2008-05-15 A/2008/969/ARM Arbetsmarknadsdepartementet Rättssekretariatet Europeiska kommissionen Generaldirektören Nikolaus G. van der Pas, GD Sysselsättning, socialpolitik och lika möjligheter B-1049 Bryssel Svar på europeiska kommissionens brev av den 14 mars 2008 med anledning av TCO:s klagomål ang. de svenska bestämmelserna om visstidsanställningar Kommissionen har med anledning av ett klagomål från TCO ställt ett antal frågor till den svenska regeringen angående den ändring av 5 anställningsskyddslagen (1982:80) som trädde i kraft den 1 juli 2007. TCO har gjort gällande att Sverige därigenom åsidosatt skyldigheterna enligt klausulerna 5 och 8.3 i rådets direktiv 1999/70/EG om ramavtalet om visstidsarbete undertecknat av EFS, UNICE och CEEP. Kommissionens brev föranleder inledningsvis följande kommentarer. Åtgärder för att stävja missbruk Den nya ordningen för visstidsanställningar föreslogs i prop. 2005/06:185 och beslutades av riksdagen. De lagändringarna trädde dock inte i kraft, eftersom de modifierades i prop. 2006/07:111. Förslagen i den senare propositionen antogs av riksdagen och trädde i kraft den 1 juli 2007. Eftersom den senare propositionen bygger på vad som anfördes i den första, hänvisas till båda i redogörelsen nedan. Det är riktigt att 5 anställningsskyddslagen ändrats så att det nu anges att avtal för tidsbegränsad anställning får träffas för allmän visstidsanställning, för vikariat, för säsongsarbete och när arbetstagaren fyllt 67 år. Om en arbetstagare under en femårsperiod har varit anställd hos arbetsgivaren antingen i allmän visstidsanställning eller som vikarie i sammanlagt mer än två år, övergår anställningen i en tillsvidareanställning. Enligt den nuvarande regleringen är det således möjligt att anställa någon för allmän visstidsanställning upp till två år. Om anställningen varat i mer än två år under en femårsperiod, övergår anställningen i en tillsvidareanställning. Arbetsgivaren ska dock ha behov av en tidsbegränsad anställning. Om arbetsgivaren har ett mer stadigvarande
2 behov av arbetskraft, ska tillsvidareanställning användas, jfr. prop. 2005/06:185 s. 46. För övriga visstidsanställningar, dvs. vikariat, säsongsanställning, anställning för 67-åringar och provanställning, krävs också objektiva skäl. Är det fråga om ett vikariat finns det dessutom en tidsgräns. Sverige har således använt sig av flera av de åtgärder som anges klausul 5 i direktivet 1999/70/EG och för varje typ av visstidsanställning har Sverige infört minst en av de där angivna åtgärderna. Teoretiskt sett finns alltid en risk, när man som Sverige tillåter olika typer av visstidsanställningar för vilka det krävs objektiva skäl, att dessa kan staplas på varandra. Om man beaktar det samlade regelverket och det sätt på vilket reglerna samverkar, kan man dock konstatera att bestämmelserna i praktiken innebär stora praktiska hinder om någon vill missbruka reglerna. Om även helt teoretiska risker måste motverkas, skulle medlemsstaterna alltid tvingas införa gränser för hur lång tid en arbetstagare får vara visstidsanställd eller hur många gånger ett visstidskontrakt får förnyas. Vi anser att direktivet inte ska tolkas på ett sådant sätt. Skulle det visa sig att det faktiskt förekommer kombinationer av t.ex. säsongsanställningar, allmän visstidsanställning och vikariat och att många arbetstagare alltså har tidsbegränsade anställningar hos samma arbetsgivare under avsevärd tid, kommer regeringen, som det anges i prop. 2006/07:111 s. 32, att på nytt överväga frågan om en yttersta gräns. Det är också möjligt att anställa någon på prov i högst sex månader. Syftet med provanställning är att arbetsgivaren ska få tillfälle att bedöma hur arbetstagaren fungerar i arbetet och att arbetstagaren ska få möjlighet att bedöma anställningen. Om arbetsgivaren eller arbetstagaren inte vidtar någon åtgärd övergår anställningen i en tillsvidareanställning. Provanställning ska inte användas vid arbetsgivarens behov av tillfällig arbetskraft och är inte avsedd att användas för att inleda en tidsbegränsad anställning. Detta framgår mycket klart av prop. 2006/07:111 s. 29 f. Vad gäller förarbetenas ställning i den svenska rättstraditionen, hänvisar