Fiske / Statistiska centralbyrån. Stockholm : Statistiska centralbyrån, 1916-[1971]. - (Sveriges officiella statistik). Täckningsår: 1914-1969.

INLEDNING TILL Fiske / Statistiska centralbyrån. Stockholm : Statistiska centralbyrån, 1916-[1971]. - (Sveriges officiella statistik). Täckningsår: 1914-1969. 1914-1934 med innehållsförteckning och sammanfattning på franska. - 1935-1949 även med fransk parallelltitel: Pêche en... - 1950-1993 med innehållsförteckning, sammanfattning samt parallelltitel på engelska: Fishing in, från 1951 och framåt: Fisheries. Efterföljare: Fiskestatistisk årsbok / Statistiska centralbyrån. Stockholm : Statistiska centralbyrån,1972-1982. - (Sveriges officiella statistik). Täckningsår: 1971-1982. Översiktspublikationer: Fiskestatistik 1913-1987 : 75 år vid SCB. - Ingår i: Fiske 1987 en översikt. - Stockholm : Statistiska centralbyrån, 1988. - (Sveriges officiella statistik). - (Statistiska meddelanden J 55 SM 8801). Fiske. År 1921. (Sveriges officiella statistik). Digitaliserad av Statistiska centralbyrån (SCB) 2012. urn:nbn:se:scb-fisk-1921

SVERIGES OFFICIELLA STATISTIK JORDBRUK MED BINÄRINGAR FISKE ÅR 1921 AV KUNGL. STATISTISKA CENTRALBYRÅN STOCKHOLM 1923 KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER 231023

Innehållsförteckning. Text. Sid. Inledning 1 I. Saltsjöfisket 3 Fiskare, redskap och båtar 3 Fångstens mängd och värde 5 Sill- och strömmingsfisket 8 De särskilda fiskena i Göteborgs och Bohus samt Hallands län 11 II. Sötvattensfisket 19 Fiskare, redskap och båtar 19 Fångstens mängd och värde 20 Fasta laxfisken 23 Fiskdammshushållningen 24 III. Sammanfattning 24 Tabeller. Tab. 1. Fiskare, redskap och båtar vid saltsjöfisket, länsvis, år 1921 29 Tab. 2. Saltsjöfiskets avkastning, länsvis, år 1921. Fångstens mängd 30 Tab. 3. Saltsjöfiskets avkastning, länsvis, år 1921. Fångstens värde i kronor 32 Tab. 4. Saltsjöfiskets avkastning, fördelad på olika fångstområden, mängd och värde år 1921 34 Tab. 5. Saltsjöfiskets avkastning i Blekinge, Kristianstads och Malmöhus län under varje månad år 1921 35 Tab. 6. Sill- och strömmingsfisket utom Hallands samt Göteborgs och Bohus län 36 Tab. 7. Antal fiskare, värdet av redskap och båtar samt fiskets avkastning vid vissa större fiskelägen år 1921 38 Tab. 8. Fiskare, redskap och båtar vid sötvattensfisket, länsvis, år 1921 45 Tab. 9. Sötvattensfiskets avkastning, länsvis, år 1921. Fångstens mängd 46 Tab. 10. Sötvattensfiskets avkastning, länsvis, år 1921. Fångstens värde 48 Tab. 11. Antal fiskare, värdet av redskap och båtar samt fiskets avkastning i vissa större insjöar och älvar år 1921 50 Tab. 12. Fisket vid vissa mera betydande (fasta) lax-, laxörings- och sikfisken år 1921 55 Tab. 13. Fiskdammshushållningen år 1921 57 Bilaga, förteckning över i berättelsen förekommande fiskar och skaldjur med deras latinska namn 59 +1-231023 Fiske 1921.

IV Table des matières. Texte. Pages. Introduction 1 I. La pêche en eau salée 3 Pêcheurs, engins et bateaux 3 Quantité et valeur du produit de la pêche 5 La pêche du hareng et du hareng baltique 8 Pêches spéciales dans les départements de Gothembourg et Bohus et de Halland 11 II. La pêche en eau douce 19 Pêcheurs, engins et bateaux 19 Quantité et valeur du produit de la pêche 20 Pêches de saumon permanentes 23 L'exploitation des étangs 24 III. Vue d'ensemble 24 Tableaux. Tabl. 1. Pêcheurs, engins et bateaux dans la pêche en eau salée, par départements, en 1921 29 Col. 1: Départements. Col. 2: Nombre des pêcheurs de profession. Col. 3: Nombre des personnes avec la pêche comme métier accessoire. Col. 4 7: Nombre des engins: eol. 4: seines; col. 5: filets: co!. 6: nasses; col. 7: autres engins. Col. 8: Valeur des engins. Col. 9, 11, 13 et 15: Nombre des bateaux de pêcle. Col. 10, 12, 14 et 16: Valeur des bateaux; col. 9 10: bateaux pontés à moteur; col. 11 12: bateaux pontés sans moteur; col. 13 14: bateaux non pontés à moteur; col. 15 16: bateaux non pontés sans moteur. Col. 17: Valeur totale des engins et bateaux. Tabl. 2. Rendement de la pêche en eau salée, par départements, en 1921. Quantité 30 Ligne 1: Harengs et harengs baltiques. Ligne 2: Anchois. Ligne 3: Mornes. Ligne 4: Aigrefins. Ligne 5: Merlans. Ligne 6: Colins. Ligne 7: Lottes longues. Ligne 8: lîrosmins. Ligne 9: Merlus ordinaires. Ligne 10: Plies. Ligne 11: Flets. Ligne 12: Plies cynoglosses. Ligne 13: Turbots. Ligne 14: Barbues. Ligne 15: Soles. Ligne 16: Flétans. Ligne 17: Orphies. Ligne 18: Maquereaux. Ligne 19: Lompes. Ligne 20: Autres cycloptères. Ligne 21: Saumons. Ligne 22: Truites saumonées. Ligne 23: Ombres de rivière. Ligne 24: Lavarets. Ligne 25: Corégones blancs. Ligne 26: Anguilles. Ligne 27: Perclies. Ligne 28: Brochets. Ligne 29: Lottes. Ligne 30: Brèmes. Liene 31: Gardons. Ligne 32: Ides. Ligne 33: Raies. Ligne 34: Autres poissons. Ligne 35: Total des poissons. Ligne 36: Ecrevisses de mer. Ligne 37: Crevettes boréaux. Ligne 38: Crevettes ordinaires. Ligne 39: Crabes. Ligne 40: Homards. Ligne 41: Huîtres. Tabl. 3. Rendement de la pêche en eau salée, par départements, en 1921. Valeur en couronnes 32 Ligne 1: Harengs et harengs baltiques. Ligne 2: Anchois. Ligne 3: Morues. Ligue 4: Aigrefins. Ligne 5: Merlans. Ligne 6: Colins. Ligne 7: Lottes longues. Ligne 8: lirosmins. Ligne 9: Merlus ordinaires. Ligue 10: Plies. Ligne 11: Flots. Ligne 12: Plies cynoglosses. Ligne 13: Turbots. Ligne 14: Barbues. Ligne 15: Soles. Ligne 16: Flétans. Ligne 17: Orphies. Ligne 18: Maquereaux. Ligne 19: Lompes Ligne 20: Autres c\eloptères. Ligne 21: Saunions. Ligne 22: Truites saumonée-. Ligne 23: Ombres de rivière. Ligne 24: Lavarets. Ligne 25: Corégones blancs. Ligne 26: Anguilles. Ligne 27: Perches. Ligne 28: Brochets. Ligne 29: Lotte-. Ligne 30: Brèmes. Ligne 31: Gardons. Ligne 32: Ides. Ligne 33: Haies. Ligne 34: Antres poissons. Ligne 35: Valeur totale des poissons. Ligne 36: Ecrevisses de mer. Ligne 37: Crevettes boréaux. Ligne 38: Crevettes ordinaires. Ligne 39: Crabes. Ligne 40: Homards. Ligne 41: Huîtres.

