Fiske / Statistiska centralbyrån. Stockholm : Statistiska centralbyrån, 1916-[1971]. - (Sveriges officiella statistik). Täckningsår:

Transkript

1

2 INLEDNING TILL Fiske / Statistiska centralbyrån. Stockholm : Statistiska centralbyrån, 1916-[1971]. - (Sveriges officiella statistik). Täckningsår: med innehållsförteckning och sammanfattning på franska även med fransk parallelltitel: Pêche en med innehållsförteckning, sammanfattning samt parallelltitel på engelska: Fishing in, från 1951 och framåt: Fisheries. Efterföljare: Fiskestatistisk årsbok / Statistiska centralbyrån. Stockholm : Statistiska centralbyrån, (Sveriges officiella statistik). Täckningsår: Översiktspublikationer: Fiskestatistik : 75 år vid SCB. - Ingår i: Fiske 1987 en översikt. - Stockholm : Statistiska centralbyrån, (Sveriges officiella statistik). - (Statistiska meddelanden J 55 SM 8801). Fiske. År (Sveriges officiella statistik). Digitaliserad av Statistiska centralbyrån (SCB) urn:nbn:se:scb-fisk-1922

3 SVERIGES OFFICIELLA STATISTIK JORDBRUK MED BINÄRINGAR FISKE ÅR 1922 AV KUNGL. STATISTISKA CENTRALBYRÅN STOCKHOLM 1924 KUNGL. BOKTRYCKER1ET. P. A. NORSTEDT & SÖNER

4

5 Innehållsförteckning. Text. Sid. Inledning 1 I. Saltsjöfisket 3 Fiskare, redskap och båtar 3 Fångstens mängd och värde 5 Sill- och strömmingsfisket 8 De särskilda fiskena i Göteborgs och Bohus samt Hallands län 11 II. Sötvattensfisket 19 Fiskare, redskap och båtar 19 Fångstens mängd och värde 20 Fasta laxfisken 22 Fiskdammshushållningen 23 III. Sammanfattning 23 Tabeller. Tab. 1. Fiskare, redskap och båtar vid saltsjöfisket, länsvis, år Tab. 2. Saltsjöfiskets avkastning, länsvis, år Fångstens mängd 28 Tab. 3. Saltsjöfiskets avkastning, länsvis, år Fångstens värde i kronor 30 Tab. 4. Saltsjöfiskets avkastning, fördelad på olika fångstområden, mängd och värde år Tab. 5. Saltsjöfiskets avkastning i Blekinge, Kristianstads och Malmöhus län under varje månad år Tab. 6. Sill- och strömmingsfisket utom Hallands samt Göteborgs och Bohus län, år Tab. 7. Antal fiskare, värdet av redskap och båtar samt fiskets avkastning vid vissa större fiskelägen år Tab. 8. Fiskare, redskap och båtar vid sötvattensfisket, länsvis, år Tab. 9. Sötvattensfiskets avkastning, länsvis, år Fångstens mängd 44 Tab. 10. Sötvattensfiskets avkastning, länsvis, år Fångstens värde 46 Tab. 11. Antal fiskare, värdet av redskap och båtar samt fiskets avkastning i vissa större insjöar och älvar år Tab. 12. Fisket vid vissa mera betydande (fasta) lax-, laxörings- och sikfisken år Tab. 13. Fiskdammshushållningen år Bilaga, förteckning över i berättelsen förekommande fiskar och skaldjur med deras latinska namn 57

6 Table des matières. Texte. Pages. Introduction 1 I. La pêche en eau salée 3 Pêcheurs, engins et bateaux 3 Quantité et valeur du produit de la pêche 5 La pêche du hareng et du hareng baltique 8 Pêches spéciales dans les départements de Gothembourg et Bohus et de Halland 11 II. La pêche en eau douce 19 Pêcheurs, engins et bateaux 19 Quantité et valeur du produit de la pêche 20 Pêches de saumon permanentes 22 L'exploitation des étangs 23 III. Vue d'ensemble 23 Tableaux. Tabl. 1. Pêcheurs, engins et bateaux dans la pêche en eau salée, par départements, en Col. 1: Départements. Col. 2: Nombre des pêcheurs de profession. Col. 3: Nombre des personnes avec la pêche comme métier accessoire. Col. 4 7: Nombre des engins; col. 4: Seines: col. 5: Filets: col. 6: Nasses; col. 7: Autres engins. Col. 8: Valeur des engins. Col. 9, 11, 13 et 15: Nombre des bateaux de pêche. Col. 10, 12, 14 et 16: Valeur des bateaux; col. 9 10: Bateaux pontés à moteur; col : Bateaux poutés sans moteur; col : Bateaux non pontés à moteur; col : Bateaux non pontés sans moteur. Col. 17: Valeur totale des engins et bateaux. Tabl. 2. Rendement de la pêche en eau salée, par départements, en Quantité 28 Ligue 1: Harengs et harengs baltiques. Ligne 2: Anchois. Ligne 3: Morues. Ligue 4: Aigrefins. Ligne 5: Merlans. Ligne 6: Colins. Ligne 7: Lottes longues. Ligne 8: Brosmins. Ligne 9: Merlus ordinaires. Ligne 10: Plies. Ligne 11: Flets. Lijrne 12: Plies cynoglosses. Ligne 13: Turbots. Ligne 14: Barbues. Ligne 15: Soles. Ligne 16: Flétans. Ligne 17: Orphies. Ligne 18: Maquereaux. Ligne 19: Lompes. Ligne 20: Autres cycloptères. Ligue 21: Saumons. Ligne 22: Truites saumonées. Ligne 23: Ombres de rivière. Ligne 24: Lavarets. Ligne 25: Corégones blancs. Ligne 26: Anguilles. Ligne 27: Perches. Ligne 28: Brochets. Ligne 29: Lottes. Ligue 30: Brèmes. Ligne 31: Gardons. Ligne 32: Ides. Ligne 33: Raies. Ligne 34: Autres poissons. Littne 35: Total des poissons. Ligne 36: Écrevîsses de mer. Ligne 37: Crevettes boréaux. Ligne 38: Crevettes ordinaires. Ligne 39: Crabes. Ligne 40: Homards. Ligne 41 : Huîtres. Tabl. 3. Rendement de la pêche en eau salée, par départements, en Valeur en couronnes 30 Ligne 1: Harengs et harengs baltiques. Ligne 2: Anchois. Ligne 3: Morues. Ligne 4: Aigrefins. Ligne 5: Merlans. Ligne 6: Colins. Ligne 7: Lottes longues. Ligne 8: Brosmins. Ligne 9: Merlus ordinaires. Ligne 10: Plies. Ligue 11: Flets. Ligne 12: Plies cynoglosses. Ligne 13: Turbots. Ligne 14: Barbues. Ligne 15: Soles. Ligne 16: FJetans. Ligne 17: Orphies. Ligne 18: Maquereaux. Ligne 19: Lompes Ligne 20: Autres cycloptères. Ligne 21: Saumons. Ligue 22: Truites saumonées. Ligne 23: Ombres de rivière. Ligne 24: Lavarets. Ligne 25: Corégones blancs. Ligne 26: Anguilles. Ligne 27: Perches. Ligne 28: Brochets. Ligne 29: Lottes. Ligne 30: Brèmes. Ligue 31: Gardons. Ligne 32: Ides. Ligne 33: Haies. Ligne 34: Autres poissons. Ligne 35: Valeur totale des poissons. Ligne 36: Écrevisses de mer. Ligne 37: Crevettes boréaux. Ligne 38: Crevettes ordinaires. Ligue 39: Crabes. Ligne 40: Homards. Ligne 41: Huîtres.

