Den 1 december 2005 ordnade nämnden för försöksdjursvetenskap en informationsdag om aktuella försöksdjursfrågor i Vetenskapsråpdets lokaler på Regeringsgatan 56 i Stockholm. Inbjudna var forskare vid universitet, högskolor och företag, veterinärer, försöksdjurspersonal och representanter för djurskyddsmyndigheten. Mötet började med att Sven Bergström (avgående ordförande i nämnden för försöksdjursvetenskap) hälsade alla välkomna och konstatera att detta möte under de sju år han varit ordförande växt från en handfull personer till dagens runt 80 deltagare. Bakgrund: Reglerna för djurförsök Sverige har sedan 1979 haft ett system där alla djurförsök i forskning måste godkännas av en djurförsöksetisk nämnd, som till lika delar består av forskare och lekmän (där representanter för djurskyddsorganisationer ingår), med en jurist som ordförande. Den som vill använda djurförsök i sin forskning ska skriva en ansökan till nämnden där det noga beskrivs dels vad som ska göras med djuren, dels vilka frågor dessa försök syftar till att besvara. Nämnden ska sedan väga de fördelar djurförsöket kan föra med sig i form av ökade kunskaper, bättre behandlingsmetoder m.m. mot det lidande djuret utsätts för. Nämnden ska bara godkänna ifall: de tänkbara fördelarna med den kunskap som vinns överväger lidandet för djuret det inte finns något alternativt sätt att vinna kunskapen utan att använda djur försöket designats så att man så långt möjligt minimerar både antalet djur som används och det lidande de tillfogas Riksdagen har nyligen antagit vissa ändringar (SFS 2005:1226) i djurskyddslagen (1988:534). Dessa ändringar förtydligar definitionerna av försöksdjur och djurförsök och innebär att en del bestämmelser som tidigare funnits i förordningar tagits in i lagtexten. Några större förändringar i sak har detta ej inneburit. Däremot har några kontroversiella frågor brutits ut för att utredas ytterligare. En är överklagande av de etiska nämndernas beslut. Regeringen och miljöpartiet har kommit överens om att frågorna ifall de etiska kommittéernas beslut ska kunna överklagas, och i så fall hur, ska utredas. Regeringen arbetar nu med direktiven för en sådan utredning. Många forskare oroar sig för att en möjlighet att överklaga tillstånd ska göra det möjligt att fördröja och förhala beslut så länge att det blir omöjligt för svenska forskare att hänga med i den Nämnden för försöksdjursvetenskap sorterar under Vetenskapsrådets ämnesråd för medicin. Nämnden består av representanter för forskare vid de universitet som arbetar med djurförsök. Nämndens uppgift är att vara forskarsamhällets policyorgan i försöksdjursfrågor, ge information till allmänhet och forskare, administrera hälsoinventeringar hos försöksdjur och genomföra nationella möten och seminarier. Under 2005 har nämnden delat ut bidrag till försöksdjursvetenskaplig forskning (det vill säga forskning om försöksdjurens situation), tillsammans med djurskyddsmyndigheten utlyst en tjänst som forskarassistent i försöksdjursvetenskap, gett bidrag till hälsoinventering av försöksdjur och deltagit i den diskussion som pågår om förändringar av regelverket kring djurförsök. internationella vetenskapliga konkurrensen. Medan många i djurrättsrörelsen tycker att det är orimligt att forskare kan överklaga beslut som går dem emot. En annan omdebatterad fråga gäller hur man ska hantera att behandlingen av djur i vissa djurförsök bryter mot regler i djurskyddsförordningen. För att ge en formell reglering av frågan införde regeringen nyligen en 49 a i djurskyddsförordningen, som ger etiska nämnder rätt att tillåta försök där behandlingen av djuret strider mot djurskyddsförordningen. Regeringen förklarade strax därefter att den kommer att upphäva denna paragraf i mars 2006, och ersätta den med en ny bestämmelse som tydligt anger vilka delar av djurskyddsförordningen, som de etiska nämnderna får medge undantag från. Djurskyddsmyndigheten fick uppdraget att komma med förslag