Avelsplan för svensk varmblodsavel 2006. Innehållsförteckning

AVELSPLAN Fastställd 2006 Avelsföreningen för Svenska Varmblodiga Hästen

Innehållsförteckning 1 Inledning... 2 2 Bakgrund... 3 3 Avelsprogram och avelsframsteg... 5 3.1 Hur skapas avelsframsteg?... 5 3.2 Uppnådda avelsframsteg... 6 4 Översyn av avelsplanen... 7 5 Rasens benämning... 7 6 Vision och avelsmål... 8 6.1 Avelsmål... 8 7 Registrering av identitet... 10 7.1 Fölregistrering, identitets- och härstamningskontroll... 10 7.2 Stamböcker och register... 11 8 Bedömningar tester av unghästar, ston och hingstar... 11 8.1 Fölbedömningar... 12 8.2 3-årstest... 12 8.3 Kvalitetsbedömning... 13 8.4 Stopremieringar vid 1 och 2 års ålder... 14 8.5 Rådgivande bedömning av unghingstar... 14 8.6 Bruksprov för hingstar... 14 8.7 Tävlingsresultat... 15 8.8 Fruktsamhet - hälsoegenskaper - defekter... 16 9 Avelsvärdering och publicering av resultat... 17 10 Urval av avelsdjur... 18 10.1 Hingstar... 18 10.1.1 Hingstar från Sverige... 19 10.1.2 Importerade hingstar... 20 10.1.3 Importerad sperma... 20 10.2 Ston... 21 11 Seminverksamhet... 21 12 Domare och avelsrådgivning... 22 13 Avelsstimulerande insatser... 23 14 Stödfunktioner för en framgångsrik svensk avel... 23 14.1 Organisation och kansli... 23 14.2 Informationssystem... 23 14.3 Fortbildning... 24 14.4 Samarbeten... 24 14.4.1 Samarbete avel och sport... 24 14.4.2 Internationellt samarbete... 24 14.5 Uppföljningar - forsknings- och utvecklingsarbete... 24 15 Schematisk avelsplan... 25 1

Avelsplan för svensk varmblodsavel Antagen av ASVH:s styrelse den 28 september 2006 1 Inledning Med hjälp av ett bra och väl genomarbetat avelsprogram kan en effektiv och praktiskt genomförbar avelsplan utformas för svenskt varmblod. Ansvaret för att utarbeta och vid behov revidera en avelsplan samt förankra den ligger på Avelsföreningen för Svenska Varmblodiga Hästen (ASVH). Med en effektiv avelsplan menas att ett så stort avelsframsteg som är praktiskt och realistiskt möjligt erhålls i rasen. Därvid måste avelsmässiga frågor vägas av mot organisatoriska, medlemsmässiga och ekonomiska aspekter. Hur aveln skall bedrivas inom rasen bestäms till stor del av rasens storlek och marknadens krav på hästarna samt marknadens förmåga att betala vad som produceras. Avelsarbete är långsiktigt och siktet är nu inställt på vad vi ska producera för hästar som passar ridsportens olika behov under perioden 2010 2015. Tillräckligt visionära men ändå realistiska avelsmål är därför viktiga att sätta upp. Om rasen har en öppen eller sluten stambok samt rasens inavelsgrad påverkar också på ett övergripande sätt avelsarbetets utformning. Inom svensk varmblodsavel, som är en stor population med god fruktsamhet, finns inte några problem med inavel. Svenskt varmblod har en öppen stambok och har inte haft problem med s.k. matadoravel. Sverige har också ett stort internationellt utbyte av hingstar och sperma sedan länge. För en framgångsrik svensk avel behöver ASVH ha ett gott samarbete med uppfödare, hingsthållare, domare, forskare, ryttare, tränare och andra utbildare samt möjliga sponsorer såväl som ett internationellt samarbete. För avelsföreningen är det också viktigt att ha ett nära och fruktbart samarbete med myndigheter och hästnäringen i sin helhet. Stora avelsframsteg har uppnåtts under den senaste 20-årsperioden, särskilt i hoppning, men även i övriga egenskaper. Stora avelsframsteg sker även i omvärlden. Om svensk varmblodsavel ska bibehålla eller vidga sin marknad på hemmaplan måste den fortsatt utvecklas så att den hela tiden är internationellt konkurrenskraftig. Nya förutsättningar gäller som bekant för avelsvärdering av hingstar. Det är därför viktigt att alla uppfödare är någorlunda insatta i vad avelsmålen är och hur avelsarbetet är upplagt samt vilka förutsättningar som gäller för att målen ska nås. Detta dokument ger bakgrund och förslag som underlag för diskussion och ställningstaganden med syftet att ASVH ska ha en tydlig avelsplan som rättesnöre för kommande års arbete och som ska kommuniceras till alla ASVH:s medlemmar, till ridsportens företrädare och olika samarbetspartners. 2

2 Bakgrund Avelsföreningen för Svenska Varmblodiga Hästen (ASVH) ansvarar i praktiken sedan länge för registrering och stambokföring av Svenska Varmblodiga hingstar och ston. Ända sedan föreningens bildande 1928 förs Rasstambok för Ädla Hästar i Sverige, sedermera Riksstambok för Svenska Varmblodiga Hästen. Verksamheten bedrivs genom ASVH:s dotterbolag ASVH Service AB, som internationellt utgör moderstamboksorganisation för svenskt varmblod. Antalet ston i avel har varierat kraftigt under de senaste 35 åren. Från 1970 till 1976 ökade antalet betäckta ston från ca 2000 till 6000. Därefter följde en nedgång med bottennoteringar i början av 1980-talet på 4000 ston. En ny ökning av aveln skedde därefter med ett all-time-high på 8000 betäckta ston 1990. Därefter gick antalet ston ånyo snabbt ned för att stabiliseras runt 5000 ston. Antalet hingstar i avel ökade kraftigt under 1970-talet innan den nya typen av bruksprov infördes. Antalet i landet verksamma hingstar uppgår till ca 150, medan antalet hingstar som sperma importerats från ökat starkt och uppgår 2005 till ca 120 st, huvudsakligen från Tyskland, Holland och Frankrike. År 1973 infördes Kvalitetsbedömningar av ridhästar för att ge ett systematiskt och allsidigt underlag för avelsvärdering och urval av ston och hingstar för exteriör, hälsa och prestationsegenskaper. Ansvaret lades på de regionala avelsföreningarna genom SKR fram till 1983 då ASVH övertog ansvaret i samarbete med sina medlemsföreningar. Resultaten från Kvalitetsbedömningarna har sedan 1985 utnyttjats för officiell avelsvärdering av hingstar med BLUP-metoden, sedan 1986 med dess Animal Model, som innebär att både ston och hingstar ingår i beräkningarna. Tävlingsstatistik baserad på SRC:s, SLRC:s och SvRF:s officiellt publicerade resultat har sammanställts sedan mitten av 1970-talet för att användas vid avelsvärdering av hingstar. 1976 gjordes första försöket med användning av djupfryst sperma genom import av sperma från Celle. I början av 1980-talet började tekniken med transport av färsk, kyld sperma att utvecklas. Denna är idag helt dominerande, ca 85 % av alla ston semineras och flertalet av dessa med transporterad sperma. År 1977 påbörjades utvecklingen av moderna bruksprov för hingstar. Proven fick en fast form i ASVH:s regi från 1983 och har därefter successivt utvecklats för att motsvara sportens krav samt de förändringar som skett i aveln genetiskt och organisatoriskt i ett internationellt perspektiv. Från 1978 anordnades i SKR:s regi Rikskvalitetstävlan för de regionalt främst placerade hästarna vid Kvalitetsbedömningarna. Från 1983 skedde detta inom ramen för begreppet Swede Horse, som sedermera blev ett bolag, ägt av flera organisationer inom avel och ridsport. 3

