Handledning mot mutor

*Skatteverket 1(25) Dnr 131 552805-06/121 Handledning mot mutor Huvudkontoret, Personalavdelningen www.skatteverket.se Postadress Besöksadress Telefon Telefax E-postadress 171 94 Solna Solna strandväg 10 08-764 80 00 08-98 35 03 huvudkontoret@skatteverket.se

*Skatteverket 2(25) Innehållsförteckning Sammanfattning 1. Bakgrund 1.1 Allmänt 1.2 Generösa kontakter eller korrupt påverkan 2. Korruption 3. Reglerna mot korruption 4. Vad är en muta? 4.1 Otillbörlig belöning 4.2 Förmånens beskaffenhet och värde 4.3 Godtagbara förmåner 4.4 Förmåner som inte är godtagbara 5. Chefens medgivande eller vetskap 6 Olika typer av förmåner 6.1 Gåvor 6.2 Rabatter 6.3 Bonus 6.4 Presentkort, fribiljetter 6.5 Resor och konferenser 7. Förmån till anställds närstående 8. Integritetskänslighet och personlig vänskap 8.1 Integritetskänslighet 8.2 Personlig vänskap 9. Vem kan straffas för mutbrott 10. Påföljder 11. Källor Bilaga

*Skatteverket 3(25) Sammanfattning Mot bakgrund av de fall av korruption som uppdagats i samhället är det viktigt att även vi sätter fokus på frågan. Omfattande regler finns mot korruption men de är inte helt lättillgängliga. Avsikten med denna handledning är att klargöra läget. Korruption innebär att någon som handlar för annans räkning (t.ex. en anställd vid Skatteverket eller Kronofogdemyndigheten) utsätts eller utsätter sig för påverkan med hjälp av en otillbörlig förmån. Det går inte att på förhand ange bestämda värdegränser för vad som ska anses tillåtet när det gäller förmåner och gåvor. Dessa är otillbörliga i det enskilda fallet om förmånen eller gåvan kan antas påverka mottagaren och dennes handlande i tjänsten. Kan en anställd inte säga nej (av artighetsskäl) till en erbjuden förmån som riskerar att bedömas som muta ska förmånens tas emot för Skatteverkets/Kronofogdemyndighetens räkning. Även förmåner som lämnas till närstående till anställd vid Skatteverket/Kronofogdemyndigheten är normalt att betrakta som otillbörligt. Både bestickning (=påverkarens/givarens otillbörliga handlande) och mutbrott, dvs. tagande av muta (= mottagarens/adressatens korruptiva handlande) bedöms särskilt strängt när mottagaren av mutan har myndighetsutövande arbetsuppgifter. Ansvar för mutbrott kan utkrävas av vilken fysisk person som helst som är arbetstagare i offentlig eller privat tjänst. Straffet för bestickning och mutbrott är i normalfallen böter eller fängelse i högst två år.

*Skatteverket 4(25) 1.Bakgrund 1.1 Allmänt Det har säkert inte undgått någon att det under senare tid uppdagats fall av misstänkt korruption även i Sverige. Det pågår också en debatt i media i dessa frågor. Detta leder givetvis till att frågor om förekomst av korruption uppmärksammas på ett helt annat sätt än tidigare. Förhoppningsvis skapas därmed allmänt sett en större medvetenhet om frågorna och särskilt stor insikt om risker för korruption hos utsatta organisationer, t.ex. myndigheter. För vår verksamhet inom Skatteverket och Kronofogdemyndigheten skulle självklart redan misstankar om korruption vara förödande för allmänhetens tilltro till oss och den verksamhet som vi bedriver. Dessbättre har det bara inträffat ett fåtal fall av mutade medarbetare. Förekomsten av fusk eller andra oegentligheter bland våra anställda är nästan obefintlig. På detta område kan det för myndigheter som Skatteverket och Kronofogdemyndigheten inte heller gälla något annat än nolltolerans. 1.2 Generösa kontakter eller korrupt påverkan Det är positivt att vara generös och att mötas av en generös motpart. Umgänget med andra, även affärsmässiga, underlättas av att man är frikostig. Dessutom tycker väl de flesta att det är trevligt att få presenter och gåvor av olika slag. Men var går gränsen för tillåten respektive otillåten påverkan? De svenska reglerna mot korruption är internationellt sett stränga. Reglerna är dock mycket allmänt formulerade. Man kan därför inte genom att bara läsa lagtexten få en klar uppfattning om vad reglerna konkret innebär och hur långt de sträcker sig. Denna handledning syftar till att konkretisera och klargöra vad det är som gäller i umgänget mellan Skatteverkets och Kronofogdemyndighetens anställda och olika kontakter sett ur perspektivet tillåten/otillåten påverkan.

