Ullahau-Sudersand En integrerad landskapsklassificering

Kulturgeografiska Institutionen, Uppsala universitet Geografi B, Miljö och landskap, ht 2015 Ullahau-Sudersand En integrerad landskapsklassificering Andrea Carlsson Camilla Franksson Saida Kolmie Olle Ringström

1. INLEDNING... 1 1.1 Syfte och frågeställningar... 2 1.2 Avgränsning... 2 1.3 Disposition... 2 2. BAKGRUND... 3 2.1 Studieområdet... 3 2.2 Naturliga processer... 4 2.3 Mänsklig påverkan... 10 3. METOD... 20 3.1 Förstudier... 20 3.2 Fältstudier... 21 3.2.2 Intervjuer... 21 3.3 Landskapsklassificering och tvärprofil... 21 4. RESULTAT... 23 4.1 Landskapsklassificering... 23 4.1.2 Klassificeringförklaring... 25 4.2 Tvärsnittsprofil... 25 4.3 Sanddyner och skog... 26 4.4 Markanvänding och mänsklig aktivitet... 27 4.5 Turism... 27 5. DISKUSSION... 29 5.1 Landskapsklassificering... 29 5.2 Markanvädning och mänsklig aktivitet... 29 5.3 Skog och flygsand... 30 5.4 Turism... 30 5.5 Karaktärsskillnader... 31 6. SLUTSATSER... 32 REFERENSFÖRTECKNING... 33 Litteratur... 33 Internetkällor... 33 Intervjuer... 34 BILAGA A... 35 Observationspunkter... 35 BILAGA B... 37 Intervjuguide... 37 BILAGA C... 38 Tvärprofil... 38 Omslagsbild: Sanddyn på Ullahau, nr 1 Hesselman 1907, nr 2 Ringström 2015 Handledare: Jan Boelhouwers, Marat Murzabekow och Mikael Wingård

1. INLEDNING Att definiera ordet landskap går att göra på ett flertal sätt. Ett exempel är den europeiska landskapskonvetionens definition av ordet. Faktorer och processer som bergart, vegetation, bebyggelse och sanddyner bildar tillsammans ett landskap. För att beskriva hur ett landskap är uppbyggt behöver generaliseringar dras för olika platser i studieområdet. Figur 1. Kartan visar var studieområdet är på Fårö. Den förstorade bilden är ett ortofoto. Kartmaterial: Lantmäteriet (översiktskarta, ortofoto) i2014/00601. För att kunna utföra detta måste delar av området klassificeras efter det som är dominerande i studieområdet. I denna rapport är det tilldelade området beläget på Fårö, nordost om Gotland. Det är en ö med ett rikt kulturhistoriskt landskap och geomorfologiska processer. Det tilldelade området är Ullahau-Sudersand och det omfattar 3 km 2 km. Rapporten är ett resultat av undersökningar genom förstudier samt fältstudier under höstterminen 2015. Fältstudierna bedrevs under fem dagar. Studieområdet som undersökts innefattar naturreservatet Ullahau samt två turismområden, Sudersand och Ekeviken. Det är 1

beläget på Avanäset, vilket är ett skogsbeklätt område med sanddyner. Studieområdet har två kuster av skilda karaktärer, en i norr och en i söder. Det intressanta med studieområdet är att det har en hög mänsklig inverkan på landskapet. Detta beror dels på de turister och den lokalbefolkning som vistas där, men även det mänskliga avtrycket i naturreservatet Ullahau. Fast befolkning bosatta inom studieområdet räknas till under hundra personer. Följaktligen så har granskningar med olika perspektiv på området gjorts för att få en helhetsbild av området. Syftet med undersökningen är således att göra en landskapsklassificering av studieområdet. Detta har skett genom förstudier och fältstudier. 1.1 Syfte och frågeställningar Syftet med undersökningen är att göra en karaktärisering av landskapet i studieområdet. Genom ett antal frågeställningar besvaras vilka geomorfologiska och kulturgeografiska processer som har format landskapet i Ullahau-Sudersand. För att ha möjlighet att besvara detta syfte används följande frågeställningar: Vilka samband finns det mellan geomorfologiska processer och mänskliga aktiviteter? Hur har turismen påverkat landskapsutvecklingen i området? 1.2 Avgränsning Området som behandlas i rapporten är avgränsat till det tilldelade studieområdet, beläget på nordöstra Fårö. Det finns mycket att undersöka i studieområdet, därför har rapporten begränsats till dess syfte. Sådant som vi valt att utesluta från rapporten är sprickzoner, boskap och icke dominerande vegetation. Rapporten har valt att lägga fokus på turismen och sambandet mellan mänsklig aktivitet och geomorfologiska processer. Tyngdpunkt läggs även på en landskapsklassificering av studieområdet. 1.3 Disposition Rapporten är indelad i olika avsnitt som benämns: inledning, bakgrund, metod, resultat, diskussion och slutsats. I inledningen finns syfte och frågeställningar, avgränsning samt dispostion. I bakgrundsdelen ges en teoribakgrund med avsnitten, studieområdet, naturliga processer och mänsklig påverkan. Vidare beskrivs de metoder som använts i rapporten. De är uppdelade i förstudier, fältsstudier och landskapsklassificering. Resultatsdelen innehåller landskapsklassificering, tvärsnittprofil, sanddyner och skog, markanvänding och mänsklig aktivitet samt turism. I diskussionen behandlas alla resultatsdelar förutom tvärsnittsprofilen, istället diskuteras karaktärsskillnader. Slutligen, ges en slutsats följd av en referensförteckning. Olika bilagor som kan användas som stöd i rapportläsningen finns efter referensförteckningen. 2

