Hållbart samhällsbyggande Nästa steg efter miljöklassade byggnader

Institutionen för Fastigheter och Byggande Examensarbete nr. 52 Avd för Bygg- och fastighetsekonomi Hållbart samhällsbyggande Nästa steg efter miljöklassade byggnader Författare: Sofie Jansson Handledare: Hans Lind Stockholm 2010

Master of Science Thesis Title: Sustainable housing the next step after environmentally certified properties Author: Sofie Jansson Department: Department of Real Estate and Construction Management. Division of Building and Real Estate Economics Master Thesis Number: 52 Supervisor: Hans Lind Keywords: Sustainable development, Housing, Construction, Allocated Land, County Abstract In recent years, in the discussion of eco-friendly housing, the focus has been on environmentally certified properties. This work aims to find out whether it is possible to make the concept wider and instead include factors such as the individual s behavior based on the choice of housing and see whether it plays a major role or not. The report had the concept of sustainable development as a starting point, from which a model has been developed. The model examines how much carbon different households produces depending on where the dwelling is located and which lifecycle phase the household is in. The results show that there is a correlation between income and carbon emissions, and the largest emissions are from households with high disposable income. Households in the rural areas have the highest emissions per capita; however, they are not a significant part of Sweden s total population in comparison to the urban population. It is therefore important for this group to reduce their emissions. Another important conclusion from this model is that younger households and households with children generate higher carbon emission, than households consisting of elderly people with no kids. Location and design of new housing plays a major role in how much individuals transport and also in which way they are transported. The main conclusion is that new housing should be placed adjacent to existing areas, to take advantage of already developed public transportation and economies of scale according to district heating, water and sewage networks and waste management. If this isn t possible, the real estate developer should work actively with formation of opinion, to bring out the abovementioned possibilities. As for district heating, the possibilities of using waste heat from nearby businesses should be reviewed and most important, determine whether the district heating is produced by burning fossil fuels. In addition, municipalities and real estate developers together can work for an establishment of the electric car on the Swedish market, by building more charging stations. This report has also clarified how municipalities should act to implement the sustainable way of thinking in all municipal processes, but mainly with regard to give allocated land to real estate developers interested in exploit the municipality. The main conclusion from this report is the municipalities should only provide allocated land to companies that can present an overall perspective in terms of future climate smart housing. 1

Examensarbete Titel: Hållbart samhällsbyggande - Nästa steg efter miljöklassade byggnader Författare: Sofie Jansson Institution: Institutionen för fastigheter och byggande. Avd. för bygg- och fastighetsekonomi Examensarbete nummer: 52 Handledare: Hans Lind Nyckelord: Hållbar utveckling, Bostäder, Byggande, Markanvisning, Kommun, osv. Sammanfattning De senaste åren har fokus legat på miljöklassade byggnader i diskussionen kring miljöanpassat boende. Detta arbete syftar till att ta reda på huruvida det går att vidga begreppet och på så sätt se om individens agerande utifrån val av boende spelar en större roll. Arbetet har haft begreppet hållbar utveckling som utgångspunkt och utifrån detta har en modell utarbetats. Modellen undersöker hur stora koldioxidutsläpp olika hushåll producerar, beroende på var bostaden är lokaliserad och även utifrån vilken del av livscykeln hushållet befinner sig i. Resultaten har visat sig tydliga. Det finns en korrelation mellan inkomst och koldioxidutsläpp, störst utsläpp genererar hushåll med hög disponibel inkomst. Högst utsläpp per capita generar hushåll i den tätortsnära landsbygden, däremot är de inte en lika betydande del av Sveriges totala befolkning som boende i städer är. Det är därför viktigare för denna grupp att minska sina utsläpp. En annan viktig slutsats utifrån modellen är att yngre hushåll och hushåll med barn generar högre utsläpp än hushåll bestående av äldre individer och utan barn. Placering och utformning av nya bostadsområden spelar stor roll för hur mycket individer transporteras och även på vilket sätt de transporteras. Arbetets främsta slutsats är att placera nya områden i anslutning till redan befintliga områden för att kunna dra fördelar av redan utvecklad kollektivtrafik, samt stordriftsfördelar vad gäller fjärrvärme, VA-nät och avfallshantering. Om inte detta är möjligt skall byggherrar aktivt arbeta lokalt med opinionsbildning för att få till en förändring. Vad gäller fjärrvärme bör möjligheterna att utnyttja spillvärme från närliggande verksamheter ses över och framförallt ta reda på om fjärrvärmen produceras genom förbränning av fossila bränslen, då det fortfarande förekommer i Sverige. Dessutom bör kommuner och byggherrar tillsammans underlätta för en etablering av elbilen i Sverige, då kommunen kan uppföra fler laddningsstationer i stort och byggherrar kan uppföra laddningsstationer i garage eller i anslutning till boendet. Arbetet har även förtydligat hur Sveriges kommuner bör agera för att implementera det hållbara tankesättet i alla kommunens processer, men främst vad gäller att ge markanvisningar till byggherrar som vill exploatera i kommunen. Arbetets viktigaste slutsats är att kommuner endast bör ge markanvisningar, eller förtur till markanvisningar, till företag som kan presentera ett helhetsperspektiv vad gäller individens möjligheter till ett klimatsmart boende. 2

Förord Detta examensarbete har skrivits under hösten 2010 och utgör det avslutande momentet i civilingenjörsutbildningen på Samhällsbyggnadsprogrammet med inriktning bygg- och fastighetsekonomi, på Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm. Arbetet har genomförts med stöd från Riksbyggen och jag vill främst rikta ett tack till min handledare på företaget; Kristina Kallin men även till Charlotta Szczepanowski samt till alla andra på företaget som på olika sätt bidragit till arbetet. Jag vill även tacka min handledare på institutionen för bygg- och fastighetsekonomi på KTH; professor Hans Lind. Stockholm, november 2010. Sofie Jansson 3