Pages. Tabl. 4. Rendement de la pêche en eau salée, partagé en pêcheries, en 1921 34 Col. 1: Poissons et crustacés; col. 2 7: Quantité; col. 8 13: Valeur. Tabl. 5. Rendement de la pêche en eau salée dans les départements de Blekinge, de Kristianstad et de Malmöhus pour chaque mois en 1921 35 Ligne 1: Harengs et Harengs baltiques. Ligne 2: Mornes. Ligne 3: Aigrelins. Ligne 4: Merlans. Ligne 5: Plies. Ligne 6: Flets. Ligne 7: Tnrhots. Ligne 8: Barbues. Ligne 9: Soles. Ligne 10: Orphies. Ligne 11: Maquereaux. Ligne 12: Lompes. Ligne 13: Antres cycloptères. Ligne 14: Saumons. Ligne 15: Truites saumonées. Ligne 16: Lavtrets. Ligne 17: Anguilles. Ligne 18: Perches. Ligne 19: Brochets. Ligne 20: Lottes. Ligne 21: Gardons. Ligne 22: Ides. Ligne 23: Autres Poissons. Ligne 24: Total des poissons. Ligne 25: Crevettes ordinaires. Ligne 26: Crabes. Ligne 27 : Homards. Ligne 28 : Valeur totale de la pèche. Tabl. 6. Pêche du hareng et du hareng baltique sauf les départements de Halland et de Gothembourg et Bohus en 1921 36 Col. 1: Départements. Col. 2: Nombre des pécheurs de profession. Col. 3: Nombre des personnes avec la pèche comme métier accessoire. Col. 4, 6 et 8: Nombre des engins. Col. 5, 7 et 9: Valeur des engins; col. 4 5: seines; col. 6 7: filets; col. 8 9: nasses et lignes de fond. Col. 10, 11, 13 et. 14: Nombre des bateaux. Col. 12 et 15: Valeur des bateaux: col. 10 12: bateaux à moteur; col. 13 15: bateanx sans moteur: col. 10 et 13: bateaux pontés; col. 11 et 14: bateaux non pontés. Col. 16, 18, 20 et 22: Quantité du produit brut. Col. 17, 19, 21, 23 et 24: Valeur du produit brut: col. 16 17: harengs et harengs baltiques vendus frais; col. 1S 19: harengs et harengs baltiques vendus salés; col. 20 21: vente de harengs et harengs baltiques préparés autrement; col. 22 23: harengs et harengs baltiques employés pour les besoins des pêcheurs; col. 24: total en couronnes. Tabl. 7. Pêcheurs, valeur des engins et des bateaux et rendement de la pêche dans certaines grandes pêcheries en 1921 38 Col. 1: Départements et pêcheries. Col. 2: Nombre des pêcheurs de profession. Col. 3: Nombre des personnes avec la pêche comme métier accessoire. Col. 4: Valeur des engins. Col. 5: Valenr des bateaux. Col. 6 7: Valeur totale de la pêche: col. 6: en 1921; col. 7: en 1920. Tabl. 8. Pêcheurs, engins et bateaux dans la pêche en eau douce, par départements, en 1921 45 Col. 1: Départements. Col. 2: Nombre des pêcheurs de profession. Col. 3: Nombre des personnes avec la pèche comme métier accessoire. Col. 4 7: Nombre des engins: col. 4: seines; col. 5: filets; col. 6: nasses; col. 7: autres engins. Col. 8: Valeur totale des engins. Col. 9 et 11 : Nombre des bateaux. Col. 10 et 12: Valeur des bateaux; col. 9 10: bateaux à moteur; col. 11 12: bateaux sans moteur. Col. 13: Valeur totale des engins et bateaux. Tabl. 9. Rendement de la pêche en eau douce, par départements, en 1921. Quantité 46 Col. 1: Départements. Col. 2: Brochets. Col. 3: Perches. Col. 4: Sandres. Col. 5: Brèmes. Col. 6: Gardons. Col. 7: Ides. Col. 8: Corassins. Col. 9: Tanches. Col. 10: Lavarets. Col. 11: Corégoncs blancs. Col. 12: Ombres de rivière. Col. 13: Saumons. Col. 14: Truites saumonées. Col. 15: Ombres-chevalier (Saumons alpins). Col. 16: Eperlans. Col. 17: Lottes. Col. 18: Anguilles. Col. l9: Aspes. Col. 20: Lamproies de rivière. Col. 21: Rotengles. Col. 22: Autres poissons ou poissons non spécifiés. Col. 23: Total des poissons. Col. 24: Ecrevisses. Tabl. 10. Rendement de la pêche en eau douce, par départements, en 1921. Valeur 48 Col. 1: Départements. Col. 2: Brochets. Col. 3: Perches. Col. 4: Sandres. Col. 5: Brèmes. Col. 6: Gardons. Col. 7: Ides. Col. 8: Carassins. Col. 9: Tanches. Col. 10: Lavarets. Col. 11: Corégones blancs. Col. 12: Ombres de rivière. Col. 13: Saumons. Col. 14: Truites saumonées. Col. 15: Ombres-chevalier (Saumons alpins). Col. 16: Eperlans. Col. 17: Lottes. Col. 18: Anguilles. Col. 19: Aspe;. Col. 20: Lamproies de rivivére. Col. 21: Rotengles. Col. 22: Autres poissons ou poissons non spécifiés. Col. 23: Ecrevisses. Col. 24: Valeur totale. Tabl. 11. Nombre des pêcheurs, valeur des engins et des bateaux et rendement de la pêche dans certains lacs ou cours d'eau, en 1921 50 Col. 1: Départements, lacs et cours d'eau. Col. 2: Snperlicie. Col. 3: Nombre des pêcheurs de profession. Col. 4: Nombre des personnes avec la pèche comme métier accessoire. Col. 5: Valeur des engins. Col. 6: Valeur des bateaux. Col. 7 8: Quantité totale: col. 7: pèches: col. 8: ecrevisses. Col. 9: Voleur totale du produit de la pèche. V

VI Pages. Tabl. 12. La pêche dans certaines pêcheries importantes (permanentes) de saumons, de truites saumonées et de lavarets, en 1921 55 Col. 1: Département et cours d'eau. Col. ~: Nombre des pêcheurs de profession. Col. 3: Nombre des personnes avec la pèche comme métier accessoire. Col. 4: Valeur des engins et des constructions de pèche. Col. 5 11: Produit de la pêche: col. 5 7: saumons; col. 8 9: truites saumonées; col. 10 11: autres poissons; col. f>: nombre; col. 6, 8 et 10: poids (kilogr.); col. 7. 9 et 11: valeur (cour.). Tabl. 13 L'exploitation des étangs en 1921 57 Col. 1: Départements et communes. Col. 2: Nombre des étants. Col. iî: Superficie des étaugs. Col. 4 9: rendement: col. 4, 6; poids (kilogr.); col. 5, 7,8: valeur (corn-.); col. 9: valeur totale (cour.). Appendice, specification des poissons et des crustacés et leurs noms en latin 59

