SPÅR AV MURAR PÅ OPPEBY KYRKOGÅRD

RAPPORT 2015:65 ARKEOLOGISK FÖRUNDERSÖKNING SPÅR AV MURAR PÅ OPPEBY KYRKOGÅRD OPPEBY KYRKOGÅRD OPPEBY SOCKEN KINDA KOMMUN ÖSTERGÖTLANDS LÄN ANN-CHARLOTT FELDT

Spår av murar på Oppeby kyrkogård Innehåll Sammanfattning......................................................... 2 Inledning................................................................ 4 Områdesbeskrivning...................................................... 4 Syfte.................................................................... 5 Metod och dokumentation................................................ 5 Undersökningsresultat.................................................... 6 Källor................................................................... 9 Tekniska uppgifter...................................................... 10 Bilaga 1. Ritningar.......................................................11 Omslagsbild: Detalj av dörr som leder från sakristian till predikstolen i Oppeby kyrka. Dörren består av nitade järnplåtar och härrör sannolikt från den äldre träkyrkan. Foto Anna Lindqvist, Östergötlands museum. ARKEOLOGI OCH BYGGNADSVÅRD Box 232 581 02 Linköping 013-23 03 00 www.ostergotlandsmuseum.se 1

Sammanfattning I samband med renoveringsarbeten på Oppeby kyrka i Kinda kommun och Östergötlands län, schaktades även för el- och VA-ledningar på kyrkogården. Schaktet sträckte sig från entrén i väster fram till och längs med tornet. Schaktningen utfördes under antikvarisk medverkan, vilken enligt länsstyrelsens beslut skulle genomföras och rapporteras på samma sätt som en arkeologisk förundersökning i form av en schaktningsövervakning. Arbetet i fält utfördes under september 2013 och oktober 2014, på uppdrag av Rimforsa församling. Vid schaktningen i grusgången väster om tornet påträffades två områden med större stenar, tolkade som möjliga byggnadslämningar. I anslutning till det östra området med större stenar fanns mindre stenar med den plana sidan upp samt ett anslutande brandlager. Stensamlingarna låg på ca 0,3 m djup under grusgången. Närmast tornet, på dess södra sida, påträffades stenhällar ca 0,2 m under markytan. Stenarna anslöt till torn- och långhusgrunden och sträckte sig drygt 0,7 m ut från tornvägen. Inga gravar berördes av schaktningen. Ann-Charlott Feldt antikvarie Finspång Motala Norrköping Linköping Vadstena Mjölby Söderköping Ödeshög Åtvidaberg Valdemarsvik Boxholm Kinda Ydre 2

547000 548000 Oppeby 61 6433000 Oppeby 9:1 6433000 Oppeby 47:1 Oppeby 46:1 Oppeby 5:1!(!( 6432000!( Oppeby 6:1 6432000 Lantmäteriverket MS2008/06551 547000 548000 Figur 2. Utdrag ur digitala Fastighetskartan med undersökningsområdet markerat. Skala 1:10 000. 3

Inledning I samband med renoveringsarbeten på Oppeby kyrka, Oppeby socken i Kinda kommun och Östergötlands län, schaktades även för el- och VA-ledningar på kyrkogården. Schaktningen utfördes under antikvarisk medverkan, vilken enligt beslut av Länsstyrelsen Östergötland skulle genomföras och rapporteras på samma sätt som en arkeologisk förundersökning i form av en schaktningsövervakning. Uppdragsgivare och kostnadsansvarig var Rimforsa församling och arbetet projekterades av Atrio arkitekter Västervik AB. Fältarbetet utfördes under september 2013 och oktober 2014. Fältoch rapportarbete har utförts av undertecknad. Sammanlagt omfattade schaktningen ca 60 löpmeter med ett schaktdjup på 0,5-0,9 m. Områdesbeskrivning Oppeby socken uppträder första gången i de skriftliga källorna år 1300 (SDHK 1928, sofi) då det skrivs Uppeby. Den äldsta kyrkan på platsen var sannolikt den träkyrka, som brann ned någon gång mellan åren 1600 och 1610. Den var troligen medeltida, men dess utformning är okänd. Den nedbrunna kyrkan ersattes relativt omgående av en ny kyrka av trä. Denna revs i samband med att den nuvarande kyrkan uppfördes på samma plats 1759-1763. Socknens största gård är Stjärneviks säteri, som är belägen strax öster om kyrkan. Gården finns omnämnd redan på medeltiden (Kyrkobyggnadsinventeringen). Kyrkan är placerad högt i landskapet, med vid utsikt över ett öppet dal- och sjölandskap. Förutom den f d kyrkskolan saknas bebyggelse i direkt anslutning till kyrkan. Kyrkskolan är uppförd av trä 1909 med gulmålad panelad fasad. Den tidigare skolan och fattighuset, som var uppfört 1878, brann ner 1908 (Kyrkobyggnadsinventeringen). Vägen mot Västra Eneby passerade förr kyrkbacken. Strax väster om kyrkogården finns numera en nyuppförd ekonomibyggnad. Figur 3. Oppeby kyrka sedd från sydöst. Foto Ann-Charlott Feldt, Östergötlands museum. 4