till en sådan ny bestämmelse. Myndigheten lämnade förslag till sådana regler i september 2005. Dessa var under oktober och november på remiss. I förslaget ges möjlighet till undantag för en rad paragrafer, som bland annat gäller utformning av burar, tillgång till strö och skydd från buller. En del av dessa undantag ska bara få göras efter samråd med djurskyddsmyndigheten och de etiska nämnderna måste specificera vilka paragrafer ett försök kräver undantag från. Många i forskarvärlden tycker att undantagen borde vara mer omfattande. Vetenskapsrådet har i sitt remissvar uttryckt missnöje på bland annat följande punkter: I djurskyddsförordningens 28 finns ett förbud mot att ge djur hormoner eller andra ämnen för att påverka deras egenskaper (annat än för att behandla sjukdomar). En stor del av de djurförsök som görs går ut på just detta. Ändå finns inte 28 med i förslagets uppräkning av regler från vilka den etiska nämnden
kan ge undantag. Djurskyddssmyndigheten motiverar detta med att 28 redan ger myndigheten möjlighet att utfärda föreskrifter om undantag från denna regel, och att myndigheten kommer att utfärda en föreskrift som ger de etiska nämnderna rätt att göra sådana undantag. Vetenskapsrådet menar dock att detta är en så central punkt i frågan om undantag att den bör föras in i förordningen, och därigenom beslutas på regeringsnivå, inte myndighetsnivå. I djurskyddsförordningens 29 finns ett förbud mot avel som kan påverka djurens naturliga beteende eller medföra lidande för djuren. Denna regel skulle kunna beröra stora delar av den biomedicinska forskningen. Mycket forskning om hur kroppen fungerar bygger på att man gör genmodifierade möss där man slagit ut en viss gen, och ser vad som händer med den mus som saknar det protein genen beskriver. För att förstå mekanismen bakom och testa nya idéer om behandling av olika sjukdomar skapar många forskare med klassisk avel eller genteknik, nya musstammar där mössen regelmässigt drabbas av sjukdomen ifråga. Det är uppenbart att bägge dessa typer av förändringar både kan skapa obehag för djuren och påverka deras naturliga beteenden. Ändå omfattas inte heller denna paragraf av förslaget. Detta motiveras av Djurskyddsmyndigheten med att avel i sig inte är ett djurförsök och att djurskyddsmyndigheten fått ett speciellt uppdrag att till 15 maj 2006 utreda denna fråga. Vetenskapsrådet vill dock att även denna paragraf nu ska föras in i listan över bestämmelser som de etiska nämnderna får ge undantag från. I djurskyddsförordningens 15 förbjuds elektrisk stimulering av djur. Även sådan förekommer dock som viktig del i många djurförsök. I förslaget står att undantag från denna paragraf får göras för biomedicinsk forskning. En diskussion har då brutit ut om hur detta ord ska tolkas. Innefattar förslaget exempelvis forskning kring icke-medicinska biologiska frågor som djurs beteende? Djurskyddsmyndigheten menar att sådan forskning räknas in i deras definition av begreppet. Vetenskapsrådet föreslår dock att man istället skriver vetenskaplig forskning. Eftersom ordet biomedicin i sig är begränsande. Grundforskningen och dess behov Första talare under dagen var Karin Forsberg- Nilson, biträdande huvudsekreterare i Vetenskapsrådets ämnesråd för medicin, och själv aktiv forskare vid Uppsala universitet. Målet för medicinsk forskning är att utveckla ny kunskap som möjliggör nya behandlingsmetoder och Lagar, förordningar och föreskrifter De regelsystem som styr Sverige fungerar på följande sätt: Riksdagen antar lagar. Dessa lagar lämnar ofta detaljfrågor öppna, som regeringen kan precisera i förordningar. Därtill kan lagar och förordningar ge myndigheter möjlighet att utfärda föreskrifter. Ofta används föreskrifter när förändringar i omvärlden gör det viktigt att snabbt kunna ändra konkreta detaljer i ett regelverk. terapier för att bota sjuka människor, sade Karin. Ämnesrådet för medicin har som uppgift att skapa så goda förutsättningar som möjligt för