Om begreppet underlägsen ställning i 36 avtalslagen.

1 Skriftligt arbete, Handelsrätt D, 10 poäng Om begreppet underlägsen ställning i 36 avtalslagen. Marianne Wiklander Handledare: Kjell Adolfsson Ht 2003 UPPSALA UNIVERSITET INSTITUTIONEN FÖR HANDELSRÄTT EKONOMIKUM, Kyrkogårdsgatan 10, Uppsala Postadress: Box 513, 751 20 Uppsala. Tel 018-471 12 42

2 Sammanfattning. I denna uppsats utforskas vad som enligt främst rättspraxis från Högsta Domstolen beskriver den underlägsna ställning som omnämns i 36 avtalslagen. Den ansats som valts är att granska domskälen utifrån vad som kan anses utgöra underlägsen ställning ifråga om förhandlingsstyrka, förhandlingsförmåga och avtalet. Granskningen innebär att innehållet i de tre begreppen förhandlingsstyrka, förhandlingsförmåga och avtal ges av vad som uttalas i domskälen. För att ge perspektiv till det som sägs i rättspraxis betraktas de tre begreppen med avseende på vad som diskuteras i förarbeten till 36 avtalslagen samt i andra därtill knutna rättskällor. Uppsatsen utmynnar i slutsatsen att underlägsen är den avtalspart som: - i fråga om förhandlingsstyrka står i beroendeställning till motparten eller har minst resurser. - i fråga om förhandlingsförmåga har minst möjlighet att formulera avtalsvillkoren eller beakta deras konsekvenser. - i fråga om avtalet ensidigt missgynnas av avtalsvillkoren. Risken för oskälighet på grund av parts underlägsenhet kan vara överhängande i åtminstone fem avseenden: - Någon av parterna intar en oacceptabelt underlägsen ställning jämförbar med de uppräkningar som anges i paragraferna 28 31 i avtalslagen. - Någon av parterna uppvisar likheter med någon av de skyddsvärda grupperna konsument, arbetstagare och/eller småföretagare. - Den underlägsne parten har behov av skydd med avseende på avtalsförhållandet. - Det finns omständigheter vilka kan innebära svåra konsekvenser för speciellt den underlägsne parten. - Avtalet innehåller klausuler av typen: förfalloklausul, prisklausul, vitesklausul, friskrivningsklausul, skiljeklausul.

3 Förkortningslista. Förkortning AD AVLK AVLN AvtL AvtL 36 BrB HD HovR MD NJA Prop SOU Fullständig beteckning Arbetsdomstolen Lag om avtalsvillkor i konsumentförhållanden Lag om avtalsvillkor mellan näringsidkare Avtalslagen Avtalslagen 36 (Generalklausulen) Brottsbalken Högsta Domstolen Hovrätt Marknadsdomstolen Nytt Juridiskt Arkiv Proposition Statens offentliga utredningar

4 Innehåll 1 INLEDNING... 6 1.1 BAKGRUND... 6 1.2 PROBLEMFORMULERING... 7 1.3 SYFTE... 8 1.4 AVGRÄNSNINGAR... 8 1.5 METOD... 8 1.5.1 Studie av rättsfall.... 8 1.5.2 Analysen.... 9 1.5.3 Diskussionen... 9 1.6 KÄLLKRITIK... 10 2 RÄTTSFALLSSTUDIE... 10 2.1 URVAL AV RÄTTSFALL... 10 2.1.1 Översiktlig förstudie över existerande praxis... 10 2.1.2 Slutsatser från förstudien och val av rättsfall... 11 2.2 RAMVERK FÖR RÄTTSFALLSSTUDIE.... 12 2.2.1 Analys av rättsfallet NJA 1979 s 666.... 12 2.2.2 Slutsatser från rättsfallsanalysen och definition av ramverk... 13 2.3 GRANSKNING AV RAMVERK... 14 2.3.1 Min kommentar till ramverket... 15 2.3.2 Hur förhåller sig ramverket till tillämpningsmodeller i doktrinen.... 16 2.3.3 Vad i propositionen till AvtL 36 berör ramverket?... 22 2.3.4 Slutsatser från granskningen av ramverket... 26 2.4 FÖRDJUPAD RÄTTSFALLSSTUDIE... 28 2.4.1 NJA 1983 s 332 Fråga om tillämpning av AvtL 36 i samband med borgensåtagande.... 28 2.4.2 NJA 1986 s 388 Fråga huruvida arbetstvist samt om skiljeklausul är oskälig... 29 2.4.3 NJA 1987 s 639 Tillämpning av AvtL 36 på skiljeklausul i avtal mellan näringsidkare... 30 2.4.4 NJA 1992 s 290 Tillämpning av AvtL 36 på skiljeklausul i franchiseavtal... 31 2.4.5 NJA 1999 s 408 Tillämpning av AvtL 36 på generell proprieborgen.... 32 2.4.6 NJA 2000 s 538 Skiljeförfarande och tystnadsplikt.... 33 2.4.7 NJA 1984 s 229 Tillämpning av AvtL 36 på villkor i företagsförsäkring.... 33 2.4.8 NJA 1982 s 230 Tillämpning av AvtL 36 på preliminärt bodelningsavtal... 33 2.4.9 NJA 1983 s 510 Tillämpning av AvtL 36 på skiljeklausul i avtal mellan näringsidkare och konsument... 34 2.4.10 NJA 1994 s 712 Tillämpning av AvtL 36 på villkor för en på kollektivavtal grundad tjänstegrupplivförsäkring... 34 2.4.11 Rättsfallen NJA 1989 s 346, 1988 s 230, 1994 s 381... 35 2.4.12 Slutsatser från den fördjupade rättsfallsstudien... 35 3 DISKUSSION... 37 3.1 OMSTÄNDIGHETER SOM BEAKTAS VID OSKÄLIGHETSBEDÖMNING.... 37 3.2 PARTSSTÄLLNINGEN, EN SPECIELL OMSTÄNDIGHET... 37 3.3 DOMSUTSLAGETS BEROENDE AV AVVÄGNINGEN MELLAN PARTSSTÄLLNINGEN OCH ÖVRIGA OMSTÄNDIGHETER.... 39 3.3.1 Första varianten... 39 3.3.2 Andra varianten... 39