År 1980 infördes obligatorisk registrering av alla föl som grund för deltagande i alla avelsaktiviteter. Fram till 1985 ansvarade Lantbruksstyrelsen för premieringen av hingstar och ston. Hingstar måste fram till dess uppfylla vissa minimikrav för att få användas i avel. Fram till 2006 har SH officiellt ansvarat för avelsvärderingen av hingstar, där staten ställt krav på att alla hingstar i allmän avel ska ha genomgått svensk avelsvärdering samt uppfylla vissa minimikrav ur djurskyddssynpunkt för att få användas. Sedan 1986 har hingstarnas betäcknings- och fruktsamhetsresultat databearbetats och årligen redovisats för olika betäckningsmetoder. För att skapa en röd tråd i unghästutbildning, och därmed sammanhängande tester och tävlingar, införde ASVH tillsammans med Hingsthållarföreningen, Flyingestiftelsen och ridsporten 1992 årgångstävlingar för 5-åriga och 6-åriga hästar under begreppet Breeders Trophy med betydande prispengar till både uppfödare och ägare. Avsikten var att tydligt marknadsföra svensk varmblodsavel samt att utnyttja årgångstävlingarna som ett alternativt sätt att meritera hingstar för avel. Sommarpremieringarna i SH:s regi från 1986, och dessförinnan i Lantbruksstyrelsens regi, för bedömning av unghästar och stambokföring av ston skapade underlag för värdering av exteriöra egenskaper i avelsarbetet. För 3-åriga varmblod ersattes sommarpremieringarna 1999 av 3-årstester arrangerade av ASVH:s medlemsföreningar för att stimulera en mer prestationsinriktad avel, där hopp- och dressyregenskaper likställts i avelsmålet. Ekonomiska stimulansbidrag infördes för att premiera att diplomston sattes i avel och att unga eller väl meriterade äldre hingstar användes. Under 2005 har BLUP-index för hingstar och ston gjorts tillgängliga via Internet på ASVH:s hemsida. Från 2006 gäller helt nya författningar ifråga om avelsvärdering av hingstar. Avelsvärderingarna är nu frivilliga och sker i ASVH:s regi, som i sina olika reglementen förbehåller deltagandet i olika aktiviteter för hästar fallna efter hingstar som med godkända resultat genomgått ASVH:s prövningssystem. Svenska hingstar och hingstar från av ASVH erkända stamböcker i EU beaktas lika, och samma krav som tidigare ställs på godkännande. Från 2006 gäller även att alla föl ska vara chipmärkta och härstamningskontrollerade genom DNA-test. 4

3 Avelsprogram och avelsframsteg 3.1 Hur skapas avelsframsteg? Ett avelsprogram (figur 2) anger i korthet både principerna för hur man förbättrar rasen och hur detta i praktiken ska gå till för att uppställda avelsmål ska kunna realiseras. De faktorer som påverkar möjligheterna till avelsframsteg är av såväl genetisk som policymässig natur och det fordras samarbete uppfödare emellan liksom mellan avel och sport. De flesta av hästens egenskaper påverkas både av arv och också miljö i olika stor utsträckning. Grundläggande för all avel är att de egenskaper man vill förbättra är ärftliga. Arvbarhet är ett mått på nedärvning och beskriver hur stor del av en egenskaps variation som beror på arvet. Ju mer ärftlig en egenskap är, desto lättare är det att bedriva avel för att förbättra den. Hur stort avelsframsteget blir beror på flera olika faktorer och kan beräknas med formeln i figur 3. Säkerheten i urvalet är en faktor som direkt påverkar avelsframsteget. Ett felaktigt urval, t.ex. om de bästa hästarna inte sätts i avel, får lätt stora negativa konsekvenser. Säkerheten blir högre ju högre arvbarheten är för egenskapen och ju mer information vi har om hästen, t.ex. upprepade bedömningar och härstamningsupplysningar. Säkerheten ökar också ju större sambandet är mellan det vi mäter och målet för aveln. Detta illustreras av den sista rutan i formeln. Intensiteten i urvalet, dvs. hur stor andel av hästarna vi väljer att använda i aveln, är också en viktig faktor. Om ett fåtal hästar väljs ut till avel på ett riktigt sätt kommer de att vara mer överlägsna medelnivån i rasen än om många väljs ut, och därmed kommer avelsframsteget att öka. För att kunna välja ut endast de bästa till avel och samtidigt bevara antalet hästar i rasen någorlunda konstant måste många hästar testas. En tredje faktor är generationsintervallet. Ett kort generationsintervall, som man får om de utvalda hästarna sätts i avel i ung ålder, gynnar avelsframsteget eftersom varje ny generation är bättre än den förra om ett korrekt urval skett. Ytterligare en faktor som påverkar avelsframsteget är den genetiska spridningen. Med det menas den ärftliga variationen som finns mellan hästarna. Till skillnad från de tidigare nämnda faktorerna kan den genetiska spridningen inte påverkas av människan. Varje delmoment i sig är viktigt för att nå genetiskt framsteg inom rasen. Eftersom förutsättningarna för prövning och urval är så olika mellan hingstar och ston får man behandla vart kön för sig. Hingstar och ston har olika möjlighet att få avkommor, avelshingstar kan få flera hundra, t.o.m. per år, och ett avelssto oftast färre än tio stycken under en livstid. Antalet avkommor påverkar drastiskt möjligheten att säkert avelsvärdera individen i fråga och när detta kan ske. I alla framgångsrika avelsförbund har man en strikt kontroll av hingstar som godkänns för avel, medan kraven på stona mer beror på uppfödarens ambitioner. Under alla förhållanden är det ASVH:s uppgift att tillhandahålla sådana instrument i avelsarbetet som gynnar den svenska varmblodsuppfödarens möjligheter att producera konkurrenskraftiga hästar. 5

