Kvinnodröm Distributionstitel Confesión de pecadores Dreams Frauenträume Journey into Autumn Kadın düşleri Kvindedrømme Kvinnedrøm Marzenia kobiet Naiste unelmad Naisten unelmia Női álmok Rêve de femmes San žene Sapnai Sny žen Sogni di donna Sonhos de mulheres Sueños Sueños de mujer Vrouedroom Vrouwendroom Ženskie sny Žinoči sni Женские сны Жіночі сни Produktionsuppgifter: Produktionsbolag AB Sandrew-Produktion, Stockholm Distributör i Sverige (35 mm) AB Sandrew-Bauman Film, Stockholm (1955) Distributör i Sverige (DVD) Sandrew Metronome Distribution Sverige AB, Stockholm (2008) Laboratorium AB Film-Labor, Stockholm Regi Manus Produktionschef Rune Waldekranz Foto Hilding Bladh Musik - Arkitekt Gittan Gustafsson Klippning Carl-Olov Skeppstedt Ljudtekniker Olle Jakobsson Regiassistent Hans Abramson Scripta Katherina Faragó
Inspelningsledare B-foto Passare Rekvisita Smink B-ljud Lars-Owe Carlberg Bertil Wiktorsson Gunnar Jónsson Keddy Jansson Sven Björling Sture Höglund Gösta Björck Bildformat: Normalbild (1,37:1) Färgsystem: Svartvit Ljudsystem: Optisk mono Originallängd i minuter: 87 Censur: 086.261 Datum: 1955-05-28 Åldersgräns: Tillåten från 15 år Längd: 2385 meter Kommentar: Aktlängder: 500-480-500-475-430 = 2385 meter - 87 minuter. Antal kopior: 15 kopior (1955), 1 engelsktextad kopia (1963). Dvd-release 2008-06-04 Sverige 83 minuter Sverigepremiär 1955-08-22 Grand Stockholm Sverige 87 minuter TV-visning 1970-02-03 TV2 Sverige 83 minuter 2000-11-23 SVT1 Sverige 83 minuter 2003-07-13 SVT2 Sverige 83 minuter 2004-06-07 SVT1 Sverige 83 minuter 2011-08-02 SVT1 Sverige 2013-07-01 SVT1 Sverige 2015-01-26 SVT1 Sverige Urpremiär 1955-08-22 Grand Stockholm Sverige 87 minuter Annan visning 1961 Polen Rollista: Eva Dahlbeck Susanne Frank, föreståndarinna för Modefoto i Stockholm Harriet Andersson Doris, fotomodell Gunnar Björnstrand Otto Sönderby, konsul Ulf Palme Henrik Lobelius, disponent Inga Landgré Marta Lobelius, Henriks fru Benkt-Åke Benktsson direktör Magnus Sven Lindberg Palle Palt, Doris fästman, student Kerstin Hedeby-Pawlo Marianne, Ottos dotter - Ej krediterade: Naima Wifstrand fru Arén, ägarinna till modebutiken Maison Arén
Renée Björling Maria Berger, professorska Ludde Gentzel Ferdinad Sundström, modefotograf i Göteborg Git Gay medhjälpare i modebutiken Gunhild Kjellqvist medhjälpare i modebutiken Axel Düberg fotograf i Modefotos ateljé Marianne Nielsen Fanny, medhjälpare i Modefotos ateljé Jessie Flaws sminkös i Modefotos ateljé Bengt Schött klädkonstnär i Modefotos ateljé Viola Sundberg fotomodell i sminklogen Tord Stål herr Barse, juvelerare Carl-Gustaf Lindstedt hotellportiern Richard Mattsson mannen på Liseberg Per-Erik Åström chaufför Inga Gill expedit på konditoriet Maud Hyttenberg Sundströms medhjälpare Curt Kärrby Sundströms fotograf Folke Åström Sundströms medhjälpare Asta Beckman servitris på andra konditoriet Ninni Arpe Margaretha Bergström Elsa Hofgren Millan Lyxell Inga Rosqvist Greta Stave Ella Welander Gerd Widestedt man med pudel i hotellkorridoren - Bortklippta i den slutliga filmen: Siv Ericks Katja Gösta Prüzelius herre på tåget Sigvard Törnqvist herre på tåget Gertie Fagstad servitris på serveringen på Liseberg Musik: Music in the Night Kommentar: Även instrumental (grammofonskiva CBL 35 A). Lenas tema Kommentar: Instrumental (ur filmen "Flicka utan namn" 1954). Charlie boogie Kommentar: Grammofonskiva Sonora 527 (1941). Too Late for Tears Kommentar: Instrumental (grammofonskiva CBL 41 A). Svensk filmografi
Modefotografering pågår under ledning av Susanne Frank. Modellen Doris poserar. Det är många människor i ateljén, däribland den fete direktör Magnus som dricker grogg. Ingen säger något men stämningen tycks irriterad. Direktör Magnus trummar med fingrarna. Susanne går in i mörkrummet där hon får vara i fred. Hon tänder en cigarrett. Samtidigt hör Doris någon skvallra om Susanne och den gifte älskare hon haft i Göteborg. Honom tycks hon inte kunna glömma. Susanne kommer ut till Doris och meddelar att det blir fotografering i Göteborg. Doris har ett häftigt gräl med sin fästman, Palle. Han vill få henne att avstå från Göteborgsresan. Han har just tenterat och vill