När Carl Fredric Broocman publicerar sin Östgötabeskrivning år 1760 finns fortfarande den gamla träkyrkan kvar i Oppeby. Arbetet med att uppföra den nya stenkyrkan har dock inletts. Han beskriver att den gamla kyrkan var 32 alnar lång och 12 alnar bred, d v s ungefär 19 x 7 m. Broocman berättar att en stor mängd sten transporterats till byggplatsen, liksom en hel del annat byggnadsmaterial. Dessutom är grunden till nya kyrkan lagd år 1759. Han nämner även att kyrkklockorna hänger i en klockstapel (Broocman 1760). Den nuvarande stenkyrkan uppfördes av byggmästaren och klockaren Anders Hansson i Kärna, efter ritningar av byggmästaren Petter Frimodig (Kyrkobyggnadsinventeringen). Kyrkan är orienterad i östvästlig riktning med ett rektangulärt långhus med segmentsformad östmur, sakristia i norr samt torn i väster. Fasaderna är vitputsade och taken täcks av spån. På tornet är spånen lagda i ett dekorativt rombmönster och även fönstrens solbänkar är täckta av tjärade spån. Fönsteröppningarna är rundbågiga och de grönmålade träfönstren har mitt- och korspost samt spröjsade bågar. Huvudingången är via tornet i väster och en koringång finns i söder. Kyrkogården omgärdas dels av en hagtornshäck och dels av en stenmur. Ingången finns i väster och flankeras av murade och vitputsade portstolpar med svartmålade smidesgrindar. Träden i trädkransen runt kyrkogården visar på ett parkideal som blev vanligt på landsortskyrkogårdarna framförallt under 1800-talet. De lindar som idag står inne på kyrkogården markerar kyrkogårdens äldre utsträckning. Kyrkogården utvidgades åt söder under 1900-talets första hälft. På kyrkogårdens sydöstra del finns ett gravkor för släkten Pauli. Mot kyrkans östra sida, vid sakristian och koret, ansluter ett gjutjärnsstaket som omgärdar en familjegrav hörande till släkten Pauli (Kyrkogårdsinventeringen). På kyrkogården är den äldre struktur, som uppstod senast under} andra delen av 1800-talet, till viss del välbevarad. Den innebär att mer påkostade köpegravar förlades invid kyrkogårdsmuren och i kvarterens ytterkanter. Inne i kvarteren fanns de enklare linjegravarna. Systemet med linjegravar växte fram under slutet av 1700- talet. Det innebar att begravningarna skedde på linje vartefter dödsfallen skedde. Äkta makar eller andra familjemedlemmar begravdes inte bredvid varandra (Kyrkogårdsinventeringen). Syfte Syftet med den antikvariska medverkan var att tillse att fast fornlämning berördes i så liten omfattning som möjligt. Fornlämningar som framkom skulle dokumenteras avseende karaktär och omfattning samt om möjligt dateras. Målet är att resultatet ska kunna kopplas till tidigare kunskap om kyrkomiljön i Oppeby samt ge en utökad och fördjupad kunskap om traktens kyrkogårdar i allmänhet. De planerade ingreppen bedömdes kunna beröra såväl intakta gravar som spridda ben från äldre gravar som grävts sönder av nyare begravningar. Yngre gravar skulle sannolikt endast komma att beröras i undantagsfall då schaktningen genomfördes i kyrkans gångsystem. Nedanstående frågeställningar skulle särskilt beaktas i samband med arbetet. Finns det spår efter bosättning på platsen innan kyrkogården etableras? Finns det spår efter den äldre kyrkan eller äldre kyrkogårdshägnader? Finns det spår efter äldre gångsystem? Vilka dateringar har de eventuella gravar som påträffas? Finns skillnader i gravfrekvens längs den aktuella sträckningen? Metod och dokumentation Ledningsschaktningen utfördes under antikvarisk medverkan, vilken enligt beslut av Länsstyrelsen Östergötland skulle genomföras och rapporteras på samma sätt som en arkeologisk förundersökning i form av en schaktningsövervakning. Arbetet utfördes i samband med ledningsschaktningen. Schaktet grävdes i två etapper under september 2013 och oktober 2014. Schaktet grävdes med maskin. Kulturlager och andra konstruktioner rensades fram för hand och undersöktes. Påträffade lämningar dokumenterades genom inmätning, handritning och digital fotografering. Inga föremål tillvaratogs. Murbruksprov togs tillvara från såväl konstruktioner som kulturlager. Dessutom togs två murbruksprover från kyrktornet där oputsat murverk fanns. Proverna förvaras på Östergötlands museum under accessionsnummer ÖMC4692 i avvaktan på slutgiltig fyndfördelning. En serie av tillvaratagna murbrukstyper har dessutom förts till museets referenssamling för murbruk. 5

