Den allvarsamma leken H.Sderberg 31/8-1/9 2014 Mig fr du lska p hedniskt vis, sger den unga kvinnan till sin lskare, den korta romanens huvudperson. Vi har redan mtt henne drygt tio r tidigare nr hon simmar naken vid havsbandet, medan hennes fader, den framgngsrike mlaren sitter och penslar fram tallar p duken, hans specialitet. Detta ger en aning om r erotik, djurisk och ociviliserad. Dock skall uttalandet ses mot bakgrund av huvudpersonens svar p huruvida han lskar sin hustru, nmligen p lutherskt vis, d.v.s. krleken r en fljd av ktenskapet inte tvrtom, krlek som plikt och rttighet, och dess verksamhet skall vara inom ktenskapets hgn, allt annat r hor och otukt. Bokens huvudpersoner r Arvid Strmblom och Lydia Stille fdda 1874 och 1879 1. Arvid r den typiske Sderbergshjlten, resignerat livstrtt redan i ungdomen. Mellan de tv individerna uppstr ett ltt tonrssvrmeri, som Arvid snart upphjer till en livskrlek, men vad vill han med denna? Gifterml r uteslutet, drtill r han inte stadd i kassa (och dessutom, fr att vara rlig, fruktar han fr att binda sig vid s unga r), och att frfra henne, den tanken r honom motbjudande, d skulle hans aktning fr henne frsvinna. Helt oerfaren i erotiken r inte denna mogne yngling, som gymnasist hade han en stadigvarande frbindelse med en ung vaktmstarnka, som hll sig med ett mindre stall av trnande ynglingar och hade en fast taxa av tv kronor, men var, fr den goda sakens skull, mycket bengen att ge kredit. Som ung vuxen man brukar han stundom en gatflicka, vilket seden var vid den tiden, men fraktar tilltagen ssom ett utslag av pockande men vergende drift, och hnger sig sllan t sdan last. Och s en historia med ett butiksbitrde som resulterar i en grosess. Denna skts snyggt, pengar lnas, barnet adopteras bort, modern visar sig vara anmrkningsvrt likgiltig infr dess de. Detta r inte mycket annat n en parantes. Med den rena krleken, den om sjlarnas frening har dessa erfarenheter sjlvfallet inget att gra. Vad r mera upphetsande fr fantasin n att trna efter det omjliga, ty efter den korta episoden ute i havsbandet drar han sig fr att ska upp fremlet fr sin trnad i hopp om istllet trffa p henne ofrhappandes p Stockholms gator. Frfattaren lter honom drfr systematiskt strva omkring i staden och fr drmed tillflle att nnu en gng med ngra vl valda pennstreck beskriva staden med det milda vemod som hr sekelskiftet till. En gng fr han syn p henne, d i sllskap med en ldre obekant herre. Det gr som det gr, efter att Lydia ven frlorat sin fader i en banal olyckshndelse inbegripandes en hstsprvagn och lderdomligt vermod 2 ingr hon ganska snart drefter ett gott parti med en ldre man. Arvid dremot rkar ut fr en ung vacker kvinna med vilken han inleder en erotisk frbindelse utan bindningar. Hon dremot r besluten att gifta sig, ngot som 1 Dessa rtal nmns inte explicit i romanen, dremot nmns rtalen och huvudpersonernas stigande ldrar systematiskt. Lydia Stille r 18 r nr romanen inledes 1897, medan Arvid Stjrnblom r 23 r. Sledes personer ngot yngre n frfattaren sjlv fdd 1869. 2 Stille, fadern r i sextio-rs ldern och betraktas drmed som gammal gubbe, fadern Stjrnblom r nnu ldre - 74 r och anses mogen fr dden. 1
vid den tiden r nrmast en ndvndighet fr en kvinna, medan fr mannen det r en tillrcklighet bland andra. Genom en krigslist, som Arvid snart roat genomskdar, avsljar hon fr sin fader den hemliga frlovningen. Sagt och gjort, Arvid faller till fga, och observerar med tillfredsstllelse att efter giftermlet r hon mindre intresserad av honom n tidigare, hennes ml r uppntt. Tv barn fljer snabbt, svrfadern lovar ett rundligt rligt apanage, tminstone s lnge som hans affrer tillter, men dessa lr vara p upphllningen enligt rykten. ret r 1904, Ryssland och Japan befinner sig i krig, ren