sådan forskning. Viktiga sådana förutsättningar är tjänster för forskare och pengar för att köpa material och apparatur. En viktig del av ämnesrådets arbete är därför att förmedla anslag till forskare. En annan viktig förutsättning för medicinsk forskning är biologiska modeller, både provrörsmodeller och modeller där man studerar hela djur. Det räcker nämligen inte med att se att en substans kan ändra en process inne i en cell man måste kunna studera vad som sker i hela individer. Medicinsk forskning kommer därför troligen aldrig att kunna klara sig utan djurförsök. Men det är viktigt att de djurförsök som behövs sker under etiskt acceptabla former. Det är därför bra att Sverige har en strikt lagstiftning kring djurförsök kanske den strängaste i världen. De djurförsöksetiska nämnderna fungerar bra och är viktiga för en god försöksdjursetik. De har också tagits efter internationellt, påpekade Karin. I Sverige ägnas stor omsorg åt djuravdelningarna, de sköts av välutbildad personal, de är moderna och har hög teknisk standard. Hon tyckte det vore intressant med en ordentlig internationell jämförelse kring reglering av djurförsök och försöksdjur kanske vi har kunskaper och erfarenheter som kan vara värdefulla att föra ut internationellt och en del att lära från. Samtidigt, varnade Karin, är det viktigt att dessa regler och system inte skapar onödiga hinder exempelvis tidsfördröjning för den forskning som bedöms som etiskt försvarbar. Det handlar dels om de patienter, som skulle drabbas av försenade eller uteblivna nya behandlingar. Eller de som skulle kunna undvika att smittas av HIV om det fanns ett fungerande vaccin fast framtagandet av ett sådant vaccin kräver försök på apor, vilket är extra knepigt etiskt eftersom apor står oss så nära genetiskt. Inte bara sjukdomarna utan även forskningen är global. Både forskare och företag arbetar i internationell konkurrens och tävlar om att vara först med en upptäckt. Frågan är om det verkligen gagnar
djurens sak om forskningen flyttar till länder med slappare regler och sämre djurhållning? Förändringar av regelverket på gång Lena Odland är ämnesråd på Jordbruksdepartementet, där hon bland annat arbetar med försöksdjursfrågor. Hur aktuella dessa blivit märks, säger hon, i hennes egen vardag. För några år sedan tog de ungefär en tredjedel av hennes arbetstid. Idag har hon tvingats lämna över i stort sett alla andra frågor till kollegor. Lena började sin genomgång med att konstatera att två utredningar (SOU 2002:86 och SOU 2003:107) legat till grund för den propositionen 2004/05:177 om etisk prövning av djurförsök m.m. som riksdagen antog 17/11 2005 (bet. 2005/06:MJU5), och som träder i kraft 1 april 2006. En rad följdförändringar kommer samtidigt att göras i djurskyddsförordningen. Förändringarna som föreslogs i propositionen handlar främst om att förtydliga principer och definitioner som det råder enighet om och att flytta vissa bestämmelser från förordning till lag. Några omfattande förändringar i sak innebär de inte. I propositionen aviserades dock ytterligare några utredningar. Två av dessa utredningsuppdrag, berättade Lena, är nu givna. Dels ska Djurskyddsmyndigheten till 15 maj 2006 göra en utvärdering av det klassificeringssystem av djurförsöks svårighetsgrad som infördes i början av 2000-talet. Dels ska de till samma datum bedöma om det bör införas etisk prövning av avel med försöksdjur som kan medföra lidande för djuren. Och om Djurskyddsmyndigheten föreslår att en sådan prövning ska införas ska de också föreslå bedömningskriterier för en sådan prövning. Sedan konstaterade hon att arbete pågår om hur den framtida 49 a djurskyddsförordningen ska se ut. Enligt nuvarande lydelse av 49 a får regler i djurskyddsförordningen frångås, men i anslutning till förhandlingarna kring vårpropositionen slöts i mars 2005 en politisk överenskommelse mellan miljöpartiet, vänsterpartiet och regeringen där en av punkterna var en att en ny bestämmelse i