1 Innehållsförteckning 1 Inledning... 7 1.1 Bakgrund... 7 1.2 Syfte och frågeställning... 7 1.3 Metod... 8 1.4 Avgränsningar... 8 1.5 Definitioner... 8 1.6 Disposition... 9 2 Hållbar utveckling... 10 2.1 Bakgrund till uttrycket hållbar utveckling... 10 2.2 Hållbar utveckling i Världen... 11 2.2.1 FN... 11 2.2.2 EU... 11 2.2.3 OECD... 11 2.3 Hållbar utveckling i Sverige... 12 2.3.1 Bygga-Bo-Dialogen... 12 2.4 De tre komponenterna i hållbar utveckling... 13 2.4.1 Ekonomisk utveckling... 13 2.4.2 Social välfärd och sammanhållning... 13 2.4.3 God Miljö... 13 3 Hållbar stadsutveckling... 18 3.1 Delegationen för hållbara städer... 18 3.2 Hur uppnås hållbar stadsutveckling?... 18 3.2.1 Highest and best use... 19 3.2.2 Val av markområde... 19 3.3 One Tonne Life... 20 4 Boendeplanering... 21 4.1 Bostadspolitiska styrmedel... 21 4.1.1 Produktionsstöd... 21 4.1.2 Konsumtionsstöd... 22 4.2 Kommunal bostadsförsörjning... 22 4.2.1 Översiktsplan... 23 4.2.2 Markanvisning... 23 5 Uppsala Kommun... 24 5.1 Fakta om Uppsala... 24 5.1.1 Befolkningsutveckling... 24 5.1.2 Bostadsbestånd... 25 5.1.3 Rörelsemönster... 26 5.2 Uppsala Kommuns översiktsplan... 26 5.3 Miljöarbete... 27 5.3.1 Klimatprotokollet... 27 4

5.4 Prognos... 27 6 Antaganden för att beräkna koldioxidutsläpp... 28 6.1 Typhushåll... 28 6.2 Markområden... 29 6.2.1 Tätortsnära landbygd... 29 6.2.2 Storstad Ytterstad med flerbostadshus miljonprogramsområde... 29 6.2.3 Storstad Ytterstad med småhus villaförort... 29 6.2.4 Storstad Innerstad... 29 6.3 Bostadssituation... 30 6.3.1 El... 31 6.3.2 Energi... 32 6.3.3 Avfall... 32 6.4 Rörelsemönster... 32 6.4.1 Bilresor... 32 6.4.2 Elbilar... 34 6.4.3 Flygresor... 35 6.5 Konsumtionsmönster... 35 7 Resultat av koldioxidutsläpp för olika alternativ... 37 7.1 Sammanboende individer i åldrarna 25-34 år utan barn... 37 7.1.1 Tätortsnära landbygd... 37 7.1.2 Sammanfattning Sammanboende individer i ålder 25 34 år utan barn... 39 7.1.3 Storstad Ytterstad med flerbostadshus... 39 7.1.4 Sammanfattning - Sammanboende individer i ålder 25 34 år utan barn... 41 7.1.5 Storstad Ytterstad/Villaförort... 41 7.1.6 Sammanfattning - Sammanboende individer i ålder 25 34 år utan barn... 42 7.1.7 Storstad Innerstad... 42 7.1.8 Sammanfattning - Sammanboende individer i ålder 25 34 år utan barn... 43 7.2 Sammanboende individer i åldrarna 50-64 år utan barn... 43 7.2.1 Tätortsnära landbygd... 44 7.2.2 Sammanfattning - Sammanboende individer i åldrarna 50-64 år utan barn... 45 7.2.3 Storstad Ytterstad med flerbostadshus... 45 7.2.4 Sammanfattning - Sammanboende individer i åldrarna 50-64 år utan barn... 47 7.2.5 Storstad Ytterstad/Villaförort... 47 7.2.6 Sammanfattning - Sammanboende individer i åldrarna 50-64 år utan barn... 47 7.2.7 Storstad Innerstad... 47 7.2.8 Sammanfattning - Sammanboende individer i åldrarna 50-64 år utan barn... 49 7.3 Sammanboende individer med 1-2 barn i åldrarna 0-19 år... 49 7.3.1 Tätortsnära landbygd... 50 7.3.2 Sammanfattning - Sammanboende individer med 1-2 barn i åldrarna 0-19 år... 51 7.3.3 Storstad Ytterstad med flerbostadshus... 51 7.3.4 Sammanfattning - Sammanboende individer med 1-2 barn i åldrarna 0-19 år... 52 7.3.5 Storstad Ytterstad/Villastad... 52 5

7.3.6 Sammanfattning - Sammanboende individer med 1-2 barn i åldrarna 0-19 år... 52 7.3.7 Storstad Innerstad... 53 7.3.8 Sammanfattning - Sammanboende individer med 1-2 barn i åldrarna 0-19 år... 54 8 Sammanfattning av upprättad modell... 55 8.1 Sammanboende individer i åldrarna 25 35 år utan barn... 56 8.2 Sammanboende individer i åldrarna 50-64 år utan barn... 57 8.3 Sammanboende individer med 1 2 barn i åldrarna 0-19 år... 58 9 Analys... 59 10 Rekommendation avseende Uppsala... 63 11 Avslutning... 64 Källor... 65 Bilagor... 68 6

