Sammanställning av lagstöd med kommentarer till verksamhetskrav för djurskydd: Animalieproduktionens djur (utom nötkreatur och gris)

Sammanställning av lagstöd med kommentarer till verksamhetskrav för djurskydd: Animalieproduktionens djur (utom nötkreatur och gris) Ändringshantering Datum Ändring Signatur 2007-04-04 Första publicerade versionen Viveka Pehrsson, SJV 2007-12-03 Andra publicerade versionen Viveka Pehrsson, SJV 1

1. Personal Djurskyddslagen 4, första stycket Djur ska hållas och skötas i en god djurmiljö och på ett sådant sätt att det främjar deras hälsa och ger dem möjlighet att bete sig naturligt. Djurskyddslagen, 9 Om ett djur är sjukt, skadat eller på annat sätt genom sitt beteende visar tecken på ohälsa, ska djuret snarast ges nödvändig vård, vid behov av veterinär, eller andra åtgärder vidtas, om inte sjukdomen eller skadan är så svår att djuret måste avlivas omedelbart. Denna punkt utgör inte tvärvillkor, men EU begär in djurskyddskontrollstatistik om den. Grunden för frågan finns i rådets direktiv 98/58/EG om skydd av animalieproduktionens djur. Där sägs att djuren ska skötas av en tillräckligt stor personal som besitter lämpliga färdigheter och kunskaper samt yrkesskicklighet. Svensk djurskyddslagstiftning är inte direkt inriktad på personalen, men för att kunna leva upp till vissa av de svenska reglerna måste i praktiken den som är ansvarig för djuren ha kunskap om t.ex. symptom på sjukdom och skada och avvikande beteenden som tyder på ohälsa. Enskilda djur eller grupper av djur som visar sjukdomssymptom som kräver medicinsk behandling ska behandlas enligt vetenskap och beprövad erfarenhet i samarbete med veterinär. Djur med allvarliga skador eller sjukdomar och som inte är behandlingsbara ska omgående avlivas på ett ur djurskyddssynpunkt acceptabelt sätt. 2. Tillsyn och skötsel Djurskyddslagen 3, första stycket Djur ska ges tillräckligt med foder och vatten och tillräcklig tillsyn. Fodret och vattnet ska vara av god kvalitet och anpassat efter det djurslag som utfodras. DFS 2007:5, 1 kap. 5 Djur ska normalt ses till minst en gång dagligen. Nyfödda, sjuka eller skadade djur samt djur som beter sig onormalt ska ses till oftare. Detsamma gäller högdräktiga djur, särskilt vid tiden kring förlossningen. Djur ska hållas på ett sådant sätt att tillsynen över dem kan sek utan svårigheter. DFS 2004:11, 2 kap. 1 Strutsfåglar ska hållas på ett sådant sätt att tillsynen över dem kan ske utan svårigheter. När det är mörkt ute ska en tillräckligt stark ljuskälla finnas tillgänglig, så att alla fåglar kan inspekteras. Tillsyn ska ske minst 2 gånger dagligen. Mycket unga, sjuka eller skadade strutsfåglar och strutsfåglar som beter sig onormalt ska ses till oftare. 2

DFS 2007:6. 5 kap. 1 Hästar ska ha tillsyn minst en gång dagligen. Nyfödda, sjuka eller skadade hästar som beter sig onormalt ska ses till oftare. Detsamma gäller för högdräktiga ston, särskilt vid tiden kring fölningen. Den som har djur i sin vård behöver kontinuerligt ägna djuren tillsyn. Tillsynen behöver ske dagligen men i fråga om vissa djurkategorier och djur i vissa åldrar kan tillsynen behöva ske oftare. Det är viktigt att tillsynen anpassas efter den djurhållning som bedrivs och sker så grundligt att brister och missförhållanden snabbt upptäcks. Tillsynen av djuren ska vara tillräcklig även då djuren befinner sig långt ute i terrängen. DFS 2007:5, 1 kap. 9 Föremål och ämnen som kan skada djuren ska förvaras så att de är oåtkomliga för dessa. DFS 2004:11, 3 kap. 8 Alla utrymmen och ytor som strutsfåglarna har tillträde till ska hållas fria från föremål och ämnen som kan skada fåglarna DFS: 2007:6, 3 kap. 23 Föremål och ämnen som kan skada hästarna ska förvaras så att de är oåtkomliga för dessa. Bestämmelsen är för de flesta en självklarhet. Trots detta inträffar skador och förgiftningsfall på grund av att främmande föremål funnits inom räckhåll för djuren. Även begärligt foder, som t.ex. kraftfoder av olika slag, kan i stora mängder utgöra en skaderisk. DFS 2007:5, 1 kap. 8, DFS 2007:6, 6 kap. 2 Automatiska system och anordningar som inverkar på djurskydd och djurhälsa ska kontrolleras dagligen. DFS 2004:11, 2 kap. 2 Automatiska utfodrings- och vattningssystem ska ses till dagligen Funktionen av t.ex. utfodrings- och vattensystem ska ses till varje dag. 3. Dokumentation över djur som har behandlats med läkemedel samt dödsfall 3

SJVFS 2005:60, 2 När djur avsedda för livsmedelsändamål behandlas med läkemedel, ska djurhållaren föra journal över behandlingen i en särskild läkemedelsjournal. Läkemedelsjournalen ska, i förekommande fall, innehålla följande uppgifter: datum för behandlingen, djurets identitet, diagnos, läkemedlets benämning och dosering, behandlingstidens längd, namnet på den förskrivande veterinären samt namnet på den som har tillfört djuret läkemedel. SJVFS 2005:60, 3 Journalen enligt 2 ska bevaras hos djurhållaren i minst fem år. Även djurhållarens exemplar av praktikjournalen eller, om databaserat journalföringssystem används, en papperskopia av journalen ska bevaras i minst fem år. SJVFS 2005:60, 5 Den som håller djur avsedda för livsmedelsändamål ska föra journal över antalet dödsfall hos djur i besättningen. Denna journal ska bevaras hos djurhållaren i minst fem år. Korrekt journalföring utgör en av förutsättningarna för en effektiv djurhälsovård. I de senaste versionerna av Jordbruksverkets stalljournaler för nötkreatur, grisar, får och getter finns plats för journalföring av läkemedel. Förutsatt att uppgifterna om läkemedel m.m. är införda på rätt sätt i stalljournalen behövs ingen separat läkemedelsjournal. 4. Rörelsefrihet Djurskyddslagen, 6 Djur får inte hållas bundna på ett för djuren plågsamt sätt eller så att de inte kan få behövlig rörelsefrihet eller vila eller tillräckligt skydd mot väder och vind. Djurskyddsförordningen, 3 Inredning i djurstallar och andra förvaringsutrymmen för djur samt utrustning i hägn ska vara utformad så, att den inte tillfogar djuren skador eller medför risk för djurens hälsa. Inredning och övrig utrustning får inte hindra djuren att bete sig naturligt, otillbörligt inskränka deras rörelsefrihet eller annars verka störande på dem. DFS 2004:11, 3 kap. 11 Strutsfåglar får inte bindas annat än efter ordination av en veterinär. Fixering på annat sätt får endast vara tillfällig i samband med hantering. Strutsfåglar får inte fängslas i benen, fjädrarna eller enbart en vinge. 4