5 3.3.3 Tredje varianten.... 40 3.4 PARTSSTÄLLNINGENS BETYDELSE FÖR OSKÄLIGHET... 40 3.5 EN DEFINITION AV UNDERLÄGSEN STÄLLNING... 41 3.6 EN GRADERING AV UNDERLÄGSEN STÄLLNING.... 42 4 SLUTSATSER... 46 5 OBESVARADE FRÅGOR... 47 KÄLLFÖRTECKNING... 48 BILAGOR... 50 BILAGA 1. FÖRSTUDIEN.... 50 5.1.1 Sammanfattning av resultaten... 53

6 1 Inledning 1.1 Bakgrund En, som det verkar, allmän princip i Sverige är att man i möjligaste mån skall försöka skydda de svagare i samhället. I Sverige har, åtminstone sedan sekelskiftet, funnits rörelser som i sig har drag av olika typer av strävan efter ökad jämlikhet och rättvisa mellan olika grupper i samhället. Som exempel kan nämnas: studieförbund som ABF och TBV i fråga om utbildning; nykterhetsrörelsen som verkar för social välfärd; fackföreningsrörelser vilka arbetar för bättre villkor i arbetslivet. Denna inställning, att svagare samhällsgrupper skall skyddas, har bland annat inverkat på lagstiftningen på många områden, anser jag. Några exempel är lagstiftning som rör barns rättigheter samt utsatta grupper inom arbetslivet. En viktig princip inom avtalsrätten är avtalsfriheten, vilken i princip handlar om att var och en själv skall kunna bestämma om avtal skall ingås, med vem avtalet skall ingås och vilket innehåll avtalet skall ha 1. I svensk rätt finns emellertid ett antal lagar vilka inskränker avtalsfriheten. Inskränkningarna har i regel som syfte att skydda svagare part. För att förhindra missbruk av överlägsen ställning i ett avtalsförhållande gentemot den av parterna vilken intar en underlägsen ställning, har ett antal lagar införts. Ett exempel är Konsumentköplagen vars syfte är att skydda konsumenten i fråga om köp. Ett annat exempel är Lag (1984:292) om avtalsvillkor mellan näringsidkare vilken i 2 talar om behovet av skydd för den som intar en underlägsen ställning i avtalsförhållandet. I 3 i Lag (1994:1512) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden, finns skyddet av svagare part. Nämnda lag säger nämligen att om avtalsvillkor är oskäliga gentemot konsumenten kan de helt enkelt förbjudas. För mera allmänna avtalsrättsliga fall finns regler i Avtalslagen (AvtL), främst i 3 kap Om rättshandlingars ogiltighet som skyddar svagare part. Det är då fråga om rättshandlingar vilka genomförts genom tvång (AvtL 28 29 ), svek (AvtL 30 ) eller utnyttjande av någons underläge (AvtL 31 ). Avtalsvillkoren får dessutom inte heller vara sådana att de kan betraktas som ogiltiga på grund av omständigheter vid tillkomst (AvtL 33 ) eller oskäliga (AvtL 36 ). Förutom lagar har domstolarna länge haft möjlighet att med tolkning komma tillrätta med oskäliga avtalsvillkor, exempelvis finns den sak oklarhetsregeln vilken innebär att en oklar avtalstext skall tolkas till nackdel för dess författare. Minimumregeln innebär att en part inte skall påläggas större förpliktelser än vad som gäller enligt den mest förmånliga tolkningen. 2 Utfyllnad är en annan teknik som används då avtalet är ofullständigt i något avseende. För att kunna hantera oskäliga villkor i allmänhet inom förmögenhetsrätten 3, dvs inte bara i fråga om avtalsvillkor, finns AvtL 36 vilken lyder: Avtalsvillkor får jämkas eller lämnas utan avseende, om villkoret är oskäligt med hänsyn till avtalets innehåll, omständigheterna vid avtalets tillkomst, senare inträffade förhållanden och omständigheterna i övrigt. Har villkoret sådan betydelse för avtalet att det icke skäligen kan krävas att detta i övrigt skall gälla med oförändrat innehåll, får avtalet jämkas även i annat hänseende eller i sin helhet lämnas utan avseende. Vid prövning enligt första stycket skall särskild hänsyn tagas till behovet av skydd för den som i egenskap av konsument eller eljest intager en underlägsen ställning i avtals- 1 National Encyklopedin 2 Lehrberg, Avtalstolkning, s 25 3 von Post, 36 Avtalslagen, s 30

7 förhållandet. Första och andra styckena äga motsvarande tillämpning i fråga om villkor vid annan rättshandling än avtal. I fråga om jämkning av vissa avtalsvillkor i konsumentförhållanden gäller dessutom 11 lagen (1994:1512) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden. Lag (1994:1513). Syftet med AvtL 36 är att ge domstolarna större möjligheter att ingripa i oskäliga avtalsförhållanden och då speciellt med tanke på behovet av skydd för svagare part. 4 Det handlar inte om huruvida en avtalspart hör till en viss kategori, t ex konsumenter, utan om en part är underlägsen motparten i avtalsförhållandet. 5 En tänkbar möjlighet är att den svagare parten kan utnyttja AvtL 36 som påtryckningsmedel vid förhandlingar med en överlägsen part. 6 1.2 Problemformulering I praxis, förarbeten men även inom doktrinen är främst tre uttryck vanliga för att beskriva avtalsparters ställning relativt varandra. De tre uttrycken för partsställningen är underlägsen, överlägsen respektive jämbördig ställning. Samtliga partsställningar anger hur balanserat förhållandet mellan parterna är. Begreppsparet underlägsen-överlägsen uttrycker obalans medan jämbördig signalerar balans i partsförhållandet. Underlägsen ställning är den av partsställningarna som speciellt omnämns i lagen 7. Enligt AvtL 36 2 st skall vid prövning av avtalsvillkor särskild hänsyn tas till behovet av skydd för den som intar en underlägsen ställning i avtalsförhållandet. Men vad är innebörden i begreppet underlägsen ställning? I rättskällorna finns inga klara definitioner eller exempel angivna som beskriver vad man kan räkna som omständigheter vilka beskriver underlägsen ställning. Inte heller ges några tydliga riktlinjer för hur pass underlägsen en part måste vara för att ett avtal eller avtalsvillkor skall anses oskäligt. I förarbetena sägs uttryckligen att det lämnas till domstolspraxis att skapa vägledande riktlinjer för framtida tillämpning av AvtL 36. 8 I fråga om underlägsen ställning är det sålunda nödvändigt att utifrån praxis bilda sig en uppfattning om dels innebörden av underlägsen ställning dels hur man graderar underlägsen ställning. Underlägsen ställning kan förorsakas av olika omständigheter såväl ifråga om vad som händer i relationen mellan avtalsparter, skeenden som rör respektive parts interna situation samt händelser i omvärlden. Jag anser emellertid att det inte i första hand är avgörande att undersöka vad som eventuellt kan orsaka underlägsen ställning. Det viktiga är först och främst att kunna känna igen underlägsen ställning oberoende av vad som orsakar den. Därefter är det nödvändigt att kunna avgöra om den underlägsna ställningen är tillräckligt allvarlig för att ha någon betydelse för en oskälighetsbedömning enligt AvtL 36. När det gäller att avgöra graden av underlägsenhet som krävs för oskälighet är situationen komplex och svåröverskådlig på grund av att alla relevanta omständigheter skall beaktas. Det bör innebära att den underlägsna ställning som i en situation uppfattas som bagatellartad, i en annan situation anses mycket allvarlig. En förenklad modell av problemet är att utgå från antagandet att alla omständigheter som inte beskriver underlägsen ställning, sammantaget inte är 4 Adlercreutz, Avtalsrätt I, s 294 5 von Post, s 34 6 Adlercreutz, Avtalsrätt I, s 299 7 AvtL 36 2 st 8 Prop 1975/76:81, s 111.

