Förekomst och användning av högfluorerade ämnen och alternativ Rapport från ett regeringsuppdrag RAPPORT 6/15 kemikalieinspektionen.se
Kemikalieinspektionen är en myndighet under regeringen. Vi arbetar i Sverige, inom EU och internationellt för att utveckla lagstiftning och andra styrmedel som främjar god hälsa och bättre miljö. Vi har tillsyn över reglerna för kemiska produkter, bekämpningsmedel och ämnen i varor och gör inspektioner. Vi granskar och godkänner bekämpningsmedel innan de får användas. Vårt miljökvalitetsmål är Giftfri miljö. Kemikalieinspektionen. Tryck: Arkitektkopia, Stockholm 2015. ISSN 0284-1185. Artikelnummer: 361 161. Den här trycksaken kan beställas från Arkitektkopia AB, Box 11093, 161 11 Bromma, telefon: 08-505 933 35, fax: 08-505 933 99, e-post: kemi@cm.se.
Förord Kemikalieinspektionen har på uppdrag av regeringen tagit fram en handlingsplan för en giftfri vardag Handlingsplan för en giftfri vardag 2011 2014 Skydda barnen bättre. Handlingsplanen har förlängts till år 2020. Insatser sker på flera områden både nationellt, inom EU och internationellt och ofta i samarbete med andra myndigheter. Att minska kemiska risker i vardagen är ett steg på vägen att nå riksdagens miljökvalitetsmål Giftfri miljö det mål Kemikalieinspektionen ansvarar för. Inom ramen för handlingsplanen tar vi fram kunskapssammanställningar, som publiceras i Kemikalieinspektionens rapport- respektive PM-serie. Bakom publikationerna står egna medarbetare, forskare eller konsulter. Vi vill på detta sätt dela med oss av ny och angelägen kunskap. Publikationerna, som är kostnadsfria, finns på webbplatsen www.kemikalieinspektionen.se. Ett av fokusområdena i handlingsplanen är högfluorerade ämnen. Kemikalieinspektionen har fått i uppdrag att ta fram ett nationellt åtgärdsprogram för högfluorerade ämnen. Inom uppdraget har Kemikalieinspektionen gjort en kartläggning av förekomsten och användningen av högfluorerade ämnen och av alternativa ämnen och material. Kartläggningen redovisas i den här rapporten. Kartläggningens syfte är att ge en tydligare bild av var högfluorerade ämnen används idag och vilka alternativa ämnen och material och tekniker som finns tillgängliga. Kartläggningen genomfördes vid avdelningen Utveckling av lagstiftning och andra styrmedel. Enhetschefen Agneta Falk-Filipsson ansvarade för uppdraget och projektgruppen har bestått av Stellan Fischer och Jenny Ivarsson (projektledare). Till rapporten har även Johan Forsberg och Maria Delvin bidragit.
Innehåll Sammanfattning... 6 Summary... 8 1 Bakgrund... 10 2 Uppdrag och avgränsningar... 11 3 Terminologi, tillverkning, funktion och förkortningar... 12 3.1 Per- och polyfluorerade alkylsubstanser (PFAS)... 12 Icke-polymerer... 13 Polymerer... 14 3.2 Tillverkning och teknisk kvalitet... 15 Direktfluorering... 15 Telomerisering... 16 Teknisk kvalitet... 16 3.3 Egenskaper och funktioner... 16 3.4 Förkortningar och förklaringar... 17 4 Lagstiftning och frivilliga överenskommelser... 17 4.1 Stockholmskonventionen... 17 4.2 EU-regleringar... 18 4.3 Frivilliga överenskommelser... 20 5 Metodik för kartläggningen... 20 5.1 Högfluorerade ämnen och alternativ på marknaden... 20 Arbetsprocessen... 21 5.1.1.1 Myndighetsdatabaser... 22 5.1.1.2 Vetenskaplig litteratur... 23 5.1.1.3 Företagsinformation... 24 5.2 Osäkerheter i framtagen information... 24 Ämnesidentifiering... 24 Skattning av slutanvändning... 25 Gränser för anmälningsplikt... 25 Konfidentiell företagsinformation... 25 Varuimport... 25 6 Förekomst och användning av högfluorerade ämnen... 26 6.1 Allmän översikt... 26 Typer av PFAS... 26 Beskrivning av PFAS-användningen... 29 Antal PFAS på den globala marknaden... 30 Volymer i EU... 31 6.2 Identifierade användningsområden... 32 Textil och läder... 32 Pappers- och livsmedelsförpackningar... 33 Brandskum... 34
Kosmetiska produkter... 36 Hushållsprodukter... 38 6.2.5.1 Impregneringsmedel för textil... 39 6.2.5.2 Färg, tryckfärg och lack... 39 6.2.5.3 Rengöringsmedel och polish... 40 6.2.5.4 Non-stick-produkter... 40 6.2.5.5 Skidvalla... 41 Metall (hård- och dekorativ förkromning)... 42 Hydrauliska system inom flygindustrin... 43 Fotografisk & Elektronisk utrustning och komponenter... 44 6.2.8.1 Elektronisk utrustning och komponenter... 44 6.2.8.2 Fotografiska ytskikt... 44 6.2.8.3 Fotoresister och antireflekterande beläggning för halvledare... 45 6.2.8.4 Marknadsinformation Fotografisk & Elektronisk utrustning och komponenter... 45 Synteskemikalier (intermediärer)... 46 Övriga användningar... 48 6.2.10.1 Medicintekniska produkter... 48 6.2.10.2 Byggnadsmaterial... 48 6.2.10.3 Olje- och gruvproduktion... 49 6.2.10.4 Växtskyddsmedel... 49 7 Marknadstrender... 50 7.1 Marknadshistorik... 50 7.2 Förändringar i PFAS-kedjans utformning... 51 7.3 Patentinformation... 52 7.4 Svenska produktregistret... 53 Förändring över tiden... 53 PFAS i aktiva kemiska produkter... 54 I utgångna kemiska produkter (marknadsförs 0-100 kg per år i Sverige)... 56 7.5 Europeiska kemikaliedatabasen IUCLID... 57 8 Alternativa ämnen, material och tekniker... 60 Fluorfria ämnen... 60 Icke-kemiska tekniker... 61 Alternativ för specifika användningsområden... 61 8.1.3.1 Textil och läder... 61 8.1.3.2 Papper- och livsmedelsförpackningar... 62 8.1.3.3 Brandskum... 62 8.1.3.4 Ytbeläggning av metall (hård- och dekorativ förkromning)... 63 8.1.3.5 Hydrauliska system inom flygindustrin... 63 8.1.3.6 Fotografisk & Elektronisk utrustning och komponenter... 63 9 Diskussion och Slutsatser... 65 10 Litteraturförteckning... 69 Bilaga 1: Förkortningar och förklaringar... 75
