Innehåll Fakta & innehåll sid 1 Framsida sid 2 Ordlista & förord sid 3 (4 5) E-boken sid 4 9 (6 16) OBS: Många sidor med mycket färg. Fakta om e-boken Titel: Besök på Madeira 1888 Totalt antal pdf-sidor: 9 st. Format: Liggande A4. Storlek: 4 Mb. Utgivare: E-boksbiblioteket.se & Virvelvind Förlag Publicerad: 2013-04-18. Originaltext publicerad: 1888-10-27. Författare: okänd. Guideböcker till historiska platser Heliga vägen guidebok till Lysekils berömda hällristningar Det är ett av världens mest hällristningstäta områden med 12 stora ristningar inom bara en kilometer. Alla ristningarna ligger längs en kilometerlång väg som kallas för den heliga vägen. I den här guideboken får du veta allt om Lysekils mest berömda hällristningar och de andra fornminnena i närheten. Sveriges 33 mest sevärda vikingaplatser Under vikingatiden var Sverige en av världens mest spännande områden. Här kan du också uppleva den här dramatiska tiden genom att besöka de vilda vikingarnas gravar, vägar, monument och befästningar. I guideboken 33 MEST SEVÄRDA VIKINGAPLATSERNA I SVERIGE får du tips på de bästa platserna att besöka. Greby gravfält Greby gravfält utanför Grebbestad i Bohuslän beskrivs ofta som det vackraste i Sverige. Den här guideboken handlar om gravfältet, dess många resta stenar och om utgrävningarna här på 1800-talet. Du får kartor, historik och spännande sägner om blodiga slag. Tanums hällristningar I trakten kring Tanum finns Sveriges största koncentration med hällristningar och har dessutom utsetts till världsarv. Det här är en praktisk guidebok till de största ristningarna. Boken innehåller massor av kartor, bilder och praktisk info för dig som vill besöka de berömda hällristningarna i Vitlycke, Litsleby, Fossum och Aspeberget. Hilmas Alaska guidebok om guldgräverskan och trädgården av cement I mer än 80 år har tusentals besökare kommit hit för att se den galna trädgården utanför Strömstad som guldgräverskan Hilma Svedal byggde med 100-tals ton cement. Det här är en praktisk guidebok som är gjord för ditt besök med massor av foton, historik och kartor. Mer info: www.virvelvind-forlag.se
DIGITAL E-BOK FRÅN WWW.E-BOKSBIBLIOTEKET.SE BESÖK PÅ Madeira 1888
ORDLISTA Auaucaria excelsa. Latinskt namn för barrträdet rumsgran. Dityrambisk. En typ av dans och sång som var populär i antiken från 600-talet f Kr och framåt. Donna Amélia. Sjukhus som i dag är ombyggt till förskola och ålderdomshem. Sjukhusets park är öppen för allmänheten och heter Jardim do Hospício Princesa D. Maria Amélia. Ficus comosa. Alternativt namn för benjaminfikus. Heberden, Thomas. (1703 1769) Brittisk läkare som var verksam på Teneriffa och senare på Madeira. Skrev medicinska artiklar om klimatets positiva inverkan på patienter. Heliotrop. En strävbladig halvbuske med lila vackra blommor. Musaceer. Annat namn för bananväxter. Nossa Senhora do Monte. Kyrka som byggdes redan 1741. Ligger i dag i en förort till Funchal. Stadsdelen kallas i dag för Monte ( berg ) och har ca 7 500 invånare. Oxalis. Ett växtsläkte som bland annat omfattar den populära trädgårdsväxten blodaxalis. Pauperism. Gammaldags ord för fattigdom. Philolaccas dioica. Troligen gammalt latinskt namn för växten kermesbär (scharlakansbär). Phtisis. Gammal beteckning på lungsjukdomen tuberkulos. Un soldo, signor!. Betyder ungefär Ett öre, herrn. Por amor de Deus per sua sande de reïsinho!. Betyder ungefär För guds kärlek, ge mig något att äta. 4 FÖRORD I dag är Madeira en av många populära öar vi väljer mellan när vi ska åka på