1 Inledning 1.1 Bakgrund I den rådande miljödiskussionen gällande nybyggnation av bostäder talas det ofta om byggnaden i sig. Ett ämne som fått stor medial uppmärksamhet är miljöklassnings- och märkningssystem, vars syfte är att mäta hur stor miljöpåverkan en byggnad ger och hur energieffektiv den är. De stora svenska aktörerna i byggbranschen diskuterar vilket system som är mest lämpligt att använda och framförallt brukar valet stå mellan något av systemen Breeam, Leed och Miljöklassad Byggnad. Utvecklingen av dessa miljöklassningssystem började ta fart i början av 1990-talet. Ungefär samtidigt, 1987, myntades uttrycket hållbar utveckling i rapporten Vår gemensamma framtid, publicerad av FN:s Världskommission för miljö och utveckling. Syftet med rapporten var att på allvar uppmärksamma de miljöproblem världen stod inför. I rapporten definieras hållbar utveckling som en utveckling som tillfredsställer dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillfredsställa sina behov (Världskommissionen för miljö och utveckling, 1987). Hållbar utveckling uppnås, enligt handlingsprogrammet Agenda 21 upprättat av FN 1992, om de tre komponenterna god miljö, ekonomisk utveckling samt social välfärd och sammanhållning samverkar i balans. I Sverige idag har diskussionen om rådande klimatproblem uppmärksammats på kommunnivå och en kommun som nu agerar är Uppsala. Kommunledningen i Uppsala har, för att konkretisera sin vision om en hållbar stadsutveckling och för att uppnå sina mål avseende energi- och klimatfrågor, under våren 2010 formulerat ett klimatprotokoll där nu 16 stycken lokalt knutna organisationer, myndigheter och företag har skrivit under. Syftet med protokollet är att dessa aktörer tillsammans skall minska sin klimatpåverkan genom individuella åtaganden (Uppsala Kommun, 2010). I Uppsalas översiktsplan poängteras; Stad och land är inbegripna i ett gemensamt kretslopp och har ett ömsesidigt beroende. Stadsborna söker sig till landsbygden för rekreation och upplevelser. Landsbygdsborna söker sig till staden för arbete och dess kultur-, service-, varu- och välfärdsutbud (Uppsala ÖP). Miljöklassningssystemet Leed tar hänsyn till byggnadens läge, men inget miljöklassningssystem tar hänsyn till individens rörelsemönster utifrån byggnaden läge. Är det endast byggnaden i sig och husväggens tjocklek samt val av fönster som är viktigt vad gäller energiförbrukning och miljöpåverkan, eller har människan i byggnaden och dess val av livsstil en mer betydande roll? 1.2 Syfte och frågeställning Detta examensarbete ämnar vidga begreppet miljöanpassat byggande och flytta fokus från begreppet miljöklassade byggnader, för att istället se till individen i bostaden och hur dess beteende- och rörelsemönster påverkar miljön. Detta för att på så sätt se om val av lokalisering av nybyggnation kan minska negativ miljöpåverkan. Förutsatt att det idag byggs en byggnad som får ett högt betyg i ett miljöklassningssystem, om läget är fel går den intjänade energibesparingen till spillo i form av till exempel pendlingsavstånd till skola, arbete och affärer. Detta arbete ämnar ta reda på hur stor inverkan valet av markområde har på miljön samt att ta reda på hur boende i dessa olika områden agerar utifrån dess förutsättningar. Syftet är, med Uppsala som ut- 7

gångspunkt för antaganden, att upprätta en modell som skall utvärdera olika markområden utifrån perspektivet hållbar utveckling. Frågor som detta arbete ämnar besvara är: Med hållbar utveckling och främst aspekten god miljö som utgångspunkt, går det att ta reda på om det finns bättre eller sämre markområden för nybyggnation? Vilka blir konsekvenserna för miljön av att bo i olika delar av en kommun och hur mycket skiljer sig de olika områdena åt? 1.3 Metod För att få svar på dessa frågor kommer en miljökonsekvensstudie att göras, där tillvägagångssättet är att förutom att göra en litteraturstudiestudie, upprätta en enklare typ av simuleringsmodell. Den inledande litteraturstudien skall ligga till grund för en övergripande förståelse för hållbar utveckling och hur detta kan regleras, både på kommun- och individnivå. Resultatet från simuleringsmodellen redovisas i en matris. Modellen skall med hjälp av justerbara parametrar kunna appliceras på valfri region eller kommun. I aktuellt arbete är utgångspunkten tre stycken hushåll, väl representerade i samhället, och fyra typiska svenska markområden. Generella antaganden om boendesituation samt rörelse- och konsumtionsmönster utifrån disponibel inkomst kommer att göras. Uppsala Kommuns geografiska läge och invånare kommer att ligga till grund för antaganden. I och med det upprättade klimatprotokollet kommer en enklare marknadsanalys av Uppsala att göras, för att undersöka huruvida det finns potential för att applicera detta hållbara tankesätt på kommande bostadsprojekt i kommunen. 1.4 Avgränsningar Fokus i detta arbete kommer att ligga på parametern god miljö. Ekonomisk utveckling samt social välfärd och sammanhållning kommer inte att inkluderas i den tänkta modellen. Detta arbete kommer endast avhandla bostadsrätter och småhus med äganderätt, och ej ta hyresrätter och andra boendeformer i beaktning. I upprättande av modellen kommer endast utsläpp av koldioxid beräknas, övriga växthusgaser och miljöfarliga ännen utesluts och ej heller hushållens konsumtion kommer att tas i beaktning. 1.5 Definitioner Det numera nedlagda Glesbygdsverket delade upp Sverige i tre olika områden; glesbygd, tätortsnära landsbygd och tätort; Glesbygd - Område med mer än 45 minuters bilresa till närmaste tätort med fler än 3 000 invånare samt öar utan fastlandförbindelse. Tätortsnära landsbygd - Område som finns inom 5 45 minuters bilresa till närmaste tätort med fler än 3 000 invånare. Tätort - En ort som har fler än 3 000 invånare. Hit räknas även området inom fem minuters bilresa från tätorten. 8

Dessa definitioner används fortfarande av Tillväxtverket och Tillväxtanalys - myndigheten för tillväxtpolitiska utvärderingar och analyser, som är de två myndigheter som har ersatt Glesbygdsverket. SCB använder sig av en annan nordiskt gemensam definition, där en tätort är ett område med minst 200 invånare, såvida avståndet mellan husen normalt icke överstiger 200 meter, men eftersom det inte finns någon universell definition av begreppen är det Glesbygdsverkets definition som kommer att avses i arbetet. 1.6 Disposition Kapitel 2 är en sammanfattning över uttrycket hållbar utveckling och innefattar information om hur arbetet mot en hållbar utveckling sker idag, både internationellt och nationellt. I kapitlet förklaras även de tre parametrarna som infattas i begreppet. En av dessa parametrar, god miljö redovisas mer omfattande, eftersom den skall fungera som utgångspunkt vid upprättandet av modellen. Kapitel 3 behandlar hållbar stadsutveckling och hur det uppnås, samt belyser hur Sverige arbetar i frågan. Kapitel 4 beskriver hur boendeplanering sker i Sverige idag och vilka styrmedel som finns för att reglera detta, främst på kommunnivå. Kapitel 5 behandlar Uppsala Kommun, dess miljöarbete samt kommunens framtidsutsikter. Kapitel 6 är en introduktion till den modell som upprättas i kapitel sju. Här presenteras bakgrunden till vilka antaganden som görs gällande koldioxidutsläpp samt varför de görs. Kapitel 7 besktiver närmare varje hushåll och markområde och därefter redovisas de beräkningar som gjorts och resultatet av dessa i avseende mängd koldioxidutsläpp. Kapitel 8 redovisar och sammanfattar alla resultat från de olika scenarierna för respektive hushåll och markområde. Kapitel 9 innehåller en analys av arbetet och slutsatser utifrån den upprättade modellen. Kapitel 10 är en rekommendation till byggherrar som önskar exploatera i Uppsala, hur de bör gå till väga och hur deras mål bör formuleras i relation till Uppsalas miljömål. Kapitel 11 är ett avslutande kapitel i vilket en tänkbar utveckling av arbetet diskuteras. 9

