Äldsta belägg för bebyggelse

BILAGA 1 Äldsta belägg för bebyggelse Ett stort antal byar och enskilda gårdar i socknarna kring Fegen och Kalvsjön är omnämnda i olika källor redan under medeltid. Även gårdar som omnämns under första hälften av 1500-talet har oftast visat sig ha medeltida ursprung. Stavningen av namnen har också ofta varierat. I det följande listas företrädesvis bebyggelse från medeltid fram till 1500- och 1600-tal. Hemmanen hade i de esta fall era brukningsdelar eller lotter och utgjorde alltså egna gårdar med olika mantal. Mantalen betecknade de enskilda gårdarnas möjlighet att betala skatt. 1 mantal innebar alltså att ett hemman kunde betala full skatt. Under ertalet gårdar kom efter hand, men särskilt från 1700-talet och framåt, både torp och backstugor att etableras. Under era av gårdarna fanns också soldattorp. Håcksviks socken Bebyggelsen i Håcksvik består av mindre byar och ensamgårdar. De enda något större byarna är Arrarp och Ingärdebo. Håcksviks socken omtalas redan 1356 och stavades då Haswika soghn. Håcksvik eller gårdar i socknen omnämns relativt ofta i olika medeltidsbrev. År 1386 skänkte Björn Hofware fastigheter i socknen till Vadstena kloster (SDHK nr 13149). Även Håcksviks kyrka omnämns i era brev från år 1486 (SDHK nr 31717, 31718 och 31719). En tolkning av namnet är att då Håcksvik ligger nära Drägvedsåns utlopp i Håvsjön kan en avledning av ordet bildat namnet på byn. 1447 anges i Vadstena klosters jordebok att Håcksviks socken hörde till Agnakindh hærat. 1502 uppges i klosterjordeboken att både Håcksvik och Kalvs socknar hörde till Agnakindha herrat. Enligt jordeboken detta år anges socknarna dock ligga i Småland. Vad Agnakindh avser är dock oklart (Lundahl 1961; Linde 1982). Under 1860-talet hade socknen tre säterier; Källhult, Sparyd och Landboarp (Historiskt-geografiskt och statistiskt lexikon 1862). Uppgifterna om gårdar och byar är i förekommande fall hämtade från ortnamnsregistret. För Arrarps del omnämns en gardh j aratorp j hazwika sokn år 1409. Prästen Hösse säljer 1409 sina andelar i gårdarna Ararp i Håksviks sn, Mårdaklev och Byug i samma socken till riddaren Abraham Brodersson (SDHK nr 17139). Han låter räkna upp:...først en gardh i Aratorp i Hazwika sokn ligiande, item twa gardha i Mardakle, en bygdh oc en ødhe, item en gardh i Bywgh i same sokn ligiande... Backabo omnämns i Arvid Trolles jordebok från 1498. Namnet skrevs då Barckesbode. 1502 förekommer stavningen a backabool. Men redan år 1421 pantsätter Hustru Märita Rösdotter sitt gods i Håcksviks socken till sin frände Mårten Svan. Godset bestod av Skyarp och Balkä (=Backa, nu Backabo) vid Källhult, samt allt vad hon ärvt efter Eskil Magnusson (av Forstena-ätten), för 180 mark goda svenska penningar (SDHK nr 19645). Ballagärde förekommer 1540 såsom Ballagerde. Barnarp stavades på samma sätt 1540. Börtesgärde förekommer under namnet Brithegård 1530. Bäck förekommer såsom Bæk både 1447, 1466 och 1502. Också Bäck är belagt i medeltida handlingar. Gjord Jonsson, kallad Räv, och hans hustru Kristin Bengtsdotter, skänker i mars 1415 två gårdar i Bäck, Håcksviks socken, till Vadstena kloster (SDHK nr 18491). I Vadstena ger år 1429 Anders Knutsson Vadstena kloster med sin dotter Kristina ett gods benämnt Bæck i Håcksviks socken. Anders Knutssons faster, hustru Kristin Bengtsdotter, hade uppenbarligen förut olagligen givit godset till klostret (SDHK nr 21241).

2 BILAGA Bäckagärde omtalas 1540 som Beckegerde och 1558 som Bäckegärde. Drägved stavades namnet dræguidhi 1386, Drægwidhe 1447 och 1466, samt Dræghwiidha 1502. 1530 skrevs namnet dreggenedh. Grafsegärde stavades Gra wegierde på 1500-talet. Håcksviks socken omtalas redan 1356 under namnet haswika soghn, medan Håcksviks by förekommer 1390 och skrevs då haasvik. Stommen i Håcksvik omtalas 1540. Hålegärde stavades Hallajerde 1540. Även Hästmo förekommer 1540 och skrevs då Hesmo. Ingärdebo stavades inghe gherdhebodha 1489. Även formerna Ingriddha? (1496) och Ingerdeboode (1509), samt Ingerdebodha (1515) förekommer. Sistnämnda år omtalas en halv gård i Ingärdebo. År 1496 intygar hövitsmannen Arvid Knutsson på Öresten att han tre år tidigare, 1493, borgat för riddaren Jochim Griis änka fru Anna för 50 svenska mark, vilka hon skulle ge Hällstads kyrka i Ås härad för gården Ingärdebo i Håcksviks socken. Då betalning ej in utit, meddelade han att han återlämnar gården till kyrkan (SDHK nr 33393). Kvarnagården stavades Qwarnegärde under 1500-talet. Källhult skrevs kælloth 1489. Längre fram i tiden var en benämning på Källhults säteri Källhult med Sparyd. Anders Larsson var 1489 borgmästare i Bogesund och sålde då bland annat en tomt i Kælloth (Källhult) i Håksviks sn till Arvid Knutsson (SDHK nr 32244). Landboarp (eller Landbotorp) förekommer ofta i medeltida handlingar. Landboarp stavades Landbothorp 1394. Två år senare förekommer godset Landbothorp i ett brev utfärdat i Varberg. Några år senare förekommer stavningen Landboothorp (1400). Godsbeteckningen återkommer bland annat år 1407. År 1396 (eller 1395) betalar väpnaren Sven Sture sin skuld till riddaren Abraham Brodersson med godset Landbotorp i Håksviks socken i Kind (SDHK nr 14677). Också år 1396 omtalas att (SDHK nr 14511): Swen båth... pantsätter samma gårdh (= Landboarp i Håksviks socken i Kinds härad) her Abram Broderson... Samma år omtalas vidare att (SDHK nr 14512):...Anno 1396 tager her Mattz Göstafson penningar af her Abram Brodersson på Laubotorp i Höwika sockn (=Landboarp i Håksviks socken) i Kind, och förer således sitt wapn vnder Petter diäkns Fougte på Piikzborgh......Samme åhr anamede her Matts Gösta son R: j pant a her Abram Brodersson R... Riddaren Matte Gustavsson pantsatte för en penningskuld sitt arvegods Landbotorp i Håcksvik till Abraham Brodersson i mars år 1400 (SDHK nr 15373). Brodersson ger 1407 godset Landboarp till sin sven Peter Eriksson och hans hustru Kristina Toresdotter med de brev och bevisningar han har därpå (SDHK nr 16919). En märklig rättstvist utspelades 1501 i gråbrödraklostret i Stockholm. Då talade fru Britta Magnusdotter Natt och Dag, som var änka efter Abraham Kristiernsson, till Peter Hård på sina barns, herrarna Erik och Sten Abrahamssöner, vägnar om Landboarp i Håcksviks socken med tilliggande gods. Bland de närvarande var ärkebiskop Jakob i Uppsala, biskop Brynolf i Skara, riksföreståndaren Sten Sture, samt bland annat Arvid och Erik Trolle. Dessa var kallade av kung Hans att sitta för rätta i gråbrödraklostret. Vid fru Brittas tal sade hon att Landboarp tillhörde henne och med orätt fråntagits henne. Peter Hård svarade att godset hade tilldömts honom av Lindorm Björnsson, som var lagman i Västergötland. Hård kunde även uppvisa tre brev, alla på papper, varav framgick att det dömts i kvarstad och tilldömts Peter Hårds far Olof Petersson. Förehavandet avslutades med att godset återdömdes till fru Britta (SDHK nr 34341).