Sammanfattning Högfluorerade ämnen (per-och polyfluorerade alkylsubstanser, PFAS) används i många olika varor och kemiska produkter på grund av sina eftertraktade tekniska egenskaper. De är fett-, smuts- och vattenavvisande, temperaturtåliga och filmbildande. Andra, mindre eftersträvansvärda egenskaper är dock att de är extremt svårnedbrytbara i miljön, samt att flera av dem ansamlas i levande varelser och kan vara giftiga. Kunskapen om högfluorerade ämnens förekomst och användning är begränsad och denna rapport är en kartläggning av hur ämnena används. Rapporten ska användas i det kommande arbetet med att förhindra ytterligare hälso- och miljöproblem med PFAS. Kartläggningen genomfördes på Kemikalieinspektionen under våren 2015. Den är baserad på information från databaser som myndigheten har tillgång till (t.ex. det svenska produktregistret och EUs databaser). Sökningar har även gjorts i vetenskapliga artiklar och rapporter samt listor över industrikemikalier från olika länder (främst från Nordamerika och Asien). Dessutom har information inhämtats från industrin och patentdatabaser. Alla kända användningar av PFAS har vägts in i rapporten. Fokus ligger dock på användningar som bedöms som mest relevanta för Sverige. Rapporten redovisar även alternativ till PFAS samt alternativa material och metoder. De högfluorerade ämnena har sammanställts och grupperats och, i de fall det varit möjligt, kopplats till olika användningsområden. Resultatet av kartläggningen visar att fler än 3000 kommersiella högfluorerade ämnen troligtvis finns i omlopp på världsmarknaden. Största gruppen utgörs av polymerer. Många av ämnena är tekniska kvaliteter med mer eller mindre ospecificerade sammansättningar. Vi ser att industrin gått över till ämnen baserade på kortare kolkedjor, främst sex perfluorerade kol. Information från olika patent antyder en stark ökning av föreslagna användningar av befintliga ämnen inom nya teknikområden. Vidare verkar utveckling av nya högfluorerade ämnen uppvisa en mera måttlig utvecklingstakt. Kartläggningen visar att dessa ämnen redan idag har en bred användning, från mer kända såsom brandskum, textil och livsmedelsförpackningar till mindre undersökta som kosmetika, tandlagningsmaterial och smutsavvisande ytbehandling för smartphones. Identifierade alternativ till högfluorerade ämnen består av fluorfria ämnen, andra materialval samt alternativa tekniker. Det är främst för textil och brandskum som alternativ har hittats. Generellt har det varit svårt att hitta alternativ som mäter sig med de högfluorerade ämnenas eftertraktade egenskaper. Denna brist på alternativ visar på ett behov av teknisk utveckling. Betydande brist i tillgänglig information gör att denna kartläggning inte ger en heltäckande bild. Exempelvis har information om mängder enbart varit möjlig att få fram för ett fåtal ämnen. Vidare saknas information om användning i våra källor för hälften av de identifierade ämnena. Detta är inte förvånande, då många av de högfluorerade ämnena kommer in i EU och Sverige genom import av varor, och för dessa saknas i stort sett kontroll. En annan anledning till avsaknad av information är att många högfluorerade ämnen är mycket potenta och därför endast behöver används i låga koncentrationer. Inom Reach finns krav att registrera ett ämne som tillverkas eller importeras i mängder om minst 100 ton per tillverkare/ importör och år i EU. Vid de låga volymer som det kan handla om för PFAS är krav på information mycket låga. För mängder under 100 ton/år (1 ton/år fr.o.m. juni 2018) behöver tillverkare och importörer inte registrera någon information alls. Även det svenska 6
produktregistret har liknande begränsningar i registreringsplikten. Här finns i många fall inget krav på att anmäla tillsatsämnen som används i halter lägre än 5 procent, något som ofta är fallet för högfluorerade ämnen i kemiska produkter. Resultaten från kartläggningen visar att det finns behov av ökade inrapporteringskrav från industrin i så väl Sverige som resten av EU. Vidare ser vi att det finns behov av att bevaka utvecklingen för såväl de mer kända som de mindre uppmärksammade användningarna. 7
Summary Highly fluorinated substances (per- and polyfluorinated alkyl substances, PFAS) are used in many different articles and chemical products due to their attractive properties. They are repellent to water, grease, and dirt, temperature resistant and film-forming. However, other less desirable properties are their extreme persistence in the environment, and that several of them accumulate in living organisms and can be toxic. The knowledge of the presence and use of highly fluorinated substances is limited and this report is a survey of how these substances are used. The report will be used in future work to prevent additional health and environmental problems with PFAS. The survey was conducted at the Swedish Chemicals Agency in (the spring) 2015. It is based on information from databases available to the agency (e.g. the Swedish products register and EU databases). Searches were also made in scientific publications and reports as well as lists of industrial chemicals from various countries (mainly from North America and Asia). In addition, information has been obtained from the industry and searches have been made in patent databases. Although all known uses of PFAS are considered in the report, the focus is on those assessed to be most relevant for Sweden. Alternatives to PFAS, alternative materials and methods are also included in the survey. The highly fluorinated substances have been compiled and grouped and, when possible, related to different uses. The results of this survey demonstrate that there are probably more than 3,000 commercial highly fluorinated substances in circulation on the global market. The largest group are polymers. Many of the substances have technical qualities with more or less unspecified formulations. We see that the industry has replaced longer carbon chain lengths with shorter ones, mainly six perfluorinated carbons. Information from various patents suggests a strong increase of proposed uses of existing substances in new technical areas. Further, it indicates that the development of new highly fluorinated substances is more moderate. The survey shows that these substances already today are widely used, from more well-known areas, such as fire-fighting foam, textiles and food packaging to less investigated areas, such as cosmetics, dental restorative materials and dirt-repellent coating for smartphones. Identified alternatives to PFAS are fluorine-free substances, different materials and alternative techniques. Alternatives could be identified primarily for textiles and fire-fighting foam. Generally, it has been difficult to find alternatives that will match the desired properties of the highly fluorinated substances. This lack of alternatives demonstrates that there is a need for technical development. Due to significant lack of available information this survey cannot give a complete picture. For example, information on quantities could only be obtained for a few substances. Furthermore, our sources could only give information of uses for about half of the identified substances. This is not surprising, since many of the highly fluorinated substances are entering the EU and Sweden through imports of articles, and for those there are virtually no control. Another reason for the lack of information is that many highly fluorinated substances are very effective and therefore used in low concentrations to achieve the desired effect. Within REACH there are register requirements for the manufacturers or importers of substances from 100 tonne/year. At low volumes, which can be the case for most PFAS, information requirements are very low. For quantities below 100 tonne/year (1 tonne/year from June 8