*Skatteverket 5(25) 2. Korruption Med korruption avses förfaranden som innebär att den som handlar för annans räkning utsätts eller utsätter sig för påverkan med hjälp av en otillbörlig förmån. Förmånen lockar eller driver den som utsätts eller utsätter sig för påverkan till illojalitet (förtroendemissbruk) gentemot den huvudman som man företräder. Korruption innebär att någon direkt eller indirekt försöker påverka en anställd att besluta eller agera på ett sätt som strider mot arbetsgivarens intressen. Normalt förutsätts att den som erbjuder en anställd en muta gör detta för att bestickaren själv eller det företag eller organisation bestickaren representerar skall erhålla ett visst gynnande beslut eller en förmån. Det kan emellertid även vara ett mutbrott om en anställd i efterhand erhåller en förmån för att denne tidigare beslutat eller agerat på visst sätt. Det är också ett mutbrott om en anställd själv begär en förmån för att agera eller besluta på ett visst sätt. Det krävs dock alltid att det finns ett samband mellan den erbjudna mutan och tjänsteutövningen, dvs. ett syfte hos bestickaren att mutan skall påverka en anställd eller att mutan skall vara en erkänsla för att den anställde agerat på visst sätt. Initiativet till agerandet kan tas såväl av den som erbjuder förmånen (bestickaren) som muttagaren. Det är straffbart att ta emot eller begära ersättning för en åtgärd i tjänsten. Skatteverket och Kronofogdemyndigheten är skyldiga att anmäla sådant agerande till åtal. 3. Reglerna mot korruption Straffansvaret för mutbrott finns därför att samhället vill motverka all form av korruption. Lagreglerna mot korruption finns dels i brottsbalken och dels i marknadsföringslagen. Bestämmelserna i brottsbalken är de centrala och omfattar såväl korruption inom stat och kommun som korruption inom företag eller privata organ.

*Skatteverket 6(25) Tillämpningsområdet för marknadsföringslagen är mer begränsat. Den gäller enbart korruptiv marknadsföring. I brottsbalken behandlas de två parternas brott var för sig och i olika kapitel. Under rubriken Om brott mot allmän verksamhet m.m. finns stadgandet om bestickning (=påverkarens/givarens otillbörliga handlande). I kapitlet om Tjänstefel m.m. finns stadgandet om mutbrott (= mottagarens/adressatens korruptiva handlande). Det bör observeras att bestickning kan föreligga utan att det samtidigt föreligger mutbrott, t.ex. när mottagaren tackar nej till en erbjuden muta. På samma sätt kan mutbrott föreligga utan bestickning, t.ex. när någon begär en belöning men inte får någon sådan. Marknadsföringslagen innehåller en allmän bestämmelse om att marknadsföring ska vara tillbörlig. Denna regel är ett viktigt komplement till regeln om bestickning i brottsbalken. Reglerna framgår av bilaga I. 4. Vad är en muta? 4.1 Otillbörlig belöning Enkelt kan en muta beskrivas som en otillbörlig belöning. Enligt besticknings- och mutbrottsstadgandena krävs det att förmånen eller belöningen i det aktuella fallet framstår som så attraktiv att den kan antas ha en påverkanseffekt, dvs. att förmånen typiskt sett i den föreliggande situationen är ägnad att framkalla känslor av tacksamhet och av skyldighet att återgälda förmånen. Prövningen av om en förmån ska anses otillbörlig eller inte beror alltså ofta på omständigheterna i det enskilda fallet. Denna prövning inriktas ofta främst på - hur stark kopplingen är mellan förmånen och tjänstutövningen - förmånens beskaffenhet och värde