2. BAKGRUND Här ges en allmän beskrivning av teoribakgrund, som är knutet till det tilldelade studieområdet. Dessutom ges en allmän beskrivning av Fårö och dess naturliga processer. Fårös uppkomst och sanddynernas bildande. Rapporten tar även upp turism med fokus på Sudersand. 2.1 Studieområdet Landskapet på Avanäset täcks till stor del av flygsand. Studieområdet är beläget västra på delen av Avanäset, se figur 1. Området är uppdelat i naturreservatet Ullahau samt kustlinjerna vid Sudersand och Norderstrand. I naturreservatet finns ett stort sanddynskomplex, format som en hästsko. Ullahau ingår i Natura 2000, ett nätverk för skyddade områden skapat av EU (Länsstyrelsen, Bevarandeplan_Natura_2000). Sudersand består dels av en långsträckt havsvik, medan Norderstrand består av ett antal mindre vikar och uddar. Vid tidigt 1700-tal var området kring Ullahau mycket kalt, troligen på grund av en icke hållbar skogsaverkning och bete(hesselman, 1908:27f). Det är troligtvis på grund av detta karga landskap som sanddynerna började bilda en hästskoformation i naturreservatet under 1700-talets första hälft (Hesselman, 1908: 13). Under tidigt 1900-tal skapade det ständigt växande flygsandsfältet stora problem, eftersom sanddynerna hotade skog och åkermark. Detta ledde till att tallar och sandrör planterades för att minska dess framfart (Hesselman, 1908:42f). Idag skiljer sig förhållandena från det tidigare karga landskapet. Tallskog dominerar området och i sanddynskomplexets deflationsyta växer tallen tätt. Eftersom majoriteten av området är täckt av sand, så är floran genomgående artfattig. De öppna sanddynerna utsätts för kraftig vind och stark solinstråling, vilket ger en unik livsmiljö med ett torrt klimat (Länsstyrelsen, Bevarandeplan_Natura_2000:2). Sudersands och Norderstrands stränder samt det unika flygssandfältet i Ullahau gör området till ett intressant resmål för turister. Idag finns på Sudersand en semesterby, camping samt privata fritidsboenden. Även vid Nordersand finns flera fritidsboenden och campingplatser (Nyström, 2001). De fastboende på studieområdet, bor vid kusterna men även vid västra delen av området, vilket illustrerars i figur 2. I naturreservatet finns det idag ett antal vandringsleder för besökare (Länsstyrelsen, Bevarandeplan_Natura_2000:2). 3

Figur 2. Terrängkarta av studieområdet. Längst i söder Sudersand, i mitten naturreservatet Ullahau och i norr Nordersand vid Ekeviken. Kartmaterial: Lantmäteriet i2014/00601. 2.2 Naturliga processer Innan människan bosatte sig på Fårö har landskapet utvecklats. Det har lett till olika förutsättningar för människan och dess inverkan på landskapet. Människans inverkan på landskapet ger i sin tur olika förutsättningar för de naturliga processerna. I detta avsnitt klargörs det naturliga processerna som ägt rum och format grunden för det landskap som vi ser på Fårö idag. 2.2.1 Bergarter Berggrunden på Fårö började bildas för 400 miljoner år sedan. Tidsperioden Silur började då och varade i 40 miljoner år (Dahlqvist, 2015:16). Det som nu är en ö låg då vid ekvatorn under havet, klimatet var tropiskt och det fanns ett rikt djur- och växtliv (Martinsson, 2001:17). Organismerna var till stor del uppbyggda av kalk, vilket ledde till en kalkrik berggrund. Resterna av döda organismer hamnade på havets botten där de bäddades in i 4

sediment (Martinsson, 2001:17). Vid ett flertal tillfällen höjdes havet samt drog sig tillbaka. Detta medförde att många små partiklar kom ned i sedimenten. Denna stora mängd små partiklar höll samman större partiklar, vilket gav dem en cementliknande funktion. Under hela Silur perioden lade sig dessa organismer på lager, förstenades till kalksten och bildade Fårös berggrund (Martinsson, 2001:17). I Östersjösänkan formades all sediment som en jättelik skål. Detta innebar att berggrunden i nordväst av Gotland sluttade åt sydost mot sänkans mitt. Detta ger Fårös norra kust andra karaktärer än den södra (Martinsson, 2001:18). Packningarna av sediment lutade åt sydost, vilket var orsaken till klintarnas bildning på öns västra sida samt till de långgrunda stränderna på östra sidan (Martinsson, 2001:18). I grundare miljöer växte korallrev som stelnade till en typ av kalksten som kallas revkalksten. Denna blir avsevärt hårdare än den sedimentära kalkstenen som bildas på havsbottnen. Det är dessa två typer av kalksten som bygger upp berggrunden på Gotland (Martinsson, 2001:17). 2.2.2 Topografi Under kvartärperioden för 2 miljoner år sedan hade Fårö nått den position som ön har idag (Martinsson, 2001:18). Klimatet var kallare och ett flertal nedisningar skedde. Den senaste istiden led mot sitt slut för dryga 10 000 år sedan då inlandsisen började smälta (Martinsson, 2001:18). Stora delar av Skandinavien låg under havsytan med högt tryck från den tjocka inlandsisen. När isen smälte avtog trycket på jordskorpan och den började då sakta att resa sig. Gotland steg långsamt från att ha legat mer än 100 meter under vattenytan i Östersjösänkan till att bryta vattenlinjen och bilda en ö (Martinsson, 2001:18). Vattnet svallade stränderna och stormar kastade upp strandvallar som ligger kvar än idag på grund av landhöjningen. När berggrunden steg ur havet och bearbetades av vågorna bröts sediment tvärt av på den västra sidan, medan de på den östra sidan följde djupkurvorna ner i havsdjupet (Martinsson, 2001:18). Sanddyner är Fårös högsta punkt, vilket illusteras i figur 3, de sträcker sig från 25 till 28 meter över havet (Svantesson, 2004:16). Dynerna av flygsand är yngre än Fårös högsta punkter. Till skillnad från berggrunden har de inte stigit med landhöjningen ovan havsytan. Den nuvarande landhöjningen på Fårö uppgår till drygt 2,2 mm per år (Nahringbauer, 2000:13). 5

Figur 3. Höjdkarta över studieområdet Ullahau-Sudersand. Ett plant deflationsområde omges av en hög dynbåge där sand ackumulerats i form av en hästsko. Kartmaterial: Lantmäteriet (höjdmodell 2m), (terrängkartan) i2014/00601. 2.2.3 Flygsand, sanddyner och naturreservatet Ullahau Studieområdet, som behandlas i rapporten består i större grad av flygsand, som består av kvarts och fältspat. Figur 4 illustrerar den dominerade jordarten i hela studieområdet, flygsand. Denna jordart är något som, genom vinden, har avlagrats samt transporterats. I Ullahau är sanddyner är den vanligaste eoliska landformen. När sanden stöter på ett hinder leder det till att den ackumuleras och deponeras (Nationalencyklopedin, Sanddyner 2015). Det finns olika typer av sanddyner, de som är dominerande i studieområdet är sekundära och primära sanddyner. Dessa har olika karaktärer, de sekundära sanddynerna har en oregelbunden form, medan de primära sanddynerna ligger i linje med varandra (Davidson- Arnott, 2010:229f). 6

