Naturkulturguiden Byskeälven. Foto Skellefteå museum. Laxdalsrutten Älvarna har sedan urminnes tider varit viktiga för människan. Fisket gav mat och sedermera flottades timmer till de sågverk och utskeppningshamnar som utgjorde grunden för 1900-talets industriepok. I kölvattnet av sågindustrierna växte samhällena Byske och Renholmen fram. Följ med på en tur längs erkänt fina laxälvar och upplev historia och bländande vacker natur. På tur i Byske laxdal Vi startar vår resa i Byske och åker söderut längs Storgatan genom samhället. Liksom på många andra platser satte sågverken fart på utvecklingen av Byske från bondby till tätort. När vägen Riks 13 kom till, i början av 1900-talet samlades bebyggelsen till Storgatan som blev samhällets handelsgata. Och så är det än i dag. Väster om E4 syns den vackra åttakantiga kyrkan från 1872, och i närheten ligger Byske kyrkstad. Dessa åtta kyrkstugor är numera lagskyddade som byggnadsminne. Vi passerar älven som alltid utgjort en livsnerv. Laxfisket omnämns i skrift redan på 1300-talet och sportfisket efter lax är idag känt som ett av landets absolut bästa. Vi svänger vänster direkt efter bron och tar Bruks gatan ned mot Ytterstfors som en gång utgjorde navet för utvecklingen av Byske. År 1796 utfärdades privilegier för en finbladig vattensåg vid Ytterstfors i Byske. Kraften till sågen kom från Byskeälven nedströms Fällfors. en damm som anlades tvärs över Ytterstforsen. År 1817 grävdes en kanal från dammen som gjorde det möjligt att höja effekten i sågverket. I samband med att vårfloden raserade dammen 1971 torrlades också kanalen. Ytterstfors I anslutning till sågen anlades 1837 ett glasbruk. Hit kom skickliga glasblåsare från andra delar av landet. Än i dag ser man på sina håll fint glas som är blåst på bruket. Bruket blev tyvärr ingen bra affär och 1878 lades det ned. Fram till 1908 stod den gamla vattensågen kvar då den revs. På platsen byggdes ett träsliperi som var i drift fram till 1959. I dag är inte mycket kvar som minner om Ytterstfors storhetsperiod. Den gamla kanalen ser man om man svänger in på Fabriksgatan. Längs Bruksgatan ser vi en del bostadshus som härrör från storhetstiden. Strax innan fotbollsplanen passerar vi brukskyrkogården där brukskyrkan låg år 1837-1875. När vi passerat det gamla fabriksområdet ser vi en stickväg till vänster. Åker vi in där kommer vi till den gamla herrgården som uppfördes 1920 efter att den gamla brunnit ned. Herrgården är i dag kursgård. Vi åker vidare efter Bruksgatan och kommer efter drygt 1 km in på vägen som tar oss vidare till Furuögrund. Furuögrund Snart ser vi de gamla husen längs vägen. Furuögrund är idag en liten idyll men var för hundra
Furuögrunds skola. år sedan ett livligt industrisamhälle. I den tidens anda så uppfördes 1874-1875 en ångsåg. Platsen var väl vald, strax söder om Byskeälvens mynning. Flottningen på älven förde med sig merparten av det virke som skulle sågas. Vid den tiden fanns i Furuögrund endast nio gårdar. Till den nya arbetsplatsen drogs mycket folk i hopp att få om arbete. Kring sågen växte ett helt samhälle fram, med affärer, caféer skola m.m. Under en tid bodde fler människor i Furuögrund än uppe i Byske. Efter femtio års drift tystnade sågen. Vi fortsätter genom byn, ser den pampiga herrgårdsliknande skolbyggnaden på höger sida och kommer sedan fram till hamnen. Till vänster ser vi ut över Byskefjärden. På plats ser vi husgrunder och gamla kajer av spinkved som minner om tider då främmande fartyg här intog sin last. Vi tar en promenad och med lite tur hittar vi kanske vackra snäckor och flinta som kom hit som barlast från fjärran länder. Intill vattnet ser vi också mareografen, en liten åttakantig byggnad, som inrymmer utrustning för att mäta vattenståndet. Den är fortfarande i bruk. Här i Furuögrund har den största landhöjningen längs Norrlandskusten uppmätts. Landet höjer sig med ca 9 mm/år! Byske från jordbruksby till turistcentrum Vi tar vägen tillbaks genom Furuögrund och åker till Byske. Vi åker över älven och direkt efter bron tar vi vänster och åker upp längs älvens norra sida i riktning mot kyrkan som invigdes 1872. På 1800-talets mitt blev det tillåtet att bedriva handel på landsbygden och så även i Byske. De köpmän och hantverkare som då slog sig ned i det lilla samhället uppförde, som det anstod dem, ståtliga handelsgårdar. Dessa låg då längs Kyrk gatan upp mot kyrkan. Vi tar Forsvägen ned till Byske Sportfiskemuseum i Hållhägnan. Här finns världens största samling av fiskerullar! Från världens alla hörn, från 1845 till dags dato, i olika färg, form och funktion ligger de presenterade. Här finns också massor av spön och bl.a. en