8 mer avgörande än att partsställningen har betydelse för utslaget av en oskälighetsbedömning. Det innebär att övriga omständigheter inte diskuteras annat än möjligen kursivt. Det som vid studiet blir aktuellt är då om partsställningen kan bedömas som en försvårande eller en förmildrande omständighet. Eftersom praxis endast består av en ringa mängd relevanta rättsfall är det emellertid ändå svårt, kanske i princip omöjligt att dra några långtgående slutsatser ifråga om graderingen av underlägsen ställning. Eftersom svaret på en fråga kan påverkas av hur man söker svaret kan studiet av rättspraxis inte göras utan att samtidigt reflektera över hur rättsfallen betraktas. Att definiera en tydlig och genomtänkt referensram för rättsfallsstudiet är nödvändigt för att erhålla godtagbar signifikans hos resultatet av rättsfallsundersökningen. Sammanfattningsvis är det två frågor som jag söker svar på: Vad beskriver underlägsen ställning? Hur pass underlägsen skall en avtalspart vara för att ett villkor skall anses oskäligt? 1.3 Syfte Syftet med denna uppsats är att i rättskällorna utröna om det finns strukturer och samband vilka enligt den allmänna rättsuppfattningen karakteriserar underlägsen ställning. De funna sambanden skall tjäna som hjälpmedel vid uppskattning av risken för att ett avtal eller avtalsvillkor är oskäligt på grund av en parts underlägsenhet. 1.4 Avgränsningar Endast rättsfall från HD har varit föremål för rättsfallsstudiet. Det är tänkbart att ytterligare information skulle kunna erhållas från AD och MD fall, men det är de civilrättsliga tvister vilka nått Högsta Domstolen som jag valt att koncentrera mig på. Den partsställning som betraktats är den underlägsna. Jag har endast varit intresserad av att se vad som kan tänkas beskriva underlägsenhet. Vad som orsakar underlägsenhet har jag lämnat därhän. Det innebär att även om en omständighet skulle kunna betraktas som såväl en orsak till som beskrivning av underlägsen ställning, bortser jag från omständighetens orsakande verkan. Jag har inte studerat hur underlägsen ställning framstår i kombination med andra omständigheter vilka kan medföra oskälighet. 1.5 Metod 1.5.1 Studie av rättsfall. Jag studerar rättsfall där AvtL 36 varit aktuell med fokus på vad som rör underlägsen ställning 9. Avsikten är att söka kriterier för vad som kan anses vara underlägsen ställning samt att undersöka när underlägsen ställning är av betydelse för domslutet. 9 AvtL 36 2 st.

9 Generellt bygger jag successivt upp en metod för mitt rättsfallsstudium allt eftersom nya behov av kunskap framträder. Det innebär att jag arbetar iterativt och utvecklar metoden allt eftersom ämneskunskapen ökar och uppsatsarbetet fortskrider. Rättsfallsstudien består av olika moment, först en översiktlig förstudie där relevanta rättsfall söks och därefter en fördjupad studie av funna relevanta rättsfall. En beskrivning av vad som ingår i respektive huvudmoment följer i fortsättningen av detta avsnitt. Översiktlig förstudie. I detta inledande stadium studeras främst de sammanfattningar som redovisas von Post 10. Den översiktliga studien handlar om att i kortfattade ordalag identifiera vissa särdrag i rättsfallen genom att besvara följande frågor: - Vilka rättsfall är relevanta? - Vilka är parterna? - Vad är det för slags avtal? - Vad handlar tvisten om? - Vad är domslutet med avseende på AvtL 36? - Omnämns partsställning? Utifrån det resultat som fås genom förstudien väljs ett antal rättsfall ut för vidare studium. Fördjupad rättsfallsstudie. De genom förstudien valda rättsfallen granskas i detalj. I studien söks information som rör: - Kriterier för underlägsen ställning. - När och varför underlägsen ställning har betydelse för domslutet? Viktiga moment ifråga om den fördjupade rättsfallsstudien utgörs av: - Uppsättning av ramverk för rättsfallsstudien. Utifrån ett representativt rättsfall ställs ett ramverk upp som anger tänkbara kategorier för vad i domskälen som kan beskriva underlägsen ställning. - Granskning av ramverk. För att utröna ramverkets relevans görs en granskning av ramverket i ljuset av vad som sägs i förarbeten och doktrin. - Studie av rättsfallen med hjälp av ramverket. En mer detaljerad redovisning av studien ges i kapitel 2. 1.5.2 Analysen. Analysen består, förutom studium av valda rättsfall, av att sammanfatta de resultat jag erhållit i samband med rättsfallsstudien. 1.5.3 Diskussionen Med utgångspunkt från rättsfallsstudien besvarar jag de frågor som ingår i problemformuleringen 11. Metodiken i diskussionen bygger på ett härledande resonemang där jag med utgångspunkt från formuleringen i AvtL 36 stegvis går framåt i resonemanget. För varje steg anger jag exempelvis de olika vägar för resonemanget jag kan se samt vilka vägval, förenklingar och avgränsningar jag gör för att gå vidare i resonemanget. 10 von Post, s 309 322. 11 Avsnitt 1.2

