Fiske / Statistiska centralbyrån. Stockholm : Statistiska centralbyrån, 1916-[1971]. - (Sveriges officiella statistik). Täckningsår:

Transkript

1

2 INLEDNING TILL Fiske / Statistiska centralbyrån. Stockholm : Statistiska centralbyrån, 1916-[1971]. - (Sveriges officiella statistik). Täckningsår: med innehållsförteckning och sammanfattning på franska även med fransk parallelltitel: Pêche en med innehållsförteckning, sammanfattning samt parallelltitel på engelska: Fishing in, från 1951 och framåt: Fisheries. Efterföljare: Fiskestatistisk årsbok / Statistiska centralbyrån. Stockholm : Statistiska centralbyrån, (Sveriges officiella statistik). Täckningsår: Översiktspublikationer: Fiskestatistik : 75 år vid SCB. - Ingår i: Fiske 1987 en översikt. - Stockholm : Statistiska centralbyrån, (Sveriges officiella statistik). - (Statistiska meddelanden J 55 SM 8801). Fiske. År (Sveriges officiella statistik). Digitaliserad av Statistiska centralbyrån (SCB) urn:nbn:se:scb-fisk-1923

3 SVERIGES OFFICIELLA STATISTIK JORDBRUK MED BINÄRINGAR FISKE ÅR 1923 AV KUNGL. STATISTISKA CENTRALBYRÅN STOCKHOLM 1925 KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER

4

5 Innehållsförteckning. Text. Sid. Inledning 1 I. Saltsjöfisket 3 Fiskare, redskap och båtar 3 Fångstens mängd och värde 5 Sill- och strömmingsfisket 8 De särskilda fiskena i Göteborgs och Bohus samt Hallands län 10 II. Sötvattensfisket 19 Fiskare, redskap och båtar 19 Fångstens mängd och värde 20 Fasta laxfisken 22 Fiskdammshushållningen 23 III. Sammanfattning 23 Tabeller. Tab. 1. Fiskare, redskap och båtar vid saltsjöfisket, länsvis, år Tab. 2. Saltsjöfiskets avkastning, länsvis, år Fångstens mängd 28 Tab. 3. Saltsjöfiskets avkastning, länsvis, år Fångstens värde i kronor 30 Tab. 4. Saltsjöfiskets avkastning, fördelad på olika fångstområden, mängd och värde år Tab. 5. Saltsjöfiskets avkastning i Blekinge, Kristianstads och Malmöhus län under varje månad år Tab. 6. Sill- och strömmingsfisket utom Hallands samt Göteborgs och Bohus län, år Tab. 7. Antal fiskare, värdet av redskap och båtar samt fiskets avkastning vid vissa större fiskelägen år Tab. 8. Fiskare, redskap och båtar vid sötvattensfisket, länsvis, år Tab. 9. Sötvattensfiskets avkastning, länsvis, år Fångstens mängd 44 Tab. 10. Sötvattensfiskets avkastning, länsvis, år Fångstens värde 46 Tab. 11. Antal fiskare, värdet av redskap och båtar samt fiskets avkastning i vissa större insjöar och älvar år Tab. 12. Fisket vid vissa mera betydande (fasta) lax-, laxörings- och sikfisken år Tab. 13. Fiskdammshushållningen år Bilaga, förteckning över i berättelsen förekommande fiskar och skaldjur med deras latinska namn 57

6 IV Table des matières. Texte. Pages. Introduction 1 I. La pêche en eau salée 3 Pêcheurs, engins et bateaux 3 Quantité et valeur du produit de la pêche 5 La pêche du hareng et du hareng baltique 8 Pêches spéciales dans les départements de Gothembourg et Bohus et de Halland 10 II. La pêche en eau douce 19 Pêcheurs, engins et bateaux 19 Quantité et valeur du produit de la pêche 20 Pêches de saumon permanentes. 22 L'exploitation des étangs 23 III. Vue d'ensemble 23 Tableaux. Tabl. 1. Pêcheurs, engins et bateaux dans la pêche en eau salée, par départements, en Col. 1: Départements. Col. 2: Nombre des pêcheurs de profession. Col. 3: Nombre des personnes avec la pêche comme métier accessoire. Col. 4 7: Nombre des engins; col. 4: Seines; col. 5: Filets; co!. 6: Nasses; col. 7: Autres engins. Col. S: Valeur des engins. Col. 9, 11, 13 et 15: Nombre des bateaux de pêche. Col. 10, 12, 14 et 16: Valeur des bateaux; col. 9 10: Bateaux pontés à moteur; col : Bateaux pontés sans moteur; col : Bateaux non pontés à moteur; col : Bateanx non pontés sans moteur. Col. 17: Valenr totale des engins et des bateaui. Tabl. 2. Rendement de la pêche en eau salée, par départements, en Quantité 28 Ligne 1: Harengs et harengs baltiques. Ligne 2: Anchois. Ligne 3: Morues. Ligne 4: Aigrefins. Ligne 5: Merlans. Ligne 6: Colins. Ligne 7: Lottes longues. Ligne 8: Brosmins. Ligne 9: Merlus ordinaires. Ligne 10: Plies. Ligne 11: Flets. Ligne 12: Plies cylioglosses. Ligne 13: Turbots. Ligne 14: Barbues. Ligne 15: Soles. Ligne 16: Flctnns. Ligue 17: Orphies. Ligne 18: Maquereaux. Ligne 19: Lompes. Ligne 20: Autres cycloptères. Ligne 21: Saumons. Ligne 22: Truites saumonées. Ligne 23: Ombres de rivière. Ligne 24: Lavarets. Ligne 25: Corégones blancs. Ligne 26: Anguilles. Ligne 27: Perches. Ligne 28: Brochets. Ligne 29: Lottes. Ligne 30: Brèmes. Ligne 31: Gardons. Ligne 32: Ides. Ligne 33: Raies. Ligne 34: Autres poissons. Ligne 35: Total des poissons. Ligne 36: EcreTisses de mer. Ligne 37: Crevettes boréaux. Ligne 38: Crevettes ordinaires. Ligne 39: Crabes. Ligne 40: Homards. Ligne 41: Huîtres. Tabl. 3. Rendement de la pêche en eau salée, par départements, en Valeur en couronnes 30 Ligne 1: Harengs et harengs baltiques. Ligne 2: Anchois. Ligne 3: Morues. Ligue 4: Aigrefins. Ligne 5: Merlans. Ligne 6: Colins. Ligne 7: Lottes longues. Ligne 8: Brosmins. Ligne 9: Merlus ordinaires. Ligne 10: Plies. Ligne 11: Flets. Ligne 12: Plies cynoglosses. Ligne 13: Turbots. Ligne 14: Barbues. Ligne 15: Soles. Ligne 16: Flétans. Ligne 17: Orphies. Ligne 18: Maquereaux. Ligne 19: Lompes Ligne 20: Autres cycloptères. Ligne 21: Saumons. Ligne 22: Truites saumonées. Ligne 23: Ombres de rivière. Ligne 24: Lavarets. Ligne 25: Corégones blancs. Ligne 26: Anguilles. Ligne 27: Perches. Ligue 28: Brochets. Ligne 29: Lottes. Ligne 30: Brèmes. Ligne 31: Gardons. Ligne 32: Ides. Ligue 33: Baies. Ligne 34: Antres poissons. Ligne 35: Valeur totale des poissons. Ligne 36: Ecrevisses de mer. Ligne 37: Crevettes boréaux. Ligne 38: Crevettes ordinaires. Ligne 39: Crabes. Ligne 40: Homards. Ligne 41: Huîtres.