2 Hållbar utveckling Uttrycket hållbar utveckling används frekvent inom alla branscher, det är dock svårt att anamma och innebörden anses ofta oklar. Hållbar utveckling tycks många gånger vara synonymt med miljövänlig och klimatsmart utveckling, men begreppet består av fler dimensioner än så. 2.1 Bakgrund till uttrycket hållbar utveckling Under FN:s första miljökonferens, vilken ägde rum i Stockholm 1972, lyftes miljöfrågan för första gången upp på en samlad internationell nivå. Konferensen anses vara startskottet för arbetet med hållbar utveckling, även om begreppet då ännu inte var formulerat. (Regeringen, 2002). 1983 beslutade FN:s generalförsamling att tillsätta ett oberoende organ vars uppgift var att utarbeta strategier och ställa upp mål för hur FN skulle arbeta i miljöfrågor, då FN krasst konstaterat att ingen av de från konferensen 1972 då uppmärksammade miljöproblem lyckats närma sig en lösning. I och med det startades Världskommissionen för miljö och utveckling (the World Commission on Environment and Development, WCED). Kommissionen hade främst tre mål. Det var att granska miljö- och utvecklingsfrågor och utarbeta åtgärdsstrategier, ena olika miljöorganisationer och regeringar runt om i världen för att främja ett globalt samarbete, samt att öka den enskilda individens förståelse för dessa miljöproblem. Dessa mål skulle realiseras i ett världsprogram för förändring. Resultatet blev rapporten vår gemensamma framtid (Our Common Future), publicerad 1987 och även kallad Brundtlandrapporten, efter kommissionens ordförande Gro Harlem Brundtland, tidigare statsminister i Norge. Det var i denna rapport som begreppet hållbar utveckling på allvar definierades och inkluderades i miljödebatten. En hållbar utveckling är en utveckling som tillgodoser dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillgodose sina behov (Världskommissionen för miljö och utveckling, 1987, s. 22). Det andra stora steget inom arbetet för hållbar utveckling blev miljökonferensen i Rio de Janeiro 1992, för vilken Brundtlandrapporten låg som grund. Resultatet av konferensen blev bland annat att det globala handlingsprogrammet för hållbar utveckling; Agenda 21, och FN:s kommission för hållbar utveckling (CSD) startades upp. Agenda 21 är ett handlingsprogram som innehåller olika rekommendationer för hur hållbar utveckling skall uppnås, både nationellt och internationellt. I programmet poängteras att detta endast kan ske i balans mellan de tre komponenterna god miljö, ekonomisk utveckling samt social välfärd och sammanhållning (Regeringen, Regeringens skrivelse med redogörelse med anledning av FN:S konferens om miljö och utveckling år 1992 UNCED. Skr 1992/93:13, 1992, s. 5). Det betyder att delarna är beroende av varandra och att utveckling av någon av parametrarna inte får ske på bekostnad av någon annan (Naturvårdsverket). Det tredje världstoppsmötet om hållbar utveckling ägde rum i Johannesburg 2002 (Regeringen, Strategiska utmaningar En vidareutveckling av svensk strategi för hållbar utveckling Skr.2005/06:126, 2006). Nästkommande möte är planerat till 2012 och skall återigen åter igen äga rum i Rio de Janeiro och kallas därför Rio+20. CSD är fortfarande en aktiv kommission och dess främsta arbetsuppgift idag är att följa upp och se till att beslutade åtgärder från dessa konferenser genomförs runt om i världen. CSD arbetar i tvåårscykler och har en fastställd arbetsplan fram till och med år 2017 (Regeringskansliet, Globalt miljösamarbete, 2008). 10

2.2 Hållbar utveckling i Världen 2.2.1 FN År 2000 upprättade FN åtta stycken millenniemål, vars syfte är att halvera världens fattigdom samt att öka levnadsstandarden i världen till år 2015. Tillsammans med bland annat grundskoleutbildning för alla barn och stoppa spridningen av HIV/aids och andra sjukdomar är säkra hållbar utveckling ett av målen, där FN vill att hållbar utveckling skall vara en naturlig del i varje lands politik (FN, 2010). 2.2.2 EU Den Europeiska Unionen har sedan 2006 en fastslagen enhetlig strategi för hållbar utveckling. Den bygger på en formulerad strategi från 2001 och tillsammans med Lissabonstrategin (EU:s strategi för tillväxt och sysselsättning) ligger den till grund för hur EU skall arbeta för att uppnå hållbar utveckling. Sju stycken huvudområden med respektive åtgärder, målsättningar och operativa mål har formulerats; klimatförändringar och ren energi hållbar transport hållbar produktion och konsumtion bevarande och förvaltning av naturresurser folkhälsa social integration, demografi och invandring globala utmaningar vad gäller fattigdom och hållbar utveckling EU arbetar i likhet med FN:s CSD i cykler om två år. Vartannat år publiceras en lägesrapport för unionen som helhet, samt för respektive medlemsland. Rapporten utgår från resultatet av en lägesanalys av olika indikatorer framtagna av Eurostat (EU:s statistikkontor), samt de senaste forskningsrönen och utvecklingen av andra delar av EU:s verksamhet. Rapporten innehåller riktlinjer och åtgärder samt visar på vilka prioriteringar som behöver göras. Senast publicerade rapport är från år 2009 (Europeiska unionens råd, 2006). 2.2.3 OECD OECD är en förkortning av Organisation for Economic Co-operation and Development, vilket på svenska betyder Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling. Organisationen grundades 1961 som en utveckling av OEEC, Organisation for European Economic Co-operation vars syfte var att återuppbygga Europa ekonomsikt efter andra världskriget, i enighet med den såkallade Marshallplanen (ett initiativ av USA:s dåvarande utrikesminister George Marshall). Idag arbetar OECD med analys av världens ekonomiska utveckling och dess främsta uppgift är att hjälpa organisationens 32 medlemsländer att uppnå hållbar ekonomisk tillväxt och sysselsättning, samt att öka levnadsstandarden utan att det sker på bekostnad av landets finansiella stabilitet (OECD, 2010). Sverige är ett av OECD:s medlemsländer. Hållbar utveckling är en viktig fråga i OECD:s arbete och även ett av målen i den nationella strategin. Främst inriktar sig arbetet kring ekonomiska styrmedel, hållbar resursanvändning och hållbara materialflöden, förstärkning av expertgranskningar samt riktlinjer för multinationella företag (Regeringskansliet, OECD:s arbete för hållbar utveckling, 2010). OECD har ett 11