3.2 Uppnådda avelsframsteg Svenskt Varmblod har under de senaste 3-4 decennierna genomgått stora förändringar liksom ridsporten i sin helhet. Även om stora sportsliga framgångar nåddes internationellt på svenska hästar på 1950-talet så var det i princip av officerare på fullblod eller hästar avsedda för militärt bruk. Förvandlingen av Svenskt Varmblod till en internationellt intressant sporthäst av idag tog sin början under 1970-talet och har därefter intensifierats på olika sätt. Sedan början 1990-talet har påtagliga resultat av det förändrade avelsarbetet kunnat avläsas i både avels- och sportresultaten, alldeles särskilt inom hoppsporten. BLUP-analyser av resultat från tävlingar och unghästtester bidrar med information om avelsframsteg genom åren. Figur 1 visar att avelsframsteget fram till omkring 1985 var ganska blygsamt, varefter det årliga avelsframsteget ökat betydligt, framförallt i hoppning. Förändringen i framstegstakt sammanfaller väl med införandet av ett riktigt bruksprov för hingstar. Bruksprovet möjliggjorde betydligt intensivare selektion på hingstsidan, framförallt med avseende på prestationsegenskaper. 110 105 100 95 90 85 1969 1971 Dressyrindex Hoppindex Typindex 1973 1975 1977 1979 1981 1983 1985 1987 1989 1991 1993 1995 1997 1999 2001 2003 Figur 1. Avelsframsteg i Svensk Varmblodsavel baserat på resultat från hopp- och dressyrtävlingar, Kvalitetsbedömning samt 3-årstest. I avelsframstegets kölvatten har också de sportsliga framgångarna ökat under 2000-talets första år. Framförallt har svenska hoppryttare glänst på tävlingsbanorna runt om i världen, allt oftare beridna på svenskfödda hästar och/eller svenska avelshingstar. VMsilvret i Jerez 2002 med ett lag bestående av två svenskfödda hästar (Butterfly Flip och Mynta, båda e. Robin Z 723) och en svensk avelshingst (Cardento 933) är bara ett exempel på framgångarna. Svenska fälttävlanshästar återfinns stadigt i toppen vid stora internationella evenemang (Karuso e. Krocket 651, Stand By Me e. Stanford 687, My Fair Lady e. Testarossa 784, m.fl.). I dressyr, som under stora delar av 1900 talet var det 2005 6

Svenska Varmblodets paradgren har framgångarna inte varit lika påtagliga, med undantag av ett och annat lysande undantag (Briar 899 e. Magini 695). De sista åren verkar emellertid trenden ha vänt och flera lovande svenska hästar syns återigen på de internationella dressyrbanorna, inte minst under andra länders ryttare! För att fortsätta vara nationellt och internationellt konkurrenskraftiga är det emellertid oerhört viktigt att inte vila för länge på gamla lagrar. Alla tillgängliga resurser måste användas för att vidareutveckla den svenska varmblodiga hästen ytterligare! Aveln går framåt i snabb takt i alla avelsförbund och det gäller att utnyttja resurserna optimalt för att hänga med i utvecklingen och bibehålla framstegstakten i vårt inhemska avelsarbete. 4 Översyn av avelsplanen Hittillsvarande avelsplan har utgått från en övergripande beskrivning av avelsmålet registrering av alla föl, med härstamningskontroll av ett mindre antal stamboksföring av ston som uppnår relativt lågt ställda minimikrav bruksprov av hingstar med högt ställda minimikrav för godkännande Kvalitetsbedömning av 4-åriga ridhästar (och 5-åriga ston som har haft föl) för avelsvärdering och urval med BLUP-metoden 3-årstester för individurval och avkommeprövning tävlingsstatistik för avkommeprövning av hingstar avkommeprövning av hingstar, med Elit- och A-premiering av de bästa och utgallring av hingstar med svag förärvning eller hingstar som nedärver defekter utnyttjande av semintekniken för användning av bra hingstar från både in- och utland över hela landet stimulansbidrag för insättning av 3-åriga diplomston i avel och betäckning med unga eller högt meriterade äldre hingstar I det följande tas de olika delarna av avelsprogrammet upp för belysning av den aktuella situationen och med tydliga ställningstaganden i olika frågor som Avser mål och metoder i avelsarbetet. 5 Rasens benämning I dagligt tal, och i officiella sammanhang, används begreppet Svenskt halvblod. ASVH har dock i sitt namn Varmblodiga Hästen och alla stamböcker handlar antingen om Ädla hästar eller Varmblodiga Hästen. På engelska heter det Warmblood och på tyska Warmblut. Halvblod översätts ofta felaktigt till Half-bred eller Half-blood på engelska, vilket betyder att det är fråga om korsningar. Den officiella benämningen på hästar tillhöriga Riksstambok för Svenska Varmblodiga Hästen eller som registrerats i något av ASVHs register är fortsättningsvis Svenskt Varmblod. 7

6 Vision och avelsmål Visionen för Svensk Varmblodsavel uttrycker en långsiktig målsättning för både nationellt och internationellt bruk av Svenskt Varmblod och ska vara vägledande för både kort- och långsiktiga avelsåtgärder: Svensk varmblodsavel ska höra till världens ledande ifråga om kvalitet på hästar som produceras för ridsportens olika discipliner. Svenskt Varmblod ska vara det naturliga förstahandsvalet för svenska ryttare på alla nivåer. Förverkligandet av denna vision förutsätter en stark medlemsorganisation med både ideella och professionella insatser ett strängt urval av avelshingstar av både nationellt och internationellt ursprung och som kan göras tillgängliga för uppfödarna över hela landet omfattande tester av unghästar för både avels- och marknadsföringsändamål effektiva metoder för avelsvärdering och information till uppfödarna nära samverkan med ridsportens organisationer och med avelsorganisationer nationellt och internationellt, med riksanläggningarna Flyinge och Strömsholm, SLU, sponsorer, myndigheter och naturbruksgymnasier, samt med tränare, veterinärer m.fl. Förverkligandet av visionen kan mätas genom antalsutvecklingen Svenskt Varmblod har inom landet, på omfattningen av export av hästar och på resultat uppnådda i nationella och internationella tävlingar i de olika disciplinerna på olika nivåer. Resultaten bör ställas mot rasens numerär i förhållande till andra raser/stamböcker. Avelsframstegen kan i faktiska tal regelbundet följas upp genom BLUP-analyserna, som förutom avelsvärden på enskilda hästar ger sammanvägda mått på avelsförändringarna i olika egenskaper inom rasen. 6.1 Avelsmål Ett mer preciserat avelsmål anger de egenskaper som anses viktiga för rasens fortsatta utveckling och de mål man har satt upp. Avelsmålet skall vara långsiktigt och marknadsanpassat. För ASVH:s del baseras formuleringen av avelsmålen på rasens hittillsvarande utveckling, nationell och internationell acceptans för olika användningsområden, en omfattande enkät under 2006 i SLU:s regi till tränare, ryttare, ridskolechefer och uppfödare, samt på en omfattande diskussion vid ASVH:s avelskonferens i februari 2006. Det övergripande avelsmålet för Svenskt Varmblod lyder framöver: En ädel, korrekt och hållbar varmblodshäst som genom sitt prestationsinriktade temperament, sin ridbarhet, goda rörelser och/eller hoppförmåga är internationellt konkurrenskraftig. Denna formulering anger vad målet är som helhet för rasen, men det saknar mer detaljerade beskrivningar för de olika egenskaperna och vilken relativ betydelse de bör ha. Vår varmblodshäst har många användningsområden, förutom för dressyr och 8

