Motorcykeln övervann avstånden och ledde till långväga turism 17 januari 2013 Bilen övervann avstånden och öppnade möjligheter till vidsträckta resor runtom i vårt land och omvärlden, men för många män av folket gjorde motorcykeln samma tjänst. I min ungdom och barndom hörde jag äldre män berätta om vidsträckta och snabba resor genom Sverige, men berättelserna gällde inte Mölndal, och jag upptecknade därför inte någonting. Efteråt ångrar jag mig. De gamla männens berättelser hade säkerligen kunnat säga oss mycket om hur vi svenskar upptäckte vårt eget land och kanske även omvärlden. Reseskildringar i gott minne Sven Magnusson på sin gamla BSA, som bar honom runt Europa. Lyckligtvis har en av motorcykelförarna själv nedtecknat mycket om sina resor. Han hette Sven Arnold Magnusson (1905-1976), och på 1950-talet gick hans reseskildringar som fem längre följetonger i Mölndals-Posten. Magnussons artiklar lästes och ihågkoms även. Min far Lennart Gahrn (1928-2012) hade dem i gott minne och omnämnde dem med aktning. En annan, som hade artiklarna i gott minne, var hans sentida släkting Bo L. Magnusson, som tyvärr inte hade tillgång till tidningarna. Mölndals-Postens gamla årgångar finns dock på Mölndals Hembygdsmuseum, och så kom det sig, att Bo L. Magnusson blev en flitig gäst hos oss, som arbetade på detta museum. Bo L. Magnusson hade nämligen beslutat att ge ut sin släktings artikelserier.
309 sidor med reseskildringar Boken kom 2003 och har titeln: Bo L Magnusson, Sven Arnold Magnussons resor i Europa på 50-talet:Publicerade i Mölndals-Posten som veckovis återkommande reseberättelser (Mölndal 2003, ISBN 91-631- 4603-7, 309 rikt illustrerade sidor. På pärmen står den något annorlunda titeln: Bo L Magnusson, På motorcykel genom Europa under 1950-talet: Reseskildringar från ett härjat Europa i turismens barndom.) Som redan boktiteln anger rörde sig Sven så kallades han i Mölndals-Posten eller Arnold så kallades han inom släkten i vidare kretsar än brukligt bland den tidens mölndalsbor eller svenskar överhuvudtaget. Bakgrunden var, att Sven hade läshuvud och hade tagit realexamen. Han pratade både tyska och engelska flytande. Han var dessutom mycket idrottsintresserad och ägnade sig åt både cykling och orientering. Sin första motorcykel, en BSA, skaffade han 1931 tillsammans med brodern Gunnar. Långresor i snabb följd Redan året därpå tog Sven vara på möjligheten att se sig omkring. Han for genom Värmland upp till Dalarna och åkte hem genom Östergötland och Småland. År 1933 var han i Danmark, 1934, 1935 och 1936 i Norge, 1937 i Stockholm och Örebro, 1938 i Norge, 1939 i Västergötland, Värmland och Syd-Norge. Sedan kom andra världskriget, och Sven måste hålla sig hemma. År 1949 är det dags för en ny långresa ner till det krigshärjade Tyskland, år 1950 Så här påannonserades Sven Magnussons reseberättelser i Mölndals-Posten.
för en långresa till Frankrike, Österrike, Belgien och Holland, 1951 eller 1952 till Paris, och sedan följer de utförligt dokumenterade resor, som beskrivs i Mölndals-Posten. Bo L. Magnusson har skrivit en utförlig, sexton sidor lång, levnadsteckning över sin släkting. Den ger en livfull, åskådlig och medryckande skildring av ett människoöde, som är väl värt att lära känna. Man frestas säga, att han var en mycket ovanlig mölndalsbo, men efter att forskat om mölndalsbor i mer än 40 år börjar jag undra, om de vanliga mölndalsborna egentligen var så vanliga som vi föreställer oss. Lyckligtvis hade vi gott om färgstarka och fängslande gestalter. Sven Magnusson var en av dem. Utförliga reseskildringar Kännedomen om Sven Magnussons resor mellan 1932 och 1951 eller 1952 kommer från ett fotoalbum och spridda noteringar, men från och med 1953 har Bo L. Magnusson utförliga källor att bygga på, nämligen artikelserierna i Mölndals- De norska vägarna och fjällen utövade en stark Posten. 1953 for Sven Magnusson dragningskraft på Sven Magnusson, som vid genom Danmark och Tyskland till flera tillfällen for omkring i vårt västra Italien och återvände genom broderland. Schweiz, Frankrike och Luxemburg. 1954 var det dags för Frankrike, Spanien, Andorra, Belgien och Holland. 1955 gick färden till Östtyskland, Västtyskland, Österrike, Jugoslavien Slovenien, Herzegovina, Bosnien, Kroatien, Dalmatien och Italien. 1956 gav han sig av till Västtyskland, Holland, Belgien, Frankrike och England. År 1957 for han till Danmark, England, Skottland, Irland, Frankrike, Belgien och Holland. Allt detta finns utförligt beskrivet i artikelserierna. Även 1959 gjorde Sven Magnusson en långresa men denna gång med tåg.
Han for i Ryssland, där han bland annat förvärvade en balalajka, men från denna resa finns inte några skildringar. Glatt och livsbejakande lynne Fram träder bilden av en motorcyklist, som var oförvägen, nyfiken på världen och snabb i vändningarna. Sven Magnusson skriver livfullt, åskådligt och medryckande. Hans snabbskisser av allsköns sevärdheter kan förhoppningsvis locka folk till långresor ännu idag. Han hade mycket väl kunna bli resebyråman med uppgift att skildra allsköns resmål så lockande som möjligt. Boken visar vilka möjligheter motorcykeln öppnade för den, som var oförvägen och företagsam. Vägnätet var då alls inte lika bra som i våra dagar och tillät inte dagens hastigheter. Ändå kom Sven Magnusson mycket långt på sina korta semestrar. Han måste dock ha haft förmågan att se på sevärdheterna utan att fastna på platsen. Han är en intressant bekantskap, som helt visst även i våra dagar kan smitta läsarna med sitt glada och livsbejakande lynne. En utmärkt utgåva Bo L. Magnusson har gjort ett mycket gott arbete. Levnadsteckningen bygger på omsorgsfull forskning och omfattande sammanställning av uppgifter. Den är upplysande och insiktsfullt skriven. Han har skrivit omfattande och upplysande förklaringar till Svens text. Alla bilder från artikelserierna är med även i boken, men tyvärr har Svens bilder och vykort inte blivit kvar till våra dagar. Bilderna har avskannats från de gamla tidningsläggen. Skärpan är visserligen överraskande god, men den kan givetvis inte jämföras med skärpan i ett fotografi eller vykort. Svens motorcykel, hans gamla BSA, var inte mindre än 22 år gammal, när Sven år 1953 gav sig ut på långfärd. Den blev omtalad genom artikelserierna. Agenturfirman, som sålde detta märke, bytte 1956 till sig Svens vid det här laget berömda motorcykel mot en ny av samma märke.
Den gamla, berömda motorcykeln, visades detta år i en monter på en motorcykelmässa i Göteborg. Svens färder gjorde hans motorcykel värdig att bli näst intill ett museiföremål. Sven Magnusson tog realexamen men blev pappersbruksarbetare. Hans klassresa blev alltså inte lång, men hans livsresa förde honom i gengäld desto längre. Bilder, som här fotograferats av ur Mölndals- Posten, kan bli överraskande bra i boken. Lars Gahrn