*Skatteverket 7(25) - partsrelationen; särskilt muttagarens tjänsteställning (integritetskänslighet) och påverkbarhet (mutkänslighet) - personlig vänskap Det är klart otillbörligt att ge och ta emot en förmån som förknippas med att någon i sin tjänsteutövning ska handla på ett visst sätt. Även om risken för att den anställde låter sig påverkas är liten i det enskilda fallet, är handlingen ändå otillbörlig. Det saknar också betydelse om huvudmannen (arbetsgivaren, i detta fall Skatteverket/Kronofogdemyndigheten) lider någon skada eller inte. 4.2 Förmånens beskaffenhet och värde Förmånen kan bestå av t.ex. kontanter, varor, tjänster, presentkort, rabatter, teaterbiljetter, inbjudningar till idrottsevenemang, möjlighet att låna fritidshus etc. För bedömningen av om en förmån är otillbörlig saknar det betydelse om den erbjudna förmånen i stället för att direkt överlämnas till den anställde lämnas till någon familjemedlem. En chefstjänsteman vid Banverket lät en affärskontakt göra vissa arbeten på en sommarstuga som tillhörde tjänstmannens sambo. Sambon fakturerades med 10 000 kronor för arbetet men domstolen fann att det reella värdet av det nedlagda arbetet var drygt 33 000 kronor. Tjänstemannen dömdes för mutbrott och fick till staten inbetala sambons vinst med drygt 23 000 kronor. Domstolen fann att det saknade betydelse för bedömningen att arbetet utförts åt tjänstemannens sambo. (HovR nedre Norrland B 475-98/2000) En förmån är oftast inte otillbörlig bara pga. sin art eller beskaffenhet. Störst betydelse har istället förmånens värde. I regel har förmånen ett värde men det är inte nödvändigt att så är fallet för att korruption ska kunna anses föreligga. Förmånens värde ska bedömas utifrån mottagarens synpunkt. Att förmånens värde i bestickarens hand är väsentligt lägre, vilket ofta är fallet, saknar betydelse.

*Skatteverket 8(25) Det går emellertid inte att på förhand ange bestämda värdegränser för vad som ska anses tillåtet när det gäller förmåner och gåvor. Dessa är otillbörliga i det enskilda fallet om förmånen eller gåvan kan antas påverka mottagaren och dennes handlande i tjänsten. 4.3 Godtagbara förmåner Följande förmåner i kontakt- och relationsfrämjande syfte är normalt enbart attitydpåverkande och erbjudande och accepterande av sådana förmåner är vanligtvis tillbörligt - arbetsmåltider av vardaglig karaktär - uppvaktningar på jämna födelsedagar och andra personliga bemärkelsedagar eller vid sjukdom, förutsatt att de är måttfulla med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet - mindre varuprov, överlämnade i samband med besök eller jämförliga arrangemang - prydnadsföremål som saknar nämnvärt marknadsvärde och jämförliga måttfulla minnesgåvor till myndighetens företrädare som överlämnas vid t.ex. företagsjubiléer och liknande - presentreklamartiklar som inte är av exklusiv natur Det bör dock beaktas att det ställs höga krav på myndighetsföreträdare och särskilt höga krav på sådan företrädare som har myndighetsutövande arbetsuppgifter. Det kan göra att en vanlig lunch som en part i ett pågående ärende vid myndigheten erbjuder handläggaren inte är tillbörlig trots lunchens ringa värde. 4.4 Förmåner som inte är godtagbara - gåvor i form av kontanter eller i jämförbar form, t.ex. värdepapper - penninglån som inte beviljas i yrkesmässig lånerörelse på marknadsmässiga villkor eller som ges på i övrigt särskilt gynnsamma villkor - borgensåtagande eller skuldtäckning - eftergifter av köpeskilling eller fordran, amortering eller ränta

*Skatteverket 9(25) - inköpsrabatter, provisions- och bonusarrangemang som inte godkänts av myndigheten - sidoleveranser av varor eller tjänster från leverantörer som myndigheten anlitar - anlitande av myndighetens leverantörer för privata angelägenheter till ersättningar som inte är marknadsmässiga - förfogande över fordon, båt eller fritidsbostad som erbjuds för privat bruk, av myndighetens leverantörer av varor och tjänster - nöjesresor eller semestervistelser som helt eller delvis betalats av myndighetens leverantörer av varor och tjänster En muta är en otillbörlig belöning som ges till den anställde eller till någon denne närstående. En belöning är otillbörlig om den inte ingår som ett naturligt led i mottagarens tjänstutövning, eller inte är ett uttryck för allmänt godtagbara umgängesformer. Större återhållsamhet krävs inom den offentliga sektorn. 5. Chefens medgivande eller vetskap Inom Skatteverket och Kronofogdemyndigheten finns det ingen som med befriande verkan kan tillåta en anställd att acceptera en förmån som objektivt sett utgör en muta. Om en chef skulle missbedöma situationen och acceptera att en underställd tar emot en otillåten förmån kan det möjligen medföra att mutbrottet leder till ett lägre straff. Straffansvaret ligger emellertid alltid och enbart hos den som tagit emot förmånen. En byråchef vid Invandrarverket och hans sekreterare tog vid två tillfällen emot gåvor av invandrare som de träffat i tjänsten. Gåvorna utgjordes av bl.a. glas, dukar och konjaksflaskor och hade ett sammanlagt värde av ca 900 kronor. Domstolen konstaterade att gåvorna för givarna hade ett ringa värde och närmast utgjorde ett uttryck för deras tacksamhet. Någon anledning att anta att