BILAGA 3 Moga förekommer med samma stavning 1540. Mossebo förekommer med stavningen mosaboda i slutet av 1400-talet. Det är dock oklart om det är socken-, eller gårdsnamnet som åsyftas. Passarp omnämns 1356 såsom Passatorp. I ett brev daterat 1390 (SDHK nr 13819). pantsätter Nils Erlandsson hustruns ärvda gods i Kind, bestående av egendomarna Gylsholt, Skæremo, Passathorp och Karlsbothir med tillhörande ske till Karl Kas. Detta gjordes för att betala en skuld. Idag hör Passarp till Örsås socken. Skeppås förekommer 1540 med stavningen Skipsåsa. Stavningen Skipåsa förekommer 1610. Skyarp omtalas redan 1402 som Schiathethorp. 1469 stavades namnet skiwatorp. 1502 förekommer Skiw watorp. Några år senare, 1540, stavades namnet Skiparp. År 1421 pantsätter Hustru Märita Rösdotter sitt gods i Håcksviks socken till sin frände Mårten Svan. Godset bestod av Skyarp och Balkä (=Backa, nu Backabo) vid Källhult, samt allt vad hon ärvt efter Eskil Magnusson (av Forstena-ätten), för 180 mark goda svenska penningar (SDHK nr 19645). Skäremo stavades skæramo 1356. Namnet Skæremo förekommer 1390. Samma stavning återkommer under 1400-talet. Nils Erlandsson pantsatte år 1356, förutom Gölshult och Kållsbo i Kalvs socken, även Skäremo i Håcksviks socken till Knut Assarsson, kallad Knut Kaja, för 29 lödiga mark (SDHK nr 7076). I ett brev daterat 1390 (SDHK nr 13819). pantsätter Nils Erlandsson hustruns ärvda gods i Kind, bestående av egendomarna Gylsholt, Skæremo, Passathorp och Karlsbothir med tillhörande ske till Karl Kas för att kunna betala en skuld. Skärjebo stavades skergiebodhe år 1470. Detta år säljer Birger Siggeson i Skergiebodhe i Kyn (Skärjebo i Håksviks sn i Kind) sitt fäderne i Swænebodhe i Vwilstade sn till Knut Svensson (SDHK nr 29103). Trollås omtalas såsom rolasa 1419. År 1417 genomför Sven Store ett jordaskifte med Nils Knutsson, varvid han erhåller Stenshult i Elfsereds sn i utbyte mot Trållåsa i Håksviks sn (SDHK nr 18882). Trollås omnämns även 1473 (SDHK nr 29533). Sistnämnda år stavades namnet Troll[s]aas. Kalvs socken En av socknens tidigaste kända personer omtalas i ett annat medeltidsdokument, då Öyar, kyrkoherde i Kalv, år 1437 säljer sitt möderne i Holmsioridh i Långaryds socken till Gudmund Bosson (SDHK nr 22754). År 1513 meddelade Ture Jönsson Sten Sture (d y) att då han höll ting med allmogen i Kind kom några skalkar från Kalvs socken som tidigare gjort uppror mot honom och Sten inför rätten. Denna fann dock Tures svenner och fogdar oskyldiga till att ha förbrutit sig till liv eller gods. När Ture lämnade länet skar dock Kalvborna budkavle och församlades vid Domsmo utan Tures vetskap och i strid med hans vilja. Ture Jönsson hade också underrättats att Anders Nilsson, en av Stens svenner som var i Jönköping med ett brev från honom, sagt till allmogen i Kind att Sten själv var ute efter länet, vilket Ture dock inte trodde på. Ture Jönsson bad därför Sten skriva till dem och påbjuda lydnad mot honom såsom hans brev säger, tills Sten själv kunde komma ner och rannsaka ärendet. Vidare meddelades att om några budbärare kommer från bönderna i Kalv så har de inget brev eller uppdrag av allmogen utan Anders Nilsson har skrivit det på vägen, och han ber Sten att en sådan budbärare måtte komma i borgen och brevet bevaras till rättegången (SDHK nr 37490).

4 BILAGA Bebyggelsen i Kalv har i historisk tid bestått av mindre byar med en-två gårdar, samt ensamgårdar. De enda något större byarna är Humlered och Vibäcksred. Kalv hade på 1860-talet fyra säterier; Erikslund, Götshult, Gammalsjö och Nättsjö. Från 1500-talet fram till mitten av 1700-talet innehades närmare tre ärdedelar av socknens mark av dessa fyra frälsesäterier. Sätesgården Erikslund skall tidigare även haft namnet Kalfbacka. Under 1800-talet kom säteriets egendomar att styckas upp och säljas (Historiskt-geografiskt och statistiskt lexikon 1862; Kalvs hembygdsförening 1981). Fortfarande under 1860-talet var största delen av socknens hemman frälseägda. Av mantalen var 22 ¼ frälseägt, medan endast 5 ⅞ var skatte-, och 2 mantal var kronoägt. Sistnämnda hemman var Trackebo, Humlered, Tranebäck, samt Kalvs prästgård (Historiskt-geografiskt och statistiskt lexikon 1862). Följande uppgifter har i första hand hämtats från Kalvs hembygdsförenings hembygdsbok (1981). Arvidstorp omnäms första gången 1515 och stavades då Aruidztorp. Arvidstorp bestod först av två brukningsdelar, vilka omkring 1740 delades i ytterligare två. Arvidstorp var frälseägt. Ett ertal torp fanns också under Arvidstorp, samt en frälsekvarn, omnämnd i jordeboken 1691. År 1515 omtalas Arvidstorp (SDHK nr 37659) såsom:...aruidztorp en gård smör 8 pund a en quern ibidem smör 2 pund (m.m. godz)... Arvidstorp förekommer också i Anna Arendzdotters jordskifte med fru Britta ordzdåtter (Bonde) Arindz torp uti Kind och Kalf sochn (SDHK nr 37661). Frälsehemmanet Björkekulla med två brukningsdelar nära Hallandsgränsen räknades tidvis till Sunnerås by och skrevs 1546 Byrckekolla. Från 1600-talet låg gården under Nättsjö säteri. Skattehemmanet Bålared är omtalat i mitten av 1600-talet och är beläget nära landskaps- och länsgränset mot Halland. Både såg och kvarn har funnits här och även tre torp har funnits under hemmanet. Bäck omnämns 1515. Hemmanet var frälseägt och i jordeböcker från 1500-talet omnämns en kyrkotomt. En sägen anger att både kyrka och kyrkogård funnits här. Bökenäs var frälseägt och omnämns första gången 1546. Namnet skrevs då Bockenes. Erikslunds frälsesäteri tillkom, precis som socknens andra säterier, under första hälften av 1600-talet och dess förste innehavare var friherre Nils Gyllenstierna af Lundholm. Namnet Erikslund förekommer första gången 1644. Gården nämns annars för första gången år 1505 och hette då Kalfzbacka. Säteriet växlade ägare och efter att 1795 ha förpantats till Erikslunds åboar kom frälseegendomen att bli bondeägt 1821, då det delades i fyra delar. Efter Laga skifte 1865 delades säteriet på tre gårdar och herrgårdsbyggnaden från 1740-talet revs. Frackebo omnämns första gången 1546 och var först frälsehemman, men övergår senare till att bli kronohemman. Hemmanet Framnäs tillkom som ett resultat av sjösänkningsprojektet, vilket fastställdes av Kammarkollegium 1886. Gammalsjö säteri vid norra delen av Västra Fegen omnämns första gången på 1500-talet och skrevs då Gammalsöra. Huvudbyggnaden har anor från 1700-talets början. Frälsehemmanet Grävingsås omnämns första gången 1351 och skrevs då Gräwinxaas. Under senare delen av 1700-talet sambrukades gården med Erikslunds säteri.

BILAGA 5 Götshult eller Djurshult omnämns första gången 1356 såsom Gölshult. Säteriet brukas 1640 som sätesgård men beboddes under sin tid som säteri sällan av ägarna. Säteriet var mestadels uppdelad på två-fyra olika brukningsdelar fram till första hälften av 1830-talet. Flera torp och en backstuga var underställda säteriet. Nils Erlandsson pantsatte 1356, bland annat Gölshult och Kållsbo i Kalvs socken till Knut Assarsson, kallad Knut Kaja, för 29 lödiga mark (SDHK nr 7076). I ett brev daterat 1390 (SDHK nr 13819). pantsätter Nils Erlandsson hustruns ärvda gods i Kind, bestående av egendomarna Gylsholt, Skæremo, Passathorp och Karlsbothir med tillhörande ske till Karl Kas. Detta gjordes för att betala en skuld. Frälsehemmanet Hjärtanäs skrevs Hjortanäs 1383 då det omnämns första gången. Till 1792 fanns två gårdar. Frälsehemmanet Holmen omtalas första gången 1567 och skrevs då Holm. Byn Humlered skrevs 1540 Humblaridh och bestod av olika jordenaturer. Två trumslagarboställen fanns här under indelningsverkets tid (Humlered Nedre- eller Mellangård respektive Humlered Nedre), vilka sammanlades efter Laga skifte 1866. Hunnabo omnämns första gången 1602 och var från början ett kronotorp. Namnet skrevs då Hundeboo. I mitten av 1800-talet friköps hemmanet. Frälsehemmanet Hussered vid sockengränsen mot Mårdaklev omtalas redan 1351 och skrevs då Hussioryd. Under första hälften av 1800-talet delades gården upp i två brukningsdelar. Hässelhult var också det frälsehemman och namnet skrevs 1546 Heslyholt. Under Hässelhult var backstugan Lottebo. Också såg och kvarn fanns på ägorna. Joarsbo omnämns första gången 1581 såsom Joansbo och var ursprungligen ett frälsetorp. 1632 skrevs namnet Joannssiöö och låg Joarsbo låg då under Erikslunds säteri. Kalvs prästgård skrevs Kal s Stomps 1540 och var kronohemman. Kalvsjöholm avstyckades från Kalvs prästgård och ägorna består främst av mark från sjösänkningsprojekten. Klägghult var skattehemman och omnämndes första gången 1542 som Kleghult. Kollsbo skrevs redan 1356 Karlsbode och var från början frälsetorp, därefter frälsehemman. Gården delades i två delar 1785, samt även efter Laga skifte 1873. År 1356 pantsatte Nils Erlandsson Gölshult och Kållsbo i Kalvs socken till Knut Assarsson, kallad Knut Kaja, för 29 lödiga mark (SDHK nr 7076). Kopparebo omnämns 1546 och var frälsehemman. Kärrshult var också detta frälsehemman och skrevs 1567 Kiershulth. Tidigare hörde gården till Sönsås by. Kättarp var ½ mantal frälse och stavades Kåtorp 1540. Under närmare hundra år, mellan slutet av 1600-talet fram till 1796, ägdes gården av Erikslunds säteri. Frälsehemmanet Lommaholmen omnämns redan 1515 såsom Lambholm. Näs var ½ mantal frälse och skrevs 1546 Näsit. Flera öar i fegen hörde till hemmanet, bland annat Skogön och Ornöarna. Gården hade två brukningsdelar och ägdes till 1759 av olika frälseätter. Nättsjö var säteri och var 1650 strögods till Johan Månsson (Ulfsparre). Dennes son Gustaf Ulfsparre omtalas både 1660 och 1685 som ägare av sätesgården. Säteriet ägs under 1700-talet av medlemmar av familjen Ridderswärd och senare Kuylenstierna och delarna brukades av åboar. Ett ertal torp fanns under säteriet.

