Referat från Hippocampusdagarna på SLU 2011 Hippocampusdagarna anordnas av Sveriges Lantbruksuniversitet varje år och syftar till att informera om aktuell hästforskning i Sverige, samt att vara ett forum för hästintresserade att mötas och utbyta kunskap. Djurens Rätts Hästgrupp var förstås på plats på årets konferens som hade temat "Säkerhet för människa och häst". Unga travhästar i träning Forskaren Anna Jansson berättade om ett forskningsprojekt som hon bedriver på riksanläggningen Wången. Projektet går ut på att undersöka om unga travhästar kan födas upp på enbart grovfoder. Bakgrund: 70% av alla tvååringar startar i ett såkallat premielopp, vilket är en form av lopp instiftat för att uppmuntra travtränare att starta sina hästar redan som tvååringar. De som springer snabbare än en på förhand uppmätt minimitid får en premie, därav namnet. Endast 40% av de tvååringar som kvalificerar sig i premieloppet kommer sedan till start som treåringar. Det är vanligt att travhästar får mycket kraftfoder i foderstaten. En normal foderstat för en travhäst innehåller kring 4-7 kg kraftfoder/dag. Metod och frågeställningar: I den aktuella studien vill man testa ett alternativt sätt att föda upp och träna unga travhästar för att öka deras hållbarhet och därmed öka andelen hästar som tävlar som treåringar. Man ger inget kraftfoder över huvudtaget, utan istället endast hösilage. Dessutom tränar man unghästarna lågintensivt. 16 varmblodsvallacker ingår i studien och studien pågår från att de är 1,5 år till att de blir 3 år (för närvarande är de två år). Man har följande frågeställningar: - Hur påverkas hästarnas tillväxt, rörelse och hälsoutveckling av denna metod? - Kommer de att klara att delta i treårslopp utifrån detta? - Kan man utifrån denna studie dra några slutsatser kring bra och dåliga träningsmetoder? Resultat: De preliminära resultaten visar att hästarna ser ut att bli något större än den genomsnittliga travhästen. Samtliga av hästarna i studien klarade premieloppet. Man har också sett ett starkt samband mellan andelen mjölksyra och hästens återhämtningspuls. Man har därför tränat hästarna för att ligga i medelintervallet, dvs. inte för hård, men samtidigt inte lätt träning. Anna Jansson berättade också att det har varit svårt att få pengar till projektet. Det som näringen absolut vill ha svar på är prestationsförmågan hos dessa hästar. Kommer de att klara av att prestera på den nivå som krävs? Mögelsvampar och mykotoxiner i inplastat vallfoder till häst Bakgrund: Detta är ett ämne som det finns förvånansvärt lite forskning kring, trots att vi använt inplastat vallfoder till häst under lång tid. Forskaren Cecilia Müller berättade att projektet finansieras av stiftelsen Hästforskning och att 125 gårdar med olika djurslag ingår i studien. Man känner till väldigt lite om vilka mykotoxiner som finns i vallfoder, man har
betydligt bättre kunskap om detta för spannmål. Exempel på skadliga mikroorganismer som förekommer i vallfoder är den vanligt förekommande Aspergillus, som kan orsaka luftvägsproblem, och Penicillum som också är mycket vanlig. Även mögelgifter kan vara skadliga för hästar. Exempel på toxinskador: dödsfall, nervskador, aborter och leverskador. Frågeställningar: - Vilka svampar finns i vallfoder? - Vilka mykotoxiner finns? - Finns ett samband mellan toxin- och svampförekomst? - Hur påverkar lagring och produktion förekomsten av ovanstående? Metod: Studien genomförs med fyra olika metoder: enkät kring produktion och lagring, provtagning och analys av fodret avseende mikroorganismer, DNA-klassificering av mikroorganismer samt undersökning av mykotoxinförekomst. Man har huvudsakligen analyserat vallfoder med torrsubstans över 50%. Resultat: Studien pågår ännu, men man hoppas komma fram till förebyggande slutsatser kring när och hur svampangrepp uppstår i vallfoder. Man vill också undersöka om man kan definiera någon form av gränsvärden för vilken svampförekomst som skall betraktas som normal. Detta saknas helt idag. Man syftar också till att ta fram metoder för kvalitetsbedömning av vallfoder, då den visuella inspektion av balar i syfte att upptäcka mögelangrepp som görs av många hästägare idag inte är tillräcklig. Tills vidare rekommenderar