nära samarbete med FN:s kommission för hållbar utveckling och arbetar ofta fram underlag till deras arbete. 2.3 Hållbar utveckling i Sverige Den svenska regeringen inrättade 1999 Institutet för ekologisk hållbarhet, som 2005 integrerades med Boverket för att i och med det bilda Hållbarhetsrådet. 2007 ersattes hållbarhetsrådet istället med en rådgivande kommission för hållbar utveckling, liknande FN:s WCED. Den avvecklades dock under 2009 i och med att Sveriges tid som ordförande i EU var över. Det är sedan 2003 inskrivet i regeringsformen att det allmänna skall främja en hållbar utveckling och idag arbetar Sverige efter riktlinjer utformade från en skrivelse formulerad 2006 av den då socialdemokratiska regeringen, kallad Strategiska Utmaningar - En vidareutveckling av svensk strategi för hållbar utveckling, Skr 2005/06:126. Den är en revidering av en sedan år 2004 redan befintlig skrivelse i vilken fyra utmaningar formulerats; bygga samhället hållbart, stimulera en god hälsa på lika villkor, möta den demografiska utmaningen och främja en hållbar tillväxt. I skrivelsen Skr 2005/06:126 presenteras 87 indikatorer skall ge en lägesrapport om hur Sverige ligger till i arbetet med hållbar utveckling (Regeringen, Strategiska utmaningar En vidareutveckling av svensk strategi för hållbar utveckling Skr.2005/06:126, 2006). Dessa har utarbetats i samarbete med SCB och tolv av dem är huvudindikatorer; God Miljö; Växthusgaser och Farliga ämnen Ekonomisk Utveckling; Sysselsättningsgrad, Tillväxt och Offentliga finanser Social välfärd och sammanhållning; Ekonomisk utsatthet och Demografisk försörjningsbörda Hälsa; Medellivslängd och Våld Hållbar konsumtion och produktion; Energieffekter och Investeringar Global Utveckling; Bistånd Då skrivelsen publicerades visade merparten av indikatorerna en positiv eller indifferent trend, endast två hade en negativ och det var de två i kategorin social välfärd och sammanhållning. Ekonomisk utsatthet är enligt skrivelsen ett mått på andelen individer i hushåll som har en inkomst på under 60 procent av medianinkomsten, dvs. den inkomst där hälften har högre och hälften har lägre och med begreppet demografisk försörjningsbörda menas antalet barn, unga och äldre som måste försörjas av de yrkesverksamma i samhället (Regeringen, Strategiska utmaningar En vidareutveckling av svensk strategi för hållbar utveckling Skr.2005/06:126, 2006). 2.3.1 Bygga-Bo-Dialogen Bygga-Bo-dialogen är sedan årsskiftet 2009/2010 nedlagd, men lever i mindre skala vidare genom Boverket som har tagit över och bedriver dialogens utbildningar samt intresseföreningen Miljöklassad byggnad. Bygga, bo och förvalta för framtiden är det egentliga namnet på dialogen, som var ett samarbete mellan företag, kommuner, myndigheter och regering. Dess mål var att innan 2025 ha nått en hållbar bygg- och fastighetssektor. Flera delmål definierades; planera för ett hållbart samhälle och forska, utveckla och utbilda för en hållbar bygg- och fastighetssektor var två av dem. Efter dialogens avveckling kan främst två saker nämnas som ett resultat av projektet; arbetssättet det goda samtalet och miljöklassningssystemet miljöklassad byggnad. Det goda samtalet är ett hjälpmedel i dialogen mellan olika förvaltningar och berörda sakägare i det tidiga planeringsstadiet för att gemensamt kunna pla- 12

nera för en hållbar helhet i olika projekt. Miljöklassad byggnad utvecklades 2008 av flera bygga-boaktörer och är nu ett frivilligt miljöklassningsverktyg som främst fokuserar på tre huvudområden; energi, innemiljö och material. 2.4 De tre komponenterna i hållbar utveckling Att mäta hållbar utveckling är komplext, då det finns många parametrar, nivåer och konsekvenser att ta i beaktning. I Agenda 21 fastslogs att hållbar utveckling är beroende av samspel mellan tre komponenter: 2.4.1 Ekonomisk utveckling I fråga om ekonomisk utveckling nämns ofta ekonomisk tillväxt. Det brukar vanligtvis mätas i termer om BNP, ett mått som indikerar hur rikt ett land är. Förkortningen Hållbar utveckling enligt Professor L. Lundqvist, KTH. BNP står för bruttonationalprodukt och är värdet av alla varor och tjänster som produceras i ett land under ett år. Det betyder att en ökning av BNP över tid ger en ekonomisk tillväxt. Ekonomisk tillväxt och ekonomisk utveckling är dock inte likställda, utan ekonomisk tillväxt är endast en del av begreppet. Grundprincipen vad gäller ekonomisk hållbarhet är att hushålla med mänskliga och materiella resurser. 2.4.2 Social välfärd och sammanhållning Begreppet social välfärd och sammanhållning är mer komplext och svårmätt i jämförelse med de andra två parametrarna. Social välfärd fokuserar på människors grundläggande behov, rättigheter och välbefinnande. Det innebär bland annat att alla människor oavsett kön, ålder, socioekonomisk tillhörighet, funktionshinder, sexuell läggning och etnisk eller kulturell bakgrund ska ha samma möjligheter att ta del av samhället. 2.4.3 God Miljö 2.4.3.1 Växthuseffekten Koldioxid är en förutsättning för allt liv på jorden i och med framförallt fotosyntesen, men den är även en växthusgas med lång livstid i atmosfären. Andra växthusgaser är metan, kväveoxid, freoner, ozon och vattenånga. När balansen av växthusgaser i atmosfären rubbas, bidrar det till växthuseffekten. Det innebär att atmosfärens förmåga att uppta värmestrålning ökar, vilket gör att jordens yta värms upp och medeltemperaturen runt om i världen ökar. Förbränning av fossila bränslen som till exempel bensin, innebär utsläpp av koldioxid (CO 2 ), kväveoxid (NO x ) samt kolmonoxid (CO) och kolväten (Hc). Då mer koldioxid produceras än vad som behövs i kolets kretslopp, innebär utsläppen en ökad växthuseffekt. Kolväten kan bidra till växthuseffekten, men även 13