6 BILAGA Pjukabo skrevs Fwkaboda 1546 och är 1651 omnämnt som ett frälsehemman tillsammans med Töllestorp, vilket det också är 1805. 1737 stavades namnet Pjuksbo. I slutet av 1800-talet tillkom lägenheten Slättäng som ett resultat av sjösänkningarna. Rud omnämns första gången 1546 och skrevs 1592 Rööd. Antalet brukningsdelar har växlat mellan en och två brukare och var krono skattehemman. Rösarp (Yttre och Övre) är en större by med sju gårdar och benämndes 1542 Rösårp. Yttre Rösarp var ½ mantal frälsehemman och hade 1550 två gårdar, medan Övre Rösarp var skattehemman. Gårdarna har efterhand delats ytterligare. Skållebo var krono skattehemman och skrevs 1557 Skålleboda. Gården delades i mitten av 1800-talet. Stäpelsbo var frälsehemman och omnämns 1547 som Stepelsbo. På gårdens ägor fanns både kvarn och soldattorp. Svanabo omnämndes 1550 och skrevs då Svannaboa. Hemmanet var frälsehemman och på ägorna nns en linbasta bevarad. Sönsås omnämns första gången 1542 som Synderåss och hade då två gårdar, Yttregården och Övregården. Förstnämnda var skattehemman och sistnämnda frälsehemman. På 1700- och 1800-talen stavades byns namn Söndagsås, för att sedan början av 1900-talet få sin nuvarande stavning. Under äldre tider skall en by ha funnits, vilken bestod av Sönsås, Björkekulla och Kärrshult. Det frälseägda Tovhult stavades 1546 Tohult. Mellan slutet av 1600-talet och andra hälften av 1800-talet fanns här två gårdar, för att sedan åter bli en gård. Tranebäck stavades Trabeck 1546 och bestod av två brukningsdelar. Tranebäck var kronoägt och en bruksningsdel fungerade som länsmansboställe. 1866 slogs de två lotterna samman till ett ½ mantal kronohemman. Uddarp nämns redan 1351 och skrevs då Oddathorp och Odorp. I Uddarp fanns två gårdar, vilka 1729 avhystes för att därefter brukas under Erikslunds säteri. Uddarp var fram till 1891 obebyggt. Johannes Halstensson tillkännagav 1385 att han till Trugillo Røøson sålt sina egendomar i Kalvs socken (SDHK nr 12962). Vilka egendomar som avses anges dock inte. Tydligen hade sistnämnde kvar egendomar i socknen några år senare, ty år 1400 anges att Tyrgils Rödsson ger sin gård i Uddarp (Kalvs socken, Kinds härad) till sin syster Märit Rödsdotter i stället för hennes gård i Marbäck (Marbäcks socken, Kinds härad), vilken han bortgivit (SDHK nr 15440). 1469 fullbordade Ingeborg Gunnarsdotter, herr Martin Svans änka, ett löfte hennes make givit, nämligen att ge godset Skiwatorp i (Östra) Frölunda socken, samt Oddatorp i Kalvs socken i Kinds härad till Vadstena kloster (SDHK nr 29012). Vibäcksred stavades Vibäckxrydh 1515 och Vebexrydt 1554. Från 1550 fanns två gårdar, Väster- och Östergården, både ½ mantal frälse. Under Östergården avsöndrades sjösänkningslägenheten Hyltenäs, tillsammans med Uddarp, Erikslund och Kalvs prästgård. Redan från 1600-talet hade dock ett torp funnits här. Vihult omnämns redan 1493 som Widoltt. Vihult var kronoskattehemman. Så många som elva torp och backstugor låg under Vihult. Byn Yttre Backa skrevs 1547 Ytherbecka och var från början en gård. Gården övergick från frälsehemman till kronohemman. Yttre Störshult var frälsehemman och bestod efter 1550 av två gårdar. Yttre Sånabo var från början ett kronohemman och skrevs 1546 Sånaboda. 1737 skatteköptes hemmanet. Ågården var frälseägt och skrevs 1546 Agardhenom.

BILAGA 7 Åstabo var tillsammans med Bökenäs sammanfört till ett hemman och nämns första gången 1694. Kring 1760 delades gården i två brukningsdelar. Ävje stavades på 1560-talet E ö. Under Ävje fanns torpet Björkelund. E(Ä)skås var på 1580-talet sammanförd med en gård i Humlereds by. Äskås var frälsehemman. Frälsehemmanet Övre Backa skrevs Bocka 1546. Till och med 1860 fanns två gårdar. Övre Störshult omnämns 1546 som Styrssholt nr 2 och var liksom Yttre Störshult frälsehemman. Övre Sönabo längst upp i norra delen av Kalvs socken var 1 mantal frälsehemman, senare ½ mantal och skrevs 1515 Sonaby. Gunnarps socken Gunnarp omtalas i ett medeltidsbrev från 1436, då väpnaren Broder By förrättade ett jordskifte med väpnaren Olof Henriksson, varvid en Gaard i Gunnarp i Norra Hallandh byttes mot en Gaard i orskinge i Kirkiobynom i Væsbo H. (SDHK nr 22511). Bebyggelsen i Gunnarps socken har historiskt sett mestadels bestått av mindre byar och ensamgårdar. Något större byar är Gunnarp, Kornarp och Torsjö. På 1860-talet bestod mantalen i Årstadsdelen av socknen av 7 17/40 skatte, 2 3/40 krono, samt 11 ½ mantal frälse. I Fauråsdelen bestod mantalen av 3 17/48 skatte, 3 7/32 krono och 13 mantal frälse (Historiskt-geogra skt och statistiskt lexikon öfver Sverige 1862). Följande uppgifter härrör från Ortnamnen i Hallands län 1950, samt Gunnarp vår hembygd, del 2, 1988 (Gunnarps hembygdsförening 1988b). Abborrakull var frälsehemman 1646 och skrevs 1552 Abbekuld(tt), Aberkulla 1646 och Abborekull 1691. Hemmanet överfördes från Årstads härad 1890 och namnet åsyftar den intilliggande Abborrasjön med efterleden kull, en biform till kulle eller höjd. Skattehemmanet Alvhaga skrevs Alleha ue 1580, Alha ue 1645 och Ahlhaga 1718. I jordeboken 1646 anges Alvhaga vara kronohemman. Också Alvhaga överfördes från Årstads härad 1890. Namnet kommer troligen av ale albestånd, aldunge eller trädnamnet al, med efterleden hag(e), inhägnad. Björshult stavades 1529 Biörshultt, B(i)örsholdtt 1612 och Biörsshuult 1646. I jordeboken 1646 nns två hela och ett halvt frälsehemman. Förleden kommer troligen av mansnamnet Björn, efterleden är hult i betydelsen liten skog, skogsdunge. Det halva skattehemmanet Boss aten skrevs Busse adt 1600, Boes adt 1612 och Boss at 1646. I jordeboken 1646 var gården 1 mantal kronohemman. Förleden i namnet härrör troligen från den intilliggande sjön Bossjön, med efterleden kommer från at i betydelsen jämn, at äng. Bälshult skrevs Bilsolt 1505, Bältzholt 1660. I jordeboken 1646 omtalas två hela frälsehemman. Även Bälshult är överfört från Årstads härad 1890. Namnet är oklart men kan i förleden åsyfta bo, näste, rede, medan efterledens hult är skogsdunge, liten skog. Idag omfattar Bälshult nio gårdar, sex till Bälshult Övre, en till Bälshult Mellan och två till Bälshult Yttre. Bälsäng förekommer 1876 och var en senare avstyckning från Bälshult. Över- yttat från Årstads härad 1890. Yttre Bälshult var skattehemman och namnet stavades Ytra(holt) 1646 och Yttra från mitten av 1700-talet.