2018) manufacturers and importers are not required to submit any information at all. In Sweden manufacturers and importers are obliged to register chemical products to the Swedish products register. However, there are in many cases no requirements to notify substances that are added in concentrations below 5 percent, which often is the case for highly fluorinated substances in chemical products. The results of the survey show that there is a need for increased reporting demands from the industry in Sweden as well as the rest of the EU. Furthermore, we see that there is a need to follow the development of both the known and the less known uses. 9
1 Bakgrund Högfluorerade ämnen (per-och polyfluorerade alkylsubstanser, PFAS) används på grund av sina eftertraktade egenskaper i många olika varor och produkter och det leder till utsläpp till miljön. Ämnena är extremt svårnedbrytbara i miljön (persistenta, P) och flera av dem ansamlas lätt i levande varelser (bioackumulerande, B) och är giftiga (toxiska, T). Det saknas övergripande kunskap om högfluorerade ämnen och för att förhindra att ytterligare hälso- och miljöproblem som finns kvar byggs upp och finns kvar under lång tid är det viktigt att kartlägga förekomsten och användningen av dessa ämnen. Vi vet att användningen av högfluorerade ämnen i brandskum är särskild problematisk eftersom det innebär direktutsläpp i miljön. Det finns även andra möjliga källor till de högfluorerade ämnen som hittas i människa och miljön. I miljön kan högfluorerade ämnen orsaka mycket långsiktiga problem genom förorening av grundvattnet och i nästa steg dricksvattnet. Att dricka vatten med höga halter under lång tid misstänks kunna öka risken för negativa hälsoeffekter, som påverkan på sköldkörteln, levern, fettomsättningen och immunförsvaret. Kemikalieinspektionen har i regeringsbeslut M2015/375/Ke, Handlingsplanen för en giftfri vardag, fått i uppdrag att ta fram ett åtgärdsprogram för högfluorerade ämnen. Inom uppdraget har vi gjort den här kartläggningen av hur högfluorerade ämnen används och vilka alternativa ämnen och material som finns tillgängliga på marknaden. Kartläggningen ska användas som underlag för andra projekt inom åtgärdsprogrammet för högfluorerade ämnen. Kunskapen om förekomsten av PFAS i Sverige och EU är begränsad. En anledning är att många PFAS är mycket potenta och därför används i låga koncentrationer för att uppnå önskad effekt. Men låga koncentrationer innebär också att kraven på information vid registrering i Reach är mycket låga och otillräckliga för att möjliggöra faro- och riskbedömningar. För mängder under 100 ton/år 1 behöver tillverkare och importörer inte redovisa någon information alls. I ett högfluorerat ämnes livscykel (Figur 1) finns olika faser som kan ge upphov till utsläpp och exponering för människa och miljö. Först handlar det om tillverkning av själva ämnet, därefter förekommer olika processteg där ämnet kan användas (som processmedel vid tillverkning polymerer och formulering av kemiska produkter, exempelvis brandskum). Denna kartläggning fokuserar på användningar som innebär slutanvändning, dvs. slutgiltiga användningen av en kemikalie där nästa steg i användningskedjan är avfallsledet, eftersom det bedöms som mest relevant för Sverige. Användning som syntesråvara (polymertillverkning) beskrivs dock i avsnitt 6.2.9. En viktig del i livscykeln är avfallsdelen. Med tanke på att alla högfluorerade ämnena (direkt eller indirekt) är mycket persistenta, och i vissa fall även bioackumulerande och toxiska, kan avfall av olika användningar få stor betydelse när det gäller exponering. Förbränning vid höga temperaturer (minst 1100 C) bryter i regel ner PFAS till koldioxid och vätefluorid (Sandblom 2014, UNEP 2012). Det är dock okänt vad som bildas vid lägre förbränningstemperaturer. 1 Sänks till 1 ton/år fr.o.m. juni 2018. 10
Figur 1: Kemikaliers livscykel i samhället. 2 Uppdrag och avgränsningar Kartläggningen avser högfluorerade ämnen och definitionen har i denna studie utgått ifrån den vedertagna definitionen av per- och polyfluorerade alkylsubstanser, PFAS (OECD 2013). Till dessa har även lagts till perfluorerade ämnen som saknar funktionell grupp då även dessa bedöms som extremt persistenta och har liknade användningsområden (kosmetikaråvara, emulgeringsmedel, lösningsmedel, kylmedium). Kartläggningen inkluderar kända högfluorerade ämnen på världsmarknaden och kända alternativ. Detta baseras på information från litteraturen och de databaser Kemikalieinspektionen har tillgång till. Denna kartläggning inkluderar både kort- och långkedjiga PFAS. Med denna definition blir antalet högfluorerade ämnen på världsmarknaden mycket stort. En stor grupp av dessa (>1000) innehåller endast korta fragment av perfluorerade kol, främst CF3-gruppen (se Figur 2). Föreningar med CF3-grupper bryts ned till perfluorättiksyra som är betydligt mindre persistent än övriga PFAS (Benskin 2015), och kan även bildas naturligt i naturen. CF3- gruppen har inte bedöms lika relevant och har därför inte inkluderats i denna kartläggning. Figur 2: Exempel på ämnen som enbart innehåller -CF 3 och därför inte ingår i kartläggningen. En grupp av PFAS med korta perfluorkedjor som däremot har inkluderats i kartläggningen är perfluoretrar, där flera korta perfluorkedjor är sammanfogade med varandra via syre-bryggor (s.k. eter-bryggor, se Figur 3). Förekommer flera syre-bryggor i samma kedja kallas de 11