orsaka negativa hälsoeffekter för mänskligheten. Utsläpp av kväve- och svaveloxider bidar till försurning och gör det därför svårare för Sverige att uppnå miljömål nummer 3; bara naturlig försurning. Det bidrar även till en ökning av marknära ozon, som innebär en hälsofara för människor då den kan irritera slemhinnor och lungor. 2.4.3.1 De svenska miljömålen För att ytterligare ta ett steg i rikting mot en hållbar utveckling beslutade regeringen 1999 att upprätta 15 olika miljömål, med syfte om att säkerställa kvaliteten på miljöarbetet inom dessa olika områden. Efter några revideringar finns det sedan 2005 16 stycken fastställda nationella miljömål som skall vara uppfyllda innan år 2020. För att kunna följa upp detta arbete har regeringen inrättat ett miljömålsråd vars uppgift bland annat är att samordna myndigheter och se till att resurserna utnyttjas effektivt. Varje mål har mätbara indikatorer samt delmål som miljömålsrådet jobbar efter (Miljömålsrådet, 2010). Propositionen Svenska miljömål - för ett effektivare miljöarbete (Prop. 2009/10:155) har lett fram till en lagändring gällande ny målstruktur, organisation och bedömningsgrund för arbetet med miljömålen. Miljömålsrådet kommer från och med den första november år 2010 att läggas ner och istället skall arbetet drivas av Naturvårdsverket. De miljömål som idag finns är: 1. Begränsad klimatpåverkan 2. Frisk luft 3. Bara naturlig försurning 4. Giftfri miljö 5. Skyddande ozonskikt 6. Säker strålmiljö 7. Ingen övergödning 8. Levande sjöar och vattendrag 9. Grundvatten av god kvalitet 10. Hav i balans samt levande skärgård och kust 11. Myllrande vårmarker 12. Levande skogar 13. Ett rikt odlingslandskap 14. Storslagen fjällmiljö 15. God bebyggd miljö 16. Ett rikt växt- och djurliv Miljömål nummer 15; God bebyggd miljö, berör hållbar utveckling och framförallt hållbar stadsutveckling. Med detta menas att Städer, tätorter och annan bebyggd miljö ska utgöra en god och hälsosam livsmiljö samt medverka till en god regional och global miljö. [ ] Byggnader och anläggningar ska lokaliseras och utformas på ett miljöanpassat sätt och så att en långsiktigt god hushållning med mark, vatten och andra resurser främjas (Miljömålsrådet, 2010). Miljömålsrådet bedömer idag att endast sju av dessa mål kommer att uppnås, förutsatt att mer resurser sätts in. God bebyggd miljö är ett av de mål som med största sannolikhet inte kommer att kunna uppnås. Främst är det arbetet inom människors hälsa och kulturvärden som är problematiskt, men inom flera områden går arbetet framåt. Användning av fossila bränslen för uppvärmning av byggnader har minskat och även volymen trafik- och avfallsmängder. Den lågkonjunktur som har varit de senaste åren kan dock vara en förklaring till denna minskning (Miljömålsrådet, 2010). 2.4.3.2 Resursförbrukning I världen idag förbrukas för mycket av jordens resurser i förhållande till hur snabbt den hinner regenerera sig. Situationen har varit likadan ända sedan 1980-talet. Mänskligheten hade i slutet av augusti år 2010 förbrukat 100 procent av naturens årsbudget. Det innebär att all förbrukning under årets resteran- 14

de dagar är en övertrassering av naturens utbud (Global Footprint Network, 2010). År 2010 inföll dagen en hel månad tidigare jämfört med år 2009 (WWF, 2010). 2.4.3.3 Ekologiskt fotavtryck De importerade varor som konsumeras i Sverige ger inte endast koldioxidutsläpp inom landets gränser, såkallade territoriella eller produktionsbaserade utsläpp, utan ger även upphov till utsläpp i andra delar av världen genom till exempel transport och produktion. Ett fotavtryck är ett spår av konsumtion och ett mått på hur mycket mänskligheten förbrukar av naturen. Det ekologiska fotavtrycket visar hur stor biologisk produktiv yta som behövs för att ta fram alla varor och tjänster individen konsumerar samt att ta hand om avfallet som upp- www.footprintnetwork.org står. Begreppet och tankesättet utformades 1996 av M. Wackernagel och W. Rees vid universitetet i British Columbia (Global Footprint Network, 2010). Det ekologiska fotavtrycket räknas ut genom att dividera jordens totala produktiva och absorberande förmåga med antalet människor, och mäts i globala hektar (WWF, Living Planet Report, 2010). Jämt fördelat världen över har varje individ ca två globala hektar till sitt förfogande, men fler än hälften av världens länder förbrukar mer än så. Störst fotavtryck gör invånare i Förenade Arabemiraten, drygt 10,5 globala hektar, och minst avtryck ger länder som har ett högt invånarantal men som inte är lika kapitalstarka, till exempel Bangladesh och Haiti. Invånare i dessa länder förbrukar inte ens ett globalt hektar. Den genomsnittlige svensken förbrukar nästan sex globala hektar av vilka nästan 50 procent är ett resultat av koldioxidutsläpp. Detta avtryck placerar oss på 13:e plats på listan över hur stort avtryck världens länder gör (WWF, Living Planet Report, 2010). År 2009 låg Sverige på 18:e plats. Totalt sett världen över behövs idag ett och ett halvt jordklot för att tillhandahålla det mänskligheten förbrukar. Att världens rika länder gör ett större avtryck än de fattiga, beror på att de konsumerar mer. Nästan alla medlemsländer i OECD står tillsammans för 40 procent av det globala fotavtrycket (WWF, Living Planet Report, 2010). Om Brasilien, Ryssland, Indien och Kina, de såkallade BRIC-länderna som har dubbelt som många invånare som OECD-länderna, börjar anamma den västerländska levnadsstilen kan det leda till förödande följder på klimatet. 2.4.3.3.1 Koldioxidfotavtryck För att se en total påverkan av koldioxidutsläpp i ett globalt perspektiv används termen koldioxidfotavtryck. Ett sådant avtryck inkluderar den totala mängden koldioxidutsläpp som genereras av konsumtion, oavsett var i världen utsläppen sker. Världsnaturfonden, WWF, definierar koldioxidfotavtryck som den totala, exklusiva mängd av direkta och indirekta koldioxidutsläpp som orsakas av en aktivitet, eller som ackumuleras under produktionen och användandet av en produkt, under hela dess livscykel. (WWF, Sammanfattning från rapporten An Analysis of Sweden s Carbon Footprint, 2008). Ofta mäts avtrycket förenklat i hur många antal ton koldioxid per individ och år som förbrukas, men mer korrekt skall det precis som det ekologiska fotavtrycket mätas i hur stor biologisk produktiv yta utsläppet tar uttryck i. Koldioxidfotavtrycket utgör nästan 50 procent av det ekologiska fotavtrycket (WWF, Svenska 15