7 Pages. Tabl. 4. Rendement de la pêche en eau salée, partagé en pêcheries, en Col. 1: Poissons et crustacés; eol. 2 7: Quantité: col. 8 13: Valeur. Tabl. 5. Rendement de la pêche en eau salée dans les départements de Blekinge, de Kristianstad et de Malmöhus pour chaque mois en Ligne 1: Harengs et Harengs haltiques. Ligne 2: Morues. Ligne 3: Aigrefius. Ligne 4: Merlans. Ligne 5: Plies. Ligne 6: Flets. Ligue 7: Turbots. Ligne 8: Barbues. Ligne 9: Soles. Ligne 10: Orphies. Ligne 11: Maquereaux. Ligne 12: Lornpes. Ligne 13: Autres cycloptères. Ligne 14: Saumons. Ligne 15: Truites saumonées. Ligne 10: Lavarcts. Ligne 17: Anguilles. Ligne 18: Perches. Ligne 19: Brochets. Ligne 20: Lottes. Ligne 21: Gardons. Ligne 22: Ides. Ligne 23: Autres Poissons. Ligne 24: Total des poissons. Ligne 25: Crevettes ordinaires. Ligue 26: Crabes. Ligue 27: Homards. Ligne 28: Valeur totale de la pèche. Tabl. 6. Pêche du hareng et du hareng baltique sauf les départements de Halland et de Gothembourg et Bohus en Col. 1: Départements. Col. 2: Nombre des pécheurs de profession. Col. 3: Nombre des personnes avec la pèche comme métier accessoire. Col. 4, 6 et 8: Nombre des engins. Col. 5, 7 et 9: Valeur des engins; col. 4 5: Seines; col. 6 7: Filets ; col. 8 9: Nasses et lignes de fond. Col. 10, 11, 13 et 14: Nombre des bateaux. Col. 12 et 15: Valeur des bateaux: col : Bateaux à moteur: col : Bateaux sans moteur: col. 10 et 13: Bateaux pontés; col. Il et 14: Bateaux non pontés. Col. 16, 18, 20 et 22: Quantité du produit brut. Col. 17, 19, 21, 23 et 24: Valeur dn produit brut: eol : Harengs et harengs baltiques vendus frais; col : Harengs et harengs baltiques vendus salés; col : Vente de harengs et harengs baltiques préparés autrement; col : Harengs et harengs baltiques employés pour les besoins des pécheurs; col. 24; Total en couronnes. Tabl. 7. Pêcheurs, valeur des engins et des bateaux et rendement de la pêche dans certaines grandes pêcheries en Col. 1: Départements et pêcheries. Col. 2: Nombre des pécheurs de profession. Col. 3: Nombre des personnes avec la pêche comme métier accessoire. Col. 4: Valeur des engins. Col. 5: Valeur des bateaux. Col. 6 7: Valeur totale de la pêche; col. 6: en 1922; col. 7: en Tabl. 8. Pêcheurs, engins et bateaux dans la pêche en eau douce, par départements, en Col. 1: Départements. Col. 2: Nombre des pêcheurs de profession. Col. 3: Nombre des personnes avec la pèche comme métier accessoire. Col. 4 7: Nombre des engins: col. 4: Seines; col. 5: Filets; col. 6: Nasses; col. 7: Autres engins. Col. 8: Valeur totale des engins. Col. 9 et 11: Nombre des bateaux. Col. 10 et 12: Valeur des bateaux; eol. 9 10: Bateanx à moteur; eol : Bateaux sans moteur. Col. 13: Valeur totale des engins et bateaux. Tabl. 9. Rendement de la pêche en eau douce, par départements, en Quantité 44 Col. 1: Départements. Col. 2: Brochets. Col. 3: Perches. Col. 4: Sandres. Col. 5: Brèmes. Col. 6: Gardons. Col. 7: Ides. Col. 8: Carassins. Col. 9: Tanches. Col. 10: Lavarets. Col. 11: Corégones blancs. Col. 12: Ombres de rivière. Col. 13: Saumons. Col. 14: Truites saumonées. Col. 15: Ombres-chevalier (Saumons alpins). Col. 16: Eperlans. Col. 17: Lottes. Col. 18: Angnilles. Col. 19: Aspes. Col. 20: Lamproies de rivière. Col. 21: Rotengles. Col. 22; Autres poissons on poissons non spécifiés. Col. 23: Total des poissons. Col. 24: Ecrevisses. Tabl. 10. Rendement de la pêche en eau douce, par départements, en Valeur 46 Col. 1: Départements. Col. 2: Brochets. Col. 3: Perches. Col. 4: Sandres. Col. 5: Brèmes. Col. 6 : Gardons. Col. 7 : Ides. Col. 8 : Carassins. Col. 9 : Tanche.-. Col. 10: Lavarets. Col. 11: Corégones blancs. Col. 12: Ombres de rivière. Col. 13: Saumons. Col. 14: Truites saumonées. Col. 15: Ombres-chevalier (Saumons alpins). Col. 16: Eperlans. Col. 17: Lottes. Col. 18: Anguilles. Col. 19: Aspes. Col. 20: Lamproies de rivière. Col. 21: Rotengles. Col. 22: Autres poissons on poissons non spécifiés. Col. 23: Ecrevisses. Col. 24: Valeur totale. Tabl. 11. Nombre des pêcheurs, valeur des engins et des bateaux et rendement de la pêche dans certains lacs ou cours d'eau, en Col. 1: Départements, lacs et cours d'eau. Col. 2: Superficie. Col. 3: Nombre des pêcheurs de profession. Col. 4: Nombre des personnes avec la pèche comme métier accessoire. Col. 5: Valeur des engins. Col. 6: Valeur des bateaux. Col. 7 8: (ioantité totale: col. 7: Pèches: col. 8: Écrerisses. Col. 9: Valeur totale du produit de la pèche. V

8 VI Pages. Tabl. 12. La pêche dans certaines pêcheries importantes (permanentes) de saumons, de truites saumonées et de lavarets, en Col. 1: Département et cours d'eau. Col. 2: Nombre des pêcheurs de profession. Col. 3: Nombre des personnes avec la pèche comme métier accessoire. Col. 4: Valeur des engins et des bateaux. Col. 5 11: Produit de la pèche; col. 5 7: Saumons; col. 8 9: Truites saumonées: col : Autres poissons; col. 5: nombre; col. 6, 8 et 10: Poids (kilogr.); col. 7, 9 et 11: Valeur (cour.). Tabl. 13. L'exploitation des étangs en Col. 1: Départements et communes. Col. 2: Nombre des étangs. Col. 3: Superficie des étaugs. Col. 4 9: Rendement; col. 4, 6: Poids (kilogr.); col. 5, 7, 8: Valeur (cour.); col. 9: Valeur totale (cour.). Appendice, specification des poissons et des crustacés et leurs noms en latin 57

9 Résumé de la statistique sur la pêche en Par un décret royal du 28 novembre 1912, le Bureau central de statistique et la Direction de l'agriculture ont été chargés de préparer d'un commun accord des instructions sur la manière de relever les données statistique sur la pêche et d'établir les formules à employer à cet effet ainsi que de fixer l'époque où elles doivent être remises. Les relevés doivent être envoyés au Bureau central de statistique qui doit les utiliser et les publier comme il convient. En conséquence, le Bureau central a fait établir la statistique sur la pêche pour l'année 1913, statistique qui se trouve publiée dans le rapport annuel de la Direction de l'agriculture. Cependant, ce n'est qu'en 1914 que la nouvelle organisation fut achevée lorsque les deux services mentionnés ci-dessus eurent élaboré des formules spéciales pouvant être employées dans tout le pays. En 1022, il y a eu en tout pêcheurs ayant pris part à la pêche, parmi lesquels étaient les pêcheurs de profession. La valeur des engins et des bateaux employés pour la pêche était de couronnes. La répartition des pêcheurs, des engins et des bateaux entre les différentes catégories ressort du tableau suivant. La quantité et la valeur de la pêche ressortent du tableau suivant.