*Skatteverket 10(25) givarna gynnats på ett otillbörligt sätt fanns inte heller. Domstolen fann emellertid att gåvorna var otillbörliga eftersom den verksamhet byråchefen och hans sekreterare bedrev innefattade myndighetsutövning och dömde därför både byråchefen och sekreteraren till dagsböter. De gåvor byråchefen och sekreteraren erhållit förverkades till staten. Den omständigheten att sekreteraren utgick från att gåvorna var tillåtna eftersom hennes chef tagit emot dem medförde inte att hon gick fri från ansvar. Hon erhöll dock ett lägre antal dagsböter än byråchefen. (Norrköpings tingsrätt DB 1109/1980) En anställd kan inte undgå straffansvar för muta genom att hänvisa till att dennes chef givit sitt medgivande. I vissa situationer kan det vara mycket svårt för en anställd att säga nej till en erbjuden förmån även om han eller hon inser att det sannolikt kan medföra straffansvar för mutbrott att acceptera förmånen. Det förekommer att anställda erbjuds förmåner eller gåvor som han eller hon av artighetsskäl inte kan vägra att ta mot. Om vad som erbjuds bedöms representera ett värde överstigande ett par hundra kronor bör den anställde alltid informera sin chef om erbjudandet eller gåvan. En gåva som representerar ett sådant värde och som erhållits i tjänsten bör om det av artighetsskäl inte går att tacka nej till den, tas om hand av den anställdes chef för Skatteverkets/Kronofogdemyndighetens räkning oavsett om den anställde bedömer att gåvan kan betraktas som ett försök till muta eller inte. En servicechef fick av ett företag en bakmaskin i julklapp. Han tog med sig bakmaskinen till arbetet och informerade sin chef om gåvan. Bakmaskinen ställdes sedan upp i personalmatsalen. Domstolen fann att servicechefen genom sitt handlande visat att han inte hade för avsikt att behålla eller disponera över bakmaskinen på det sätt som fordras för att ett mutbrott skall anses föreligga.

*Skatteverket 11(25) Företaget som gav honom bakmaskinen dömdes dock för bestickning. (Sundsvalls tingsrätt DB 223/1993) En högre chef inom näringslivet fick en mycket värdefull tavla i födelsedagspresent av en affärskontakt. Han skrev omedelbart till affärskontakten och klargjorde att gåvan var för värdefull för att han skulle kunna acceptera den. Han förklarade i stället att han såg det hela som en deposition av tavlan och att tavlan skulle finnas antingen på hans tjänsterum eller i hans bostad. Åklagaren fann att även en deposition av denna art i sig kunde utgöra ett mutbrott men att inget tydde på att chefen erhållit förmånen som belöning för ett otillbörligt agerande eller för att förmå chefen att agera på ett otillbörligt sätt. Sammantaget med att chefen inte på något sätt försökt att dölja förmånen valde åklagaren att inte väcka åtal för mutbrott En anställd som erbjuds en gåva eller förmån i samband med sin tjänsteutövning och bedömer att erbjudandet av policy-, representativa eller andra skäl bör accepteras ska omedelbart informera närmaste chef om gåvan representerar ett värde överstigande ett par hundra kronor. En sådan gåva eller förmån ska tas emot i Skatteverkets/Kronofogdemyndighetens namn. Det bör beaktas att givaren av förmånen/gåvan riskerar ansvar för bestickningsbrott även i dessa situationer. 6. Olika typer av förmåner 6.1 Gåvor En gåva som en anställd vid Skatteverket/Kronofogdemyndigheten erhåller har normalt endast ett begränsat värde. Det är oftast fråga om reklammateriel, exempelvis något mindre bruks- eller prydnadsföremål med ett företagsemblem. Något hinder att ta emot en sådan mindre gåva föreligger normalt inte. Som generell begränsning gäller emellertid att ett föremål som kan