10 1.6 Källkritik Två av de refererade böckerna är av äldre versioner än vad som finns tillgängligt i handeln. Den första är Adlercreutz bok Avtalsrätt I samt Malmström och Agells bok Civilrätt. 12 Eftersom jag i de fallen refererar till sådant vetande som inte förändras i sådan takt att det kräver dagsfärska källor, har jag i sådana fall nöjt mig med de äldre versioner som fanns i min ägo. 2 Rättsfallsstudie 2.1 Urval av rättsfall 2.1.1 Översiktlig förstudie över existerande praxis För att förstå omfattningen av rådande praxis gör jag en inledande förstudie. I detta inledande stadium studerar jag inte själva rättsfallen utan endast de sammanfattningar som redovisas av von Post 13. En sökning i rättsdatabaser är emellertid nödvändig för att komplettera informationen från von Post ifråga om vilka rättsfall som diskuterar partsställning. Den översiktliga studien handlar om att i kortfattade ordalag identifiera vissa särdrag i rättsfallen genom att besvara ett antal frågor. De valda frågorna är sådana som jag anser kan bidra till att belysa rådande praxis i en för uppsatsen relevant omfattning. Avsnittet är en sammanfattning av resultaten från förstudien. 14 Med hjälp av resultatet från förstudien väljer jag ut ett antal för denna uppsats relevanta rättsfall vilka jag kommer att studera närmare. 15 Vilka rättsfall är intressanta? Jag utgår ifrån att de rättsfall som i första hand kan komma i fråga är sådana som resulterat i HD-domar och som listats i Sveriges Rikes Lag 16, totalt 23 st. Utöver dessa kan andra rättsfall från HD vilka listats i vald litteratur 17, totalt 20 st, vara intressanta. I andra hand är rättsfall från AD, MD samt rättsfall från hovrätterna tänkbara att studera. Totalt har jag i denna förstudie behandlat 43 HD-fall. (Några av fallen är ofullständigt beskrivna i von Post, dvs parter är ej angivna, domslut är ej redovisade etc.) Eftersom redan antalet HD-fall är stort är min uppfattning att jag främst bör koncentrera mig på dessa. HD är dessutom prejudikatsinstans vilket också gör att jag anser att rättsfallsstudien i första hand bör koncentreras på relevanta HD-fall. När det gäller fallen från AD, MD samt HovR anser jag dem vara sekundära. De kan i och för sig innehålla intressant information men antalet rättsfall snabbt blir oöverskådligt. Efter en snabb genomgång i rättsdatabaser bedömer jag att en fördjupad studie av sådana rättsfall blir alltför tungrodd och tidskrävande i förhållande till värdet av den information jag kan få. Jag begränsar mig därför till att endast behandla rättsfall från HD. Vilka är parterna? I studien utgår jag från att parterna kan antas tillhöra en av tre olika typer av rättssubjekt: - Privat person, dvs fysisk person som har rättskapacitet. 18 12 Källförteckning. 13 von Post, s 309 322. 14 För en mera detaljerad redovisning av resultatet hänvisas till Bilaga 1. Förstudien. 15 Avsnitten 2.2 och 2.4. 16 Sveriges Rikes Lag 2003, Listning av rättsfall i anslutning till AvtL 36. 17 von Post, s 309-322. 18 Malmstöm & Agell, s 59.

11 - Privat organisation, dvs sammanslutning av personer som utgör en juridisk person. Exempelvis Förening, stiftelse och bolag. 19 - Offentlig organisation, exempelvis stat, kommun och landsting. 20 Jag antar dessutom att parternas inbördes roller kan karakteriseras med någon av följande beskrivningar: - Med avseende på relation till en organisation kan en part vara antingen delaktig eller utomstående. - Med avseende på själva avtalsförhållandet kan en part vara näringsidkare, konsument eller enskild (dvs varken näringsidkare eller konsument men väl köpare, säljare eller annan typ av part) - Tredje man, dvs någon som berörs av avtalet utan att vara part. Jag har funnit att till största delen rör de i HD behandlade rättsfallen tvister där privatpersoner och/eller privata organisationer är inblandade. Antalet rättsfall där näringsidkare är inblandade är sammanlagt 25 st, för enskilda rör det sig om 16 st och konsumenter är inblandade i 11 st. Rättsfallen rör sålunda ofta tvister med näringsidkare inblandade. I övrigt är parterna delaktiga i tvist antingen i egenskap av enskilda eller konsumenter. Åtminstone 4 fall rör tvister mellan en organisation och dess medlemmar. Vad är det för slags avtal? Avtalet anses i denna uppsats vara av det slag som konstateras i och med den rättsliga prövningen. Flest rättsfall rör entreprenadkontrakt, därutöver förekommer främst arrendekontrakt, försäkringsavtal, borgensåtaganden, köp av fastigheter och avtal som rör bedrivande av näringsverksamhet. Vad handlar tvisten om? Den klart viktigaste tvistefrågan rör skiljeklausuler. Vad är domslutet med avseende på AvtL 36? Åtminstone 16 rättsfall har medfört jämkning, ogiltighet eller att klausul lämnats utan avseende. I 20 fall har åberopande i enlighet med AvtL 36 inte vunnit bifall. Omnämns partsställning? (T e x underlägsen eller överlägsen ställning.) Endast i ett fåtal rättsfall omnämns partsställningen. 2.1.2 Slutsatser från förstudien och val av rättsfall Med ledning av vad som sagts i avsnitt 2.1.1 kan parterna sägas utgöras av privatpersoner och/eller privata organisationer. Relationerna består främst av näringsidkare, i många fall med en motpart som är antingen konsument eller enskild. Avtalstyperna varierar men tvistefrågan rör ofta skiljeklausulerna. I ungefär lika många fall har man vunnit respektive ej vunnit bifall för tillämpning av AvtL 36 på tvistefrågan. Underlägsen ställning verkar för det mesta inte vara det avgörande för domsluten. Eftersom underlägsen ställning är fokus för uppsatsen kommer de rättsfall som enligt förstudien omnämner partsställning att behandlas i den fördjupade rättsfallsstudien. Av de rättsfall som någon gång nämner partsställningen, har jag valt ut de som i domskälen ger information 19 Hemström, kapitel 1 samt Malmström & Agell, s 270. 20 Hemström,kapitel 1 samt Malmström & Agell, s 269.