kommuners koldioxidfotavtryck, 2010). Enligt WWF står de svenska hushållen för nästan tre fjärdedelar av de totala svenska koldioxidutsläppen och för den genomsnittlige svensken var fotavtrycket, enligt uträkningar från år 2008, drygt 8,4 ton koldioxid per år, där el, transport och mat var de största bidragande faktorerna. 2.4.3.4 REAP Stockholm Environment Institute, SEI, är ett oberoende forskningsinstitut specialiserat på hållbar utveckling och miljöfrågor. SEI grundades på uppdrag av den svenska regeringen 1989 och trots att en stor del av forskningen idag sker i Storbritannien, ligger huvudkontoret fortfarande i Sverige. SEI utvecklade under 2006 ett verktyg vid namn REAP, vilket står för Resources and Energy Analysis Programme. Programmet kom till som en del av ett projekt i Storbritannien, finansierat av en nationell bidragsfond och är ett av flera resultat från SEI:s forskning inom området konsumtionsbaserade koldioxidutsläpp. Verktyget skall underlätta för politiska beslutsfattare att främja hållbar utveckling. REAP är ett in- och utdatabaserat programvaruverktyg som beräknar hur stor miljömässig påverkan konsumtion innebär. Resultatet av programmetet redovisas som mängden utsläpp av koldioxid och andra växthusgaser, mängden utsläpp av luftföroreningar och tungmetaller samt ett ekologiskt fotavtryck. Verktyget är uppdelat i två delar; en databas som innehåller information om vilka och hur stora utsläpp som uppstår beroende på vad som konsumeras, samt en del i vilken miljökonsekvenserna för olika justerbara framtidsscenarier redovisas. Programmets flexibilitet för ny indata anses vara dess främsta fördel. I databasen kombineras fysisk data från energi- och bränsleförbrukning med finansiell data från hushåll och stat. Programmet skiljer på nationellt producerade varor och importerade varor, vilket är en förutsättning för att kunna räkna ut ett ekologiskt fotavtryck. P. Ehrlich, amerikansk forskare och biolog, publicerade 1971 en hypotes om att miljökonsekvenser från en given befolkningsgrupp främst påverkas av tre stora avgörande faktorer; population, välstånd och teknik. Faktorn population avser främst populationsstorlek, välstånd refererar till hälsa eller inkomst och med teknik avses oftast industriell effektivitet. Förhållandet dem emellan formuleras som: Miljöpåverkan = Population * Välstånd * Teknik. Denna formel ligger till grund för just den del av programvaruverktyget som kan justera olika scenarier. I framtidsgeneratorn justeras miljöbelastningen för olika scenarier, som till exempel förändring i invånarantal, konsumtionsmönster eller produktionsteknik. Mer konkret innebär det att det till exempel går att ta reda på vilken effekt på fotavtrycket och koldioxidutsläppen som uppnås på kommunnivå om exempelvis; ett visst antal hus tilläggsisoleras; om det dessutom/istället byggs ett visst antal hus enligt passivhusprincipen; om ett visst antal personer reser mer eller mindre bil (till exempel till följd av att ett nytt bostadsområde byggs en mil utanför staden eller mitt i staden) och så vidare (Axelsson, 2010). Totalt innehåller den brittiska versionen av programmet över 200 justerbara variabler (Alistar, o.a., 2010). REAP appliceras på ett begränsat område och kan endast redovisa resultat på nationell-, regional- eller kommunnivå. Verktygen kan inte ta hänsyn till topografi eller befintlig markanvändning. Tidshorisonten kan vara från ett år upp till ett livslångt perspektiv. Främst används programmet idag i Storbritannien men en version för de svenska förhållandena är under uppbyggnad (Axelsson, 2010). 16

Företag såsom Best Foot Forward och the Global Footprint Network har precis som SEI utvecklat verktyg med vilka det går att räkna ut ekologiska fotavtryck. Det finns idag ingen nationell standard för uträkning av fotavtrycken, men dessa företag jobbar ungefär på liknande sätt, oftast är de största skillnaderna vilken indata som används. Global Footprint Network använder sig främst av livscykelanalyser och fysiska flöden, medans Best Foot Forward gör resursflödesanalyser och tittar på materialbalans. WWF har i samband med SEI utvecklat ett förenklat program för individen, vilket finns tillgängligt på deras hemsida (WWF, 2010). 17