7 Pages. Tabl. 4. Rendement de la pêche en eau salée, partagé en pêcheries, en Col. 1: Poissons et crustacés; col. 2 7: Quantité; col. 8 13; Valeur. Tabl. 5. Rendement de la pêche en eau salée dans les départements de Blekinge, de Kristianstad et de Malmöhus pour chaque mois en Ligne 1; Harengs et Harengs haltiques. Ligne 2: Morues. Ligne 3: Aigrefins. Ligne 4: Merlans. Ligne 5: Plies. Ligne 6: Klets. Ligne 7: Turbots. Ligne 8: Barbues. Ligne 9: Soles. Ligne 10: Orphies. Ligne 11: Maquereaux. Ligne 12: Lompes. Ligne 13: Autres cycloptères. Ligne 14: Saumons. Ligne 15: Truites saumonées. Ligne 16: Lavarets. Ligne 17: Anguilles. Ligne 18: Perches. Ligne 19: Brochets. Ligne 20: Lottes. Ligne 21: Gardons. Ligne 22: Ides. Ligne 23: Autres Poissons. Ligne 24: Total des poissons. Ligne 25: Crevettes ordinaires. Ligne 26: Crabes. Ligne 27: Homards. Ligne 28: Valeur totale de la pèche. Tabl. 6. Pêche du hareng et du hareng baltique sauf les départements de Halland et de Gothembourg et Bohus en Col. 1: Départements. Col. 2: Nombre des pécheurs de profession. Col. 3: Nombre des personnes avec la pêche comme métier accessoire. Col. 4, 6 et 8: Nombre des engins. Col. 5, 7 et 9: Valeur des engins; col. 4 5: Seines; col. 6 7: Filets; col. 8 9: Nasses et lignes de fond. Col. 10, 11, 13 et 14: Nombre des bateaux. Col. 12 et 15: Valeur des bateaux: col : Bateaux à moteur: col : Bateaux sans moteur; col. 10 et 13: Bateaux pontés; col. 11 et 14: Bateaux non pontés. Col. 16, 18, 20 et 22: Quantité du produit brut. Col. 17, 19, 21, 23 et 24: Valeur du produit brut; col : Harengs et harengs haltiques vendus frais; col : Harengs et harengs baltiqnes vendus salés: col : Vente de harengs et harengs baltiqnes préparés autrement; col : Harengs et barengs baltiqnes employés pour les besoins des pêcheurs; col. 24: Total en couronnes. Tabl. 7. Pêcheurs, valeur des engins et des bateaux et rendement de la pêche dans certaines grandes pêcheries en Col. 1: Départements et pêcheries. Col. 2: Nombre des pêcheurs de profession. Col. 3: Nombre des personnes avec la pêche comme métier accessoire. Col. 4: Valeur des engins. Col. 5: Valeur "des bateaux. Col. 6 7: Valeur totale de la pêche; col. 6: en 1923; col. 7: en Tabl. 8. Pêcheurs, engins et bateaux dans la pêche en eau douce, par départements, en Col. 1: Départements. Col. 2: Nombre des pêcheurs de profession. Col. 3: Nombre des personnes avec la pêche comme métier accessoire. Col. 4 7: Nombre des engins; col. 4: Seines; col. 5: Filets; col. 6: Nasses; col. 7: Autres engins. Col. 8: Valeur totale des engins. Col. 9 et 11: Nombre des bateaux. Col. 10 et 12: Valeur des bateaux; col. 9 10: Bateaux à moteur; col : Bateaux sans moteur. Col. 13: Valeur totale des engins et des bateaux. Tabl. 9. Rendement de la pêche en eau douce, par départements, en Quantité 44 Col. 1: Départements. Col. 2: Brochets. Col. 3: Perches. Col. 4: Sandres. Col. 5: Brèmes. Col. 6: Gardons. Col. 7: Ides. Col. 8: Carassins. Col. 9: Tanches. Col. 10: Lavarets. Col. 11: Corégones blancs. Col. 12: Ombres de rivière. Col. 13: Saumons. Col. 14: Truites saumonées. Col. 15: Ombres-chevalier (Saumons alpins). Col. 16: Eperlans. Col. 17: Lottes. Col. 18: Anguilles. Col. 19: Aspes. Col. 20: Lamproies de rivière. Col. 21: Rotengles. Col. 22: Autres poissons ou poissons non spécifiés. Col. 23: Total des poissons. Col. 24: Ecrevisses. Tabl. 10. Rendement de la pêche en eau douce, par départements, en Valeur 46 Col. 1: Départements. Col. 2: Brochets. Col. 3: Perches. Col. 4: Sandres. Col. 5: Brèmes. Col. 6: Gardons. Col. 7: Ides. Col. 8: Carassins. Col. 9: Tanches. Col. 10: Lavarets. Col. 11: Corégones blancs. Col. 12: Ombres de rivière. Col. 13: Saumons. Col. 14: Truites saumonées. Col. 15: Ombres-chevalier (Saumons alpins). Col. 16: Eperlans. Col. 17: Lottes. Col. 18: Anguilles. Col. 19: Aspes. Col. 20: Lamproies de rivière. Col. 21: Rotengles. Col. 22: Autres poissons ou poissons non spécifiés. Col. 23: Ecrevisses. Col. 24: Valeur totale. Tabl. 11. Nombre des pêcheurs, valeur des engins et des bateaux et rendement de la pêche dans certains lacs ou cours d'eau, en Col. 1: Départements, lacs et cours d'eau. Col. 2: Superficie. Col. 3: Nombre des pêcheurs de profession. Col. 4 : Nombre des personnes avec la pêche comme métier accessoire. Col. 5: Valeur des engins. Col. 6: Valeur des bateaux. Col. 7 8: Quantité totale; col. 7: Pèches; col. 8: Ecrevisses. Col. 9: Valeur totale du produit de la pêche. V

8 VI Pages. Tabl. 12. La pêche dans certaines pêcheries importantes (permanentes) de saumons, de truites saumonées et de lavarets, en Col. 1: Département et cours d'eau. Col. 2: Nombre des pécheurs de profession. Col. 3: Nombre des persouues avec la pèche comme métier accessoire. Col. 4: Valeur des engins et de» bateaux. Col. 5 11: Produit de la pèche; col. 5 7: Saumons; col. 8-9: Truites saumonées; col : Autres poissons; col. 5: nombre; col. 6, 8 et 10: Poids (kilogr.); col. 7, 9 et 11: Valeur (cour.). Tabl. 13. L'exploitation des étangs en Col. 1: Départements et commîmes. Col. 2: Nombre des étangs. Col. 3: Superficie des étangs. Col. 4 9: Rendement; col. 4, 6: Poids (kilogr.); col. 5, 7, 8: Valeur (cour.); col. 9: Valeur totale (cour.). Appendice, specification des poissons et des crustacés et leurs noms en latin 57

9 VII Résumé de la statistique sur la pêche en Par un décret royal du 28 novembre 1912, le Bureau central de statistique et la Direction de l'agriculture ont été chargés de préparer d'un commun accord des instructions sur la manière de relever les données statistique sur la pêche et d'établir les formules à employer à cet effet ainsi que de fixer l'époque où elles doivent être remises. Les relevés doivent être envoyés au Bureau central de statistique qui doit les utiliser et les publier comme il convient. En conséquence, le Bureau central a fait établir la statistique sur la pêche pour l'année 1913, statistique qui se trouve publiée dans le rapport annuel de la Direction de l'agriculture. Cependant, ce n'est qu'en 1914 que la nouvelle organisation fut achevée lorsque les deux services mentionnés ci-dessus eurent élaboré des formules spéciales pouvant être employées dans tout le pays. En 1923, il y a eu en tout pêcheurs ayant pris part à la pêche, parmi lesquels étaient les pêcheurs de profession. La valeur des engins et des bateaux employés pour la pêche était de couronnes. La répartition des pêcheurs, des engins et des bateaux entre les différentes catégories ressort du tableau suivant. La quantité et la valeur de la pêche ressortent du tableau suivant.