förordning ska utarbetas, i vilken ska anges under vilka förutsättningar det får utföras djurförsöks som innebär att bestämmelser i djurskyddslagstiftningen frångås. Djurskyddsmyndigheten, som fått regeringens uppdrag att utarbeta ett förslag, överlämnade ett förslag till sådan ny förordning 14/9 2005, och den var på remiss till 15/11. Remisserna sammanställs nu i regeringskansliet och ska utmynna i ett förslag till förordning som sedan ska beredas av regeringen. Regeringen ska enligt planerna sedan fatta beslut i februari 2006, och förordningen träda i kraft 1 april 2006. En annan punkt i denna överenskommelse är att medel ska avsättas så att de djurförsöksetiska nämnderna förstärks med anställda tjänstemän. Detta var enligt Lena ett något ovanligt ärende eftersom inget förslag om detta kommit från verksamheten självt, så diskussioner pågår nu om exakt vad dessa tjänstemän ska göra. Slutligen ska en utredning göras om instansordning och möjlighet att överklaga nämndernas beslut. Där säger Lena att regeringskansliet för närvarande arbetar med direktiv för utredningen Slutligen informerade hon om vad som är på gång internationellt inom området. EG:s försöksdjursdirektiv, som under flera år sagts snart ska komma, börjar slutligen närma sig. Ett förslag tros hamna på rådets och parlamentets bord hösten 2006, för att slutligen beslutas av miljöministrarnas råd och EUparlamentet tillsammans. Man kan utgå från att det blir ett minimidirektiv, som tillåter länder att ha strängare krav. Dessutom har en bilaga till Europarådets konvention om försöksdjur rörande deras skötsel förhandlats färdigt. Beslut om de nya rekommendationerna förväntas under våren 2006. Djurskyddsmyndighetens syn på djurförsök och forskning Matz Hammarström är generaldirektör för den nyinrättade Djurskyddsmyndigheten, som nyligen på regeringens uppdrag lämnat ifrån sig ett förslag till en ny 49 a i Djurskyddsförordningen, vilket väckt intensiv debatt bland forskare. Matz Hammarström började med att slå fast att Djurskyddsmyndigheten anser att djurförsök är av vital betydelse för forskningen nu och under överskådlig framtid. Men, framhöll han, det är viktigt att också se de etiska problemen med djurens lidande. Djurförsök innebär, med PC Jesilds ord en arts övergrepp mot andra arter. Samtidigt är vi ansvariga för människors liv och hälsa nu och i framtiden. Om vi har möjlighet att utveckla behandlingar med hjälp av kunskap är vi moraliskt ansvariga ifall vi avstår. Därför finns en bred acceptans om att man måste väga minskat mänskligt lidande mot djurs lidande. Men vi har också som människor, menade Matz, ett moraliskt ansvar att utveckla metoder för att begränsa användandet av försöksdjur och minimera djurens lidande. För att utveckla sådana metoder har Djurskyddsmyndigheten fördelat 11,7 miljoner kronor mellan olika forskare. Sammanlagt ska myndigheten enligt sitt regleringsbrev fördela minst 15 miljoner kronor per år för att främja forskning som
kan leda till utveckling av alternativa metoder till djurförsök, och AstraZeneca och Biovitrum bidrar med ytterligare en miljon. Målet är, framhöll Matz, att de projekt som stöds ska ha acceptans hos vetenskapssamhället och berörda myndigheter och kunna ge resultat som kan användas och spridas såväl nationellt som internationellt. Vidare nämnde han ett partnerskap som nyligen tillkom på EU-parlamentets initiativ med företrädare för medicin-, kemi- och kosmetikaindustrin för att utveckla metoder som kan begränsa användningen av försöksdjur, inte minst på grund av den ökning som kan förväntas efter EU s kemikaliebeslut REACH. Sedan gick Matz över till att prata om den omdiskuterade 49 a. Till vissa delar har myndigheten en annan uppfattning än forskarsamhället. Men vad gäller frågan om tillförsel av hormoner och andra ämnen som finns i djurskyddsförordningens 28 har vi svårt att förstå den kritik som riktats mot oss, eftersom vi under hela processen har meddelat att vi avser