semester till solen. Förr reste man hit för att överleva svåra lungsjukdomar. I den här e-boken får du en spännande inblick i synen på Madeira för 125 år sedan. Det är ganska exakt 125 år sedan den här texten publicerades för första gången i svenska tidskriften Ny illustrerad tidning. För svenskarna var Madeira en mycket avlägsen plats som de flesta aldrig hade talas om och som ännu färre hade råd att åka till. Ön var desto mer känd bland engelsmännen som hade vallfärdat hit i mer än 100 år redan när den här texten skrevs. Då var det inte solen som lockade utan det perfekta klimatet. Hit åkte man om man hade sjukdomar som tuberkulos, en sjukdom som man på den tiden inte klarade att bota med mediciner. I dag är ön en mycket populär ö bland charterturister. Hit åker man framför allt för att njuta av solen och för att vandra bland grönskan och i bergen. Trevlig läsning Mikael Jägerbrand Redaktör mikael@e-boksbiblioteket.se Karta över ön Madeira. Copyright 2013 Mikael Jägerbrand/Virvelvind Förlag, Lysekil Den här e-boken Besök på Madeira 1888 publicerades digitalt första gången på www.e-boksbiblioteket.se den 18 april 2013. Berättelsen är hämtad ur tidskriften Ny illustrerad tidning, den publicerades ursprungligen den 27 oktober 1888. Foto: Kaarsten Dreamstime.com
Från Ny Illustrerad Tidning Publicerad i oktober 1888 ångt ute i Atlantiska oceanen, 850 kilometer sydvest om Europas vestligaste udde, Cabo de Roca, ligger omgifven af 4000 meters vatten djup en liten ögrupp, hvars största och längst ut belägna ö, Madeira, är lika allmänt känd som de öfriga öarna äro okända af alla, som ej äro sjömän till yrket eller geografer. Madeira, upptäckt flera gånger om och åter fallen i glömska, än upptecknad och än försvunnen från kartan, skall, enligt legenden, första gången blifvit skådad af ett skeppsbrutet älskande par, som likväl, mindre praktiskt än olyckskamraten Robinson Crusoe, endast lefde för sin kärlek och till följd deraf icke förstod taga sig fram på den vilda, men tropiskt yppiga ön, utan dog en prosaisk hungersnöd i närheten af det ställe, der nu den lilla staden Machico är belägen. Om äfven denna saga icke håller stånd inför den historiska kritiken, torde den hafva bidragit till att uppfriska de dunkla antydningarna om en åt detta håll belägen härlig ETT BESÖK PÅ MADEIRA ö, som gjorts af en arabisk sjöfarande i det tolfte århundradet, och sålunda medelbart verkat, att den portigusiska expedition blef utsänd, som år 1418 upptäckte ögruppen, hvars 43 kilometer från de andra afskilda hufvudö fick namnet Madeira (skog) på grund af dess ovanliga rikedom på träd. De otaliga stengetter, betande i de härliga urskogarne, som från början gåfvo ön dess karakter, hafva för länge sedan fallit offer, de förra för invånarnes jagtlust, de senare för en långvarig, oerhördt våldsam och omfattande skogs eld. Men den outtömliga källan till öns fruktbarhet, förvittringsprodukterna af en hel mängd eruptiva stenarter liksom det milda oceanklimatet, denna eviga vår, på grund af hvilken femtonde århundradets författare räknade gruppen till»de lycksaliges öar», detta allt har icke kunnat gå förloradt. Ur den vulkaniska liksom den vegetabiliska askan utvecklade sig med tillhjelp af menskligt arbete och uppfriskad af hafsbrisens fuktighets mättade flägtar en blomsterträdgård, som, förenande två zoners behag, gaf landskapets karakter en tjusande fägring, som snart berättigade ön att gälla som en sannskyldig perla 6 7
Bondqvinna på Madeira. São Jorge vid Funchal. 8 9
