sida 1 Föredrag historiska klubben 2013-03-20: Lite svensk kyrkohistoria Befattningar: Prost kommer av latinets "praepositus" med betydelsen förman Kontraktsprosten utses av stiftets biskop att ha överinseende över och samordna det kyrkliga arbetet inom ett kontrakt (ibland tidigare kallat prosteri) Kontraktsprosten kan av biskopen delegeras att förrätta visitation, välkomnande av nya kyrkoherdar och invigning av kyrkorum. Domprost: Kyrkoherden i en domkyrkoförsamling kallas domprost. Denne har också ansvar på stiftsnivå, bl.a. som självskriven medlem av stiftets domkapitel. Kyrkoherde: präst som har den ledande befattningen inom ett pastorat, idag består de flesta pastorat av flera församlingar, tidigare benämndes denna präst för prost. Pastor: annan benämning för kyrkoherde, även om titeln officiellt har utgått (för att inte förväxla med frikyrkornas pastor kan tänka) Pastorsadjunkt: Pastorsadjunkt är den första tjänsten en nyvigd präst i Svenska kyrkan får, en hjälppräst. Under denna tid (som varar i 12-18 månader) har prästen handledning av en mer erfaren kollega. Denna tjänst inrättas av stiftet i en av biskopen vald församling, så kallad missivförsamling. När tjänsten är fullgjord är pastorsadjunkten fri att söka utlysta tjänster som komminister, kontraktsadjunkt eller stiftsadjunkt inom hela Svenska kyrkan. Men ofta fick han flacka runt i många år innan han fick fast tjänst, om han hade tur kunde han hamna hos en prost och gifta in sig i familjen. kaplan (tidigare kapellan, det vill säga kapellpräst, präst i kapellförsamling) var tidigare titeln för kyrkoherdens medhjälpare. I Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland kallas kyrkoherdens medhjälpare fortfarande kaplan, vilket i Sverige motsvarar den nutida titeln komminister. I de fall titeln kaplan fortfarande brukas i Svenska kyrkan kan den avse biskops medhjälpare eller en präst med särskilt ansvar. Det kan till exempel gälla ansvaret för gudstjänstlivet i en bestämd kyrkobyggnad. En kaplan kan även vara en präst med begränsade, speciella uppgifter, tex fältpräst, sjukhuspräst eller skolpräst. Det kan också vara en präst eller pastor som ombetts av en förening eller sammanslutning att ansvara för själavården i organisationen eller vid ett visst evenemang, såsom en lägerkaplan inom scoutrörelsen. Xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx
Diverse kring regional indelning sida 2 Stift: Den högsta nivån med biskopen i spetsen, stiftens antal och fysiska utbredning har varierat över tiden, ibland överensstämt med landskaps gränser och län, ibland inte. (detta missade jag att tala om vid föredraget tror jag) Pastorat: Indelas i regalt, konsistoriellt, patronellt, och prebende pastorat, skillnaderna ligger delvis i vem och hur präst tjänst kan sökas utom för prebendet där prästen tillsätts av den som "äger" det, kan vara en kaplan eller komminister eller en riktig kyrkoherde om det är rikt prebende. I pastorat som består av flera församlingar (flerförsamlingspastorat) har oftast kyrkoherden sin tjänst i den största församlingen. I de andra ingående församlingarna tjänstgör då någon annan präst (komminister) i pastoratet. Prebende (medeltidslat. præbenda "kosthåll", av lat. præbeo "erbjuda", "skänka". Uttalas [prebénnde]), var ett pastorat vars inkomst användes till att betala lönen för en viss befattning inom kyrka eller skola som inte var kopplade till pastoratet självt.. Benämningen har uppkommit av att inkomster från vissa församlingar anvisades till gemensamt underhåll åt munkar och klerker (præbenda quotidiana in refectorio ad majorem mensam) och sedermera anslogs till underhåll åt kaniker har för sig. Efter reformationen bibehölls prebenden åt biskopar och domkapitelsledamöter, och tilldelades sedermera även teologie adjunkter vid universiteten samt några andra ecklesiastika ämbets- och tjänstemän, via Uppsala universitets privilegier. Så småningom fick även professorer utanför teologiska fakulteter prebenden som löneförbättring, om de först lät prästviga sig. I senare tid har prebendepastoratens antal inskränkts, och från år 1910 fanns sådana förenade endast med biskopsämbetena (med undantag för Härnösand och Luleå), de teologiska professurerna i Uppsala och Lund (med ett undantag för vardera platsen) samt