Figur 4. Sammansättningen av jordarter i studieområdet Ullahau-Sudersand. Området domineras av jordarten flygsand. Kartmaterial: Lantmäteriet (fastighetskartan), SGU (jordartskarta) i2014/00601. Floran i Ullahau är genomgående artfattig. På de öppna sandområdena domineras växtligheten av lavar och mossor samt gräs och halvgräs som sandrör, borsttåtel, sandsvingel och sandstarr. Flockfibbla och blåmunkar blommar rikligt i området under hög- och sensommaren. Sandvide förekommer i lägre och något fuktigare partier. Inne i skogen täcks marken ofta av ljung eller blåbärsris. Andra vanliga skogsväxter är ängskovall, skogsstjärna, ekorrbär, revlummer, stensöta, tallört, vitpyrola och linnéa. (Länsstyrelsen, Bevarandeplan_Natura_2000:2) Studieområdets insektsfauna är extraordinärt, vilket beskrivs i citatet ovan. Det beräknas att det stora sanddynskomplexet började ta sin form tidigt 1700-tal, detta på grund av det faktum att man högg ned skog. Vinden transporterade sanden som täckte och kvävde vegetationen på stora områden skog. Även mycket åkermark blev översandad (Länsstyrelsen, Bevarandeplan_Natura_2000:1). Detta ledde till att man var tvungen att ta tag i problemet, vilket man gjorde genom att plantera skog och sandrör i början av 1900-talet. Det syns tydligt i Hesselmans fotografi, i figur 5, från 1907 (Hesselman, 1908:43). I figur 6 synliggörs sanddynernas utveckling och deflationsytans karga landskap på Avanäset. 7

Figur 5. Planteringar av sandrör på Ullahau 1907. Bildmaterial: Hesselman 1908:46. Figur 6. Generalstabskartan av 1888 över Avanäset, visande bl. a. flygsanddynernas utbildning, studieområdet är beläget i väst. Skala 1:50 000. Bildmaterial: Sveriges geologiska undersökning. Beskrivning till kartbladet Fårö av Henr. Munthe et al 1936:7. 8

2.2.4 Kustprocesser Studieområdet Ullahau-Sudersand har två kustlinjer, en på södra sidan och en på norra sidan. Genom att studera och jämföra dessa två kustlinjer tydliggörs hur studieområdet påverkas av olika kustprocesser. Ett exempel på detta är bildandet av strandvallar och sanddyner. Finkornigt material kan transporteras av både vatten och vind, medan grovkornigt material endast kan förflyttas av vågornas energi. Strandvallar har större korn än sanddyner, eftersom vågor har kapacitet att transportera de större sandkornen. Ju större korn och större strandvall, desto större har stormen varit som kastat upp sedimenten med vågorna. På den södra sidan i studieområdet är kusten en fin linje på södra sidan medan den norra består av ett flertal mindre uddar och vikar. Uddar kan bildas genom motståndskraftig berggrund som revkalksten. De kan då vara kvar trots vågornas erosionskraft. Littoral drift är en kustprocess då sediment transporteras parallellt med kustlinjen kombinerat med aktiviteten av beach drift och longshore current transport (Strahler, 2013:533). Swash kallas det när vågorna för upp material på stranden. Det som rör sig i vågriktningen längs kustlinjen och materialet som kommer upp kallas för foreshore. Backwash är när material förs med tillbaka ned i vattnet och det material kallas backshore. Energin är starkare i swash och vågorna kan föra in material diagonalt upp på stranden. I backwash är kraften inte lika stark och materialet förs med tillbaka rakt ned i vattnet istället för i den riktning det kom ifrån. Oavsett vindriktningen går materialet rakt ned på grund av gravitationen (Strahler, 2013:533). Mycket material kan alltså bli kvar på stranden, eftersom backwash inte har energi att ta med allt. Det som förs med tillbaka bildar en barriär som utvecklas en bit ut i vattnet. Den växer in mot stranden och ger tillväxt av sand (Strahler, 2013:533f). Strandzonen slutar där vågornas påverkan inte längre når, där även extrema tillfällen som storm och högt vattenstånd inkluderas. Där kan foten för den första sanddynen finnas (Nahringbauer, 2000:2). Man kan säga att strandzonen börjar där de största vågorna som kommer in mot stranden bryter (Nahringbauer, 2000:3). Svallzonen kallas den del som är en slät yta som vågornas svall skapar i vattenbrynet. Längst upp i den zonen kan en strandvall förekomma (Nahringbauer, 2000:3). De allra flesta vågor som når Fårös stränder har skapats av vinden. Vågornas kraft beror på vindstyrkan, längden på den vattenyta som vinden fritt kan verka över (fetch) samt tiden som vinden blåser längs fetchen (Nahringbauer, 2000:4). När vågen bryter kan bottenmaterial av sandstorlek röra sig in mot land med hjälp av den knuff som de får av vattnets rörelse (Nahringbauer, 2000:5). När vågen bryts frigörs energin och dämpas successivt in mot land genom upprepade vågbrott. Sedimenten transporteras in genom upprepade knuffar från olika brytande vågor (Nahringbauer, 2000:6). Sudersand består av en långgrund strand vilket gör att vågorna orsakar en större och mer kontinuerlig horisontell strömning i vattnet, än vad som uppkommer under vågbrotten längre ut. Detta skapar en effektiv sandtransport på den grunda bottnen närmast land (Nahringbauer, 2000:6). Vågor har en förmåga att böja av, vilket är något som gör att vågor kan vrida runt en udde och nå in i en vindskyddad vik. På djupt vatten rör sig vågorna i samma riktning som den vind som skapat dem (Nahringbauer, 2000:8). Under de 3000 år som Fårö varit ovan havsytan har jordskorpan höjt sig ur havet med en relativ konstant hastighet som beräknas uppgå till 2,2 mm/år (Nahringbauer, 2000:13). 9

Denna landhöjning skyddar sanden som svallat upp med vågorna och gör stranden bredare in mot land. Landhöjningen beräknas skifta till en höjning av havsnivån på grund av klimatförändringar. Bidragen till vattennivåns ökning ska komma från den höjda temperaturen och smältvatten från glaciärer (Nahringbauer, 2000:14). 2.3 Mänsklig påverkan Människan bosatte sig på Fårö under bronsåldern och har haft inverkan på landskapet sedan dess (Martinsson, 2001:18). För att skapa ett beboeligt samhälle anpassade människorna landskapet efter sina behov. Det innebar bland annat ett öppet odlingslandskap. De allra bästa odlingsjordarna är före detta sjöbottnar som steg upp ur havet i samband med landhöjningen (Björklund, 2009:126). Markanvändning i området har varit dominerat av skog, turism och jordbruk. Dessa är de största faktorerna för mänsklig inverkan på landskapet. Jordbruket återfinns i norr, söder samt lite i väst och skogen finns i de centrala delarna, detta syns i figur 2. Figur 7. Ekonomisk karta över Avanäset år 1940. Lantmäteriets historiska kartor. 2.3.1 Markanvändning Det lokala klimatet i samband med landskapets karaktär är avgörande för vad som odlas. I studieområdet finns en del åkermark kring naturreservatet Ullahau, men det mesta längs kusterna. Att behålla landskapet öppet är något som eftersträvsamt, man kan till exempel få EU-bidrag för miljö- och landskapsvård (Björklund, 2009:130). På de ekonomiska kartorna i figur 7 och 8 kan man i gul färg urskilja det som 1940 respektive 1977 var åker- och tomtmarker. Något som tydliggörs utifrån figur 7 och 8 är att sanddynskomplexet hade större utbredning år 1940 än 1977, medan gårindlening inte har det. 10