perfluorpolyetrar. Dessa har inkluderats i kartläggningen då de misstänks ha liknande egenskaper, bl.a. persistens, som motsvarande PFAS med längre kolkedja (Gomis et al. 2015). Figur 3: Olika typer av perfluoretrar som beskrivs i kartläggningen. Kartläggningen fokuserar på kemiska produkter och varor där PFAS kan förekomma i Sverige. Eftersom liknande användning kan antas i övriga EU och i länder utanför EU kommer information från andra länder i viss mån inkluderas i uppdraget. Då PFAS kan byggas in i polymerer som används vid tillverkning av varor importerade från länder utanför EU har även PFAS som marknadsförs i andra delar av världen inkluderats i denna kartläggning. Med användning avses i denna rapport främst slutanvändning, men även användning av PFAS som syntesråvara vid polymertillverkning beskrivs. Avfallet som denna slutanvändning ger upphov till ingår dock inte i kartläggningen. I den mån information om hur mycket PFAS som används finns tillgängligt redovisas mängder (information finns dock endast tillgängligt för ett fåtal ämnen och användningar). Det finns flera studier som analyserat PFAS i olika kemiska produkter och varor på olika marknader. Ett antal av dessa omnämns i denna kartläggning. Det är dock enbart ett fåtal ämnen som analyserats (främst de som det finns standarder för). Kartläggningen omfattar inte någon exponeringsberäkning eller riskbedömning. Detta gäller även för de olika alternativ som beskrivs i rapporten. 3 Terminologi, tillverkning, funktion och förkortningar 3.1 Per- och polyfluorerade alkylsubstanser (PFAS) Högfluorerade ämnen är en omfattande ämnesgrupp som kan delas in i flera undergrupper, något som bland annat redovisats i OECD (2013). I ett första steg brukar polymerer och ickepolymerer skiljas åt, dessa kan sedan delas in i följande undergrupper: 12
Icke-polymerer Hel eller delvis fluorerade kolkedjor oftast 2 bundna till en funktionell grupp 3 (n = antal perfluorerade kol) o Perfluoralkyl-sulfonsyror (PFSA): t.ex. PFHxS och PFOS - långkedjiga n 6, PFHxS (C6) och längre. - kortkedjiga n < 6, t.ex. PFBS (C4). F F F F F F O F S O F F F F F F O o Perfluoralkyl-karboxylsyror (PFCA): t.ex. PFOA - långkedjiga n 7, PFOA (C7) och längre. - kortkedjiga n < 7, t.ex. PFBA (C3), PFHxA (C5). o Prekursorer till PFSA och PFCA: såsom fluortelomerer, t.ex. 6:2 FTOH och 8:2 FTS. Fluortelomerer består av en kolkedja som inte är fullständigt fluorerad och en funktionell grupp. (6:2 står för att 6 kol är perfluorerade, 2 är icke-fluorerade). Dessa kan brytas ner till PFCA i miljön. o Grenade och/eller cykliska perfluorkolkedjor: t.ex. Decafluor-5,6- bis(trifluormetyl)cyklohexan. o Perfluoretrar: Etrarna kan innehålla av en eller flera syre-bryggor (Figur 3). De med flest bryggor blir så långa att de kan definieras som polymerer. Gränsen för att kallas polymerer är oklar men kan vara större än 20 (Posner 2 Fluorvaxer består enbart av en perfluorerad kolkedja och är inkluderade i denna kartläggning. 3 Med funktionell grupp menas en atomgrupp som på ett avgörande sätt påverkar molekylens egenskaper. Exempel på funktionell grupp är -OH kopplat till en kolvätekedja (ger en alkohol) och karboxylgruppen -COOH som ger en karboxylsyra. 13
2015). Etrar med fler än en syre-brygga kallas i litteraturen för perfluorpolyetrar, PFPE (Buck et al. 2011). I denna kartläggning har framförallt de lågmolekylära polyetrarna kartlagts. Polyetrar innehåller två eller flera perfluorerade metyl-, etyl- och/eller propylkedjor, sammanlänkade med syre-bryggor (se Figur 3), t.ex. 3,6,9,12,15-Pentaoxaoctadecanoyl fluoride, 2,4,4,5,7,7,8,10,10,11,13,13,14,16,16,17,17, 18,18,18-eicosafluoro- 2,5,8,11,14-pentakis(trifluoromethyl)- (CAS nr 13252-15-8). Polymerer Fluorerade polymerer: Polymerer med fluorerade sido-kedjor. Fluorerade polymerer bestående av poly- (och möjligtvis per-) fluorerade sido-kedjor. Dessa kan brytas ner till PFCA. Fluorpolymerer: Polymerer med en fluorerad ryggrad (ryggraden består av enbart kol som har fluor bundna till sig). Exempel på vanliga fluorpolymerer är: o polytetrafluoretylen (PTFE) som används i Teflon o polyvinylidenfluorid (PVDF) som används i elektronik, exempelvis högtalare o fluorerad etylenpropylen (FEP) som används främst i ledningar för exempelvis datorer o perfluoralkoxyl polymer (PFA) som används i bland annat kabelisoleringar som kräver extraordinära termiska, kemiska m.fl. egenskaper Fluorpolymerer produceras inte från PFCA eller deras prekursorer. Varianter av olika PFCA används dock som processmedel vid framställningen och den färdiga produkten kan innehålla resthalter av dessa ämnen. 14
3.2 Tillverkning och teknisk kvalitet Som redogjorts för i avsnitt 3.1 är gruppen högfluorerade ämnen komplex och inkluderar flera olika ämnesgrupper. För att få en bättre förståelse för detta beskrivs i detta avsnitt den grundläggande kemin som dessa ämnen är uppbyggd på samt hur de två principiella tillverkningsprocesserna ser ut. De högfluorerade ämnena är uppbyggda av två strukturella delar; 1) hydrofoba (vattenavstötande) svansen som utgörs av den perfluorerade delen, 2) den hydrofila (vattenlösliga) gruppen. I vissa fall finns även en kopplingsgrupp som länkar ihop dessa (Figur 4). Dessa tre olika delar öppnar tillsammans upp för ett ämne med många fördelaktiga funktioner. Den vattenlösliga delen kan utgöras av en lång rad olika grupper (vilket innebär att det finns stor utvecklingspotential för den högfluorerade gruppen): a) anjoniska, som karboxylater, sulfonater och fosfater, b) katjoniska, som kvartärt ammonium, c) icke-joniska, som akrylamidoligomerer och polyetylenglykoler, och d) amfotära, som betainer och sulfobetainer (Buck et al. 2012). Figur 4: Schematisk bild av en fluortensider uppbyggnad. Tillverkning av högfluorerade ämnen utgår främst från två olika processer, direktfluorering (electrochemical fluorination, ECF) och telomerisering (Buck et al. 2011). Därefter kan de högfluorerade ämnen som bildats reagera vidare till polymerer och olika derivat. Direktfluorering Direktfluorering är en metod som de stora tillverkarna i västvärlden mer och mer gått ifrån (Buck et al. 2011). Metoden innebär att en organisk råkemikalie (exempelvis oktansulfonylfluorid, C8H17SO2F) som ska fluoreras, löses upp i flytande fluorväte (HF) varvid ström leds genom lösningen (elektrolys). Detta leder till att alla väteatomerna (H) byts ut mot fluoratomer (F). Processen är mycket kraftfull vilket resulterar i en blandning av linjära och grenade perfluorerade isomerer med olika långa kolkedjelänger. Förhållandet mellan linjära och grenade perfluorerade kol som bildas med direktfluorering varierar beroende på hur väl processen kontrolleras, men på ett ungefär blir 70-80 procent linjära och 20-30 procent grenade. Direktfluorering med C8H17SO2F ger olika perfluorerade ämnen som i sin tur kan reagera vidare, exempelvis perfluoroktansulfonylfluorid (POSF, C8F17SO2F) vilket är utgångsämnet för att tillverka PFOS. De stora fluorkemikalietillverkarna (DuPont, 3M och BASF) använde tidigare direktfluorering för att tillverka perfluorerade alkansulfonyl-derivat och produkter från dessa, främst baserat på sex och åtta (men även tio) perfluorerade kol. Även PFOA har i alla fall historisk tillverkats med denna process. Numer används direktfluorering i mindre utsträckning och är då det förekommer baserad på perfluorbutan, 15