10 VIII RÉSUMÉ DE LA STATISTIQUE SUR LA PÊCHE EN La pêche en eau salée est par conséquent d'une importance bien supérieure que celle de la pêche en eau douce. L'espèce de poisson la plus importante, c'est le hareng et le hareng baltique (»strômming»). Une chose caractéristique c'est la grande quantité de poissons en eau douce dont se compose le produit de la pêche en eau salée, ce qui dépend de la grande différence de la salure se montant dans le Skagerack à /oo, dans la mer Baltique par contre à 5 8,'oo, dans le golfe de Bothnie à 3-5 / 00 et qui dans les archipels est encore moindre. Total du rendement des 30 espèces de poissons et de crustacés les plus importants (cour.). Une très grande partie du rendement de la pêche en eau salée provient du département de Gothembourg et Bohus. Le produit des pêches de ce département pendant les deux dernières années ressort du tableau suivant.

11 TILL KONUNGEN. Statistiska centralbyrån får härmed i underdånighet överlämna sin redogörelse för fisket i huvudsak under år 1923, men beträffande vadsillfisket och i vissa fall koljebackefisket i Göteborgs och Bohus län fiskesäsongen Fiske 1923.

12 2 INLEDNING (vintern). Beträffande fiskeristatistikens historiska utveckling, dess organisation samt de vid insamlingen av primäruppgifterna använda blanketterna hänvisas till de föregående årens, fr. o. m. 1914, fiskeristatistik. I fråga om sötvattensfisket lämnas i det följande en översikt över år 1923 särskilt undersökta områden. Rörande de årligen undersökta vattendragen hänvisas till års redogörelser. Stockholms län. Norra distriktet: Frösåkers h:d. Södra distriktet: Sotholms h:d. Uppsala län. 5:e distriktet, omfattande Vaksala och Ulleråkers h:d. Södermanlands län. l:a distriktet: Björkviks och Kila s:r. 2:a distriktet: Hyltinge s:n. 3:e distriktet: Arla, Barva och Härads s:r. Östergötlands län. l:a distriktet: V. Husby och Drothems s:r. 2:a distriktet: Krokeks och Kvarsebo s:r. 3:e distriktet: Gullbergs h:d. 4:e distriktet: V. Eneby och Ulrika s:r. 5:e distriktet: Dals h:d. 6:e distriktet: Godegårds s:n. 7:e distriktet: Regna och Skedevi s:r. Jönköpings län. 4:e distriktet, omfattande Västra h:d. Kronobergs län. Sydöstra distriktet: Torsjön, Bergundasjöarna, Växjösjöarna. Nordöstra distriktet: Norrhultssjön, Änghultssjön, Alstern och Alsterån, Möckeln. Sydvästra distriktet: Torserydsjön, Transjön, örsjön, Sandsjön, Stönjasjön, Skärsjön, Möen, Össjöasjön. Nordvästra distriktet: Vidöstern, Toftaholmsån, Färsjön, Vällingen, Hulisjön. Kalmar läns norra hushållningssällskaps område. Sevede h:d. Kalmar läns södra hushållningssällskaps område. Större delen av Aspelands h:d. Blekinge län. 5:e distriktet, omfattande Kyrkhults och Jämshögs s:r. Kristianstads län. Höjalensjön, Hårsjön, Fjällramsjön, Englarpsjön, Lärkesholmsjön, Algustorpsjön, Åsljungasjön, önnarpsjön. I Malmöhus och Hallands län undersöktes alla vattendrag av större betydelse. Göteborgs och Bohus län. Bullarensjöarna, Bolsjön och Kornsjön. I Älvsborgs läns södra hushållningssällskaps område undersöktes alla vattendrag av större betydelse. Älvsborgs läns norra hushållningssällskaps område. Kullings h:d. Skaraborgs län. Ymsen. Värmlands län. 4:e distriktet: Varnums s:n. 6:e distriktet: delar av Silbodals och Silleruds s:r. 7:e distriktet: Kila och Tveta s:r. 9:e distriktet: Frykeruds och Lysviks s:r samt Emtån, Norsälven, Granbäcksån, Rottna älv och Ransbyälven. ll:e distriktet: Ramens och Gåsborns s:r. Örebro län. 5:e distriktet: Hällefors s:n samt Åmmelången och Östersjön. Västmanlands län. övertjurbo, Våla, Simtuna och Torstuna h:d. Kopparbergs län. 5:e distriktet, omfattande Säfsnäs, Äppelbo, Järna, Nås och Flöda s:r. Gävleborgs län. Ljusdals t:g samt Södra Dellen och Fängsjön. Västernorrlands län. 5:e distriktet, omfattande Nora, Nordingrå, Skogs, Bjärtrå, Ullångers och Vibyggerå s:r. Jämtlands län. 2:a distriktet, omfattande Ströms, Frostvikens, Alanäs, Hammerdals, Gåxsjö, Föllinge, Hotagens, Laxsjö. Lits och Kyrkas s:r. Västerbottens län. Lövångers, Nysätra, Bygdeå och Sävars s:r. Norrbottens län. överkalix, Nederkalix, Korpilombolo, övertorneå, Nedertorneå, Karl Gustavs och Hietaniemi s:r. Vad angår de till centralbyrån inkomna primäruppgifterna förefinnas emellertid i många fall stora brister. Beträffande havsfisket, för vilket årliga