Bindslets typ och utformning har betydelse för skadefrekvensen. Alla bindslen måste ge djuren sådan rörelsefrihet att de obehindrat kan klia och slicka sig på bakdelen eller ligga i sina olika viloställningar. Ett för kort bindsle kan försvåra för djuren att utföra ett naturligt resnings- och läggningsbeteende samt ett naturligt foderintag. Bindslen ska vara rörliga i höjdled så att djurens rörelsefrihet inte begränsas av deras storlek. Infästningen bör inte ligga för nära golvet så att det finns risk för att djuren trasslar in sig i skänklarna. I de fall utformning av stallar eller andra utrymmen för djur inte är detaljreglerad i föreskrifterna, kan olämplig utformning underkännas med hänvisning till dessa paragrafer. DFS 2007:5, 1 kap. 6 När ett djur hålls på bete får djurets rörelsefrihet inte begränsas genom att en tyngd eller annat hindrande föremål fästes vid djuret. Rörelsefriheten får inte heller begränsas genom att olika delar av djurets kropp binds samman eller genom att djuret binds samman med ett annat djur. DFS 2007:6, 2 kap. 12 När hästar hålls på bete får deras rörelsefrihet inte begränsas genom att en tyngd eller annat hindrande föremål fästs vid hästen. Rörelsefriheten får inte heller begränsas genom att hästen binds upp, genom att olika delar av hästens kropp binds samman eller genom att hästen binds samman med en annan häst. Om man håller djur tjudrade utomhus ställer det extra stora krav på tillsynen av dessa djur. Får och getter får hållas tjudrade utomhus men detta är mycket tveksamt ur djurskyddssynpunkt då det innebär stora risker för att djuren trasslar in sig och fastnar och att de inte får tillräcklig rörelsefrihet eller skydd mot väder och vind. Hästar på bete får endast tillfälligtvis hållas bundna och ska då ha särskild tillsyn. 5. Byggnader och andra utrymmen Djurskyddslagen, 3, andra stycket Stall och andra förvaringsutrymmen för djur ska ge djuren tillräckligt med utrymme och skydd samt hållas rena. DFS 2007:5, 1 kap. 30 : Stallutrymme ska rengöras och utgödslas minst en gång dagligen, om inte systemet för djurhållning är uppbyggt för andra rutiner som ger god hygien. Vid kontinuerlig djurhållning ska stall eller stallavdelning rengöras noggrant minst en gång årligen. Vid omgångsuppfödning ska stall eller stallavdelning rengöras noggrant före varje insättning av en ny omgång djur. DFS 2004:11, 10 kap. 1 Stallar ska rengöras och utgödslas minst en gång dagligen, om inte systemet för djurhållning är uppbyggt för andra rutiner som ger god hygien. Vid kontinuerlig uppfödning ska stallar eller 5

stallavdelningar rengöras noggrant minst en gång årligen. Vid omgångsuppfödning ska stallar eller stallavdelningar rengöras noggrant före varje insättning av en ny omgång djur. DFS 2007:31, 1 kap. 31 Strömedel ska vara av lämplig typ och ha god hygienisk kvalitet. Stallrengöring är ett viktigt led i den förebyggande djurhälsovården. Många sjukdomar framkallas av smittämnen som bakterier och virus. Minst en gång per år ska stall eller andra djurutrymmen rengöras mer omfattande. Djurhållningen bör planeras så, att stallet eller åtminstone del av stallet kan tömmas på djur minst en gång om året för en storrengöring och desinfektion. Om något djur haft en smittsam sjukdom eller en varbildning, behöver båsplatsen eller boxen göras ren grundligt och desinficeras. All grundlig rengöring går ut på att minska bakteriernas möjlighet att trivas och föröka sig genom att man tar bort så många som möjligt av deras livsbetingelser. Djurskyddsförordningen, 1 b Stall och andra förvaringsutrymmen för djur ska vara så rymliga att samtliga djur i utrymmet kan ligga samtidigt och röra sig obehindrat. Utrymmena ska utformas så att djuren kan bete sig naturligt. DFS 2007:5, 1 kap. 18 De mått som anges i denna författning är minsta mått och centrummått för normal inredning, om inte annat anges. Mindre avvikelse från föreskrivna mått kan dock godtas i befintliga stallar under förutsättning att följande kriterier uppfylls: 1 djurmiljön i stallet som helhet är mycket god, 2. konsekvenserna av måttavvikelsen bedöms endast ha ringa påverkan på djuret avseende den funktion som måttföreskriften syftar till, 3. måttavvikelsen innebär inte någon ökad risk för skador, stress eller ohälsa hos djuren, samt 4. måttavvikelsen innebär inte att tillsynen och skötseln av djuren försvåras. Detsamma gäller vid förprövningspliktig ombyggnad av stallar om länsstyrelsen vid prövningen bedömer att kriterierna i punkterna 1-4 ovan uppfylls i stallet efter åtgärden och att planlösningen i stallet är god. 1b djurskyddsförordningen ska tillämpas när det gäller mått för djurkategori som inte är upptagen i denna författning. DFS 2007:5, 4 kap. 11 16 Uppgift om mått beträffande förvaringsutrymmen m.m. för får finns i tabell 13 14 i DFS 2007:5. DFS 2007:5, 5 kap. 5 9 Uppgift om mått beträffande förvaringsutrymmen m.m. för getter finns i tabell 15 i DFS 2007:5. DFS 2007:5, 6 kap. 17 25 Uppgift om mått beträffande förvaringsutrymmen m.m. för värp- och unghöns finns i tabell 16 22 i DFS 2007:5. 6