8 BILAGA Djuparp skrevs Dybberup 1580 och Diuparup eller Diuperup 1660. Enligt jordeboken 1646 fanns ett helt och ett halvt kronohemman. Även Djuparp är överfört från Årstads härad. Nedre Djuparp var ett halvt skattehemman och är medtaget i jordeboken 1646. Dessutom fanns i Håla Djuparp en gård om ½ mantal frälse. Frälsehemmanet Däntershult är känt sedan medeltid. 1402 skrevs namnet Deghnistrugxhulte och Dentrwsshultt 1529. Överfört från Årstads härad 1890. Förleden åsyftar möjligen ett äldre namn på den intilliggande Långasjön, medan efterleden är hult, skogsdunge, liten skog. 1402 såldes gården Däntershult i Gunnarps socken av Bo Jonsson Grips änka till riddaren Benkt Nilsson. 1529 sålde Gustav Vasa ett ertal gods i Norra Halland till rud Ul standh på Torop. Till dessa hörde en gård i Mjöhult och dessutom gårdar i bland annat Gunnarp, Däntershult och Torsjö (Gunnarps hembygdsförening 1988a). Ekängen stavades Eginge 1529, Ekengh 1554, Eckenngh 1580 och Eckängenn 1646. I jordeboken 1646 förekommer två frälsehemman och en kronoäng. Namnets förled kommer av trädnamnet ek eller eke, ekbestånd, ekdunge. Efterleden är ordet äng. Frälsehemmanet Eseryd (Esered) förekommer 1498 som Esyarydh, Ässeröd 1505 och Ahzereedh 1646. Flyttat från Årstads härad 1890. Förleden i namnet härrör ursprungligen från Eseredsjön, medan efterleden kommer av ryd, röjning i skog. Forshult skrevs Farisholtt 1603 och Förssholt 1660. 1825 stavades namnet Forsilt. Överfört från Årstads härad 1890. Namnet kan komma av ett äldre namn på den intilliggande Pipesjön, samt ordet hult, liten skog, skogsdunge. 1645 var Forshult ett helt frälsehemman, men blev senare kronohemman. Bynamnet Gunnarp stavades på samma sätt 1436, Gunnerop 1529, Gunderup 1628-1644 och Gunarph 1646. I jordeboken 1646 fanns ett helt kronohemman, ¼ kyrkohemman, ett halvt prästehemman, samt ett helt och två halva frälsehemman. Namnet kommer av mansnamnet Gunne med efterleden torp i betydelsen nybygge. Hult stavades Hultt 1529, Holtt 1603. Enligt jordeboken 1646 fanns ett halvt skattehemman och ett helt kronohemman. Namnet kommer av ordet hult, liten skog, skogsdunge. Hunnakull skrevs Hannekuld 1603 och Hundekull 1646 och var sistnämnda år ett halvt frälsehemman. Flyttades från Årstads härad 1890. Namnet är sammansatt av hund med efterleden kull, en biform till kulle höjd. Skattehemmanet Höghult stavades Hööghuult 1646 och Höghult 1660. I jordeboken 1646 var hemmanet 1 mantal krono. Troligen kommer namnet av adjektivet hög med efterleden hult i betydelsen liten skog, skogsdunge. Det halva frälsehemmanet Joarsbo skrevs Jorsbo 1554 och Joenssboe 1646. Överfört från Årstads härad 1890. Namnet kommer av mansnamnet Joar och plural av ordet bodh, med betydelsen fäbod. Gården har räknats både till Kinds härad och till Halland. Kornarp förekommer redan 1396 som Kornathorpi, 1492 som Kornetorp och 1529 som Kornerop. 1646 förekommer Korn(n)arp(h). I jordeboken sistnämnda år förekommer ett halvt kyrkohemman, samt tre hela och två halva frälsehemman. Namnets förled är sädesslagsnamnet korn med efterleden torp i betydelsen nybygge. Men redan år 1396 pantsätter Nils Knutsson Kornarp i Halland och gods i Sverige till Arvid Stensen för 100 mark penningar för vilka denne lösköpt honom från den fångenskap han råkat i under kriget (SDHK nr 14557). Kärnebygd skrevs Kiernnebögh 1600 och Kierneböÿrdh eller Tierneboÿdh 1646. I jordeboken sistnämnda år förekommer ett helt krono-, samt ett helt och ett halvt frälsehemman. Namnets förled kommer troligen av tjärn, medan efterleden är bygd med betydelse nybygge, nyodling. Lunnagård stavades Lundegaardt(t) 1600 och Lunnagård(h) 1646 då det omnämns som frälsehemman. Förleden kommer av lunde, lund och gården har troligen från början räknats som en gård i Gunnarps by.

BILAGA 9 Frälsehemmanet Mjöhult stavades 1529 Myöholtt och Miöhult 1660. Överfördes från Årstads härad 1890. Mölnhult förekommer 1612 med stavningen?möllnalt och Möllnarph 1646. Var frälsehemman i jordeboken sistnämnda år. Förleden är mölna, kvarn, med efterleden hult i betydelsen liten skog, skogsdunge. I jordeboken 1646 anges Rörshult vara ett halvt kronohemman, senare skattehemman. Namnet skrevs Rörssholt 1660 och Rörsilt 1691. Även Rörshult är överfört från Årstads härad. Sjögård stavades Söegrdtt 1612 och Siöagårdh 1646. Var sistnämnda år ett halvt frälsehemman. Gården är belägen vid Öresjön och var troligen från början en gård i Gunnarps by. Slättilt skrevs Slettoltt 1580, Slettholtt eller Sledtholdt 1589, Slettiltt 1645 och Sleetholtt 1646. Var ett halvt frälsehemman 1646. Namnets förled kommer av slätt, slät, medan efterleden är hult i betydelsen liten skog, skogsdunge. Sotanäs var frälsehemman och stavades Sodenness 1603, Sodenäs 1646 och Sotanäs från mitten av 1700-talet. Även Sotanäs överfördes från Årstads härad 1890. Förleden i namnet kan syfta på mansnamnet Sote, eller åsyfta ett strömdrag vid näset i Fegen. Strättebo var ett mantal kronohemman 1646. Namnet stavades Stretteboe 1580-1613 och Streterboe 1646. Över yttades från Årstads härad 1890. Förleden är möjligen sträte, strätte i betydelsen bygata, smal trång väg. Namnet kan vara en överförd betydelse av Strätteboviken som ett smalt sund av Fegen. Efterleden är bodh, möjligen i betydelse sjöbod, skebod. Sundhult skrevs Sundoltt 1569, Sundholdt 1612 och Sunhollt 1646. Var sistnämda år ett halvt kyrkohemman. Namnets förled åsyftar gårdens placering vid sundet mellan Tjärnesjön och Kalvsjön. Efterleden är hult, liten skog, skogsdunge. Svanshult stavades Suanoldtt 1580 och Suantzholtt 1605. Det var ett halvt kronohemman enligt jordeboken 1646, senare skattehemman och överfördes från Årstads härad 1890. I jordeboken från 1646 anges Talgsjö vara ett halvt kronohemman, senare skattehemman. Namnet skrevs Talsöö 1580 och Talsiö 1660. Överfördes från Årstads härad 1890. Tokalynga omtalas 1580 som Togelund, ogelunde 1613, uogelönnge 1645 och Togelinge 1646. Var sistnämnda år ett halvt kronohemman. Överfördes från Årstads härad 1890. Förleden i namnet kommer av mansnamnet Toke, efterleden troligen från lyng, ljunghed som ersatt ett äldre lund(a). Byn Torsjö skrevs Torsiö 1529, (u)orssöe 1612 och Torssee 1646. Bestod 1646 av tre hela och ett halvt frälsehemman. Namnet kan vara ett äldre namn på intilliggande Mjällsjön, men är omtvistat. Frälsehemmanet Torsjö Lönegärde stavades 1612 Lönnegierde och Lönegierde 1646. Förleden är löne, lönnbestånd och efterleden gärde med betydelsen inhägnad åker. Tåghult skrevs 1612 oultt, Togoltt 1628 och Toghult(t) 1646. Sistnämnda år är gåden omnämnt som halvt frälsehemman. Namnets förled kan komma av to i betydelsen dal mellan tvenne berg med efterleden hult, liten skog, skogsdunge. Även Ugglebo anges vara ett halvt kronohemman 1646, senare skattehemman. Ugglebo skrevs 1603?Orgleboe, Vglebodh 1646 och Vglebo 1691. Också Ugglebo överfördes från Årstads härad 1890. Ulabo stavades Ol ueboe 1603 och Wllabo 1660. 1646 fanns ett helt och ett halvt kronohemman enligt jordeboken från samma år. Överfördes från Årstads härad 1890. Namnet kan vara ett ursprungligt öknamn med betydelsen varglya, eller en sammansättning av ulv varg och plural av bodh, med betydelsen fäbod.

10 BILAGA Vasshult stavades 1580 Wassoltt, Wassaltt 1603 och Wosholtt 1645. Kronohemman (Wasshult) i jordeboken 1646. Ågård skrevs Aagaarden 1612, Ågårdh 1646. Sistnämnda år var det 1 mantal frälsehemman. Ågård var troligen från början en gård i Gunnarps by. Namnets förled syftar på läget vid en å. Årnahylte var ett helt kronohemman, enligt 1646 års jordebok. Namnet skrevs 1580 Alnehyltte och Årnahyllte 1718. Årnahylte överfördes från Årstads härad 1890. Ö(d)gärdet var frälsehemman och stavades Öegierdet 1603 och Ögierde i 1646 års jordebok. Även Ögärdet överfördes från Årstads härad. Namnet betyder ungefär öde, inhägnad åker. Ögärdet kallades även Toresgård. Frälsehemmanet Övrarp stavades Ö rarp 1612, Ö uerup 1628 och Öfraph 1646. Förleden är adjektivet övra (i förhållande till byn Kornarp), med efterleden torp i betydelsen nybygge. I Gunnarp tillkom senare två hemman, Granhuset och Junkahuset. Granhuset var enligt 1700 års jordebok ett kronotorp, senare skatte. Flyttat från Årstads härad. Efterleden är hus i betydelsen gatuhus, backstuga. Junkahuset (Pjunkarehuset) skrevs Piunkahuus 1726 och Junkahuset under större delen av 1800-talet. 1726 var Pjunkarehuset ett kronotorp enligt jordeboken. Namnet kommer av pinkare, kopparslagare och ordet hus i betydelsen gatuhus, backstuga. Både Granhuset och Pjunkarehuset var medtagna i jordeböcker men uteslöts ur jordeboken 1915. Gryteryds socken Socknens bebyggelse har bestått av ensamgårdar och mindre byar med en eller två gårdar. Norra Böjeryd var under 1700-talet säteri (Rogberg 1770). Frälsets stora jordägande var fortfarande märkbart i mitten av 1800-talet, då det fanns närmare dubbelt så mycket frälsemantal som skattemantal. Bäck, som var löjtnantsboställe, var då det enda kronohemmanet i socknen. Gryteryds prästboställe låg i Tunnerbohult i Södra Hestra socken (Talve xxx a). Sammanlagt uppges åtta av socknens 21 gårdar eller hemman vara skattehemman med olika mantal. Tolv hemman var frälseägda, varav en, norra Böjeryd, tidigare var säteri. Endast ett av socknens hemman var kronohemman. Sistnämnda var Bäck, ett ¼ mantal militiehemman (Lindberg 1990). På 1860-talet bestod mantalen av 3 ⅛ mantal skatte, ¼ mantal krono, samt 6 mantal frälse. Under denna tid fanns även ett manufakturverk (Historiskt-geografiskt och statistiskt lexikon 1862). Följande uppgifter är i förekommande fall hämtade från Ortnamnen i Jönköpings län (Agertz 2008), F-Topo, samt Sant och sägen från Gryteryd (Lindberg 1990). Barslida skrevs 1401 barslithæ och 1538 Barsslyda. Namnets förled är Barn (omnämnt ca 1325), den intilliggande vik av Fegen som idag kallas Barmen. Efterleden är lid i betydelsen brant sluttning. Två vattendrag i närheten, Barnsbæc och Barna omnämns som gränsmärken mellan Sverige och Danmark i kung Valdemars jordebok omkring år 1300. Barslida uppges senare vara ⅜ skattehemman. Bäck skrevs på samma sätt 1554. Ortnamnet kommer av bäck med betydelsen vattendrag. Bäck var senare ¼ mantal militiehemman och alltså kronohemman.