Résumé de la statistique sur la pêche en 1921. Par un décret royal du 28 novembre 1912, le Bureau central de statistique et la Direction de l'agriculture ont été chargés de préparer d'un commun accord des instructions sur la manière de relever les données statistique sur la pêche et d'établir les formules à employer à cet effet ainsi que de fixer l'époque où elles doivent être remises. Les relevés doivent être envoyés au Bureau central de statistique qui doit les utiliser et les publier comme il convient. En conséquence, le Bureau central a t'ait établir la statistique sur la pêche pour l'année 1913, statistique qui se trouve publiée dans le rapport annuel de la Direction de l'agriculture. Cependant, ce n'est qu'en 1914 que la nouvelle organisation fut achevée lorsque les deux services mentionnés ci-dessus eurent élaboré des formules spéciales pouvant être employées dans tout le pays. En 1921, il y a eu en tout 85 011 pêcheurs ayant pris part à la pêche, parmi lesquels 15 079 étaient les pêcheurs de profession. La valeur des engins et des bateaux employés pour la pêche était de 51437 489 couronnes. La répartition des pêcheurs, des engins et des bateaux entre les différentes catégories ressort du tableau suivant. La quantité et la valeur de la pèche ressortent du tableau suivant qui au point de vue de la pêche en eau salée montre une réduction très considérable.

VIII RÉSUMÉ DE LA STATISTIQUE SUR LA PÊCHE EN 1921. La pêche eu eau salée est par conséquent d'une importance bien supérieure que celle de la pêche en eau douce. L'espèce de poisson la plus importante, c'est le hareng et Je hareng baltique Ostrommings). Une chose caractéristique c'est la grande quantité de poissons en eau douce dont se compose le produit de la pêche en eau salée, ce qui dépend de la grande différence de la salure se montant dans le Skagerack à 30 32 /oo, dans la mer Baltique par contre à 5 8 /oo, dans le golfe de Bothnie à 3 5 / 00 et qui dans les archipels est encore moindre. Total du rendement des 30 espèces de poissons et de crustacés les plus importants (cour.). Une très grande partie du rendement de la pêche en eau salée provient du département de Gothembourg et Bonus. Le produit des pêches de ce département pendant les deux dernières années ressort du tableau suivant.

TILL KONUNGEN. Statistiska centralbyrån får härmed i underdånighet överlämna sin redogörelse för fisket i huvudsak under år 1921, men beträffande vadsillfisket och i vissa fall koljebackefisket

2 INLEDNING. från Göteborgs och Bohus samt Hallands län fiskesäsongen 1921 22 (vintern). Beträffande fiskeristatistikens historiska utveckling, dess organisation samt de vid insamlingen av primäruppgifterna använda blanketterna hänvisas till de föregående årens, 1914 1920, fiskeristatistik. Ifråga om sötvattensfisket lämnas i det följande en översikt över är 1921 särskilt undersökta områden. Rörande de årligen undersökta sjöarna hänvisas till 1911 1920 års redogörelser. Stockholms län. Norra distriktet: Lyhundra och Långhundra h:d samt Danderyds sk:g. Södra distriktet: Sollentuna h:d. Uppsala län. 3:e distriktet, omfattande Olands h:d. Södermanlands län. l:a distriktet: Helgona, Lids, Ludgo, Ripsa, Runtuna, Råby-Rönö, Spelviks, Svärta, Sättersta och Tystberga s:r. 2:a distriktet: Blacksta, Husby-Oppunda, Vadsbro, Vrena och Hälla s:r samt Viksjön i Lerbo s:n. 3:e distriktet : Västerrekarne h:d. Östergötlands län. l:a distriktet: Ringarums s:n. 2:a distriktet: Alemmings h:d.. >:e distriktet: Grebo, Värna och Åtvids s:r i Bankekinds h:d. 4:e distriktet: Oppeby, Hycklinge och Horns s:r i Kinda h:d. 5:e distriktet: Göstrings h:d. 6:e distriktet: Bobergs h:d. 7:e distriktet: Vånga s:n i Finspånga läns h:d. Jönköpings län. 2:a distriktet, omfattande Norra Vedbo, Södra Vedbo och östra h:d. Kronobergs län. Sydöstra distriktet: Arasjön, Stora och Lilla Hensjön samt Sandsjön. Nordöstra distriktet: Lamen, Lången och Allgunnen. Sydvästra distriktet: Kalvsjön, örsjön, Vitasjön, Väglasjön, Römningen, Hängasjön, Käskhultsjön, Ensjön, Tuvesjön och Helgeån. Nordvästra distriktet: Stråken, Fiolen, Förhultsjön, Abodasjön och Yasjön. Kalmar läns norra hushållningssällskaps område; Västra delen av Södra Tjusts h:d. Kalmar läns södra hushållningssällskaps område. 2:a distriktet, omfattande området från och med Ljungbyån till och med Alsteråns huvudgren med Hinsjön jämte de övriga sjöar, ån genomlöper. Blekinge län. 3:e distriktet: Ronneby stad och s:n, Listerby, Backaryds, Bräkne- Hoby och Öljehults s:r. Kristianstads län. Farlången, Rolstorpsjön, Vesslarpsjön, Gårdsjön, Skäravattnet, Grönhultsjön, Gisslabodasjön, Ubbasjön, Abborrasjön, Smedjesjöarna, Strömsjön och Skräboån. I Malmöhus och Hallands län undersöktes alla vatten av större betydelse. Göteborgs och Bohus län. Stora Kålsjön, öjesjö, Stora Sturven, Gröen, Yxsjön, Finnsjön, Rådasjön, Stensjön, Tulebosjön, Hårsjön och Mölndalsån. I Älvsborgs läns södra hushållningssällskaps område undersöktes alla sjöar av större betydelse. Älvsborgs läns norra hushållningssällskaps område. o:e distriktet: Valbo och Nordals h:d. Skaraborgs län. iled undantag för Vänern och Vättern med tillflöden lämnades uppgifter endast från Ymsen. Värmlands län. 4:e distriktet: Vase s:n. <">:e distriktet: Nysunds s:n. 6:e distriktet: Holmedals, Karlanda och Västra Fågelviks s:r. 7:e distriktet: Gillberga s:n. S:e distriktet: Arvika, Mangskogs, Brunskogs, Boda, Gunnarskogs och Bogens s:r. 9:e distriktet: Kils h:d (utom Frykerud s:n) samt Emtån, Norsälven, Granbäcksån, Rottna älv och Ransbyälven. 10:e distriktet: Lidsjön, Sången, Busken, Gällsjön, Sirsjön, Elgsjön (del), Stora och Lilla Örsjön, Bosjön samt Stora och Lilla Havsjön. 11 :e distriktet: Brattfors och Nordmarks s:r.