amfiteatraliskt belägna hufvudstad Funchal hör till dessa naturscenerier, hvilka, hur ofta man än ser dem, ständigt skänka ögat ny njutning. Antingen det är solens fulla ljus eller det är slag- eller halfskuggor som gifva den tillfälliga stämningen, hvad som alltid blifver qvar är en oförgätlig bild af skönhet och behag. Nordbon och särskildt engelsmannen, som kommer från sitt dimmiga land och efter en stormig resa ser i den ur hafvet uppstigande ön sin befrielse ur husmassornas tvång, sin räddning från det dödande klimatet, han bör känna sig tilltalad af denna oas i hafvet; men han skall dock helt säkert icke kunna njuta af den såsom den hemvändande sjömannen, som, kommande från tropiska länder, här återfinner hela den tropiska växtkraften, medan på samma gång stämning och staffage gifva det hela en europeisk anstrykning och liksom bringa den första helsningen från det efterlängtande hemmet. Frånsedt öfriga fläckar, som kunna finnas på den vackra taflan och hvar uppdagas icke sådana? kan nordsidan i mer än en mening betecknas såsom Madeiras frånsida. Der är landskapet ödsligt och sterilt, en nästan oafbruten rad af höga, branta, bruna klippor, här och der med litet sparsam grönska i klyftorna, och vid foten deraf de vilda bränningarna, hvarest hafvet vräker i våldsamt raseri mot lava- och basaltväggarna en ogästvänlig kust utan en enda hamn, ett landskap af berg, der endast eni oceanen. Så hände det slutligen, att den engelske läkaren Heberden efter sjuåriga observationer kunde peka på Madeiras jemna, milda, fuktigt varma öklimat såsom ett bland de lämpligaste för bröstpatienter, och härmed börjar ett nytt skede i öns historia. Från de oupphörligt tillväxande sjukkolonierna liksom från sjöofficerare och andra, som för längre eller kortare tid besökte ön, hördes nu idel dityrambiska hymner till förhärligande af allt hvad ön hade att bjuda på, detta sent omsider funna Mekka för alla, som behöfde helsa och ro. Men till och med solen har sina fläckar, och så småningom blandade sig i lofsångerna vissa missljud, framkallade af diverse missräkningar, dels beträffande natursceneriernas utbasunade oöfverträfflighet, dels angående de icke längre så allmänt insedda företräden Madeira såsom kur ort skulle hafva framför andra sanatorier för phtisispatienter, såsom kurorterna vid Medelhafvet, der långt större tillfälle gafs till nöjen och förströelser, medan på Madeira mer än ett förhoppningsfullt lif slocknade midt i den eviga våren. Och så var Madeira en fallen storhet, en passerad skönhet. Månne med rätta? Natursceneriet har ju intet att göra med affärsreklamerna. Den, hvars blick och omdöme icke fördunklas af förutfattade meningar, måste medgifva, att sydkusten af ön med dess i bakgrunden af en mjukt inskärande bugt 10 11
Sanatoriet på Madeira. staka torftiga hyddor, bebodda af öns fattigaste befolkning, skänka något afbrott i den vilda ödsligheten. Blott några få timmars ridt åt söder, och se på andra sidan bergkammen, som tjenstgör som ett jettelikt vindskydd, stiga vi ned i en botanisk trädgård, till hvilken endast den ljuf- 12 va, smekande sydvestbrisen har tillträde, sällan den heta ökenvinden, och hvarest Floras barn från två zoner känna sig lika hemmastadda och täfla i att öfversvämma hvarje möjlig plats. Knappt hafva vi lemnat bakom oss lager skogarne, som kransa bergens toppar, förr än vi helsas af 13