3 Hållbar stadsutveckling Idag pågår en urbaniseringen runt om i världen. Det är viktigt att samhällsplaneringen uppdateras i samma takt och dessutom är av en hållbar karaktär. Städer världen över står tillsammans för över 80 procent av de totala koldioxidutsläppen och i Sverige kommer cirka 60 procent av koldioxidutsläppen från landets städer. Detta innebär miljömässigt en stor utmaning för kommuner och myndigheter, men även för stadens invånare. En hållbar stadsutveckling är viktig, dels för att minska storleken på det ekologiska fotavtrycket och dels för att upprätthålla en biologisk mångfald och förbättra den sociala välfärden (WWF, Living Planet Report, 2010). 3.1 Delegationen för hållbara städer Regeringen tillsatte år 2008 delegationen för hållbara städer, en plattform som företräds av allt från politiker och tjänstemän inom Sveriges kommuner till experter inom området hållbar utveckling. Syftet är att stimulera en hållbar utveckling i städer, tätorter och bostadsområden. Den främsta arbetsuppgiften som delegationen har är att hantera de statliga ekonomiska stöd som skall bidra till finansiering av projekt runt om i Sverige, men även i övriga världen. Därutöver skall delegationen arbeta för att främja samverkan mellan olika aktörer, som till exempel mellan näringsliv och kommun samt arbeta för att främja ett internationellt samarbete som skall bidra till hållbar stadsutveckling. De skall även stödja och bidra till utveckling av miljöteknikexport och slutligen skall de också bidra till samt förmedla kunskapsutveckling. Delegationens arbetsperiod sträcker sig till 2010 (Delegationen för hållbara städer, 2009). Ett av resultaten från delegationens arbete är grundandet av SymbioCity. SymbioCity är ett nätverk av svenska företag och organisationer och administreras av det Svenska Exportrådet. Idag är över 700 företag involverade. Syftet är att nätverket skall fungera som en marknadsföringsplattform och sprida svensk miljöteknik världen över (SymbioCity, 2010). Även de svenska erfarenheterna inom att planera hållbara städer skall kommuniceras, där ofta området Hammarby Sjöstad i Stockholm används som referensobjekt. 3.2 Hur uppnås hållbar stadsutveckling? K. Bradley publicerade år 2008 avhandlingen Just Environments - Politicising Sustainable Urban Development, som är en fallstudie om huruvida det är möjligt att uppnå en miljövänlig och rättvis stadsutveckling. Hon konstaterar att den mer välbärgade svensken ofta har en generell uppfattning om att sopsortering och konsumtion av ekologiska matvaror innebär ett miljövänligt leverne, och genom att utföra dessa handlingar anser sig denne individ vara miljömedveten. Denna grupp i samhället ger allt som oftast ett större ekologiskt fotavtryck än de grupper i samhället som inte anser sig vara miljömedvetna. Detta på grund av en mer omfattande konsumtion och vidare rörelsemönster, framförallt på grund av en livsstil beroende av bil. De grupper som inte anser sig lika miljömedvetna är oftast de med knappare resurser att hushålla med, vilket leder till en mer lokal och begränsad konsumtion. Denna slutsats kan kopplas samman med den redovisade skalan för hur stora fotavtryck världens länder gör, där till exempel USA ger större avtryck än Bangladesh, vilket enklast förklaras med ländernas generella ekonomiska status. Bradley konstaterar också att för att komma närmare en hållbar utveckling måste strategier om detta politiseras. Hon menar att det är viktigt att undersöka hur olika samhällsgrupper lever och relaterar till 18

lokala och globala miljöfrågor och utifrån deras resonemang och värderingar utarbeta strategier. För att uppnå politiserade strategier introducerar författaren ett antal ramverk och ämnesområden att utforska, bland annat att namnge och utforma alternativa framtidsscenarion, granska normer och symboler för miljövänligt leverne samt skapa nya identiteter för politisk handling (Bradley, 2009). Det finns de forskare som är av andra åsikter. Newman och Kenworthy publicerar i deras bok Sustainability and Cities: Overcoming Automobile Dependence från 1999, ett samband där energianvändningen för transporter (per capita) minskar i takt med att stadens storlek och densitet ökar. Detta har dock påvisats i flera tidigare studier, framförallt de ekonomiska effektivitetsfördelarna en tätbebyggd stad har. Skillnaden mellan Bradley och Newman och Kenworthy är att de sistnämnda hävdar att de kulturella skillnaderna inte spelar någon roll, då de i sina undersökningar har uteslutit den variabeln (Newman & Kenworthy). 3.2.1 Highest and best use Uttrycket highest and best use syftar till hur projektutvecklare och byggherrar skall uppnå högsta och bästa tänkbara konsumentvärde på ett markområde. Om ett område uppnår detta innebär det att tillägg av ytterligare attribut minskar nyttan och värdet av området. Det betyder att addering av ytterligare ett positivt attribut istället kan ge en negativ inverkan. I en artikel skriven av K. Psilander, betonas betydelsen av att planerare och utvecklare av nya bostadsprojekt måste se till att hitta den ultimata blandningen av positiva attribut för att locka sina tänkta målgrupper. Varje område har flera unika attribut; fysiska, legala och lägesbaserade. Dessa kan gälla redan från början, vara justerbara eller så kan helt nya skapas. Dessutom finns det ofta gratis attribut i områdets närhet, vilka projektutvecklaren kan inkludera i beskrivningen av projektet. Alla dessa attribut är olika mycket värda för olika målgrupper och det är upp till projektutvecklaren att ta fram den ultimata blandningen för att tillfredsställa sina framtida kunder. Speciellt viktigt vilka attribut som området erbjuder är det för hushåll med lägre inkomster, som är mer bundna till bostaden än de med högre inkomst är. De hushållen kan istället transportera sig till de aktiviteter som de är intresserade av, då det även är vanligt att de äger mer än en bil. Ofta äger de dessutom ett fritidshus till vilket de frekvent pendlar. Därför är det viktigt att områdena inriktade till framförallt medelinkomsttagare, befintliga och planerade, har just de attribut som den målgruppen önskar. Genom en ultimat planering skulle aktuella områden på så sätt uppnå en highest and best use, och därmed minska antalet resor söm görs av hushåll då de söker sig utanför närområdet till attribut och aktiviteter som de saknar. (Psilander, 2004). 3.2.2 Val av markområde Det finns två viktiga aspekter i hållbar stadsutveckling vad gäller val av markområde. Dels, som tidigare nämnt, skall området tilltala hushållen för att dessa inte skall göra onödigt många resor, och dels skall området fungera ur miljösynpunkt. Det handlar om vilken typ av mark som skall bebyggas, men även om området byggs i anslutning till ett redan utvecklat område. Detta för att boende skall kunna dra fördelar av till exempel redan utvecklat fjärrvärmenät och för att ytterligare transporter inte skall behöva uppkomma vid till exempel hämtning av avfall. 19