utrustning använd vid fångst av en världsrekordöring en guldgruva för den fiskeprylsintresserade! Bjurselet arkeologisk milstolpe Vi åker vidare i riktning mot kyrkan igen men svänger höger in på Mejerigatan och vänster in på Mellangatan och tar sedan vänster ut på Fällforsvägen upp längs älven. Till vänster om oss ned mot älven passerar vi Byske by med medeltida anor. Ännu äldre är den boplats vid Bjurselet som vi passerar strax efter byn Norra Stensjön. Här bodde människor redan för 4000 år sedan. Utgrävningarna i Bjurselet på 1960-talet satte den norrländska för historien i ett nytt ljus. Flottningens spår och minnen Byskeälven börjar sitt lopp i skogslandet uppe i Arvidsjaurs kommun. Älven är idag mest känd för sitt fina laxfiske och otaliga är de fiskares förväntningar som grusats och infriats längs älvens fina fiskesträckor. Sådant är laxfisket! Det är förvänt- Hamnmagasinet i Furuögrund är café på sommaren. Timmerkista från fl ottningsepoken.
Visningsfi ske i det fasta fi sket i Fällfors. ningarna och historierna som gör fisket. Under nästan 200 år nyttjades också älven för flottning av timmer. År 1967 skickades den sista stocken nedför älvens forsar. Än idag finns det rester kvar från denna epok bl.a. i form av monumentala timmeroch stenkistor längs stränderna. Huvuddelen av älvens forsar har man dock under senare år försökt återställa till sitt ursprungliga utseende. Efter ca 13 km kommer vi till byn Selet. Tar man vänster i byn och åker ned till bron över älven så får man se en av älvens många vackra forsar. Strax uppströms bron finns också ett populärt fiskeställe synligt från bilvägen. Fällfors i laxdalens hjärta Efter ytterligare 14 km kommer vi till byn Fällfors. Där vi ser statyn av Olof Andersson hålla en lax svänger vi vänster ned mot älven och parkerar sedan vid Folkets Hus. Vi går till fots över vägen och tar gångvägen Fall-ej-i-vägen på norra stranden ned mot Laxobservatoriet. Med lite tur kan vi där få se lax på vandring upp längs den ena av de två laxtrapporna intill fallet. Gångbron över fallet ger en fantastisk vy över Fällforsens branta lopp. Under juli månad har man stora chanser att se lax hoppa i fallet. Fallet kantas av imponerande stenmurar som byggts för hand för att underlätta flottningen av timmer nedför fallet. På södra stranden gör vi ett besök i det restaurerade gamla kraftverket som byggdes 1925 och togs ur drift i mitten av 50-talet. På södra sidan av fallet finns det fasta fiske som använts till att fånga lax i. Idag tjänar fisket som laxtrappa och på sommaren anordnas visningsfiske för allmänheten. Vi tar vägen upp längs älven tillbaks till Folkets Hus kanske för en god bit mat. Fällfors utgör idag ett nav inte bara för fisket i älven, utan även för allehanda friluftsliv i närområdet. Vill man veta mer om detta är intilliggande Fällfors Camping väl värd ett besök. Marranäsvältan en hisnande ravin Efter en god bit mat tar vi en kort biltur söderut till Marranäsvältan. Efter knappt 2 km ser vi den enorma ravinen på vänster sida. Ravinen har formats av grundvattenströmmar som ständigt för sand ned mot älven. Sandkorn för sandkorn växer ravinen i västlig riktning och har nu vid 160 meters längd hunnit upp till vägen. Vyn vi får över älvens lugna lopp nedströms Fällforsen är bedårande vacker. Mot Åbyälvens dalgång Vi åker tillbaks till Fällfors och svänger höger vid Byskeälven mot väster För den som vill se mer av Byskeälvens dalgång rekommenderas en tur västerut. Ta i så fall vägen från Fällfors som följer älvens norra strand och bjuder på många vackra vyer. Intressanta platser längs vägen är byn Åselet där första nybygget avsynades år 1767. Åselet är kanske mest känt för det unika inlandsdelta som delar Byskeälven i en rad fåror. Cirka tre km norr därom ligger också Brännlidens naturreservat med kommunens kanske äldsta tallskog. I Myrheden kan man ta vägen söderut mot Jörn. På vägen passerar man kommunens högsta berg Storklinten som med sina 516 m.ö.h. bjuder, inte bara en fantastisk utsikt, utan även på en rejäl promenad. Väl framme i Jörn kan man passa på att besöka den vackra järnvägsstationen som är uppförd i nordistisk stil. Här säger ryktet att Lenin övernattade på väg hem till Ryssland för att starta revolutionen. På väg från Jörn kan man ta vägen på norra sidan av Jörnsträsket och Österjörn. Mitt i byn reser sig en vacker liten kyrka med ett åttakantigt torn. Invid kyrkan fanns tidigare en liten kyrkstad med tillhörande stall. Idag står två kyrkstugor kvar. Ta gärna en bensträckare och gå upp till kyrkbacken. Från Österjön kan man ta vägen österut genom den vackra Kågedalen och sedan ta E4 norrut från Kåge.