12 om partsställningens beskaffenhet och eventuellt om betydelsen för domslutet. De rättsfall som därmed är aktuella för den fortsatta studien är fjorton rättsfall från Högsta Domstolen. 21 Jag kommer i den fördjupade rättsfallsstudien att presentera rättsfallen utifrån vad som ges i de redovisningar som finns i NJA. 2.2 Ramverk för rättsfallsstudie. Den fördjupade studien av rättsfall handlar främst om att finna kategorier som kan användas för att beskriva de skäl som i rättspraxis varit avgörande vid bedömningen av underlägsen partsställning. Det material jag bedömer som lämpligt att studera är de utsagor som finns i HD:s domskäl. Jag kommer inledningsvis att utgå från min analys av rättsfallet NJA 1979 s 666. Rättsfallet ger en hel del information ifråga om vad som enligt rättspraxis ingår i begreppet underlägsen ställning. Med utgångspunkt i analysen av NJA 1979 s 666 formulerar jag ett ramverk av kategorier vilket jag använder för studien av de återstående rättsfallen. 2.2.1 Analys av rättsfallet NJA 1979 s 666. Rättsfallet i sammandrag: Rättsfallet NJA 1979 s 666 rör frågan om tillämpning av AvtL 36 på skiljeklausul i avtal mellan näringsidkare. Designern Carleric G stämde företaget Skandinaviska Aluminiumprofiler Aktiebolag (SAPA) för avtalsbrott och yrkade skadestånd. SAPA åberopade en skiljeklausul i aktuellt avtal som sade att tvister skulle avgöras genom skiljedom. SAPA yrkade att G:s talan skulle avvisas. Skiljeklausulen i avtalet löd: Tvister i anledning av detta avtal och till detta fogade bestämmelser samt tvister rörande däri omförmälda och därav hänflytande rättsförhållanden med vad däri äger samband skola avgöras enligt svensk lag efter säljarens val av svensk allmän domstol eller genom skiljedom enligt svensk lag. TR:n avvisade G:s talan och HovR:n lämnade G:s besvär om att undanröja TR:ns beslut utan bifall. Målet avgjordes slutligen i HD som undanröjde domstolarnas beslut och visade målet tillbaka till TR:n för erforderlig behandling. Analys av HD:s domskäl. I HD:s domskäl tar föredraganden upp ett antal omständigheter som anses tala för G. I HD:s domskäl rörande underlägsen ställning skönjer jag en struktur. Strukturen kan sammanfattnigsvis beskrivas som att en part anses underlägsen ifråga om omständigheter rörande förhandlingsstyrka, förhandlingsförmåga och avtalet. Med förhandlingsstyrka menar jag de omständigheter som gör att en part kan genomdriva förmånliga villkor för egen räkning. Sådana omständigheter kan utgöras av exempelvis en parts ekonomiska styrka, partens roll som näringsidkare eller privatperson samt hur markna- 21 De fjorton rättsfallen är: NJA 1979 s 666; NJA 1983 s 332; NJA 1986 s 388; NJA 1987 s 639; NJA 1988 s 230; NJA 1992 s 290; NJA 1989 s 346; NJA 1994 s 381; NJA 1999 s 408; NJA 2000 s 538; NJA 1984 s 229; NJA 1982 s 230; NJA 1983 s 510; NJA 1994 s 712.

13 den ser ut i fråga om tillgång och efterfrågan på varor och tjänster. Förhandlingsförmåga anser jag vara en avtalsparts förmåga att formulera och förstå avtalets uppbyggnad och innehållet i dess enskilda klausuler. Kategorin avtal karakteriseras av exempelvis språk, tydlighet i formuleringarna samt balansen mellan fördelar och nackdelar för respektive part. De tre uttrycken förhandlingsstyrka, förhandlingsförmåga och avtalet betraktar jag härefter som tre kategorier under vilka domskälen kan sorteras. Under kategorin förhandlingsstyrka sorterar jag det HD skäl som ger information om parternas roller, dvs att rättsfallet 22 handlar om två näringsidkare vilka ej intagit jämbördig ställning vid avtalets ingående. Hit räknar jag också konstaterandet att G har begränsade ekonomiska möjligheter. Enligt HD kan små ekonomiska resurser hindra en avtalspart att göra gällande sina rättigheter vid en tvist i enlighet med skiljeklausulen. Skäl som rör marknadssituationen för parterna anser jag också hör hemma under kategorin förhandlingsstyrka. När det gäller marknadssituationen för de två näringsidkarna fann HD att endast två företag i landet kunde utföra de legoarbeten G behövde för sin produktion. SAPA var enda företag som lämnade offert på G:s begäran. Det innebar att G inte hade något annat svenskt företag att vända sig till. SAPA var dessutom ett etablerat företag på marknaden. Att G var angelägen att få sina varor bör ha givit SAPA starkare position vid förhandling med G. HD tar också upp förhållanden som varit aktuella vid själva förhandlingarna. Dessa förhållanden sorterar jag under kategorin förhandlingsförmåga. Först och främst hade SAPA stor erfarenhet av affärsförhållanden medan G var oerfaren i fråga om handelsavtal av aktuellt slag. Inga diskussioner hade förts angående skiljeklausulen i samband med avtalets ingående. Följden blev att G inte hade reflekterat tillräckligt över klausulen och dess betydelse i kostnadshänseende. När det gäller avtalet anges i domskälen att om avtalet ger den starkare parten ensidig rätt att ensidigt bestämma om användandet av skiljemannaförfarande kan det bli oskäligt. Att förfaringssättet vid tvist inte bestäms i avtalet utan beror av ställningstagande i framtiden medför risk att tänkbara konsekvenser vid tvist inte beaktas vid avtalets ingående. Skiljeklausulen fanns intagen i ett formulär med allmänna försäljnings- och leveransvillkor som var tryckt på baksidan av offert och orderbekräftelse och hade därför, enligt HD, ingen framträdande placering. Det är fråga om ett avtal mellan två näringsidkare där skiljeklausulen är föremål för tvist. 2.2.2 Slutsatser från rättsfallsanalysen och definition av ramverk HD:s domskäl diskuteras, efter vad jag kan uttolka, i stort sett utifrån perspektivet att uppräknade omständigheter medför underlägsen ställning för G med avseende på SAPA. Man talar i termer av exempelvis ej jämbördig ställning och svagare part. Av sammanhanget i domskälen framgår att de skäl som anges anses speciellt betydelsefulla eftersom partsställningen påverkas till G:s nackdel. I analysen 23 använde jag mig av de tre kategorierna förhandlingsstyrka, förhandlingsförmåga samt avtalet. Enligt min bedömning kunde HD:s domskäl hänföras till någon av de tre kategorierna. Under respektive kategori anser jag att de förekommande utsagorna kan klassificeras ytterligare med några sammanfattande rubriker. 22 NJA 1979 s 666 23 Avsnitt 2.2.1