hoppning också för fälttävlan och körning, för ridskolebruk och som ren fritidhäst för promenadridning. Dessutom måste man beakta hur målgrupperna ser ut nu och förväntas göra liksom hur de olika sporterna kommer att utvecklas. Nedan följer mer preciserade avelsmål, där man särskilt beaktar att en stor del av nuvarande och framtida ryttare är yngre kvinnor. Exteriör: En varmblodshäst som är byggd för att naturligt bära sig i rätt form under ryttare och ha lätt för att utföra det arbete vi begär av den. Den ska vara lätt, högställd och långlinjerad, ha ett vackert uttrycksfullt huvud, ha en väl ansatt hals, välutvecklad manke, liggande bog och något sluttande kors, en stark rygg med bra sadelläge samt nöjaktigt korrekta extremiteter med hovar av god kvalitet. Önskvärd storlek på hingstar 164-170 cm och på ston 162-168 cm Dressyr: Varmblodshästen ska röra sig med lätthet, elasticitet, spänst, takt och schwung med ett gott påskjut i alla gångarter. Hästen ska vara vacker att se i rörelse, ha en naturlig förmåga till samling såväl som längning, vara samarbetsvillig och ha en hög ridbarhet samt vara både känslig och avspänd. Hoppning: Varmblodshästen skall, vad avser hoppning, vara hinderklok, hoppvillig, ha stor kapacitet och god förmåga till taxering, ha en bra fram- och bakbensteknik samt en god ryggverkan i språnget. Hopphästen skall ha en hög ridbarhet samt en balanserad och lätt reglerbar galopp. Hopphästen skall i språnget kunna stampa av med kraft, vara elastisk, reaktionssnabb samt vara modig och samtidigt rädd om sig. Fälttävlan: Kombination av avelsmålen för hoppning och dressyr samt att fälttävlanshästen skall vara modig, uthållig, tålig och ha en vägvinnande galopp samt vara av en lätt typ. Detta uppnås lämpligast genom urval av ston med goda hopp- och dressyregenskaper och som paras med hingstar med högt fullblodsinslag. Alternativt kan goda fullblodsston paras med hingstar av god kvalitet för hoppning och dressyr. Hållbarhet: Den svenska varmblodshästen ska vara en frisk och hållbar häst som är fri från defekter som kan nedärvas eller som påverkar hästens användbarhet eller välbefinnande. Temperament: Den svenska varmblodshästen ska vara lätthanterlig, trygg och ha ett gott lynne. Temperamentet ska i övrigt kännetecknas av samarbetsvilja och lyhördhet. 9

Övrigt: Den svenska varmblodshästen ska i övrigt kännetecknas av att ha en god fruktsamhet och vara tidigt utvecklad. Genom att eftersträva ovan nämnda egenskaper bör många svenska varmblodshästar kunna vara internationellt konkurrenskraftiga i olika discipliner, samtidigt som andra hästar inom rasen kan vara lämpliga för uppgifter på lägre nivåer och i varierande verksamheter. 7 Registrering av identitet Grunden i allt avelsarbete är att säkerställa djurens identiteter. När identiteten är säkerställd kan man registrera hästens egenskaper eller resultat. Hästaveln har av tradition sedan länge haft en mycket noggrann registrering och tillförlitliga härstamningsuppgifter. En säker identitet är ett måste för ett hållbart avelsarbete. I ASVH:s hästdatabas finns för närvarande cirka 165 000 hästar (2005). Hästarnas egenskaper och resultat är en mycket viktig del av avelsarbetet och naturligtvis måste det vara utan tvivel att det är just precis den hästen som får just det resultatet eller har den egenskapen. En säker identifiering av hästen i samband med t ex 3-årstest, Kvalitetsbedömning, vid tävling och vid klinikbesök är därför nödvändig. Det är viktigt att upplysa alla som arbetar med detta på bedömnings- och tävlingsplatser liksom veterinärer vid sjukdomsbesök om vikten av att säkerställa hästens identitet vid registrering av resultat eller sjukdomsdiagnos. 7.1 Fölregistrering, identitets- och härstamningskontroll Från och med 1990 till och med 2005 har alla föl där stoet seminerats med fryst sperma blodtypats eller DNA-testats. Detta har även gällt föl vars registreringshandlingar inkommit efter 31/12 födelseåret. För föl födda 1990-96 gällde detta krav även alla föl som tillkommit genom insemination med transportsperma. Därefter har ASVH slumpvis tagit ut ca 25 föl varje år för blodtypning/dna-test, vilka bekostas av ASVH. Dessutom har ASVH haft rätt att vid tveksamheter vid härstamningskontrollen kräva DNA-test. Från och med 2006 års fölårgång gäller att alla föl DNA-typas och chipmärks vid registrering. Ca 85 % av alla ston semineras numera, flertalet med sperma som hanterats och transporterats inom eller utom landet i flera led. Uppenbara risker för förväxlingar beroende på den mänskliga faktorn föreligger. Ett antal problem av denna art liksom förväxlingar av föl har upptäckts under senare år. Det är av stor ekonomisk betydelse för uppfödaren att man är säker på att den sperma man seminerat med faktiskt är efter den hingst man beställt, och som man kan ha betalat stora pengar för. Genom samarbetsavtal om DNA-typning mellan SLU och ASVH tillämpas rationella administrativa rutiner för härstamningskontrollen. Uppfödarna ska i alla registreringsfrågor vända sig till ASVHs kansli. 10

7.2 Stamböcker och register Avelsvärdering av ston baseras på egna och eventuella avkommors meriter. Beroende på uppnådda resultat tilldelas stona en värdebokstav. För egna meriter får stoet värdebokstav B eller AB. För AB krävs diplomstatus som 3- eller 4- (5-) åring, eller tävlingsmeriter på LA-nivå. För meriterade avkommor kan stoet få värdebokstav A eller ELIT-utmärkelse. Stambokföring innebär att stoet tas in i Riksstambok för Svenska Varmblodiga Hästen. Stamboken har olika delar och register dit stoet kvalificerar sig genom sin härstamning. Sto med grönt registreringsbevis/pass hamnar t ex i Avd I. Ston stambokförs tidigast vid 4 års ålder då de haft minst ett föl efter en för rasen godkänd hingst. Grundstambok I-IV för regler se gällande Sto & Unghästreglemente www.asvh.se Register avdelning I-III för regler se gällande Sto & Unghästreglemente www.asvh.se Frågan om ev. förändringar av framtida registrering och stambokföring av Svenskt Varmblod samt av hästar tillhöriga utländska stamböcker utreds f.n. av ett särskilt arbetsutskott inom ASVH. 8 Bedömningar tester av unghästar, ston och hingstar Olika bedömningar och tester av unghästar, ston och hingstar utgör grundvalen i avelsplanen för den svenska varmblodiga hästen. För att stärka rasens konkurrenskraft är det därför angeläget att få ett stort deltagarantal av sådana hästar som kan bidra till att föra aveln framåt. Ekonomiska och marknadsmässiga stimulanser är viktiga som stöd för avkommeprövning och urval av hingstar som uppfyller de krav avelsplanen och hingstreglementet ställer för avelsgodkännande. Detta är särskilt betydelsefullt i den förändrade situation aveln nu befinner sig, då det inte längre finns ett lagligt krav på avelsvärdering av hingstar. ASVH förbehåller därför, liksom STC, deltagandet i sina avelsbefrämjande aktiviteter för hästar som är fallna efter hingstar som är godkända enligt ASVH:s reglemente. De krav man måste ställa på unghästbedömningarna för att de ska kunna utnyttjas för avelsändamål är att: bedömningarna görs av kunniga och erfarna domare i resp. bedömningsmoment bedömningarna genomförs på samma sätt, enligt fastställt regelverk, på alla platser bedömningarna upplevs som intressanta, rättvisande och värdefulla av ägare till unga hästar genom bl.a. de råd för fortsatt användning av hästen som ges bedömda egenskaper speglar avelsmålen och uppvisar en hög eller medelhög arvbarhet hästarna är så o-selekterade som möjligt och att en stor andel av varje årgångs hästar kommer till bedömning hästarna bedöms för både hopp- och dressyregenskaper för att undvika sneda urval för avkommebedömningarna och som underlag för val av hingst till resp. sto 11