statyn och 400 meter senare vänster i riktning mot Jakobsfors och Åby älvdal. Vägen över vattendelaren är förvånans värt kort och efter 6 km är vi framme. Vi tar vägen österut ned längs Åbyälven. Åbyälven är mindre känd än Byske älv men inte desto mindre spännande och sevärd. Här bjuds också på vackra vyer och ett bra sportfiske efter lax, öring och harr. Längs älven finns blå skyltar som visar vägen till fina forsmiljöer och fiskeställen. I Lundfors tar vi vänster efter grusvägen mot Lundforsfallet. Vi njuter ett stycke av fallets vackra vy inramad i lummig lövbård. Vi sätter oss kanske ned vid vindskyddet. Platsen är ett fint rastställe som lämpar sig mer än väl för en stunds avkoppling. Degerforshedens naturreservat Vi åker vidare österut och passerar Ålunds öppna odlingslandskap och in i ett skogklätt landskap förbi Båtfors. Efter ca 11 km svänger vi vänster mot Gagsmark för en tur till Degerforshedens naturreservat. Vi passerar älven på en vacker plats där Tvärån når Åbyälven. Vi fortsätter upp längs Tvärån och kommer snart till ett vackert öppet böljande odlingslandskap i Gagsmark. Vi tar höger ca 100 meter efter vi passerat vägen mot Brännland. Vi följer den smala slingrande grusvägen genom skogs- och myrlandskapet. Här har man goda chanser att finna hjortron under senare hälften av juli. Den smala vägen gör att vildmarken känns mer påtaglig. Efter knappt 7 km tar vi vänster och efter ytterligare 1 km tornar en välväxt tallskog upp sig framför oss. Degerforshedens naturreservat är faktiskt det enda reservatet i kommunen där man kan njuta av vildmarken från bilsätet. Vi väljer dock att kliva ur bilen och ta oss en tur i den öppna tallskogen med sina gamla knotiga träd. Vi vandrar västerut i området och når efter ett par hundra meter Brattmyrtjärnen som ligger vackert inbäddad i naturskogen. Skogen är naturligt föryngrad efter skogsbrand vilket givit upphov till huvudsakligen två generationer av tall med 120- respektive 200 år gamla träd. Stammarnas, grenarnas och barkens grovlek ger oss en fingervisning till vilken generation träden hör. Åbyn byn vid havet Stärkta av skogens tidlösa upplevelse tar vi vägen tillbaka. Vi tar vänster i T-korsningen och fortsätter sedan de 6 kilometrarna till E4 där vi svänger söderut. Vi passerar Åbyälven i Åbyn där också en vandringsled längs älven börjar. Strax uppströms gamla bron i centrum av Åbyn låg Brännfors vattensåg som uppfördes redan på 1760-talet. Verksamheten upphörde 1909, men redan 1890 startade en ångsåg på Renholmen ute vid Åbyfjärden. Ångsågen blev motorn i en lokal tillväxt av stora mått fram till dess nedläggning 1930. Sportfi sket är bra både i Byskeälven och Åbyälven. Foto Peter Lundström.