gr. rstidernas obnhrliga vxlingar noteras av svl frfattare som huvudfigur. Bjuder inte livet p ngot annat? Arvid har sedan lnge gett upp sin inledande provrstjnst vid Norra Latin och istllet mer eller mindre helhjrtat valt tidningsmannens bana. En viss fallenhet fr musik bjuder till en tjnst som musikrecensent, en viss allmnbegvning leder s smningom till utrikespolitiska uppdrag, om n i frsta hand en frga om versttningar frn utlndska tidningar. En kvll efter en middagsbjudning, under vilken han frstrtt inlett en kurtis med en bordsdam som ivrigt frsker f ngra noveller publicerade i tidningen, stter han ofrhappandes p Lydia under en operafrestllning han bevistar yrkets vgnar. En relation inleds, en gammal omogen och outvecklad ungdomsrelation fr p lderns hst s att sga en andra chans. Det r ngot visst med en hemlig relation. De stulna gonblicken, alltid erotiskt laddade och inte sllan med tillflle till utlsning. Den berusande knslan av att dela en hemlighet ingen annan i hela vrlden knner till, eller ens har rttighet att s gra. Lgg drtill det romantiska frspelet i ungdomen som legitimerar det frbjudna och ytterligare understryker dets roll och att de r mnade fr varandra. Men situationen gnager p Arvids samvete, han finner att han lever ett dubbelliv baserat p frstllning och svek och att han varje gonblick sviker sin hustru han har lovat trohet. Men han har inte energi att ta itu med det hela, de praktiska svrigheter som r frenat med ett beslut vervldigar honom. Hur skall han bryta det hela fr sin hustru, som han trots allt respekterar och omhuldar? Hur blir det med ekonomin? Han lyckas i alla fall arrangera sina privata affrer s att under en hel sommar kan han vara ensam i Stockholm med sin familj utlokaliserad till pappan borta i Vrmland. En hel sommar utan frpliktelser, utan beslut som mste fattas. En hel sommar att gna sig obehindrat t sin affr med Lydia. En hel sommar, men inte helt. Mot slutet insjuknar den ldrige fadern och blir sngliggande, han som alltid varit frisk. Hustrun kallar, mannen lyder, det rr sig ju om hans far. Under ngra veckor blir fadern sjukare, bara fr att pltsligt kvickna till igen fr att sedan d. Den hsten fr Arvid veta att hans Lydia har haft en annan, men att detta r nu slut, var bara en parantes. Han r frkrossad av svartsjuka, men vill inte verka vara den svagare, utan skriver efter att ha hmtat sig en ironiskt hllen biljett till sin lskade. Hon tar illa vid sig, och efter detta r det som om frtrollningen r bruten. Visserligen blir det en frsoning, som fljs av andra. Av rent slarv snder Lydia en not till hans hem. Hans hustru lser det i smyg mot ljuset, konfronterar honom, men istllet fr att komma med undanflykter vlkomnar han upptckten erbjuder skilsmssa, men detta vill inte hustru g med p. Tillfllig otrohet det kan frltas, ett utslag av mannens svaghet, men Arvid ser det som mycket mera. Hustruns klamrande vid honom skrmmer ivg honom ut ur hemmets skte och han frtr middagar p restaurang och nattvila p hotell. S smningom uppgr det fr honom att Lydia har andra lskare, visst bagatelliserar hon dem, men betyder inte detta att hans eget frhllande med henne, det som givit hans liv en mening, ocks endast r en bagatell? I bokens sista sidor 2