BILAGA 11 Böjeryd stavades BØyeridh 1490 och Böyredt 1538. 1550 skrevs namnet Bökeryd och 1599 Bögarÿdh. 1719 förekommer stavningen Böÿeryd. Förleden kan härröra från böja, böjning, krok med efterleden ryd, röjning. Norra Böjeryd var 1 mantal frälsehemman och var tidigare även säteri. Södra Böjeryd var likaledes 1 mantal frälsehemman och utgård till Simmarydsnäs. 1491 intygade Olof Persson i Boyerydh (i Gryteryds sn, Västbo hd), Lasse Persson, Jeppe i Boyerydh med era att ett ål ske, som innehades av fru Gudrun, herr Erik Holmstenssons änka, rätteligen och av ålder hörde under Arvid Jonssons i Kinhulth gård (SDHK nr 32563). Eldshestra stavades Eghilsshester 1517 och Ylsshystre 1538. 1599 stavades namnet Elishester. Namnet är sammansatt av sjönamnet *Eghilsio, av eghil igel och sio, insjö (syftande på den intilliggande nuvarande Eldsjön). Efterleden är hester med betydelsen skottskog. Norra Eldshestra var ½ mantal skattehemman, medan Södra Eldshestra var ½ mantal frälsehemman. Sistnämnda var utgård till Norra Böjeryd. Finnanäs skrevs på samma sätt ca 1500, namnet och Fynnenæs 1538. Finnanäs var usrprungligen en by, vilken idag är delad mellan Sandviks och Gryteryds socknar. Namnets förled är nne, person från Finland, med efterleden näs i betydelsen landtunga. Jmf Finnveden, där förleden nn(e) har betydelsen kringströvande jägare eller skare. Finnanäs var ¼ mantal frälsehemman. Gryteryd stavades Grytorydh 1337 och Grÿtteryd 1538. 1599 stavades namnet Gryteryd. Socknen har övertagit namnet från bebyggelsen (Grytteridtt 1538). Namnet har förleden gryta, stenig mark, och efterleden ryd med betydelsen röjning. Gryteryd var senare ¼ mantal frälsehemman. Göljhult skrevs Giölwltt 1560. Förleden är gyl, göl med efterleden hult i betydelse lövvegetation. Göljhult uppges senare vara ½ mantal frälsehemman. Hensnäs förekommer 1351 med samma namn och Ensnæss 1496. 1538 stavades namnet Henssnæs. Förleden kan vara från *Hen, ett äldre namn på Store mosse, samt efterleden näs, landtunga. Hensnäs var ½ mantal frälsehemman. Under perioden 1653-1845 var Hensnäs domkyrkohemman. Holtslida skrevs Holmslizum 1403-1413, Håslide 1540,och Harsle 1547. Möjligen kan förleden vara sjönamnet Holmsio, vilket härrör från holm, upphöjning, samt sio, insjö (den intilliggande sjön Holken). Efterleden är lid, brant sluttning. Holtslida var senare ¼ mantal frälsehemman. Under perioden 1653-1845 var Holtslida domkyrkohemman. I ett brev från 1300-tal upplåter Håkan Unnasson halva gården i Holmsliden ( Holmslitum ) åt sin släkting Knut Bonde. Möjligen åsyftas här Holtslida i Gryteryds socken (SDHK nr 1888). Hornaberg stavades Hornberg 1515 och Hornbærgh 1525. Ursprungligen ett namn på berget Hornæbiærgh (ca 1300, dagens Timmershultaås. Namnets förled är horn, utsprång och efterleden är berg med betydelsen höjd. Hornaberg uppges senare vara ¼ mantal frälsehemman. Hökabäck skrevs Hokæbek 1346. Namnet kommer av ånamnet *Hökabäck och åsyftar fågelnamnet och bäck, vattendrag. Hökabäck uppges senare vara ¼ mantal frälsehemman. Mölnetången förekommer i jordeboken 1538. 1560 var hemmanet 1 mantal frälse. Senare uppges Mölnetången vara ¼al frälse. Mölnetången var utgård till Norra Böjeryd. Risås stavades Rijssåås 1538 och Riisa och Rÿsås 1545. Namnet är sammansatt av ris, skottskog, småskog och ås med betydelsen höjdsträckning. Risås skall ha utgjort ¼ mantal skattehemman. Rosenkull förekommer i jordeboken 1538 och uppges 1560 vara skattetorp. Rosenkull hörde tidigare till Södra Hestra socken och utgjorde senare ¼ mantal skattehemman. Rumpebol förekommer i jordeboken 1538 och 1599 som kyrkotorp. Rumpebol utgjorde senare ⅛ mantal skattehemman.

12 BILAGA Röshult stavades RØshultæ 1402. 1538 förekommer stavningarna Rÿdtzhult och Rödtzhultt. Namnets förled är rös, stenrös, med efterleden hult, lövvegetation. Norra Röshult anges senare som 1 mantal frälse och Södra Röshult som ½ mantal skatte. År 1402 sålde Cecilia Björnsdotter ett ertal gårdar i Västbo härad för 200 mark till riddaren Abraham Brodersson. I köpet ingick bland annat två i Röshult i Gryteryds socken (SDHK nr 15979). År 1413 gör Ture Stensson upp ett jordabyte med Anders Fellesson(?) och hans hustru Cecilia Björnsdotter och erhåller deras gods i Västbo, bland annat två gårdar i Röshult, Gryteryds socken (SDHK nr 18166). Skivebo skrevs Skwbbebåå 1538 och Skuboda 1560. Namnet kan ha ett binamn, Skubbe, som förled, samt efterleden bod i betydelsen förvaringsbod. Skivebo utgjorde ½ mantal skattehemman. Timmershult skrevs Tommershult 1490 och Temmelhultth 1538. Namnet kan härröra från timmer, trädstam med efterleden hult i betydelsen lövvegetation. Timmershult var senare ⅝ mantal skattehemman. Södra Hestra socken Flera platser och gårdar i Södra Hestra socken omtalas i medeltida dokument. Bebyggelsen har historiskt bestått av ensamgårdar och endast ett par mindre byar. Under 1760-talet utgjordes jordägandet i Södra Hestra socken av drygt 15 kronoskattehemman, närmare 5 kronohemman, samt 19 frälsehemman (Rogberg 1770). Ca hundra år senare var jordägandet relativt oförändrat. På 1860-talet bestod jordägandet sett till mantalen av 16 ½ mantal skatte, 3 mantal krono, och närmare 17 mantal frälse (Historiskt-geografiskt och statistiskt lexikon 1862). Uppgifterna om ortnamnen i socknen är i huvudsak hämtade från Ortnamnen i Jönköpings län (Agertz 2008), samt Södra Hestra hembygdsbok (Södra Hestra hembygdsförening 1985). Aplagården skrevs Appildgardh 1538, Appillagård 1540 och Appellagården 1599. Namnets förled är apild, apel med efterleden gård i betydelsen hägnad, hemman, gård. Bassö stavades på samma sätt 1690. Bergsgården skrevs barsgardehen 1484. Boda skrevs redan 1346 (in) Bodhum och Boda 1538. Namnet är bod i betydelsen förvaringsbod. Två gårdar i Boda ägdes på 1300-talet av Abjörn Ul(v)fsson. Bolerum omtalas 1402 som Bordharwm, Balarum 1538 Borddrum 1540 och Bolarem 1576. Namnets förled är det fornsvenska borð med betydelsen kant, rand. Efterleden är rum, öppen terräng. Bro skrevs Bråå 1538 och året därpå Broo. Namnet bro betyder kavelbro, välvd bro. Broaryd stavades Broaritt 1560 och Bråarÿd 1563. Förledens bro betyder kavelbro och efterledens ryd röjning. Bröttjaryd skrevs (af) Bryriþe 1330. 1538 förekommer Britteridt och Brytteryd. 1560 skrivs namnet Brÿtiaryd. Förleden är bryti i betydelsen gårdsfogde, -förvaltare, samt efterleden ryd, röjning. Två gårdar i Bröttjaryd ägdes på 1300-talet av Abjörn Ul(v)fsson. Bössingehult förekommer i jordeboken 1538. 1551 anges Bössingehult vara ½ skattehemman. Stavades bisterholtt 1554. Danhult stavades Dandhwlth i slutet av 1400-talet och Damhult 1538. Året därpå förekommer stavningen Danhultt. Namnet består av förleden dand med betydelsen väl beska ad och efterleden hult, lövvegetation.