*Skatteverket 12(25) bedömas ha ett värde på ett par hundra kronor eller mer inte bör tas emot eftersom det även i sådana fall riskerar att bli fråga om mutbrott. Högsta domstolen (HD) utvecklade detta i målet NJA 1981 nr 477 och konstaterade bl.a. att..det utbildats en sedvana att företagare gav julgåvor till sina affärskontakter, bl.a. inom den offentliga förvaltningen, och att detta förfarande ansågs godtagbart, så länge det rörde sig om blommor, böcker, choklad, frukt eller annat av relativt ringa värde och gåvorna inte kunde antas påverka mottagarna i deras tjänsteutövning. I några fall från hovrätterna som gäller chefstjänstemän inom den offentliga sektorn som tagit emot jul- eller födelsedagsgåvor har domstolen dömt till ansvar för mutbrott när tjänstemannen tagit emot ett dussin champagneglas värda ca 1 600 kronor. I andra fall tog tjänstemannen emot ett presentkort på 1000 kronor respektive en flaska konjak och en flaska whisky samt i ett ytterligare fall en tenntavla värd ca 700 kronor. De dömdes samtliga till dagsböter och gåvorna förverkades, dvs. gåvorna fick lämnas till statsverket. Den som handlägger ett ärende får aldrig ta emot en gåva från den som berörs av ärendet. I övriga fall kan det kan normalt inte anses som muta att acceptera gåvor av mindre värde. Enklare reklamartiklar kan därför tas emot. Gåvor vars värde bedöms överstiga ett par hundra kronor bör emellertid inte tas emot utan omedelbart återlämnas till givaren. Om detta inte är möjligt av exempelvis artighetsskäl ska gåvan överlämnas till närmaste chef som har att ta hand om gåvan för Skatteverkets/Kronofogdemyndighetens räkning. 6.2 Rabatter Det kan utgöra ett mutbrott att acceptera en vara till ett rabatterat pris som en anställd erbjuds i tjänsten.

*Skatteverket 13(25) Förmånens värde är därvid normalt det marknadspris som den anställde skulle fått betala om han eller hon själv valt att köpa den erbjudna förmånen. Det värde som förmånen representerar för givaren, bestickaren, saknar i princip betydelse för om förmånen ska betraktas som muta eller inte. Att ta emot rabatter är särskilt känsligt om rabatten enbart erbjuds till en viss anställd eller till en begränsad krets anställda. En anställd som arbetar som handläggare eller beslutsfattare i inköpsfrågor kan följaktligen aldrig acceptera en rabatt från ett säljföretag som enbart riktas till honom eller henne. Ett företag vände sig till inköpsansvariga vid ett antal myndigheter och erbjöd dem som köpte in varor till myndigheten för mer än ca. 3 000 kronor en freestyleapparat värd ca. 450 kronor. Domstolen fann att erbjudandet var ägnat att påverka de inköpsansvariga i sin tjänsteutövning samt att det framgick att en otillbörligt påverkan skett genom att ett antal inköpare utnyttjat erbjudandet. Företagsledningen dömdes därför för bestickning. Frågan om mutbrott för de inköpsansvariga prövades däremot aldrig av domstolen. (NJA 1993 nr 539) En anställd får inte av någon som står i ett affärsförhållande till Skatteverket/Kronofogdemyndigheten ta emot en gåva eller en rabatt som särskilt riktas till honom eller henne. I flera andra fall har anställda fällts för mutbrott i likartade situationer. En högre kommunal chefs hustru köpte en personbil till ett starkt rabatterat pris av en man som regelmässigt hade stora affärer med kommunen. Tjänstemannen dömdes för mutbrott och hustrun för medhjälp till mutbrott. Hustrun fick även till statsverket betala in värdet av den rabatt hon erhållit. (HovR NN DB 3/1993)