Här i avelsplanen redovisas bakgrunder och de viktigaste motiven till genomförandet av olika bedömningar. För de mer detaljerade reglerna hänvisas till särskilda reglementen som utarbetats för Hingstar resp. Ston och unghästar. 8.1 Fölbedömningar Fölbedömningar arrangeras juli-september. Genom fölbesiktningarna stimuleras uppfödarna att tidigt hantera sina föl och uppfödarna ges möjlighet att visa upp och marknadsföra fölen. Fölbesiktningen är en officiell exteriörbedömning efter en 60-gradig skala, men är inte ett underlag för avelsvärdering. Protokollen är lika i hela landet och man eftersträvar en enhetlig bedömning, bland annat genom kontinuerlig domarutbildning. Resultaten från fölbedömningarna har inte genomgått någon genetisk analys, då det hittills inte funnits tillräckligt många års underlag för en sådan studie. Preliminära undersökningar på ett begränsat material visar på svagt eller inget samband med resultaten vid 3-årstest. Föl är mycket olika utvecklade beroende på när under säsongen de föds och bedöms och det är svårt att så tidigt göra en förutsägelse om hästens kvaliteter i vuxen ålder En studie där resultat från fölbedömning jämförs med resultat från 3-årstest för samma hästar ska genomföras hösten 2007. Utifrån erhållet resultat ska regelverk för fölbedömning ses över 2007-2008. Det bör särskilt övervägas att införa en klassindelning av fölen i stället för 60-poängskalan. 8.2 3-årstest 3-årstesterna genomfördes första gången år 1999 i den form som de har idag. Antalet deltagare har varit stabilt med 850-1100 hästar varje år, dvs. 35-45 % av en 3-årsårgång. Vid 3-årstesterna bedöms hästarnas exteriör, gångarter och hoppförmåga. Utifrån de betyg som ges räknas hästens kvaliteter som hopp- respektive dressyrtalang ut. De bedömningspunkter som ingår i dressyrtalangsberäkningarna är typ, huvud-hals-bål, extremiteter, skritt, trav och galopp. För hopptalang byts skritt- och travbetygen ut mot de två hoppbetygen teknik och förmåga samt temperament och allmänt intryck. Beroende på antalet poäng som dressyr- och hopptalang delas hästarna in i olika klasser (diplom, klass I, klass II, klass III och klass IV). 3-årstesterna arrangeras årligen av de regionala avelsföreningarna. Resultatsammanställningar görs, bl.a. för domarutbildning, och kontroll av uppgifternas riktighet innan de bearbetas för att få fram avkommestatistik. Alla resultat från 1999 ingår i avelsvärderingen med BLUP-metoden från våren 2006. 3-årstesterna är viktiga ur avelssynpunkt på främst två sätt. Dels för att det är den tidigaste avkommeprövningen av större vikt som vi får av avelshingstarna. Den andra viktiga funktionen är att den allsidiga bedömningen och klassindelningen gör att man kan rekommendera ägarna till de bästa stona att sätta in dessa i avel. Genom att använda unga och bra ston i avel ökar avelsframsteget inom rasen. Systemet skall också medverka till att fler hästar börjar ridas in i tidig ålder och bygger på en nära lokal samverkan mellan uppfödare, ryttare, tränare och domare, vilket i sin tur bör leda till att fler unga hästar finner rätt ryttare. 12

3-årstestresultaten visar medelhöga arvbarheter och sambanden med senare resultat i Kvalitetsbedömning är höga. Detta gäller både för dressyr- och hoppegenskaper. För att tydliggöra betydelsen av unghästtesterna i avelsprogrammet och öka deras attraktionskraft bör 3-årstestet ingå i Breeders-systemet från och med år 2007. Andelen deltagande hästar av resp. 3-årsårgång bör öka 10 % per år och år 2010 uppgå till 60 % av årgången. Man ska eftersträva att allt fler hästar rids i 3-årstestet med mål att alla rids 2010. 8.3 Kvalitetsbedömning Det är både naturligt och nödvändigt med en god samverkan mellan ridhästaveln och ridsporten. För att få rotation på kunskaper och erfarenheter började Mälardalens Varmblodsklubb 1973 att utveckla ett system för allsidig bedömning av ridhästens egenskaper, det system som idag kallas Kvalitetsbedömning för ridhästar. Syftet med Kvalitetsbedömning är att ge besked om hästens anlag och hälsotillstånd. Kvalitetsbedömningen är också det enda avelsvärderingstillfället där hästen bedöms under ryttare, förutom vid tävling som kommer senare och har mer selekterade hästar. Kvalitetsbedömningen utgör sedan länge grunden för avelsvärdering av hingstar och ston med hjälp av BLUP. Sambanden mellan Kvalitetsbedömning och hästens senare tävlingsresultat är mycket höga och arvbarheten för egenskaper bedömda vid Kvalitetsbedömning är medelhög. Kvalitetsbedömningar arrangeras årligen av lokala avelsföreningar. Resultaten från Kvalitetsbedömningarna bearbetas så att de kan ingå i beräkningarna av avelsvärden. Det är viktigt att bibehålla och öka deltagandet i Kvalitetsbedömning, där f n ca 20 % av en 4-årsårgång bedöms. Detta är särskilt betydelsefullt eftersom Kvalitetsbedömningen är den enda unghästtest där ridbarheten kommer till direkt uttryck i resultaten är den unghästtest som har starkast samband med tävlingsegenskaperna i både hoppning och dressyr och ger värdefulla resultat för avelsarbetet 3-5 år tidigare än tävlingsstatistiken är allsidig och därigenom bidrar till allsidig träning av unga hästar kan omfatta alla inridna hästar innehåller en hälsokontroll som råd inför fortsatt utbildning av hästen har ett bevisat samband med senare tävlingsprestationer och hållbarhet För att göra Kvalitetsbedömningen mer attraktiv har ett antal förändringar genomförts från och med 2006: Veterinärundersökningen förenklas genom borttagande av böjprovsundersökningen och utnyttjande av enbart en veterinär per bedömningsplats. Veterinärbetyg över 8 ska inte påverka slutresultat, dvs. betyg 8-9-10 räknas lika. Betyg 7 och lägre påverkar slutbetyget som tidigare. Exteriörbedömningen görs samtidigt med ridprovets gångartsmoment. Ingen bedömning görs alltså av gångarter vid hand. Efter ridprovet besiktigas hästen naken för slutbedömning av Typ och Huvud-hals-bål. 13