BILAGA 13 Domakull omtalas 1496 som Dummekulla, 1538 som Dumekulth och året därpå som Dummekull. Förleden kan eventuellt vara ett ånamn, *Dumn, till dumn i betydelsen dov, stum (syftande på nuvarande Västerån). Efterleden är kulle, höjd. Dung stavades på samma sätt 1539. Ortnamnet dung betyder tung, ofruktbar jord. Ekenäs skrevs 1346 Ekænes och Egness 1538. 1599 stavades namnet Eckanes. Namnet är sammansatt av eke, ekbestånd och näs i betydelsen landtunga. Tre gårdar i Ekenäs ägdes på 1300-talet av Abjörn Ul(v)fsson. Flintegården omtalas 1538 som Flinttegard och Flintegård 1540. Namnets förled är bergarten inta och efterleden gård i betydelsen hägnad, hemman, gård. Flinteryd stavades Flintærydh 1346 och Flintheriidtt 1538 1570 stavades namnet Flinterÿdh. Som ovan är förleden bergarten inta, samt efterleden ryd i betydelsen röjning. Tre gårdar i Flinteryd ägdes på 1300-talet av Abjörn Ul(v)fsson. Fosterhult är 1496 omtalat såsom Fostrehult. 1538 stavades namnet Ffrosterkuld och 1539 Frösterhult. 1546 skrevs namnet Fostrult. Förleden i namnet kan vara fostre i betydelsen hemmafödd träl. Efterleden är hult, lövvegetation. Granhult stavades Granholt 1346 och Gramsshult 1538. Dagens stavning förekommer 1546. Namnet är sammansatt av förleden för trädbeteckningen gran, medan efterleden är hult i betydelsen lövvegetation. Granhult omtalas på 1300-talet i samband med arvsskiftet efter Abjörn Ul(v)fsson och dennes hustru. Haghult stavades Haghultt 1538. Namnets förled är hag i betydelsen stängsel, inhägnad äga. Efterleden är hult, lövvegetation. Haghult omtalas på 1300-talet i samband med arvsskiftet efter Abjörn Ul(v)fsson och dennes hustru (hagholt 1346). Hensjö skrevs Hensryth 1349 och Hensitt 1538. Namnet kan komma av *Hen, ett äldre namn på Store mosse, samt efterleden näs med betydelsen landtunga. 1368 meddelade Jakob Magnusson att han sålt sin gård i Hensjö (i Södra Hestra socken) till Peter Knoppe och dennes arvingar för 13 mark, att betalas i inget annat värde än 8 kor (SDHK nr 9284). Sockennamnet Hestra förekommer 1310 (de Hestrom) och stavades Herstritt, Hÿster 1538 och Hestra 1540. Socknen har övertagit namnet av en bebyggelse. Tillägget Södra tillkom 1885. Hulu skrevs Hulæ 1451, Hwllenn 1538 och Hollu året därpå. Stavningen Hulu förekommer 1570. Ortnamnet är hula, hola i betydelsen sänka. Hyggås omtalas 1346 som Høkås, 1538 som Högaass, Hyggååss och 1540 som Hökåss. Förleden är fågelbeteckningen hök med efterleden ås i betydelse höjdsträckning. Hyggås omtalas på 1300-talet i samband med arvsskiftet efter Abjörn Ul(v)fsson och dennes hustru. Hälghult skrevs Hellæholt 1346, Hullt 1538 och Hellhultt 1539. 1574 förekommer stavningen Helghult. Förleden är häll, berghäll och efterleden hult, lövvegetation. Hälghult omtalas på 1300-talet i samband med arvsskiftet efter Abjörn Ul(v)fsson och dennes hustru. Högshult stavades Högxhult 1540 och Hoxhult 1599. 1649 skrevs namnet Högzhult. Förleden i namnet är sjönamnet *Högsio, vilket kommer av hög, högt belägen, samt sio, insjö (syftande på Högshultasjön). Efterleden är hult, lövvegetation. Kalvia skrevs Kaluia 1538, Kal uia året därpå och Kalwia 1688. Förleden i namnet är djurbeteckningen kalv. Efterleden är ialya, vilket är en böjningsform av ö med betydelsen fast mark i sankmark.

14 BILAGA Kalvsnäs stavades Kalssnæss 1538. Även här kan förleden vara kalv, eller mansnamnet Karl. Efterleden är näs i betydelsen landtunga. Kindhult förekommer redan 1297 och skrevs då Kynnahult. 1368 skrevs namnet Kinholt och 1538 Skÿndhultt. Förleden kan härröra från häradsnamnet Kind, med efterleden hult i betydelsen lövvegetation. 1368 tillskiftade Torkel Rödsson Harald Lange sina egendomar i Kindhult i (Södra) Hestra socken i utbyte mot dennes gods Karkashult i Revesjö socken (SDHK nr 9288). Käringahult skrevs Kæringeholt 1512 och Kieringhult 1538. 1599 stavades namnet Kierringhult. Förleden kan vara kärräng till äng uppodlat kärr med efterleden hult i betydelsen lövvegetation. Långarekull skrevs Longarakulle år 1500 och Longarekuld 1538. Namnet kan vara sammansatt av ett åsnamn, *Långare, långsträckt ås med efterleden kull i betydelsen topp. Ma stavades madh 1492. Markebäckshult skrevs Merkebexhulth 1451, Mörckebexbåå, Markebeck 1538 och Merkebexit 1599. Namnets förled är ånamnet Merkebeck av märke, gränsmärke och bäck vattendrag, samt efterleden hult med betydelsen lövvegetation. Oxås stavades på samma sätt 1515 och Åxåse 1546. Namnets förled kommer av djurbeteckningen oxe med efterleden ås, höjdsträckning. Prippebo omtalas 1538 som Preppebå, 1540 som Preppebodha och 1599 som Prippebo. Namnet kan vara sammansatt av binamnet Pripp (ung. snarstucken ) och efterleden bod, förvaringsbod. Påbo skrevs år 1500 Pååbodha, 1538 Pabaa och 1540 Påbodha. Namnets förled kan härröra från pa, påfågel med efterleden bod, förvaringsbod. Risagården skrevs 1538 Rijszebå och Rÿsseboo och Riisbodha 1540. 1547 förekommer namnet Riissegarden. Namnet är sammansatt av förleden ris, skottskog, småskog, samt efterleden bod med betydelsen förvaringsbod. Räset omtalas 1538 såsom Ressa. 1547 skrevs namnet Ressedt och 1599 Räsit. Namnet kan härröra från resse, mindre vattendrag. Röckla skrevs Ryklum 1346 och Röglle 1538. Två år senare stavades namnet Röckla. Namnet kommer av rykla i betydelsen knöl, upphöjning. Två gårdar i Röckla ägdes på 1300-talet av Abjörn Ul(v)fsson. Samseryd stavades 1487 Samsaridh och Samesö 1538. 1546 omtalas Samseryd som Samssaredt och Sandsarydh 1585. Namnet är sammansatt av sjönamnet *Samsio, av sand, sandig jordmån, och sio i betydelsen insjö (nuvarande Samserydssjön). Efterleden är ryd, röjning. Till 1955 stavades namnet Sandseryd. Sjöaslätt stavades Syoæslæt 1345 och Sÿögaslet 1550. Förleden är sjö i betydelsen insjö, samt efterleden slätt, jämn gräsmark. Sjö(a)gärde omtalas 1538 som Siöritth, Syugerde 1547 och Siögierde 1560. Namnets förled är sjö, insjö. Efterleden har ändrats från ryd i betydelsen röjning, till gärde, hägnad, inhägnad äga. Släthult skrevs Sletthultth 1538. Året därpå stavades namnet Slethult och 1688 Slätthult. Namnet kommer av slät, jämn, eller slätt, jämn gräsmark. Efterleden är hult i betydelsen lövvegetation. Spjuthult stavades Spytholt 1346. 1539 förekommer stavningarna Spÿdhult, Spiudshult och Sprusshult. Spiudhult förekommer 1548 och Spiuthult 1560. Namnets förled är spyt, spjut(virke) och efterleden hult, lövvegetation. Norra och Södra Spjuthult ägdes på 1300-talet av Abjörn Ul(v)fsson.