alltså C4 i stället för C8 (Buck et al. 2011). Hur omfattande direktfluoreringsprocessen är i dagsläget är oklart, det finns uppgift på den används på åtminstone tre anläggningar inom EU (Echa 2015). Telomerisering I dag är telomerisering den vanligaste processen för tillverkning av högfluorerade ämnen (Wang et al. 2014). I ett första steg reagerar en perfluoralkyljodid (CmF2m+1I, PFAI, vanligast är PFEI), kallad telogen, med en tetrafluoretylen jodid (CF2=CF2, TFE), kallad taxogen. När telogenen och taxogenen reagerar fås en blandning av perfluoralkyljodider med längre perfluorerade kedjor, CmF2m+1(CF2CF2)nI (kallad Telomer A). Produktblandningen reageras ofta vidare i ett andra steg med inblandning av etylen för att ge CmF2m+1 (CF2CF2)nCH2CH2I (kallad Telomer B). Telomer A och Telomer B fungerar sedan som intermediärer som används för att tillverka ytterligare byggstenar som sedan reagerar vidare för att generera en stor grupp fluortelomerbaserade tensider och polymerer (Buck et al. 2011). När en linjär telogen och taxogen reagerar blir produkten uteslutande linjär. Om en telogen som är grenad och/eller har ett ojämnt antal kol reagerar med en taxogen blir resultatet en grenad med/utan ett ojämnt antal kol. Det är dock oklart hur pass gångbara sådana grenade varianter är kommersiellt. Teknisk kvalitet Den tekniska kvaliteten beror på hur tillverkningsprocessen av de högfluorerade ämnena ser ut. Vid tillverkning av C6 (ämnen med sex perfluorerade kol) tillkommer C8 (ämnen med åtta perfluorerade kol) som en biprodukt. Den intermediära C6-produkten innehåller cirka 20 procent C8 vilket sedan till stor del tas bort innan slutprodukten saluförs. Enligt industrin förekommer resthalter på mindre än 0,01% av C8 i den färdiga C6-produkten (EUkommissionen 2014). Det finns dock studier som visar på att C6-produkter har stor inblandning av såväl C8 som längre kolkedjor. I flera fall kan innehållet av C8 till och med vara högre än C6, trots att det saluförs som en C6 (SUPFES 2015). Även innehåll av C4 (ämnen med fyra perfluorerade kol) hittas i C6-produkter men i mindre mängder. Likaså i C8- produkter hittas andra kedjelängder. En tidigare studie från Kemikalieinspektionen (2006) visar att telomerer tillverkas och saluförs kommersiellt som blandningar av olika kedjelängder av perfluorerade kol. 3.3 Egenskaper och funktioner Högfluorerade ämnen har producerats och använts sedan 1950-talet för sina speciella egenskapers skull. Ämnena är temperaturtåliga, persistenta mot brand och har filmbildade egenskaper. De har avstötande förmåga bland annat mot vatten, smuts och fett och är även stabila mot elektricitet. De används i många olika tillämpningar för såväl industriellt bruk som av konsumenter för hushållsbruk. Eftersom PFAS är mycket potenta ämnen räcker det oftast med låga koncentrationer för att få efterfrågad effekt. Förutom de mer eller mindre fullfluorerade enkla kolkedjorna med en enkel funktionell grupp (liknande PFOS, PFOA) har PFAS-kedjor byggts in som en del i större molekyler. Ett syfte är att kombinera egenskaperna hos PFAS med andra egenskaper som kan göra ämnet användbart i nya tekniska koncept. Exempel på sådana strukturer är: 16
2-Propenoic acid, 2-[[(2,2,3,3,4,4,5,5,6,6,7,7,8,8,9,9,10,10,11,11,11-eicosafluoroundecyl)sulfonyl] methylamino]ethyl ester (CAS-nr 66008-68-2) Trisiloxane, 3-chloro-1,1,1,5,5,5-hexamethyl-3-(3,3,4,4,5,5,6,6,7,7,8,8,8-tridecafluorooctyl)- (CAS-nr 94237-06-6) 1-Hexanesulfonamide, N-ethyl-1,1,2,2,3,3,4,4,5,5,6,6,6-tridecafluoro-N-[2-(phosphonooxy)ethyl]- (CAS-nr 67969-65-7) 1-Octanesulfonamide, 1,1,2,2,3,3,4,4,5,5,6,6,7,7,8,8,8-heptadecafluoro-N-(phenylmethyl)- (CAS-nr 50598-29-3). 3.4 Förkortningar och förklaringar Se bilaga 1 4 Lagstiftning och frivilliga överenskommelser Reglering finns idag enbart för ett fåtal av de högfluorerade ämnena, främst för PFOS (perfluoroktansulfonat). 4.1 Stockholmskonventionen PFOS och ett hundratal ämnen som kan brytas ner till PFOS nominerades 2005 av Sverige för global utfasning genom listning i Stockholmskonventionen om långlivade organiska 17
föroreningar, POPs. Genom beslut av konventionens parter 4 2009 är PFOS inkluderad i Stockholmskonventionens bilaga B för global reglering av produktion, användning och även avfallshanteringen. Det finns i regleringen dock 20 tillåtna användningar som regelbundet ses över. Vid partsmötet 2015 gjordes en första översyn av de till 26 augusti 2015 tidsbegränsade undantagen för användning av PFOS. Resultatet blev att hälften av de tolv tidsbegränsade undantagen kunde tas bort för samtliga parter. Det innebär att för följande områden upphör den globala användningen av PFOS senast under 2015: mattor; lädervaror, textilier och stoppning, papper och förpackningsmaterial, samt för gummi och plast. Endast två av 179 parter har registrerat behov av de kvarvarande tidsbegränsade undantagen. Dessa är: fotomasker för halvledare och flytande kristaller för tillverkning av bildskärmar, dekorativ förkromning och hårdförkromning i slutna system, elektronikdelar till vissa färgskrivare/kopieringsmaskiner, insektsbete för kontroll av red imported fire myror och termiter samt kemisk oljeutvinning. Avseende de åtta undantagen som inte är tidsbegränsade beslutade partsmötet endast om fortsatt registrering och uppföljning. Det är upp till varje part att ta bort sin registrering av användningen av PFOS inom: fotografisk film, etsningsmedel för halvledare och keramiska filter, hydrauloljor inom flygindustrin, viss medicinsk utrustning, för att förhindra dimbildning vid hårdförkromning i slutna system, brandskum samt som insektsbete för kontroll av två myrsorter. Den översyn som gjordes inför partsmötet 2015 visade på att alternativ finns bland annat för brandskum. Regleringen av PFOS i Stockholmskonventionen har införts i EU genom den så kallade POPs-förordningen 5. Inom EU har vissa av de globalt tillåtna (inte tidsbegränsade) användningarna tagits bort men tillåts fortfarande inom bl.a. fotografisk film, hydrauloljor inom flygindustrin och för att i slutna system förhindra dimbildning vid hårdförkromning. Enligt en studie gjord 2015 (EU-kommissionen 2015a) finns inom EU dock fortsatt behov endast inom hårdförkromning. EU avser under 2015 att nominera ämnet PFOA (perfluoroktansyra) för global utfasning genom listning i Stockholmskonventionen (EU-rådet 2015). PFOS omfattas också av EU-bestämmelser om export och import av farliga kemikalier 6. Bestämmelserna innebär ingen begränsning av användningen av ämnet men innehåller vissa krav på information i samband med export och import. 