Program 100. 2. Mosebok kap. 9: 1-35. (Introd. 0:35) Vi har nu kommit till 2.Mosebok kapitel 9, där Herren fortsätter att klargöra för Farao, att han borde släppa Israels folk - och att egyptens avgudar inte kan ge någon hjälp. Fram till detta kapitel har vi fått höra hur Farao förstockade och tillslöt sitt hjärta, för budskapet från Gud. Men nu får vi höra hur Herren förstockar faraos hjärta. När Farao ständigt nekar att erkänna Herren som Gud, och böja sig för honom och hans vilja - så har han därmed tvingat fram Guds ödeläggande kraft. Gud önskar att överösa oss med skurar av nåd ifrån höjden, och han vill frälsa oss - Men genom att vända honom ryggen, och stänga vårt hjärta kan vi vända välsignelsen till en förbannelse. Och det är det som sker med Farao. Som det är uttryckt hos profeten Jesaja 48:17. "Ja, man ropar där: Farao är förlorad, Egyptens konung! Han har förfelat sin tid." Även Farao hade tid, att söka Gud, och finna honom i sitt liv. Men han tillslöt sitt hjärta. Och genom Guds handlande med Farao och egyptens folk, avslöjar Gud, vad som bodde i Faraos hjärta. - Och vi har nu kommit till den 5 olyckan el. plågan. 2.Mos. 9: 1-7. "Därefter sade Herren till Mose: Gå till Farao och tala till honom: Så säger Herren, Hebreernas Gud: Släpp mitt folk, så att de kan hålla gudstjänst åt mig. Ty om du inte vill släppa dem, utan håller kvar dem längre, se, då skall Herrens hand komma med en mycket svår pest över din boskap på marken, över hästar, åsnor och kameler, över fäkreatur och får. Men Herren skall därvid göra en åtskillnad mellan Israeliternas boskap och egyptiernas, så att inget av de djur som tillhör Israels barn skall dö. Och Herren bestämde en tid och sade: I morgon skall Herren göra så i landet. Och dagen därefter gjorde Herren så, och all egyptiernas boskap dog.men av Israels barns boskap dog inte ett enda djur När Farao sände och hörde efter, se, då hade inte så mycket som ett enda djur av Israels boskap dött. Men Faraos hjärta var tillslutet, och han släppte inte folket." Man skulle ju tro, att när det nu kommit så långt, så skulle Farao bli imponerad över det som hände, och låta Israels barn fara. För det är helt tydligt att Gud ligger bakom denna plåga och att han griper in i kungens och folkets liv. När jag senhösten 1993, var i Kairo - så frågade en egyptiskt man mig om jag inte var intresserad av pyramiderna, kunga-gravarna och av att se alla balsamerade döda oxar, bl.a. Apis, den svarta oxen som tillbads i egypten. Time: 4:45.
