18 A k t i v a 31. 12. 1978 31. 12. 1979 Guld... 169 1 073 Särskilda dragningsrätter.. 316 430 Reservtranchen i Internationella valutafonden... 243 225 Konvertibla v a lu to r... 3 126 2 978 Bundna valutor... 485 154 Guld och valutafordringar 4 339 4 860 Utländska masskuldebrev 872 1 749 Markandelen i Internationella valutafonden... 1096 1054 Övriga fordringar pä utlandet... 1 968 2 803 Bankernas checkräkningar 137 233 Diskonterade v ä x la r... 970 M asskuldebrev... 361 408 Dagslån... 2 213 3 870 Övriga... 14 27 Fordringar på finansieringsinstitut... J 695 4 538 Statens skuldebrev... 188 346 M asskuldebrev... 93 145 Statens metallmyntsansvar. 336 372 Övriga... 16 21 Fordringar på den offentliga sektorn... 633 884 Exportfinansiering... 904 1 230 Finansiering av inhemska leveranser... 752 952 M asskuldebrev... 207 205 övriga... 85 133 Fordringar på företag... 1 948 2 520 Övriga tillgån gar... 64 73 Summa 12 647 15 678 Balansräkning Mmk PaSSlV a 31. 12. 1978 31.12.1979 Konvertibla k o n to n... 46 14 Bundna k o n to n... 14 832 Valutaskulder... 60 846 Internationella valutafondens m arkkonton... 1 881 1 385 Tilldelade särskilda dragningsrätter... 314 433 Tidsbundna sk u ld e r... övriga utländska skulder. 2 195 1 818 3 509 4 020 Metallmynt... 313 355 Utelöpande sedlar och mynt 3 822 4 375 Utelöpande depositionsbe- 1 090 1 700 Bankernas checkräkningar 2 4 D agsdepositioner... 2 075 1 131 Kassareservdepositioner... 1 764 Kapitalimportdepositioner. 405 140 38 4 Skulder till finansieringsinstitut... 2 520 3 043 Checkräkningar... 2 2 Konjunkturfondsdeposition e r... 40 42 Kapitalimportdepositioner. 70 339 Övriga... 2 4 Skulder till den offentliga sektorn... 114 387 Investerings- och fartygsanskaffningsdepositioner.. 32 133 Kapitalimportdepositioner. 303 254 Importavgiftsdepositioner. 6 2 Övriga... 15 14 Skulder till fö r e t a g... 356 403 Övriga sk u ld er... 12 13 Värderegleringsräkningar.. 350 1 252 Grundfond... 1 400 1 400 Reservfond... 545 636 Räkenskapsårets vinst/ förlust... 183 195 Eget k apital... 2 128 1 841 Summa 12 647 15 678 Bankens synliga egna medel före avdrag av redogörelseårets förlust uppgick enligt bokslutet till 2 036 Mmk, vilket var 91 Mmk mera än vid föregående årsskifte. Utöver dessa medel äger banken en del förmögenhetsobjekt som inte kommer till synes i balansräkningen. Sådana är huvudkontorets, avdelningskontorens och sedeltryckeriets byggnader, grundkapitalet Resultaträkning mk Ränteintäkter 1. 1. 1978 31. 12.1978 Räntor på inhemska fordringar... 308 503 662,41 Räntor på utländska fordringar... 189 573 122,90 Räntor på m asskuldebrev......127 263 846,80 Summa 625 340 632,11 Räntekostnader Räntor på inhemska skulder... 77 603 203,94 Räntor på och reserveringsprovisioner för utländska skulder... 159 059 151,49 Summa 236 662 355,43 R äntebidrag... 388 678 276,68 Övriga intäkter Provisioner... 2 513 230,49 Övriga intäkter...15 903 392,77 Summa 18 416 623,26 Övriga kostnader L ö n e r... 42 501 213,01 Socialskyddsavgifter... 3 582 533,53 Pensioner... 12 670 057,77 Sedeltillverkning... 32 389 126,46 Avskrivningar... 143 483 333,23 Kursdifferenser... 55 526 000,56 Övriga kostnader...13 971 315,98 i Fonden för Finlands självständighets jubileumsår 1967 (S IT R A ), vissa andra för bankens verksamhet nödvändiga fastigheter och olika aktier, främst aktiemajoriteten i Mortgage Bank of Finland Oy och Tervakoski Oy. Finlands Banks resultaträkning för redogörelseåret och närmast föregående år framgår nedan: Summa 304 123 580,54 Överföring från värderegleringsräkningar... 80 000 000,00 Räkenskapsårets vinst/ förlust... 