4.2 EU-regleringar Reach-förordningen 7 är det viktigaste regelverket för kemikalier inom EU. I förordningen finns för närvarande ingen begränsning av PFAS men det pågår en process för att begränsa användningen av PFOA genom ett tillägg till bilaga XVII i Reach-förordningen. Om den föreslagna begränsningen antas blir det förbjudet att tillverka, släppa ut på EUs marknad eller tillverka PFOA och ämnen som kan brytas ner till PFOA som sådant, i beredningar eller i varor. 4 Stockholmskonventionen har 179 länder som parter. 5 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 850/2004 av den 29 april 2004 om långlivade organiska föroreningar och om ändring av direktiv 79/117/EEG. 6 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 649/2012 om export och import av farliga kemikalier. 7 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach). 18
Flera av de perfluorerade långa karboxylsyrorna är eller är på gång att regleras inom Reachsystemet i EU. Sverige är aktivt i det arbetet, exempelvis har Kemikalieinspektionen lämnat in klassificeringsförslag för PFNA (perfluornonansyra) och PFDA (perfluordekansyra), vilka vi även tillsammans med Tyskland kommer lämna in som förslag till kandidatförteckningen i Reach. PFNA förväntas därmed komma upp på kandidatförteckningen i slutet av 2015 och PFDA under 2016. Vi utreder också möjligheten att få upp PFHxS (perfluorhexansulfonat) på kandidatförteckningen. PFHxS är en kortare motsvarighet till PFOS. På kandidatförteckningen i Reach finns idag PFOA, ammoniumsaltet till PFOA och fyra perfluorerade karboxylsyror med längre kolkedja (Tabell 1). Att ett ämne förs in på kandidatförteckningen innebär inte att användningen av ämnet begränsas. Det medför dock ett informationskrav enligt artikel 33 i Reach-förordningen. Bestämmelsen innebär att den som tillverkar, importerar eller säljer en vara som innehåller mer än 0,1 viktprocent av ämnen på kandidatförteckningen är skyldig att lämna information om detta. Ämnen på kandidatförteckningen kan på sikt bli föremål för tillståndsprövning i Reach. Tabell 1: PFAS på kandidatförteckningen våren 2015. Ämne CAS-nr Perfluoroktansyra (PFOA) 335-67-1 Ammonium penta-dekafluoroktanat (APFO) 3825-26-1 Heneikosafluor undekansyra (PFUnDA) 2058-94-8* Heptakosafluor-tetradekansyra (PFTeDA) 376-06-7* Pentakosa fluortridekansyra (PFTrDA) 72629-94-8* Trikosafluor- dodekansyra (PFDoDA) 307-55-1* * Perfluorkarboxylföreningar där uppgifter om användningsområde saknas. Ämnet är inte registrerat hos Echa. Harmoniserad klassificering finns i dagsläget endast för PFOS och PFOA (och några av deras relaterade ämnen) och de är bland annat klassade som fortplantningsstörande, cancerframkallande och skadliga för sköldkörteln. Ramdirektivet för vatten 8 omfattar PFOS, vilket utgör ett prioriterat ämne med miljökvalitetsnormer som används för att fastställa kemisk status. Om miljökvalitetsnormen överskrids uppnås inte god kemisk status i ytvattenförekomsten och åtgärder måste göras. Det finns även EU-bestämmelser om material av plast som är avsedda att komma i kontakt med livsmedel 9 som reglerar PFAS. Förordningen innehåller en förteckning över ämnen som får användas (den s.k. unionsförteckningen). Förteckningen anger också på vilket sätt ämnena får användas. PFOA är ett exempel på PFAS som ingår. Vidare finns ett antal regelverk som förbjuder ämnen enligt ämnenas klassificering, till exempel regelverket för medicintekniska produkter, som reglerar användning av CMRämnen. Detta innebär att PFAS kan regleras indirekt beroende på klassificering. 8 Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område, Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/105/EG om miljökvalitetsnormer inom vattenpolitikens område. 9 Kommissionens förordning (EG) nr 10/2011 om material och produkter av plast som är avsedda att komma i kontakt med livsmedel. 19
Regleringen av kosmetiska produkter har behandlats i Kemikalieinspektionens rapport Bättre EU-regler för en giftfri miljö (KemI 2012). Där framgår att kosmetikareglerna är inriktade på att skydda konsumenterna från hälsorisker från användning av kosmetika, men reglerna tar inte upp miljöaspekter eller hälsorisker via miljö (exempelvis dricksvatten). I kosmetikaförordningen anges att sådana risker ska hanteras genom Reach-förordningen. 4.3 Frivilliga överenskommelser I början av 2006 lanserades 2010/2015 PFOA Stewardship Program (US EPA 2015). Det är en frivillig överenskommelse mellan industrin och det amerikanska naturvårdsverket med syfte att minska och eliminera industriemissioner och produktinnehåll av PFOA. Även ämnen som kan brytas ner till PFOA och relaterade ämnen med längre kolkedja ingår i överenskommelsen. Genom en stegvis minskning av emissioner och innehåll ska en fullständig utfasning av dessa ämnen ske i slutet av 2015. Exempel på företag som deltar är DuPont, 3M, Solvay och BASF. Det har skett en signifikant minskning av PFOA och företagen har även rapporterat att det inte kommer vara några problem att helt fasa ut PFOA inom uppsatt tidsram. Samtidigt som industrin har gjort denna förändring ses en ökning av användningen av högfluorerade ämnen med kortare kolkedja (främst med sex kol men även fyra kol). 5 Metodik för kartläggningen Kartläggningen har utgått från en förstudie som Kemikalieinspektionen gjorde under våren 2014 och består av två delar, en som rör förekomst och användning av högfluorerade ämnen som beskrivs i avsnitt 6, och en som rör förekomsten och användning av alternativa ämnen, material och tekniker som återfinns i avsnitt 8. 