Proverna har jämförts med referenssamlingens bruk genom okulär bedömning av färska brottytor. Ingen mikroskopering eller tunnslipsanalys har utförts. Proverna har jämförts med referenssamlingen avseende relationen kalk/ballast, kalkens färgton, ballastens innehåll och kornstorlek samt omfattning och storlek på ingående kalkklumpar, luftbubblor och organiskt material. Dessutom har en bedömning gjorts rörande brukets konsistens (d v s om det är hårt, smuligt eller mjöligt) och homogenitet (d v s om fördelningen av de ingående beståndsdelarna är jämn eller ojämn). Bristen på lokalt jämförelsematerial från kyrkor i närområdet, gör att jämförelserna aldrig ger mer än en antydan till datering. Det har dock visat sig att vissa variationer är generella och återfinns i många varierande byggnader från skilda platser och med olika byggherrar. Murbruk från olika delar av Östergötland varierar dock något i utseende, särskilt avseende kalkpastans färgton. Dokumentationsmaterialet i form av prover och digitala foton, samt fält- och renritningar förvaras på Östergötlands museum. Undersökningsresultat Schaktningen utfördes i grusgången väster om tornet och längs dess södra sida. Inget av schakten berörde några gravar eller gravnedgrävningar. Inte heller framkom några spår efter äldre kyrkogårdshägnader eller gångsystem. På fyra platser längs schaktsträckningen dokumenterades lagerföljder och konstruktioner (se översiktsplanen i figur 4). Längst i söder, ca 4,5 m öster om kyrkogårdsgrinden, framkom ett par större stenar på ca 0,35 m djup i schaktet under ett fyllnadslager av grus och sand med lite tegelkross (se profil 1). Stenarna låg i en grund nedgrävning, på ett lager med grus, 0,07-0,15 m stora skarpkantade stenflisor blandade med småsten. Över grus- och stenlagret och delvis täckande de stora stenarna fanns ett tunt lager påtagligt röd sand. Möjligen kan färgen bero på att sanden utsatts för brand. Under grus- och stenlagret fanns ett lager uttorkad matjord med en filt av trädrötter och därunder en lerig, gråsvart kyrkogårdsjord. Undergrundens lera framkom på 0,70 m djup. 547700 P1 P2 P3 6432800 Profiler P4 6432800 Anläggningar Kyrka Schakt 547700 Figur 4. Översiktsplan med schaktet, placeringen av sektionsritningarna och de påträffade anläggningarna markerade. Skala 1:250. 6