SALTSJÖFISKET; FISKARE, REDSKAP OCH BÅTAR. 3 Örebro län. Karlskoga h:d samt Salbosjön, Fåsjön och Väringen. Västmanlands län. Åkerbo och Snevringe h:d. Kopparbergs län. 3:e distriktet, omfattande Säters, Silvbergs, Stora Skedvi, Gustavs, Stora Tuna, Torsångs och Aspeboda s:r. Gävleborgs län. Alfta, Voxna, Ovanåkers, Arbrå, Undersviks och Järvsö s:r, Mattsmyra, öjungs och Nianfors kap. samt Fängsjön, S. Dellen, Skäråssjön och Armsjön (länsdel). Västernorrlands län. 3:e distriktet, omfattande Tynderö, Hässjö, Ljustorps, Indals, Holms och Indalslidens s:r samt Mellansjön, öjesjön och Kyrksjön i Haverö s:n. Jämtlands län. 5:e distriktet, omfattande överhogdals, Ytterhogdals, Älvros, Lillhärdals, Linsälls, Svegs, Hede, Tännäs, Storsjö och Vemdalens s:r samt Holmsjön (länsdel). Västerbottens län. 3:e distriktet, omfattande Stensele och Tärna s:r. Norrbottens län. 2:a distriktet, omfattande Nederluleå, överluleå, Edefors och Jokkmokks s:r. Vad angår de till centralbyrån inkomna primäruppgifterna förefinnas emellertid i många fall stora brister. Beträffande havsfisket, för vilket årliga uppgifter lämnas, utgöra dock de föregående årens uppgifter ett ganska gott jämförelsematerial. Detsamma gäller fisket i de sjöar och rinnande vatten, som årligen undersökas, och även övriga allteftersom de ånyo bliva undersökta. I allmänhet hava de uppgjorda planerna följts vid undersökningen. Trots upprepade påminnelser saknas dock några uppgifter, som bort inkomma. I sådana fall, då äldre uppgifter funnits att tillgå, har 1921 års fiskeristatistiska material kompletterats med dylika. Vid beräknandet av fångstvärdet hava dock alltid använts 1921 års prisuppgifter för resp. län och fiskslag. Då i vissa fall de periodvis redovisade vattnen ansetts alltför fåtaliga, har centralbyrån med stöd av tillgängliga kartor begärt uppgift även från vissa andra sjöar och särskilt från åarna, vilka, då de vanligen genomlöpa flera distrikt, ofta utelämnas. I många fall har det emellertid av de inkomna svaren framgått, att fisket i dessa vatten varit utan större betydelse. I en särskild bilaga återfinnes en förteckning över alla i berättelsen upptagna fiskar och skaldjur jämte deras latinska namn. Saltsjöfisket. Fiskare, redskap och båtar. År 1921 utövades saltsjöfisket såsom yrke av inalles 13 549 (13 403 föreg. år) personer, varjämte 9 990 (10 053 f. å.) bedrevo detsamma som binäring. Störst var antalet yrkesfiskare i Göteborgs och Bohus län med 5 955 (44-o %)\ därefter kommo Gävleborgs, Malmöhus och Blekinge län. Beträffande de olika länen hade jämfört med föregående år endast mindre förändringar ägt rum i fråga om fiskarnas antal. Jämföras de båda slagen av fiskare sinsemellan, befinnas yrkesfiskarna i stort sett vara jämförelsevis talrikast i västra och sydligaste Sverige samt i södra och mellersta Norrland ävensom i Uppsala län, under det att fisket vid östersjökusten i övrigt i stor utsträckning bedrives såsom binäring. fl 231023. Fiske 1921.

4 SALTSJÖFISKET; FISKARE, REDSKAP OCH BÅTAR. Vid fiskets utövande användes redskap och båtar till ett värde av sammanlagt 42 446 801 kr., därav 19 993 732 kr. för redskap och 22 453 069 kr. för båtar, mot resp. 42 145 272, 20 523 352 och 21 621 920 kr. f. å. Bortsett från Hallands samt Göteborgs och Bohus län uppnå redskapen ett högre totalvärde än båtarna. Att båtarnas totalvärde beträffande hela riket dock är större än redskapens, beror därpå, att i sistnämnda för fisket så viktiga län båtvärdet är så avsevärt mycket större än värdet av redskapen. Orsaken härtill är i synnerhet att söka i talrik förekomst av stora däckade båtar, med eller utan motor. Redskapen upptagas i tab. 1 under rubrikerna notar, nät, ryssjor och annan redskap. Under notar hava även trålar samt olika slag av vadar redovisats; garn hava upptagits under rubriken nät. Till annan redskap räknas fiskredskap av mycket olika slag, såsom hummertinor, backor och långrevar m. m. Enär vid redovisningen av backor och långrevar än dessas antal, än antalet därtill hörande krokar upptagas, bliva uppgifterna om annan redskap föga jämförbara. Vid saltsjöfisket användes år 1921 4 065 notar, däri inräknat trålar (388) och vadar (1190) 1 ), 276 215 nät och garn, 64 629 ryssjor, hommor och övriga bottengarn samt 2 535 020 annan redskap. Någon ökning hade sedan föregående år ägt rum beträffande notar, nät och ryssjor men däremot minskning av annan redskap, vilket senare kan hava sin förklaring i ovannämnda förhållande vid redovisningen. Bortsett från annan redskap äro näten talrikast och notarna fåtaligast i alla län. Vid jämförelse med föregående år beträffande antalet redskap i de olika länen finner man, att med undantag för annan redskap i flertalet fall endast obetydliga skillnader göra sig gällande, vid vilka man till följd av primäruppgifternas ofullständighet icke får lägga allt för stor vikt. Icke heller med avseende på redskapsvärdet för de olika länen iakttages större skillnader mot föregående år med undantag för Västerbottens län, varest en ökning med 16-6 % ägt rum. Fiskebåtarna redovisas under rubrikerna däckade båtar, med och utan motor, samt öppna båtar, med och utan motor. Nedanstående sammanställning visar antalet och värdet av till olika båtslag hörande båtar ävensom den procentiska ökningen eller minskningen inom varje grupp sedan föregående år. Ångbåtarna äro liksom föregående år redovisade som motorbåtar. ') Därav 270 snörpvadar, 424 snnrrevadar och 496 landvadar.

SALTSJÖFISKET; FISKARE, REDSKAP OCH BÅTAR. Av båtarnas sammanlagda värde kom för hela riket G5-3 % på däckade motorbåtar, 5'7 % på övriga däckade båtar, 16s % på öppna motorbåtar oeh 12a % på öppna båtar utan motor, mot resp. 65.6, 4-7, 17 - o och 12'7 %, föregående år. Relativt stor ökning hade inträffat beträffande värdet av däckade båtar utan motor. Endast i Göteborgs och Bohus samt Malmöhus län hava däckade båtar utan motor någon större betydelse. För västkust- och skånelänen samt Södermanlands län äro däckade båtar med motor de viktigaste, för de övriga öppna båtar med eller utan motor. Den ovannämnda värdeökningen av däckade båtar utan motor hade inträffat i Göteborgs och Bohus län, men för övrigt iakttages icke några förändringar av större betydelse med avseende på båtarnas antal och värde i de olika länen. Beträffande totalvärdet av redskap och båtar hade endast vad Västerbottens län vidkommer större förändring ägt rum, nämligen ökning med 19"8 %. I tab. A har verkställts en sammanfattning av uppgifterna rörande redskapens och båtarnas värde för större kuststräckor, vilka bilda jämförelsevis naturliga enheter. Beträffande fördelningen av redskap och båtar på fiskelägen redogöres i tab. 7. Tab. A. Värdet av redskap och båtar år 1921, fördelat på olika kuststräckor. 1 ) 5 Fångstens mängd och värde. Vid beräknandet av fångstmängden vålla de många olika slags mått, som komma till användning, fortfarande stora svårigheter vid evalvering i kilogram. (Jfr Fiske år 1914, sid. 31.) 1) Ostkusten räknas t. o. m. Torhamn i Blekinge län, Sydkusten med Öresund därifrån t. o. m. Kullen i Malmöhus län, Västkusten omfattar den övriga kusten. a) i procent av batvärdet för hela kusten. b) i procent av resp. kuststräckas hela båtvärde.