14 Förhandlingsstyrka. Förhandlingsstyrka handlar om de omständigheter som gör att en part kan genomdriva förmånliga villkor för egen räkning. I fråga om förhandlingsstyrka döljer sig i domskälen nyckelorden partsroll, ekonomisk styrka samt marknadsställning. Partsroll handlar, med hänvisning till den klassificering jag gjorde vid analysen av HD:s domskäl, om vilka avtalsmässiga roller parterna har i ett avtalsförhållande, det kan exempelvis vara rollen som arbetstagare, konsument eller näringsidkare. Ekonomisk styrka handlar om vilka ekonomiska resurser en avtalspart förfogar över. Marknadssituationen handlar om bland annat konkurrens samt tillgång och efterfrågan på varor och tjänster. Förhandlingsförmåga. Förhandlingsförmåga vill jag definiera som en avtalsparts förmåga att formulera och förstå avtalets uppbyggnad och innehåll. När det gäller förhandlingsförmåga bör, enligt min uppfattning, utsagorna i domskälen kunna struktureras under rubrikerna: förhandlingsmöjligheter; erfarenhet; kunskap; diskussion och insikt. Förhandlingsmöjligheter rör parternas möjligheter att formulera avtalet i enlighet med deras respektive behov, exempelvis medger tillämpning av standardavtal ofta små möjligheter till individuell anpassning. Den tid som finns till förfogande för förhandlingar bör också begränsa möjligheten till individuella avtal. Erfarenhet och kunskap är ytterligare två viktiga beståndsdelar i en förhandling, anser jag. Tillfälle och tid för att diskutera och begrunda avtalsvillkor och deras konsekvenser anses betydelsefullt att ta hänsyn till. Avtalet. Utsagor rörande avtalet bör, i mitt tycke, kunna täckas av rubrikerna: Balans; Tillförlitlighet ifråga om tillämpning; Tydlighet; Typ. Balans har att göra med jämvikten mellan parternas respektive fördelar, nackdelar och prestationer till följd av avtalet. Tillförlitlighet i fråga om tillämpning handlar exempelvis om att avtalet är väldefinierat ifråga om tillämpning och inte beror av framtida ställningstaganden. Med tydlighet menar jag hur välformulerade ett avtal är ifråga om språk, ordval och struktur. Viktiga avtalsvillkor bör tydligt framgå och inte stå i skymundan. Avtalstypen 24 kan ha betydelse för vilka avtalsvillkor som kan tillåtas samt vilka lagrum som är aktuella. Den nu beskrivna modellen för klassificering av domskäl från NJA 1979 s 666 vilka bland annat markerar underlägsen ställning kommer att vara utgångspunkten för den fortsatta studien av rättsfall. 25 2.3 Granskning av ramverk Det uppställda ramverket 26 är i fortsättningen det verktyg jag använder för den fördjupade rättsfallsstudien 27. I detta avsnitt kommenterar jag min uppfattning om vad jag anser ramverket omfattar, dess begränsningar. För att skapa mig en uppfattning om hur det uppställda ramverket förhåller sig till förarbeten och doktrin samt i vad mån det är rimligt att använda för den fortsatta studien av rättsfall, granskar jag ramverket med avseende på förslaget i proposition 1975/76:81 till en ny generalklausul (AvtL 36 ). Jag undersöker också hur ramverket förhåller sig till olika tillämpningsmodeller för AvtL 36 sådana de presenteras i doktrinen. 24 I doktrinen och förarbeten till AvtL 36, behandlas vissa speciella avtalsvillkor för sig med avseende på vad som anses gälla ifråga om oskälighet. Se exempelvis von Post och Grönfors. 25 Avsnitt 2.4 26 Avsnitt 2.2.2 27 Avsnitt 2.4

15 2.3.1 Min kommentar till ramverket Ramverket bygger på ett enda rättsfall nämligen det första HD-fall, NJA 1979 s 666, som beaktade underlägsen ställning med avseende på AvtL 36. Det studerade fallet kan inte förväntas ge en vare sig fullständig eller slutgiltig definition på underlägsen ställning. I verkligheten torde det finnas en uppsjö av situationer och omständigheter som antingen är utslag av underlägsenhet eller som orsakar underlägsenhet. Av den anledningen är det naivt att uppfatta ramverket som att det skulle kunna ge en fullständig identifikation av underlägsen partsställning. Ramverket är istället utgångspunkten för det fortsatta studiet 28 av rättsfall. Det är därför inte osannolikt att övriga rättsfall 29 bidrar till att ramverket behöver modifieras och utvidgas. De tre huvudkategorierna i ramverket 30, förhandlingsstyrka, förhandlingsförmåga samt avtalet, rör konstruktionen av ett avtal samt det färdiga avtalet. Det som inte omfattas av ramverket är själva fullgörelsen av avtalet. Jag resonerar i det fallet så, att den tvist som redovisas i rättsfallet utgör en del av fullgörelsen. Fokus för mitt studium av rättsfall ligger på vad i domskälen som ryms inom ramverket. Sett på en tidsaxel berör ramverket de omständigheter som är aktuella från det att parterna börjar förhandla fram tills avtalet är slutet. Vad som föreligger innan förhandlingarna börjar eller efter avtalsslutet omfattas inte av ramverket. Jag skiljer mellan två typer av omständigheter, sådana som kan orsaka underlägsen ställning och sådana som utmärker eller är utslag av underlägsen ställning. 31 Den sistnämnda typen av omständighet, dvs vad som definierar eller beskriver underlägsen ställning, är aktuell för min studie. 28 Avsnitt 2.4 29 Avsnitt 2.1.2 30 Avsnitt 2.2.2 31 Även om en omständighet skulle kunna ses som både en orsak till och beskrivning av underlägsen ställning, bortser jag från omständighetens orsakande verkan. Se avsnitt 1.4.