BILAGA 15 Torsnäs omtalas 1538 som Tordsnæs och Törissnäss 1621. Förleden är mansnamnet Tord med efterleden näs med betydelsen landtunga. Tunnerbohult skrevs onderboultte 1391 och emmerbuhultt 1538. 1546 förekommer stavningen Tönnerbohult. Namnets förled kan vara tunderboe, av tunder, fnöske, samt boe, invånare. Efterleden är hult med betydelsen lövvegetation. År 1402 sålde Cecilia Björnsdotter ett ertal gårdar i Västbo härad för 200 mark till riddaren Abraham Brodersson. I köpet ingick bland annat två gårdar i Tunnerbohult och två i Önna i (Södra) Hestra socken (SDHK nr 15979). 1413 gör Ture Stensson upp ett jordabyte med Anders Fellesson(?) och hans hustru Cecilia Björnsdotter och erhåller deras gods i Västbo, bland annat två gårdar i Ö i (Södra) Hestra socken och två gårdar i Tönnerbohult i samma socken (SDHK nr 18166). 1410 sålde jönköpingsborgarna Ingemund Algotsson och Ingemar Nilsson bland annat sina andelar i Tönnerbohult i (Södra) Hestra sn till häradshövdingen i Västbo, Tord Jonsson (SDHK nr 17503). Ovannämnde Ake Torbjörnsson och hans hustru Ingeborg Arvidsdotter avträdde 1419 två gårdar i Vä i Refteleds socken i utbyte mot en gård i Tundurbohult i (Södra) Hestra socken och två gårdar i Stenbroryd i Burseryds sn till Tord Jönsson (SDHK nr 19228). Tångabacka, Åsböke skrevs Åsbööcke 1690. Älganäs skrevs Ællenæss 1538, Elleness 1540 och Ällenäs 1548. Namnets förled är äle, albestånd, eller djurbeteckningen älg. Efterleden är näs, landtunga. Älganäs i Södra Hestra socken kan dock ha omnämnts redan på 1400-talet (Ortnamnsregistret) såsom Ælganes (1418), men detta är omtvistat. Önna stavades ØØ 1402, Öen 1538, Öön 1540 och Öna 1570. Namnet är ö med betydelsen land vid vatten eller omgivet av vatten. År 1402 sålde Cecilia Björnsdotter ett ertal gårdar i Västbo härad för 200 mark till riddaren Abraham Brodersson. I köpet ingick förutom gårdar i Tunnerbohult även två i Önna i (Södra) Hestra socken (SDHK nr 15979). 1413 gör Ture Stensson upp ett jordabyte med Anders Fellesson(?) och hans hustru Cecilia Björnsdotter och erhåller deras gods i Västbo, bland annat två gårdar i Ö i (Södra) Hestra socken (SDHK nr 18166). Sandviks socken Kyrkan i Sandvik omtalas även 1334 då Ulf Håkanssons hustru Bengta Håkansdotter testamenterar sin gård Gottlösa i Vreta socken till Alvastra kloster. Bland annat ck även kyrkan i Sandvik hennes nybygge Styarnoryd och en ny mässhake, medan kyrkoherden ck en ko (SDHK nr 4051). Det nns uppgifter om att både Hörebo och Mjöhult var huvudgårdar för frälsemän under medeltid. Mjöhult var 1349 huvudgård för Johannes Kristine(a)son (sparre). Kristine(a)son skall detta år ha gett sin hustru huvudgården som morgongåva (Hansson 2001). I brevet, avfattat på latin, meddelar Johan att: Omnibus presens scriptum cernentibus Johannes...... karissime Cristine Fellæsdotter curiam meam principalem in Myohult, parochie Sanduik, sitam et duas curias ibidem, dictas Brythiagardha, cum vno landbobol in Landøø et vnum landbobol prope curiam principalem situm, dictum Skinnarabol, et vnum molendinum aquaticum ibidem... Johan Kristine(a)son gav förutom sin huvudgård (curiam meam) Mjöhult i Sandviks socken, även ett landbobol i Landö, ett landbobol Skinnarbol beläget nära huvudgården, samt en vattenkvarn därstädes (SDHK nr 5718). Den ungefärliga platsen för sätesgården Mjöhult är registrerad i FMIS som RAÄ 24:2, Sandviks socken. Enligt Härenstam tillhörde Mjöhult 1523 Klas Åkesson (Tott) efterlämnade egendom, vilken såldes tillsammans med tre andra hemman i Sandvik till Sakramentskapellet i Villstad (Härenstam 1946).

16 BILAGA Landö omtalas redan 1268 då Johan Eriksson ger en arrendegård (incolatum) i Landö till kyrkan i Sandvik och dess prästbord (SDHK nr 880). Möjligen avses samma landbogård här som den gård som gavs bort år 1349. Tilläggas bör att enligt fornminnesregistret är ett mindre område med röjningsrösen registrerat (RAÄ 49, Sandviks sn) i Landöviken vid Fegen. Även Brythiagardha (Bröttjagårdarna, F-Topo) anges i Johan Kristinesons brev. Förleden av namnet återgår sannolikt till beteckningen för gårdsfogde (bryte), dvs den som var föreståndare eller förvaltare för en gård under tidig medeltid (Myrdal & Tollin 2003). Förleden förekommer även i andra ortnamn i Jönköpings län. I Södra Hestra socken ligger Bröttjaryd (Bryriþe 1330) och i Bredaryds socken nns Bröttjestad (Brytiastadhom 1396). Även i Flisby (Bröttjehaga) och Ölmstads (Bröttjemark) socknar förekommer ortnamn med bryte som förled i namnet (Agertz 2008). Bebyggelsen i Sandviks socken har förutom säterierna närmast uteslutande bestått av ensamgårdar. Följande uppgifter är i förekommande fall hämtade från Ortnamnen i Jönköpings län (Agertz 2008), samt Ortnamnsregistret. Lilla Angsås skrevs Angxaaßz 1538. 1551 stavades namnet Anxåß, 1630 Angzås och Lilla Angåß 1711. Namnets förled kommer av sjönamnet *Angsio, av anger, trång, och sio i betydelsen insjö (nuvarande Angsåsasjön). Efterleden är ås, höjdsträckning. Björnakull skrevs Björnakulla 1413 och Biörnekuld 1538. Namnet är sammansatt av djurnamnet björn och kull i betydelsen hjässa eller topp. Bockshult omtalas 1560 som Bogxhult, 1570 som Boxhult och 1771 som Båxhult. Förleden kan vara av bock, handjur, med efterleden hult i betydelsen lövvegetation. 1955 skedde en stavningsändring från Båckshult till Bockshult. Bökelund skrevs Bögelunde ca 1500 och Bögelunde 1523. 1538 stavades namnet Böckelund. Namnet är sammansatt av böke, bokbestånd och lund i betydelsen träddunge. Finnanäs skrevs på samma sätt ca 1500, namnet och Fynnenæs 1538. Finnanäs var usrprungligen en by, vilken idag är delad mellan Sandviks och Gryteryds socknar. Namnets förled är nne, person från Finland, med efterleden näs i betydelsen landtunga. Jmf Finnveden, där förleden nn(e) har betydelsen kringströvande jägare eller skare. Lilla Hålgryte skrevs Hulgryte 1523 och Holgryte 1543. 1955 ändrades stavningen från Holgryte till Hålgryte. Namnet är sammansatt av hul, sänka och gryta i betydelsen stenig mark. Hörebo skrevs Hørwebodhum 1368. 1538 och 1539 stavades namnet Hörrebaa respektive Herreboo. Namnet kan åsyfta den intilliggande sjön Hurven med efterleden bod i betydelsen förvaringsbod. Hörebo uppges år 1386 vara huvudgård för frälsemannen Nils Knutsson (Härenstam 1946). År 1402 sålde Cecilia Björnsdotter ett ertal gårdar i Västbo härad för 200 mark till riddaren Abraham Brodersson. I köpet ingick bland annat en ödegård, Barslithæ i Sandviks socken och all del i Hörebo (i Sandvik), som hon ärvde efter Nils Bengtsson i Hörebo (SDHK nr 15979). Möjligen åsyftar Barslithæ gården Barslida i Gryteryds socken. Klockebo förekommer 1478 och skrevs då Clokkebode. 1538 stavades namnet Klockebååll och Klockebohl 1661. Namnets förled kan vara yrkesbeteckningen klockare med efterleden bod, förvaringsbod. Mjöhult stavades Myohult 1349, och under 1350-talet Mioaholt. 1538 stavades namnet Möhultt. Förleden är mjo, smal, med efterleden hult, lövvegetation.

BILAGA 17 Det numera försvunna Rosendal skall förekomma i skrift redan 1478. Senare förekommer både Norra och Södra Rosendal. Sockennamnet Sandvik har övertagit namnet från en bebyggelse (Sandhwik), omtalat 1478. Kyrkan i socknen förekommer 1268 och stavades då Sandwik. Spångalyckan skrevs Spongelucke 1538 och Spångalöckio 1543. Förleden är spång i betydelsen smal bro och efterleden lycka, inhägnad odling (i skog). Burseryds socken I början av 1500-talet omtalas Burseryds socken, då allmogen skickade meddelanden till Svante Nilsson över hur illa Lasse Skumme, som fått socknen i förläning, uppträdde vid skatteuppbörder (SDHK nr 35521, 35554; Härenstam 1946). I Risa avfattade Erik Brorsson 1517 ett brev där han bad Sten Sture (d y) om att i förläning få Burseryds socken i Västbo och de två gårdar i Kind som Anders Bengtsson hade. Brorsson sade även att han ville göra tjänst efter bästa förmåga, samt meddelade att kungen [d v s Kristian II] ämnade bränna och röva i landsänden strax efter påsk. Brorsson bad även Sten nna råd för landsändens försvar (SDHK nr 38024). Historiskt har socknens bebyggelse bestått av mindre byar och ensamgårdar. De enda större byarna var Betarp och Långhult. Både Hållaböke (Hällabäck) och Mölnaberg (Mölnebo) var säterier under 1700-talet (Rogberg 1770). Följande uppgifter är i huvudsak hämtade från Ortnamnen i Jönköpings län (Agertz 2008). Stora Angsås skrevs Angxaassz 1538 och Anxåås 1558. 1630 stavades namnet Angzås. Namnets förled kommer av sjönamnet *Angsio, av anger, trång, och sio i betydelsen insjö (nuvarande Angsåsasjön). Efterleden är ås, höjdsträckning. Betarp skrevs Bedetorp, Betorp 1538 och Betarp 1560. Förleden kan vara bet, betesmark, medan efterleden är torp i betydelsen nybygge. Björkebo stavades Börckebaad 1538 och Biörckebo 1585. Namnets förled är börke i betydelsen björkbestånd, samt efterleden bod, förvaringsbod. Burseryds socken omnämns 1350 som Bursrydh och sockennamnet kommer av namnet på en bebyggelse (Burzrydh 1411, Burseryd 1711). Frostabacka omtalas 1551 med samma stavning som idag. Namnets förled är frost, utsatt för frost. Efterleden är backe i betydelsen höjd. Frostnäs skrevs 1380 FrØsttinæsæ och Ffrosteneßz 1538. Förleden kan vara mansnamnet Frösten. Efterleden är näs i betydelsen landtunga. Grabbelund skrevs Grappelund 1538, Grapbelund 1539 och Krabelund 1546. Förledens grappe betyder inhägnad åker eller äng, medan efterledens lund betyder träddunge. Götsbo (Gössbo) stavades Giödzbaa 1538, Giödzbodha 1543 och Giöößeboo 1630. Mansnamnet Göt är förled och bod med betydelsen förvaringsbod är efterled. Hult omtalas 1392 med samma stavning. Ortnamnet är hult i betydelsen lövvegetation. Stora Hålgryte stavades Hulgryto 1443 medan det 1538 omtalas som Hulgryde. 1955 ändrades stavningen från Holgryte till Hålgryte. Namnet är sammansatt av hul, sänka och gryta i betydelsen stenig mark.