10 VIII RÉSUMÉ DE LA STATISTIQUE SUR LA PÊCHE EN La pêche en eau salée est par conséquent d'une importance bien supérieure que celle de la pêche en eau douce. L'espèce de poisson la plus importante, c'est le hareng et le hareng baltique (»stromming»). Une chose caractéristique c'est la grande quantité de poissons en eau douce dont se compose le produit de la pêche en eau salée, ce qui dépend de la grande différence de la salure se montant dans le Skagerack à oo, dans la mer Baltique par contre à 5 8 /oo, dans le golfe de Bothnie à 3 5 /oo et qni dans les archipels est encore moindre. Total du rendement des 30 espèces de poissons et de crustacés les plus importants (cour.). Une très grande partie du rendement de la pêche en eau salée provient du département de Gothembourg et Bohus. Le produit des pêches de ce département pendant les deux dernières années ressort dn tableau suivant.

11 TILL KONUNGEN. Statistiska centralbyrån får härmed i underdånighet överlämna sin redogörelse för fisket i huvudsak under år 1922, men beträffande vadsillfisket och i vissa fall koljebackefisket i Göteborgs och Bohus län fiskesäsongen f Fiske 1922.

12 2 INLEDNING (vintern). Beträffande fiskeristatistikens historiska utveckling, dess organisation samt de vid insamlingen av primärnppgifterna använda blanketterna hänvisas till de föregående årens, fr. o. m. 1914, fiskeristatistik. I fråga om sötvattensfisket lämnas i det följande en översikt över år 1922 undersökta områden. De årligen undersökta vattendragen uppgivas emellertid icke utom för de län, för vilka fr. o. m ändringar i undersökningsplanerna vidtagits, nämligen Stockholms, Södermanlands och Östergötlands län. I Älvsborgs läns norra hushållningssällskaps område bestämdes särskilt, vilka vattendrag som år 1922 skulle undersökas förutom de i det för undersökning avsedda distriktet befintliga. Stockholms län. Ärligen lämnas uppgifter för Erken, Vallen, Skedviken, Limmaren, Närdingen och Vallentunasjön i norra distriktet, Mälaren, Sillen och Yngen i södra distriktet. Vidare undersöktes år 1922 i norra distriktet Sjuhundra och Långhundra h:d samt Frötuna och Länna sk:g, i södra distriktet Seminghundra och Ärlinghundra h:d. Uppsala län. 4:e distriktet, omfattande Rasbo h:d. Södermanlands län. Årligen lämnas uppgifter för Mälaren, Hjälmaren, Båven, Hallbosjön, Långhalsen, Näshultasjön, Runnviken, Sillen Storsjön, Tisnaren, Uren, Yngaren, Öljaren, Hargs ålfiske i Nyköpingsån, Åbro, Nygårds och Husby ålfisken i Trosaån, Sibro, Djulö kvarns, Skogstorps och Varbro kvarns ålfisken. Vidare undersöktes år 1922 i l:a distriktet Barbo, Lunda och Tunabergs s:r, i 2:a distriktet Dunkers, L:a Malma och Mellösa s:r, i 3:e distriktet Husby-Rekarne och Näshulta s:r. Östergötlands län. Årligen lämnas uppgifter för Boren, Roxen, Glan, Motala ström, Tåkern, Vättern, Sömmen, Åsunden, östra Lagern, Tisnaren och Hunn. Vidare undersöktes år 1922 i l:a distriktet Skönberga s:n och Strolången i Ringarums s:n, i 2:a distriktet Ensjön, i 3:e distriktet Hanekinds h:d, i 4:e distriktet Tidersrums och Kisa s:r, i 5:e distriktet Lysings h:d, i 6:e distriktet Aska h:d, i 7:e distriktet Risinge s:n. Jönköpings län. 3:e distriktet, omfattande östbo h:d. Kronobergs län. Sydöstra distriktet: Linnerydssjön, Viren, Kvesen, Flaken, Löften. Nordöstra distriktet: Viksjön, Toftasjön, Norra Äredasjön, Södra Aredasjön, Ärydssjön, Läen. Sydvästra distriktet: Kösen, Kafiosjön, Bolmån, Exen, Skrubberydsjön. Nordvästra distriktet: Rymnen, Sjöatorpsjön, Lyen. Kalmar läns norra hushållningssällskaps område. Tunaläns h:d. Kalmar läns södra hushållningssällskaps område. 3:e distriktet, omfattande området mellan Alsterån och Emåns huvudgren upp till Fågelforsgrenen samt socknarna Fågelfors och Fagerhult. Blekinge län. 4:e distriktet, omfattande Åryds, Hällaryds, Asarums, Ringamåla och Mörrums s:r. Kristianstads län. Lindhultsjön, Angsjön, Örsjön, Örsjön, Hyltasjön, Gräsljungasjön, Svanehallssjön, Vessljungasjön, Bodarpsjön, Hyngarpsjön, Oretorpsjön, Malmsjön, Karlsjön, öster- och Västersjöarna. I Malmöhus och Hallands län undersöktes alla vattendrag av större betydelse. Göteborgs och Bohus län. Hällungen, Grinnerödsjön, Kärnsjön och Kvistrurrjsälven. I Älvsborgs läns södra hushållningssällskaps område undersöktes alla vattendrag av betydelse. Älvsborgs läns norra hushållningssällskaps område. l:a distriktet, omfattande Vedbo h:d samt Vänern, Göta älv, Animmen, Anten och Mjörn. Skaraborgs län. Vilske, Gudhems och Valle h:d.