att lösa frågan genom en föreskriftsändring som kommer att tillgodose forskningens behov. Den föreskriftsändringen skickades ut på remiss i fredags och innebär att förbudet i 28 i djurskyddsförordningen inte gäller sådan verksamhet som har godkänts av en djurförsöksetisk nämnd. Frågan om förbudet i 29 mot avel som kan medföra lidande är svårare, förklarade Matz, och jag vill inte föregripa resultatet av det utredningsuppdrag vi fått. Propositionen slår fast att framställning av ett genmodifierat djur är djurförsök. Däremot omfattas inte avel med försöksdjur för framtida bruk av kravet på djurförsöksetisk prövning. Just 29 är den punkt där vi kanske inte hamnat riktigt rätt i vårt förslag till ny 49 a, och jag är öppen för att i den fortsatta processen medverka till att det i den nya 49 a ges en möjlighet för de djurförsöksetiska nämnderna att i sin bedömning godkänna försök som omfattar avel som kan innebära lidande för djuren, på samma grunder som annat lidande kan accepteras efter en avvägning mot samhällsnyttan. Men, detta gäller alltså bara den avel som är en del av ett försök och där aveln innebär en framställning av djur med förändrad arvsmassa. För den avel som inte är föremål för etisk prövning, dvs avel med försöksdjur för framtida bruk, kommer övergången från nuvarande 49 a till den nya 49 a inte att innebära någon skillnad mot vad som gäller idag, eftersom 49 a bara reglerar de etiska nämndernas möjligheter att vid sin etiska prövning medge undantag från bestämmelser i Djurskyddsförordningen. Frågan hur den aveln bör hanteras framöver, kommer vi att behandla inom ramen för det uppdrag Nämnt under dagen: Varför bifalls nästan alla ansökningar? Under 2004 tog de djurförsöksetiska nämnderna emot 1790 ansökningar. 17 av dessa avslogs, 414 godkändes under förutsättning att forskarna accepterade olika villkor eller kompletterande anvisningar och resten bifölls. Att ansöka om djurförsök är i praktiken en utdragen process, där forskarna lämnar in en ansökan till den djurförsöksetiska nämnden. Beredningsgruppen bereder ansökningarna, kontrollerar om de är kompletta och berättar för de forskare som skickat in dem ifall där finns allvarliga problem. I de flesta fall leder detta till att forskaren efter diskussioner med beredningsgruppen arbetar om sin ansökan. vi nyligen fått av regeringen. Slutligen ville Matz bemöta den bild av Djurskyddsmyndigheten han har mött i en del debattartiklar: Jag vill dementera några påståenden som varit i svang: Vi har ingen dold agenda och besjälas inte heller av någon djurrättsaktivistisk anda. Vi försöker jobba i linje med det uppdrag vi fått av regeringen, det vill säga att ge forskningen trygga förutsättningar, samtidigt som försöksdjursanvändningen ska begränsas så mycket som möjligt, och djurskyddet vara starkt vid den användning som sker. Det finns ingen täckning för påståendet att Djurskyddsmyndigheten skulle vara ett hot mot svensk forskning. Tvärtom har vi och forskarsamhället ett gemensamt intresse av en fortsatt forskning med ett starkt engagemang i djurskyddsfrågorna och en uppriktig strävan att begränsa försöksdjursanvändningen. Nya metoder som minskar behovet av försöksdjur Krister Martin är försöksdjursansvarig på AstraZeneca. Krister Martin använde större delen av sitt inlägg åt att beskriva några nya tekniker som under senare år dramatiskt reducerat behovet av försöksdjur. High Throughput Screening är ett system som används på ett tidigt stadium i utvecklingen av nya läkemedel. Den gör det möjligt att testa ett stort antal olika kemiska substanser för att se om de kan blockera en viss process inne i däggdjursceller. Man skapar (ofta genom att tillföra genen för ett visst protein) en cellkultur som kan genomföra den reaktion man vill att ett nytt läkemedel ska blockera och sprider denna cellkultur i tusentals små brunnar i