vi till domen i mål C-478/99 Europeiska gemenskapernas kommission mot Konungariket Sverige. Det ska också framhållas att det finns andra kontrollmekanismer för att visstidsanställningar inte ska kunna missbrukas. En arbetsgivare som är bunden av kollektivavtal är enligt 28 anställningsskyddslagen skyldig att underrätta den berörda arbetstagarorganisationen om avtal träffats om tidsbegränsad anställning på mer än en månad. Arbetstagarorganisationen får då möjlighet att i ett inledande skede ta ställning till om tidsbegränsningen är korrekt eller om det finns skäl att kräva att anställningen ska gälla tills vidare. Genom underrättelserna har arbetstagarorganisationen också möjlighet att fortlöpande följa förekomsten av tidsbegränsade anställningar och eventuellt ta upp frågan
till förhandling med arbetsgivaren enligt den allmänna förhandlingsrätten enligt lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet. Bevarande av skyddsnivån Det synes råda en missuppfattning om deltidsanställningar och intermittenta anställningar, eller s.k. behovsanställningar. I fråga om deltid gäller alltid att en arbetstagare anses ha lika lång anställningstid som han eller hon anställts för oavsett sysselsättningsgrad. Således har t.ex. en arbetstagare som anställts för ett år på deltid, en anställningstid på ett år. När det sedan gäller intermittenta anställningar, eller s.k. behovsanställningar, kan sådana anställningar utgöra antingen tillsvidareanställningar eller upprepade visstidsanställningar. Vissa kollektivavtal reglerar hur intermittenta anställningar ska ses. I andra fall får domstol avgöra om anställningen ska anses som en tillsvidareanställning eller som upprepade visstidsanställningar. Faktorer som vid en domstolsprövning kan tala för att arbetet ska anses som visstidsanställningar är om arbetstagaren har möjlighet att säga nej till ett erbjudande om arbete, om han eller hon under mellanliggande perioder arbetar heltid åt en annan arbetsgivare eller bedriver egen näringsverksamhet. I de fall intermittenta anställningar ses som tillsvidareanställningar har bestämmelserna om visstidsavtal ingen relevans. Om det däremot handlar om upprepade visstidsanställningar, dvs. att ett visstidskontrakt anses träffat vid varje arbetstillfälle, får anställningstiden för kontrakten räknas samman. Om de sammanlagt uppgår till mer än två år under en femårsperiod, övergår anställningen till en tillsvidareanställning på samma sätt som för andra allmänna visstidsanställningar. Enligt den ordning som gällde tidigare, fick avtal om tidsbegränsad anställning träffas i följande fall. Avtal för viss tid, viss säsong eller visst arbete, om det föranleddes av arbetets särskilda beskaffenhet, avtal för viss tid som avsåg vikariat, praktikarbete eller feriearbete, avtal för viss tid, dock sammanlagt högst sex månader under två år, om det föranleddes av tillfällig arbetsanhopning, avtal som gällde för tiden till dess arbetstagaren skulle börja sådan tjänstgöring enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt, som skulle pågå mer än tre månader, avtal för viss tid, när arbetstagaren fyllt 67 år. Det fanns också en möjlighet att avtala om överenskommen visstidsanställning. Om en arbetstagare varit anställd som vikarie i sammanlagt mer än tre år under de senaste fem åren, övergick anställningen i en tillsvidareanställning. Som skäl för att ändra bestämmelsen om visstidsanställningar anförde regeringen i prop. 2005/06:185 s. 39 bl.a. att regleringen var omfattande, detaljerad och krånglig. Reglerna gjorde det också möjligt att på olika sätt kombinera och stapla tidsbegränsade anställningar på varandra på ett 3