182 971 319,40 Såsom resultaträkningen visar ökade bankens ränteintäkter med 164 Mmk till 789 Mmk. Av ränteintäkterna sjönk räntorna på inhemska fordringar med 60 Mmk, medan räntorna på utländska fordringar steg med 170 Mmk och räntorna på masskuldebrev med 54 Mmk. 19 1. 1. 1979 31. 12.1979 248 247 619,35 359 846 711,88 181 333 527,85 789 427 859,08 293 967 088,21 61 586 346,41 355 553 434,62 433 874 424,46 1 979 683,80 13 545 699,73 15 525 383,53 48 895 507.60 3 495 575,45 14 795 589.61 31 554 134,30 85 856 459,40 442 634 491,53 16 873 023,96 644 104 781,85 194 704 973,86 Finlands Banks räntekostnader växte med 119 Mmk till 356 Mmk. Av räntekostnaderna steg räntorna på inhemska skulder med 216 Mmk, medan räntorna på och reserveringsprovisionerna för utländska skulder sjönk med 97 Mmk.
20 21 Räntebidraget, dvs. skillnaden mellan ränteintäkterna och räntekostnaderna, blev 434 Mmk eller 45 Mmk större än ett år tidigare. Finlands Banks övriga intäkter minskade med 3 Mmk till 15 Mmk och bankens övriga kostnader ökade med 340 Mmk till 644 Mmk. Agioförlusterna steg med 387 Mmk till 443 Mmk. Vad de övriga posterna beträffar, ökade lönerna med 6 Mmk, pensionerna med 2 Mmk och de icke specificerade kostnaderna med 3 Mmk. I samband med bokslutet gjordes avskrivningar på 86 Mmk. Bankens förlust för redogörelseåret belöpte sig till 195 Mmk. För 1978 hade banken uppvisat en vinst på 183 Mmk. Enligt reglementet täcktes förlusten i den ingående balansen för 1980 med medel ur reservfonden. Av bankfullmäktige handlagda ärenden Revisionen De vid 1978 års riksdag utsedda revisorerna, kommunalrådet Mikko Kaarna, kontorschefen Väinö Turunen, organisationssekreteraren Erkki Kivimäki, diplomingenjören Pentti Mäki- Hakola och politices licentiaten Unto Luukko, verkställde den 19 23 februari 1979 revision av bankens räkenskaper för år 1978. I enlighet med revisorernas utlåtande beviljade bankfullmäktige direktionen ansvarsfrihet för bankens förvaltning under 1978. Granskningen av lånerörelsen och valutahandeln Bankfullmäktige har under redogörelseåret i enlighet med sin instruktion granskat bankens lånerörelse och övriga placeringar ävensom valutahandeln vid följande tidpunkter: den 27 februari, den 6 april, den 5 juni, den 22 augusti, den 23 oktober och den 19 december. Inventeringen och inspektionen av avdelningskontoren a ) I huvudkontoret Bankfullmäktige har i enlighet med 6 i sin instruktion verkställt inventering av huvudkontorets kassor och kassavalv ävensom lånehandlingar och säkerheter samt panter och depositioner. Inventeringen gav inte anledning till anmärkning. b) I avdelningskontoren Bankfullmäktige har övervakat att avdelningskontorens handkassor och kassavalv en gång i månaden och växlar, skuldsedlar och panter minst tre gånger under året har inventerats av kontorens kontrollanter. Den i 2 i bankens instruktion stadgade inspektionen har verkställts vid samtliga avdelningskontor. Längmanska fonderna Bankfullmäktige har godkänt räkenskaperna för 1978 för Längmanska fonderna och tillställt riksdagens bankutskott avskrifter av räkenskaperna. Vid sitt möte den 27 november godkände bankfullmäktige redovisningarna för de understöd som under 1976 utdelades ur E. J. Längmans kommunala fond i enlighet med de föreskrifter som riksdagen fastställt den 19 mars 1954. Enligt de ovan nämnda föreskrifterna och den av riksdagen den 11 december 1970 fastställda ändringen i dem skulle under redogörelseåret åter utdelas understöd ur E. J. Längmans kommunala fond, varvid 331 692,94 mark förelåg att fördelas. Av denna anledning hade