med fyra teologie lektorsbefattningar (i Västerås, Växjö, Karlstad och Härnösand). Dessa avskaffades successivt och slutligen 1941. Som längst levde prebendeinstitutionen kvar i Visby, där kyrkoherdetjänsten i domkyrkoförsamlingen ända fram till 1986 var biskopens prebende. Xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx Blandad Historik och företeelser: Karl XI såg till att styra upp den svenska kyrkan för att komma staten mer till gagn. En ny kyrkolag stadfästes vid 1686 år riksdag, den var utarbetad av en kunglig kommission bestående av profana jurister (med Erik Lindschöld i spetsen). Och denna kyrkolag levde i stort till modern tid. Även en ny bibel översättning igångsattes under Karl XI tid men blev tryckt först 1703 och kallas ofta för Karl XII bibel. En Luthersk katekes gavs ut 1689 av ärkebiskop Svebilius. En Psalmbok gavs ut ungefär samtidigt som stod sig fram till Wallins ersättare 1819, den innehöll bla "jag kommer av ett brusande hav" av M G De la Gardie och "den blomstertid nu kommer av Israel Kolmodin.
Sida 3 Patronatsrätt: En enskilds persons rätt, oftast en adelsman, att tillsätta präst i en församling, rätten inskränktes 1686 (Gråkappan igen, han ville att kyrkan och församlingen skulle styra detta, säkert en baktanke att få bönder och prästståndet på sin sida...), och inskränktes ytterligare 1723 för att helt avskaffas 1921. pastoratshandel: Ett påhitt av Gustav III att ge adelsmän ett pastorat som dessa sedan säljer till högstbjudande präst. Kungens syfte var helt finansiellt då hans "handkassa" var tom och de under hans tid många nyadlade gunstlingarna måste ha något att leva på och det pastorats handeln kunde inbringa upp till 4500 riksdaler åt dessa eleganta men utfattiga nyadlade gunstlingar. Elis Schröderheim som var knuten till hovet som statssekreterare hade ansvar för pastoratshandeln. (Han bestämde vem som skulle få de fetaste pastoraten och tog en provision svart för att signera utnämningsbreven, då detta framkom vid 1786 års riksdag blev han avsatt, då hela arrangemanget blivit skandalartat) Gustav III var på kollisionskurs med kyrkan på många plan, drev frågan om religions frihet m m (judisk församling i sthlm). han skapade en "egen" biskopsstol genom att skapa en "ordensbiskop" och där tillsattes gunstlingen Friherre och Löjtnanten Edvard Taube, vilken saknade alla kyrkliga meriter. Han så även till att hovmannen Uno von Troil blev ärkebiskop och han saknade teologisk examen Kyrkotukt: kallas kyrkans öfvervakande af dess medlemmars tro och lefnad. Dit höra de olika grader af bestraffningar, som enligt kyrkolagen påläggas. Även prästerskapet kunde anmälas för olika försyndelser, på samma sätt som övriga sockenbor, ofta skedde s.k avundspredikningar med vad vi idag skulle kalla rena personangrepp (allt i herrens tukt och förmaning... Exempel enligt utdrag ur Sörmlandsbygden år... xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx Prästgården och hur prästen avlönades: Redan under sent 1200tal bestämdes hur prästen skulle få sin försörjning, och hur han skulle bo, d v s prästboställets utformning. Detta blev stadgat i landskapslagarna. Prästen skulle till stor del försörja sig som bonde på den gård som fanns avsatt för varje socken, med hus, mark och boskap. Det var strikt reglerat via landskapslagarna vem som var skyldig att bygga vad, och hur underhåll skulle ske. Marken eller gården skänktes ofta av någon stormannaätt eller av kungen själv eller en storbonde, vi pratar medeltid eller av kyrkan själv vilka ägde mycket jord. Men vanligast verkar det varit att bönderna i socknen skänkte jorden kollektivt. 2008 beräknades prästgårds jorden + skog till ett värde av 12 miljarder. Detta förhållande ändrades först 1910 då prästen kom att avlönas av kyrkan genom statligt reglerad lön, och prästgården fick då arrenderas av kyrkan om prästen så vill. Men i många fall blev prästgårdarna utarrendera som rena jordbruk, och kyrkan lät då bygga nya bostadshus till prästerna, i princip vanliga villor, kanske lite präktigare om det var en prost eller om församlingen var lite finare. Tomten avsöndrades normalt från den befintliga prästgården, som nu kom att kallas "löneboställe" och ägs nu formellt av stiftens prästlönetillgångar som är en juridiks person.