13 SALTSJÖFISKET; FISKARE, REDSKAP OCH BÅTAR. uppgifter lämnas, utgöra dock de föregående årens uppgifter ett ganska gott jämförelsematerial. Detsamma gäller fisket i de sjöar och rinnande vatten, som årligen undersökas, och även övriga, som undersökts mer än en gång. I allmänhet hava de uppgjorda planerna följts vid undersökningen. Trots upprepade påminnelser saknas dock några uppgifter, som bort inkomma. I sådana fall, då äldre uppgifter funnits att tillgå, har 1923 års fuskeristatistiska material kompletterats med dylika. Vid beräknandet av fångstvärdet hava dock alltid använts 1923 års prisuppgifter för resp. län och fiskslag. I en särskild bilaga återfinnes en förteckning över alla i berättelsen upptagna fiskar och skaldjur jämte deras latinska namn. 3 Saltsjöfisket. Fiskare, redskap och båtar. År 1923 utövades saltsjöfisket såsom yrke av ( f. å.) personer, varjämte (9 824 f. å.) bedrevo detsamma som binäring. Störst var antalet yrkesfiskare i Göteborgs och Bohus län med (44-o %); därefter kommo Gävleborgs, Malmöhus och Blekinge län. Beträffande de olika länen hade jämfört med föregående år endast mindre förändringar ägt rum i fråga om fiskarnas antal med undantag för Kalmar län, där ganska avsevärd ökning gjort sig gällande, beroende på fullständigare redovisning än förut i länets norra del. Jämföras de båda slagen av fiskare sinsemellan, befinnas yrkesfiskarna i stort sett vara jämförelsevis talrikast i västra och sydligaste Sverige samt i södra och mellersta Norrland ävensom i Uppsala län, under det att fisket vid Östersjökusten i övrigt i stor utsträckning bedrives såsom binäring. Vid saltsjöfisket användes redskap och båtar till ett värde av sammanlagt kr., varav kr. för redskap och kr. för båtar. I flertalet län var redskapens värde större än båtarnas, men i Gotlands, Hallands samt framför allt Göteborgs och Bohus län var förhållandet omvänt. Att båtarnas totalvärde för hela riket var större än redskapens, beror också därpå, att i det sistnämnda för fisket så viktiga länet batvärdet var så avsevärt mycket större än redskapsvärdet, särskilt till följd av talrik förekomst av stora däckade motorbåtar. Redskapen upptagas i tab. 1 under rubrikerna notar, nät, ryssjor och annan redskap. Under notar hava även trålar samt olika slag av vadar redovisats; garn hava upptagits under rubriken nät. Till annan redsknp räknas fiskredskap av mycket olika slag, såsom hummertinor, backor och långrevar m. m. Enär vid redovisningen av backor och långrevar än dessas antal, än antalet därtill hörande krokar upptagas, bliva uppgifterna om annan redskap föga jämförbara. Vid saltsjöfisket användes år notar, däri inräknat trålar (378) och vadar (1 506) 1 ), nät och garn, ryssjor, hommor och öv- ) Därav 209 snörpvadar, 809 snarrevadar och 488 landvadar.

14 4 SALTSJÖFISKET; FISKARE, REDSKAP OCH BÅTAR. riga bottengarn samt annan redskap. Notarna hade ökats något, näten och ryssjorna minskats något i antal. Bortsett från annan redskap äro näten talrikast och notarna fåtaligast i alla län. Vid jämförelse med föregående år beträffande redskapens antal och värde i de olika länen finner man, att endast ganska obetydliga skillnader göra sig gällande, vid vilka man till följd av primäruppgifternas ofullständighet icke får lägga alltför stor vikt. Fiskebåtarna redovisas under rubrikerna däckade båtar, med och utan motor, samt öppna båtar, med och utan motor. Nedanstående sammanställning visar antalet och värdet av till olika båtslag hörande båtar ävensom den procentiska ökningen eller minskningen inom varje grupp sedan föregående år. Ångbåtarna äro liksom föregående år redovisade som motorbåtar. Endast med avseende på däckade båtar utan motor iakttages större skillnad vid jämförelse med f. å. Flertalet av dessa båtar hör hemma i Göteborgs och Bohus län, och ifrågavarande båtar hade där vad beträffar värdet Tab. A. Värdet av redskap och båtar år 1923, fördelat på olika kuststräckor. 1 ) 1) Ostkusten räknas t. o. m. Torhamn i Blekinge län, Sydkusten med Öresund därifrån t. o. m. Kullen i Malmöhus län, Västkusten omfattar den övriga kusten. a) i procent av båtvärdet för hela kusten. b) i procent av resp. kaststräckas hela båtvärde.

15 SALTSJÖFISKET; FISKARE, REDSKAP OCH BÅTAR. 5 minskats med 57-5 %, beroende på att åtskilliga dylika större båtar försålts eller fått annan användning. Av båtarnas sammanlagda värde kom för hela riket 68-3 % på däckade motorbåtar, 2-3 % på övriga däckade båtar, 17-7 % på öppna motorbåtar och lie % på öppna båtar utan motor. I de sydligaste och västliga länen samt i Södermanlands län representerade däckade, i det övriga landet odäckade motorbåtar det största värdet. Däckade båtar utan motor hade endast i Göteborgs och Bohus samt Malmöhus län någon större betydelse. Vad beträffar de olika länen hade med avseende på båtarna icke några större förändringar ägt rum sedan föregående år med undantag för Göteborgs och Bohus län med avseende på däckade båtar utan motor, såsom förut framhållits. I tab. A har verkställts en sammanfattning av uppgifterna rörande redskapens och båtarnas värde för större kuststräckor, vilka bilda jämförelsevis naturliga enheter. Beträffande fördelningen av redskap och båtar på fiskelägen redogöres i tab. 7. Fångstens mängd och värde. Vid beräknandet av fångstmängden vålla de många olika slags mått, som komma till användning, fortfarande stora svårigheter vid evalvering i kilogram. Enligt tab. 2 fångades år kg. fisk, kg. havskräftor, kg. räkor, tjog krabbor, tjog hummer och 207 tjog ostron. Anmärkningsvärd är med avseende på fångstmängden sillens och strömmingens dominerande roll, 65i % av hela fångstkvantiteten fisk. Därefter kommo makrill, torsk, långa och kolja. Egendomligt för det svenska saltvattensfisket är den stora mängd söt- eller bräckvattensfiskar, som ingår i fångsten. Dessa fisksorter äro t. o. m., bortsett från strömmingen, övervägande i hela Bottniska viken samt längs östersjökusten ned till Kalmar län. I Kalmar och, ehuru i mindre grad, i Blekinge län fångas ännu mycket sötvattensfisk; däremot består fångsten i Gotlands län av förutom strömming huvudsakligen torsk och flundra. I Skåne äro sill, torsk, flundra, rödspotta och ål de viktigaste fiskarna i kvantitativt hänseende, medan sötvattensfisk endast obetydligt fångas. 1 västkustlänen äro de till torsksläktet hörande fiskslagen (torsk, kolja och vitling), makrill, långa, rödspotta och rödtunga jämte sill de viktigaste. Orsaken till denna lokala fördelning är att söka i det gradvisa avtagandet av vattnets salthalt från 30 å 32 %. och däröver i Skagerack och Nordsjön till endast 3 %. eller därunder i övre delen av Bottniska viken samt i den inre skärgården vid Östersjön. Tab. 4 visar fördelningen av fiskslagen på olika kuststräckor eller fångstområden, nämligen Ostkusten, räknad söderut till och med Torhamn i Blekinge län, Sydkusten, därifrån till Falsterbo, Öresund, från och med Falsterbo till och med Kullen i Malmöhus län, samt Västkusten, som emellertid efter fångstområdet uppdelas i dels Kattegatt och Skagerack, dels Nordsjön. Till Sydkusten har i tab. 4 räknats den fångst, de bohuslänska snurrevadsfiskarna erhöllo i södra Östersjön, se sid. 16. Skaldjuren, som nästan uteslutande fångades i Kattegatt och Skagerack, hava här icke specificerats. Av fångstmängden kom 25-5 %