4 sådant sätt att en arbetstagare kunde vara tidsbegränsat anställd hos samma arbetsgivare under mycket lång tid. Intermittenta anställningar, eller s.k. behovsanställningar, var fullt möjliga även enligt den tidigare lagbestämmelsen. Det går inte i nuläget att säga om den nya bestämmelsen om allmän visstidsanställning kommer att medföra att denna typ av anställning ökar i omfattning. Det är regeringens uppfattning att de nya bestämmelserna om visstidsanställningar inte innebär någon sänkning av skyddsnivån för arbetstagarna. Som anförts ovan, ansågs de tidigare bestämmelserna medföra stora möjligheter att kombinera olika typer av visstidsanställningar så att en arbetstagare kunde vara anställd mycket lång tid hos en arbetsgivare. De nya bestämmelserna medför däremot tydliga tidsgränser. Ett ytterligare skäl till att reformen infördes var att öka incitamenten för arbetsgivare att anställa. I prop. 2006/07:111 anförde regeringen bl.a. att det för att underlätta att anställningar kommer till stånd bör vara lätt att anställa tidsbegränsat och att tidsbegränsade anställningar bör vara tillåtna under en förhållandevis lång tidsperiod. Goda möjligheter att anställa ökar arbetsgivarens flexibilitet vid anställningstillfället. En lång tidsbegränsad anställning ökar också tryggheten för den anställde eftersom en tidsbegränsad anställning normalt inte kan avbrytas under den överenskomna anställningstiden. I propositionen pekar regeringen också på möjligheten för arbetsmarknadens parter att i kollektivavtal anpassa anställningsskyddslagens bestämmelser till de förhållanden som gäller i olika branscher. Om de aktuella lagändringarna ändå skulle anses innebära en sänkning av arbetstagarnas skyddsnivå, har detta alltså gjorts för att stimulera sysselsättningen. Det har inte något samband med genomförandet av direktivet (jfr EG-domstolens dom i målet C-144/04 Mangold). Vad gäller kommissionens specifika frågor, vill regeringen anföra följande. a) Begreppet allmän visstidsanställning Det krävs inte något särskilt skäl för att anställa någon genom allmän visstidsanställning. Arbetsgivaren ska dock ha behov av en tidsbegränsat anställd arbetstagare och inte ha ett stadigvarande behov av arbetskraft. Frågan om ett avtal om tidsbegränsad anställning innebär ett kringgående av huvudregeln om att en anställning ska gälla tills vidare, kan prövas i domstol. b) Säsongsarbete Någon ändring av begreppet säsongsarbete har inte skett. Texten i den nya lagbestämmelsen har förenklats något i förhållande till den tidigare
lydelsen där det angavs att visstidsanställning var tillåten för viss säsong om det föranleddes av arbetets särskilda beskaffenhet. Det är dock ingen skillnad i sak, vilket framgår av prop. 2006/07:111 s. 25. Av förarbetena till 1973 års lagstiftning framgår att med säsongsanställning avses sådant arbete som på grund av naturens växlingar eller andra jämförbara orsaker inte kan bedrivas mer än under en viss tid av året. Genom domstolspraxis har ytterligare preciserats vad som avses med säsongsarbete. c) Tidsgränserna Tidsgränserna för allmän visstidsanställning och vikariat är, som framgår av lydelsen, två år inom en femårsperiod. De är oberoende av varandra. Detta innebär att det är möjligt att hos samma arbetsgivare vara anställd upp till två år som vikarie och upp till två år i allmän visstidsanställning. Fyra år hos en arbetsgivare är dock inte en orimligt lång tid. Ramtiden om fem år räknas bakåt för varje dag arbetstagaren är anställd. Det är alltså inte så att en ny femårsperiod påbörjas när den första femårsperioden löpt ut. Det ska också påpekas att en arbetstagare som varit anställd i över ett år får företrädesrätt till en ny anställning hos arbetsgivaren enligt 25 anställningsskyddslagen, oavsett om det handlar om tillsvidareanställningar eller tidsbegränsade anställningar. En tidsbegränsat anställd med längre anställningstid än en arbetstagare som varit tillsvidareanställd har således förtur till en ny anställning hos arbetsgivaren. d) Gräns för antal förnyanden Direktivet 1999/70/EG anger att en möjlig åtgärd för att motverka missbruk är att ange en gräns för antal förnyanden av visstidskontrakt. Direktivet kräver inte att detta införs. Det är upp till medlemsstaterna att själva avgöra vilka åtgärder som behöver vidtas för att motverka missbruk. Enligt den svenska regeringen är den kombination av tidsgränser och objektiva skäl som vidtagits i svensk lagstiftning tillräckliga åtgärder för att motverka missbruk av upprepade visstidsanställningar. Vi hoppas att detta svar klargör Era frågeställningar. Vi står givetvis till förfogande med ytterligare upplysningar i detta ärende, om Ni önskar det. Högaktningsfullt 5 Karin Renman Expeditions- och rättschef