*Skatteverket 14(25) En förvaltare vid ett fastighetsbolag beställde en varmvattenberedare till sin privata bostad av ett VVS-bolag som hade affärer med fastighetsbolaget. Han fick varmvattenberedaren för inköpspris plus moms men utan påslag och utan kostnad för installationen. Domstolen uppskattade värdet av förmånspris och installation till 2 500 kronor och bedömde med hänsyn till beloppets storlek förmånen som otillbörlig. Fastighetsförvaltaren dömdes för mutbrott till dagsböter och fick betala värdet av förmånen till staten.(borås tingsrätt B 250/98-99) Ett byggföretag genomförde ett renoveringsarbete värt 9 000 kronor hos chefen för en kommunal stiftelse. Chefen blev sedan fakturerad 1 500 kronor för arbetet. Domstolen dömde chefen till dagsböter för mutbrott och ålade honom att betala värdet av förmånen till staten (Lycksele tingsrätt DB 229/1995) En anställd får följaktligen endast acceptera sådana rabatter från leverantörer som generellt kunnat utgå till en större grupp av anställda. Han eller hon får emellertid inte ta emot rabatter som riktar sig exklusivt till honom eller henne eller till enbart en viss grupp anställda, t.ex. till alla inköpare. En anställd får inte utnyttja rabatter från leverantörer till Skatteverket/Kronofogdemyndigheten om rabatten riktats direkt till den anställde eller till en viss grupp av anställda som har särskild kontakt med leverantören. 6.3 Bonus Av reseregler för Skatteverket (dnr 130 325452-04/121) framgår att förmåner och poäng som intjänats i tjänsten endast får användas för resor i tjänsten. Det framgår också att möjlighet att tjäna in poäng inte får styra val av leverantör. Det innebär att alla typer av bonus i form av friresor, fria nätter eller motsvarande, som kan falla ut vid

*Skatteverket 15(25) tjänsteresa tillhör Skatteverket/Kronofogdemyndigheten. Dessa bonusar får endast användas vid andra tjänsteresor. På motsvarande sätt framgår det av regeringens förordningsdirektiv (1991:7) till utlandsreseförordningen att fribiljetter eller motsvarande som kan utfalla vid en utrikes tjänsteresa är myndighetens egendom och får endast användas vid andra tjänsteresor. Bonus från reseföretag eller hotell som erhållits till följd av tjänsteresor tillhör Skatteverket/Kronofogdemyndigheten och får endast användas vid andra tjänsteresor. 6.4 Presentkort, fribiljetter Samma principiella synsätt gäller för presentkort och fribiljetter som för andra gåvor eller rabatter. Om gåvan bedöms som otillbörlig så föreligger ett mutbrott. En kommunal chefstjänsteman fick av en entreprenör som även var vice ordförande i en allsvensk ishockeyklubb, ett frikort värt ca 750 kronor som berättigade till fri entré på alla klubbens hemmamatcher. Tjänstemannen dömdes till dagsböter för mutbrott och han fick även utge värdet av frikortet till staten. (Stenungsunds tingsrätt DB 344/1990) Två kommunala tjänstemän vid kommunens byggnadsavdelning blev av ett byggbolag bjudna på ett arrangemang kopplat till VM i hockey till ett värde av ca 6 000 kronor. Byggbolaget hade köpt ett antal arrangemang i huvudsak som sponsor av svensk hockey. Tjänstemännen dömdes till dagsböter för mutbrott och fick utge värdet av frikortet till staten. (Örebro tingsrätt DB 580/96) En anställd kan inte ta emot frikort eller fribiljetter

*Skatteverket 16(25) från en leverantör till Skatteverket/Kronofogdemyndigheten utan att detta kan innebära ett mutbrott. 6.5 Resor och konferenser Om en anställd vid Skatteverket/Kronofogdemyndigheten för sin tjänst behöver delta i konferenser och mässor eller göra studieresor till andra orter så är detta tjänsteresor. Dessa ska prövas utifrån verksamhetens behov och resurser. Kostnaden för sådana aktiviteter ska alltid belasta Skatteverket/Kronofogdemyndigheten och inte någon arrangör eller leverantör. Det finns överhuvudtaget inget utrymme för att tillåta en tjänsteresa av den anledningen att den helt eller delvis finansieras av en utomstående. Justitiekanslern (JK) granskade ett ärende som avsåg att två helikopterdivisioner inom räddningstjänsten fått tillgång till utryckningsfordon till kraftigt reducerat pris. JK angav i sitt beslut bl.a. att En grundläggande princip i all offentlig förvaltning är att omfattning och inriktning av verksamheten bestäms av behöriga politiska organ, dvs. för statens del av regering och riksdag, och att dessa organ också ställer erforderliga resurser till förfogande för att den offentliga verksamheten skall kunna bedrivas på ett tillfredsställande sätt. En överenskommelse mellan en myndighet och ett privat företag om att företaget genom s.k. sponsring skall ge ett ekonomiskt stöd till offentlig verksamhet och därvid i gengäld erhålla en motprestation av något slag står därför principiellt i strid med grunderna för hur offentlig verksamhet är tänkt att bedrivas och finansieras. (beslut 1997-12-01, 1934-95-22). JK har gjort vissa principiella uttalanden rörande lämpligheten i att en myndighet accepterar att ta emot ersättning när myndighetsföreträdare i tjänsten deltar i en verksamhet. Ärendet gällde polismästaren i Stockholm som tillsammans med tre andra chefer vid