13 SALTSJÖFISKET; FISKARE, REDSKAP OCH BÅTAR. 3 Värmlands län. 6:e distriktet: Blomskogs och delvis Silbodals s:n. T.e distriktet: Långseruds och Svanskogs s:r. Ö:e distriktet: Fryksände och Vitsands s:r. 9:e distriktet: O. och V. Emterviks s:r samt Emtån, Norsälven, Granbäcksån, Rottna älv och Ransbyälven. 10:e distriktet: Hinsjöarna, Jangen, Grängen, Gröcken, Harasjön, Knon, Nain, Storsjön, Flåsjön och Lidsjön. 11:e distriktet: Färnebo s:n. Örebro län. Nora och Hjulsjö h:d, Grythytte och Hällefors h:d delvis samt sjöarna Sottern och Tisaren. Västmanlands län. Norrbo, Tuhundra, Yttertjurbo och Siende h:d. Kopparbergs län. 4:e distriktet, omfattande Vika, Kopparbergs, Sundborns, Svärdsjö och Envigens s:r. Gävleborgs län. Hassela, Guarps, Jättendals, Harmångers, Rogsta, Hälsingtuna. Idenors, Forsa, Ilsbo, Högs, Bjuråkers, Delsbo och Bergsjö s:r, Hudiksvalls stad samt Södra Dellen och Fängsjön i Österfärnebo s:n. Västernorrlands län. 4:e distriktet, omfattande Häggdångers, Säbrå, Stigsjö, Viksjö, Högsjö, Hemsö och Gudmundrå s:r samt Mellansjön, öjesjön och Kyrksjön i Haverö s:n. Jämtlands län. l:a distriktet, omfattande Undersåkers, Åre, Kalls, Mörsils, Mattmars, Hallens, Alsens, Offerdals, Aspås, Näskotts, Rödöns och Ås s:r. Västerbottens län. 4:e distriktet, omfattande Jörns, Byske, Skellefteå, Bureå och Burträsks s:r. Norrbottens län. 3:e distriktet, omfattande Råneå och Gällivare s:r. Vad angår de till centralbyrån inkomna primäruppgifterna förefinnas emellertid i många fall stora brister. Beträffande havsfisket, för vilket årliga uppgifter lämnas, utgöra dock de föregående årens uppgifter ett ganska gott jämförelsematerial. Detsamma gäller fisket i de sjöar och rinnande vatten, som årligen undersökas, och även övriga allteftersom de ånyo bliva undersökta. I allmänhet hava de uppgjorda planerna följts vid undersökningen. Trots upprepade påminnelser saknas dock några uppgifter, som bort inkomma. I sådana fall, då äldre uppgifter funnits att tillgå, har 1922 års fiskeristatistiska material kompletterats med dylika. Vid beräknandet av fångstvärdet hava dock alltid använts 1922 års prisuppgifter för resp. län och fiskslag. I en särskild bilaga återfinnes en förteckning över alla i berättelsen upptagna fiskar och skaldjur jämte deras latinska namn. Saltsjöfisket. Fiskare, redskap och båtar. Är 1922 utövades saltsjöfisket såsom yrke av ( f. å.) personer, varjämte (9 990 f. å.) bedrevo detsamma som binäring. Störst var antalet yrkesfiskare i Göteborgs och Bohus län med (44-4 %); därefter kommo Gävleborgs, Malmöhus och Blekinge län. Beträffande de olika länen hade jämfört med föregående år endast mindre förändringar ägt rum i fråga om fiskarnas antal. Jämföras de båda slagen av fiskare sinsemellan, befinnas yrkesfiskarna i stort sett vara jämförelsevis talrikast i västra och sydligaste Sverige samt i södra och mellersta Norrland

14 4 SALTSJÖFISKET; FISKARE, REDSKAP OCH BÅTAR. ävensom i Uppsala län, under det att fisket vid Östersjökusten i övrigt i stor utsträckning bedrives såsom binäring. Vid saltsjöfisket användes redskap och båtar till ett värde av sammanlagt kr., varav kr. för redskap och kr. för båtar. 1 flertalet län var redskapens värde större än båtarnas, men i Västernorrlands, Gotlands, Hallands samt framför allt Göteborgs och Bohus var förhållandet omvänt. Att båtarnas totalvärde för hela riket var större än redskapens, beror också därpå, att i det sistnämnda för fisket så viktiga länet båtvärdet var så avsevärt mycket större än redskapsvärdet, särskilt till följd av talrik förekomst av stora däckade båtar, med eller utan motor. Redskapen upptagas i tab. 1 under rubrikerna notar, nät, ryssjor och annan redskap. Under notar hava även trålar samt olika slag av vadar redovisats; garn hava upptagits under rubriken nät. Till annan redskap räknas fiskredskap av mycket olika slag, såsom hummertinor, backor och långrevar m. m. Enär vid redovisningen av backor och långrevar än dessas antal, än antalet därtill hörande krokar upptagas, bliva uppgifterna om annan redskap föga jämförbara. Vid saltsjöfisket användes år notar, däri inräknat trålar (422) och vadar (1 328) 1 ), nät och garn, ryssjor, hommor och övriga bottengarn samt annan redskap. Notarna hade ökats något i antal, näten och ryssjorna minskats något. Annan redskap redovisades i större antal, vilket emellertid kan hava sin förklaring i ovannämnda förhållande vid redovisningen. Bortsett från annan redskap äro näten talrikast och notarna fåtaligast i alla län. Vid jämförelse med föregående år beträffande redskapens antal och värde i de olika länen finner man, att endast ganska obetydliga skillnader göra sig gällande, vid vilka man till följd av primäruppgifternas ofullständighet icke får lägga allt för stor vikt. Ett undantag utgör emellertid Blekinge län med en minskning av redskapsvärdet med 31-5 %. Visserligen hade i detta län antalet ryssjor avsevärt minskats, men detta är icke tillräcklig förklaring till den stora värdeminskningen, vilken torde bero därpå, att för alla slagen av redskap beräknats lägre värde. Fiskebåtarna redovisas under rubrikerna däckade båtar, med och utan motor, samt öppna båtar, med och utan motor. Nedanstående sammanställning visar antalet och värdet av till olika båtslag hörande båtar ävensom ') Därav 5J44 snörpvadar, 592 snarrevadar och 492 landvadar.

15 SALTSJÖFISKET; FISKARE, REDSKAP OCH BÅTAR. den procentiska ökningen eller minskningen inom varje grupp sedan föregående år. Ångbåtarna äro liksom föregående år redorisade som motorbåtar. Av båtarnas sammanlagda värde kom för hela riket Gti'5 % på däckade motorbåtar, 4-6 % på övriga däckade båtar, 16-9 % på öppna motorbåtar och 12o % på öppna båtar utan motor. I de sydligaste och västliga länen samt i Södermanlands län representerade däckade, i det övriga landet odäckade motorbåtar det största värdet. Däckade båtar utan motor hade endast i Gröteborgs och Bohus samt Malmöhus län någon större betydelse. Vad beträffar de olika länen hade med avseende på båtarna icke några större förändringar ägt rum sedan f. a. I tab. A har verkställts en sammanfattning av uppgifterna rörande redskapens och båtarnas värde för större kuststräekor, vilka bilda jämförelsevis naturliga enheter. Beträffande fördelningen av redskap och båtar på fiskelägen redogöres i tab. 7. Tab. A. Värdet av redskap och båtar år 1922, fördelat på olika kuststräckor. 1 ) 5 Fångstens mängd och värde. Vid beräknandet av fångstmängden vålla de många olika slags mått, som komma till användning, fortfarande stora svårigheter vid evalvering i kilogram. Enligt tab. 2 fångades år i> kg. fisk, 47 <S20 kg. havskräftor, kg. räkor,!) 744 tjog krabbor, 31 2&> tjog hummer och tjog ostron. Anmärkningsvärd är med avseende på fångstmängden sillens och strömmingens dominerande roll 55"2 K, av hela fångstkvantiteten fisk. Därefter kommo torsk, makrill, kolja och långa. 1) Ostkusten räknas t. o. m. Torhamn i Blekinge län, Sydkusten med Öresund därifrån t. o. m. Kullen i Malmöhus län, Västkusten omfattar den övriga kusten. a) i procent av båtvärdet för hela kusten. b) i procent av resp. kuststräckas hela båtvärde.

