Oden i kamp med Fenrisulven, målning av Emil Doepler 1905. Från dådkraftiga gudar till farliga fåglar. Text: BERTIL Nilsson Götiskt svärmeri för de fornnordiska myterna och ett anglifierat Mitt i - naturen - syndrom har ett betydande inflytande på namnbildning inom svensk idrott. O man grubblar lite på det här med namnskicket inom svensk idrott, finns det ett mönster som är påtagligt. Det är ingen tillfällighet att svenska idrottsföreningar eller arenor har de namn de har. 1
Den svenska idrottsrörelsen växte fram på 1800-talet. En avgörande händelse blev det svenska fiaskokriget mot Ryssland, som innebar förlust av Finland 1809. Efter denna händelse uppstod starka nationalistiska (och revanschistiska) strömningar i landet. Kanske inte så mycket bland vanligt folk, men desto mer i tongivande politiska och kulturella kretsar. Pehr Henrik Ling har dödat den svenska gymnastiken i mer än hundra år. Det var nu som Götiska förbundet bildades med ökända profiler som bl. a. Erik Gustav Geijer och Esaias Tegnér. De skulle måla upp en bild av Sverige och svensken som stor, ärofull, dådkraftig fysiskt stark, härdad i det svenska klimatet och hade ärofyllda historiska insatser som bakgrund. Det var nu bilden av t.ex. den svenske vikingen formades. Den med hornprydd hjälm. En riktigt falsk myt som saknade bärighet i verkligheten. Men det var väl en bild man behövde när verklighetens svensk på den tiden led av bleksot, var krumryggad och var ett lätt offer för diverse infektionssjukdomar. En annan av de tongivande gubbarna i denna förening var Pehr Henrik Ling. Den svenska gymnastikens fader. En man, som enligt min åsikt lade en död hand över skolgymnastiken långt in på 1900-talet. P H Ling har fått svenska skolelever att tänja och sträcka på sig in på 1970-talet Namnen är till för att brösta upp sig, inte berätta om vad man sysslar med. De svenska och norska idrottsrörelserna är minst sagt genomdränkta av det romantiska svärmeriet för det fornnordiska och antika. Danmark drogs inte alls med i samma utsträckning och naturligtvis inte heller Finland, som nu lydde under Ryssland. Det är ju alltid så att när något gått åt skogen i samtiden, då ska man drömma sig tillbaks och låtsas att allting var bättre förr. Då fanns det mannamod och dådkraft minsann. 2
Ett sätt som det götiska manifesterar sig på, är namnskicket i svensk idrott. Man tänker kanske inte så mycket på det i dag. Men så är det. Nu kan man förvisso använda vilka principer man vill när man ska namnge saker och ting. Ta det här med till exempel gatunamn. Här använder sig kommuner av olika teman för olika bostadsområden. Det är väl i och för sig en vettig princip. Men hur står det till med idrotten? Är det olika teman också där? Jag har snabbforskat lite i saken. Göteborg är den fornnordiska romantikens högborg. Min uggla har varit Henrik Sandblads bok Olympia och Valhalla, som behandlar just idéhistoriska aspekter av den moderna idrottsrörelsens framväxt. Den uppmärksamme kan ju inte undgå att märka att fotboll för det mesta spelas på vallen-nånting. Ordet vallen, vall eller valla härrör från det fornsvenska valler, som betyder fält eller mark. Så kombineras detta ord med en annan förled som är av lokal karaktär. Eller också något fornnordiskt om det går. Exempel på detta är Eyravallen (Örebro) och Rimnersvallen (Hudiksvall). Eyra kommer från Eira läkekonstens gudinna och Rimner den store forntidsjätten. Odens åttafotade häst Sleipner har gett namn åt en fotbollsklubb i Norrköping. 3 Stora Valla (Degerfors), Värendsvallen (Växjö), Vångavallen (Trelleborg), Kopparvallen (Åtvidaberg), Siljansvallen (Leksand) är lite mindre utstuderade exempel med fornnordiskt inflytande. Allt detta är från idrotts-rörelsens äldsta tid. Men denna tradition lever än i dag. När en ny idrottsplats byggdes i Staffanstorp, fick den namnet Staffansvallen. Det låter naturligtvis lite ståtligare än det mer prosaiska och vardagliga Åttans idrottsplats man hade tidigare. Göteborg (göternas borg) är den svenska stad där den fornnordiska idealiseringen är total och kompakt. Låt oss ta namnet Ullevi som exempel. Det kommer från den fornnordiske guden Uller eller Ull och vi, som betecknar en offerplats eller helgedom från hednatiden. En norsk
parallell är Ullevål i Oslo. Örgryte IS fick en gång en idrottsplats vid namn Walhalla. Det namnet härrör från den plats där de döda samlades hos guden Oden. Valhall har fått ge namn åt mycket inom idrotten i Göteborg, bland annat ett badhus. Men även idrottsföreningarna har utnyttjat fornnordisk mytologi för sina namn. Kanske är fotbollsföreningen Sleipner (Odens åttafotade häst) i Norrköping bekant. Handbollsklubbarna Drott, Heim och brottarklubben Envig i Lomma är andra exempel på fornnordiska namn. Många är också de idrottsklubbar som har ordet Viking i olika former i sina namn. Vinteridrotter har namn som Bore, Thor eller Vidar (Odens son). Även Balder har varit populärt och gett namn åt en boxningsklubb i Stockholm och en brottarklubb i Lund. Havets jätte Ägir var gift med havets falska gudinna Ran, som fått ge namn åt simklubben i Malmö. Farliga fåglar ska skrämma motståndare. Tor på ett blixtrande humör, målning av Mårten Eskil Winge (1872) Hur ser det ut nu för tiden då? Ja, det är väl inte så många nybildade föreningar som numer hänger sig åt detta gamla namnskick. Man kan däremot se en annan mer samtida trend hos främst ishockeyn. Svensk ishockey är helt anglifierad i alla avseenden. Även när det gäller namnen. Många har extra namn som Malmö Redhawks, Philadelphia Blackhawks, Chicago Bears eller Frölunda Indians. Gemensamt för dem är att det är farliga djur. Hökar, falkar eller björnar är predatorer som äter upp andra. Indianer är enligt den hollywoodska myten hänsynslösa skalpjägare. Så bröstar man alltså upp sig numera. Kanske kan det behövas när befolkningen numera är plågad av välfärdssjukdomar som diabetes, hjärt- och kärlsjukdomar, laktosintolerans, högt blodtryck och allergier av olika slag. Myterna förändras över tiden liksom befolkningens skröpligheter. Det enda de har gemensamt är svärmeriet för naturen, även om det nutida har mer karaktär av Mitt-i-naturen -mys. Listan kan göras oändligt lång på detta tema. Man kan bara konstatera att den moderna innebandyn inte har fallit ner i det fornnordiska träsket. 4
Möjligtvis kan man påstå att det finns ett anglifierat inflytande på sina håll. Att välja engelska epitetet floorball club är ett uttryck för samtidens mode. Landskrona Falcons är väl innebandyns Mitt-i-naturen -exempel. Har man kanske inspirerats av det amerikanska fotbollslaget Atlanta Falcons? 5