6 SALTSJÖFISKET; FÅNGSTENS MÄNGD OCH VÄRDE. Enligt tab. 2 fångades år 1921 67 844 012 kg. fisk, 25 640 kg. havskräftor, 119 069 kg. räkor, 29 126 tjog hummer, 9 867 tjog krabbor och 7 897 tjog ostron. Anmärkningsvärd är med avseende på fångstmängden sillens och strömmingens dominerande roll (59-5 % av hela fångstkvantiteten fisk). l>ärefter kommo torsk, makrill, kolja och långa. Egendomligt för det svenska saltvattensfisket är den stora mängd söt- eller bräckvattensfiskar, som ingår i fångsten. Dessa fisksorter äro t. o. m., bortsett från strömmingen, övervägande i hela Bottniska viken samt längs östersjökusten ned till Kalmar län. I Kalmar och, ehuru i mindre grad, i Blekinge län fångas ännu mycket sötvattensfisk; däremot består fångsten i Gottlands län på grund av dess isolerade läge av förutom strömming huvudsakligen torsk och flundra. I Skåne äro sill, torsk, flundra, ål och rödspotta de viktigaste fiskarna, medan sötvattensfisk endast obetydligt fångas. I västkustlänen äro de till torsksläktet hörande fiskslagen (torsk, kolja och vitling), makrill, långa, rödtunga och rödspotta jämte sill de viktigaste. Orsaken till denna egendomliga lokala fördelning är att söka i det gradvisa avtagandet av vattnets salthalt från 30 ä 32 %. i Skagerack och Nordsjön till endast 3 v eller därunder i övre delen av Bottniska viken samt i den inre skärgården vid Östersjön. Tab. 4 visar fördelningen av fiskslagen på olika kaststräckor eller fångstområden, nämligen Ostkusten, räknad söderut till och med Torhamn i Blekinge län, Sydkusten, därifrån till Falsterbo, Öresund, från och med Falsterbo till och med Kullen i Malmöhus län, samt Västkusten, som emellertid efter fångstområdet uppdelas i dels Kattegatt och Skagerack, dels Nordsjön. Fångstsiffrorna för Kattegatt och Skagerack äro emellertid för höga och för Nordsjön för låga, enär snurrevadsfisket på grund av oöverstigliga svårigheter vid uppdelning helt förts till Kattegatt och Skagerack, oaktat det delvis ägt rum i Nordsjön. Skaldjuren, som nästan uteslutande fångades i Kattegatt och Skagerack, hava icke specificerats i tab. 4. Totalfångsten av fisk vid saltsjöfisket var betydligt mindre än föregående är (30-o %). Denna tillbakagång gäller särskilt sill, makrill, torsk, kolja, långa och rödspotta, således flertalet av de allra viktigaste fiskslagen. Fångsten av skarpsill var emellertid mycket större än år 1920. Beträffande de särskilda länen (jfr tab. 2) var fisket mest betydande i Göteborgs och Bohus, Blekinge, Malmöhus, Stockholms och Gävleborgs län. I alla län utom Norrbottens, Västerbottens, Södermanlands och Blekinge hade fångstmängden minskats sedan föregående år och mest i Göteborgs och Bohus län. För de i tab. 2 och 3 specificerade fisksorterna gällde under åren 1920 1921 följande genomsnittspriser 1 ) för riket: 1) De priser som fiskarna erhållit.

SALTSJÖFISKET; FÅNGSTENS MÄNGD OCH VÄRDE. 7 Av ovanstående framgår, att priserna för flertalet fiskar och skaldjur avsevärt sjunkit sedan föregående år. Värdet av hela fångsten hade sedan år 1920 minskats med 31-3 %. i ör flertalet fiskslag hade också minskning ägt rum och av de viktigaste fiskslagen särskilt för sill (47-4 %), torsk, kolja, långa (53-s %), makrill och gädda. Värdeökning hade av de viktigare fiskslagen ägt rum i fråga om skarpsill (42-8 %). Fångstens värde var betydligt mindre än föregående år för alla län utom Södermanlands, som hade någon ökning att uppvisa. Vad beträffar fiskslagens större eller mindre betydelse för olika län märkes, att sill och strömming i ekonomiskt avseende var det viktigaste fiskslaget i alla län utom Norrbottens, där lax, samt Kalmar och Kristianstads län, där ål hade högre fångstvärde. I tab. 7 lämnas uppgifter för större fiskelägen, vilkas betydelse framgår därav, att av hela saltsjöfiskets fångstvärde ej mindre än 9W % kommo på i tab. 7 redovisade fiskelägen. Förekomsten av dessa är emellertid mycket olika inom olika län. För Skåne och Blekinge har nu liksom föregående år en sammanställning gjorts (tab. 5) rörande saltsjöfiskets avkastning under varje månad. De viktigaste fisksorterna äro här sill och strömming, ål, torsk, flundra samt särskilt i Blekinge län därjämte lax, gädda och åtskilliga sötvattensfiskar. Sill fångades med undantag av i februari månad under hela året men mest under månaderna juni september. Ål fångades hela året, dock särskilt under månaderna augusti oktober. Under augusti ägde ålfisket till största delen

8 SILL- OCH STRÖMMINGSFISKET. rum i Blekinge län. Torsk fiskades likaså hela året men företrädesvis under vinterhalvåret. Lax fångades mest under månaderna mars maj och oktober november. Det särskilt i Blekinge förekommande fisket av sötvattensfisk utövades i synnerhet under vårmånaderna. Medelprisen för de viktigaste fiskslagen under de olika månaderna framgå av nedanstående tablå. Sill- och strömmingsfisket redovisas för samtliga län utom Göteborgs och Bohus samt Hallands i tab. (5. Beträffande sillfisket inom de namngivna länen skall redogörelse ej lämnas i detta sammanhang utan först längre fram, se sid. 11 19. Beträffande tiden för fiskets bedrivande inom Skåne och Blekinge hänvisas till sid. 7. I Norrland synes strömmingsfisket på grund av ishinder ligga nere under vintern; i allmänhet började det i maj eller början av juni och fortgick till fram i november. Bästa fisket ägde rum i juni augusti. Likartat var fisket i Uppsala och Stockholms län, ehuru det där i en del fall började tidigare och slutade senare på året. I Södermanlands län fiskades endast under vintern med bästa fiske i januari. I Östergötlands län fiskades däremot i allmänhet under hela året. I Kalmar och Gottlands län började fisket på flertalet håll i mars eller april och fortgick till årets sista månader, dock fiskades på en del ställen hela året. Det bästa fisket inträffade i Östergötlands, Kalmar och Gottlands län vid mycket skilda tider inom olika distrikt. Sill- och strömmingsfisket inom ifrågavarande län bedrevs av 6 620 yrkesoch 5 205 binäringsfiskare. Vid detta fiske begagnas huvudsakligen nät, men notar och ryssjor kommo till användning, de förra särskilt i Stockholms, Södermanlands och Östergötlands län, storryssjor och bottengarn huvudsakligen i Skånelänen. För riket i dess helhet hade notar och nät ökats i antal sedan år 1920, under det ryssjor minskats. Beträffande de olika länen iakttages i flera fall ganska stor skillnad mellan olika år beroende därpå, att ena året alla för ifrågavarande fiske avsedda redskap redovisats, medan ett annat år endast verkligen använda upptagits. Detta gäller fiske i allmänhet men framför allt sill- och strömmingsfisket.