16 6 SALTSJÖFISKET; FÅNGSTENS MÄNGD OCH VÄRDE. Egendomligt för det svenska saltvattensfisket är den stora mängd söt- eller bräokvattensfiskar, som ingår i fångsten. Dessa fisksorter äro t. o. m., bortsett från strömmingen, övervägande i hela Bottniska viken samt längs östersjökusten ned till Kalmar län. I Kalmar och, ehnru i mindre grad, i Blekinge län fångas ännu mycket sötvattensfisk; däremot består fångsten i Gotlands län av förutom strömming huvudsakligen torsk och flundra. I Skåne äro sill, torsk, flundra, ål och rödspotta de viktigaste fiskarna, medan sötvattensfisk endast obetydligt fångas. I västkustlänen äro de till torsksläktet hörande fiskslagen (torsk, kolja och vitling), makrill, långa och rödspotta jämte sill de viktigaste. Orsaken till denna egendomliga lokala fördelning är att söka i det gradvisa avtagandet av vattnets salthalt från 30 a 32 %. och däröver i Skagerack och Nordsjön till endast 3 i, eller därunder i övre delen av Bottniska viken samt i den inre skärgården vid Östersjön. Tab. 4 visar fördelningen av fiskslagen på olika kuststräckor eller fångstområden, nämligen Ostkusten, räknad söderut till och med Torhamn i Blekinge län, Sydkusten, därifrån tijl Falsterbo, Öresund, från och med Falsterbo till och med Kullen i Malmöhus län, samt Västkusten, som emellertid efter fångstområdet uppdelas i dels Kattegatt och Skagerack, dels Nordsjön. Till Sydkusten har i tab. 4 räknats den fångst, de bohuslänska snurrevadsfiskarna erhöllo i södra Östersjön, se sid. 17. Skaldjuren, som nästan uteslutande fångades i Kattegatt och Skagerack, hava här icke specificerats. Av fångstmängden kom 30-1 % på Ostkusten, 13'o \ på Sydkusten. 2"3 % på Öresund, 42'9 på Kattegatt och Skagerack samt 11" % på Nordsjön. Totalfångsten av fisk var vid saltsjöfisket något större än f. å. Större voro beträffande de viktigaste fiskslagen fångsterna av makrill, kolja, långa och framför allt rödspotta (232-1 «.), av vilket sistnämnda fiskslag mycket stor fångst erhölls särskilt vid snurrevadsfisket i Nordsjön. Mindre voro däremot fångsterna av sill, skarpsill, ål, rödtunga och lax bland de viktigare fiskslagen. Beträffande de särskilda länen (jfr tab. 2) var fisket mest betydande i Göteborgs och Bohus, Blekinge, Gävleborgs, Stockholms, Kalmar och Malmöhus län. Större totalfångster redovisades för alla län utom Göteborgs och Bohus samt Malmöhus län, i vilka tillbakagången framför allt berodde på mindre sillfångster, i Gotlands län, där torsk, och i Kristianstads län, där sill och ål fångats i mindre kvantiteter. För de i tab. 2 och 3 specificerade fisksorterna gällde under åren följande genomsnittspriser 1 ) för riket: 1) De priser soiu fiskaroa erhållit.

17 SALTSJÖFISKET; FÅNGSTENS MÄNGD OCH VÄRDE. 7 Av ovanstående framgår, att priserna för flertalet fiskar och skaldjur sjunkit sedan föregående år. Det totala fångstvärdet uppgick till kr. mot kr. f. å. Det hade således något minskats sedan f. å., oaktat den sammanlagda fångstmängden något översteg detta års. Beträffande de särskilda fiskslagen iakttages värdeminskning i flertalet fall och i fråga om de viktigaste ganska avsevärt för sill, torsk, ål, lax, gädda, skarpsill, rödtunga och oaktat den större fångstmängden även för makrill. Av de mera betydelsefulla fiskslagen hade endast rödspotta, kolja och långa större värden att uppvisa. Med avseende på de olika länen var fångstens värde mindre än f. å. för alla utom Södermanlands, som hade ungefär samma värde som f. å., och Östergötlands, som hade något högre värde. Vad beträffar fiskslagens större eller mindre betydelse för olika län märkes, att sill och strömming i ekonomiskt avseende var det viktigaste fiskslaget i alla län utom Norrbottens, där lax, och Kristianstads län, där ål hade högre fångstvärde. I tab. 7 lämnas uppgifter för större fiskelägen, vilkas betydelse framgår därav, att av hela saltsjöfiskets fångstvärde ej mindre än 69-8 % kommo på i tab. 7 redovisade fiskelägen. Förekomsten av dessa är emellertid mycket olika inom olika län. För Skåne och Blekinge har nu liksom föregående år en sammanställning gjorts (tab. 5) rörande saltsjöfiskets avkastning under varje månad. De viktigaste fisksorterna äro här sill och strömming, torsk, ål, flundra, rödspotta, piggvar samt särskilt i Blekinge län därjämte lax, gädda och åtskilliga sötvattensfiskar. Sill fångades med undantag av i februari månad under hela året men mest

18 8 SILL- OCH STRÖMMINGSFISKET. under månaderna juni september. Torsk fiskades hela året men företrädesvis under vinterhalvåret. Al fiskades hela året, dock särskilt under månaderna augusti oktober. Under augusti ägde ålfisket till största delen rum i Blekinge län. Lax fångades mest under månaderna april, maj och oktober. Det särskilt i Blekinge förekommande fisket av sötvattensfisk utövades i synnerhet under vårmånaderna. Medelprisen för de viktigaste fiskslagen under de olika månaderna framgå av nedanstående tablå. Sill- och strömmingsfisket redovisas för samtliga län utom Göteborgs och Bohus samt Hallands i tab. 6. Beträffande sillfisket inom de namngivna länen skall redogörelse ej lämnas i detta sammanhang utan först längre fram r se sid Beträffande tiden för fiskets bedrivande inom Skåne och Blekinge hänvisas till sid. 7. I Norrland synes strömmingsfisket på grund av ishinder ligga nere under vintern; i allmänhet började det i maj eller början av juni och fortgick till fram i november. Bästa fisket ägde rum i juni augusti. Likartat var fisket i Uppsala och Stockholms län. ehuru det där i en del tall börjadetidigare och slutade senare på året. I Södermanlands län fiskades endast under vintern med bästa fiske i januari. 1 Östergötlands län fiskades däremot i allmänhet under hela året. I Kalmar och Gotlands län började fisket på flertalet håll i mars eller april och fortgick till årets sista månader, dock fiskades på en del ställen hela året. Det bästa fisket inträffade i Östergötlands, Kalmar och Gotlands län vid mycket skilda tider inom olika distrikt. Sill- och strömmingsfisket inom ifrågavarande län bedrevs av (i 53fi yrkesoch binäringsfiskare. Vid detta fiske begagnades huvudsakligen nät, men notar och ryssjor kommo även till användning, de förra särskilt i Stockholms, Södermanlands och Östergötlands län, storryssjor och bottengarn huvudsakligen i Skånelänen. För riket i dess helhet hade näten ökats i antal sedan år 1921, notarna och ryssjorna minskats. Beträffande de olika länen iakttages i flera fall ganska stor skillnad mellan olika år beroende därpå, att ena året alla för ifrågavarande fiske avsedda redskap redovisats, medan ett annat