DFS 2007:5, 7 kap. 3 4 Uppgift om mått beträffande förvaringsutrymmen m.m. för slaktkycklingar finns i tabell 23 i DFS 2007:5. DFS 2007:5, 8 kap. 3 4 Uppgift om mått beträffande förvaringsutrymmen m.m. för kalkoner finns i tabell 24 i DFS 2007:5. DFS 2007:5, 9 kap. 3 Uppgift om mått beträffande förvaringsutrymmen m.m. för ankor och gäss finns i tabell 25 i DFS 2007:5. DFS 2007:5, 10 kap. 10 11 Uppgift om mått beträffande förvaringsutrymmen m.m. för pälsdjur finns i tabell 26 27 i DFS 2007:5. DFS 2007:6, 3 kap. 3 Uppgift om mått beträffande förvaringsutrymmen m.m. för häst finns i tabell 1 3 i DFS 2007:6. DFS 2007:5, 6 kap. 20 Stallar hos äggproducenter, som är anslutna till ett kontrollprogram som godkänts av Djurskyddsmyndigheten, får beläggas i enlighet med kontrollprogrammet, dock högst 20 höns per m 2 golvarea. DFS 2007:5, 6 kap. 24 Stallar hos unghönsuppfödare, som är anslutna till ett kontrollprogram som godkänts av Djurskyddsmyndigheten, får beläggas i enlighet med kontrollprogrammet, dock högst 18 unghöns per m 2 tillgänglig area vid 18 veckors ålder. DFS 2007:5, 7 kap. 4 Stallar hos slaktkycklinguppfödare, som är anslutna till ett kontrollprogram som godkänts av Djurskyddsmyndigheten, får beläggas i enlighet med kontrollprogrammet, dock högst 36 kg per m 2 och högst 25 djur per m 2. DFS 2007:5, 8 kap. 4 Stallar hos slaktkalkonuppfödare, som är anslutna till av ett kontrollprogram som godkänts av Djurskyddsmyndigheten, får beläggas i enlighet med kontrollprogrammet, dock högst med 40 kg per m 2 för djur < 7 kg och högst 45 kg per m 2 för djur 7 kg. DFS 2004:11, 5 kap. 1 Höjden från underlag till tak får inte vid något tillfälle understiga 3 m för vuxna strutsar respektive 2,5 m för emu och nandu. DFS 2004:11, 5 kap. 2 Öppningar i byggnader för strutsfåglar ska vara så stor att fåglarna kan passera in och ut utan att skadas. Öppningens bredd får inte understiga 1,5 m och höjden ska för struts vara minst 2,2 m, för emu minst 1,8 m och för nandu minst 1,6 m. Utformningen av djurens närmiljö är av stor betydelse för att förebygga skador och därav åtföljande sjukdomsproblem. 7

En båsplats för uppbundna djur ska vara utformad så att djuren kan genomföra en normal resnings- och läggningsakt men även vila normalt, t.ex. med ena benet framsträckt eller med huvudet sträckt bakåt utefter bålen mot flanken. Olämplig utformning av inredningssystemet och utformning kring djuret (t.ex. bindslen och foderbordsavstängning) ger risk för kläm-, tryck- eller trampskador. I ett befintligt stall kan mindre avvikelser godtas från föreskrivna mått om det är djurskyddsmässigt acceptabelt för det enskilda djuret och stallet som helhet uppfyller kraven på god djurmiljö. Detsamma gäller vid ombyggnad under förutsättning att planlösningen i stallet är god. DFS 2007:5, 1 kap. 12 Golv och liggytor ska ha en jämn och halksäker yta. Boxar och liggytor med rörligt golv samt utgödslingssystem i öppna skrapgångar ska utrustas, utformas och skötas så att djuren inte tillfogas skador och så att utrustningen inte inverkar menligt på djurens beteende och hälsa. Detsamma ska gälla utformningen av dränerande golvytor. DFS 2004:11, 5 kap. 5 Golv ska ha en jämn och halkfri yta, vara lätta att rengöra samt vara så utformade att de inte tillfogar strutsfåglarna skador eller inverkar menligt på deras beteende. DFS 2007:6, 3 kap. 7 Golv och liggytor ska ha en jämn och halksäker yta och i övrigt vara utformade så att hästarna kan förflytta sig säker på dem. DFS 2007:5, 1 kap. 13 Liggytor ska hållas rena och torra samt vara anpassade efter djurslag och stallklimat (termisk komfort). Allmänna råd till 1 kap. 13 Under den kalla årstiden bör liggytorna i stallar med utomhusliknande klimat vara försedda med en bädd av halm eller annat skyddande material som är lämpligt för djuren. DFS 2007:6, 3 kap. 8 Liggytorna ska ge god liggkomfort och vara försedda med strö eller vara konstruerade på ett sätt som ger motsvarande komfort. Liggytorna ska hållas torra och rena. Strömedel ska vara av lämplig typ och ha god hygienisk kvalitet. Om ytan är glatt försvåras djurens resnings- och läggningsbeteende. Halkning och fall på hala ytor kan orsaka skador som benbrott, stukningar och fläkningar. För att undvika detta måste golvet ha en viss friktion. Hala eller branta drivgångar är också en orsak till skador och överbelastning i rörelseapparaten. För bundna getter är det av vital betydelse att ytan är halkfri eftersom riskerna för spen- och juverskador annars är mycket stora, liksom riskerna för fläkning. Golvet får alltså inte vara för halt, men det får inte heller ha en sådan strävhet att det orsakar slitageskador på klövar och knän. Underhåll av den fasta liggytan är viktigt då utsliten betong 8

dels kan bli väldigt vass men också hal. Nya betonggolv bör slipas innan de tas i bruk för att inte medföra onormalt klövslitage samt skador på t ex has och kotor. Ojämna golv med springor eller öppningar kan ge upphov till omvridningar och vrickningar samt sprickor av olika slag. Bakterier kan då ta sig in och ge upphov till infektioner med hälta och klövbölder som följd. Rikligt med strö skyddar hud och klövar från skav från underlaget. Djurskyddsförordningen, 2 Ett djurstall ska vara försett med fönster för dagsljus. Djurskyddsmyndigheten får meddela föreskrifter om undantag eller för särskilt fall medge undantag från kravet. DFS 2007:5, 1 kap. 24 Djurstall får vara försett med andra ljusinsläpp för dagsljus än fönster. DFS 2004:11, 7 kap. 1 Stallar för strutsfåglar får vara försedda med andra ljusinsläpp för dagsljus än fönster. DFS 2007:6, 3 kap. 20 Häststallar får vara försedda med andra ljusinsläpp för dagsljus än fönster. Djurens välbefinnande påverkas positivt av både ljusets styrka och av den ljusa periodens längd. Ljus resp. mörker under dygnet stimulerar på hormonell väg djurens dygnsrytm i olika avseenden, t.ex. genom att påbörja deras aktivitetsperioder respektive viloperioder. Det finns inga generella krav på att fönsterarean ska utgöra en viss procent av vägg- eller golvarean. Andra ljusinsläpp än fönster kan t ex vara ljusgenomsläppliga material i väggar och tak. Dagsljusinsläpp kan förstärkas genom att man har ljusa väggar i stallet. DFS 2007:5, 1 kap. 26 Stallar ska vara försedda med fast monterad belysning som inte förorsakar djuren obehag och som medger att tillsyn kan utövas utan svårigheter. Kravet på fast monterad belysning gäller inte för ligghallar under förutsättning att tillräcklig belysning som möjliggör tillsyn är ordnad på annat sätt. DFS 2004:11, 7 kap. 2 Byggnader med undantag för ligghallar som bara används under betesperioden, ska vara försedda med artificiellt ljus som inte förorsakar djuren obehag och som medger att tillsyn kan utövas utan svårigheter. Strutsfåglar ska ha en sammanhängande ljusperiod av minst 10 timmar per dygn. DFS 2007:6, 3 kap. 24 Stallar ska vara försedda med fast monterad belysning som inte förorsakar hästarna obehag och som medger att tillsyn kan utövas utan svårigheter. Kravet på fast monterad belysning gäller inte för ligghallar under förutsättning att tillräcklig belysning som möjliggör tillsyn är ordnad på annat sätt 9