Sida 4 I rika församlingar kunde det finnas fler än 1 gård och då arrenderades denna ut, de feta pastoraten var eftertraktade. Det fanns även andra inkomster prästen kunde räkna med kring dop, vigslar och begravningar, det var sed att prästen då fick något extra in natura, en gris, en tunna råg, etc. Redan tidigt gavs prästbolet skattefrihet, instiftad av kung Sverker på 1300-talet, och vilket blivit i det närmaste oförändrat till vår tid. Före år 2000 hade prästgårdarna varken lagfartsbeteckning eller taxeringsvärde, den 10 åriga respit som gavs vet jag inte hur det faktiskt gått med beskattningen...inte ens Gustav Vasa tordes röra den, men kanske Borg...) Intressant är att det finns bra information om svensk skattehistoria på skatteverkets hemsida, sök på "skatternas historia". Tiondet: Ända sedan kristendomen fått fäste i landet hade en produktionsskatt utgått till kyrkan, nämligen tionden. Denna skatt utgick på så gott som allt som producerades på ett jordbruk. Tionden gällde såväl jordägare som landbo. 1/3 av tionden erhöll sockenprästerna medan resten gick till biskopen och de fattiga. Kyrkan fungerade nämligen som en social institution i samhället. I klostren kunde fattiga och sjuka få vård och hjälp. Det var också kyrkan som stod för den kulturella utvecklingen i landet och en viss undervisningsverksamhet förekom på sina håll. Staten tog ingen som helst befattning med dessa uppgifter! Trots att kyrkan bara existerat i landet några århundraden hade den hunnit samla på sig stora rikedomar genom donationer och köp, och kyrkan betalade ingen skatt. (Kyrkan ägde vid 1500 talets början ungefär 20% av alla gårdar i landet, vilket kan jämföras med kronojorden som utgjorde ca 5%) Detta skulle strax ändra sig genom kung Gustav. Efter beslutet om reformation på Västerås riksdag 1527, så fick Kyrkojorden härefter betala samma avgifter som kronojorden. Kyrkotionden fortsatte att utgå, men staten lade beslag på den del som inte gick till sockenprästerna, DVS det som tidigare gått till stiften och fattigvård och kyrkornas underhåll. Statens del kallades därefter för kronotionde. Även om prästen i allmänhet hade det bättre ställt än bönderna i socknen så fanns det något som tog en stor del av hans kaka, det var den s.k gästningen, där prästgården tvingad att ta emot gäster, ofta kungens män, eller militärer, och så klart kyrkans egna män när de var ute på inspektioner. Något annat som sällan var uppskattat var den s k konserveringen, d v s att gifta sig med präst änkan för att kunna få pastoratet, änkan hade ett nådeår och om hon och hennes barn inte hade annan möjlighet till upphälle så fick den nytillträdde prästen vackert accceptera en ofta äldre fru (lite av samma tradition som i indelningsverket, där soldatänkan ibland övertogs av den nye indelte soldaten), ett egenartat änkepensions system i våra ögon. Prästgården som tidigare kallades kyrkoherdeboställe eller enkelt prästagället Hur en prästgård skulle vara bebyggd regleras tidigt via landskapslagarna. I dessas kyrkobalk står att till kyrkan skall finnas ett bol, som prästen skall bebo, och att bönderna skall uppföra följande hus på bolet: stuga, stekarehus, lada, sädesbod, visthus, sovstuga och fähus. Dessa sju hus kallades laga hus och för dess underhåll svarade sockenmännen. Oftast tillkom på prästgårdarna ytterligare hus på initiativ av prästerna, som då fick ansvara för underhåll av dessa. Med vissa förändringar gällde den principen fram till åren efter 1910, då det kom en ny lag om prästernas avlöning och en ecklesiastisk boställsordning, trädde i kraft. I och med denna lag upphörde det månghundraåriga systemet med prästen som jordbrukare och med prästlön i natura. Jorden skildes från prästbostaden och arrenderades ut av församlingen. Prästgård och löneboställe blev två separata fastigheter och kom oftast att separeras från varandra.