19 SILL- OCH STRÖMMINGSFISKET. år endast verkligen använda upptagits. Detta gäller fisket i allmänhet men framför allt sill- och strömmingsfisket. Redskapens värde uppgick till kr. och båtarnas till kr. Värdet av de vid sill- och strömmingsfisket använda redskapen utgjorde 54.3 % av värdet utav samtliga vid saltsjöfisket inom ifrågavarando län begagnade fiskredskap. För båtarna var motsvarande procenttal 85a %. I tab. 6 redovisas såväl antalet som värdet av olika slags redskap, varför en beräkning kunnat verkställas angående de genomsnittspris, som betalats för de olika redskapen i nytt tillstånd. Ifrågavarande priser äro mycket varierande för olika län. I medeltal för den del av riket, som här behandlas, utgjorde priset per not 630 kr., per nät 49 kr. samt per ryssja och bottengarn 111 kr. Dessa pris äro dock sannolikt högre än genomsnittsprisen för samma slag av redskap, om hänsyn tages till fisket i dess helhet, enär vid sillfisket i allmänhet de bästa såväl redskap som båtar komma till användning. Värdet av de vid detta fiske begagnade redskapen och båtarna uppgick till ej mindre än 66-9 % av värdet av alla inom motsvarande län använda, under det att bruttoavkastningen utgjorde blott 49a % av saltsjöfiskets hela fångstvärde inom samma län. Oaktat fångstmängden var avsevärt större än 1921 års, understeg fångstvärdet detta års med 16-1 %. Minskning av värdet hade ock ägt rum för alla de ifrågavarande länen utom Kalmar, Östergötlands, Blekinge oeh Södermanlands. Sill- och strömmingsfiskets omfattning under åren 1921 och 1922 framgår bäst av följande sammanställning. 9 I bruttoavkastningen inräknas emellertid ej endast försåld eller för fiskarnas eget behov använd färsk sill och strömming utan därjämte försåld salt eller annorlunda beredd strömming. I detta avseende skilja sig alltså Fiske 1922.

20 10 SILL- OCH STRÖMMINGSFISKET. ifrågavarande län från västkustlänen, varest uppgift lämnas angående mängden och värdet av den fångade sillen, under det att den värdeökning, som tillkommer genom beredningen, lämnas utan avseende. Undantag härifrån utgör emellertid för Göteborgs och Bohus län den vid vadsillfisket vid Island fiskade sillen, vars uppgivna värde är den saltade varans. I Norrland samt Uppsala och Stockholms län försåldes en avsevärd del av strömmingen salt eller på annat sätt beredd. Av den salta kom 35-2 % av värdet på Väster norr lan ds och 35 - o % på Gävleborgs län, av den övriga beredda (surströmming) 44 - o % på Västernorrlands och 42-2 % på Gävleborgs. Av sillen och strömmingen försåldes i ifrågavarande län valar färsk, fjärdingar salt och kg. annorlunda beredd, och för fiskarnas eget behov förbrukades valar. Dessa uppgifter överstego 1921 års, men det oaktat voro motsvarande värdeuppgifter mindre än detta års till följd av lägre pris. Priset per fjärding salt sill eller strömming hade i genomsnitt minskats från 6'52 kr. år 1921 till 4-82 år 1922 och priset per kg. annorlunda beredd strömming från 0-81 till 0'5 8. Priset på den färska sillen och strömmingen var naturligtvis ganska varierande inom olika län. Då i flertalet fall redovisning sker i valar, lämnas bär nedan uppgift om priset per val i olika län under åren 1921 och Vad den för fiskarnas eget behov använda fisken angår, må anmärkas, att uppgifterna äro ganska ofullständiga. Vid förvandling av valar till kg. eller tvärtom hava för färsk sill eller strömming följande reduktionstal använts: 1) I de fall, då mängden i primämppgifterna angivits i annat mått än val (yanl. kg.), ha prisuppgifterna tryckts med medievala typer. 2) Mängd angiven i både valar och kg.

21 DE SÄRSKILDA FISKENA I GÖTEBORGS O. BOHUS SAMT HALLANDS LÄN. 11 Dessa reduktionstal, som även i stort sett visa ett tämligen nära samband mellan fiskens storlek och salthalten, vilken senare i Östersjön tilltager från norr tijl söder, äro uppgjorda med tillhjälp av å blanketterna eller vid särskild förfrågan lämnade uppgifter. Enär dessa uppgifter icke äro fullständiga, kunna emellertid de ovan meddelade talen endast giva en ungefärlig bild av verkliga förhållandet. Beträffande den saltade sillen och strömmingen har i tab. 2 beräknats det antal kg. färsk dylik, som åtgått, enligt av vederbörande uppgiftsinsamlare lämnade uppgifter om åtgången per fjärding. De särskilda fiskena i Göteborgs och Bohus samt Hallands län. Betydelsen av Göteborgs och Bohus län för Sveriges saltsjöfiske framgår bäst av följande sammanställning. Avkastningen av de för västkusten speciella fiskena, vilka i det följande skola behandlas, finnes redovisad i tab. B, som för Göteborgs och Bohus samt Hallands län innehåller uppgifter om fångstens mängd och värde åren Av denna sammanställning framgår, att fisket i Göteborgs och Bohus län lämnat något sämre resultat än f. å. beträffande såväl total fångstmängd som totalvärde. Med avseende på de särskilda fiskena hade stark minskning av fångstmängden ägt rum beträffande vadsillfisket, under det att värdet till följd av högre pris något ökats. Stor var minskningen i såväl mängd som värde för sillfisket med drivgarn, skarpsillfisket och makrillfisket med vadar. Beträffande makrillfisket med dörj i Kattegatt och Skagerack samt koljebackefisket var minskningen i fangsttnängd ganska obetydlig, under det värdeminskningen var rätt avsevärd. Bättre resultat i kvantitativt hänseende hade däremot makrillfisket med garn att uppvisa men likväl mycket mindre värde. Fisket med snurrevadar, makrillfisket i Nordsjön, storsjöfisket och trålfisket hade lyckats bättre än f. å. Vad beträffar Halland redovisades större fångstmängder för de ekonomiskt viktigaste fiskena, koljebackefisket, sillfisket med drivgarn och kustfisket, men för de båda förstnämnda var värdet likväl något lägre än f. å. Antalet i fisket deltagande personer ävensom av dem använda redskap och båtar framgår av tab. C. För makrillfisket med dörj i Kattegatt och Skagerack, makrillfisket i Nordsjön, rockefisket, koljebackefisket och storsjöfisket saknas uppgifter angående redskapen och för makrillfisket med vadar rörande båtarna. För kustfisket saknas uppgifter om fiskare, redskap och båtar.

22 12 DE SÄRSKILDA FISKENA I GÖTEBORGS O. BOHUS SAMT HALLANDS LÄN. Tab. B. Avkastningens mängd och värde i Göteborgs och Bohus samt Hallands län åren , fördelade på de särskilda fiskena. 1) I de fall, där redovisning skett i annat mått än kg., är mängden angiven i såväl detta mått som kg. 2 ) Här ingår fisket vid Island, 9200 hl. ( kg.) till kr. värde. 3 ) Här ingår sillfiske med drivgarn vid Shetland, valar ( kg.) till kr. värde.