Bilderna visar inte förändringar från åker till tomt, vilket man kan ha i åtanke. Trots att Studieområdet är gammal sjöbotten kan all flygsand ha påverkat förutsättningarna för jordbruk. Figur 8. Ekonomisk karta över studieområdet från år 1977. En liten del av studieområdet i öst finns inte med på grund av att det inte fanns med på kartbilden. Lantmäteriets historiska kartor. År 1863 orsakade en stor storm att ett sandstråk längs Sudersand blev upprivet. Detta förflyttades norrut och samlades vid ett annat sandstråk (Munthe et al, 1936:64). Pilarna på figur 9 visar var sanden lade sig. Enligt Werner Larsson ska hans far Marcus Larsson ha tagit bort den översta gärdsgården före stormen, som förut bundit flygsanden och skyddat dynen (Munthe et al, 1936:64). Grannen som ägde dynpartierna väster om de som förflyttades hade kvar sin gärdsgård och därmed blev de delarna kvar (Munthe et al, 1936:64). 11

Figur 9. Karta över en del av Sudersandsområdet år 1887. Pilarna pekar mot norr. Bildmaterial: Sveriges geologiska undersökning. Beskrivning till kartbladet Fårö av Munthe et al 1936:62. Ett annat exempel på mänsklig påverkan syns i den sydvästra delen av Ullahau. Där bildades Fårö Skyttegille skytteförening år 1902 (Gotlands Idrottshistoriska Förening). På Fårö har man värnat mycket om skarpskytte. Skjutbanan finns belägen i Pitsand vid sydöstra delen av Ullahau. Anläggningen finns kvar i naturreservatet, men används inte längre (Bygdeband, Idrottsplatser Fårö). Skjutbanan vid Ullahau användes för ett 50-tal år sedan av de lokala skytteföreningarna (Geocaching, Skjutbanan). Vid 300-meters vallen finns Fårö Skyttegilles värmestuga där man förr samlades för till exempel dans. Skjutfältet har tidigare använts av militären (Länsstyrelsen, Bevarandeplan_Natura_2000:2). Vid jämförelse av figur 2 med figur 10 och 11 kan man se att asfaltsvägen som går norr om Sudersands kust idag är längre norrut än på 1800-talet då den gick längs med kustlinjen. Sanddynerna har en större utbredning i figur 11 än i figur 10. 12

Figur 10. Karta över gårdsindelning efter storskifteskartan år 1824. Bildmaterial: Sveriges geologiska undersökning. Beskrivning till kartbladet Fårö av Munthe et al 1936:59. Figur 11. Karta över flygsandsfälten år 1883. Sandytor är markerat med prickar. Bildmaterial: Sveriges geologiska undersökning. Beskrivning till kartbladet Fårö av Munthe et al 1936:60. 13

2.3.2 Skog Skogen har under århundraden varit av stor betydelse för både landskapsförändringar och för lokalbefolkningen på Fårö. Den har varit en viktig resurs som tillfört material till bebyggelse, industri och åkermark. Skogen kallades tidigare för Fattigmans tröja, vilket är ett gotländskt gammalt uttryck (Öhrman, 2001:151). Uttrycket användes för skogens värdefulla betydelse för befolkningen i och med att den bidrog med det mesta man kunde behöva. Skogen användes nämligen även till ved, bete, mat och mycket mer (Öhrman, 2001:151). Revisionsboken 1653 och jordeboken 1693 visar att användningen av skogen tog hårt på landskapet (Öhrman, 2001:152). Redan år 1693 fick bönderna anmäla behovet av virke och det fanns en gräns för hur mycket skog man fick ta (Öhrman, 2001:159). Befolkningen på Fårö förbrukade ca 5 kubikmeter per capita/år endast till ved för husbehovet (Öhrman, 2001:151). Senare tillkom flera lagar om skötselvård för skogen (Öhrman, 2001:160). Henrik Hesselman (1908) drog slutsatsen att skogen började försvinna från Ullahau i mitten av 1700-talet och att sanddynerna då började ta sin form. Hessselman kom fram till detta genom att bestämma åldern av slättens äldsta skogsbestånd som ska ha tillkommit omkring 1780-1790 på den dåvarande deflationsytan. Han ska även ha kommit fram till det genom att studera äldre kartor (Munthe et al, 1936:58). Hesselman påpekar att Linné som besökte Fårö 1741 inte nämner något om Ullahau (Hesselman, 1908:3). Carl Otto Von Segebaden var landshövding på Gotland 1766-1788. Han var mån om att den skog som fanns på Avanäset skulle värnas om. Följaktligen, kom en lag år 1783 som löd att nya hus skulle byggas med sten istället för timmer (Öhrman, 2001:160). Under 1800-talet försökte man vidta åtgärder för att hämma flygsandens tillväxt. Fördyner mot havet anlades och förstärktes. 1898 startades hushållningssällskapet, en skogskommite som jobbade med skogsodlingar och skogsskötsel (Öhrman, 2001:167). De riktade in sig på Avanäset där sanddriften då tilltagit och var ett hot mot både skogen och bebyggelsen (Munthe et al, 1936:10). 1905 beslutades att Avanäset skulle stängas av från resten av ön och att all bete skulle upphöra på platsen (Öhrman, 2001:168). Man planterade sandrör, träd och täckte med ris. Betet förbjöds dock inte särskilt länge. Avanäset förklarades som skyddskog år 1907 (Öhrman, 2001:169). Det betydde att man inte kunde avverka skogen till försäljning av virke, utan endast för ved till eget bruk Alla åtgärder som gjordes för att binda sanden på Avanäset ledde till en långsam återväxt av skogen. Planterad sandrör och strandråg som vuxit och spridit sig längs med stranden, illustreras i figur 12. Observera att det på figur 12 står att bilden är tagen år 1972, vilket är ett feltryck eftersom häftet trycktes år 1936. Bilden är möjligtvis tagen år 1932, men senast 1936. 14