16 6 SALTSJÖFISKET; FÅNGSTENS MÄNGD OCH VÄRDE. på Ostkusten, 9i % på Sydkusten. 1.7 % på Öresund, 57'3 % på Kattegatt och Skagerack samt 6-5 % på Nordsjön. Totalfångsten av fisk var vid saltsjöfisket 27.6 '/. större än f. å. beroende huvudsakligen på ökning av sillfångsten i Göteborgs och Bohus län. Beträffande övriga av de viktigaste fiskslagen voro fångsterna av skarpsill, vitling, rödspotta, flundra, rödtunga och makrill större, av kolja, torsk och långa mindre än f. å. Beträffande de särskilda länen (jfr tab. 2) var fisket mest betydande i Göteborgs och Bohus, Blekinge, Gävleborgs, Kalmar, Stockholms och Västernorrlands län med över 3 mill. kg. fisk vardera. Större totalfångster än f. å. redovisades för alla län utom Gävleborgs, Gotlands, Blekinge, Kristianstads och Malmöhus, där minskning ägt rum. Vad Gävleborgs län beträffar berodde detta på tillbakagång av strömmingsfisket, vad beträffar Gotlands län av fisket efter torsk och flundra, vad beträffar Blekinge län av sill- och ålfiskena och vad slutligen beträffar Kristianstads och Malmöhus län av sill- och torskfiskena. I de båda sistnämnda länen hade fångsterna av rödspotta avsevärt ökats. För de i tab. 2 specificerade fisksorterna och skaldjuren gällde under åren följande genomsnittspris 1) för riket: Av ovanstående framgår, att prisen i en del fall stigit, i andra sjunkit sedan f. å. Emellertid äro skillnaderna i allmänhet icke stora, och framför allt gäller detta de viktigare fiskslagen. 1) De pris, som fiskarna erhållit.

17 SALTSJÖFISKET; FÅNGSTENS MÄNGD OCH VÄRDE. Det totala fångstvärdet uppgick till kr. mot kr. f. å. Det hade således ökats med 14-6 %, beroende huvudsakligen på den ökade sillfångsten. Även beträffande övriga fiskslag iakttages emellertid värdeökning i flertalet fall och i fråga om de viktigaste ganska avsevärt för skarpsill, vitling. rödspotta, flundra och rödtunga, av vilka fiskslag också större fångster redovisats. Värdeminskning hade med avseende på de mera betydelsefulla fiskslagen ägt rum för kolja och långa, beträffande vilka fångsterna även kvantitativt undergått minskning, samt för makrill, som emellertid fiskats i större mängd än f. å. Vad angår de olika länen, avvek fångstvärdet i flertalet fall icke så avsevärt från föregående års utom för Göteborgs och Bohus län, där betydligt större värde redovisats. I fråga om fiskslagens större eller mindre betydelse för olika län märkes, att sill och strömming i ekonomiskt avseende var det viktigaste fiskslaget i alla län utom Norrbottens, där lax, och Kristianstads län, där ål hade högre fångstvärde. I tab. 7 lämnas uppgifter för större fiskelägen, vilkas betydelse framgår därav, att av hela saltsjöfiskets fångstvärde ej mindre än 72e % kommo på i tab. 7 redovisade fiskelägen. Förekomsten av dessa är emellertid mycket olika inom olika län. För Skåne och Blekinge har nu liksom föregående år en sammanställning gjorts (tab. 5) rörande saltsjöfiskets avkastning under varje månad. De viktigaste fisksorterna voro här sill och strömming, ål, torsk, rödspotta, lax och flundra, av vilka rödspottan fångats uteslutande i Skåne och laxen huvudsakligen i Blekinge. Sill fiskades med undantag av i februari månad under hela året men mest under månaderna maj oktober. Al fiskades hela året, dock särskilt under månaderna augusti oktober. Under augusti ägde ålfisket till största delen rum i Blekinge län. Torsk fiskades hela året men mindre under sommaren än övriga årstider. Medelprisen för de viktigaste fiskslagen under de olika månaderna framgå av nedanstående tablå: 7

18 8 SILL- OCH STRÖMMINGSFISKET. Sill- och strömmingsfisket redovisas för samtliga län utom Göteborgs och Bohus samt Hallands i tab. 6. Beträffande sillfisket inom de namngivna länen skall redogörelse ej lämnas i detta sammanhang utan först längre fram, se sid Beträffande tiden för fiskets bedrivande inom Skåne och Blekinge hänvisas till sid. 7. I Norrland synes strömmingsfisket på grund av ishinder ligga nere under vintern; i allmänhet började det i maj eller början av juni och fortgick till fram i november. Bästa fisket ägde rum i juni augusti. Likartat var fisket i Uppsala och Stockholms län, ehuru det där i en del fall började tidigare och slutade senare på året. I Södermanlands län fiskades endast under vintern med bästa fiske i januari. I Östergötlands län fiskades däremot i allmänhet under hela året. I Kalmar och Gotlands län började fisket på flertalet håll i mars eller april och fortgick till årets sista månader, dock fiskades på en del ställen hela året. Det bästa fisket inträffade i Östergötlands, Kalmar och Gotlands län vid mycket skilda tider inom olika distrikt. Sill- och strömmingsfisket inom ifrågavarande län bedrevs av yrkesoch binäringsfiskare. Vid detta fiske begagnades huvudsakligen nät, men notar, storryssjor och bottengarn kommo även till användning, notarna särskilt i Stockholms, Södermanlands och Östergötlands län, storryssjor och bottengarn i synnerhet i Skåne. För riket i dess helhet hade näten och ryssjorna något ökats i antal sedan år 1922, notarna minskats. Beträffande de olika länen iakttages i några fall ganska stor skillnad mellan olika år delvis beroende därpå, att ena året alla för ifrågavarande fiske avsedda redskap redovisats, medan ett annat år endast verkligen använda upptagits. Detta gäller fisket i allmänhet men framför allt sill- och strömmingsfisket. Budskapens värde uppgick till kr. och båtarnas till kr. Värdet av de vid sill- och strömmingsfisket använda redskapen utgjorde 54.3 % av värdet utav samtliga vid saltsjöfisket inom ifrågavarande län begagnade fiskredskap. För båtarna var motsvarande procenttal 85-7 i.. I tab. 6 redovisas såväl antalet som värdet av olika slags redskap, varför en beräkning kunnat verkställas angående de genomsnittspris, som betalats för de olika redskapen i nytt tillstånd. Ifrågavarande pris äro mycket varierande för olika län. I medeltal för den del av riket, som här behandlas, utgjorde priset per not 630 kr., per nät 47 kr. samt per ryssja och bottengarn 134 kr. Dessa pris äro dock sannolikt högre än genomsnittsprisen för samma slag av redskap, om hänsyn tages till fisket i dess helhet, enär vid sillfisket i allmänhet de bästa såväl redskap som båtar komma till användning. Värdet av de vid detta fiske begagnade redskapen och båtarna uppgick till ej mindre än 67-2 % av värdet av alla inom motsvarande län använda, under det att bruttoavkastningen utgjorde blott 46e % av saltsjöfiskets hela fångstvärde inom samma län. Totala fångstmängden (se tab. 2) var något större än f. å., men fångstvärdet blev likväl något mindre. Med avseende på de olika länen hade fångsvärdet för Kalmar län avsevärt ökats sedan f. å. till följd av bättre fångstresultat men däremot avsevärt minskats för Östergötlands, Blekinge och