23 DE SÄRSKILDA FISKENA I GÖTEBORGS O. BOHUS SAMT HALLANDS LÄN. Tab. C. Fiskare, redskap och båtar fördelade på de särskilda fiskena i Göteborgs och Bohus samt Hallands län. 13 De dyraste redskapen användas vid vadsillfisket med 33'3 % av totalvärdet av samtliga vid saltsjöfisket i Göteborgs och Bonns län använda redskap. Beträffande båtarnas värde kom vadsillfisket likaså i främsta rummet med 41-6 %, varvid emellertid medräknats de s. k. följebåtarna. Karakteristiskt är vid trålfisket den stora differensen mellan redskapens och båtarnas värden. Beträffande tiden för de olika fiskena må nämnas, att makrillfiskena och storsjöfisket utövas under sommaren, drivgarnsfisket och skarpsillfisket på hösten, vadsillfisket och delvis koljebackefisket under vintern, under det att rockefisket, fisket med snurrevadar, trål-, hummer- och räkfiskena hava mindre utpräglad säsong. För övrigt må hänvisas till den följande fram- 1) Här hava inräknats 52fiskarejämte 35 bottengarn tid kr. värde.

24 14 DE SÄRSKILDA FISKENA I GÖTEBORGS O. BOHUS SAMT HALLANDS LÄN. ställningen, vilken dock ej avser Hallands län, utom då sådant särskilt angives. Vadsillfisket började de första dagarna i september månad vid Koppargrund, Groves iiak och Nidingarna men flyttades snart till farvattnen i närheten av Skagen och Hirshals. där den större delen av fångsten erhölls. Fisket pågick till slutet av mars. Utom det vanliga vadsillfisket i närbelägna hav utövades under sommaren vadsillfiske vid Island av 4 bohuslänska fiskebåtar. Hela fångstmängden vid vadsillfisket utgjorde hl., därav vid Island hl., mot f. å. Vad den lokala fördelningen angår, kom V. Hisings härad främst med 75-3 % av fångstvärdet. Det viktigaste fiskeläget var öckerö. Detta liksom det följande avser endast vadsillfisket i Kattegatt och Skagerack. Inalles deltogo i fisket fiskare, fördelade på 133 vadlag. Vadbåtarnas bruttotonnage uppgick till och följebåtarnas till ton och motsvarande antal hästkrafter till och Deltagandet i detta fiske var mindre än f. å. Fångstens fördelning på de olika vadlagen framgår av nedanstående tablå. Varje vadlag bestod av 14 å 20 man, och i genomsnitt intjänades per vadlag kr. (4 943 kr. f. å.), vilket utgör 328 kr. per fiskare. Det är naturligtvis här fråga om bruttoinkomst. Sillen, som i början av fisket var av god men senare av sämre kvalitet, betingade ett medelpris av 7-ss kr. per hl. mot 4a3 f. å. Sillfisket med drivgam bedrevs i Göteborgs och Bohus län från Askim3, V. Hisings, Tjörns och Sotenäs härad, men deltagandet var mindre än f. å. Detta fiske ägde rum från början av augusti till mitten av november och var mest givande under den första tiden. Fiskarna från Göteborgs och Bohus län fiskade i början vid Koppargrund, senare i norra Kattegatt och i Skagerack, fiskarna från Halland vid Anholt och Koppargrund. Fångsten uppgick i Göteborgs och Bohus län till valar ( f. å.), vari dock ingå valar, som under sommaren fiskades vid Shetland av 3 båtar från Rönnäng. Av fiskarna från Halland fiskades valar (50190 f. å.). Bruttoinkomsten per fiskare utgjorde i Göteborgs och Bohus län 706 kr., i Halland 589 kr. Sillen, som i allmänhet var av god kvalitet, vägde omkring 8 1 /2 kg. per val och betingade ett pris från 1-5o till 7 kr. per val och i genomsnitt för båda länen 3"33 kr. Fångsten försåldes till största delen i Göteborg, Varberg och Falkenberg. Skarpsillfisket. Detta fiske idkades mest från Sotenäs härad (61n % av fångstvärdet), och Smögen var det viktigaste fiskeläget. Fisket, som huvud-

25 DE SÄRSKILDA FISKENA I GÖTEBORGS O. BOHUS SAMT HALLANDS LÄN. sakligen bedreva inne i fjordarna, började i augusti och avslutades i december. Deltagandet var livligare, men resultatet blev sämre än f. å.; fångstmängden uppgick till hl. mot f. å. Bruttoinkomsten per fiskare utgjorde 488 kr. Skarpsillen, som i allmänhet var av god beskaffenhet, betingade ett medelpris av kr. per hl. mot 6183 f. å. Den försåldes i Lysekil, Strömstad och andra kustorter. 1 Sotenäs användes vid detta fiske mest, i Tanums härad uteslutande snörpvadar, för övrigt endast eller huvudsakligen landvadar. Makrillfisket med dörj i Kattegatt och Skagerack bedrevs i synnerhet från Askims, Tanums och Vette härad. Det började i allmänhet i juni och slutade i augusti eller september, i enstaka fall först i oktober. Fångstmängden uppgick till tjog mot f. å., och bruttoinkomsten per fiskare uppgick tijl 360 kr. Makrillen, som i allmänhet var medelstor och av medelgod beskaffenhet, varierade med avseende på vikt mellan 3 och 672 kg. och med avseende på pris mellan 0-25 och 3 kr. per tjog. Medelvikten per tjog var 3-9 kg. och medelpriset 1'09 kr. Fångsten försåldes förutom i städerna och kustorterna i länet delvis även i Danmark och Norge. I Halland fiskades tjog. Makrillfisket med garn utövades i synnerhet av fiskare från V. Hisings och Sotenäs härad. De viktigaste fiskelägena voro Gravarne, Björkö och Smögen. Fisket pågick under maj och juni och bedrevs i Kattegatt och Skagerack såväl i närheten av land som på öppna havet. Fångsten uppgick till tjog mot f. å., och bruttoinkomsten per fiskare var 476 kr. Makrillen, som i allmänhet var av medelgod kvalitet, vägde 5 ä 10 kg. per tjog och betingade ett pris varierande mellan 0-50 och 15 kr. per tjog. Medelvikten per tjog var 8'3 kg. och medelpriset kr. Fångsten försåldes i Göteborg, Marstrand och andra kustorter och till mindre del i Norge. I Halland fiskades tjog. Makrillfisket i Nordsjön bedrevs i synnerhet från Orusts västra härad, och det viktigaste fiskeläget var Edshultshall. Fisket påbörjades av en del fiskelag redan i mitten av juni men i allmänhet först i juli och augusti och pågick till fram i oktober. Fångsten blev tunnor mot f. å. och bruttoinkomsten per fiskare 536 kr. Makrillen var i allmänhet av god kvalitet, och vikten per tunna uppgavs till C:a 92 kg. Värdet, som i detta fall är den saltade varans värde, dock kostnaden för tunnor, salt och packning oräknade, uppgick till i medeltal kr. per tunna. En del av fångsten försåldes i Sverige, en del i Norge. Makrillfisket med vadar. Vid detta fiske användes mest landvadar (234 st. till kr. värde) men i V. Hisings härad även snörpvadar (22 st. till kr.). Med de förra fiskades tjog, med de senare I detta fiske har liksom f. å. inräknats fisket med bottengarn i Vette härad,, där 15