På schaktets motstående sida upprättades en kortare sektionsritning (se profil 2) ca 4 m öster om den större stenen i profil 1. Sektionsritningen visar på hur lagerföljden såg ut längs större delen av schaktsträckningen, med undantag för en drygt meterlång lins med bitar av tegel och murbruk. Hur denna lins ska tolkas är oklart. Murbruket i linsen var så upplöst att det inte gick att ta något prov för jämförelse med övriga förekommande murbruk på platsen. Sannolikt hör lagret samman med bygget av den nuvarande kyrkan 1759-1763. I övrigt bestod lagerföljden av överst tre påförda lager med singel, grus och sand som utgör dagens gångsystem med underbyggnad. Därunder finns ett matjordslager som på stora delar av sträckan är kraftigt uttorkat och närmast består av en filt av trädrötter. Då lagret finns längs i stort sett hela sträckan under grusgången är det möjligt att det representerar en markyta från tiden innan grusgången anlades. Just på det i profil Figur 5 (t v). Schaktet sett från öster. I förgrunden syns stenkonstruktionen som dokumenterades vid profil 3. Foto Ann-Charlott Feldt, Östergötlands museum. Figur 6 (nedan). Stenkonstruktionen sedd från nordöst. Till höger om de större stenarna syns de tre mindre stenarna i schaktväggen. Foto Ann-Charlott Feldt, Östergötlands museum. 7

2 dokumenterade partiet täcker detta lager den ovan nämnda linsen med tegel och murbruk. Därunder följer ett grusigt lager och sedan en lerig, gråsvart kyrkogårdsjord. Undergrundens lera framkom här på 0,70 m djup. Längre åt öster, mellan 8,5 och 11,5 m väster om tornets västgavel, framkom två stora stenblock (ca 0,70 x 0,60 x 0,40 m stora) i anslutning till mindre (0,30-0,40 x 0,10-0,15 m stora) plant lagda stenar och en bränd yta (se profil 3 och planritning). Stenkonstruktionen påträffades på ca 0,3 m djup, under de singel- och grus/ sandlager som hör till grusgången samt under det tidigare nämnda matjordslagret. Ovansidan av stenarna låg på samma nivå så att en vågrät yta bildades. Direkt över stenarna fanns ett tunt bränt lager med tegelkross och enstaka murbruks- och putsbitar. De två större stenblocken var nergrävda i den leriga, gråsvarta kyrkogårdsjorden. Mellan kyrkogårdsjorden och de mindre stenarna i konstruktionen fanns ett löst, sandigt fyllnadslager med brandrester, tegelkross och murbruksbitar. Detta lager utgjorde sättlager för de mindre stenarna samt utfyllnad mellan de större. Mellan stenblocken samt öster och delvis norr om dem fanns stora skarpkantade stenflisor som fyllde ut konstruktionen. Direkt norr om stenarna fanns en bränd yta med tegelkross och enstaka murbruks- och putsbitar. Det är oklart vilken funktion stenkonstruktionen haft. Den är dock så pass välbyggd att det inte är sannolikt att de bara rör sig om en tillfällig stensamling. Det finns flera möjliga tolkningar; det kan vara ett fundament till en klockstapel, en grund till byggnad eller kanske t o m till den tidigare träkyrkan. Den brända ytan skulle kunna peka på att det var lämningar efter en konstruktion som brunnit, kanske vid branden i början av 1600-talet. Den brända ytan kan även ha uppstått i samband med byggnadsarbetena när den nuvarande kyrkan uppfördes. Åt söder fortsatte konstruktionen in i schaktväggen. Schaktet utvidgades åt norr och grävdes förbi stenkonstruktionen på dess norra sida, varvid stenarna kunde lämnas kvar ostörda. Undergrundens lera framkom här på 0,75 m djup. Figur 7. Schaktet längs tornets södra vägg sett från sydväst. I schaktkanten mot tornväggen skymtar stenhällar. Foto Ann-Charlott Feldt, Östergötlands museum. 8