När jag här, i 2Mos.kap.9, läser om hur all egyptens boskap dog, genom Herrens hand - så befinner sig plötsligt egypten i den situationen att dom tillber en död ko. I vers 7, kunde vi läsa att: Farao sände bud för att undersöka om dessa landsplågor även drabbade Gosen. För Mose had ju förkunnat att Herren skulle göra åtskillnad, på sitt folk och Faraos folk. Och även om svaret borde förundra Farao, så är det tydligt att förbittringen är större än förundringen. Och därmed tillsluter han sitt hjärta ännu mer. Gud kallar på människan. Gud förkunnar sanningen! Han önskar att vi skall lyssna till den ende sanne Gud. Han ber oss öppna dörren - men han tvingar ingen... Du kan tillsluta ditt hjärta för budskapet - eller du kan öppna hjärtats dörr - för fridsfursten Jesus... Time: 7:10. Sång: Kassett KTC 003. kutt:a/4 ca: 1:40. Time: 8:50. (1 og 2 vers + kor) "Öppna dörren..." ============================================================== 2. Mosebok 9:8-10. "Därefter sade Herren till Mose och Aron: Ta era händer fulla med sot ur smältugnen, och må sedan Mose strö ut det, upp mot himmelen, inför Faraos ögon, så skall av det bli ett dam över hela Egyptens land, och av det skall uppstå bulnader, som slår ut med blåsor, på människor och boskap i hela egyptens land. Då tog de sot ur smältugnen och strödde inför Farao, och Mose strödde ut det, upp mot himmelen Och det uppstod bulnder, som slog ut med blåsor, på männiksor och boskap." Mose skall kasta sot från de ugnar där Israels barn brände tegel. Vid dessa bedrövelsens ugnar hade Israels barn varit i träldom och utsatta för stora lidanden. Och sotet som kastas symboliserar de lidanden som Egyptierna har tillfogat Israels barn, vid dessa tegelugnar. - Sotet som kastas upp mot himmelen, vittnar mot Farao och hans folk. 11. "Och spåmånnen kunde inte hålla stånd mot Mose för bulnadernas skull, ty bulnader uppstod på spåmännen såväl som på alla andra egyptier." I allt som hade skett, hade Farao hela tiden haft egyptens spå-män och trollkarlar vid sin sida, som gav honom sina råd. De tre första tecknen klarade dom också att efterapa, så att även dom hade utfört detsamma som Mose och Aron. Men sedan från och med den fjärde plågan: kunde dom inte utföra tecknen - och nu i domen, blev även dom drabbade. Vi skall också lägga märke till, att detta är den första av plågorna - som drabbar människan, tillika med djuren. Och här vill jag bara som en liten parantes, nämna att i den engelska KING JAMES översättning, så använder den ordet: boskap när den talar om djuren som dog genom den femte plågan Men använder ordet "beast" dvs vilda djur, när det gäller den sjätte plågan, med bulnader som slog ut på människor och djur. Time: 11:45.
Och i vers 11, säjer den översättningen, att spåmännen kunde inte stå fram inför Mose på grund av bulnaderna. Och det hade ju att göra med att en egyptisk präst, måste vara ren, utan kroppslig lyte eller fläck, eller sjukdom. Och så drabbas dom av denna sjukdom, och kan inte längre göra tjänst i de egyptiska templen och inte heller stå fram inför människor. Egyptens spåmän befinner sig plötsligt i den situationen, att dom kan inte stå fram inför Mose och representera egyptens gudar, eftersom det är förbjudet för en egyptisk präst att tjänstgöra med en kroppslig defekt. Det är det som ligger i orden: Spåmännen kunde inte hålla stånd mot Mose - Dvs, spåmännen kunde inte stå fram inför Mose. Och därmed blir det nu en total stopp i egyptens falska avgudsdyrkan. TEMPLEN ÄR STÄNGDA - På OBESTÄMD TID. 12. "Men herren förstockade Faraos hjärta, så att han inte hörde på dem, som Herren hade sagt till Mose." Även om också Farao drabbats av blåsor och bulnader, så fort-sätter Gud, genom sin tjänare Mose att än en gång be Farao, att släppa Guds folk. Om och om igen har vi läst: Släpp mitt folk, så att dom kan hålla gudstjänst åt mig. Men Faraos hjärta har blivit allt hårdare. Det är skapelsens ordning - naturens lag, att Guds ord aldrig vender tomt tillbaka. Guds Ord är som solen. När den lyser på smör så smälter det. När det lyser på lera, så blir den hård. Och det sker något med oss, var gång vi hör Herrens ord. - Det är därför det är så alvarligt att höra Guds ord, utan att handla efter det. För man kan mitt i sin kristna bekännelse, bli hårdare i sitt hjärta. Förhärdas! Det är livsfarligt när vi bara håller det för sant, utan att i allt inrätta oss efter det. Vi har så rätt, så rätt i teorien - men är bara ordets hörare, och inte dess görare. Och då sker det som skedde med Farao, han blev förhärdad. Han ville inte böja sig och handla efter det som Gud befallde. Farao kände inte Gud, och ville inte heller lyssna till honom. 13-16. "Därefter sade Herren till Mose: Träd tidigt i morgon fram inför Farao och säg till honom: Släpp mitt folk, så att de kan hålla guds-tjänst åt mig. Annars skall jag nu sända alla mina hemsökelser over dig själv och över dina tjänare, och ditt folk, för att du må erfara att ingen är såsom jag på hela jorden. Ty jag har redan räckt ut min hand för att slå dig och ditt folk med pest, så att du skulle bli utrotat från jorden. Men jag skonade dig, just därför att jag ville låta min kraft bli uppenbarad för dig och mitt namn förkunnat på hela jorden." Gud vill genom att uppenbara sin kraft, ge Farao ännu en möjlighet att tänka om och släppa Israels barn. Och genom detta vill Gud också förkunna sitt namn över hela jorden. Och det kommer att ske, med eller utan Faraos samarbete. Gud har talat. Time: 16:25.