I likhet med 3-årstesten bör även Kvalitetsbedömningen från 2007 inlemmas i Breederssystemet. Finalmomentet bör återgå till att inkludera ett ridbarhetstest med testryttare. För att komma till final i 4-årschampionatet bör alla hästar ha genomfört Kvalitetsbedömning. Andelen deltagande hästar i resp. 4-årsgång bör öka successivt för att 2010 uppgå till 40% av årgången. Mål, allmänt för ASVH:s unghästbedömningar: Samarbete med riksanläggningen Flyinge och Naturbruksgymnasier bör utvecklas för genomförande av unghästbedömningar. Ökad information om unghästutbildning generellt och om unghästtester riktad till såväl uppfödare som ryttare och tränare Intensifierad domarutbildning, särskilt för veterinärer vid Kvalitetsbedömning. 8.4 Stopremieringar vid 1 och 2 års ålder Stopremieringar där exteriör och gångarter bedöms enligt en 50-gradig skala anordnas i varierande omfattning av ASVH eller av en regional avelsförening, ibland tillsammans med andra raser. Bedömningarna utgör inte underlag för avelsvärdering. 8.5 Rådgivande bedömning av unghingstar Rådgivande bedömningar av unga hingstar genomförs under oktober och november. Bedömningen är inofficiell och inte avelsvärdegrundande. Syftet är att hingstägaren skall få råd om hingstens kvaliteter inför en eventuell kommande karriär vare sig det rör sig om avelshingst, sporthäst eller ridhäst. Hingstens mankhöjd mäts, exteriör bedöms, den visas i lösgalopp och löshoppas (frivilligt utom för 2,5- och 3,5-åringar). Hingstens härstamning tas också med i den sammanvägda bedömningen. Värdefull information för den som funderar på om hingsten skall sparas som hingst ett år till eller ej. De äldre hingstarna (från 3-år och uppåt) visas även ridna i grupp. Samtliga moment bedöms av domarkåren i AVN (Avelsvärderingsnämnd Varmblod). Fler unga hingstar ska visas för rådgivande bedömning. Andelen hingstar i bruksprov som visats vid rådgivande bedömning ska öka. 8.6 Bruksprov för hingstar Bruksprovet för hingstar är ett officiellt avelsvärderingstillfälle för hingstar i åldern 3 till 5 år eller för äldre hingstar som uppnått vissa prestationskrav vid tävling. Bruksprovet är det enskilt viktigaste momentet för prövning och urval av avelsdjur i avelsplanen. Bruksprovet genomförs i februari/mars varje år på Flyinge i Skåne. Bruksprovsresultaten ligger till grund för tilldelningen av avelsvärdeklasser. För detaljerade regler hänvisas till gällande Hingstreglemente. 14

Mot bakgrund av uppnådda bruksprovsresultat utarbetar AVN dels en beskrivning av hingstens egenskaper, dels användningsråd för lämpligaste utnyttjande av resp. hingst. Beroende på bruksprovens betydelse för avelsframstegen är det viktigt med en omfattande prövning och en rimligt stark selektion. Erfarenhetsmässigt bör denna ligga på 20-30 % av de unga prövade hingstarna. Alla bruksprovsdata har i olika omgångar genomgått genetiska analyser. De visar genomgående på mycket goda resultat och väl i klass med vad något annat avelsförbund i Europa kan uppvisa. Hingstprovens resultat och utfall är dessutom föremål för årlig analys av Avelsrådet och AVN. Om långsiktigt viktiga förändringar anses motiverade kan proven justeras. 8.7 Tävlingsresultat Tävlingsresultaten registreras av Svenska Ridsportförbundet. Sedan början av 1970-talet har Institutionen för husdjursgenetik lagt ned mycket arbete på att lägga in resultat på dator, kontrollera och komplettera härstamningar samt göra olika analyser. Det har till stor del skett genom studentarbeten. Hästar som tävlat under olika identiteter och bristande härstamningsinformation har varit ett stort hinder för att kunna använda materialet för genetiska studier och avelsvärdering. Enkel avkommestatistik har dock sammanställts varje år som information till uppfödarna och för användning av AVN. Under 2005 blev för första gången en fullständig livstidsstatistik klar för de olika tävlingsgrenarna. Nackdelarna med tävlingsstatistiken ur avelssynpunkt är att tävlande hästar är selekterade olika hårt efter olika hingstar i och med att nästan alla hästar tävlar, i varje fall på högre nivå, i bara en gren. Dessutom tar det betydligt längre tid att meritera sig i dressyr än i hoppning. Det är därför svårt att få entydiga besked om hingstarnas förärvning via tävlingsstatistiken. Ytterligare ett par brister av betydelse är att i stort sett bara resultat som lett till en placering finns registrerade. Undantaget är tävlingar på nationell nivå. En annan brist är att resultaten i unghästklasser ej särskiljs från andra tävlingsklasser och kan därför inte med lätthet skiljas ut. En allvarlig brist är att om svenskfödda hästar tävlas av annan nations ryttare i Sverige eller i utlandet så registreras resultaten inte av Svenska Ridsportförbundet utan i ryttarens hemland. Många av våra bästa hästars resultat saknas därför i svensk tävlingsstatistik. Eftersom ändå tävlingsresultaten i de olika disciplinerna står avelsmålen mycket nära har stora insatser gjorts av ASVH och SLU för att göra statistiken så riktig, komplett och användningsbar som möjligt. Utförda genetiska analyser visar att tävlingsstatistiken uppvisar acceptabel arvbarhet, särskilt för hoppning. Uppgifterna kan däremot inte ligga till grund för särskilda avelsvärderingar för fälttävlan eller dressyr. Från och med 2006 års publicerade BLUP-index, ingår även tävlingsresultaten i BLUP-beräkningen. 15