flyr han utomlands. Kanske fr att vidga sina vyer, som han rationaliserar det infr sig sjlv. r han sviken, eller har han ftt det han frtjnar? r krleken en illusion, vad som var allvar fr honom, var bara en lek fr henne? Man kan aldrig veta vad en annan mnniska innerst inne tnker och tycker, minst av allt sin lskade. Vilken mening skall man lgga i ett par ord. Vi hr tillsammans kan ges den innerligaste tolkning, men uttalas med det frivolaste av avsikter, eller n troligare med inga avsikter alls. Var Lydia otrogen hela tiden? Varfr skulle hon inte ha varit detta? Hon var ung och uttrkad i sitt ktenskap som uppenbarligen var baserat p berkning. Arvid var bara en av mnga lmpliga objekt. Kanske hon tilltalades av hans en gng ungdomliga trnad som frefll henne pikant. Varfr skulle hon taga ett tonrsmssigt svrmeri p sdant ddligt allvar? Hade detta svrmeri fullbordats hur länge hade det d varat? Nr det verkliga livet trnger sig p, desillusioneras man, trttnar, gr vidare. Hennes insisterande p att mtena skulle vara sparsamma och endast ske p hennes villkor, att han aldrig skulle komma utan nr han var inbjuden, tyder p att hon kunde ha haft mnga bollar i luften. En annan tolkning, grymmare och plgsammare, men nd mera uthrdlig r att hon trots allt delade illusionen om sjlarnas gemenskap, men p grund av hans distanserade ironiska tonfall i samband med den tillflliga otroheten brast det fr henne. Visserligen fljde frsoningar, men mera av bekvmlighet n av verklig lngtan. Men kanske denna frklaring r krystad, det ironiska tonfallet kanske inte var srande s mycket som det gav en frevndning fr ett lmpligt avkylande? Det r svrt nog att veta en verklig mnniskas innersta tankar, hur svrt r det d inte att trnga in i en phittad individs? Ja har det verhuvudtaget en mening? r det inte en frga om att frska utrna frfattarens intentioner, men denne vet ej heller vad han vill. Hans phittade personer fljer sina egna lagar och gr tvrs emot dennes intentioner. Mycket r givetvis sjlvbiografiskt. Dock ej i den naiva meningen att handlingen fljer det verkligt intrffade, att man kan tala om en nyckelroman; utan snarare i den meningen att en drm kan vara sann, att de knslor och stmningar den frmedlar r riktiga knslor och stmningar, medan vad som hnder i drmmen givetvis r helt absurt. Ett tema som frfattaren drjer vid r distinktionen mellan att vara mnniska och diktare 3. Mnniskan har ansvar fr sina handlingar, diktaren dremot inte. Mnniskan lever ett verkligt liv, diktarens r uppdiktat. Mnniskan r fngad, medan diktaren r fri. Arvid frnekar bestmt att han r ngot av en diktarnatur. Visserligen r han en journalist, en framgngsrik sdan, som dessutom skriver en aktad bok om utrikespolitik som snabbt genomgr tre upplagor, och kanske mera relevant skriver och stter upp en nyrsrevy med stort publikt genomslag. Det senare skyller han p den unge komedianten, som fr vrigt avsljar sig vara en av Lydias lskare. Det dubbelliv han leder r en mnniska ovrdigt, men fr en diktare mjligen frltligt och fruktbart. Sderberg r samtida med Strindberg, ett faktum han som diktare i det verkliga livet mste frhlla sig till. Sderberg skriver p annat stlle att hans relationer till Strindberg varit mycket sporadiska, ytliga och artiga och han r tacksam ver att de inte var djupare ty spren frskrcka. I romanen talas om Strindberg som mannen som lidit mycket, men vars lidande hade strkt honom istllet fr att kncka honom, som det skulle ha gjort en mnniska och inte en konstnr. Med vilken spnst promenerar den sextiorige Strindberg inte gatan fram, lter han en av sina karaktrer utbrista. Men hans beundran r blandad med avsky. Det r inte Strindbergs 3 Arvid gr distinktionen mellan att vara en man och en diktare. Att skriva man istllet fr mnniska skulle f Sderberg att anakronistiskt framst som en manschauvinist. 3