5.1 Högfluorerade ämnen och alternativ på marknaden Arbetet med denna kartläggning baseras på information från databaser som myndigheten har tillgång till (t.ex. produktregistret och Echas databas för registrerade ämnen). En viktig begränsning med dessa källor är att materialet kan vara konfidentiellt. Det gör att det inte alltid går att kommunicera all data i detalj. Vidare saknas uppgifter för ämnen som saluförs i lägre volymer, i produktregistret mindre än 100 kg/produkt och år samt i Reach (IUCLID) mindre än 100 ton per företag och år. I produktregistret finns i många fall inget krav att ange ämne som har tillsats i halter lägre än 5 procent 10, något som ofta är fallet för PFAS i kemiska produkter. Sökningar har även gjorts i vetenskapliga artiklar och olika rapporter samt listor över industrikemikalier från olika länder (främst från Nordamerika och Asien). Även information från industrin har beaktats. Alla kända användningar redovisas, men fokus ligger på dem som bedöms som mest relevanta för Sverige. Ämnen har sammanställts och grupperats och, i de fall det är möjligt, kopplats de till olika användningsområden. Ämnen som tillverkas i Asien och Nordamerika har inkluderats, framför allt eftersom de kan komma in till EU och Sverige via varor, där importörerna kan förväntas ha svårigheter att få fram uppgifter om eventuellt innehåll av PFAS. 10 Endast för ämnen som har en högre faroklassificering (CMR) och/eller måste ha en CSR enligt Reach behöver deklareras vid lägre halter. 20
Arbetsprocessen För att få en uppfattning om mångfalden av högfluorerade ämnen på den svenska marknaden gjordes en screening av tillgänglig information. Arbetet började med en inledande inventering av kända ämnen på världsmarknaden (Figur 5). I vilka varor och kemiska produkter som PFAS slutligen hamnar i är oftast okänt i den öppna litteraturen. Då merparten av de funna ämnena saknar all typ av funktionsbeskrivning, har dessa istället skattades utifrån annan information såsom kemisk struktur, kemiska och fysikaliska egenskaper, strukturlikhet med kända ämnen. Utifrån teknisk funktion har sedan möjliga användningsområden antagits som i sin tur kan ge indikationer om förekomst i konsumtionsprodukter (inkl. synteskemikalier). Figur 5: Arbetsprocessen för att identifiera användning av högfluorerade ämnen (grå fyllda grå pilar) samt huvudsakliga typer av informationskällor. Officiella nationella industrikemikalielistor 11 ( Inventory lists ) har varit en viktig informationskälla för den internationella kartläggningen. Bakom listorna döljer sig dock ett betydande mörkertal då lagstiftningar oftast ger leverantörer av nyutvecklade ämnen rätten att hålla den exakta identiteten opublicerad för att skydda företaget gentemot konkurrenter. Ytterligare ämnen på den internationella marknaden har därför letats fram från olika företags marknadsföring. Sökningar har även gjorts i olika myndighetsdatabaser såsom produktregistret (svensk kemikaliehantering), IUCLID-databasen (ämnen registrerade enligt Reach) och CosIng (EUs kosmetikadatabas). Information om alternativen (ämnen och material) till de högfluorerade ämnena baseras främst på olika rapporter samt underlag från industrin. Information om ämnen/ämnesgrupper, tekniker och material som finns tillgängliga redovisas för respektive användningsområde. 11 Sverige, EU, USA, Kanada, Kina, Japan, Sydkorea, Nya Zeeland och Filipinerna (nedladdningsbara från internet). 21
5.1.1.1 Myndighetsdatabaser Produktregistret Svenska produktregistret täcker en betydande del av svensk hantering av kemiska produkter. Användningsdata finns lagrad tillbaks till 1992, och täcker svenska produkter som marknadsförs i Sverige i mer än 100 kg per år. Sammansättningsuppgifter för icke faroklassificerade ämnen behöver dock bara redovisas om halten i produkten är över 5 procent. De flesta högfluorerade ämnena saknar faroklassificering och kommer, om de används i låga halter, inte fångas upp av produktregistret. Sökningen av användningsinformation har gjords för både aktiva och utgångna produkter. Till skillnad mot många andra kemikalieregister innehåller det svenska produktregistret även polymerer. Registret täcker endast användning av PFAS i kemikalieblandningar. Indikering om användning i varor kan dock indirekt fångas upp om de har tillverkats i Sverige (via bransch och funktionskoderna i produktregistret). Med aktiva produkter på den svenska marknaden avses här det senast tillgängliga året för sökning, som här var 2013. IUCLID-databasen IUCLID är en myndighetsdatabas 12 som innehåller information om industrikemikalier som ska registreras enligt Reach. Där finns ämnen som är klassificerade som farliga eller sätts ut på EU-marknaden i en kvantitet på minst 100 ton per företag och år (gränsen sänks till 1 ton 2018). Här har i första hand den icke konfidentiella informationen vägts in i kartläggningen. Nationella inventeringslistor Nationella myndigheter inventeringslistor ( regulatory inventory lists ) 13 har används för att identifiera vilka kemikalier som finns på olika marknader i världen. Dessa täcker framför allt industrikemikalier. Den information som är tillgänglig från dessa listor är kemiskt namn och olika identitetsnummer (oftast CAS-nummer). Detta är ofta tillräckligt för att kunna identifiera vilka som är högfluorerade ämnen. Inventeringslistor har genomsöks från EU (EINECS, samt förregistrerade ämnen enligt Reach), USA (TSCA), Kanada (DSL), Kina (IECSC), Japan (ENCS), Korea (KECI), Filipinerna (PICCS) och Nya Zeeland (NZIoC). EUs klassificering & märknings-databas Kemikaliers faroklassificering finns lagrad i en offentligt sökbar databas kallad C&L Inventory 14. Den innehåller cirka 130 000 ämnen. Högfluorerade organiska ämnen som enbart identifierats i denna databas har inte räknats in bland de som finns tillgängliga på marknaden, utan hanterats separat. Orsaken är att där även finns ämnen som är under forskning och utveckling. EUs kosmetikadatabas EU direktoratet för hälsa och livsmedelssäkerhet redovisar på sin internet-databas CosIng information om ämnen som kan förekomma i kosmetika (CosIng 2015). Databasen finns på internet. Bland annat listas de så kallade INCI-namn som ska stå på kosmetikaprodukters innehållsförteckning. I databasen finns också mer detaljerade uppgifter om ämnenas kemiska identitet och funktion(er). 12 http://echa.europa.eu/information-on-chemicals/registered-substances 13 http://www.cirs-reach.com/inventory/global_chemical_inventories.html 14 Här ingår såväl harmoniserad klassificering som företagens självklassificering. http://echa.europa.eu/information-on-chemicals/cl-inventory-database 22