17-20. "Om du ytterligare lägger hinder i vägen för mitt folk och inte släpper dem, se, då skall jag i morgon vid denna tid låta ett mycket svårt hagel komma, sådant att dess like inte har varit i Egypten, allt från den dag dess grund blev lagt ända till nu. Så sänd nu bort och låt ta in din boskap och allt vad du annars har ute på marken. Ty alla människor och all boskap som då finns ute på marken och inte har kommit under tak, de skall träffas av haglet och bli dödade. Den av Faraos tjänare som nu fruktade Herrens ord, han lät sina tjänare och sin boskap söka skydd i husen." Normalt regnar det inte mycket i Egypten. Därför har Nilfolden en viktig funktion, för växtligheten. Men om det sällan var nederbörd, så säjer Gud, att nu skall dom få nederbörd, - men av en sådan typ, som dom helst ville vara förutan. Och här var egentligen frågan, om man trodde på Guds Ord eller inte: "låt ta in din boskap och allt vad du annars har ute på marken" - ljöd Herrens budskap! Många trodde inte på budskapet,och hamnade därmed under domen. Men de av Faraos tjänare som fruktade Gud, lät sina tjänare och sin boskap söka skydd inomhus. Dom hade alla möjligheten. Men det var, dom själva som måste bestämma om dom ville handla efter budskapet eller inte. Och den sanningen gäller lika starkt idag! 21. "Men de som inte brydde sig om Herrens Ord, han lät sina tjänare och sin boskap bli kvar ute på marken." Detta straff och denna plåga, riktade sig mot avguden Isis, fruktbarhetens och bördighetens gudinna, som härskade i luften Luftrummet, var det element Isis härskade över! Det hävdades att det var Isis tårar, som föll ner i Nilfloden och var därmed orsak till att Nilen flödade över sina bräddar och förorsakade den rika växtligheten. Og den sjunde plågan: HAGLET - riktade sig mot luftens gudinna Isis, och slår all gröda till marken utan att Isis kan hjälpa. Och vi bör lägga märke till att denna plåga drabbar inte bara djur och växtlighet men även människorna. 22-26. "Och Herren sade till Mose Räck din hand upp mot himmelen, så skall hagel falla över hela egyptens land, över människor och boskap och över alla markens örter i egyptens land. Då räckte Mose sin stav upp mot himmelen, och Herren lät det dundra och hagla och eld for ned mot jorden. Så lät Herren hagel komma över egyptens land. Och det haglade, och bland hagelskurarna flammade eld. Och haglet var så svårt, att dess like inte har varit i hela egyptens land från den tid det blev befolkat. Och i hela egyptens land slog haglet ned allt som fanns på marken, både människor och djur. Och haglet slog ned alla markens örter, och slog sönder alla markens träd. - Endast i landet Gosen, där Israels barn var, haglade det inte."