Renholmen sågverkssamhälle och hamn Vi tar vägen ned längs älvens södra strand till Renholmen som idag är populärt bland semesterfirare. Många norska flaggor på stugknutarna visar att fler än vi svenskar upptäckt denna lilla idyll vid kanten av Skellefteå kommun. Närheten till en fin liten skärgård gör att fritidsbåtarna ligger tätt nere i hamnen. En gång i tiden låg här stora ångare och i hamnen hördes främmande språk. Renholmen var då ett av många livaktiga sågverkssamhällen som låg tätt längs hela norrlandskusten. Kring sågen växte ett litet samhälle upp. Här fanns flera affärer, caféer, bönhus skola m.m. Ovanför hamnen på höjden där skogen i dag vuxit sig grov, låg kontor och överst en praktfull disponentvilla. Sågens nedläggning 1930 kom som ett hårt slag idag vittnar grunder och murkna kajer om var industrin varit be lägen. Kvar finns dock skolan, bönhuset och den unika småhusbebyggelsen, en gång byggd som egna hem av arbetarna på sågen. Vi parkerar bilen vid bönhuset där det sommartid serveras fika och tar en promenad upp bland stugorna. Ingen är den andra lik, alla har byggts efter eget tycke och smak. Sveriges minsta bönhus? Vi lämnar Renholmen och åker ut på E4 söderut mot Byske. Efter 8 km tar vi av från E4 mot Båtvik och svänger höger i T-korsningen mitt i byn. Ett stycke längre fram ligger ett litet rött bönhus som faktiskt sägs vara landets minsta. Vi åker vidare söderut mot Byske och kanske äter vi på Gästgiveriet eller tar vägen ned mot Byske Havsbad för en bit mat på restaurangen. På vägen ned till havs badet ligger också det lilla Hantverks museet, väl värt ett besök. Småbåtshamnen i Renholmen med kajer som byggts av spinkved från sågverket. Bönhuset i Båtvik Sveriges minsta?
Laxdalsrutten 7 6 5 8 9 4 10 11 1 12 2 3 E4 Karta Karta och och illustrationer: Björn Björn Lundkvist
1. I Byske samhälle ligger den vackra åttakantiga kyrkan från 1872 med kyrkstugorna intill. Kyrkstugorna användes av de långväga kyrkbesökarna. Gatan upp mot kyrkan var den första affärsgatan. 2. Y erstfors var tidigt ett industricentrum vid Bottenvikskusten. Sågningen startade på 1700-talets slut och glasbruket anlades 1837. Senare byggdes en massafabrik på sågens plats. Massan forslades med linbana till utskeppningshamnen i Furuögrund. 3. Furuögrund. Ytterstforsbolaget anlade 1875 en ångsåg vid hamnplatsen i Furuögrund. Kring sågen växte ett blomstrande samhälle upp. Det stora skolhuset är byggt av staplade brädor från sågverket. Hamnmagasinet inrymmer sommarcafé. Vid stranden nordöst om hamnen ligger en mareograf en vattenståndsmätare. Den uppfördes 1914 och är fortfarande i drift. 4. Selet. Byn ligger vackert vid en av älvens forsar. Här finns lätt åtkomliga fiskeplatser. 5. Fällfors. Vid forsens norra sida finns ett laxobservatorium. Med lite tur kan vi se vandrande lax kämpa mot strömmen. På södra sidan ligger den gamla kraftstationen. Längst ner i forsen finns den gamla laxvandringen där byborna fortfarande fångar lax på sommaren. 6. Marranäsvältan. Denna natursevärdhet har kommit till genom att grundvattenströmmarna har grävt ur den branta standbrinken. Utsikten är hänförande. Men gå inte för nära kanten! 7. Lundfors. Även Åbyälven bjuder på fint sportfiske och här vid Lundforsfallet finns en vacker rastplats. 8. Gagsmark. Här finns ett vackert odlingslandkap och många äldre byggnader. I byn kan mn se flera vackra parstugor, s.k. västerbottensgårdar. 9. Degerforshedens naturreservat erbjuder gammal tallskog i ett lättvandrat reservat.ycket gamla aspar och granar finns också i området. Inne i området ligger den vackra Brattmyrtjärnen. Har man tur kan man få syn på den tretåiga hackspetten som trivs i gammal barrskog, helst med döda träd. 10. Åbyn. Byn hade sågverk, Brännfors såg, redan på 1700-talet. Då drevs sågen av älvens vatten. En modern mindre sågindustri finns i byn idag. Åbyälven lockar många sportfiskare, särskilt nedströms E4-an. 11. Renholmen. Vid början av 1900-talet flyttade Brännfors såg sin verksamhet till en nybyggd ångsåg på Renholmen. Längs stränderna finns fortfarande spår av kajerna som byggdes upp av spinkved från sågverket. Kring industrin växte bostadshus, skola och bönhus upp. Idag är många hus sommarbostäder. Sveriges minsta bönhus 12. i Båtvik vittnar om väckelsens stora inverkan på Skelleftebygden under 1800- och 1900-talet. I de flesta byar fanns ett bönhus. Även i Båtvik fanns det i slutet av 1800-talet en sågverksindustri.