Artificiellt ljus är detsamma som fast monterad belysningsanordning. För att åstadkomma ändamålsenlig artificiell belysning ska ljusförhållandena vara anpassade och utformade för respektive djurkategori. Bländning bör inte förekomma och uppbundna getter bör t.ex. inte utsättas för ljus på nära håll eller som är riktat mot deras huvud. Ljuskällor bör istället vara placerade bakom djuren. Placering av armaturer nära luftintag bör undvikas eftersom de kan bryta luftströmmen från intagen. Olika ljusfärger bör inte blandas. Rekommendationer för husdjurs ljusbehov finns i t ex Handbok för el-installationer i lantbruk Utgåva 2005:1 Lantbrukets Brandskyddskommitté. Handboken finns att hämta på Svenska Brandskyddsföreningens hemsida, www.svbf.se på länken http://www.svbf.se/a1_omoss/bilder/flik5.pdf DFS 2007:5, 1 kap. 16 Fönster, belysningsanordningar och elektriska ledningar och andra elinstallationer som djuren kan nå ska vara försedda med lämpliga skydd eller vara utförda så att det inte föreligger någon skaderisk. DFS 2004:11, 5 kap. 7 Fönster och belysningsanordningar och elektriska ledningar som strutsfåglarna kan nå ska vara försedda med lämpliga skydd. DFS 2007:6, 3 kap. 23 Fönster, belysningsanordningar, elektriska ledningar och andra elinstallationer samt speglar som hästarna kan nå i det utrymme där de normalt vistas, ska vara försedda med lämpliga skydd eller vara utformade så att hästarna inte kan skadas. Fönster, belysningsanordningar och elektriska ledningar som är åtkomliga för djuren ska vara försedda med lämpligt skydd som i sig inte utgör skaderisk för djuren. Armaturer för glödljus- och lysrörslampa ska ur brandsynpunkt i djurstallar och andra utrymmen för djur vara försedda med skyddsglas eller skyddshölje av lämpligt plastmaterial. DFS 2007:5, 1 kap. 14 Djur som behöver särskild vård ska kunna tas omhand lösgående i ett närbeläget utrymme och ska där vid behov kunna hysas individuellt. Utrymmet ska ha ett klimat som djuren är vana vid. För utegångsdjur och för djur som under den kalla årstiden hålls i stallar med utomhusliknande klimat ska det även finnas behandlingsplatser som kan värmas upp eller på annat sätt vara anpassade så att djurens behov av termisk komfort tillgodoses. Första stycket gäller inte fjäderstallar där sjuka eller skadade djur omedelbart avlivas. Allmänna råd till 1 kap. 14 För lösgående nötkreatur utom utegångsdjur bör det utrymme som avses i föreskriften kunna hysa minst vart 25:e djur. 10

För bundna nötkreatur och utegångsdjur bör det utrymme som avses i föreskriften kunna hysa minst var 50:e djur. För utegångsdjur eller djur som hålls på bete bör ett sådant utrymme som avses i föreskriften vara placerat eller kunna iordningställas så att det är tillgängligt inom en halvtimma för det djur som behöver tas om hand i utrymmet. Ett behandlingsutrymme som ska kunna värmas upp bör utformas så att uppvärmning till minst 10 C kan se inom en timma. DFS 2004:11, 4 kap. 9 För strutsfåglar som behöver särskild vård ska det finnas ett närbeläget utrymme som kan värmas upp och där djuren ska kunna inhysas individuellt DFS 2007:6, 3 kap. 12 Hästar som behöver särskild vård ska kunna tas omhand lösgående i ett närbeläget utrymme och ska där vid behov kunna stallas upp individuellt. Utrymmet ska ha ett klimat som hästarna är vana vid. För utegångshästar och för hästar som under den kalla årstiden hålls i stallar med utomhusliknande klimat ska det även finnas behandlingsplatser som kan värmas upp eller på annat sätt vara anpassade så att hästarnas behov av termisk komfort tillgodoses. Allmänna råd till 3 kap. 12 De utrymmen som avses i 12 bör kunna hysa minst var 25:e häst. Djuren ska inte behöva flyttas eller hanteras längre än vad som är nödvändigt/rimligt för att komma till behandlingsplatsen. Bedömningen av vad som är närbeläget bör göras utifrån aktuell djurhållningsform och förutsättningarna i övrigt. Något generellt avstånd i meter är omöjligt att fastställa. När det gäller t.ex. utegångsdjur som hålls på stora arealer, kan tidsaspekten vara ett bättre mått än avståndet vid bedömningen. Sjukutrymmet ska ha ett klimat som djuren är vana vid, dvs. ett klimat som djuren befunnit sig i mer än tillfälligtvis före det att vårdbehovet uppkom. Djuren ska slippa onödig omställning till ett nytt stallklimat, såvida inte deras hälsotillstånd kräver eller gynnas av det. För djur som hålls utomhus eller under utomhusliknande förhållanden kan djurets hälsotillstånd kräva en förhöjd omgivningstemperatur under den kalla årstiden. Minst en tredjedel av de behandlingsplatser som krävs ska därför finnas i utrymme som kan värmas upp. Utrymmet ska kunna vara uppvärmt inom en rimlig tid (1-2 timmar) från det att behovet uppstod. Temperaturen i utrymmet ska kunna bibehållas stadigvarande och bör motsvara de dimensionerande stalltemperaturerna som framgår av Svensk Standard (SS 95 10 51) för respektive djurslag och djurkategori. Djur med behov av särskild vård ska hållas i box eftersom de ofta behöver en lugnare och mer ombonad närmiljö än vanligt. Endast veterinär kan föreskriva annan inhysning än i box. Djurhållaren kan inte hävda att det inte finns behov av behandlingsboxar och att de saknas p.g.a. att behandling sker på båspallen eller att djuren avlivas i stället för att behandlas. Sjukboxar bör alltid finnas tillgängliga d.v.s. stå klara att använda även om inget omedelbart behov föreligger och i sådan omfattning som de allmänna råden anger. Om sjukboxar uppenbart kan iordningställas, t ex genom att lösa grindar enkelt sätts upp utan att det onödigt fördröjer att djuren kommer under vård, bör även sådan lösning kunna godtas. 11