gamla bekanta, vår ljung och våra blåbär, här uppträdande som stora, yppiga buskar. Skulle vi rigta uppmärksamheten på någon särskild punkt af den härliga sydkusten, som mellan Funchalbugten och Pico dos Romeiros i vester bildar ett färgrikt panorama af det mest tjusande behag, finge vi icke förbigå det öfver 600 meter höga Cabo Girão, en af de högsta berg uddar på jorden, skiftande i alla möjliga färger från gråsvart till intensivt rödt, gult, violett. Ej heller finge vi glömma den på en grund af basaltpelare hvilande, i en lummig grönska af sockerrör, drufvor, kungs- och dadelpalmer inbäddade lilla staden Santa Cruz, som dock ingenting annat är än en miniatyrpendant till Funchal. Funchal ter sig ovilkorligen mest fängslande betraktadt från däcket på ett å redden liggande skepp. Derifrån ser det ut, som låge en jettesjöstjerna uppkastad på stranden och sträckte sina armar uppåt berget öfver praktfulla gräsmattor mot de porlande källorna. Sjöstjärnan, som är ett verk af menniskohänder, staden med sina enkla hus i klara färger med gröna jalusier och balkonger, sina talrika kyrktorn och kapell, sina villor, sin vattenledning med den bländhvita zigzagmuren ömsom dold och ömsom framskymtande ur sockerrörens och vinrankornas saftiga grönska, erbjuder en ytterst pittoresk och behaglig anblick, och från höjden, 620 meter öfver hafvets blåa våg, ser man mot en bakgrund af mörka pinier och furor vallfarts kyrkan Nossa Senhora do Monte med sitt dubbla torn. Öfver allt förhöjes taflan af den rika vegetationen, hvars saftiga färger på alla punkter sticka upp, bryta igenom eller helt och hållet öfverhölja husmassornas gråa ton. Denna motsättning är det, som gör anblicken af sjukhuset Donna Amelia så förtjusande. Konstskatter och sevärdheter i europeisk mening saknas alldeles på Madeira. Men härliga bildgallerier finnas der, trädgårdarne, der naturen med sin aldrig hvilande pensel målat oförgängliga, sig evigt förnyande taflor, här en Araucaria excelsa eller en Philolacca dioica, der en Ficus comosa, ett drakblodsträd, en kungspalm, längre bort en grupp af Musaceer omgifna af Kameliabuskage, en nisch öfvertäckt af passionsblommor o. s. v. Det är taflor, som icke gifva efter för konstens största mästerverk. Men ormen i detta paradis, den mörkaste skuggan på denna solglada tafla är det menskliga elände, som träder oss till mötes och stör oss hvar helst vi gå att njuta af naturens sköna verld. Vi syfta ej blott på all sjukdom, som uppsökt den härliga ön såsom en sista fristad för hoppet. Vi tänka på det ständiga ropet, som följer en likt skuggan, då man vandrar på gatorna:»por amor de Deus per sua sande da reïsinho!» Det kommer från barfota barn, det ljud er från knappt halfklädda, vuxna personer, offer för pauperismens följdsjukdomar, det hör till landskapsstaffaget här liksom i Italien.»Un soldo, signor!» Det har sin grund 14 15
och sitt upphof i den öfverbefolkning, som råder på den lilla ön. Den veka och milda pregel, som kännetecknar det hela, är den samma äfven i de inre delarne af ön, der vandraren får en storartad inblick i naturkrafternas väldiga arbete under föregående vulkaniska perioder. Öfver allt är det sublima paradt med det behagliga. Täta lagersnår, myrten, trädformig ljung, buskar af blåbär, mörkröd Oxalis, praktfulla heliotroper, hortensior och andra färgrika växter bekläda de splittrade lavaklyftorna, i hvilkas botten rinna bäckar, källor och skummande vattenfall. Imposant och af vild skönhet är det väldiga Curral dos Freiras, på hvars ljungbeväxta eller kala rygg man finner talrika basaltpelare, af hvilka en stiger 14 meter i höjden och af infödingarne kallas»homen em pê» = den stående mannen. 16