Figur 12. Bevuxet sandrör och strandråg intill Sudersands kust år 1936. Bildmaterial: Sveriges geologiska undersökning. Beskrivning till kartbladet Fårö av Munthe et al 1936:10. Enligt Marcus Larsson ska sandrören ha vuxit sig tätare under från omkring 1870 (Munthe et al, 1936:62). Det ska ha kommit från öster, medan strandrågen ska ha iakttagits av honom där först runt år 1900. Det antas ha flyttats dit som frö från Gotska Sandön av en Fåröbo som ofta färdades mellan öarna (Munthe et al, 1936:62). Ullahau blev år 1966 ett naturreservat, som omfattade en yta på drygt 144 hektar. En ny skötselplan utfärdades år 1991 för att skydda de öppna flygsandsområdet, för att det inte skulle växa igen (Öhrman, 2001:170). Man ville istället bevara ett öppet flygsandsområde. Där det var exponerad sand skulle alla småplantor tas bort genom att dra upp dess rötter. Det stora hästskoformade sanddynskomplexet kallas parabeldyn. Vilket kan liknas vid en storskalig blowout, men kan dock inte benämnas som en, eftersom att skalan är för stor. Den har en längd av nästan 3 kilometer och höjer sig som mest mer än 15 meter över omgivningen (Länsstyrelsen, Bevarandeplan_Natura_2000:1). Deflationsytan på 1,3 kilometer omsluts av dynen (Öhrman, 2001:170). Deflation är en process då mindre sandpartiklarna förs bort av vinden och de större sandkornen blir kvar. Sand har flyttats från de centrala delarna av Ullahau till dynerna omkring (Nationalencyklopedin, Sanddyner 2015). Ullahau är idag till stor del skogsbeklätt med tall som dominerar de flygsandsandsrika områdena, vilket syns i figur 13. De öppna sandfälten betraktas som något värdefullt för naturen på Fårö och omfattar sammanlagt knappt 10 hektar (Länsstyrelsen, Bevarandeplan_Natura_2000:1). Hästskoformationen skyddas av skogen och dess sydöstra del är en plats som många väljer att besöka. 15

Figur 13. Karta med ortofoto över studieområdet Ullahau-Sudersand. Kartan visar större vägar. Kartmaterial: Lantmäteriet i2014/00601. En stor storm svepte in över ön år 1931 och fällde en stor del av skogen. Det kan ha tagit 20 år innan man tagit vara på all fälld skog från stormen (Nyström, 2001:337). I slutet på 30-talet kom några extremt torra somrar, som gjorde att man överallt såg uttorkade döda småtallar. De syntes särskilt på kalkstenshedarna och på de sandiga strandområdena. Stormen kombinerat med torra somrar skapade ett öppet landskap (Nyström, 2001:337). Alla betande djur höll landskapet öppet genom att äta träskotten, vilket ledde till att nya träd förhindrades växa. Traktorer fanns inte i bruk här före andra världskriget och därför hade alla gårdar på ön minst två hästar och en ko vardera (Nyström, 2001:337). Betet var utbrett över hela ön och man kunde då se kor och hästar som betade på allmänningarna utmed stränderna. Under torra somrar då hagarna var utbetade kunde djuren istället beta utmed landsvägen (Nyström, 2001:337). 16

2.3.3 Turism Turismen har länge varit en av Fårös viktigaste näringar. Vid slutet av 1800-talet sågs Fårö som ett intressant besöksmål. Under 1920-talet dök möjligheter upp om organiserad inkvartering vid Broa, Lauter och Sudersand. Vid 1930-talet byggdes vandrarhem och sommarrestaurangen Turisthyddan (Region Gotland, 2014). Werner Larsson som jobbade på Turisthyddan byggde sedan om den till en badrestaurang, som han drev i många år (Molin, 1994). Fram till 1970-talet kombinerade ofta kvinnor från lantbruken lantbruksarbetet med att driva pensionat (Region Gotland, 2014). På 1950-talet började Fårösunds kommun bygga de första stugorna i Sudersand som sedan kom att bli Sudersands stugby (Region Gotland, 2014). Dessa första stugor var enkla till modellen med utedass (Sudersands Semesterby & Camping, 2015). Stugbyn drevs kommunalt fram till år 1994 då den köptes av Rolf Lindvall och Charlotte Gebenius, tillsammans med ett annat par. År 2006 blev Rolf och Charlotte ensamma ägare. Sedan har Strandskogens Camping och Sudersands Camping, även kallad Strandcampingen, tillkommit (Sudersands Semesterby & Camping, 2015). På 1960-talet spelade Ingmar Bergman spelade in filmer på Fårö. I samband med filminspelningen byggdes nya, fortfarande enkla, korsvirkestugor med utedass, på Sudersand. Idag finns totalt 91 stugor i varierande storlekar och modeller. Alternativen är alltifrån campingstugor på 10 kvm till lyxiga strandvillor på 130 kvm, sammanlagt har de 570 bäddar. Campingen erbjuder ett 100-tal tältplatser och 174 elplatser (Sudersands Semesterby & Camping, 2015). Sudersand har växt och utökats genom åren och det har lämnat påfrestningar på avloppssystemet. Kommunens nät är fullt utbyggt och därför byggdes ett eget reningsverk år 2012. Samtidigt som reningsverket byggdes passade de på att dränera om, placera ut nya elstolpar och lägga nytt kablage (Sudersands Semesterby & Camping, 2015). Ekevikens Camping är ett familjeägt företag som ligger på den norra sidan av studieområdet vid stranden Ekeviken. De har ambitionen att ge sina gäster en prisvärd campingupplevelse i lugn och naturskön miljö. De erbjuder tältplatser och elplatser för husvagnar samt husbilar (Ekevikens Camping, 2015). Fårö har starka kopplingar till svenska celebriteter som Olof Palme och Ingmar Bergman. Olof Palme var Sveriges statsminister i sammanlagt 11 år, 1969-76 och 1982-86. Han var socialdemokrat och hade stort engagemang i internationella frågor (Nationalencyklopedin, Olof Palme 2015). Olof Palme med familj spenderade somrarna på Fårö under trettio års tid (Gotlands Media AB, 2015). Olof Palme avled i en skottlossning på Sveavägen i Stockholm den 28 februari 1986 (Nationalencyklopedin, Olof Palme 2015). För att hedra minnet av Olof Palme lät Fårös socialdemokratiska förening anlägga en minnesplats för honom. Den är belägen vid Sudersands Restaurang, som tidigare kallades för Sudersands Badrestaurang. Tvärsöver vägen i riktning mot naturreservatet Ullahau kan man besöka minnesplatsen och sätta sig på de sju cirkelrunda pallar som där står i form av en båge, som syns i figur 15. De slätt rundade stenarna som agerar sittplatser är en förstoring av det Fåröbor kallar för hallar. Hallar användes i gångna tider som sänken i fiskarnas nät (Enderborg, 2015). Olof Palme tog emot en hall i gåva från Fåröborna år 1985. Pallarna står riktade mot en högre pelare som även den har en hall på toppen (Enderborg, 2015). Den höga pelaren ska 17