Patentinformation Sökbar patentinformation innehåller detaljerad beskrivning av kemikalier och hur den är tänkt att användas. Ett patent är dock inget bevis för att en föreslagen användning kommer att kommersialiseras. Den innehåller dock värdefull teknisk orientering som kan klarlägga knapphändig information erhållen från andra källor. Ett patent består oftast av en mycket omfattande textmassa. Varje patent ska därför alltid innehålla en kortfattad sammanfattning. I denna kartläggning användes den amerikanska patentmyndighetens databas USPTO 15. Den har valts för att den representerar en stor och strategisk marknad (där patent söks från hela världen). Vidare har databasens en flexibel sökmotor. Sökfunktionerna datumsökning och indexerade textsökning har utnyttjats. Då patent är sökbara bakåt i tiden (>1760-talet), har det möjliggjort att få fram tidstrender över förekomst av perfluorteknologi i patentansökningar. Genom att göra retrospektiva sökningar kan det framgå när en kemikalie första gången dyker upp i ett patent, samt i hur många patent som vissa ord förekommer under en viss tidsperiod. Textfragmentet perfluor används ofta i den engelskspråkiga tekniska litteraturen där användning av högfluorerade organiska ämnen nämns. Fragmentet perfluor har därför valts i patentdatabassökningen. Textsökningen gjordes på två nivåer. Dels i sammanfattningstexten och dels i hela textmassan. Återfinns perfluor i sammanfattningen har det tolkats att patentet är fokuserat på att utveckla perfluorteknologin, till exempel utveckling av nya ämnen, polymerer eller material. Om istället perfluor hittas någonstans i hela textmassan har detta istället tolkats som att patentet avser att nyttja befintliga perfluorerade ämnen på marknaden inom nya användningsområden. Heltextsökning har även inkluderat sammafattningstexten. Denna överlappning har dock bedömts som försumbart då de uppskattades att inte överstiga 4 procent av fallen. Denna sökstrategi ska endast betraktas som en inledande screening av trender. En begränsning i valet av namnfragment är att det i princip även inkluderar ämnen med endast ett perfluorerat kol (vilka har uteslutits i kartläggningen). Vid stickprovsökning i databasen var dock sådana ämnen inte särskilt vanligt förekommande. För en mer säker bedömning behövs även en analys och kategorisering av varje enskilt patent. 5.1.1.2 Vetenskaplig litteratur Även användningsbeskrivningar i vetenskapliga artiklar, myndighetsrapporter och underlag från industrin har inventerats. Sammanställningar för att få en överblick över vilka PFAS som förekommer för olika användningar har bland annat gjorts av Posner et al. (2013) som kartlagt användningen i Norden. I många studier har fokus legat på PFOS och PFOA men i Posner et al. (2013) tas ett brett grepp i ett försök att inkludera alla PFAS på den nordiska marknaden. Inom ramen för arbetet med Stockholmskonventionen finns rapporter som beskriver olika användningar, bland annat UNEP/POPS/POPRC.9/INF/11/Rev.1 (2013) och EUkommissionen (2015a). Ett annat exempel är OECDs och UNEPs globala per-och polyfluorerade kemikaliegrupp som 2013 tog fram en syntesrapport för högfluorerade ämnen (OECD 2013). 15 http://patft.uspto.gov/netahtml/pto/index.html 23
5.1.1.3 Företagsinformation Kemikalieföretagens marknadsföring har använts som en kompletterande källa till kemikalieanvändningen. Ett flertal offentligt sökdatabaser har använts, däribland LockChem 16, ChemNet 17, ChemicalBook 18, Made-in-china 19 och AgenaChemical 20. Inom EU gör olika kemikaliebranscher sammanställningar av ämnen inom olika sektorer. I denna kartläggning användes en inventering av kemikalier som används i tryckfärg för tryck på livsmedelsförpackningar (EuPIA 2013). Till viss del kan ämnens ålder på den globala marknaden bedömas utifrån det datum när ämnet tilldelats ett internationellt identitetsnummer (CAS-nummer). Detta kan sökas fram från det registerförvaltande organisation Chemical Abstract Service 21. I denna kartläggning har en förenklad metod istället tillämpats som bygger på att längden på CAS-numret ökar med tiden för registrering 22. Detta samband visade sig vara linjärt från cirka år 2000 och framåt. Registreringsår kunde därför beräknas med en enkel ekvation för perioden 2000 till 2014. Att utgå ifrån registreringsdatumet kan dock i enskilda fall ibland bli missvisande. Avvikelser kan till exempel uppstå vid omregistrering av gamla ämnen, samt för ämnen där tillverkaren dröjt flera år med att tilldela ämnet ett CAS-nummer (t.ex. för att undvika publicitet). Metoden fungerar bäst vid screening av ett större antal ämnen. 5.2 Osäkerheter i framtagen information Ämnesidentifiering De flesta informationsdatabaser som innehåller kemikalierelaterad användningsinformation är normalt sökbara med hjälp av ämnenas CAS-nummer. I många fall kommunicerar företag ämnesinformation utan att bifoga CAS-nummer. Det gäller både vid marknadsföring, säkerhetsdatablad och vid registreringar till olika myndigheter. Detta medför att ett okänt antal PFAS inte har fångats upp i denna kartläggning. I denna kartläggning har därför gjorts en grov skattning av hur många PFAS på världsmarknaden som saknar CAS-nummer. Detta har utförts med hjälp av information om ämnen som registrerats till Europeiska kemikaliemyndighetens (Echas) IUCLID-register samt till EUs kosmetikadatabas, CosIng. Båda registren bygger på lagstiftning som kräver en redovisning av alla ingående komponenter. Kemikalierna ska här anges med en entydig kemisk identifiering. CAS-nummer förväntas tas med om det finns tillgängligt. Därför är det möjligt att göra en grov skattning av mörkertalet utifrån hur många av de registrerade PFAS som saknar CAS-nummer. Många PFAS är inte rena ämnen utan isomerblandningar. I praktiken är de en blandning av likartade PFAS. Det vanliga är isomervarianter där perfluorkedjans längd varierar och/eller att kedjan är mer eller mindre grenad. Att en PFAS är en isomerblandning framgår inte alltid av det kemiska namnet. Oftast framgår det inte heller vilken kedjelängd som är dominerande. Sammantaget medför isomerblandningar betydande osäkerheter i vilket ämne som används. 16 http://www.lookchem.com 17 http://www.chemnet.com 18 http://www.chemicalbook.com 19 http://www.made-in-china.com 20 http://www.angenechemical.com 21 http://www.cas.org 22 CASnr (utan bindestreck) = 262133 * registreringsdatum(excels datumformat) + 9E+09. Tillämpat på årtalen 2000 till 2014 ger en precision på R 2 =0,9994. 24