Djuren ska kunna röra sig utan att otillbörligt hindras av boxbegränsande inredning. Som utgångspunkt för bedömning av boxstorlek ska hänsyn tas till framför allt djurstorlek (bredd-, höjd- och längdmått). Därtill gäller föreskrivna boxytor och boxmått i övrigt. Boxarnas utformning och placering ska vara sådan att djuren hålls i en god stallmiljö i enlighet med djurskyddsbestämmelserna. Individuell inhysning, dvs. att djuret hålls avskiljt från andra djur i behandlingsboxen, kan vara nödvändigt med tanke på djurens hälsotillstånd. DFS 2007:5, 1 kap. 35 Endast djur som är lämpade för utevistelse under den kalla årstiden får hållas som utegångsdjur. En ytterligare förutsättning är att de yttre förhållandena såsom terräng och markbeskaffenhet är lämpliga för djuren. DFS 2007:5, 1 kap. 36 Utegångsdjur ska under den kalla årstiden när betestillväxt inte sker ha tillgång till ligghall eller annat stall som ger dem skydd mot väder och vind samt en torr och ren liggplats. Allmänna råd till 1 kap. 36 En ligghall för utgångsdjur bör bestå av tre väggar och tak. Den öppna långsidan bör i normalfallet ha söderläge. Om en ligghall inte har en öppen sida bör den ha flera öppningar för att undvika att ranghöga djur hindrar övriga djur från att gå in eller ut ur ligghallen. DFS 2004:11, 4 kap. 9 Strutsfåglar ska ha tillgång till ligghall, hydda eller annan byggnad, som ger dem skydd mot väder och vind samt torra och rena liggplatser. DFS 2007:6, 5 kap. 9 Endast hästar som är lämpade för utevistelse under den kalla årstiden får hållas som utegångshästar. En ytterligare förutsättning för att hålla utegångshästar är att de yttre förhållandena såsom terräng och markbeskaffenhet är lämpliga för hästarna. Allmänna råd till 5 kap. 9 Hästar som ska hållas som utegångshästar bör, för att utveckla en lämplig hårrem, vänjas vid utevistelsen i god tid före den kalla årstiden. DFS 2007:6. 5 kap. 10 Utegångshästar ska under den kalla årstiden när betestillväxt inte sker ha tillgång till ligghall eller annat stall som ger dem skydd mot väder och vind samt en torr och ren liggplats. Allmänna råd till 5 kap. 10 En ligghall för utgångshästar bör ha en öppen sida eller flera större öppningar för att undvika att ranghöga hästar hindrar övriga hästar från att gå in eller ut ur ligghallen. Den öppna sidan och större öppningar bör i normalfallet ha söderläge. 12

Med utegångsdjur avses djur som går ute eller har möjlighet att gå ut på betesmark eller i rasthage halva dygnet eller mer under den kalla årstiden då betestillväxt inte sker. Förutsättningar för att djuren ska få hållas som utegångsdjur är att de är lämpliga för det, dvs. att de har de rätta förutsättningarna samt har anpassats till klimatet. Andra förutsättningar är att terrängen och markbeskaffenheten är lämpliga för djurhållningsformen. Kravet på ligghall eller liknande gäller för alla djur som hålls som utegångsdjur (se definition ovan). Tillgång till en byggnad som ger skydd för väder och vind och en torr isolerande liggplats ökar djurens förmåga att tåla kyla. Tillgång till ligghall med torrt strö vintertid minskar värmeförlusterna för djuret på flera sätt. Liggplatsen är isolerad mot marken och taket minskar utstrålningen under kalla och klara nätter. Skyddet mot nederbörd minskar den värmeförlust som uppstår när djuren blir blöta och väggarna minskar den värmeförlust som orsakas av vind. Djurskyddsmyndigheten kan ge dispens från ligghallskravet under förutsättning att samtliga djur på annat sätt än genom tillgång till ligghall erbjuds fullgott skydd mot väder och vind och en torr och ren liggplats. Detta kan t.ex. uppfyllas genom en tät, barrskogsdominerad skog. 6. Stallklimat, nödventilation och larm Djurskyddsförordningen, 2, första stycket Ett djurstall ska vara utformat så att klimatet i stallet blir tillfredsställande. Buller ska hållas på en låg nivå. DFS 2007:5, 1 kap. 19 I stall ska djuren ha ett klimat som är anpassat till djurslaget och djurhållningsformen (termisk komfort). DFS 2004:11, 6 kap. 1 I stallar ska strutsfåglar ha termisk komfort. DFS 2007:6, 3 kap 14 Stall ska ha ett klimat som är anpassat till de hästar som vistats där, (termisk komfort). Inom vetenskapen benämner man det temperaturspann inom vilket djuren kan ha termisk komfort för den termoneutrala zonen. Zonen begränsas nedåt av den nedre kritiska temperaturen och uppåt av den övre kritiska temperaturen. Värmebalans är annat centralt begrepp när man diskuterar klimat. Den energi som tillförs i form av foder är lika stor som den energi som avges via mjölk, gödsel och värme. Är det för varmt kan djuret inte avge energi utan börja äta mindre för att inte producera så mycket värme. Är det för kallt så tar djuret energi från sina kroppsreserver och eventuella produktion och använder den till att hålla sig varm. Ingen av situationerna ska behöva inträffa. 13

Det klimat som djuren upplever som behagligt, styrs inte enbart av temperaturen utan påverkas av faktorer som strötillgång, utfodringsintensitet, lufthastighet m.m. Man kan alltså inte avgöra om djuren har för kallt eller varmt genom att enbart avläsa termometern. Vid kontroll är det viktigt att man också utgår från djurens utseende och beteende. DFS 2007:5, 1 kap. 20, DFS 2007:6, 3 kap. 18 I värmeisolerade stallar får den relativa luftfuktigheten under vintern inte annat än undantagsvis överstiga 80 procent såvida inte stalltemperaturen understiger 10 o C. I sådana fall får den numeriska summan av stalltemperaturen och relativa fuktigheten inte överstiga 90 procent. I oisolerade stallar får den relativa luftfuktigheten inte annat än undantagsvis överstiga uteluftens relativa fuktighet med mer än 10 procentenheter. DFS 2004:11, 6 kap. 2 I värmeisolerade stallar får den relativa luftfuktigheten under vintern bara undantagsvis överstiga 80 procent. I oisolerade stallar får den relativa fuktigheten bara undantagsvis överstiga uteluftens relativa fuktighet med mer än 10 procentenheter. Hög luftfuktighet i värmeisolerade djurstallar indikerar för låg luftväxling i stallet. Det är inte ovanligt att ventilationsflödet sänks vintertid för att den önskade stalltemperaturen ska kunna bibehållas. Bestämmelsen innebär därför att sådana stallar kan behöva förses med anläggning för tillskottsvärme så att stallet kan ventileras ordentligt. Formuleringen undantagsvis innebär att anläggningen för tillskottsvärme inte behöver dimensioneras för eventuella köldknäppar. För att uppfylla bestämmelsen om luftfuktighet i oisolerade stall, krävs det en ständigt god luftväxling. Det är viktigt att stalltemperaturen inte överstiger utetemperaturen med mer än några grader. Sätter man igen till- och frånluftsöppningar i temperaturhöjande syfte, blir luftfuktigheten i stallet för hög. DFS 2007:5, 1 kap. 21 I ett stall får djur endast tillfälligtvis utsättas för luftföroreningar som överstiger följande värden, om inte annat anges i denna författning. Ammoniak: 10 ppm Koldioxid: 3000 ppm Svavelväte: 0,5 ppm Organiskt damm: 10 mg/m 3 DFS 2007:5, 6 kap. 9 I stallar med envåningssystem får djuren endast tillfälligt utsättas för ammoniakhalter som överstiger 25 ppm i stalluften. DFS 2004:11, 6 kap. 3 I ett stall får djur endast tillfälligtvis utsättas för luftföroreningar som överstiger följande värden, om inte annat anges i 2 kap. Ammoniak: 10 ppm 14