föreställa ett landmärke. Fiskare använde liknande landmärken för att hitta rätt när de skulle in i hamn. Tanken är att man på dessa pallar ska sitta och begrunda solidaritet, havets näring och Fårös kulturhistoria. Att pallarna är i antalet sju symboliserar Olof Palmes internationella arbete, de sju världshaven och de sju världsdelarna (Enderborg, 2015). Arkitekt och skulptör för denna minnesplats är Jan Sundström (Enderborg, 2015). Figur 14. Bilden visar Olof Palmes minnesplats. Foto: 2015-09-30. 2.3.4 Fårö Hembygdsförening Hembygdsföreningen förvaltar flera kulturhistoriska byggnader och många föremål som kopplas till livet på Fårö. Två av dessa går att finna i studieområdet, ett sjöräddningsmuseum där det berättas om dramatiska räddningsaktioner runt Salvorev norr om Fårö som är lokaliserat på Ekeviken samt en kolerakyrkogård som återfinns på Pitsand vid sydvästra utkanten av Ullahau. Säljakten var tidigare ett livsviktigt näringsfång för Fårös befolkning. Under vintern jagade man gråsäl med harpun och klubba, och under höst och förvinter pågick en strandnära jakt på vikaresäl (Fårö Hembygdsförening, 2013). Den strandnära jakten skedde med hjälp av slagfällor och speciella sälgarn. En organiserad sjöräddning inrättades på Fårö år 1861. En sådan var nödvändig eftersom den ständigt inträffade fartygsstrandningar utanför Skärsände. Salvorev är ett grund som är ett av Östersjöns farligaste. Stationen placerades ungefär på den plats där museumet finns idag (Fårö Hembygdsförening, 2013). Pitsands kolerakyrkogård vid sydvästra delen av Ullahau vårdas av Fårö hembygdsförening. Den gamla kyrkogården har röjts upp och fått en ny kringliggande 18

gårdsplats som ersätter den sönderfallna som genom åren ruttnat ned. En minnessten har rests på platsen och den omsluts av en kvadratisk gärdsgård (Fårö Hembygdsförening, 2013). Kolera är en tarmsjukdom med svåra diarréer som orsakas av och sprids med vatten förorenat av avföring som innehåller kolerabakterier (Nationalencyklopedin, Kolera 2015). Den var länge begränsad till Asien, och där framförallt Indien och områdena omkring floden Ganges. Under 1800-talet gick 5 stycken mycket svåra kolera epidemier över världen. Två av dessa nådde Fårö. Den mest kända är den kolera epidemi som drabbade de fransk-engelska flottor som var förlagda i Fårösund under Krimkriget 1854 (Fårö Hembygdsförening, 2013). Då anlades den engelska kolerakyrkogården på Ryssnäs som är beläget på sydvästra Fårö. Där vilar nu de engelska koleraoffren. 19

3. METOD I denna sektion finns de metoder som har använts för att besvara rapportens frågeställningar. Metoderna som har använts i rapporten för att definiera landskap har utgått från Swanwicks guide Landscape Character Assessment. Andra metoder som har använts är kartprogrammet GIS, källor och fältstudier. 3.1 Förstudier Förstudier har gjorts för att få en tydlig bild av studieområdet. I förstudierna har bland annat en intervjuguide utformats, som tillämpats på lokalbefolkningen och turister. Flera olika temakartor ger en bild av hur området ser ut. Följaktligen, har all inhämtad information, i fält, användas som underlag. Detta har bearbetats och justerats allt eftersom fältarbete utförts. 3.1.1 GIS GIS (Geographical Information Systems) är om använt på rätt sätt, i ArcMap, ett mycket värdefullt verktyg när man ska arbeta med miljö och landskap. Därför har GIS varit en metod som använts i rapporten. I fältstudien har det varit av stor vikt att analysera flera delar av landskapet runt Ullahau och Sudersand, därför har det varit viktigt att ha så mycket förkunskap som möjligt av studieområdet. GIS har gjort det möjligt att digitalisera olika karttyper över studieområdet, då kartor gjorda i GIS kan hantera en mycket större mängd data än kartor gjorda för hand. GIS möjliggör överlappning av flera kartlager med många olika typer av data (Swanwick, 2002:21f). Den data som finns i rapportens kartor är främst från Lantmäteriet och Sveriges geologiska undersökning (SGU). I rapporten används två typer av geografisk data, raster- och vektordata. Data där varje cell har ett numeriskt värde vilket motsvarar någon av de ytelement som ska visualiseras kallas rasterdata. Denna typ av data delas in i pixlar, celler eller rutor (Lantmäteriet, 2015). När enskilda objekt behövs lagras är data av vektorstruktur effektivt. När denna typ av data används, lagras objekt efter angiven koordinat, som visar dess position (Lantmäteriet, 2015). Dessa ytor visas i form av en polygon, vilket gör det lätt att hitta ett objekt knytet till en viss attribut (Lantmäteriet, 2015). Jordartskartan och landskapskartan är baserad på rasterdata, medan de andra kartorna är vektor. 3.1.2 Historiskt kartmaterial Genom att studera historiska kartor från studieområdet i denna undersökning ges en inblick i vad som tidigare skett i landskapet. Att analysera historiska kartor från olika tidsperioder ger en tydlig bild på hur landskapet kontinuerligt förändras. Ekonomiska kartor visar människans påverkan av landskapet. Detta kan bidra till att ge svar på de frågor som rapporten ställer. Främst så har historiskt kartmaterial från Lantmäteriets digitala arkiv använts, då det finns kartor från olika tidsperioder. 3.1.3 Källor Fakta som finns tillgänglig om studieområde går att hitta i olika källor. Historiska kartor ger en bild av hur landskapet har förändrats genom tiden. Ett exempel på detta är hur floran och faunan utvecklats, samt naturprocesser såsom landhöjningen. De källor som har använts i denna rapport är bland annat: Länsstyrelsen, Lantmäteriet och SGU. Länsstyrelsens information och Fåröböcker ger insikt i djur- och växtliv samt olika regleringar som gjorts på naturreservatet Ullahau. Lantmäteriets kartor och geografisk information har använts i denna rapport. Via GET på SLU har det hämtats data för 20

