) och den förmånsbestämda benämns Förmånsbestämd ålderspension (FÅP).
De som slutar före ordinarie pensionsålder erhåller en livränta (LR). För räddningstjänstpersonal och anställda som pensioneras enligt särskilda överenskommelser före ordinarie pensionsålder finns förmånen Särskild avtalspension (SAP). Den blandade modellen I den privata sektorn tas normalt kostnaden för pensionerna i samband med intjänandet av pensionsrätterna, antingen genom premier till ett försäkringsbolag eller genom avsättningar i den egna balansräkningen. Den privata sektorn har därigenom fonderat sina pensionsåtaganden, genom avsättningar under en lång rad av år. Det kommunala pensionssystemet var i likhet med det allmänna pensionssystemet ett renodlat fördelningssystem fram till 1980-talet. Kostnaderna togs i samband med utbetalningen av pensionerna och inga avsättningar gjordes när pensionerna tjänades in. Det allmänna pensionssystemet har nyligen reformerats för att bättre stå emot framtida demografiska påfrestningar, genom ändrade förmånsregler och en ökad grad av fondering (genom premiepensionen). Ett motsvarande behov finns i kommunsektorn. Att byta från ett fördelningssystem till ett fonderat system innebär emellertid att någon generation får ta dubbla kostnader under en övergångsperiod, dels för dagens intjänande av pensionrätter och dels för tidigare intjänade pensionsrätter. Ju snabbare övergång desto större belastning på denna generation. Som ett exempel kan nämnas att om man skulle gå över till ett system som är fonderat med någon form av finansiella tillgångar på ett år, skulle skatten behöva höjas eller verksamhetskostnaderna minskas motsvarande pensionsskuldens storlek. En annan metod är att bokföra pensionsskulden och samtidigt minska det egna kapitalet. Eftersom kommunernas tillgångar främst består av ickelikvida anläggningar med lågt marknadsvärde och inte genererar någon avkastning, innebär en sådan metod ingen reell fondering. Övergången till den blandade modellen var ett sätt att lindra den ekonomiska bördan i samband med införandet av balanskravet år 2000. Benämningen blandad modell syftar på att man blandar ett fördelningssystem och ett fonderat system. Pensionsförmåner som är intjänade tom 1997-12-31 ingår i ett fördelningssystem och övriga förmåner ingår i ett fonderat system. Skuld och kostnader - beståndsdelar Pensionsskulden för förmåner som är intjänade t.o.m. 1997-12-31 redovisas, som nämnts ovan, inte i balansräkningen, utan tas upp som en ansvarsförbindelse. Kostnaden för dessa förmåner består av pensionsutbetalningen. Om kommunen vill kan kostnaden för dessa åtaganden tas tidigare genom s k inlösen i försäkringsbolag. I sådant fall utgörs kostnaden av försäkringspremien. För den avgiftsbestämda delen består kostnaden av premierna som betalas till den valcentral som förmedlar premierna till de fonder i de försäkringsbolag som individerna valt. För övriga förmånsbestämda delar utgörs kostnaden av de avsättningar som görs för nytt pensionsintjänande. I redovisningen beräknas kostnaden som förändring av pensionsavsättning plus utbetalning av pensioner injänade from 1998. Utbetalning av pensioner utgör ingen kostnad i sig, utan är egentligen en amortering på pensionsavsättningen. Räntedelen av förändringen av pensionsavsättningen redovisas som en finansiell kostnad, eftersom den betraktas som en lånekostnad och inte som en verksamhetskostnad. Om kommunen försäkrar dessa åtaganden består kostnaden av premier till ett försäkringsbolag.
Sammanfattningsvis består pensionskostnaden av tre huvuddelar: 1. Utbetalning av pensionförmåner intjänade t.o.m. 1997-12-31 2. Premie för avgiftsbestämd pension 3. Avsättning för förmånsbestämd pension Därtill kommer eventuella försäkringspremier, förvaltningsavgifter till pensionsadministratör etc. Sammanfattningsvis hanteras pensionsskulden på två olika sätt: 1. Förmåner intjänade före 1998 tas upp som en ansvarsförbindelse 2. Förmåner intjänade from 1998 redovisas som en avsättning i balansräkningen Faktaruta 1. Förmånsbestämd och avgiftsbestämd ålderspension En förmånsbestämd pensions beräknas utifrån t.ex. ett genomsnitt av de sista årens löner. Ett sådant system kan sägas var tryggt för den anställde som garanteras en viss inkomstnivå i förhållande till vad han är van vid. Om den anställde gör karriär under loppet av sitt arbetsliv och därmed får högre lön ökar också pensionen i motsvarande mån. För arbetsgivaren blir istället kostnaden osäker med ett sådant system. I ett avsättningsbestämt system är kostnaden för pensionen känd genom de premier som betalas. Pensionens storlek bestäms främst av den tillväxt på det insatta kapitalet som försäkringsbolaget genererar. Ett sådant system kan sägas vara tryggare för arbetsgivaren, genom att kostnaden är känd på förhand, och mindre tryggt för den anställde eftersom den framtida pensionens storlek är osäker. Faktaruta 2. Medförd pensionsrätt Om en anställd avgår från sin anställning hos en arbetsgivare och har tjänat in en pensionsrätt i ett förmånsbestämt system registreras förmånens storlek och den tid som ligger grund för förmånen hos pensionsadministratören. Om den anställde påbörjar en ny anställning hos en ny arbetsgivare kan den tidigare pensionsgrundande tiden få tillgodoräknas vid beräkningen av pensionsintjänandet hos den nya arbetsgivaren samtidigt som den medförda pensionen avräknas. En sådan medförd pensionsrätt förekommer t.ex. mellan kommunala arbetsgivare med samma pensionsavtal. Faktaruta 3. Basbelopp och indexering Alla kommunala pensionsförmåner som utbetalas indexeras med prisbasbeloppet, som följer den allmänna prisutvecklingen i Sverige. Det finns också ett inkomstbasbelopp som följer löneutvecklingen i samhället. Det används t.ex. för indexering av den gräns för när en förmånsbestämd ålderspension tjänas in. Det används också för indexering av förmånen Intjänad pensionsrätt 1997-12-31 fram till pensioneringstidpunkten. Förutom dessa basbelopp finns ett förhöjt prisbasbelopp som i likhet med prisbasbeloppet följer den allmänna prisutvecklingen men har en något högre nivå. Det användes bl.a. i det föregående kommunala pensionsavtalet PFA åren 1998-2005. skandia.se