lidande som gjort honom stygg, det r hans stygghet som ftt honom att lida. Men lidandet har inte varit ett straff, som redan ppekat, utan en inspiration. Strindberg r minsann inte den som grtit i hemlighet, som denne lr en av sina karaktrer beknna i Den Stora Landsvgen, utan ngon som grtit hgljutt i offentligheten i decennier. Strindbergs ssom dende refereras till i romanen, och man fr antaga att den skrevs frdigt och publicerades strax efter hans dd, annars kanske inte hade vgat skriva om Strindberg i dessa termer. Romanen r i hgsta grad en samtidsroman. Parallellt med att vi fr flja rstidernas vxlingar och hur dessa speglar inte bara Arvids sinnesstmningar utan lter ven Stockholms gator och siluetter spegla sig i dessa, fr vi ven hra ekon av vrldshndelserna. Inte bara som redan nmnts det rysk-japanska kriget, utan ven Dreyfusaffren och Titanics undergng, dock ej Frsta Vrldskriget som frst tv r senare skulle intrda, och som inte kastade ngra franingens skuggor. Fr Arvid mste den ha kommit som en befrielse, gett honom ngot vidare att engagera sig i annat n sina egna privata krleksbekymmer, och givet hans liv de vidgade vyer han strvade efter i bokens slutskede. En samtidsroman och av mnga ansedd ssom frlegad, ett uttryck fr en kvinnosyn som vi sedan lnge har lmnat bakom oss. Sderberg identifieras med sin protagonist Arvid Stjrnblom och mstras fr sin manschauvinistiska attityd. Visst ligger mycket i tiden, som redan ppekats. En betydligt strre del av den manliga befolkningen nyttjade prostitutionen vilket ven var mjligt eftersom en betydligt strre del av den kvinnliga befolkningen var prostituerade, av egen fri vilja eller av ekonomiskt ndtvng 4 Fr vrigt kan man utan strre fantasi se lyxhustrun 5 Lydia som prostituerad. Hon sljer sig fr pengar till en rik make, ett frhllande som gr det vanskligt att principiellt avgrnsa prostitutionen frn annan krleksverksamhet. Men Arvid (och Sderberg) reducerar inte kvinnan till horan, i motsats till mnga av de andra figurerna som bildar den sociala bakgrunden i romanen, deras kvinnobild r betydligt mera idealiserad och visar en knslighet som inte r tidsbunden. Man kan frvisso hvda att idealiseringen endast r den andra sidan av samma mynt, vilket Strindberg antyder i Giftas vilket endast belyser att en objektiv diskussion r omjlig, argument fr den ena eller den andra sikten kan ltt konstrueras, och ngra mer eller mindre slutgiltiga falsifieringar inte ligger fr handen. Strindberg och Sderberg, den svenska sekelskiftesprosans frmsta representanter, r i mngt och mycket varandras motsatser, som den ovannmnda diskussionen antyder. Strindberg har ett frodigt sprk, han mlar livfulla och detaljerade oljemlningar. Man finner hos Strindberg en gldande krlek i sjlva skrivandet, det brinner med en smittande entusiasm. Orden flda ur pennan och det r en frjd att frtra dem. Sderberg mlar inte, han tecknar. Sprket r enkelt och sparsmakat. Att verstta Strindberg till engelska r svrt, inte bara det frodiga ordfrrdet stller till problem, men satsbyggnad och rytm. Att verstta Sderberg r dremot enkelt, tminstone nr det gller en enkel och rttfram translation, den serise versttaren njer sig dock inte med den enkla translationen, men detta r en annan sak. Det finns ingen frodighet hos Sderberg, ingen knsla av att orden vller fram, att pennan glder, att hjrtat pumpar. Som redan nmnts r den typiske Sderbergske hjlten den svrmodige flanren, redan livstrtt vid unga r, mer bengen att betrakta livet n att gripa in i det. Medan Strindberg viker ut sig i all sin nakenhet och yvs av att visa allt, finner Sderberg detta vulgrt. Hans 4 Detta faktum skildras frtjnstfullt av Zweig i Die Welt von Gestern. 5 Ja ordet frekommer faktiskt i den ver hundra r gamla romanen! 4
knsloskala r betydligt smalare, han har i viss mening endast en knsla, men en desto innerligare, som han hela tiden frsker frmedla. En knsla som ges vrdighet av distans och ironi, som inte trnger sig p utan stller sig vid sidan. Som inte yvs, som inte utnyttjas eller exploateras. Som inte skriker utan suckar, som inte sker triumfen utan finner trst i resignationen, och som fr sitt pregnantaste form i Sderbergs kanske mest citerade aforism - Jag tror p kttets lust och sjlens obotliga ensamhet. September 2-3, 2014 5