man att ytmögel i en bal tas bort med god marginal (balen behöver inte kasseras om möglet endast är ytligt). Det är dock fastställt att mögelbelastningen är högre i balar med ytmögel även om detta avlägsnats, med vilken grad av mögelförekomst som är farlig för hästarna vet man ännu inte. Hälsoläget bland 4-åriga varmblodiga ridhästar Bakgrund: Lina Jönsson presenterade en mycket intressant studie kring ett område som hittills varit mycket outforskat. Hon har granskat besiktningsprotokoll från kvalitetsbedömningar av svenska varmblodiga ridhästar, SWB, (halvblod) mellan åren 1983-2005 för att fastställa hälsoläget inom rasen. Lina började med att berätta lite bakgrundsinformation, som att en frisk och sund häst är bra för hållbarheten. Dessutom visar tidigare studier att hästägare värderar hästens hälsa högre än prestation. En mycket stor del (55-70%) av de hästar som slås ut i Sverige gör det pga störningar i rörelseapparaten. Kunskapen om anmärkningar från hästbesiktningar är trots detta mycket dålig inom SWB. Man har också dålig kunskap om den genetiska variationen inom rasen. Kvalitetsbedömningen äger rum på 20 platser i landet varje år och består av ett endagsprov för 4-åriga hästar. Kring 30% av årskullen deltar. I kvalitetsbedömningen ingår förutom ridprov o.dyl. en hälsobedömning. Man undersöker bland annat medicinskt hälsotillstånd, ortopediskt hälsotillstånd, böjprov (borttaget efter 2005) samt hanterbarhet. Från och med 2011 är hälsobedömningen borttagen från kvalitetsbedömningen. Frågeställningar och metod: 8300 hästar ingår i Linas studie. Här är hennes frågeställningar: - Förekomst och arvbarhet för hälsoegenskaper? - Förekomst av olika benställningar och hälsoanmärkningar? - Benställningens betydelse för hästens prestation?
Resultat: De anmärkningar på hovstatus som kunde registreras var hornsprickor, dålig hovkvalitet, osymmetriska hovar, små hovar, platthovar. Det var vanligare att fler framhovar än bakhovar fick anmärkningar. Anmärkningar på benen bestod framförallt av gallor (företrädelsevis kotsenskidor, kotleder och hasleder). Endast 26% av hästarna var helt fria från anmärkningar. Studien visar också att benhälsa (som går att bedöma med palpation) och hovkvalitet tycks ha en arvbarhet på 0,10-0,12. Bland hingstar som varit/är verksamma i aveln fanns gott om anmärkningar från kvalitetsbedömningen. De sämsta resultaten var för benhälsa, något bättre för hovstatus men även här finns mängder av anmärkningar. Stoägarens val av hingst bör påverkas av detta i större utsträckning. Faktorer som påverkar sadelns tryck mot hästens rygg Bakgrund: Forskning kring sadeltryck är svårt, enligt forskare A. Bylund. När man mäter sadeltryck använder man vanligen en tryckmätningsplatta under sadeln. För att undersöka hur sadeltrycket påverkas av en ryttare så kopplar man plattan till en dator, och mäter sadeltrycket under ett normalt ridpass. Man kan då få en datoriserad bild av trycket. Ännu bättre är om kan få se trycket i form av en film så att man ser hur trycket förändras under rörelse. Men vad visar egentligen detta? Det blir en summa av sadelns passform, ryttarens sits och hästens rörelse. Detta är svår data att arbeta med! Frågeställningar: - Hur bör en sadel vara konstruerad? - Hur påverkar trycket hästens rörelse, smärta etc. - Hur påverkar hästens redan störda rörelsemönster sadeltrycket? - Vilket är den bästa mät- och analysmetoden för denna typ av data? Preliminära resultat: Både vilken stoppning sadeln innehåller, samt vilken sadelgjord man använder påverkar sadeltrycket. Ullstoppning samt syntetstoppning (skum) jämfördes, där ullstoppning tycks ge ett jämnare tryck än skum. V-systemgjord jämfördes med en traditionell sadelgjord med normal placering, vilket visade att normal placering var bättre för sadeltrycket. Man vet dock inte om skillnaderna i sadeltryck har någon betydelse för hästen. Vill man rida med padd prova ut sadeln med padd! Man utförde också en pilotstudie där man mätte sadeltryck på hästar med konstiga ridsymptom som inte kunnat diagnosticeras. Hästarna visade asymmetrier i sadeltryck innan bedövning, vilka upphörde efter bedövning, vilken också bidrog till att fluktuationen ökade. Hur sadeltrycket ser ut hos väl fungerande ridhästar är ännu inte klarlagt. Man håller också på med ett projekt kring ryttarens sits i samarbete med Strömsholm. Föreläsningar och forskning kring säkerhet för människa och häst När olyckan har inträffat Läkaren Marjut Sohlman fanns på plats för att hålla ett anförande om skador inom hästbranschen. Hon menar att endast 5-10% av alla olyckor rapporteras, mycket på grund av att det är en bransch med mycket svartjobb. I Sverige finns det idag 56 000 hästanläggningar och numerärt har mängden hästar nu överskridit mängden kor i landet. Trots platsbristen finns