SILL- OCH STRÖMMINGSFISKET. Redskapens värde uppgick till 6 847 160 kr. och båtarnas till 7 149 561 kr. Värdet av de vid sill- ock strömmingsfisket använda redskapen utgjorde 51'2 % av värdet utav samtliga vid saltsjöfisket inom ifrågavarando län begagnade fiskredskap. För båtarna var motsvarande procenttal 85'7 %. I tab. 6 redovisas såväl antalet som värdet av olika slags redskap, varför en beräkning kunnat verkställas angående de genomsnittspris, som betalats för de olika redskapen i nytt tillstånd. Ifrågavarande priser äro mycket varierande för olika län. I medeltal för den del av riket, som här behandlas, utgjorde priset per not 586 kr., per nät 53 kr. samt per ryssja och bottengarn 134 kr. Dessa pris äro dock sannolikt högre än genomsnittsprisen för samma slag av redskap, om hänsyn tages till fisket i dess helhet, enär vid sillfisket i allmänhet de bästa såväl redskap som båtar komma till användning. Värdet av de vid detta fiske begagnade redskapen och båtarna uppgick till ej mindre än 64-4 /. av värdet av alla inom motsvarande län använda, under det att bruttoavkastningen utgjorde blott 46.4 % av saltsjöfiskets hela fångstvärde inom samma län. Fångstvärdet understeg 1920 års med 31.1 %. Minskning hade ock ägt rum för alla av de ifrågavarande länen utom Södermanlands, Blekinge och Norrbottens. Sill- och strömmingsfiskets omfattning under åren 1920 och 1921 torde bäst framgå av följande sammanställning. 9 I bruttoavkastningen inräknas emellertid ej endast försåld eller för fiskarnas eget behov använd färsk sill och strömming utan därjämte försåld salt eller annorlunda beredd strömming. I detta avseende skilja sig alltså ifrågavarande län från västkustlänen, varest uppgift lämnas angående mängden och värdet av den fångade sillen, under det att den värdeökning, som tillkommer genom beredningen, lämnas utan avseende. Jämförda med de

10 SILL- OCH STRÖMMINGSFISKET. för strömmingsfisket i Östersjön lämnade värdena komma därför uppgifterna för västra distriktet att synas för låga. I Norrland. Uppsala och Stockholms län försåldes en avsevärd del av strömmingen salt eller på annat sätt beredd. Av den salta kom 33-3 % av värdet på Västernorrlands och 23-8 % på Gävleborgs län, av den övriga beredda (surströmming) 475 % på Gävleborgs och 39-6 % på Västernorrlands. Av sillen och strömmingen försåldes i ifrågavarande län 6 208 099 valar färsk, 93 963 fjärdingar salt och 148 456 kg. annorlunda beredd. För fiskarnas eget behov förbrukades 478 921 valar. Värdet å försåld färsk sill eller strömming hade sedan föregående år minskats med 29'4 %, å salt med 43-1 % och å annorlunda beredd med 37i %. Priset per fjärding salt sill eller strömming hade i genomsnitt minskats från 9-59 kr. år 1920 till 6-52 år 1921 och priset per kg. annorlunda beredd strömming från 0.89 till 0.81. Priset på den färska sillen och strömmingen var naturligtvis ganska varierande inom olika län. Då i flertalet fall redovisning sker i valar och värderingen i kg. i många fall är tämligen osäker, lämnas här nedan uppgift om priset per val i olika län under åren 1920 och 1921. Vad den för fiskarnas eget behov använda fisken angår, må anmärkas, att uppgifterna äro ganska ofullständiga. Vid förvandling av valar till kg. eller tvärtom hava för färsk sill eller strömming följande reduktionstal använts: Dessa reduktionstal, som även i stort sett visa ett tämligen nära samband mellan fiskens storlek och salthalten, vilken senare i Östersjön tilltager från 1) I de fall, då mängden i priinämppgiftema angivits i annat mått än val (vanl. kg.), ha prisuppgifterna tryckts med medieval» typer. 2 ) Mängd angiven i både valar och kg.

DE SÄRSKILDA FISKENA I GÖTEBORGS O. BOHUS SAMT HALLANDS LÄN. 11 norr till söder, äro uppgjorda med tillhjälp av å blanketterna lämnade uppgifter, vilka dock äro långt ifrån fullständiga, varför de ovan meddelade talen naturligtvis endast giva en ungefärlig bild av verkliga förhållandet. 1 ) De särskilda fiskena i Göteborgs och Bohus samt Hallands län. Betydelsen av Göteborgs och Bohus län för Sveriges saltsjöfiske framgår bäst av följande sammanställning. Avkastningen av de för västkusten speciella fiskena, vilka i det följande skola behandlas, finnes redovisad i tab. B, som för Göteborgs och Bohus samt Hallands län innehåller uppgifter om fångstens mängd och värde åren 1919 1921. Av denna sammanställning framgår, att fisket i Göteborgs och Bohus län lämnat avsevärt sämre resultat än f. å. beträffande såväl total fångstmängd som totalvärde. Tillbakagången gäller i främsta rummet vadsilifisket men även i hög grad fisket med snurrevadar, koljebackefisket, storsjöfisket, kustfisket och makrillfiskena med undantag för makrillfisket med dörj i Kattegatt och Skagerack. Trålfisket och sillfisket med drivgarn hade däremot att uppvisa större fångst, skarpsillfisket och makrillfisket med dörj i Kattegatt och Skagerack såväl större fångst som högre värde. Vad beträffar Halland lyckades sillfisket med drivgarn sämre än f. å. Koljebackefisket, som detta år var Hallands viktigaste fiske, hade större fångst och värde än f. å. Detsamma gäller kustfisket. Antalet i fisket deltagande personer ävensom av dem använda redskap och båtar framgår av tab. C. För makrillfisket med dörj i Kattegatt och Skagerack, makrillfisket i Nordsjön, rockefisket, koljebackefisket och storsjöfisket saknas uppgifter angående redskapen och för makrillfisket med vadar rörande båtarna. För kustfisket saknas uppgifter om fiskare, redskap och båtar. De dyraste redskapen användas vid vadsillfisket med 34-6 % av totalvärdet av samtliga vid saltsjöfisket i Göteborgs och Bohus län använda redskap. Beträffande båtarnas värde kom vadsillfisket likaså i främsta rummet med 45-9 %, varvid emellertid medräknats de s. k. följebåtarna. Karakteristiskt är vid trålfisket den stora differensen mellan redskapens och båtarnas värden. Beträffande tiden för de olika fiskena må nämnas, att makrillfiskena och storsjöfisket utövas under sommaren, drivgarnsfisket och skarpsillfisket 1 ) 1 fjftrding färsk strömming har antagits väga 22 kg. och 1 fjärding salt strömming 28 kg. (=25 lit.), där ej annat särskilt anmärkts ä blanketten. fs 2.31023. Fiske. 1921.

12 DE SÄRSKILDA FISKENA I GÖTEBORGS O. BOHUS SAMT HALLANDS LÄN. Tab. B. Avkastningens mängd och värde i Göteborgs och Bohus samt Hallands län åren 1919 1921, fördelade på de särskilda fiskena. lx I de fall, där redovisning skett i annat mått än kg., är mängden angiven i såväl detta mått som kg. 2 ) Därav 4 200 kg. strandräkor. 3 ) Därav 6 300 kr. strandräkor.

DE SÄRSKILDA FISKENA I GÖTEBORGS O. BOHUS SAMT HALLANDS LÄN. Tab. C. Fiskare, redskap och båtar fördelade på de särskilda fiskena i Göteborgs och Bohus samt Hallands län. 13 på hösten, vadsillfisket och delvis koljebackefisket under vintern, under det att rockefisket, fisket med snurrevadar, trål-, hummer- och räkfiskena hava mindre utpräglad säsong. För övrigt må hänvisas till den följande framställningen, vilken dock ej avser Hallands län, utom då sådant särskilt angives. Vadsillfisket började första dagarna i september månad vid Koppargrund, varefter det fortsattes allt längre norr- och västerut och avalatades i mitten 1 ) Här hava inräknats 52 fiskare jämte 35 bottengarn till 14 600 kr. värde. 2) Dårar 195 st. flnndregarn och 16 vadar.