Kontext Typ Beskrivning Kyrktornet, vägg åt S närmast mot timmeröverbyggnad A Ljusbrunt lerbruk med glest spridda mm-stora vita kalkprickar. Smuligt. Finkornig ballast/filler. Kyrktorn, nisch mot N A Ljusbrunt lerbruk med glest spridda mm-stora vita kalkprickar. Smuligt. Finkornig ballast/filler Kyrkogården, lager 5. Profil 3 B Ljusbrunt lerbruk med glest spridda 1-4 mm stora ljusa kalkprickar. Smuligt. Ballasten 1-3 mm grov. Kyrkogården, mellan stenarna i lager 7. Profil 3 Figur 8. Tabell med de olika murbruksproverna. A Putsbruk. Ljusbrunt lerbruk med glest spridda mm-stora vita kalkprickar. Smuligt. Finkornig ballast/filler. På utsidan en bruten vit kalkfärgning. Närmast tornet, utmed dess södra sida, påträffades stenhällar ca 0,2 m under markytan (se profil 4). Stenarna anslöt till torn- och långhusgrunden och sträckte sig drygt 0,7 m ut från tornvägen. Stenhällarna, som bestod av såväl kalkstenar som gråstenar, var täckta av ett poröst lager grusig matjord. Under stenarna fanns två leriga jordlager innan undergrundens lera framkom på 0,5 m djup. Hur stenarna ska tolkas är oklart. Det kan vara rester av en stenläggning längsmed tornväggen. En alternativ tolkning är att stenarna kan ha fungerat som underlag för byggnadsställningarnas stolpar när tornet byggdes. I samband med schaktningsövervakningen tillvaratogs två murbruksprover från ledningsschaktet i anslutning till stenkonstruktionen vid profil 3 och två referensprover togs invändigt på oputsade ytor i kyrkans torn. De tillvaratagna proverna kunde delas upp i två typer av mur-/putsbruk (nedan benämnda A och B). Samtliga prover består av lerbruk av en karaktär som tyder på en datering till 1700-1800-tal. Typ A representeras av det murbruk som använts vid uppförandet av den nuvarande kyrkans torn. De två proverna från tornet samstämmer väl med ett putsbruk som påträffades mellan stenarna i lager 7. Det innebär att murbruket kan dateras till 1759-1763 då den nuvarande kyrkan uppfördes. Typ B representeras av ett prov från det brända lagret över stenkonstruktionen (lager 5). Det finns inget som talar emot att de båda brukstyperna tillkommit vid samma tillfälle men att de blandats lite olika på grund av att de varit avsedda att användas på olika sätt, t ex som putsbruk respektive murbruk. Murbruksproverna pekar på att stenkonstruktionen kan vara samtida med tornet eller att den konstruktion som stenarna hört till raserades i anslutning till tornbygget och att bitar av murbruk då råkat hamna i konstruktionen. Det fanns inga spår av murbruk in situ på stenarna och därmed är kopplingen mellan stenarna och de påträffade mur- och putsbruksbitarna osäker. Schaktningen kunde genomföras som planerat efter att en krök gjorts på schaktet förbi stenkonstruktionen vid profil 3. Förundersökningen har dock visat att äldre lämningar i form av stenkonstruktioner finns på kyrkogården varför hänsyn till detta bör tas vid framtida schaktningar på platsen. Källor Broocman C F. 1760. Beskrifning öfwer the i Öster-Göthland befintelige städer, slott, sokne-kyrkor, soknar, säterier, öfwer-officersboställen, jernbruk och prestegårdar, med mera. Norrköping. Kulturhistorisk inventering av kyrkobyggnader och kyrkomiljöer i Linköpings stift 2006 (Kyrkobyggnadsinventeringen). Oppeby kyrka, Oppeby socken, Kinda kommun, Linköpings stift, Östergötlands län. http:// www.ep.liu.se/databases/kyrkomiljo/search.aspx. Kulturhistorisk inventering av Oppeby kyrkogård (Kyrkogårdsinventeringen). I manus. Oppeby församling, Kinda kommun, Linköpings stift Östergötlands län. Rapportmanus. Östergötlands museum. Referenssamlingen för murbruk. Östergötlands museum. SDHK. http://sok.riksarkivet.se/sdhk Svenskt Diplomatariums huvudkartotek. Riksarkivet. Sofi. http://www.sprakochfolkminnen.se/sprak/namn/ ortnamn/ortnamnsregistret/sok-i-registret.html, Ortnamnsarkivet. Institutet för språk och folkminnen. 9