de flesta hästarna i tätorter, vilket gör att många hästtäta kommuner har problem med att det blir för många hästar på för liten yta. Av Sveriges ryttare är 95% kvinnor, däremot är 20% av elitryttarna män! 15% av ryttarna har egen häst, kring 25% av alla ryttare lånar en privathäst att rida på, och 60% rider på ridskola. Vilka är det då som skadar sig? Det är framförallt amatörer i form av motionsryttare, medryttare, vuxenryttare (vuxna nybörjare) och unga tonåringar. Av alla olycksfall som leder till sjukhusbesök står ridsporten för 10%. Av de olycksfall inom ridsporten som leder till ett besök på akuten får 80% åka hem samma dag medan 20% måste stanna kvar för ytterligare behandling. Kring 10% är av allvarlig natur, exempelvis då ryttaren fått en häst över sig. Varje dag uppsöker 30-40 pers sjukvården till följd av olyckor inom ridsporten, detta blir 13 000 personer/år. Sadelns bom orsakar skador, exempelvis då man får en häst över sig så kan sadelns bom orsaka frakturer i bäckenet. Små gårdar genererar fler olyckor än större anläggningar. De allra vanligaste skadorna är fingerskador, oftast till följd av att man har fastnat i något (ex. tygeln). 25% av alla skador beror på slarv i hanteringen av hästen, medan 75% beror på avfallningar. Marjut höjde också ett varningens finger för att använda barnstigbyglar till barn och ungdomar då de ofta är för trånga. Dagens barn och ungdomar har stora fötter, och då kan de lätt fastna om stigbygeln är för trång. Hon avråder också starkt från att rida när graviditeten är så långt framskriden att magen har börjat bukta ut. Då är barnet helt oskyddat och en avfallning kan orsaka skada på fostret. Olycksfallsberedskap för häst Djursjukskötaren Linda Perttula från Universitetsdjursjukhuset Ultuna höll ett föredrag om olycksfallsberedskap för hästen. Hon råder alla hästägare att ha telefonnummer till distriktsveterinären tillgängligt i stallet. 112 ringer man bara om det är ett fall där handräckning från räddningstjänsten är nödvändigt, exempelvis om en häst fastnat någonstans. I första-hjälpen-lådan bör det finnas: bomull på rulle, gasbinda, vetrap/vetflex, koksalt och kompresser, febertermometer, brems, visitertång och gärna ett stetoskop. Febergränsen för häst anges till cirka 38,2oC (ibland 38,5). En rulle med gasbinda kan fungera som tryckförband under några varv med vetrap. Om hästen har fått ett sår som sitter nära en led, kontakta alltid veterinär. Infektion i leder ska undvikas in i det längsta! Om du inte vet hur lägg inget bandage alls, hellre än att lägga ett dåligt bandage. Vid misstänkt fraktur är det viktigt att bandaget lindas en bra bit upp över brottet, annars gör det mer skada än nytta. Om hästen har en puls på 60-80 slag/minut är det tecken på allvarlig smärta (ffa kolik). Linda vill också ta död på en gammal huskur som innebär att man ger hästen paraffinolja vid foderstrupsförstoppning. Risken är att det hamnar i lungorna, så ge inte hästen någonting vid foderstrupsförstoppning. Om det inte släpper med hjälp av massage och en promenad ring veterinären. Många hästägare är osäkra på när de ska reagera på att en förlossning drar ut på tiden. Lindas råd är att utdrivningsskedet inte ska ta mer än 20 minuter, drar det ut på tiden mer än så ring veterinär. Hon vill också flagga för att hästen vid bremsning kan visa en liknande reaktion som vid penicillinchock, dvs. att den faller omkull. Bremsen skall då lossas och hästen kommer på benen igen efter en liten stund. Vid penicillinchock gör man likadant, gå ut ur boxen och låt hästen kvickna till. Stor skaderisk om du befinner dig kvar i boxen när hästen ligger ner, gå alltid ut!