*Skatteverket 17(25) polisdistriktet personligen inbjöds till en studieresa av kollegor vid polisen i Thailand. Polischeferna hade accepterade att värdlandet stod för kostnaderna under vistelsen i Thailand. JK uttalade bl.a. att han inte kunde ifrågasätta den aktuella tjänsteresan eller syftet med resan. Det var emellertid enligt JK direkt olämpligt att polismännen av sina värdar bjöds på kost och logi i samband med tjänsteresan även om JK hade en viss förståelse för att det var svårt att i efterhand vägra acceptera de av värdarna gjorda betalningarna. Enligt JK var det väsentligt att det från myndighetens sida alltid görs klart att inbjudan accepteras under förutsättning att man själv avgör vilka som skall delta samt att myndigheten arrangerar resan så att ett beroendeförhållande till värdarna så långt möjligt undviks( beslut 1994-06-13, 1275-94-22) Det måste mot bakgrund av JK:s uttalanden stå klart att det inte är lämpligt att en anställd vid Skatteverket/Kronofogdemyndigheten accepterar att bli bjuden på en resa även om verksamheten helt eller delvis kan anses innefatta ett tjänsteåliggande. JK:s uttalanden måste följaktligen uppfattas så att det är myndigheten själv som ska prioritera i sin verksamhet. Myndigheten ska därför också stå för kostnaderna för de tjänsteresor som företas i myndighetens intresse eller underlåta att delta i den aktuella verksamheten. I dessa fall kan det endast undantagsvis bli fråga om mutbrott för den anställde som genomfört en sådan sponsrad tjänsteresa. Om tjänsteresan emellertid har stora inslag av fritids- och nöjesresa kan dock frågan om ansvar för mutbrott ändå bli aktuell. Kommunala tjänstemän blev av konsulter bjudna på en tvådagars studieresa. Resan innefattade en halv dags studiebesök. I övrigt innefattade resan restaurang- och nattklubbsbesök samt besök på en båtmässa. Den andra studieresan bestod av en resa under tre dagar som även den innehöll en halv dags studiebesök samt restaurangbesök på kvällarna. I övrigt innehöll studieresan besök på tre VMmatcher i ishockey. Domstolen fann att resorna

*Skatteverket 18(25) huvudsakligen hade varit inriktade på förströelse och dömde tjänstemännen för mutbrott till dagsböter. De fick även inbetala värdet av mässbesöket och VM- matcherna till staten. (Västerås tingsrätt DB 175/84) En chef för reseavdelningen vid dåvarande försvarsstaben hade bl.a. till uppgift att förhandla och sluta avtal med olika reseföretag. Han tog emot FII-biljetter för en resa till Kos för sig och sin hustru, en resa till Rhodos och Kos med en arbetskamrat, en resa till Cypern tillsammans med hustrun och ett barn samt en resa till Kreta tillsammans med hustrun. Vidare tog han emot en dagsresa till London för sig och sin hustru. FII-biljetterna innebar vissa begränsningar och kostnader jämfört med andra biljetter. Resorna motiverade chefen med att han själv genom resorna kunde utvärdera flygföretagets verksamhet. Tingsrätten ogillade åtalet för mutbrott med motiveringen att systemet med FIIbiljetter bygger på en inom resebyråbranschen allmänt utbredd sedvana som tillämpats sedan decennier tillbaka". Hovrätten fann emellertid att FII-biljetterna var en förmån som han fått genom sina tjänstekontakter och följaktligen utgjorde resorna till semesterorterna en otillbörlig förmån. Resan till London som hade som främsta syfte att testa en ny flygplanstyp var i sig inte en otillbörlig förmån. Den omständigheten att han tog emot en resa även för hustrun medförde dock att det blev ett mutbrott i den delen. Tjänstemannen dömdes till dagsböter för mutbrott avseende alla resor till semesterorterna samt för hustruns resa till London. Han fick även betala det uppskattade värdet av resorna till staten.(svea Hovr DB 53/1991) Ett kommunalråd accepterade att bli bjuden på en fyra dagars resa till Budapest. Avsikten med resan var att med en företagsledare diskutera arbetstillfällen inom kommunen. Domstolen fann att det inte förelåg något sakligt skäl att förlägga ett tjänsteärende av denna art till Budapest och dömde