19 SILL- OCH STRÖMMINGSFISKET. Malmöhus län, vad beträffar Östergötlands län beroende på lägre pris och beträffande Blekinge län på sämre fångstresultat, under det att för Malmöhus län båda dessa orsaker samverkat. Sill- och strömmingsfiskets omfattning under åren 1922 och 1923 framgår bäst av följande sammanställning: 9 I bruttoavkastningen inräknas emellertid ej endast försåld eller för fiskarnas eget behov använd färsk sill och strömming utan därjämte försåld salt eller annorlunda beredd strömming. I detta avseende skilja sig alltså ifrågavarande län från västkustlänen, varest uppgift lämnas angående mängden och värdet av den fångade sillen, under det att den värdeökning, som tillkommer genom beredningen, lämnas utan avseende. Undantag härifrån utgör emellertid för Göteborgs och Bohus län den vid vadsillfisket vid Island fiskade sillen, vars uppgivna värde är den saltade varans. I Norrland samt Uppsala och Stockholms län försåldes en avsevärd del av strömmingen salt eller på annat sätt beredd. Av den salta kom 35s % av värdet på Västernorrlands och 28-9 % på Gävleborgs län, av den övriga beredda (huvudsakligen surströmming) 43s % på Gävleborgs och 41.3 % på Västernorrlands län. Av sillen och strömmingen försåldes i ifrågavarande län valar färsk, fjärdingar salt och kg. annorlunda beredd, och för fiskarnas eget behov förbrukades valar. Uppgifterna om förbrukningen för fiskarnas eget behov äro emellertid ganska ofullständiga. Priset per fjärding salt sill eller strömming var 5 - oi kr. mot 4- a i år 1922 och priset per kg. annorlunda beredd strömming 0.44 kr. mot 0 58 år Priset på den färska sillen och strömmingen var naturligtvis ganska varierande inom olika län. Då i flertalet fall redovisning sker i valar, lämnas bär nedan uppgift om priset per val i olika län under åren 1922 och Fiske 1923.

20 10 SILL- OCH STRÖMMINGSFISKET. Den stora höjningen av priset per val i Kristianstads län och sänkningen i Malmöhus län berodde delvis på sillens storlek, i det att i förra fallet större delen av den fångade sillen var något större, i senare fallet något mindre än f. å. Vid förvandling av valar till kg. eller tvärtom hava för färsk sill eller strömming följande reduktionstal använts: Dessa reduktionstal, som även i stort sett visa ett tämligen nära samband mellan fiskens storlek och salthalten, vilken senare i Östersjön tilltager från norr till söder, äro uppgjorda med tillhjälp av å blanketterna eller vid särskild förfrågan lämnade uppgifter. Enär dessa uppgifter icke äro fullständiga, kunna emellertid de ovan meddelade talen endast giva en ungefärlig bild av verkliga förhållandet. Beträffande den saltade sillen och strömmingen har i tab. 2 beräknats det antal kg. färsk dylik, som åtgått, enligt av vederbörande uppgiftsinsamlare lämnade uppgifter om åtgången per fjärding. De särskilda fiskena i Göteborgs och Bohus samt Hallands län. Betydelsen av Göteborgs och Bohus län för Sveriges saltsjöfiske framgår bäst av följande sammanställning: 1) I de fall, då mängden i priraärnppgiftema angivits i annat mått än val (vanl. kg.), ha prisuppgifterna tryckts med medievala typer. 2) Mängd angiven i både valar och kg.

21 DE SÄRSKILDA FISKENA I GÖTEBORGS O. BOHUS SAMT HALLANDS LÄN. 11 Avkastningen av de för Västkusten speciella fiskena, vilka i det följande skola behandlas, finnes redovisad i tab. B, som för Göteborgs och Bohus samt Hallands län innehåller uppgifter om fångstens mängd och värde åren Av denna sammanställning framgår, att fisket i Göteborgs och Bohus län år 1923 lämnade betydligt bättre resultat än de båda föregående åren, vilka emellertid utgjorde en stark nedgångsperiod. Fångstmängden år 1923 översteg med 51.8 % och fångstvärdet med 33'5 % motsvarande år Främst berodde detta på vadsillfisket, men även trålfisket, fisket med snurrevadar, skarpsillfisket, makrillfiskena med garn och vadar samt kustfisket hade lyckats avsevärt bättre. Sillfisket med drivgarn och rockefisket hade större fångstmängd att uppvisa men likväl mindre fångstvärde. Avsevärt sämre än f. å. var däremot resultatet beträffande storsjöfisket, makrillfiskena med dörj i Kattegatt och Skagerack och i Nordsjön samt fisket efter nordhavsräka. Något sämre än f. å. var resultatet av koljebackefisket. Hummerfisket hade kvantitativt gått tillbaka men lämnade dock högre fångstvärde. Vad Halland beträffar, redovisades med avseende på de ekonomiskt viktigaste fiskena betydligt större fångstmängd än f. å. för sillfisket med drivgarn men likväl något mindre fångstvärde, för koljebackefisket mindre såväl mängd som värde, under det att resultatet av kustfisket föga skilde sig från föregående års. Antalet i fisket deltagande personer ävensom av dem använda redskap och båtar framgår av tab. C. För makrillfisket med dörj i Kattegatt och Skagerack, makrillfisket i Nordsjön, rockefisket, koljebackefisket och storsjöfisket saknas uppgifter angående redskapen och för makrillfisket med vadar rörande båtarna. För kustfisket saknas uppgifter om fiskare, redskap och båtar. De dyraste redskapen användes vid vadsillfisket med 31-7 % av totalvärdet av samtliga vid saltsjöfisket i Göteborgs och Bohus län använda redskap. Beträffande båtarnas värde kom vadsillfisket likaså i främsta rummet med 35.5 %, varvid emellertid medräknats de s. k. följebåtarna. Karakteristiskt är vid trålfisket den stora differensen mellan redskapens och båtarnas värden. Beträffande tiden för de olika fiskena må nämnas, att makrillfiskena och storsjöfisket utövas under sommaren, drivgarnsfisket och skarpsillfisket på hösten, vadsillfisket och delvis koljebackefisket under vintern, under det att koljebackefisket i övrigt, rockefisket, fisket med snurrevadar, trål-, hummer- och räkfiskena hava mindre utpräglad säsong. För övrigt må hänvisas till den följande framställningen, vilken dock ej avser Hallands län, utom då sådant särskilt angives. Vadsillfisket påbörjades av några vadlag under senare hälften av september och mera allmänt under oktober vid Koppargrund och Nidingarna men flyttades sedan till farvattnen i närheten av Skagen och Hirtshals. där det avslutades under mars. En del vadlag började icke att deltaga i fisket förrän på nyåret, då fisket redan flyttat till de sistnämnda fiskeplatserna. Utom det vanliga fisket i närbelägna hav utövades under sommaren vadsillfiske

22 12 DE SÄRSKILDA FISKENA I GÖTEBORGS O. BOHUS SAMT HALLANDS LÄN. Tab. B. Avkastningens mängd och värde i Göteborgs och Bohus samt Hallands län åren , fördelade på de särskilda fiskena. 1) I de fall, där redovisning skett i annat mått än kg., är mängden angiven i såväl detta mått som kg. 2 ) Här ingår fisket vid Island. 3 ) Häri ingår sillfiske med drivgani vid Shetland, valar ( kg.) 4 ) Häri ingår sillfiske med drivgarn vid Shetland med ett värde av kr.