Koldioxid: 3000 ppm Organiskt damm: 10 mg/m 3 DFS 2007:6, 3 kap. 16 I ett stall får hästar endast tillfälligtvis utsättas för luftföroreningar som överstiger följande värden: Ammoniak: 10 ppm Koldioxid: 3000 ppm Svavelväte: 0,5 ppm Organiskt damm: 10 mg/m 3 Ammoniak och svavelväte är gödselgaser som är skadliga för djuren redan i relativt små koncentrationer. Båda gaserna är vid höga halter livsfarliga för både människor och djur och påverkar redan vid låga nivåer luftvägarnas försvarsmekanism negativt. Svavelväte bildas vid gödsellagring under en längre tid och frigörs från flytgödsel i samband med omröring. Ammoniak bildas redan efter några dagars lagring genom en bakteriell nedbrytningsprocess av gödsel och urinämnen. De relativt låga gränsvärdena ställer krav på både omsorgsfull skötsel och på utgödslings- och urindräneringssystemens tekniska utformning. I stallar med gödselkulvert, gödselrännor under spaltgolv eller motsvarande krävs ofta gasutsug i utgödslingssystemet för att klara gränsvärdena. Detta även om daglig utgödsling sker. Det är också helt nödvändigt att det finns gaslås mot gödselbehållaren så att inte förorenad luft tas in i stallbyggnaden via utgödslings- eller urindräneringssystemet. Gödsellagring inne i stallet ökar risken för höga gasnivåer och ska därför undvikas. Koldioxid är också ett mått på ventilationen och för hög koldioxidhalt indikerar dålig luftväxling. Gränsvärdet ställer krav på minimiventilationsflödet och på att tilluften fördelas på ett tillfredsställande sätt. I likhet med gränsvärdet för relativ fuktighet i värmeisolerade stallar innebär föreskriften att stallar med värmebehov måste förses med tillskottsvärme med tillräcklig effekt. För hög dammkoncentration tillsammans med koldioxidhalt predisponerar för luftvägssjukdom. Samtliga gränsvärden får tillfälligt överskridas t.ex. i samband med utgödsling eller utfodring. DFS 2007:5, 1 kap. 23, DFS 2004:11, 6 kap. 5 samt DFS 2007:6, 3 kap. 17 I mekaniskt ventilerade stallar ska det finnas nödventilation. Allmänna råd till 1 kap. 23 Även stallar med mekanisk ventilation utan krav på larm bör vara utrustade med en larmanordning som varnar för övertemperaturer, strömavbrott och fel på larmanordningen om ett ventilationsbortfall bedöms kunna medföra lidande för djuren. I fläktventilerade stallar kan strömavbrott få mycket allvarliga konsekvenser. Helt naturligt är händelseförloppet mest dramatiskt i stora stallar med hög beläggning. Temperatur och gashalter kan snabbt stiga till nivåer som orsakar lidande eller död. Det är därför av största vikt att någon form av nödventilation kan åstadkommas. 15

I små och medelstora stallar kan det vara tillräckligt att öppna fönster och dörrar för att uppnå nödventilation. I större stallar rekommenderas någon form av automatisk nödventilation, t.ex. automatiska spjällöppnare eller reservelverk. DFS 2007:5, 6 kap. 7, 7 kap. 2, 8 kap. 2, 9 kap. 2 Mekaniskt ventilerade stallavdelningar med fler än 2000 djur ska vara utrustade med larmanordning som varnar för 1. övertemperaturer 2. strömavbrott, samt 3. fel på larmanordningen. Larmanordningen ska vara utformad så att larmet uppmärksammas på ett betryggande sätt. (Träder i kraft 1 oktober 2009). Utrustningen ska kontrolleras regelbundet och före varje insättning av en ny omgång djur Allmänna råd till 2 djurskyddslagen Stallar för fler än 2 000 djur bör vara utrustade med ett reservelverk. En larmanordning ska varna för fel på minimiventilationsfläktar och gödselgasfläktar. För att hinna avhjälpa ett uppkommet fel innan det medför lidande för djuren är det viktigt att larmet kan uppmärksammas i god tid och på ett säkert sätt. Djurskyddsförordningen, 2, första stycket Ett djurstall ska vara utformat så att klimatet i stallet blir tillfredsställande. Buller ska hållas på en låg nivå. DFS 2007:5, 1 kap. 27 Bullret i stallar får inte ha en sådan nivå och frekvens att det påverkar djurens hälsa menligt. I stallar får djur endast tillfälligtvis utsättas för mekaniskt buller överstigande 65 dba. DFS 2007:6, 3 kap. 22 Bullret i stallar får inte ha en sådan nivå och frekvens att det påverkar hästarnas hälsa menligt. I stallar får hästar endast tillfälligtvis utsättas för mekaniskt buller överstigande 65 dba. Bullerkällor som enbart är igång tillfälligtvis tillåts ha ljudnivåer över 65 dba. Ljudet får dock inte påverka djurens hälsa menligt. Kontinuerliga bullerkällor, av typen ventilationsfläktar, får inte orsaka buller som överstiger gränsvärdet. En fläkt som vid fullvarv bullrar över 65 dba ska inte godtas även om fläkten inte går kontinuerligt. Vägledande vid mätning är att djur endast tillfälligtvis får utsättas för mekaniskt buller överstigande 65 dba. Som underlag för beslut om avdrag på stöden vid tvärvillkorsöverträdelser avseende buller bör subjektiv bedömning kompletteras med väl dokumenterade mätningar eller anlitande av sakkunnig expertis på området. 16