*Skatteverket 19(25) kommunalrådet till dagsböter för mutbrott. Kommunalrådet fick även betala värdet av resan till staten. (HovR NN, RH 1993:74) En säkerhetschef blev av ett företag som sålde säkerhetssystem bjuden på resan till en säkerhetsmässa i London. Domstolen konstaterade att resan erhållits på grund av säkerhetschefens tjänst och därför, med hänsyn till värdet av resan, utgjorde en otillbörlig belöning. Vidare fann domstolen att även om det stod klart att säkerhetschefen haft nytta av mässbesöket i sin tjänst så var resan till mässan ändå en otillbörlig förmån. Eftersom resan skedde under säkerhetschefens semester var den att betrakta som en förmån. Domstolen menade att om resan skulle ha kunnat betraktas som tillbörlig skulle erbjudandet om resan ha givits till arbetsgivaren som sedan utsett vilken av de anställda som skulle genomföra resan. Vidare skulle resan i så fall ha skett under tjänstetid. (Svea HovR DB 127/94) Domstolarna har emellertid i ett flertal fall förklarat att det i sig kan vara tillåtet för en tjänsteman att i vissa fall acceptera en inbjudan till resa som bekostas av en företagare (motsv.). Det måste då stå klart att resan utgör en del i en marknadsföring av en viss vara eller viss tjänst. Högsta domstolen har i ett sådant ärende anfört bl.a.; Ett sådant arrangemang måste emellertid hållas inom vissa, tämligen snäva gränser. Det är t.ex. helt klart att syftet med studieresan måste vara seriöst och att resan måste framstå som ett naturligt och nyttigt led i utövningen av de inbjudnas befattningar eller uppdrag. Urvalet av deltagare är alltså viktigt. Det är också klart att resan inte bör få ta längre tid än som skäligen erfordras; den får inte i onödan beredas tillfälle till fritid eller förströelse. (NJA 1981 s 1174). Det kan dock konstateras att detta uttalande av HD står i viss konflikt med vad JK uttalat. Mot denna bakgrund

*Skatteverket 20(25) bör en anställd vid Skatteverket/Kronofogdemyndigheten aldrig acceptera en av ett företag sponsrad studieresa eller till en mässa, om inbjudan är direkt riktad till den anställde. Om studieresan bedöms vara av intresse för Skatteverkets/Kronofogdemyndighetens verksamhet ska resan ske som en tjänsteresa och beslut om vem som skall genomföra studieresan skall fattas av högre chef. En anställd vid Skatteverket/Kronofogdemyndigheten kan delta i konferenser, mässor eller liknande arrangemang som arrangeras av leverantörer till Skatteverket om detta sker som ett tjänsteåliggande och beslut om deltagande fattats av vederbörandes chef. Kostnaden för sådant deltagande ska belasta Skatteverket/Kronofogdemyndigheten. En anställd som erhåller en personlig inbjudan till en sådan konferens, mässa eller arrangemang ska överlämna inbjudan till sin chef som har att besluta om inbjudan ska accepteras och vem som i så fall ska delta i arrangemanget. 7. Förmån till anställds närstående I samband med att en anställd deltar i en verksamhet som i sig kan vara motiverad ur tjänstesynpunkt kan det förekomma att ett företag eller en organisation även bjuder in den anställdes hustru/make/sambo/närstående. Är det fråga om en affärskontakt är ett sådant erbjudande normalt att betrakta som otillbörligt. Ett företag inbjöd en kommunal chef till ett besök på en mässa. Resan innefattade resa till Stockholm med flyg samt hotellrum, restaurang- och teaterbesök samt besök på mässan. Företaget betalade även kostnaden för hotell och restaurangbesöket för chefens hustru. Tingsrätten fann att besöket på mässan endast utgjorde en begränsad del av resan. Den omständigheten att företaget hade betalat hotell och restaurangbesöket för hustrun, som gjorde resan som en ren fritidsresa, medförde att Stockholmsresan bedömdes som ett mutbrott. Chefen