16 Innan jag går vidare till nästa avsnitt ger jag följande illustrativa sammanfattning av ramverkets kategorier: Förhandlingsstyrka: - Partsroll (t ex konsument, arbetstagare, näringsidkare, privatperson, ) - Ekonomisk styrka - Marknadsställning (t ex monopolställning, tillhandahållare av sk nödvändig nyttighet) Förhandlingsförmåga: - Förhandlingsmöjligheter - Erfarenhet - Kunskap - Diskussion och insikt Avtalet: - Balans - Tillförlitlighet ifråga om tillämpning - Tydlighet - Typ 2.3.2 Hur förhåller sig ramverket till tillämpningsmodeller i doktrinen. I doktrinen finns ett flertal modeller tänkta som vägledning vid bedömning av oskälighet enligt AvtL 36. Vid en genomläsning har jag funnit att man i stort sett utgår från förarbeten samt i förekommande fall från domstolsavgöranden när man tecknar modellerna. Jag kommer därför endast att ge kortfattade beskrivningar av de moment som ingår i de olika tillämpningsmodellerna. Jag granskar ramverket 32 i anslutning till presentationen av respektive modell och anger till vilken del ramverket kan tänkas återfinnas i respektive modell. Von Post modell Von Post 33 ger en, i mitt tycke bra, sammanfattning av hur han av förarbetena 34 tolkar att generalklausulen 35 skall tillämpas vid en oskälighetsbedömning. Jag presenterar tillämpningsmodellen så som den redovisas av von Post: 32 Avsnitt 2.2.2 33 von Post, s 34 34 SOU 1974:83, prop 1975/76:81 35 AvtL 36

17 I Beakta omständigheter vid avtalets tillkomst II Beakta i avtalsinnehållet 1 Försök till kringgående av tvingande regler. 2 Tag hänsyn till värderingar och principer som lagts till grund för tvingande lagstiftning på närliggande områden. 3 MD:s och KO:s praxis. 4 Tag hänsyn till dispositiva regler, som är uttryck för rättspolitiska bedömningar. 5 Det är även möjligt att jämka villkor som överensstämmer med lag. 6 Tag hänsyn till administrativa regler t ex inom bank eller försäkring. Beakta härutöver i avtalsinnehållet 7 Avgörande lagt i ena partens hand. 8 Förhållandet mellan värde och förmåner på ömse sidor. 9 Förhållandet mellan kontraktsbrott och påföljd. 10 Missbruk av rättighet. III Ändrade förhållanden 1 Långvariga avtal. 2 Äldre villkor stridande mot principer i ny lagstiftning. IV Omständigheter i övrigt 1 God sed. 2 Parts praxis. 3 Diskriminering. 4 Avtalsrelationer till tredje man, ex detaljist grossist. 5 Övrigt som kan anses relevant. V Tag hänsyn vid underlägsen ställning Ramverket 36 omfattas i stort sett av tillämpningsmodellens två första punkter dvs av omständigheter vid avtalets tillkomst (I) samt avtalsinnehållet (II). Viktiga omständigheter vid avtalets tillkomst (I) bör utgöras av bland annat förhandlingsförmåga och förhandlingsstyrka. Ramverkets kategori avtalet berör avtalsinnehållet (II), speciellt kan obalans orsakas av villkor där avgöranden lagts i ena partens hand eller om det råder missförhållande mellan förmåner eller mellan kontraktsbrott och påföljd. Missbruk av rättigheter bör också medföra obalans i avtalet. Lagar och regler 37, däremot, uttrycker inga egenskaper hos parterna, i synnerhet inte sådana som rör parternas förhandlingsförmåga eller förhandlingsstyrka. Det kan tänkas att en part försöker kringgå regler som syftar till att skydda svagare part, men omständigheterna i sig utmärker inte underlägsen ställning och täcks därför inte av ramverket. När det gäller ändrade förhållanden (III), kan de medföra att ena parten med tiden blir underlägsen i något avseende. Möjligen kan avtalet vara illa formulerat eftersom man underlåtit att ta hänsyn till förutsedda framtida förändringar. Med avseende på ramverket skulle ändrade förhållandet kunna beröra tillförlitligheten hos det slutna avtalet. Omständigheter i övrigt (IV), anser jag handlar mera om kvalitéer och redlighet än om partsställning. De uppräknade omständigheterna, exempelvis parts praxis och diskriminering, skulle i och för sig kunna resultera i motpartens underlägsenhet men jag kan inte se att de 36 Avvsnitten 2.2.2.samt 2.3.1 37 Under punkterna 1 6 rörande avtalsinnehållet (II).

18 skulle vara utmärkande för underlägsen ställning. Ramverket omfattar möjligen punkterna om avtalsrelationer med tredje man och övrigt som kan anses relevant. Tillämpningsmodellens sista punkt, underlägsen ställning, är en av de punkter som skall betraktas vid oskälighetsbedömningen. Här blir det uppenbart att ramverket angriper frågan om oskälighet från en annan vinkel än vad som är aktuellt i förarbetena. Ramverket har uppställts för att sortera och definiera de omständigheter som är utmärkande för den underlägsna ställningen. Förarbetena däremot ser partsställningen som endast en av flera omständigheter som måste tas med i en oskälighetsbedömning. Man kan därför fråga sig om jag sysslar med någon form av cirkelresonemang i och med det uppställda ramverket. Så är inte fallet, jag söker de kriterier som faktiskt beskriver en parts underlägsna ställning. Grönfors modell Enligt Grönfors 38 utgör oskälighet ett relationsbegrepp, ett omdöme som rör förhållandet mellan ett avtalsvillkor och relationspunkter av olika slag. Han indelar relationspunkterna under de två huvudrubrikerna konkret bedömning respektive abstrakt bedömning. Vid konkret bedömning består jämförelsematerialet av avtalsmässiga omständigheter på motpartens sida. Betydelsefulla omständigheter som enligt Grönfors 39 hör hemma under rubriken konkret bedömning är: 1. avtalets innehåll 2. omständigheterna vid avtalets tillkomst 3. hänsyn till senare inträffade förhållanden 4. sammanhanget med ett annat avtal i det konkreta fallet 5. betydelsen av partens egen avtalspraxis 6. avtalet som helhet bedömt mot bakgrunden av ändrade förhållanden I fråga om abstrakt bedömning utgörs jämförelsematerialet av att: 1. tvingande eller dispositiva regler frångåtts. 2. det råder avvikelser från gott affärsskick. När jag betraktar Grönfors tillämpningsmodell finns det två punkter som jag anser utan större reflektion kan relateras till ramverket. Ramverkets kategorier rörande förhandlingsstyrka och förhandlingsförmåga bör båda omfattas av tillämpningsmodellens andra punkt om omständigheterna vid avtalets tillkomst. Tillämpningsmodellens första punkt avtalets innehåll bör sammanfalla med ramverkets huvudkategori rörande avtalet. De återstående sex punkterna i Grönfors modell kräver emellertid reflektion. Grönfors har tre punkter som alla rör regler vilka bör styra parternas handlande. Jag syftar då på femte punkten i Grönfors modell om betydelsen av partens egen avtalspraxis samt de två punkterna rörande abstrakt bedömning, dvs om tvingande eller dispositiva regler frångåtts eller om det råder avvikelser från gott affärsskick. I ramverket nämns inget om praxis eller regelverk och skall inte heller nämnas eftersom de, efter vad jag bedömer, inte beskriver 40 38 Grönfors, s 222 ff 39 A a s 226 235. 40 Avsnitt 2.3.1