Varför läkemedel? Veterinär Jenny Ennerdal höll en intressant föreläsning kring användningen av läkemedel på häst. Hon vill gärna problematisera användningen av läkemedel eftersom det alltid innebär en risk, både för människa och för häst. Ett bra riktmärke är att nyttan ska överstiga risken, och detta måste avgöras från fall till fall. Risker för hästen kan till exempel vara olika skadliga effekter av läkemedlet i fråga (som biverkningar, retande ämnen). Hon exemplifierar med att antiinflammatoriska läkemedel kan ge biverkningar som kolik och skador på slemhinnan, samt att det alltid finns en risk att hästen reagerar på ämnet prokain som finns i penicillin, vilket då kan leda till penicillinchock. Även administreringen (tillförseln av läkemedel) kan vara riskfylld för hästen. Det kan till exempel röra sig om felaktig injektion eller injektion på fel plats. Människan utsätts också för risk i samband med läkemedelsbehandling, exempelvis i form av risk för självstick, direktkontakt med läkemedlet, påverkan av en aktiv substans (ex. kortison) och risk för allergi mot preparatet (ffa penicillin och sulfa). Även vid administreringen utsätts människan för risk för trampskador, klämningar och sparkar. Man bör därför alltid använda stålhätta samt engångshandskar. Vid intramuskulär injektion (ex. vid penicillinbehandling) råder Jenny att man alltid är två, att hästen hålls i grimma och grimskaft, att man håller till i boxen och att reträttvägen är fri om man behöver ta sig ut ur boxen snabbt. Det är en bra metod att muta hästen med något gott för att få den att stå stilla. Slutligen pratade Jenny om dopning och felaktig medicinering. Hon påpekade att dopning gäller även på träning, alltså att en häst i träning inte heller skall vara under läkemedelsbehandling. Om din häst behöver behandling bör du ta hänsyn till om det finns någon tävlingshäst i stallet. Inom travsporten tas ca 3600 dopningsprover/år. Cirka sju av dessa är positiva. Rädslan för dopning är stor inom såväl ridsporten som travsporten. Jenny råder att man använder en särskild medicineringshink som endast används för detta. Man bör också stå på en plats där man ser om man spiller, alltså helst inte i boxen där man kan söla ner och spilla i bädden etc. utan att det märks. Rädslan för dopning medför en viss risk att en häst inte får den behandling den behöver, vilket är allvarligt. Medicin skall alltid förvaras i originalförpackning i ett särskilt skåp, som gärna får vara låst. Tänk också på att följa doseringsanvisningarna noga. Överdosering kan medföra längre karenstid. Läs på förpackningen! En häst som är under behandling bör stå i en uppmärkt box, förslagsvis med en tydlig lapp på boxdörren. Grupphållning av hästar: Välfärd för hästen och säkerhet för människan SLU-forskaren Elke Hartmann berättade om en studie där man undersökt grupphållning ur ett säkerhetsperspektiv. Hon menar att grupphållning ska väljas i första hand då detta bidrar till färre oönskade beteenden hos hästarna. Trots detta hålls fortfarande många hästar ensamma. Varför tillämpas inte denna kunskap i praktiken? Kan det bero på otillräckligt vetenskapliga rekommendationer kring hästhållning? Eller beror det på hästägarnas rädsla för skador på hästarna och sämre säkerhet för människan? Är denna oro befogad? I studien provade man en metod för att introducera en ny häst till en hästgrupp som gick ut på att hästarna fick hälsa på varandra i stallet i varsin intilliggande box först, innan de släpptes ut
i hagen tillsammans. Detta jämförde man sedan med att inte göra någon sådan förintroduktion, utan att bara släppa ut den nya hästen i hagen till den nya okända individen. Resultat 1: På totalt 106 tester (introduktioner) blev endast två hästar skadade, och det rörde sig i båda dessa fall endast om små skador. Hos yngre hästar såg man en viss tendens till minskad kontaktaggression i de fall hästarna fått hälsa på varandra i stallet först. Däremot tycktes inte förberedelserna i stallet spela lika stor roll som man trott. Det som överraskande nog visade sig ha bäst resultat var att släppa ut en ny häst i hagen med två individer, som redan känner