Time: 20:55. Nu gick det en skiljelinje, inte bara mellan Israels barn och egyptierna. Men också mellan egyptier och egyptier! För dom egyptier som hade lyssnat till budskapet och låtit varna sig - undgick domens ödeläggelse! Genom Bibelns budskap bringar Gud samma sanning i dag! DET KOMMER EN DOM! BERED DIG ATT MöTA DIN GUD! Och det är inte förståndigt att hasta vidare som om ingenting kommer att hända - Men det var likaväl det, som dom flesta gjorde på Noas tid. Och på samma sätt kommer det att vara när Kristus kommer som domaren. Många i egypten trodde inte inte Guds budskap. Och dom betalade själva priset för sin o-tro. Allt Gud ber dig om, är att tro hans Ord. Time: 22:02. Sång: Kassett KTC 101. kutt: A/6. ca: 2:58. Time: 25:00. (Hela sången) ============================================================= 2.Mos. 9:27-35. "då sände Farao och lät kalla till sig Mose och aron och sade till dem: Jag har syndat denna gång. Det är Herren som är rättfärdig. Jag och mitt folk har gjort orätt. Be till Herren, ty Hans dunder och hagel har varat länge nog. Så skall jag släppa er, och ni skall inte behöva bli kvar längre. Mose svarade honom: När jag kommer ut ur staden, skall jag räcka ut mina händer till herren. Då skall dundret upphöra och inget hagel skall komma mer, för att du må inse att landet är Herrens. Ändå vet jag att du och dina tjänare ännu inte fruktar för Herren Gud. Så slogs linet och kornet ned, ty kornet hade gått i ax och linet stod i knopp. Men vetet och spältet slogs inte ned, ty de är sensäd. Och Mose gick ut från Farao ut ur staden och räckte ut sina händer till Herren. Och dundret och haglet upphörde och regnet strömmade inte mer ned på jorden. Men när Farao såg att regnet och haglet och dundret hade upphört, framhärdade han i sin synd och tillslöt sitt hjärta, han själv liksom hans tjänare. Så förblev Faraos hjärta förstockat, och han släppte inte Israels barn, som Herren hade sagt genom Mose." (Time: 1.40) Den bekännelse som Farao nu kommer med, kan ju verkligen se lovande ut:jag har syndat - det är inte var dag man hör sådant Men det var inte tanken på evigheten som gripit Farao. Men nu var kornet och linen, förstört. Dvs, det gick ut över mat och kläder - och det betydde mycket för Farao och hans folk. - Men när det går upp för farao att faran är över, så framhärdade han i sin synd.(som det står i vers 34) Farao sörjde inte, mest över att han syndat mot Gud. Men han sörjde över dom konsekvenser hans synder gav. Time: 27:30.
Vi kan möta detsamma, i själavårdssamtalen idag. Människor som på grunad av synd i sitt liv, kommit i stora svårigheter och stort elände. Dom ställs inför det faktum att dom skall skörda, något av det dom sått. - Syndens frukt möter oss delvis, redan här i livet. Och nu vill man slippa att skörda det man har sått. Men man vill inte omvända sig. Man vill inte lämna det liv man lever i synden... Så när Gud hjälper - och nöden lättar, så framhärdar man i sina synder och tillsluter sitt hjärta. Farao tyckte nog han var smart. Än en gång hade han lurat Mose och Aron - Än en gång var faran avvärjd. Han trodde han skulle bedra Mose och Aron. Men det var ju djupast sett Gud han försökte bedraga. Stackars hjärta som är så förstockat av synden, att det klarar att bedraga sig själv. Det skedde med Farao... När problemen lättade - uppskjöt han sin omvändelse... Och så blev det för sent, som det stog i Jeremia 46:17. "Farao är förlorad,egyptens konung! Han har förfelat sin tid." Och med det säjer jag tack för denna gång! Herren vare med dig! Må hans välsignelse vila över dig - GUD är god! T i m e: 29:20.