Tekniska uppgifter Fastighet Socken Kommun Län och landskap Fornlämning - Oppeby kyrkogård Oppeby Kinda Östergötland Digitala fastighetskartans blad Koordinatsystem 64F 3e SO SWEREF 99TM Typ av undersökning Antikvarisk medverkan som arkeologisk förundersökning i form av schaktningsövervakning Länsstyrelsens beslut 2013-08-21 Länsstyrelsens dnr 433-8383-13 Länsstyrelsens handläggare Magnus Reuterdahl ÖLM dnr 292/13 ÖLM konto 531496 Uppdragsgivare Kostnadsansvarig Rimforsa församling Rimforsa församling Fältarbetsledare Ann-Charlott Feldt Personal - Fältarbete 2013-09-13 och 2014-10-14 Totalt undersöktes ca 40 m 2 Foto Fynd Analyser Grafik Renritning Grafisk form Digitala bilder C4692 (Murbruksprover) Murbruksanalys Ann-Charlott Feldt Lasse Norr Lasse Norr Dokumentationsmaterialet förvaras på Östergötlands museum. Ur allmänt kartmaterial Lantmäteriverket MS2008/06551 ISSN 1403-9273 Rapport 2015:65 Östergötlands museum 10

i i i i i i i i i i i i i i i Dnr 292/13:2 Bilaga 1. Ritningar i i i i i i i i i i i i i i i i i i i 1 2 i i i 1 1 T i i i 9 m till tornets västra gavel 9 m till tornets västra gavel i i Planritning 1. Grusig/lerig matjord 2. Bränd yta med tegelkross och enstaka murbruks- och putsbitar 0 V N 1m Oppeby kyrka Oppeby socken Kinda kommun, Ög Planritning Skala 1:20 Dnr 292/13 2013-09-24 Ann-Charlott Feldt Renritning Lasse Norr N 11

V Dnr 292/13:1 4,30 m till västra grindstolpen Profil 1 mot S 1 2 3 4 3 5 6 6 7 Profil 1 mot S 1. Singel 2. Fyllnadslager av grus och sand med lite tegelkross 3. Röd sand 4. Grus och stenflisor (0,07-0,15 m stora) och småsten (0,03-0,05 m stora) 5. Uttorkad matjord med en filt av trädrötter 6. Lerig, gråsvart kyrkogårdsjord 7. Undergrund av gulbrun lera Profil 3 mot S 1 2 7 3 4 9 6 7 8 5 10 12 Profil 3 mot S 1. Singel 2. Grå sand 3. Gul sand 4. Matjord 5. Bränt lager med tegelkross och enstaka murbruks- och putsbitar 6. Stenkonstruktion 7. Som lager 5 men sandigare och lösare 8. Sandlager 9. Lerig, gråsvart kyrkogårdsjord 10. Undergrund av gulbrun lera V

V 4,00 m till östra änden av stenprofil närmast grinden fast i motstående sida Profil 2 mot N 1 2 3 4 5 6 7 8 Profil 2 mot N 1. Singel 2. Fyllnadslager av grus och sand 3. Rödgul sand 4. Uttorkad matjord med en filt av trädrötter 5. Lins med bitar av tegel och murbruk 6. Omrört grusblandat jordlager 7. Lerig, gråsvart kyrkogårdsjord 8. Undergrund av gulbrun lera 0,80 m till underkant av fönster Profil 4 mot N Gråmålad sockel 1 2 4 3 Profil 4 mot N 1. Porös, något grusig matjord 2. Gul lerig jord med kalkstensflisor 3. Lerig matjord 4. Undergrund av gulbrun lera Oppeby kyrka Oppeby socken Kinda kommun, Ög 0 1m Profilritning Skala 1:20 Dnr 292/13 2013-09-24 Ann-Charlott Feldt Renritning Lasse Norr 13 V

14

I samband med renoveringsarbeten på Oppeby kyrka i Kinda kommun och Östergötlands län, schaktades även för el- och VA-ledningar på kyrkogården. Schaktet sträckte sig från entrén i väster fram till och längs med tornet. Schaktningen utfördes under antikvarisk medverkan. Arbetet i fält genomfördes 2013-2014, på uppdrag av Rimforsa församling. Vid schaktningen i grusgången väster om tornet påträffades två områden med större stenar, tolkade som möjliga byggnadslämningar. I anslutning till det östra området med större stenar fanns mindre stenar med den plana sidan upp samt ett anslutande brandlager. Närmast tornet, på dess södra sida, påträffades stenhällar som anslöt till torn- och långhusgrunden. Inga gravar berördes av schaktningen. ISSN 1403-9273 Rapport 2015:65