23 DE SÄRSKILDA FISKENA I GÖTEBORGS O. BOHUS SAMT HALLANDS LÄN. 13 Tab. C. Fiskare, redskap och båtar fördelade på de särskilda fiskena i Göteborgs och Bohus samt Hallands län. vid Island av 2 bohuslänska fiskebåtar. Hela fångstmängden vid vadsillfisket utgjorde hl. till kr. värde, varav på fisket vid Island kommo hl. till kr. F. å. uppgick totalfångsten till hl. till kr. värde. Vad den lokala fördelningen angår, kom V. Hisings härad främst med 62.9 % av fångstvärdet, och av fiskelägena var öckerö det viktigaste. Detta liksom det följande avser endast vadsillfisket i Kattegatt och Skagerack. Deltagandet var mindre än f. å., i det endast 108 vadlag om tillsammans fiskare mot 133 vadlag om fiskare f. å. deltogo. Vadbåtarnas bruttotonnage uppgick till och följebåtarnas till ton och motsva- 1) Här ingår fisket Tid Island. 2 Här hava inräknats 52 fiskare jämte 35 bottengarn till 14 60O kr. värde.

24 14 DE SÄRSKILDA FISKENA I GÖTEBORGS O. BOHUS SAMT HALLANDS LÄN. rande antal hästkrafter till och Fångstens fördelning på de olika vadlagen framgår av nedanstående tablå: Varje vadlag bestod av 14 k 20 man, och i genomsnitt intjänades per vadlag kr. (5 525 kr. f. å.) och per man kr. Det är naturligtvis här fråga om bruttoinkomst. Sillen var i allmänhet av god eller medelgod kvalitet och betingade ett medelpris av 9-43 kr. per hl. mot 7-58 f. å. Sillfisket med drivgarn bedrevs i Göteborgs och Bohus län från Askims, V. Hisings, Tjörns och Sotenäs härad, men deltagandet var mindre än f. å. Fisket ägde rum från förra hälften av augusti till början av november med bästa fiske i september och början av oktober. Fiskarna från Gröteborgs och Bohus län fiskade i början vid Koppargrund och Trindeln, senare mellan Vinga, Hamneskär och Skagen, fiskarna från Halland vid Anholt, Fladen och Koppargrund. Fångsten uppgick i Göteborgs och Bohus län till valar ( f. å.) samt i Hallands län till valar (61425 f. å.). Bruttoinkomsten per fiskare utgjorde i Göteborgs och Bohus län 667 kr., i Halland 615 kr. Sillen, som i allmänhet var av god kvalitet, vägde omkring 8 1 /s kg. per val i genomsnitt och betingade ett pris från Os o till 8 kr. per val och ett medelpris av 2-i3 kr. för båda länen mot 3-33 f. å. Fångsten försåldes till största delen i Göteborg och Varberg. Skarpsillfisket idkades mest från Sotenäs härad (70-4 % av fångstvärdet), och Smögen var det viktigaste fiskeläget. Detta fiske, som huvudsakligen bedrevs inne i fjordarna, började under senare hälften av augusti och fortgick till in i december. Deltagandet var livligare än f. å., och resultatet blev också bättre, i det fångstmängden uppgick till hl. mot f. å. Bruttoinkomsten per fiskare utgjorde 775 kr. Skarpsillen, som i allmänhet, åtminstone under det tidigare fisket, var av ganska god beskaffenhet, betingade ett medelpris av 59s7 kr. per hl. mot f. å. Den försåldes i Lysekil, Strömstad och andra kustorter. I Sotenäs härad användes vid detta fiske mest, i Tanums uteslutande snörpvadar, i övrigt endast eller huvudsakligen landvadar. Makrillfisket med dörj i Kattegatt och Skagerack bedrevs i synnerhet från Vette, Tanums, Orusts västra och Askims härad. Det började i allmänhet i juni och slutade i augusti eller september. Deltagandet var mindre än f. å., och resultat blev också sämre. Fångstmängden uppgick till tjog mot f. å., och bruttoinkomsten per fiskare blev 236 kr. Makrillen, som i allmänhet var medelstor och av medelgod kvalitet, varierade med avseende

25 DE SÄRSKILDA FISKENA I GÖTEBORGS O. BOHUS SAMT HALLANDS LÄN. på vikt mellan 3 och 7 kg. och med avseende på pris mellan G'so och 3 kr. per tjog. Medelvikten per tjog var 4-6 kg. och medelpriset 0.68 kr. Fångsten försåldes förutom i staderna och kustorterna i länet till en mindre del även i Danmark och Norge. I Halland fiskades tjog. Makrillfisket med garn utövades i synnerhet av fiskare från Sotenäs och V. Hisings härad, och de viktigaste fiskelägena voro Smögen och Gravarne. Fisket pågick under maj och juni och bedrevs i Kattegatt och Skagerack såväl i närheten av land som på öppna havet. Deltagandet var ungefär detsamma som f. å., men fångsten blev betydligt större och uppgick till tjog mot f. å. Brattoinkomsten per fiskare blev 745 kr. Makrillen, som mestadels var av medelgod kvalitet, vägde i allmänhet 4 å 7 kg. per tjog och betingade ett pris varierande mellan och 13 kr. per tjog. Medelvikten per tjog var 6.7 kg. och medelpriset kr. Fångsten försåldes i Göteborg, Marstrand, Strömstad och andra kustorter och till mindre del i Danmark. I Halland fiskades 6425 tjog. Makrillfisket i Nordsjön bedrevs i synnerhet från Orusts västra och Tanums härad, och de viktigaste fiskelägena voro Gullholmen, Edshnltshall och Grundsund. Fisket ägde rum från mitten av juli till fram i oktober. Deltagandet var mycket ringa i förhållande till f. å., 283 fiskare med 33 båtar mot resp. 801 och 92 f. å. Fångsten blev också betydligt mindre och uppgick till endast tunnor mot f. å. Bruttoinkomsten per fiskare blev 423 kr. Makrillen var i allmänhet av god kvalitet, och vikten per tunna uppgavs till c:a 92 kg. Värdet, som i detta fall är den saltade varans värde, vari dock icke kostnaden för tunnor, salt och packning medräknats, uppgick till i medeltal kr. per tunna. Fångsten försåldes till större delen i Norge, återstoden i Sverige. Makrillfisket med vadar. Vid detta fiske användes mest landvadar (254 st. till kr. värde) men i V. Hisings och Kville härad även snörpvadar (12 st. till kr.). Med de förra fiskades tjog, med de senare I detta fiske har liksom f. å. inräknats fisket med bottengarn i Vette härad, där detta fiske utövades av 52 fiskare med 35 bottengarn och gav till resultat en fångst av tjog. Möjligen deltogo dessa fiskare även i fisket med vadar, varför dubbelräkning i fråga om fiskarna kan föreligga. Totalfångsten uppgick till tjog mot f. å., och bruttoinkomsten per fiskare var 76 kr. Makrillens beskaffenhet var mycket växlande, den beskrives från en del håll som god eller medelgod, från andra som liten och mager. Medelvikten av ett tjog makrill synes hava varierat mellan 3 och 8 kg. i olika distrikt och priset per tjog mellan 025 och 6 kr. Medelvikten per tjog var 4. 1 kg. och medelpriset O-99 kr. Fångsten försåldes föratom i kaststäderna i länet och hemorterna till en mindre del i Danmark. 15