Sida 5 Exempel, Eds prästgård i Upplands Väsby (bild finns på nätet) Eds prästgård omfattande såväl prästens tjänstebostad som lönebostället illustrerar väl hur en uppländsk prästgård var bebyggd och fungerade fram till tiden omkring 1910. Drygt en kilometer öster om Eds kyrka ligger församlingens prästgård. Väster om prästgården och bort mot kyrkan breder prästgårdens och Edsby gårds åkrar ut sig. Trots avståndet har det funnits ett visuellt samband mellan kyrka och prästgård tills för några år sedan, då flerbostadshus byggdes väster om prästgården. Eds prästgård är en av Upplands märkligare, eftersom den genom de många välbevarade husen har en sådan ålderdomlig prägel. På prästgården finns manbyggnad, uppförd 1813, visthusbod och stall, sammanförda i en länga åt söder samt gäststuga, som avgränsar mangården åt norr. I anslutning till manbyggnaden ligger en källare med en timrad överbyggnad. Lite avskilt från mangårdsbebyggelsen ligger ett dass och en kombinerad bagar- och bryggstuga. Merparten av byggnaderna härrör från 1700- och 1800-talen. Enligt tradition skall den södra längan vara uppförd redan på 1600-talet. På gårdsplanen står en runsten som påträffades vid grävning i trädgården 1926. Stenen har följande inskrift: "Gunnar och Sven reste stenen efter Tona, sin moder". Väster om vägen ligger prästgårdens löneboställe, med bostadshus för arrendatorn, ytterligare ett bostadshus samt ekonomibyggnader, samtliga hus liksom byggnaderna på prästgården är rödfärgade. Eds prästgårds värde ligger inte enbart i en allmän ålderdomlig utformning. Det faktum att prästgård och löneboställe fortfarande ligger sammanhållna har också stor betydelse. Prästgården ger också genom mängden av hus och husens placering en god bild av hur en prästgård var utformad och fungerade under den tid prästen var både själasörjare och jordbrukare. Prestgården, vid kyrkan, 3/4 mantal, kronohemman, med Törnby, 1 mantal, kronohemman (Källa: Tham, Wilhelm, Beskrifning öfver Stockholms, 1850) Areal: 40 har. Tax.-v. 49.400. Jordart: Styv o. lätt lerjord. Manbyggn. uppf. omkr. 1780. Ekonomibyggn. uppf. omkr. 1830, omb. 1918 o. 1938. 4 hästar, 17 kor, 10 ungdj., 1 tjur, 20 höns. Gården till släkten 1930. Arr.: Ivar Månsson f. 8/1 1893. Son till Måns Persson o. h. h. Tilda f. Persson. Gift 34 med Nanny Carlsson f. 27/10 1898. Barn: Lars f. 36. Arr.: Led. av skol- o. kyrkoråd. Genomgått Önnestads lantmannaskola.