plastplattor. Sedan används robotar för att tillföra olika ämnen och detektera kemiska reaktioner i brunnarna. Därigenom kan man närmast automatiskt testa hundratusentals olika kemikalier på kort tid. På så sätt kan man på tidigt stadium sortera bort ett antal läkemedelskandidater som inte fungerar inne i levande celler, eller visar sig kunna ha allvarliga biverkningar. Tack vare detta har ett oräkneligt antal försöksdjur sparats. Magnetresonansimaging är en ny teknik för att ta bilder inifrån kroppen utan att behöva göra kirurgiska ingrepp. Avbildningen har så hög upplösning att den kan användas även på små djur, dvs möss. För undersökningar där man måste studera vad som händer inne i kroppen över tiden innebär detta en enorm besparing av antalet försöksdjur. Tidigare var man tvungen att avliva några djur vid varje tidpunkt undersökningen behövde göras. Nu kan samma djur studeras gång på gång under experimentets lopp. Detta minimerar dessutom osäkerheten på grund av variation mellan individer, vilket gör att man klarar sig med ännu färre djur för att få samma statistiska säkerhet i resultaten. Instrumentet kostar cirka 15 miljoner kronor och finns i fem exemplar i Sverige, tre i industrin och två vid universitet. Accusampler. Inför de första testerna av ett läkemedel på människa (så kallade Fas I-studier) måste man dokumentera ämnets farmako-kinetik. Det vill säga ta reda på hur ett läkemedel omsätts i kroppen. Tidigare har metoderna för att analysera halterna av läkemedel i blod varit så trubbiga att man behövt allt blod från en mus för att göra en analys. Alltså har man varit tvungna att spruta in ämnet i ett antal möss, och avliva några djur vid varje analyspunkt. Accusampler innebär att man i halsvenen på ett försöksdjur opererar in en kateter som är förbunden med ett instrument, som kan analysera mängden av olika kemikalier från så små mängder blod som fem mikroliter. Liksom i förra fallet innebär detta en dubbel vinst. Man sparar djur inte bara genom att kunna analysera samma djur genom hela experimentet. Exempelvis kan ett experiment som tidigare krävde 50 djur nu utföras med fem. Tack vare detta minskar dessutom behovet att studera många djur vid varje analystillfälle. Accusamplern är framtagen av ett svenskt företag. Vidare berättade Krister om att Astra Zeneca försöker utveckla nya biometriska metoder att hålla reda på sina försöksdjur: I stället för tatuering, öronmärkning eller subkutana mikrochips hoppas de kunna fotografera kärlstrukturen i musens ena öra för att känna igen individuella möss. Fotografiet omvandlas sedan elektroniskt till en vektorbaserad Nämnt under dagen: Färre djur per försök Under de senaste årtiondena har mängden forskning om medicinska och biologiska frågor ökat dramatiskt. Antalet vetenskapliga försök där försöksdjur använts har mångdubblats. Men samtidigt har antalet djur som används i varje försök minskat dramatiskt. I en undersökning som jämförde vetenskapliga artiklar som bygger på forskning med djurförsök som publicerats under åren 1970, 1980, 1990 och 2000 i välrenommerade internationella tidskrifter visar att antalet möss som använts i varje försök minskat till en femtedel sedan 1970, och att antalet som använts av andra djur minskat till hälften. År 1970 utgör index 100. Källa: Hans-Erik Carlsson, Institutionen för neurovetenskap, Försöksdjursvetenskap, Uppsala universitet. beskrivning av kärlstrukturen, som ska bli densamma oavsett från vilken vinkel örat fotograferats. AstraZeneca hoppas att denna metod ska vara färdig i slutet av 2006. Än så länge kan metoden bara användas på albinomöss (dvs möss utan hudpigment). Tack vare sådan metodutveckling har Astra Zeneca enligt Krister kunnat hålla nere sin försöksdjursanvändning. Medan koncernens FoU-kostnader under de senaste två åren ökat kraftigt, har användningen av försöksdjur fortsatt visa en långsam minskning (och ligger nu kring 200 000 djur per år i hela Aztra Zeneca koncernen). I Sverige låg försöksdjursanvändningen 1997 på 85 000 djur, att jämföras med 52 000 år 2001 och 65 000 år 2004. Läkemedelsindustrin har, avslutade Krister Martin, ett starkt incitament att minska användningen av försöksdjur. Kan vi ersätta djurförsök med in vitroförsök sparar vi både tid och pengar.