26 16 DE SÄRSKILDA FISKENA I GÖTEBORGS O. BOHUS SAMT HALLANDS LÄN. Rockefiske utövades av 3 fiskelag från Knippla och 2 från Hälsö i farvattnen mellan Tistlarna och Hållö från slutet av februari till mitten av april samt av 2 lag från Brunskär mellan Hamneskär och Måseskär från början av april till mitten av maj. Fångsten uppgick till 307 tjog, och medelpriset per tjog var 18'6 6 kr. Koljebackefisket har från några håll i Tjörns, Orusts västra och Tanums härad redovisats som ett säsongfiske från oktober eller november 1923 till i april eller maj 1924 men i flertalet fall som ett förårs- och höstfiske På ett par håll pågick fisket hela sistnämnda år. Från Askims härad bedrevs fisket på flera olika ställen i Kattegatt, från V. Hisings i både Kattegatt och Skagerack, från Tjörns kort utanför land mellan Hamneskär och Måseskär, från Orusts västra mellan Orskär och Hållö, från Sotenäs utanför Hållö och på Sotefjorden, från Kville, Tanums och Vette i skärgården i närheten av hemorterna. Fångsten, som till övervägande del utgjordes av torsk, kg., kolja, kg., och vitling, kg., uppgick till kg. mot f. å. Priset utgjorde i medeltal för torsk 29, för kolja 38 och för vitling 24 öre per kg. Bruttoinkomsten per fiskare var 287 kr. Fångsten försåldes i västkuststäderna, hemorterna och från det nordligaste distriket delvis i Norge. I Halland bedrevs detta fiske såväl utefter kusten som ute i öppna havet i allmänhet under de tider, då sillfiske icke pågick. Även här utgjordes fångsten till större delen av torsk, kg., vitling, kg., och kolja, kg., och uppgick till kg. mot f. å. Fisket med snurrevadar bedrevs i synnerhet från V. Hisings härad, och de viktigaste fiskelägena voro Hönö Klåva och Öckerö. Deltagandet var större än f. å., och fångsten blev kg. mot f. å. Bruttoinkomsten per fiskare uppgick till i medeltal kr. Fisket utövades i Kattegatt och Skagerack, Nordsjön samt Östersjön. I Kattegatt och Skagerack fiskades av en del båtar hela året, av andra huvudsakligen sommar och höst, i Nordsjön och Östersjön från mars eller april till fram i oktober eller ock endast kortare tider under sommaren. Det bästa fisket ägde i allmänhet rum under sommarmånaderna. Fångstens fördelning på fångstområden och fiskslag framgår av nedanstående tablå: Priset på torsk var i medeltal 39, på kolja 26, på vitling 15, på rödspotta 103 och på rödtunga 55 öre per kg. De i Kattegatt och Skagerack gjorda fångsterna försåldes till största delen i Göteborg, Marstrand och Lysekil,

27 DE SÄRSKILDA FISKENA I GÖTEBORGS O. BOHUS SAMT HALLANDS LÄN. fångsterna från Nordsjön i England, framför allt i Grimsby, och fångsterna från Östersjön i städerna i Blekinge samt på Bornholm. I Halland gav detta fiske som resultat kg. Storsjöfisket utövades huvudsakligen av fiskare från Orusts västra och Tjörns härad, och det viktigaste fiskeläget var Mollösund. Fisket försiggick dels vid de norska bankarna, dels vid Shetland från mars eller april till fram i september. Deltagandet var detsamma som f. å., men fångsten blev endast kg. mot f. å. Fångstmängden av långa var , av lubb , av torsk och av hälleflundra kg. Genomsnittspriset var för långa 25, för lubb 14, för torsk 19 och för hälleflandra 75 öre per kg. Av längan bereddes kg. spillånga. Bruttoinkomsten per fiskare var kr. Fångsten avyttrades i hemorterna och till mindre del i Norge. Trålfisket. Med avseende på ångtrålarna och dessas redskap har vad angår särskilt värdet en del beräkningar måst göras. I tab. 7 har i uppgifterna för Göteborg jämväl inräknats det av ångtrålare från andra platser bedrivna trålfisket, då Göteborg varit såväl utgångs- som slutpunkt för detta fiske. 30 ångtrålare (27 f. å.) deltogo, därav 26 hemmahörande i Göteborg, 1 i Marstrand, 2 i Uddevalla och 1 i Smögen. Dessa hade sammanlagt en dräktighet av ton brutto och hästkrafter. Dessutom fiskades med 59 motorbåtar (72 f. å.), varav 31 voro från Askims och 24 från V. Hisings härad. Trålfångsten utövades i Kattegatt och Skagerack av trålångarna och en del motorbåtar under större delen av året, av de övriga motorbåtarna kortare tider vid olika årstider. Största delen av fångsterna avsattes i Göteborg. Sammanlagda fångstmängden var kg. ( f. å.) till ett värde av kr. I nedanstående tablå lämnas uppgifter om fångstmängdens fördelning på ångtrålare och motorbåtar samt om fångsterna av de viktigaste fiskslagen: 17 Priset utgjorde i genomsnitt för sill 16, för torsk 36, för kolja 34, för vitling 13 och för gråsej 20 öre per kg. Vid fiskauktionerna i Göteborgs fiskhamn försåldes år 1923 fisk till ett värde av kr. Emellertid försäljes vid ifrågavarande fiskauktioner icke endast trålfisk utan även annan fisk. I tab. D lämnas en jämförelse mellan auktionsbeloppen under olika år. I Halland idkades tråltiske med endast 2 motorbåtar, och hela fångstmängden uppgick till kg. Hummerfisket bedrevs allmänt i Göteborgs och Bohus län, särskilt i Vette och Tanums härad. Bland fiskelägena deltogo i synnerhet Sydkoster, Fiske 1923.

28 18 DE SÄRSKILDA FISKENA I GÖTEBORGS O. BOHUS SAMT HALLANDS LÄN Tab. D. Auktionsbeloppen å i Göteborgs stads fiskhamn försåld fisk, åren Nordkoster och Vrångö. Hummern fångades i allmänhet i närheten av de i fisket deltagande fiskelägena, i norr dessutom vid Grisbådarna. Fisket ägde rum dels från april eller maj till mitten av juli, dels från mitten av september till fram mot årets slut. Fångstmängden uppgick till tjog, och medelpriset var 18? o kr. pr tjog. Även i Halland fiskades allmänt hummer, och fångsten uppgick till tjog. Fisket efter nordhavsräka idkades av fiskare från Vette och Tanums härad, Fiskebäckskil och Strömstad. Fiskarna från Fiskebäckskil fiskade i Gullmarsfjorden, de övriga i Koster- och Säckefjordarna, vid Grisbådarna och Väderöarna. De förra fiskade under tiden april augusti, de senare i all- ] ) För statens folkhushlllningskommissions räkning hava i fiskhamnen nnder december månad lossats hl. sill, varför till hamnstyrelsen erlagts en avgift av kr., motsvarande 4% provision ä en tänkt försäljningssumma av kr., vilken summa ingär i här ovan angivna totala anktionsbeloppet för december.