14 DE SÄRSKILDA FISKENA I GÖTEBORGS O. BOHUS SAMT HALLANDS LÄN. av mars norr om Skagen. Alla vadlag deltogo emellertid icke i det tidigare fisket. Utom det vanliga vadsillfisket i närbelägna hav utövades under juli och augusti vadsillfiske vid Island av 4 vadlag från Sotenäs härad. Hela fångstmängden vid vadsillfisket utgjorde i Göteborgs och Bohus län 181 050 hl., därav 3 713 vid Island, och i Hallands län 200 hl. mot 469 173 i det förra och 275 i det senare länet f. å. Det dåliga resultatet torde i främsta rummet ha berott på storm- och ishinder. Vad den lokala fördelningen angår, kom V. Hisings härad främst med 60"9 % av fångstvärdet och därefter Sotenäs härad. De viktigaste fiskelägena voro öckerö, Knippla, Hönö Klåva, Gravarne, Smögen och Sydkoster. Inalles deltogo i fisket 2 597 fiskare, fördelade på 155 vadlag. Vadbåtarnas bruttotonnage uppgick till 4 439 och följebåtarnas till 4 596 ton och motsvarande antal hästkrafter till 4 674 och 4 588. Deltagandet i detta fiske var mindre än f. å. Fångstens fördelning på de olika vadlagen framgår av nedanstående tablå, som mycket tydligt visar den starka tillbakagången sedan f. å. Varje vadlag bestod av 14 å 19 man, och i genomsnitt intjänades per vadlag 4 943 kr. (28 453 kr. f. å.), vilket utgör 295 kr. per fiskare mot 1 660 kr. f. å. Det är naturligtvis här fråga om bruttoinkomst. Sillen var i början av ganska god kvalitet men senare sämre. Medelpriset per hl. utgjorde 4-23 kr. mot 989 f. å. Sillfisket med drivgarn bedrevs i Göteborgs och Bohus län från Askims, V. Hisings, Tjörns och Sotenäs härad, och deltagandet var mycket större än f. ä. Fångsten uppgick till 183 608 valar mot 141 741 f. å. Av fiskare från Halland fiskades 50190 valar mot 82 297 f. å. Bruttoinkomsten per fiskare utgjorde i Göteborgs och Bohus län 728 kr., i Halland 603 kr. Fångstfälten voro för flertalet fiskare från Göteborgs och Bohus län under större delen av fisket vid Koppargrund, för fiskare från Halland vid Anholt och till mindre del Koppargrund. Fisket är ett höstfiske och ägde rum från och med augusti till början av november. Sillens beskaffenhet var ganska varierande. Medelvikten per val utgjorde omkring 9 kg. Sillen, som till största delen försåldes i Göteborg, Varberg och Falkenberg, betingade ett pris från 1 till 8 kr. per val och i genomsnitt 302 kr. för båda länen. Skarpsillfisket. Detta fiske idkades mest från Sotenäs härad (72-8 /. av fångstvärdet.) Närmast därefter kom Vette härad. De viktigaste fiskelägena voro Smögen, Bovallstrand och Malmön. Fångstmängden uppgick till 16 680 hl. mot 7 278 f. å.. Bruttoinkomsten per fiskare utgjorde 1067 kr. Fisket,

DE SÄRSKILDA FISKENA I GÖTEBORGS O. BOHUS SAMT HALLANDS LÄN. som huvudsakligen bedrevs i skärgården från Tjörn npp mot norska gränsen, började i augusti och avslutades i december. Deltagandet yar något livligare än f. å. Skarpsillen var i allmänhet av god beskaffenhet. Medelpriset per hl. utgjorde 6183 kr. mot 9968 f. å. I Sotenäs användes vid detta fiske mest, i Tanums härad uteslutande snörpvadar, för övrigt endast eller huvudsakligen landvadar. Skarpsillen försåldes i Lysekil, Strömstad och andra kustorter. Makrillfisket med dörj i Kattegatt och Skagerack bedrevs i synnerhet från Askims, Tanums och Vette härad. De viktigaste fiskelägena voro Fiskebäck och Sydkoster. Deltagandet var större än föregående år, och fångsten uppgick till 229 378 tjog mot 182 306 f. å. Bruttoinkomsten per fiskare uppgick till 447 kr. I Halland fiskades blott 970 tjog. Fisket började i allmänhet i mitten eller slutet av juni och fortgick till fram i september. Makrillen var i allmänhet medelstor och av medelgod beskaffenhet. Vikten per tjog varierade mellan 3 och 6 kg., medelvikten per tjog var 4-3 kg. Priset per tjog varierade mellan 0-50 och 6 kr., medelpriset var l - 53 kr. Fångsten försåldes förutom i städerna och kustorterna i länet delvis även i Danmark och Norge. Makrillfisket med garn utövades i synnerhet av fiskare från V. Hisings och Sotenäs härad. De viktigaste fiskelägena voro Gravarne, Björkö och Smögen. Något färre fiskare deltogo än f. å. Fångsten uppgick till 299 358 tjog mot 367 552 f. å. Bruttoinkomsten per fiskare var 763 kr. I Halland fiskades 4 630 tjog. Från V. Hisings och Sotenäs härad bedrevs fisket i Kattegatt och Skagerack i allmänhet, från Tjörns härad särskilt mellan Hamneskär och Måseskär 1 å 2 mil från land, från Kville härad 2 5 mil väster om Väderöarna, från Vette härad utanför Kosteröarna. Fisket tog sin början med maj månads ingång och fortgick till början av juli. Makrillen var i allmänhet av medelgod kvalitet med en vikt av 5 a 10 kg. per tjog. Priset varierade mycket, mellan 150 och 15 kr. per tjog. Medelpriset var 2-75 kr. per tjog mot 2-27 f. å. Fångsten försåldes i Göteborg, Marstrand och andra kustorter men till mindre del även i Danmark och Norge. Makrillfisket i Nordsjön bedrevs isynnerhet från Orusts västra (59-2 % av fångstvärdet) och Tanums härad. Det viktigaste fiskeläget var Edshultshall. Flera fiskare än f. å. deltogo i detta fiske, men fångsten blev dock mindre, 8 875 tunnor mot 14 803 f. å. Bruttoinkomsten per fiskare var 396 kr. Fisket påbörjades av en del fiskelag redan i slutet av juni men i allmänhet först i juli och augusti och pågick till början av oktober. Makrillen beskrevs från flertalet håll som småfallen. Vikten per tunna uppgavs till c:a 92 kg. 15