7. Foder, vatten och andra ämnen Djurskyddslagen, 3 Djur ska ges tillräckligt med foder och vatten och tillräcklig tillsyn. Fodret och vattnet ska vara av god kvalitet och anpassat efter det djurslag som utfodras. DFS 2007:5, 1 kap. 28 Djur ska dagligen ges foder av lämplig struktur. Fodret ska vara tjänligt och fodergivan ska garantera en tillräcklig, allsidig och välbalanserad näringstillförsel. DFS 2004:11, 9 kap. 1 Strutsfåglar ska dagligen ges foder av lämplig struktur och storlek. Fodergivan ska garantera en tillräcklig, allsidig och välbalanserad näringstillförsel DFS 2004:11, 9 kap. 5 Kycklingar yngre än tre månader ska ha ständigt tillgång till foder. Grovfoder ska erbjudas från en veckas ålder DFS 2007:6, 4 kap. 2 Foder ska vara av lämplig struktur och fodergivan ska garantera en välbalanserad näringstillförsel. 28 ovan klargör vad djurskyddslagen avser med tillräckligt med foder. Det innebär att djur dagligen ska få ett foder så att de kan hålla normalt hull och vara vid god hälsa utan undernäring eller brister. Avmagring, sjukdomar och dåligt allmäntillstånd kan bero på otillräckligt med foder, undermåligt foder eller en med hänsyn till näringssammansättningen och struktur obalanserad foderstat. DFS 2007:5, 1 kap. 15 Utfodrings- och vattningssystem ska vara utformade, dimensionerade och placerade så att de medger ett för djuren lugnt och naturligt intag av foder och vatten. Utmatningsöppningen på datafodervagnar får ha elektriska avvisare. Avvisarna ska vara så konstruerade att djuren enbart kommer i kontakt med dem vid försök att påverka öppningen och så att de inte skadar djuren. DFS 2004:11, 9 kap. 2 Utfodring ska ske på sådant sätt att alla strutsfåglarna kan äta samtidigt och på ett lugnt och naturligt sätt. Utfodrings- och vattensystemets funktion ska vara sådan att djuren får en adekvat närings- och vattentillförsel. 17

Placeringen och dimensioneringen av utfodringsanordningar och vattningsanordningar kan påverka djurens möjlighet att inta foder och vatten på ett lugnt och naturligt sätt. T.ex. ska djuren kunna ha en naturlig kroppsställning. Djuren ska också kunna äta och dricka utan att utsättas för angrepp från andra djur eller i övrigt känna stress. DFS 2007:5, 1 kap. 29 Djur ska få dricksvatten minst två gånger per dygn, om inte annat anges i denna författning. DFS 2007:5, 10 kap. 2 Minkar och rävar ska, beträffande avelsdjur och valpar upp till fyra månaders ålder, ha fri tillgång till dricksvatten. Övriga minkar och rävar ska ha tillgång till dricksvatten minst två gånger per dygn. DFS 2004:11, 9 kap. 6 Strutsfåglar ska ha ständig tillgång till dricksvatten om inte en veterinär ordinerar annat. För kycklingar yngre än tre månader är det dock tillåtet att, om det är nödvändigt, tillfälligt och under noggrann övervakning begränsa vattentillgången. DFS 2007:6, 4 kap. 3 I de fall hästar inte ha fri tillgång till dricksvatten ska de erbjudas vatten och ges möjlighet att dricka sig otörstiga minst två gånger dagligen jämnt fördelat över dygnet. Ytterligare bestämmelser om vatten finns bl.a. i 3 djurskyddslagen. Ur djurskydds- och djurhälsosynpunkt ställs stora krav på vattentillförseln i stallet. Vattnets kvalitet ska vara god eftersom skadliga organismer annars lätt kan föröka sig i vommen. Idisslare är känsligare för främmande mikroorganismer i vattnet än enkelmagade djur. God lukt och smak säkerställer att djuren dricker tillräckligt. Att erbjuda snö som enda vattenkälla är inte acceptabelt ur djurskydds- och djurhälsosynpunkt. Minkar och rävar ges vanligtvis ett foder med mycket hög vattenhalt (70 %), vilket reducerar deras behov av dricksvatten. Under digivningsperioden och valparnas tillväxtperiod är vätskebehovet stort och då krävs ständig tillgång på vatten med lämplig temperatur. 8. Operativa ingrepp Djurskyddsförordningen, 25, utdrag Det är tillåtet att kastrera husdjur och avhorna nötkreatur och getter även om det inte finns veterinärmedicinska skäl. Handjur av ren får kastreras utan att veterinär anlitas. Avhorning av nötkreatur och getter ska ske under bedövning och utföras av en veterinär eller av någon annan som veterinären finner lämplig. 18

Alla operativa ingrepp ska ske på ett sådant sätt att djuren åsamkas så lite lidande som möjligt. Avhorning utan bedövning orsakar getter både smärta och stress. För unga djur befinner sig hornämnet i en tillväxtfas och det är gott om både nerver och blodkärl i vävnaden. För vuxna djur innebär avhorning utan bedövning en ökad risk för följdeffekter, som t.ex. bihåleinflammationer och lokal smärta. Kastrering av djur förekommer i avsevärd omfattning inom djurhållningen. Enligt gällande lagstiftning godtas att friska djur kastreras när det sker av ekonomiska eller praktiska skäl. Djurskyddslagen, 10, första stycket Det är förbjudet att göra operativa ingrepp på eller ge injektioner till djur i andra fall än när det är befogat av veterinärmedicinska skäl. Första stycket gäller inte ingrepp som görs eller injektioner som ges i sådan verksamhet som har godkänts av en djurförsöksetisk nämnd. Djurskyddslagen, 11, första stycket För operativa ingrepp på eller injektioner till djur ska en veterinär anlitas. Detsamma gäller vid annan behandling i syfte att förebygga, påvisa, lindra eller bota sjukdom eller skada hos ett djur, om behandlingen kan orsaka lidande som inte är obetydligt. Första stycket gäller inte om behandlingen är så brådskande att en veterinär inte hinner anlitas. Djurskyddsförordningen 26 Djurskyddsmyndigheten får meddela ytterligare föreskrifter om operativa ingrepp och injektioner som får ges till djur utan veterinärmedicinska skäl. Djurskyddsförordningen 27 Djurskyddsmyndigheten får meddela närmare föreskrifter om operativa ingrepp på och injektioner till djur. DFS 2004:14, 3, utdrag Följande operativa ingrepp på djur får utföras även om det inte är befogat av veterinärmedicinska skäl. Ingreppen får göras utan att veterinär behöver anlitas. Den som utför ett sådant som anges nedan ska ha sådana kunskaper att ingreppet kan ske på ett djurskyddsmässigt godtagbart sätt. Vid ingreppet ska god hygien iakttas och de instrument som används vid ingreppet ska vara avpassade för ändamålet. 3. Djur får identitetsmärkas genom inplantering av mikrochips. Märkningen får endast utföras av den som har genomgått sådan särskild utbildning som har godkänts av Djurskyddsmyndigheten. 5. Djur som ska användas eller används för ändamål som avses i 19 djurskyddslagen får identitetsmärkas genom tatuering, frysmärkning, applicering av öronbrickor eller inplantering av mikrochips. Märkningen får endast utföras av den som har genomgått utbildning (OBS utdrag). 7. Klövbärande djur i fångenskap får identitetsmärkas genom tatuering, frysmärkning, applicering av öronbrickor eller klippta hack i öronen. Identitetsmärkning genom klippta hack i öronen får dock inte utföras på djur som omfattas av Statens Jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 1994:190) om märkning och registrering av djur och enligt dessa ska märkas med öronbrickor. Sådan identitetsmärkning får inte heller utföras på djur som vistas utomhus om temperaturen understiger -5 o C. 11. Behandling av hov- och klövbölder samt klövsulesår får utföras genom ingrepp i hornvävnad under förutsättning att ingreppet inte omfattar underliggande mjukdelsvävnad. 19