fira. Men hon säger att hon måste resa. På nattåget till Göteborg plågas Susanne av oroliga känslor. Ena ögonblicket fantiserar hon om självmord, nästa vill hon skrika ut sin längtan efter den älskade. Susanne och Doris tar in på hotell i Göteborg. Susanne har tagit sig ut till ett villaområde. Hon rör sig skyggt. Hon tittar mot en bestämd villa. Ut ur den kommer en kvinna med en liten pojke. Kvinnan stannar upp och tittar sig omkring. Från ett konditori ringer Susanne upp disponent Henrik Lobelius på hans kontor. Hon vill träffa honom, men han vill inte träffa henne. Sedan ändrar han sig. Han lovar komma till hotellet kl 6. Doris tittar på kläder och smycken i skyltfönster. En välklädd, äldre herre inleder ett samtal med henne. Han skulle vilja klä upp och smycka henne, och på en liten stund har han lyckats prata bort all hennes tvekan. De besöker eleganta butiker, och tiden rinner iväg. Plötsligt kommer hon ihåg att hon har en tid att passa. Doris kommer en timma för sent till Götaplatsen, där fotograferingen skulle äga rum. Den väntande Susanne är ursinnig. Nu behövs en dag till i Göteborg. Men fotograferingen tänker hon genomföra utan Doris. Doris gråter. Hennes välgörare ger tröst genom att bjuda först på konditori och sedan på Liseberg. De åker bland annat berg- och dalbana och tar sedan en taxi hem till honom. Först nu presenterar de sig för varandra. Han heter Otto. Hon tänker kalla honom för farbror, säger hon. Han berättar om sin hustru som befinner sig på sinnessjukhus sedan 23 år. Han har också en dotter, men hon bor här mycket sällan. Otto bjuder på champagne, när Doris klätt sig i den nyinköpta elegansen. Hon är smått berusad och upprymd, då det ringer på dörren. Otto går för att öppna. Det är hans dotter, Marianne. Hon vill ha pengar. Hon uppträder hatiskt och berättar att hon förebereder en process för att komma över den egendom som egentligen redan är hennes. Otto känner sig pressad och skriver ut en check. Doris iakttar uppgörelsen från ett annat rum. Marianne upptäcker Doris och utropar skadeglatt: Far har skaffat en hobby -- ett luder! Sedan Marianne gått, är Otto mörk till sinnes. Han ber Doris försvinna. Hon lämnar kvar alla "presenterna", när hon går. Susanne tar emot Henrik på sitt hotellrum. Roligt att se dig en gång till i livet, säger han. Det är sju månader sedan sist, påminner hon. Han säger att han känner sig trött -- och att han troligen kommer att vara ruinerad om ett halvår. Båda säger att tiden, då de inte träffats, varit svår. Vi ska inte träffas mer, säger han och gör sig klar att gå. Då ringer telefonen. Susanne lyfter luren men får inget svar på sitt anrop. Sedan smeker han hennes ansikte, och de kysser varandra. De ligger i sängen och pratar. Han ska resa till Oslo snart. Kan hon komma dit? Hon kan inte, men hon kommer, säger hon. Och hon gläds redan. Telefonen ringer igen. Det är Henriks fru, Marta. Hon ringer från hotellreceptionen. Hon tänker komma upp och tala med dem. Det är Marta som har initiativet vid samtalet på hotellrummet. Susanne visar sig först stolt men blir alltmer illa berörd. Henrik tiger mest. Marta bekräftar att det var hon som ringde också för en timma sedan. Henrik skulle ha skilt sig, om han verkligen älskade Susanne, säger Marta. Han är bunden vid sin familj, och då framför allt vid barnen. Dessutom är det sant att han är ruinerad. Men hon, Marta, har sina pengar kvar. Marta lämnar hotellrummet. Henrik säger att han skäms. Vi ska inte ses mer, säger Susanne. Sedan går han också. Susanne gråter i sin ensamhet. Det knackar på dörren. Kom in, säger hon. Min älskade, du kom tillbaka! Jag glömde portföljen, säger Henrik. Doris tittar in till Susanne som helst vill vara i fred. Men Doris behöver tröst och tränger sig på, och Susanne tröstar. Vi åker till Stockholm i kväll, föreslår hon. Och så fortsätter vi som om inget hade hänt. Susanne och Doris är tillbaka i fotoateljén i Stockholm. Palle kommer på besök. Han och
Doris återförenas. De kelar och pussas. Susanne har fått ett brev från Henrik. Han föreslår att de trots allt ska mötas i Oslo. Hon river sönder brevet. Doris kommer fram till Susanne och säger: Är inte allting underbart, så säg!