19 underlägsen ställning. Möjligen kan brister med avseende på hänsyn till regelverk eller på grund av olämplig praxis hos part orsaka underlägsen ställning med det är en annan sak 41. När det gäller punkt tre om hänsyn till senare inträffade förhållanden och punkt sex om avtalet som helhet bedömt mot bakgrunden av ändrade förhållanden är situationen enligt min bedömning densamma som för Grönfors tre punkter rörande regelverk och praxis. Jag menar att underlägsen ställning kan orsakas av förändringar men det är inte fråga om något som beskriver vad underlägsen ställning är. Den återstående punkten i Grönfors modell vilken rör sammanhanget med ett annat avtal i det konkreta fallet skulle möjligen kunna innefattas i ramverkets kategori rörande avtalet. Det torde vara möjligt om det i avtalet refereras till ett annat avtal. Det skulle emellertid även kunna vara fråga om synergieffekter till följd av två från varandra oberoende avtal. Är det fråga om avtal som hör ihop med varandra, exempelvis om de inkluderas eller refererar till varandra, bör de rymmas i ramverkets kategori som rör avtalet, annars inte. Sammanfattningsvis omfattas ramverket av följande punkter i Grönfors modell: - avtalets innehåll - omständigheterna vid avtalets tillkomst - sammanhanget med ett annat avtal i det konkreta fallet. Adlercreutz modell Adlercreutz utgår från ordalydelsen i AvtL 36 när han presenterar de fakta som bör ligga till grund för en skälighetsbedömning enligt AvtL 36. Jag presenterar här modellen så som den redovisas av Adlercreutz 42 : (1) avtalets innehåll, varvid avvägningen mellan pris, naturaprestation och risktagande blir av stor betydelse, (2) omständigheterna vid avtalets tillkomst, vilket medför att 36 utgör en komplettering till 28-33 AvtL, (3) senare inträffade förhållanden, vilket såsom framhållits i kap 12 43 medför ökade möjligheter att ta hänsyn till ändrade förhållanden vid tillämpning av avtal, (4) omständigheterna i övrigt. Som exempel nämns i förarbetena sammanhanget med annat avtal mellan samma parter eller med avtalsförhållandet i ett annat led av avtalskedjan. Detaljist skall t ex gentemot grossist kunna kräva anpassning till villkor som han måste iaktta vid återförsäljning till konsument. Adlercreutz exemplifiering av vad han anser vara betydelsefullt med avseende på avtalets innehåll rör frågan om hur balanserat avtalet är, anser jag. Adlercreutz första punkt omfattas därmed av ramverkets kategori rörande avtalet. Ifråga om omständigheterna vid avtalets tillkomst anser Adlercreutz att de kompletterar avtalslagens paragrafer om rättshandlingars ogiltighet på grund av bland annat tvång, svek, och 41 Avsnitt 2.3.1 42 Adlercreutz, Avtalsrätt II, s 295. 43 A a kapitel 12.

20 ocker. Det skulle kunna innebära att de omständigheter som rör ramverkets kategorier förhandlingsstyrka och förhandlingsförmåga är sådana som inte omnämns av andra regler i avtalslagen. Adlercreutz tredje punkt, senare inträffade förhållanden, anser jag handlar om sådant som visserligen kan orsaka underlägsen ställning, men som inte beskriver underlägsen ställning i enlighet med ramverkets kategorier. Fjärde punkten om omständigheterna i övrigt bör av Adlercreutz exemplifiering att döma, kunna innefatta ramverkets samtliga kategorier. Med hänsyn till Adlercreutz exempel drar jag slutsatsen att endast den tredje punkten om senare inträffade förhållanden inte kan knytas till ramverket. Jansohn & Kjellin Åsa Jansohn och Henrik Kjellin presenterar ytterligare en modell för skälighetsbedömning enligt AvtL 36. 44 De anser att bedömningen av skäligheten hos ett avtal kan hänföras till två grupper av vad de anser vara relevanta omständigheter nämligen, konstituerande samt påverkande omständigheter. Konstituerande omständigheter är sådana omständigheter som i sig kan medföra att ett avtal blir oskäligt. 45 Till de konstituerande omständigheterna räknas: 1. Missförhållande mellan parternas förmåner 2. Part tar ej tillräckligt ansvar för sin prestation 3. Obalans mellan avtalsbrott och påföljd 4. Part hindras från att göra sin rätt gällande 5. diskriminerande och chikanerande avtalsvillkor 6. Pactum turpe, avtal strider mot goda seder De konstituerande omständigheterna måste relateras till ett jämförelseobjekt. Eftersom jämförelseobjektet kan vara av skiftande natur 46 presenterar Jansohn/Kjellin olika idéer om hur dessa jämförelseobjekt kan bestämmas. Jag konstaterar utifrån deras resonemang att jämförelseobjekten bör definieras från fall till fall. De påverkande omständigheterna är sådana omständigheter som bör tillmätas betydelse vid skälighetsbedömningen. 47 Denna grupp av omständigheter kan till skillnad från de konstituerande omständigheterna inte i sig medföra oskälighet. Jansohn/Kjellin utgår från Adlercreutz modell 48 när de definierar gruppen påverkande omständigheter. Till de påverkande omständigheterna räknas: 1. Avtalets innehåll 2. Omständigheterna vid avtalets tillkomst 3. senare inträffade förhållanden 4. omständigheterna i övrigt 5. underlägsen ställning 44 Jansohn & Kjellin, s 39 ff. 45 A a s 43. 46 A a s 57. 47 A a s 43. 48 Avsnitt 2.3.2 om Adlercreu tz modell