DFS 2004:14, 3 a Under de förutsättningar som anges i 3 andra stycket får även följande operativa ingrepp på djur utföras utan att veterinär anlitas samt även om det inte är befogat av veterinärmedicinska skäl. 2. Kaniner får identitetsmärkas genom tatuering i örat om det sker innan djuret har uppnått tio veckors ålder. Bestämmelse om upphörande av denna paragraf finns i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna. DFS 2004:14, 5, utdrag Om veterinär anlitas får utöver vad som anges i 3 (ovan), följande operativa ingrepp på djur utföras även om det inte är befogat av veterinärmedicinska skäl. 3. Djur får identitetsmärkas genom tatuering, frysmärkning, applicering av öronbrickor eller inplantering av mikrochips. 5. Tjurar, baggar och galtar får steriliseras genom vasektomi. DFS 2004:14, 5 a, utdrag Om veterinär anlitas får djur identitetsmärkas genom tatuering även om det inte är befogat av veterinärmedicinska skäl. Tatuering får dock endast utföras om djuret är bedövat eller sederat. (Gäller fr.o.m. 1 januari 2009) Alla operativa ingrepp ska ske på ett sådant sätt att djuren åsamkas så lite lidande som möjligt. DFS 2004:14, 4 Injektioner får ges till djur utan att veterinär anlitas endast vid delegerad och uppföljande behandling enligt Statens Jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2002:57) om veterinärs rätt att förskriva och tillhandahålla läkemedel i anslutning till djursjukvård och djurhälsovård. Injektion av järnpreparat får dock ges till smågrisar innan de uppnått tre veckors ålder utan att veterinär anlitas. Den nya SJVFS 2002:57 förtydligar regleringen av läkemedelsanvändningen. Föreskrifterna ger tydlig ledning och stöd för veterinären. Förskrivning av läkemedel ska ske restriktivt och bygga på besök i besättningen och fastställd diagnos. Veterinären ska ge besked om behandlingstid och gällande karenstider. Veterinären kan delegera behandling av besättningens djur till djurägaren eller djurskötaren. Det åligger veterinären som tillhandahåller eller föreskriver läkemedel för delegerad läkemedelsanvändning att bevaka att instruktionerna följs och årligen ompröva delegeringen. 9. Avel och hormoner Djurskyddsförordningen, 29, andra stycket Avel med sådan inriktning att den kan medföra lidande för djuren är förbjuden. Närmare föreskrifter om förbudet meddelas av Djurskyddsmyndigheten. 20

DFS 2004:22, 3 Nötkreatur, svin, hästar, får och getter, som visat sig nedärva letalanlag, defekter eller andra egenskaper som medför lidande för avkomman eller negativt påverkar avkommans naturliga beteende eller som med stor sannolikhet nedärver sådana anlag, defekter eller egenskaper, får inte användas för reproduktion. En förteckning över sådana letalanlag, defekter och ärftliga egenskaper finns i bilagan till dessa föreskrifter. Förbudet gäller dock även andra ärftliga egenskaper än de i bilagan upptagna om de medför lidande eller onaturligt beteende hos avkomman. Nötkreatur, svin, hästar, får och getter får inte heller användas för reproduktion om det visat sig att djuret med stor sannolikhet nedärver disposition för hög frekvens konstaterade sjukdomsfall, förlossningssvårigheter eller dödlighet hos avkomma i samband med födsel. Ett avelsdjur som genom sin härstamning eller genom sina egna egenskaper kan förmodas vara bärare av ärftliga anlag eller defekter som anges i första och andra styckena, och för vilka frihet kan bevisas med tester, får användas i avelsarbete under förutsättning att sådana tester med frikännande resultat har genomförts. DFS 2004:22, 4 Uppgifter från semin- och kontrollregister samt diagnos- och behandlingsuppgifter från djurkliniker och veterinära fältdata ska göras tillgängliga för avelsvärdering av ovannämnda egenskaper för av Jordbruksverket godkänd avelsorganisation. Uppgifterna får vara avidentifierade. Avelsarbete och distribution av avelsmaterial ska utföras så att rasens genomsnitt för de egenskaper som anges i 3 första och andra styckena inte genetiskt försämras. En tjur, galt, bagge, bock eller hingst som används för betäckning eller spermasamling ska normalt ha utvecklade könsorgan samt sådana kropps- och fortplantningsfunktioner som är normala för arten och främjar ett naturligt beteende. DFS 2004:22, 5 Renrasiga avelsdjur av nötkreatur, svin, får och getter samt hybridavelssvin, som godkänts för avel efter prövning som utförts enligt gemenskapsbestämmelser i annat land inom EU, ska anses som godkända för detta ändamål också i Sverige. DFS 2004:22, 8 Vid besiktning av hingstar för individprövning, enligt Statens Jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 1994:82) om hästdjur som används till avel och om identifiering av hästdjur, ska defekter från djurskyddssynpunkt och som kan vara av betydelse för avelsarbetet bedömas och registreras i bedömningsprotokollet. Dessa registreringar ska tillsammans med uppgifter som avses i 4 ligga till grund för avkommeprövningen. När resultat föreligger, ska resultatet från avkommeprövningen gälla som bedömningsgrund. Allvarliga fel som försämrar en hingsts användbarhet som avelsdjur sak framgå av det avelsvärderingsbevis som ska utfärdas i enlighet med de i första stycket nämnda föreskrifterna. Individer som visat sig nedärvda anlag för dödfödda djur, defekter eller andra egenskaper som medför lidande för kalvarna, har negativ påverkan på kalvarnas naturliga egenskaper eller som med stor sannolikhet för vidare sådana anlag, defekter eller egenskaper, får inte användas i avel. Föreskrifterna listar oönskade defekter/anlag, men omfattar även andra ärftliga egenskaper om de medför lidande, förlossningssvårigheter, onaturligt beteende hos avkomman eller hög frekvens av dödfödslar m.m. 21

Djurskyddsförordningen, 28 Det är förbjudet att tillföra djur hormoner eller andra ämnen för att påverka djurets egenskaper i annat syfte än att förebygga, påvisa, bota eller lindra sjukdom eller sjukdomssymptom. Djurskyddsförordningen, 29 Djurskyddsmyndigheten får meddela ytterligare föreskrifter om förbud mot eller villkor för avel med sådan inriktning att den kan påverka djurens naturliga beteenden. DFS 2005:3, 1 Utöver de fall som anges ovan får hormoner tillföras djur i syfte att förhindra befruktning, framkalla abort, stimulera ägglossning, verka sammandragande på livmoder eller synkronisera brunst. Hormoner och vissa andra läkemedel får inte ges till djur. Det finns dock undantag från förbudet och en del hormoner får användas vid behandling av fertilitetstörningar samt exempelvis vid brunstsynkronisering. Förbjudna hormoner och läkemedel är tyreostatika, trenbolon, zeranol, stilbener, stilbenderivat, ämnen med östrogen, androgen eller gestagen effekt, allyltrenbolon och B-receptorstimulerande substanser. 22