Genom utökat samarbete mellan ASVH och SvRF bör en konsekvent användning av ASVHs registreringsnummer, det internationellt accepterade och av EU beslutade UELNnumret (Unique Equine Life Number), ske för identifikation av alla sporthästar. Härigenom kan FEI-passens härstamningsuppgifter säkerställas och en korrekt rapportering av ID på internationellt placerade hästar uppnås. I samarbete med Interstallion och WBFSH bör säkerställas att korrekt återrapportering av internationella tävlingsresultat sker till SvRF och vidare till ASVH för avelsvärderingsändamål och internationell ranking av stamböcker. 8.8 Fruktsamhet - hälsoegenskaper - defekter Då SH bildades utvecklades en s.k. Defektlista som mall för AVN:s hantering av veterinära fynd i samband med avelsvärderingen av hingstar. Denna gäller i princip fortfarande, men har anpassats till de nya avelsvärdeklasser som gäller. Kassation kan endast tillämpas för de i Djurskyddsmyndigheten angivna defekterna. I övrigt får samma normer för tilldelning av avelsvärdeklasser tillämpas som för övriga egenskaper. Fruktsamheten hos hingstarna är mycket skiftande men någon generell kartläggning och analys av detta saknas och detta är inte något som tas med i avelsvärderingen utom då hingstarna har en fölningsprocent på mindre än 40 %. Då utreds de och kan tas ur avel om problemen består. Problemet med att bara ha fölningsredovisning som underlag för fruktsamhetskontroll är att det tar så lång tid innan resultat erhålls. Samtidigt är det så att man behöver flera års resultat för att säkerställa att det inte är tillfälliga årsvariationer som orsakat ev. dåliga resultat. Hingstar som ska verka i svensk varmblodig ridhästavel måste vara friröntgade med avseende på osteochondros i has- och knäleder bak. För övrigt gäller den defektlista som ligger som bilaga till gällande Hingstreglemente. En statlig utredning Djurskyddskrav vid Hästavel föreslår att de statliga föreskrifterna framöver ska ange vissa defekter och sjukdomar/störningar som rapporteringspliktiga för veterinärer och kliniker. Detta innebär att en vetenskaplig genomgång av olika defekters ärftlighet och djurskyddsmässiga betydelse kommer att göras varefter en ny defektlista får fastställas. För framtida förbättringar av avelsvärderingen för hållbarhetsegenskaper bör djursjukhusens och hästklinikernas uppgifter göras tillgängliga för analyser. Utnyttjandet av Kvalitetsbedömningens hälsouppgifter är också angeläget. Likaså tävlingsstatistiken, där antalet tävlande år per häst kan vara en betydelsefull indikator på hållbarheten hos valacker. 16

9 Avelsvärdering och publicering av resultat En kontinuerlig och planlagd genetisk analys av resultat från alla olika prövningsformer är nödvändig för ett effektivt avelsarbete. I första hand avses fölbedömning, 3-årstest, Kvalitetsbedömning och tävlingsresultat samt fruktsamhets- och hälsodata. En förutsättning för detta är ett gott samarbete mellan ASVH, SvRF och SLU samt berörda myndigheter och kliniker. Det krävs ett kontinuerligt utbyte och komplettering av information, främst på härstamningssidan. Det är också oerhört viktigt att resultaten som analyseras inte är selekterade. Med detta menas att det är viktigt att så många hästar som möjligt i en årgång kommer till start i 3- årstest och Kvalitetsbedömning och att de som kommer till start inte bara är de bästa eller sämsta individerna. För avelsvärdenas tillförlitlighet, och därmed möjliga avelsframsteg är två förhållanden helt avgörande: Domarkårens kunnighet i och erfarenhet av unghästbedömningar samt deras förståelse av resp. bedömningars värde för avel och sport samt för den enskilda hästägaren. Att så många hästar som möjligt deltar i de unghästbedömningar som anordnas så att de ger ett säkert underlag för avelsvärdeberäkningarna. Sedan länge är BLUP (Best Linear Unbiased Prediction) den bästa metoden att skatta avelsvärden på häst (och andra djurslag). BLUP utnyttjar all tillgänglig släktskapsinformation samt möjliggör jämförelser mellan hästar från olika tidsperioder och över generationsgränser. En viktig funktion med BLUP-index är att man vid beräkningen av en hingst index kan korrigera för kvaliteten på de ston han tillförts (och vice versa). BLUP-indexen baseras numera inte enbart på resultat från Kvalitetsbedömning utan fr.o.m. 2006 års BLUP-körning också på resultat från 3-årstest och tävling. 3-årstesten är nödvändig och självklar att ta med i BLUP-indexen nu när dessa har analyserats utförligt och de tillför ett stort antal bedömda hästar. Även tävlingsresultaten har analyserats och att ta med även dessa resultat i avelsvärderingen är något som uppfödarna och sporten länge efterfrågat. Från och med 2006 har även andra förändringar i samband med avelsvärderingen skett, bl.a. har den s.k. referenspopulationen ändrats. Med detta menas den grupp av hästar vars avelsvärde (BLUP-index) i genomsnitt uppgår till 100. Den tidigare referenspopulationen utgjordes av hingstar födda 1972-81 med minst 15 avkommor bedömda vid Kvalitetsbedömning. Den nya basen utgörs av hästar födda 1986-2000 som testats vid 3- årstest, Kvalitetsbedömning eller i tävling. Dessa hästar motsvarar den idag aktiva avelspopulationen väl. Basen kommer att vara rörlig, dvs., nästa år kommer den att utgöras av testade hästar födda 1987-2001. Genom att den hittillsvarande basen legat fast i många år har en viss inflation i indexen uppstått. Med den nya skalan har därför indexnivån sjunkit för många hästar. Bra tävlingsresultat har gjort att de ibland ändå 17

stigit. Förändringen i referensbas och skala följer den rekommendation som Interstallion utarbetat 2005. Hingstar får officiellt avelsindex baserat på BLUP-skattningar för 11 olika egenskaper när de har minst 15 avkommor som deltagit i unghästtester (3-årstest och/eller Kvalitetsbedömning). Ston får officiella avelsindex när de själva deltagit i eller när de haft en avkomma som har deltagit i unghästtest eller tävling med officiellt publicerade resultat. Ston kan också få s.k. härstamningsindex när föräldrar eller syskon har index. Dessa är dock inte lika säkra. BLUP-indexen redovisas på ASVH:s hemsida (www.asvh.se) och de uppdateras en gång per år. Att öka kunskapen om och förståelsen för betydelsen av en högkvalitativ avelsvärdering hos uppfödare, domare, ryttare och tränare. Att publicera resultat och kommentarer på sådant sätt att det inger förtroende hos alla nyttjare. Att publicerade och sökbara resultat även ska omfatta stambokföringsuppgifter och därmed utgöra en komplett stambok tillgänglig för ASVH:s medlemmar. 10 Urval av avelsdjur När det gäller att få ett så stort avelsframsteg som möjligt är det bra att ha många hästar att välja bland men bara välja ut de bästa. Till avel vill man välja ut så många av de bästa hästarna så att det räcker till att ersätta de som går ur avel. Den säkraste selektionen gör man på individens egna resultat vid ett avelsvärderingstillfälle, t.ex. hingstars bruksprov, och stons resultat i 3-årstest och Kvalitetsbedömning. Individens egna resultat kompletteras med BLUP-index baserade på egna och/eller släktingars resultat i 3-årstest, Kvalitetsbedömning och tävlingsresultat. Har ett sto inga egna resultat i dessa bedömningar kan hon ändå få ett härstamningsindex baserat på släktingars resultat i 3- årstest, Kvalitetsbedömning eller i tävling. Detta härstamningsindex är dock betydligt osäkrare. Till grund för bedömning och urval av ston ska självfallet läggas den erfarne uppfödarens egna kunskaper om aktuella hästars egenskaper. Den varmblodiga ridhästaveln är internationell. Urval av avelsdjur, särskilt hingstar, måste därför ske med internationella måttstockar, där lika väl hingstar födda i utlandet som i Sverige kan bli föremål för avelsurval. Det ställer särskilt stora krav på såväl potentiella hingstägare som AVN att kunna värdera resultaten från olika länder. 10.1 Hingstar På hingstsidan görs det första och största urvalet redan när ägaren till hingsten bestämmer sig för att inte låta kastrera sin hingst. Det andra urvalstillfället är vid den rådgivande bedömningen som sker på hösten. Hingstar kan delta från 1 års ålder och bedömningen anpassas efter hästens ålder. Det tredje urvalstillfället är själva bruksprovet som sker vid 3-5 års ålder, varvid både i Sverige och i utlandet födda hingstar kan prövas. En ökning av andelen hingstar som visas på den rådgivande bedömningen skulle kunna gynna avelsframsteget genom att vi skulle missa färre hingstar som inte visas och därmed inte 18