varandra, samtidigt. Aggressionen mellan hästarna tycks då bli mera utspädd och mötet mellan de obekanta hästarna blir lugnare. Elke berättade också om en "sidostudie" där man testat om rangordningen i flocken hade någon betydelse för hur många hästar i en flock som följer med till grinden när en av hästarna blir hämtade i hagen. Detta eftersom det anses vara ett riskfyllt moment att gå in i en hästflock och hämta en häst, inte minst kan det uppstå tumult vid grinden när man ska gå ut ur hagen. Resultat 2: Denna studie visade att rangordningen inte hade någon betydelse. Det spelade alltså ingen roll om man tog ut en ranghög häst ur hagen, jämfört med en ranglåg. Det var inte fler hästar som följde med till grinden bara för att den ranghöga hästen skulle lämna hagen. Det som däremot spelade roll var om två hästar skulle tas ur flocken. Då ville fler hästar följa med till grinden. Detta beror sannolikt på att hästens flockinstinkt starkare utlöses när fler än en individ ska lämna hagen, varpå fler hästar vill följa med. Generellt sett är det mycket sällsynt med aggressiva beteenden riktade mot människor, vilket också denna studie bekräftade. Rädsla hos häst Bakgrund: Professor Linda Keeling har intresserat sig för det här med rädslor hos hästar. Hon berättade om sin forskning som visar flera intressanta resultat. 20% av alla olyckor beror på en rädslereaktion hos hästen. Rädsla hämmar också inlärningen hos hästar, vilket gör att en rädd häst svårligen lär sig något av upplevelsen/situationen då den blir skrämd. Man ser dock stora rasskillnader då det gäller hur lättskrämda hästar är. Det går att träna bort beteendereaktionen som gör att en häst flyr när den blir skrämd, däremot går det inte att träna bort upplevelsen av rädsla. Linda påpekar att det förstås är bättre att försöka undvika olyckor än att förlita sig på hjälmen om man ramlar av. Metod 1: I studien testade man hästars rädslereaktioner på tre olika stimuli: en kon (syn), eukalyptusdoft (lukt) och radiobrus (hörsel). Man testade också huruvida en häst som blivit utsatt för dessa stimuli förut skulle kunna överföra denna erfarenhet till en häst som var helt ny (naiv) för studien, och därmed minska dennes rädslereaktioner (kallat social överföring). Man testade både hopp- och dressyrhästar, samt hästar som hade en blandning av hopp- och dressyrstam. Resultat 1: Syn- och hörselstimuli gav den kraftigaste rädslereaktionen, medan luktstimulit ökade hästens uppmärksamhet mot omgivningen. Social överföring från en redan testad häst minskade också mycket riktigt rädslereaktionen hos den naiva hästen. Det visade sig också att en naiv häst som blivit utsatt för stimuli tillsammans med en annan häst som tidigare blivit testad, också kunde ta med sig denna sociala överföring till en situation när den naiva hästen var ensam. Den sociala överföringen sträcker sig alltså utanför den situation där hästarna hade
sällskap av varandra. Hopphästarna reagerade med mindre rädsla än dressyrhästarna. De lärde sig också snabbare att det inte var farligt. Metod 2: Man ville också testa hur ryttarens rädsla kan överföras till hästen. Man informerade ryttaren om att ett stimuli som skulle kunna skrämma hästen skulle introduceras på en särskild plats i ridhuset när ekipaget red förbi. Man lät sedan bli att presentera detta stimuli när ryttaren och hästen passerade, för att se hur ryttarens förväntan om att något otäckt skulle dyka upp påverkade hästen. Resultat 2: Studien visade tydligt att ryttarens övertygelse om att något skulle skrämma hästen överfördes till hästen. Hästens hjärtfrekvens gick upp endast på grund av att ryttaren trodde att något farligt skulle dyka upp. Effekten var tydligare när hästen reds jämfört med när den leddes. Människans reaktion kan alltså påverka hästens fysiologi. Lindas slutsats är att man behöver träna mycket på rädslor hos sin häst. Hon rekommenderar också att man använder en erfaren häst som hjälp eftersom den sociala överföringen mellan hästar är stark. Hon påpekar också att det inte är så konstigt att hästar reagerar på hur vi människor känner oss, eftersom de är avlade på att kunna tolka oss människor.