16 DE SÄRSKILDA FISKENA I GÖTEBORGS O. BOHUS SAMT HALLANDS LÄN. Största delen av fång- Medelpriset per tunna var 43.58 kr. mot 53.04 f. å. sten försåldes i Norge. Makrillfisket med vadar. Vid detta fiske användes dels snörpvadar (44 st. till 216 000 kr.), i V Hisings och Sotenäs härad, dels landvadar (260 st. till 112 265 kr.). Med de förra fiskades 115110 tjog, med de senare 52 012. I detta fiske har liksom f. å. inräknats fisket med bottengarn i Vette härad. Detta fiske utövades av 52 fiskare med 35 bottengarn, och erhölls en fångst av 10 368 tjog. Möjligen deltogo dessa fiskare även i fisket med vadar, varför dubbelräkning kan föreligga. Deltagandet var ungefär detsamma som f. å. Inalles fiskades 177 490 tjog mot 242 416 f. å. Bruttoinkomsten per fiskare uppgick till 159 kr. Makrillens beskaffenhet var mycket växlande, den beskrives från en del håll som god eller medelgod, från andra som liten och mager. Vikten av ett tjog makrill synes hava varierat mellan 2 och 5 kg. och priset per tjog mellan 025 och 3 kr. Medelvikten per tjog var 3-9 kg. och medelpriset 1-15 kr. Fångsten försåldes förutom i de svenska västkuststäderna och hemorterna delvis även i Norge och Danmark. I Halland bedrevs detta fiske obetydligt. Rockefiske, som icke bedrivits som särskilt fiske alltsedan år 1914, utövades år 1921 av ett fiskelag från Hälsö i Kattegatt mellan Vinga och Hamneskär samt väster om Hållö under mars och april och av 2 lag från Brunskär sydväst om Hamneskär under oktober december. Fångsten utgjorde 105 tjog. Medelpriset per tjog var 20 kr. Koljebackefisket utövades särskilt från AskimB, V. Hisings och Orust västra härad. De viktigaste fiskelägena voro Vrångö, Näset, Hönö Klåva och Käringön. Från Askims härad fiskades i Kattegatt, från V. Hisings i Kattegatt och Skagerack, från Tjörns i Marstrandsfjorden samt mellan Hamneskftr och Måseskar 1 & 2 mil från land, från Orusts västra mellan Hamneskär och Hållö, från Sotenäs 1 å 2 mil sydväst om Hållö och Bonden, från Kville Tanum och Vette i skärgården i närheten av hemorterna. Från Tjörns, Orust västra och Tanums härad bedrevs koljebackefisket helt eller delvis som ett ganska utpräglat säsongfiske från oktober eller november år 1921 till fram i april eller maj år 1922. I övrigt fiskades vid mycket olika tider av året. Fångsten, som till övervägande del utgjordes av torsk, 570 962 kg., och kolja, 404 225 kg., uppgick till endast 1191011 kg. mot 1486 736 f. å., ehuru deltagandet var lika livligt som f. å. Inkomsten per fiskare var 310 kr. Priset utgjorde i medeltal för torsk 32 öre och för kolja 40 öre per kg. Fångsten försåldes i västkuststäderna, hemorterna och till mindre del i Norge. I Halland deltogo åtskilligt flera fiskare än f. å. i detta fiske, som gav till resultat en fångst av 846 041 kg. mot 580 950 f. å.

DE SÄRSKILDA FISKENA I GÖTEBORGS O. BOHUS SAMT HALLANDS LÄN. Fisket med snurrevadar bedrevs huvudsakligen från V. Hisings (50-9 % av fångstvärdet) och Askims härad (38-4 %). De viktigaste fiskelägena voro Hönö Klåva, Donsö, Öckerö och Styrsö Tånge. Störst voro fångsterna av kolja, 1 634 450 kg., rödtunga, 709 227 kg., torsk, 649 970 kg., vitling, 536 860 kg., och rödspotta, 201 976 kg. I fisket deltogo avsevärt flera fiskare än f. å., men det oaktat blev fångsten endast 4 030 857 kg. mot 5 430 221 f. å. Priset på kolja var 27, rödtunga 73, torsk 34, vitling 14 och rödspotta 122 öre per kg. Inkomsten per fiskare var 2 287 kr. Fisket utövades i Kattegatt, Skagerack och Nordsjön från en del håll under hela året, eljest i allmänhet från april eller maj till årets sista månader. Bästa fisket ägde rum under sommarmånaderna. Fångsten avyttrades till största delen i Göteborg, Marstrand, Lysekil och hemorterna samt till mindre del i Grimsby i England. I Halland bedrevs detta fiske jämförelsevis obetydligt. Storsjöfisket utövades huvudsakligen av fiskare från Tjörns och Orusts västra härad. Det viktigaste fiskeläget var Mollösund. Deltagandet var mindre än f. å., och fångsten blev endast 3 473 415 kg. mot 3 952 890 f. å. Fångstmängden av långa var 3 001 681, av lubb 292 438, av torsk 140 984 och av hälleflundra 34 612 kg. Av långan bereddes 287 200 kg. spillånga. Inkomsten per fiskare uppgick till 1 330 kr. Fisket försiggick dels vid de norska bankarna, dels vid Shetland från slutet av mars eller april till slutet av augusti. Genomsnittspriset var för långa 29, för lubb 15, för torsk 25 och för hälleflundra 95 öre per kg. Fångsten avyttrades i hemorterna och till mindre del i Norge. Trålfisket gav större totalfångst än f. å., oaktat fisket med motorbåtar var avsevärt mindre. Beträffande ångtrålarna och dessas redskap har vad angår särskilt värdet en del beräkningar måst göras. I tab. 7 har i uppgifterna för Göteborg jämväl inräknats det av ångtrålare från andra platser bedrivna trålfisket, då Göteborg varit såväl utgångs- som slutpunkt för detta fiske. Endast 22 ångtrålare deltogo, därav 13 hemmahörande i Göteborg, 2 i Uddevalla och 7 i Smögen. Dessa hade sammanlagt en dräktighet av 3 411 ton brutto och 5 695 hästkrafter. Dessutom fiskades med 52 motorbåtar, varav 34 voro från V. Hisings härad. Inalles fångades vid detta fiske 5 324 179 kg. (4 345 837 f. å.) till ett värde av 1 392 014 kr. Av fångstvärdet kom 69 - o % på ångtrålarna. Störst voro fångsterna av sill, 2 036 051 kg., kolja, 1 389 145 kg., torsk, 762 486 kg., och vitling, 459 340 kg. Priset utgjorde i genomsnitt för sill 13, kolja 36, torsk 32 och vitling 16 öre per kg. Trålfångsten utövades i Skagerack och Kattegatt. Trålångarna fiska i allmänhet hela året, medan en stor del av motorbåtarna endast deltaga från april till fram på hösten, enär de under höst och vinter användas vid vadsillfisket. Största delen av fångsterna avsattes i Göteborg. 17

18 DE SÄRSKILDA FISKENA I GÖTEBORGS O. BOHUS SAMT HALLANDS LÄN. Vid fiskauktionerna i Göteborgs stads fiskhamn försåldes år 1921 fisk till ett värde av 8 723 692 kr. Emellertid försäljas vid ifrågavarande fiskauktioner icke endast trålfisk utan även annan fisk I tab. D lämnas en jämförelse mellan auktionsbeloppen under olika år. I Halland idkades trålfiske med endast 3 motorbåtar, och hela fångstvärdet uppgick till 12 550 kr. Tab. D. Auktionsbeloppen å i Göteborgs stads fiskhamn försåld fisk, åren 1915 1921. Hummerfisket bedrevs allmänt i Göteborgs och Bohus län, särskilt i Vette och Tanums härad. Bland fiskelägena deltogo isynnerhet Sydkoster, Vrångö och Xordkoster. Fangstmängden uppgick till 25 746 tjog mot 26 450 f. å. Medelpriset var 15-48 kr. pr tjog. Hummern fångades utmed kusten i allmänhet i närheten av de i fisket deltagande fiskelägena, i norr 1) För statens folkhushållningskominissions räkning hava i fiskhamnen under december månad lossats 149052 hl. sill, varför till hamnstyrelsen erlagts en avgift av 149052 kr., motsvarande 4% provision å en tänkt försäljningssumma av 37 263 kr., vilken summa ingår i här ovan angivna totala auktionsbeloppet för december.