styrelserna i Kuhmo, Suomussalmi, Kuusamo, Hyrynsalmi, Puolango, Ristijärvi, Salla, Savukoski, Enare, Utsjoki, Enontekis, Pelkosenniemi och Posio kommuner och Kemijärvi stad, envar tillsammans med de lokala representanterna för Finlands Röda Kors, uppgjort förslag till användning av kommunens andel i understödet och hänskjutit förslagen, vilka förordats såväl av landshövdingarna i Uleåborgs och Lapplands län som av Finlands Röda Kors distriktsstyrelser, till bankfullmäktiges avgörande. Vid sitt möte den 27 november 1979 godkände bankfullmäktige de nämnda förslagen och beslöt uppmana direktionen att låta utbetala understöden till vederbörande kommuner att användas till de föreslagna ändamålen. Fonden för Finlands självständighets jubileumsår 1967 (SITRA) Bankfullmäktige har godkänt 1978 års räkenskaper för SITRA och tillställt riksdagens bankutskott avskrifter av verksamhetsberättelsen, inventariet och balanserna.
22 Breddning av valutaindextalets variationsområde Vid bankfullmäktiges möte den 21 september föredrogs direktionens skrivelse, i vilken det bl.a. konstaterades att månadsmedeltalet av valutaindex hållits under den beräknade mittpunkten (119.1) allt sedan statsrådet den 16 februari 1978 (129/78) på framställning av Finlands Bank beslutat ändra 4 i sitt beslut av den 28 oktober 1977 om markens externa värde (761/77) så, att den övre gränsen för valutaindextalets variationsområde blev 121.7 och den nedre 116.4 samt variationsområdets bredd följaktligen 4.5 %. Från juni 1978 till maj 1979 var index 118.5. Den 11 maj 1979 sänktes det med en poäng till 117.4 och den 10 augusti till 116.9. Av valutatekniska orsaker kunde indextalet just inte sänkas närmare sin nedre gräns. Gällande myntlag innehåller inget uttryckligt omnämnande av variationsområdets bredd. Då denna fastslogs ansågs 4.5 % vara tillräckligt för att man skulle kunna reagera på gängse kursfluktuationer på den internationella valutamarknaden. Man utgick härvid från att den internationella marknaden småningom skulle stabiliseras då pristrycken från 1973 1974 upplösts. Också revideringen av Internationella valutafondens stadga antogs befästa den internationella kursstrukturen. Finlands positiva erfarenheter av sitt inofficiella system med kursindex allt sedan 1972 bekräftade för sin del att ett variationsområde på 4.5 % var tillräckligt. Marken hade under denna period förblivit en av de stabilaste valutorna inom OECD-länderna, trots de kraftiga jäsningstillstånden på den internationella valutamarknaden. Erfarenheterna efter reformen av 2 i myntlagen hade emellertid gjort det motiverat att ompröva denna åsikt. Tvärtom mot vad som ännu på våren 1977 allmänt väntades, hade oron på den internationella valutamarknaden ytterligare tilltagit. Också i de andra nordiska länderna med nära ekonomiska förbindelser med Finland hade det blivit nödvändigt att justera valutakurserna oftare än tidigare. Oro rådde inte endast på de internationella marknaderna utan allt från hösten 1977 tidvis också på den inhemska valutamarknaden, då systemet med glidande kurser tillämpades. Det valutautflöde som devalveringsförväntningarna orsakade hade sänkt Finlands Banks konvertibla valutareserv till sitt minimum och medfört att indextalet i slutet av 1977 steg mycket nära variationsområdets övre gräns. På motsvarande sätt skapade revalveringsförväntningarna och valutainflödet sommaren 1979 ett sänkningstryck som gjorde att indextalet närmade sig sin nedre gräns. I detta läge ansåg direktionen att Finlands Banks valutatekniska möjligheter att dämpa såväl internationella som