får rådet att delta i bruksprovet. Det är positivt att det också finns möjlighet att kvalificera sin hingst till avel genom goda tävlingsmeriter men det bör i så fall röra sig om exceptionellt goda meriter. Under senare år har antalet hingstar äldre än 5 år prövats och godkänts för avel med hänvisning till tidigare utförda bruksprov eller tävlingsmeriter i utlandet. Det kan starkt ifrågasättas om kvaliteten på många av dessa hingstar är tillräcklig jämfört med vad som krävs från svenska bruksprov för avelsgodkännande. Teoretiskt sett finns ytterligare ett urvalstillfälle, men som hittills utnyttjats relativt lite, och det är att gallra ut hingstar med dålig förärvning. De hingstar som på det sättet får sänkt avelsvärdeklass används i ganska liten utsträckning. Framöver begränsas möjligheten för avkommor ( tillverkade och födda efter det att hingstens avelsvärdeklass sänkts) till sådana hingstar att delta i ASVH:s olika bedömningar och evenemang. Man kan också tänka sig att styra hingstutnyttjandet mer för att kunna effektivisera avelsarbetet. Man kan stimulera stoägarna att välja unga, icke avkommeprövade hingstar mycket de två första åren efter godkännande och sedan låta dessa hingstar ha lite färre ston eller inga ston alls och kanske istället ägna sig åt tävling. När hingstarnas avkommor är gamla nog att delta i 3-årstest och Kvalitetsbedömning får vi en tydlig fingervisning om hingstens nedärvningsförmåga. Man kan i samband med detta göra en bra, genomtänkt och tydlig förärvningsbeskrivning som stoägarna kan använda sig av, alternativt att gallra ut hingsten. Förärvningsbeskrivningen är tydlig med till vilka ston hingsten passar samt inriktningen på aveln; hoppning dressyr eller fälttävlan. 1. Minst 50 hingstar bör genomgå bruksprov varje år. 2. 20-30 % av prövade hingstar väljs till avel. 3. Över åren tillse att en tillräcklig rekrytering sker av hingstar som lämpar sig för framtida avel av såväl hopp- som dressyr- och fälttävlanshästar. 4. Urvalet av s.k. prestationshingstar, 6 år och äldre, ska skärpas från 2007 och vara minst lika strängt som för de yngre hingstarna. 5. Efter avkommeprövning bör endast hingstar kvarstå i aveln som visat att de på något väsentligt sätt kan föra aveln framåt. Av den schematiska figuren över föreslagen avelsplan framgår tänkta antal hingstar i olika led (figur 5). 10.1.1 Hingstar från Sverige Med de avelsframsteg som uppnåtts i vårt land under de senaste 15 åren är det angeläget att de bästa av våra hingstar verkligen blir föremål för prövning och avelsurval. Det gäller för både hoppning och dressyr. En svårighet är att många uppfödare bara har 1-2 ston och att man har begränsad eller ingen erfarenhet av att föda upp unghingstar. 19

De regionala avelsföreningarna bör sträva efter att inom sina områden finna uppfödare som kan ta emot lovande hingstföl och unghingstar för gemensamhetsuppfödning och betesgång för visning vid rådgivande bedömning. 10.1.2 Importerade hingstar Det finns en mycket stor marknad av hingstar i Europa, främst i Tyskland. Alla länder och avelsförbund har olika kriterier för godkännande för sin egen stambok. Ett godkänt bruksprov i ett land behöver inte innebära att det uppfyller ett annat lands krav. I Tyskland har t.ex. endast de sämsta ca 15 % av hingstarna enligt den tyska författningen kasserats. Sedan kan enskilda avelsförbund ha ställt högre krav för sin stambok. De största avelsförbunden i Europa med ett avelsmaterial som är intressant för oss finns i Tyskland, Holland, Frankrike, Belgien och Danmark. Det är därför viktigt att vi ständigt har spaning på dessa populationer i syfte att välja en del av det bästa för import till vårt land. Vid val av äldre hingstar, 7-8 år och däröver, är det särskilt angeläget att undersöka hur avkommorna blivit och fruktsamheten varit. Allra helst bör hingstarna importeras som yngre och genomföra våra egna bruksprov. Dispens från dessa har hittills givits om hingstarna hört till de 10 % bästa vid sina i utlandet gjorda prov. Nivån har bestämts utifrån den variation som kan förekomma i utländska prov och att de oftast utförs vid yngre ålder än de svenska samt att i de svenska proven godkänns de ca 10 % bästa årligen för vardera dressyr och hoppning. Möjlighet till bindande förhandsbesked om avelsgodkännande kan ges om AVN, på importörens bekostnad, ges möjlighet till full besiktning av hingsten före import. I den mån hingstar importeras efter 5 års ålder, och är avelsvärderade i Europa, ska fr.o.m. 2007 samma krav ställas på de importerade hingstarna som på de svenska i samma ålder, oavsett om de importeras levande eller om endast deras sperma importeras. 10.1.3 Importerad sperma Ett allt vanligare sätt att tillgodogöra sig det bästa av Europas avelsmaterial är att importera färsk eller fryst sperma efter högklassiga hingstar som själva knappast är till salu. Utförlig information finns som regel om bruksprovs- och tävlingsresultat medan det oftast saknas information om fruktsamhet och röntgenresultat avseende osteochondros. De senare går ibland att få fram, men överlag är informationen sämre om exteriör och sundhetsegenskaper än för i Sverige prövade hingstar. Mot bakgrund av den ökande importen av hingstar och sperma ska samma krav på hingstar ställas för avelsvärdering och urval oavsett om de är uppstallade i Sverige eller ej. Det innebär att besiktning bör ske av samtliga hingstar som ska användas i Svensk Varmblodsavel fr.o.m. 2008, utom ifråga om äldre hingstar med fullständig och tillförlitlig avkommeundersökning med höga avelsvärden. 20