tillverkning och granskning av kartor i GIS. Material från länsmuseets arkiv i Visby har tillfört en djupare historisk helhetsbild. Väsentlig information har bearbetats innan resan till studieområdet. Fältstudier och intervjuer som gjorts i undersökningens gång har stärkt, fastställt och utvecklat kunskaper om studieområdet. 3.2 Fältstudier För att kunna besvara rapportens frågeställningar, har studieområdet har undersökts på plats. Fotografier har tagits i syfte av att dokumentation, då det kan vara svårt att minnas tillbaka på detaljer. Dessutom har anteckningar gjorts för att sedan kunna användas vid rapportskriving som stöd för minnet. I denna del beskrivs vilka typer av fältstudier som har gjorts. 3.2.1 Observationer Det tilldelade området undersöks genom att använda fältobservationer som metod. Följaktligen förtydligas den bild som skapats innan, genom förstudier av området. Det gör det möjligt att justera och lägga till detaljer från förstudierna efter observationer på plats (Swanwick, 2002:30f). När en plats med ny karaktär besöks, görs observationer som antecknas för att sedan kunna reflektera över processerna som har skapat landskapet (Swanwick, 2002:30f). Vid utförandet av fältstudier är hjälpmedel såsom kartor och kompass väsentligt för lokalisation i området (Swanwick, 2002:30f). Med GPS har observationspunkter markerats längs tvärprofilen på de platser där området ändrat karaktär. Dessutom, där andra intressanta observationer gjorts. Genom jämförelser av kusten i norr med den i söder, kan man urskilja skillnader i sandformationer och bergarter i form av olika slags kalksten med olika motståndskraft. 3.2.2 Intervjuer Tre människor med koppling till studieområdet har intervjuats. De har valts på grund av det faktum att de har olika kopplingar till studieområdet. Anledningen till att de har intervjuats är främst för att besvara rapportens andra frågeställning men även den första, se avsnitt 1.1. Frågor som ställts omfattar individens personliga åsikt och erfarenheter till landskapet, dess utveckling och turismens framväxt. Genom att ta del av lokala personers perspektiv kan bilden av området som inhämtats från litteraturen förstärkas eller ändras. I Bilaga C, finns det en intervjuguide. 3.3 Landskapsklassificering och tvärprofil Klassificering av landskapet är vitalt när det kommer till att tolka landskap. Klassificeringen innebär att para ihop delar av landskapet som har likartad karaktär, men också att få ett landskap igenkännbart (Swanwick 2002:37). Områden i landskapet av likartad karaktär klassificeras efter färdigställda indelningar av landskaps klassifikationer. Begränsningar är nödvändiga för att få en generalisering av landskapet. Olika element som förekommer i enheter karakteriserar områden. Klassificeringen utgår ifrån den första klassificeringskartan som gjordes innan resan till studieområdet. En tvärprofil har skapats för att få information om studieområdets olika dominerande karaktärer. Den sträcker sig från södra delen till norra delen av det tilldelade området. 21

Observationer längs tvärprofilen har gjorts och fotografier har tagits. Kartor och GPS har varit till stöd i tvärprofilens skapande. 22

4. RESULTAT I detta avsnitt redogörs de resultat som har bearbetats genom förstudier och fältarbete. Avsnittet är uppdelat i följande ordning: landskapsklassficering, tvärprofil, Sanddyner och skog, markanvänding och mänskligaktivitet samt turism. 4.1 Landskapsklassificering En klassificering av landskapet gjordes med hjälp av SGU:s klassificering av det tilldelade studieområdet. Denna användes för att se ifall det stämde överens med mallen för arbetet och korrigerades allteftersom. Det visade sig att mycket av SGU:s klassificeringsarbete var en generalisering av landskapet. Detta skapade problem, då det inte föll i linje med det arbete som denna rapport krävde. Följaktligen, skapades en mer detaljerad klassificering av området genom GIS, efter fältstudierna. Genom att klassificera landskapet och illustrera detta i en karta, kan man avläsa var dessa olika klassificeringar finns. I kartan som skapades, se figur 15, så har det som är dominerade i studieområdet klassificerats, därför kan, till exempel, mindre sanddyner finnas i områden som är kalssificerade som flygsand på agrarlandskap. Det som är dominerande i studieområdet är flygsand och flygsand i form av sekundära sanddyner. Områdets vegetation domineras av skog i form av tall. Det finns ett område i sydvästra delen som skiljer sig markant i jämförelse med resten av studieområdet, detta är klassificerat som agrarlandskap i topografiska skyddade områden. En annan del av studieområdet som skiljer sig är det som är beläget på studieområdets nordöstra del. Där finner man primära sanddyner som är i linje med kusten. Detta visar vart den tidigare kustlinjen har funnits. Det finns även i studieområdet, områden som är klassificerat som våtmark i form av kärrtorv. De tre kärrtorvsmarkerna som finns inom studieområdet är samtliga finns öst i studieområdet. På jordartskartan, figur 4, kan man urskilja de tre områdena. Den nordligaste är placerad ute på en udde med säv som vegetation. Det andra området är under bearbetning för återinförandet av orkidén gulyxne. Det centrala området är ett alkärr som är på väg att torka ut. 23

Figur 15. Landskapsklassificering över Ullahau-Sudersand. Kartmaterial: Lantmäteriet i2014/00601. 24

4.1.2 Klassificeringförklaring Nedan följer en förklaring till de klassificeringstyper som är dominerande i studieområdet. 1Ab Agrarlandskap i topografiska skyddade områden (sänkor) Ofta i nära anslutning till före detta vik-, sund- eller sjömiljöer. Består av finkorniga jordarter i topografiska sänkor. Klassificeringen används för att beteckna odling eller bebyggelse. 1Ca Primära flygsand landskap (linjära stranddyner) Sand som har förflyttats av vinden och bildat sanddyner, som visar var tidigare kustlinje kan ha varit. 1Cb Sekundära flygsand landskap (parabeldyner) Sand som har förflyttats av vinden och bildat sanddyner av mer komplex form. 1Cc Agrarlandskap på flygsand Agrarlandskap som har sand som har flyttats av vinden 1Db våtmark Torv är en av de vanligaste organiska jordarterna, och bildas av organiskt material i botten på kärr. 4.2 Tvärsnittsprofil Tvärprofilen sträcker sig linjärt mellan studieområdets södra och norra kustlinje, vilket är en sträcka på ungefär 2,3 kilometer. En bild av tvärprofilen är illustrerad i figur 16, som är i sydnordlig riktning. I och med att att tvärprofilen går mitt igenom studieområdet får man med olika karaktärsskilnader. Flygsand är den dominerande jordarten, bortsett från de båda kustlinjerna med postglacial sand. Tvärprofilens topografi visar tydligt hur de centrala delarna av studieområdet är högst ovan havsytan och sluttar nedåt mot kusterna. Landskapet i profilen beskrivs som sju zoner. De har gjorts efter generaliseringar och bedömningar av höjd, markanvändning och vilken vegetation som dominerat området längs tvärprofilen. Zon 1 är de första 200 metrarna som består av en badstrand och sekundära sanddyner. Det är klassificerat som 1Cc agrarlandskap på flygsand. Området domineras av sandrör, strandråg, gräs och tall. Zon 2 består av en semesterby som varar i 400 meter där marken är utplanad. Bortsett från två höga sanddyner, som skapar ett skyddat område mellan dem. Här finns två asfaltsvägar, den mindre är i stugby området och den större är strax efter den. Här är det klassificerat som både 1Cc och 1Ab agrarlandskap i topografiska skyddade områden. Zon 3 börjar vid naturreservatets sydliga gräns och karaktäriseras av tall, mossa, renlav samt sekundära sanddyner, vilket sträcker sig i 400 meter. Zon 3 är klassificerat som 1Cb Sekundära sanddyner och 1Cc. Ungefär en kilometer in i tvärprofilen börjar sanddynkomplexets deflationsyta som sträcker sig i ca 400 meter. Detta är zon 4 där tall, ljung, grön mossa och ris dominerar den plana marken. Här är det 1Cb som är dominerande och därför har det klassificerat som det. 25