inhemska tryck genom att höja eller sänka valutaindextalet var alltför begränsade. En utvidgning av variationsområdet från c. 4.5 till c. 6 % skulle enligt direktionen förbättra möjligheterna att motarbeta störningarna på valutamarknaden. Med anledning av ovanstående föreslog direktionen att den övre gränsen för valutaindextalets variationsområde skulle fastställas till 121.0 och den nedre till 114.0 och att bankfullmäktige skulle göra en framställning hos statsrådet om en dylik ändring av motsvarande statsrådsbeslut. Bankfullmäktige godkände direktionens förslag och gjorde en därmed överensstämmande framställning till statsrådet, som genom ett beslut samma dag (720/79) godkände framställningen och gav 4 i sitt beslut av den 16 februari 1978 följande ändrade lydelse: "Den övre gränsen för valutaindextalets variationsområde är 121.0 och den nedre 114.0." Beslutet trädde i kraft den 21 september 1979. Höjning av de av Finlands Bank tillämpade räntorna och av gränserna för dagslåneräntan 20 september konstaterade direktionen att den ekonomiska aktiviteten blivit avsevärt livligare under år 1979 och att arbetslösheten minskat. Samtidigt hade inflationen tilltagit något, medan bytesbalansen försvagats. Vidare hade räntorna fortsatt att stiga i de flesta marknadshushållningsländer och på de internationella marknaderna beroende på att de enskilda länderna försökte dämpa inflationen och stärka sin valutas externa värde. Bytesbalansen uppskattades under år 1980 resultera i ett klart underskott. Orsaken var dels de försvagade exportutsikterna, dels den inhemska efterfrågans fortsatta tillväxt. Den låga räntenivån i Finland styrde kreditefterfrågan till det egna landet och minskade i motsvarande mån användningen av utländsk kredit. Dessa faktorer ansträngde valutareserven. Denna var visserligen för tillfället jämförelsevis stor, men om den sjönk skulle den inhemska finansieringsmarknaden stramas åt. Följden härav kunde åter bli en alltför kraftig nedgång i den inhemska efterfrågan. Också om inflationen inte längre skulle öka nämnvärt, höll de flesta realräntorna igen på att bli tydligt negativa. Detta var inte endast oskäligt för spararna utan också skadligt för finansieringssparandet på lång sikt och för en effektiv kapitalanvändning. Direktionen meddelade att räntorna borde höjas med 1.25 procentenheter den 1 november 1979. Härvid förutsattes att penninginstituten i tillämpliga delar skulle höja sina in- och utlåningsräntor i samma mån. Direktionen skulle dessutom uppmana penninginstituten att överväga om det var möjligt att förlänga lånetiderna för bostadskrediter, för att lindra räntehöjningens effekt på boendekostnaderna. Med anledning av ovanstående föreslog direktionen att bankfullmäktige skulle ändra sitt räntebeslut av den 7 april 1978 så att grundräntan på krediter till inhemska penninginstitut skulle höjas från 7 till 8 & % per år och räntegränserna för andra inhemska krediter från 5 ^2 och 8 Vi % till 6 34 och 9 34 % per år samt gränserna för dagslåneräntan från 7 *4 och 23 % till 8 Vi och 24 %. Direktionen föreslog att höjningarna skulle träda i kraft den 1 november 1979. vid sitt möte den 21 september. Räntan på Finlands Banks depositionsbevis I en skrivelse av den 17 december konstaterade direktionen att bankfullmäktige genom ett beslut av den 8 augusti 1978 hade berättigat Finlands Bank att på sina minst 7 dagars och högst 12 månaders depositionsbevis erlägga ränta ända till slutet av 1980. Försäljningen av depositionsbevis hade alltjämt visat sig vara ett ändamålsenligt komplement till de penningpolitiska