18 BILAGA Häljarem omtalas 1538 som Helligerem och 1543 som Helgarem. 1546 skrevs namnet Hilierem och 1585 Helgarem. Namnets förled kan härröra från mansnamnet Helge, medan efterledens rem betyder höjdsträckning. Hällabäck skrevs Hallebek 1346 och Hellebek 1546. 1955 ändrades namnet från Hallaböke/Hällabäck till Hällabäck. Namnet är ett ånamn av hall (berghäll, at sten) och bäck med betydelsen vattendrag. Knavrabo skrevs Knafrabodha 1433 och Knarrebodha 1538. 1546 stavades namnet Kna rebo. Namnet är sammansatt av förleden knaver, stackare, samt efterleden bod, förvaringsbod. Kruvebo skrevs Krubbubothæ 1346 och Krußzuabå 1538. 1558 var stavningen Krubebo och 1630 Kru uebo. Namnets förled kan härröra från krubba, fålla för får och getter med efterleden bod, förvaringsbod. Kätabo stavades Kætabodhom redan 1392 och Kiettebaada 1538. 1599 stavades namnet Kättaboda. Namnets förled kan vara mansnamnet Käte (av Kätil) med efterleden bod i betydelsen förvaringsbod. Lalabo by bestod i den äldsta jordeboken av två enheter, Norra och Yttre Lalabo. Norra Lalabo skrevs 1481 Lallabodha och Laullebå 1538. 1546 förekommer Lalebo och 1570 Lallabodha. Norra Lalabo förekommer 1687. Yttre Lalabo skrevs Dallebaa 1538 och Dalabodha 1543. 1546 skrevs namnet Dalbodt och 1687 Yttra Lalleboo. Förleden kan komma från mans- eller binamnen Lalle och Dalle med efterleden bod i betydelsen förvaringsbod. Lida skrevs Lidha by 1392. Byn eller en del av byn benämndes 1415-1502 också Tynglalida. Namnets förled är sjönamnet Tyngeln. Betydelsen är den del av byn Lida som ligger nere vid Tyngeln. 1392 gjordes ett godsbyte mellan Gunne Andersson, som då gav Abjörn Johansson allt sitt gods i Lida by (troligen Burseryds socken, Västbo härad) mot dennes gods i Kättaboda (Kätabo, Burseryds socken). Detta bekräftades av Bergulf, häradshövdingen för Västbo härad (SDHK nr 14064). Lida var 1415 huvudgård för frälsemannen Abjörn Johansson. Detta år sålde han sex gårdar och en kvarnström i Tynglalida i Burseryds sn till sitt syskonbarn Magnus Jönsson (SDHK nr 18515). Några år senare, 1421, överlät Jösse, Knut och Sigge Nilssöner samt Ingegerd Nilsdotter all den rätt deras fader ägt i Lydha Vesbo (Lida i Västbo?) i Burseryds socken till Magnus Jönsson och som Abjörn Jönsson köpt av honom (SDHK nr 19643). Abjörn Johansson etablerade från 1392 ett godskomplex i Västbo, vilka han förvärvade genom byten och köp. 1443 kunde hans arvinge väpnaren Magnus Jönsson (sparre), fordom bosatt i Åsaka i Västergötland och hans hustru Mæritta Bengtsdotter testamentera hela byn Lidha i inglalidha samtliga sex gårdar, till Vadstena kloster. De sex gårdarna räntade 18 pund smör (SDHK nr 24322; Hansson 2001). Godsbytena fortsatte med att väpnaren Magnus Birgersson, kallad Drake, (i Ugglebo), år 1451 gav godset Lida i Burseryds socken i Västbo härad, till Vadstena kloster. Godset hade Magnus Jönsson och hans hustru Märta skänt till Vadstena kloster efter att köpt det av Abjörn Johansson i Lida, trots att denne förut sålt det till sin hustru Margareta, brevutfärdarens moster (SDHK nr 25863). Senare samma år gav häradshövdingen i Västbo, Abiörn Giseson, på tinget i Gåshög fasta på Vadstena klosters gårdar i Lida, som Magnus Jönsson och hans hustru Märta Bengtsdotter givit klostret. Magnus Drake, som gjort anspråk på tre till godset hörande gårdar, hade avstått dem till klostret (SDHK nr 25892, 25893). År 1500 ägde klostret tre gårdar i byn, vilka sammanlagt räntade 13 pund smör (Härenstam 1946). Linnö stavades Lijdne 1538, Linne 1543 och Lindö 1560. Namnet kan härröra från lid, sluttning eller linde i betydelsen lindbestånd.

BILAGA 19 Långhult stavades Langhult 1424, Longhult 1538 och Långhult 1543. Namnet är sammansatt av förleden lång, långsträckt och efterleden hult, lövvegetation. 1424 utfärdade Kristin Bengtsdotter ett brev i Vadstena där hon sålde gods i Langult och Arwithebodhom till drottning Filippa (SDHK nr 20263). Med dessa avses Långhult i Burseryds socken och Arvidabo i Villstads socken. Drottning Filippa var ursprungligen engelsk prinsessa vilken som ung giftes bort med unionskungen Erik av Pommern. Löckna stavades Lijckna 1538, Löckna 1543 och Lökna 1771. Namnet åsyftar en pluralbildning till lycka med betydelsen inhägnad. Mölnebo stavades Mölnebo 1551 och Möllnebo eller Möllnebergh 1687. Namnet är sammansatt av mölla, kvarn med efterleden bo i betydelsen gård. Mörkebo skrevs 1346 Morkæbothæ och 1538 Mörckebaa. 1543 stavades namnet Mörckobodha och Mörkebo 1687. Namnets förled kan vara mork, dunkel, mörk med efterleden bod i betydelsen förvaringsbod. Pilagården stavades Pillegardh 1538 och Pilagården 1543. Förleden kan vara trädbeteckningen pil eller pilla i betydelsen (får)tacka. Efterleden är gård i betydelsen hägnad; hemman; gård. Påbo omtalas 1538 som Pabåå och Påboda 1543. Namnets förled kan härröra från pa, påfågel med efterleden bod, förvaringsbod. Ringebo skrevs Ringebaa 1538 och Ringebodha 1543. Förleden kan härröra från mansnamnet Ring eller från ring i betydelsen ring; rund formation i terrängen. Efterleden är bod med betydelsen förvaringsbod. Röshult stavades Ryksholt 1346, Rödtzhultt 1538 och Rößhult 1543. Namnets förled är ryk, liten höjd, med efterleden hult, lövvegetation. Skivebo skrevs Skidebaa 1538, Skittebo 1546 och Ski uaboda 1560. Namnet kan ha förleden skida, kluvet virke med efterleden bod i betydelsen förvaringsbod. Spabo omtalas redan 1380 som Spathæbothæ, 1538 som Spadebaa och 1543 som Spabodha. Namnet är sammansatt av sjönamnet Spaden (Spadasio 1270) och efterleden bod, förvaringsbod. Stavås skrevs Stafasum 1350 och Sta ååßz 1538. Namnets förled är stav med betydelsen råmärke. Efterleden är ås, höjdsträckning. Tilläggas bör att Stavås är beläget nära sockengräns. Stenbrohult stavades Stinibrorydh 1419. 1538 skrevs namnet Stenbraa, året därpå Stenbroo och 1558 Stenbrohult. Namnets förled är stenbro, bro av sten och efterleden ryd, röjning, senare hult, lövvegetation. År 1419 avträdde Ake Torbjörnsson och hans hustru Ingeborg Arvidsdotter två gårdar i Vä i Refteleds sn till Tord Jönsson i utbyte mot en gård i Tundurbohult i Hestra sn och två gårdar i Stenbroryd (Stimbrorydh) i Burseryds sn (SDHK nr 19228). Med Stenbroryd avses sannolikt Stenbrohult eller någon del därav (Ortnamnsregistret). Tovasjö skrevs Tååwessiö 1538 och To uesiö 1546.Namnet kommer av sjönamnet Tåvesiö och tov i betydelsen tovig mark eller gräs och siö i betydelsen insjö (syftande på nuvarande Tovasjön). 2002 ändrades stavningen från Toasjö till Tovasjö. Utterkull stavades Vtherkulla 1477 och Wttherkuld 1538. Förleden kan vara djurbeteckningen utter, samt efterleden kulle i betydelsen höjd. Vickelsbo omtalas 1512 som Wikensbo och 1538 som Wÿckelßzbaa. 1543 skrivs namnet Wekilssbodha. Förleden kan vara binamnet Viking med efterleden bod, förvaringsbod, eller bo i betydelsen gård. Åsberg förekommer 1443 som Aasabergha, 1538 som Aßberg och 1570 som Åsbergh. 1667 förekommer namnen Ahßbergh el. Möllnebergh. Förleden är ås, höjdsträckning, efterleden är berg i betydelsen höjd.

20 BILAGA Önnabo stavades Ödnebå 1538, Önnabodha 1543 och Önnaboo 1711. Förleden kan vara mansnamnet Ödne, efterleden är bod i betydelsen förvaringsbod.