Det som zon 5 karaktäriseras av är sekundära sanddyner med tall, mossa och renlav i 600 meter. Här fortsätter det sekundära flygsandslandskapet att dominera, 1Cb. Zon 6 består av semesterhus och permanentaboenden där tall, ljung, ris och mossa dominerar på tomtmarkerna. Det finns även inslag av lövträd och detta fortsätter i ca 250 meter fram till en asfaltsväg. Klassificeringen återvänder till samma klassificering som i början av tvärprofilen, nämlingen agrarlandskap på flygsand. Precis innan, sista zonen så finns en till större asfaltsväg. De sista 100 kvarstående metrarna är zon 7 och består av strandparkering, skog och badstrand med tall, sekundära sanddyner, gräs samt sandrör. I bilaga C återfinns bilder på några tydliga karaktärsskillnader i studieområdet. Figur 16. Tvärprofilen med höjdskillnader, byggnader och dominerande vegetation. Profilbilden är skapad genom GIS och excel hösten 2015. En förstorad bild finns i bilaga C. 4.3 Sanddyner och skog Studieområdet Ullahau-Sudersand domineras av flygsand och sanddyner. Sanddynerna är mestadels sekundära sanddyner, vilket syns tydligt i deras form, som är mer komplex och oregelbunden. Detta har skett genom att det eroderats bort sand med hjälp av vinden. Ett tydligt exempel på detta syns i de centrala och sydliga delarna av studieområdet, som är naturreservatet Ullahau. I naturreservatet finner man en hästskoformation av sekundära sanddyner, som sträcker sig från öst till väst där öppningen är mot norr med en deflationsyta. Hästskoformationens östra sida är större i både bredd och höjd, den högsta punkten är runt 15 meter och är belägen sydöst. I denna del är det svårt att se spår av primära sanddyner då hästskoformationen har en oregelbunden i form. De primära sanddynerna ligger parallellt med varandra, man kan få information om vart den gamla kustlinjen har varit genom att studera dem. Dessa kan man finna i nordöstra delen av studieområdet. De är inte dominerade i studieområdet vilket gör att man kan se dessa tydligt i landskapet i och med att de sticker ut på den topografiska kartan, som syns nedan. Skogen domineras av tall, mossor, ljung och lavar. Tallen är av olika karaktär beroende på om den växer på en höjd i sanden eller på en plan yta. Skillnaderna går att urskilja genom att de tallar som finns på höjder är kortare och bredare. Grenarna vilar mot sanden vilket visar på att stammarna blivit täckta av sanden. Tydliga skillnader i vegetation går att urskilja i både altitud och på deflationsytan i naturreservatet. På låg och plan mark växer mycket grön mossa, lingonris, blåbärsris och smala tallar. Även en del inslag av lövträd som björk går att finna. Vid en höjd ändrades vegetationen och blev istället dominerat av renlav och de låga och breda 26

tallarna. Sanden dränerar vatten snabbt, vilket gör det svårt för annan vegetation att växa. Trädfältet domineras av tall, fältskiktet av ris och ljung samt bottenskiktet av mossa och renlav. På vissa platser förekom även mängder av ormbunkar. 4.4 Markanvänding och mänsklig aktivitet Åkermarken i studieområdet ligger på mark som tidigare varit kärrtorv. Dessa våta sänkor har gett bra förutsättningar för bördig jordbruksmark. Tidigare har blandskog dominerat området men den har skövlats bort för att lämna plats åt det öppna jordbrukslandskapet som finns idag. Gotlandsråg odlades förr vanligen på Fårö, tecken på detta syns på den åkermark som idag bevaras eller används till vallodling. Om inte åtgärder för att bevara det öppna landskapet i området hade gjorts, så skulle dagens åkermark på Fårö blivit igenvuxen. En stor del av de gamla åkermarkerna är idag tomtmark, som till exempel används av Ekevikens camping samt Sudersands semesterby och camping. Markanvändningen både innan och efter är ett tydligt exempel på mänsklig aktivitet. Vid södra utkanten av Ullahau naturreservat finns en övergiven hage där troligtvis får betat. I nordvästra utkanten av naturreservatet återfanns en fårhage som verkar vara i bruk. Det låg spillning i hagen och staketet var intakt. I den södra delen av studieområdet, Sudersand, där campingen och vandrarhemmet är beläget. Här syns tydliga spår av mänsklig inverkan då marken har planats ut för att kunna bygga ut campingen. Det syns även tydligt då de sekundära sanddynerna i området abrupt slutar, det vill säga planas ut, för att sedan förtsätta en bit längre bort. I naturreservat Ullahaus östra delar finns det ett antal stigar för att underlätta för reservatets besökare. Totalt är de flera kilometer långa och går till stor del över de östra sekundära sanddynerna. Spår från Fårö Skyttegille skytteförening finns kvar som enligt och uppgifter, se avsnitt 2.3.1, från litteraturen. Förutom järn- och betongbygget till måltavlorna samt målboden byggd i trä, finns skjutvallar gjorda i betong vid samtliga skjutvallar. Skogen är avverkad för att få sikt, men det syns att det är övergivet då tallar växer på två av skjutvallarna. På sanddynerna ligger små metallföremål och gamla måltavlor. 4.5 Turism För att ta reda på en av rapportens frågeställningar som är: hur har turismen påverkat landskapsutvecklingen i området? så har intervjuer gjorts med tre personer. KG, Ulf Åbom och Pia Klingsell är de personer som intervjuats i fält på Fårö. De har olika inställning till turismutvecklingen på Fårö. Ulf och Pia ser positivt på turismens framväxt medan KG:s uppfattning är den raka motsatsen. De är dock eniga om hur turismen har påverkat landskapet. De menar att skog avverkats för att utöka antalet campingplatser. Även betesmarker och åkrar har gjorts om i detta syfte. De är alla tre eniga om att ett eventuellt brobygge inte skulle leda till något positivt för Fårö. I studieområdet finns två campinganläggningar, Ekevikens Camping på norra stranden och Sudersands Semesterby & Camping på den södra. Ekeviken erbjuder elplatser för husvagn/husbil och tältplatser. Nödvändigheter som toaletter och duschar finns att tillgå, tvättmaskin mot avgift, grillplats vid havet, uthyrning av surfingbrädor samt ett sjömansbibliotek. Sudersand erbjuder en rad olika aktiviteter för barn, vuxna och familjer. Deras utbud består bland annat av relaxavdelning, bastu och badtunnor för uthyrning, pool, 27