Av Eliza
Kapitel 1 - Hej Hej jag heter Lisa och går på Hästskolan. Min bästa vän heter Wilma. Jag tycker att vår rektor är lite läskig. Hon heter Svea och hon är sträng. En gång när jag gick ner i källaren såg jag en liten dörr. Den var rosa och det var ett handtag på dörren. Jag undrade vad som fanns bakom den dörren.
Kapitel 2 - Brevet Nästa gång jag gick ner i källaren såg jag ett brev som låg under dörren. Jag tog upp brevet och började läsa: Hjälp vi är inlåsta! Vi bor i en minivärld. Alla är små och vi vill ut till er! Hälsningar Pip
Kapitel 3 - Nycklarna Nu var jag tvungen att få tag i nycklarna till dörren. Någon där inne behöver min hjälp. Jag såg in på Sveas kontor. Jag såg att nycklarna låg på bordet. Svea skulle gå på rast nu. Jag smög in på kontoret och tog nycklarna. Nu var jag lycklig att jag hade lyckats. Jag sprang ner till källaren och gick till dörren. Jag stoppade in nyckeln i nyckelhålet och vred om.
Kapitel 4 - En annan värld När jag hade låst upp dörren gick jag in. Allt var annorlunda. Allt var litet, jag såg en liten fågel och den var jättesöt. Det var små hus, små träd och små människor. Ja, det var små saker överallt. Det var inte alls som i vår värld. Det luktade pannkakor med jordgubbsylt, det luktade så gott. Nu kände jag att jag började bli lite hungrig och lite trött.
Kapitel 5 - En annorlunda vän Plötsligt hörde jag en liten röst: - Hallå, bakom dig! - Hej, vem är du? - Jag är Pip. Minns du brevet? Det var jag som skrev brevet till dig. - Ja, just det. Det kommer jag ihåg! Den lilla människan hade små skor, en liten tröja och små byxor. Den liknade min kompis Wilma. - Pip, du liknar Wilma, min kompis! sa jag. - Ja, det var väl kul! - Vilken är din favoritmat, Pip? - Pannkakor med sylt! - Min också! - Ja just det, problemet! sa Pip. - Vad har du för problem? - Vi vill ut till er. Det börjar bli för trångt här. - Ja, vi kan väl se vad vi kan göra! sa jag. - Vi kan ju hjälpas åt! sa Pip. - Ja, gärna! - Så, då sätter vi igång. - Kom! sa jag. - Ja, jag kommer! - Skulle alla ut eller bara du? frågade jag. - Ja det är alla som ska ut, vi är typ en stor familj. - Först måste jag bara ut i vår värld och hämta några saker. - Ok, sa Pip.
Kapitel 6 Mitt uppdrag Rätt som det var kom jag på hur jag skulle göra. - Pip, jag har kommit på hur jag ska hjälpa er, sa jag. - Vad bra, sa Pip. Jag behövde: 3 plankor Ett rep Hammare och spik Målarfärg - Pip jag ska bara hämta några saker i vår värld. Jag är snart tillbaka, sa jag. - Ok, sa Pip. Nu skulle jag gå till dörren men det var inte lätt att hitta tillbaka till den. Till slut hittade
Kapitel 7 - Tillbaka i skolan När jag var tillbaka i skolan var allt som vanligt igen. Ingen hade märkt att jag hade varit borta. Men nu var jag tvungen att hitta alla saker. Det var inte lätt att få tag i repet men till slut fick jag tag i det. Det låg högt upp i ett skåp. Nu var det bara hammare, spik, färg och plankor kvar. Jag gick ner i källaren och in i slöjdrummet och hämtade hammare, spik, färg och plankorna. Nu hade jag fått tag i allt: plankor, spik, hammare, rep och färg. Då sprang jag till den magiska dörren.
Kapitel 8 - Sanningens ögonblick Jag gick in i den magiska världen och började fixa alla saker. Plötsligt dök en liten varelse upp framför mig. Jag blev livrädd när den lilla människan kom. Jag frågade vad hon hette. - Jag heter Nova. - Så det är du som har gjort världen mindre, sa jag. - Ja, det är jag. - Men kan du inte göra världen vanlig igen. - Jo, om du bygger ett hus till mig. - Okej. Jag satte igång att bygga. Jag hade repet till att släpa plankorna med. Jag hämtade färg för att måla huset med. Seden hämtade jag hammaren och spikarna för att kunna bygga huset. Det tog lång tid att bygga huset, men till slut blev det klart. - Kan du fixa världen, sa jag till Nova. - Okej, nu kan jag göra det! Tack för huset! Alla blev jätteglada för att jag hade fått Nova att trolla tillbaka världen igen. - Tack för hjälpen Lisa, sa Wilma. - Varsågod. Hej då allihop, sa jag och gick mot dörren.
Kapitel 9 Slutet Dagen efter satt jag på lektionen och tänkte på allt som hade hänt. När jag gick ner i källaren hörde jag något vid dörren. Jag gick fram till dörren och då såg jag någon som hade ramlat. Det var rektor Svea. Jag gick fram till henne och frågade om hon behövde hjälp. - Ja, jag behöver hjälp. - Okej, jag ska hjälpa dig, sa jag. - Tack, men oj då, jag har tappat mina nycklar. - Jag har dem. - Har du hjälpt dem i den magiska världen? - Ja! - Tack för hjälpen. - Varsågod. - Kan du och jag hålla detta hemligt? - Okej! Kom nu Wilma. Vi måste gå nu. Ska vi gå på bio? - Ja det vill jag gärna! sa Wilma. - Kom då så går vi. - Okej.