medlen; främst var bevisen ett lämpligt placeringsobjekt för statens kassamedel. Behovet av dylika transaktioner skulle också komma att kvarstå. Det gällande räntebetalningstillståndet skulle emellertid löpa ut den sista december 1980 och det hade därför inte varit möjligt att emittera 12 månaders depositionsbevis efter årsskiftet. Direktionen föreslog därför för bankfullmäktige att Finlands Bank på sina minst 7 dagars och högst 12 månaders depositionsbevis enligt direktionens prövning ända till slutet av 1983 skulle få erlägga en ränta högst procentenhet lägre än respektive grundränta. den 19 december. Käntan på kassareservdepositioner Direktionen konstaterade i en skrivelse till bankfullmäktige av den 19 februari att lättnaden på penningmarknaden enligt prognoserna tills vidare skulle fortsätta. Om penninginstitutens likviditet förbättrades kunde kreditgivningen härvid rikta sig mot projekt som var mindre önskvärda med hänsyn till en stabil prisnivå. För att undvika en sådan situation hade direktionen ansett det nödvändigt att förbereda ett kassareservsystem. Den gällande lagen om penninginrättningarnas specialdepositioner i Finlands Bank (754/ 65) kan tillämpas endast om ett frivilligt avtal mellan Finlands Bank och de penninginstitut som avses i lagen inte fås till stånd. Finlands Bank hade på denna grundval fört förhandlingar med penninginstituten om ett kassareservavtal. Vid förhandlingarna hade parterna nått ett preliminärt avtal vars totaleffekt var ungefär lika stor som den som kunde uppnås genom lagen. Den viktigaste avvikelsen från det lagstadgade systemet var att depositionsskyldigheten enligt avtalsutkastet skulle beräknas på basen av inlåningen vid respektive tidpunkt i stället för i förhållande till inlåningstillväxten sedan en viss bastidpunkt. Storleken av kassareservdepositionerna kan vid ett system som baserar sig på inlåningen bestämmas mycket exaktare än vid ett som utgår från inlåningstillväxten. Enligt utkastet skulle depositionsskyldigheten varje månad kunna utgöra högst 0.4 % av inlåningen eller omkring 200 Mmk. Allt som allt skulle depositionernas belopp kunna stiga till högst 5 % av inlåningen eller enligt dåvarande förhållanden till omkring 2.5 mrd mk. Avsikten var att underteckna avtalet så, att depositionsskyldigheten vid behov för första gången skulle kunna fastställas på basen av in
24 låningen vid slutet av mars 1979. De första kassareservdepositionerna skulle därmed göras i slutet av april. Avtalet skulle vara i kraft tills vidare, ifall det inte sades upp av någon avtalspart. Enligt avtalsförslaget skulle Finlands Bank erlägga ränta på kassareservdepositionerna. Detta är också fallet enligt det system som beskrivs i lagen. Man hade vid förhandlingarna stannat för en ränta som var 34 procentenheter lägre än grundräntan på affärsbankernas centralbankskredit, dvs. då 6 ^ %. Räntan skulle vara densamma för alla bankers kassareservdepositioner. På basen av ovanstående föreslog direktionen för bankfullmäktige att på kassareservdepositionerr.a ända till slutet av 1982 skulle få erläggas en ränta som skulle ligga procentenheter under Finlands Banks grundränta. vid sitt möte den 27 februari 1979. Räntan på investeringsdepositioner I en skrivelse av den 16 november föreslog direktionen för bankfullmäktige att Finlands Bank fr. o. m. den 1 december 1979 på investeringsdeposition som gjorts av vinsten för den räkenskapsperiod som utgår före 1.4. 1980 skulle erlägga en årlig ränta 1 W procentenhet lägre än respektive grundränta, om motsvarande investeringsreservering gjorts 15. 11. 