Veterinärer rapporterar om hälsoläget För att främja kvalitetsarbetet i den djurexperimentella forskningen finns sedan 2001 en överenskommelse om hälsoinventeringar av försöksdjur mellan Vetenskapsrådet och Statens Veterinärmedicinska Anstalt (SVA). Genom denna överenskommelse stödjer Vetenskapsrådet ekonomiskt de undersökningar av hälsotillståndet som regelbundet utförs på besättningarna i universitetens försöksdjursanläggningar. Ricardo Feinstein, veterinär och patolog på SVA berättade om resultaten från det senaste årets undersökningar. Normalt skickas två djur från en besättning, varifrån SVA gör ett antal tester av virus, bakterier och stora parasiter samt en patologisk undersökning (obduktion). Vart år undersöks på detta sätt cirka 3 000 djur, varav 80 procent möss och 17 procent råttor. Ulrika Bengtsson rapporterade från SVAs virologiska labb, som senaste året undersökt 22 000 prover, både från hälsoinventeringar och prover inskickade från djurhusen. De hade hos 18 000 prover från möss upptäckt drygt 200 virusinfektioner, varav merparten (188) mushepatit. Hos drygt 3 280 prover från råtta hade 30 varit positiva, de flesta (12) för klostridium. Hos marsvin och katt hade de inte hittat några virusinfektioner. Trots det vet man att det finns problem med marsvinen, som ofta får lungproblem, utan att de serologiska testerna lyckas påvisa några virus. Elisabet Bagge från SVAs bakteriologiska labb berättade att de tar klassiska odlingar från nos, kön och tarm, gör PCR-analyser för helicobakter och testar kaniner för hudsvamp. Testerna visar att infektioner med helicobakter inte är ovanliga liksom pasteurellaser och actinobaciller, medan infektioner med salmonella och heamophilus förekommer rätt sällan. Sammanfattningsvis konstaterade Sven Bergström att hälsoläget var gott och att hälsoinventeringsprogrammet fungerar. universitetet. Samarbete med Jällaskolans utbildning av försöksdjurstekniker har påbörjats. från Stockholms universitet att de inte har någon medicinsk forskning men ett visst behov av försöksdjur i biologisk grundforskning. från Karolinska Institutet att de arbetar med att förbättra organisationen och genomför utbildningar i kirurgi och feno-typning av möss. De bygger också upp en datatbas över alla försöksdjur och djurförsök vid KI. från Smittskyddsinstitutet att de har en viss överkapacitet för primater. från Linköpings universitet att en planerad tillbyggnad av djuravdelningen ska ge bättre möjligheter att hantera karantän och avsiktligt infekterade djur men dessutom inspirerat Linköpings djurrättsaktivister att planera en manifestation vid universitetet 7/12. från Göteborgs universitet att de har ett center för bioimaging, och att diverse ombyggnationer leder till att avdelningar för stora djur görs om till smådjursavdelningar. från Lunds universitet att det nya djurhuset i Malmö tas i bruk till våren med en öppen avdelning och en barriäravdelning. I Biologicentrum i Lund tas de sista djurhusen bort ur källarna så att ekologer, zoofysiologer och zoologer nu ska samsas i ett djurhus. Det fem år gamla djurhuset i BMC har fått 50 akvarier med afrikanska grodor. Man har haft besök av djurrättsaktivister, som oavsiktligt råkade skada en person i Malmö som befann sig bakom en dörr som oväntat slogs upp. Några veckor före mötet hade 40 kaniner fritagits från leverantören. Information från lärosätena Det rapporterades: från Umeå universitet att man diskuterar renovering av djuranläggningen. från Uppsala universitet att man bygger en ny djuravdelning vid BMC för avsiktligt infekterade djur med plats för mer än 2 000 möss och några råttor. från Sveriges lantbruksuniversitet att Kristina Dahlborn den 1 januari blir försöksdjursansvarig för hela SLU och att ett försöksdjursråd bildas för hela