26 16 DE SÄRSKILDA FISKENA I GÖTEBORGS O. BOHUS SAMT HALLANDS LÄN. detta fiske utövades av 52 fiskare med 35 bottengarn och gav till resultat en fångst av tjog. Möjligen deltogo dessa fiskare även i fisket med vadar, varför dubbelräkning kan föreligga. Deltagandet var mindre än f. å., och fångstmängden blev endast tjog mot f. å. Bruttoinkomsten per fiskare uppgick till 65 kr. Makrillens beskaffenhet var mycket växlande, den beskrives från en del håll som god eller medelgod, från andra som liten och mager. Vikten av ett tjog makrill synes hava varierat mellan 3 och 7 kg. och priset per tjog mellan 025 och 5 kr. Medelvikten per tjog var 3-7 kg. och medelpriset kr. Fångsten försåldes förutom i kuststäderna i länet och hemorterna delvis även i Norge och Danmark. I Halland fiskades tjog. Rockefiske utövades av 1 fiskelag från Knippla och 2 från Hälsö i Kattegatt mellan Tistlarna och Hållö från mitten av februari till mitten av april och av 2 fiskelag från Brunskär utanför Hamneskär under oktober december. Fångsten uppgick till 310 tjog, och medelpriset per tjog var kr. Koljebackefisket utövades från Tjöras, Orusts västra, Kville och Tanums härad helt eller delvis som ett ganska utpräglat säsongfiske från oktober eller november 1922 till fram i april eller maj år I övrigt fiskades vid mycket olika tider under året Från Askims härad bedrevs fisket i Kattegatt, från V. Hisings i Kattegatt och Skagerack, från Tjörns i Marstrandsfjorden samt mellan Hamneskär och Måseskär 1 å 2 mil från land, från Orusts västra mellan Hamneskär och Hållö, från Sotenäs 1 ä 2 mil sydväst om Hållö och Bonden, från Kville, Tanums och Vette i skärgården i närheten av hemorterna. Fångsten, som till övervägande del utgjordes av torsk, kg., och kolja, kg., uppgick till kg. mot f. å. Priset utgjorde i medeltal för torsk 28 och för kolja 36 öre per kg. Inkomsten per fiskare var 252 kr. Fångsten försåldes i västkuststäderna, hemorterna och till mindre del i Norge. I Halland gav detta fiske till resultat kg. mot f. å. Fisket med snurrevadar bedrevs i synnerhet från V. Hisings och Askims härad. De viktigaste fiskelägena voro Hönö Klåva, Öckerö och Donsö. Störst voro fångsterna av kolja, kg., rödspotta, kg., torsk, kg., rödtunga, kg., och vitling, kg. Priset på kolja var i medeltal 23, på rödspotta 91, på torsk 36, på rödtunga 64 och på vitling 10 öre per kg. Deltagandet var betydligt större än f. å., och fångsten blev sammanlagt kg. mot f. å. Bruttoinkomsten per fiskare uppgick till i medeltal kr. Fisket utövades i Kattegatt, Skagerack, Nordsjön och icke heller så obetydligt i södra Östersjön, se nedanstående tablå. Från en del håll fiskades under hela året men i allmänhet från april eller maj till årets sista månader. Det bästa fisket ägde för flertalet distrikt rum under sommarmånader-

27 DE SÄRSKILDA FISKENA I GÖTEBORGS O. BOHUS SAMT HALLANDS LÄN. na. Fångsten avyttrades dels i Sverige, dels vad beträffar fisket i Nordsjön i England. 17 I Halland bedrevs detta fiske jämförelsevis obetydligt. Storsjöfisket utövades huvudsakligen av fiskare från Tjörns och Orusts västra härad. Det viktigaste fiskeläget var Mollösund. Fisket försiggick dels vid de norska bankarna, dels vid Shetland från mitten av mars eller april till fram i september. Deltagandet var mindre än f. å., men likväl blev fångsten kg. mot f. å. Fångstmängden av långa var kg., av lubb , av torsk och av hälleflundra Genomsnittspriset var för långa 23, för lubb 14, för torsk 21 och för hälleflundra 85 öre per kg. Av långan bereddes kg. spillånga. Bruttoinkomsten per fiskare var 1522 kr. Fångsten avyttrades i hemorterna och till mindre del i Norge. Trålfisket. Deltagandet i detta fiske var större än f. å., särskilt vad beträffar motorbåtar. Med avseende på ångtrålarna och dessas redskap har vad angår särskilt värdet en del beräkningar måst göras. I tab. 7 har i uppgifterna för Göteborg jämväl inräknats det av ångtrålare från andra platser bedrivna trålfisket, då Göteborg varit såväl utgångs- som slutpunkt för detta fiske. 27 ångtrålare deltogo, därav 16 hemmahörande i Göteborg, 7 i Smögen, 2 i Uddevalla och 2 i Marstrand. Dessa hade sammanlagt en dräktighet av ton brutto och hästkrafter. Dessutom fiskades med 72 motorbåtar (52 f. å.), varav 38 voro från V. Hisings och 28 från Askims härad. Sammanlagda fångstmängden var kg. ( f. å.) till ett värde av kr., varav 75'5 % kom på ångtrålarna. Störst voro fångsterna av sill, kg., kolja, kg., torsk, kg., och vitling, kg. Priset utgjorde i genomsnitt för sill 19, kolja 30, torsk 35 och vitling 15 öre per kg. Trålfångsten utövades i Kattegatt och Skagerack. Trålångarna fiska i allmänhet hela året, medan en stor del av motorbåtarna endast deltaga från mars eller april till fram på hösten, enär de under höst och vinter deltaga i vadsillfisket. Största delen av fångsterna avsattes i Göteborg. Vid fiskauktionerna i Göteborgs fiskhamn försåldes år 1922 fisk till ett värde av kr. Emellertid försäljes vid ifrågavarande fiskauktioner icke endast trålfisk utan även annan fisk. I tab. D lämnas en jämförelse mellan auktionsbeloppen under olika år. I Halland idkades trålfiske med endast 3 motorbåtar, och hela fångstvärdet uppgick till kr. fs Fiske 1922.

28 18 DE SÄRSKILDA FISKENA I GÖTEBORGS O. BOHUS SAMT HALLANDS LÄN. Tab. D. Auktionsbeloppen å i Göteborgs stads fiskhamn försåld fisk, åren Hummerfisket bedrevs allmänt i Göteborgs och Bohus län, särskilt i Vette och Tanums härad. Bland fiskelägena deltogo isynnerhet Sydkoster, Vrångö och Nordkoster. Hummern fångades utmed kusten i allmänhet i närheten av de i fisket deltagande fiskelägena, i norr dessutom vid Grisbådarna. Fisket ägde rum dels under föråret från årets början eller från april till mitten av juli, dels från mitten av september till fram mot årets slut. Fångstmängden uppgick till tjog, och medelpriset var kr. pr tjog. Även i Halland fiskades allmänt hummer, och fångsten uppgick till tjog. Fisket efter nordhavsräka idkades först och främst av fiskare från fiskelägena i Vette härad, vidare från Resö i Tanums härad samt frän Fiskebäckskil och 1) För statens folkhashallningskommissions läkning hava i fiskhamnen nnder december månad lossats hl. sill, varför till hamnstyrelsen erlagts en avgift avi kr., motsvarande 4 # provision å en tänkt försäljningssumma av kr., vilken snmma ingår i här ovan angivna totala auktionsbeloppet lör december.