1979 eller därefter. Direktionen motiverade sitt förslag med att statsrådet genom ett beslut av 15. 11. 1979 hade höjt maximibeloppet av sådan reservering som avses i den gällande lagen om investeringsreserveringar från 50 till 70 % av vinsten för räkenskapsperiod som utgår före den 1 april 1980. Finlands Banks direktion hade i sitt utlåtande, avgett i enlighet med 20 av lagen, konstaterat att den för att främja systemet med investeringsreserveringar var beredd att för bankfullmäktige föreslå en höjning av den skattefria räntan på investeringsdepositionerna. Enligt moment 1 i 6 av lagen skulle räntan uppgå till minst hälften av grundräntan på affärsbankernas centralbankskredit, dvs. enligt räntenivån i november 1979 till 4 ^ %. Direktionen ansåg det befogat att höja räntan till 7 % för investeringsdepositioner gjorda från vinsten för räkenskapsperiod som utgår före den 1 april 1980. Däremot fanns det inte någon anledning att erlägga höjd ränta på deposition som gjorts från vinsten för räkenskapsperiod avslutad redan innan statsrådets beslut utfärdats. Finlands Banks ränta borde bindas vid grundräntan så att den skulle ligga 1 procentenhet under respektive grundränta. vid sitt möte den 27 november. Räntan på kapitalimportdepositioner 30 maj konstaterade direktionen att Finlands Bank då det gällt lyftandet av stora utländska lån i flera års tid tagit emot lånemedlen eller en del av dem i form av kapitalimportdepositioner till dess att medlen behövts för avsett ändamål. Härigenom hade tidpunkten för den utländska upplåningen och användningen av medlen smidigt kunnat bindas samman samtidigt som man undvikit den lättande effekt en kapitalimport större än kapitalbehovet vid tillfället skulle ha haft på penningmarknaden. Enligt ett beslut av bankfullmäktige den 2 juni 1978 hade Finlands Bank rätt att på kapitalimportdepositionerna erlägga högst samma ränta som deponenten samtidigt erlade på motsvarande utländska lån. Detta beslut fattades vid en tidpunkt då de kortfristiga utländska räntorna understeg de långfristiga och då kapitalimportdepositionerna för det mesta gjordes i samma valuta som motsvarande långfristiga lån upptagits i. På den senaste tiden hade räntorna på kortfristiga depositioner på dollarmarknaderna undantagsvis överskridit räntorna på långfristiga krediter med fast ränta. Systemet med kapitalimportdepositioner var alltjämt att betrakta som ändamålsenligt då det gäller att jämka samman den utländska kapitalimporten och regleringen av den inhemska penningmarknaden på kort sikt. Det var dock inte lämpligt att systemet alltför mycket belastade importörerna av utländskt kapital. Det vore därför motiverat att Finlands Bank om de kortfristiga räntorna överskrider deponentens ränta på sin utländska kredit, skulle få betala samma ränta på kapitalimportdepositionerna som banken själv får för motsvarande kortfristiga depositioner i utlandet. I de fall då de kortfristiga räntorna ligger lägre än de långfristiga borde på kapitalim- portdepositionerna alltjämt kunna erläggas högst lika stor ränta som den långfristiga kreditens nominella ränta, oavsett att detta i de flesta fall skulle leda till ränteförlust för Finlands Bank. Då kapitalimportdeposition görs i annan valuta än den som den långfristiga krediten upptagits i, kunde Finlands Bank utan att lida någon ränteförlust betala deponenten högst samma ränta som den banken får för en motsvarande utländsk deposition. Med anledning av ovanstående föreslog direktionen att bankfullmäktige skulle ändra sitt beslut om räntan på kapitalimportdepositioner av den 2 juni 1978 så, att Finlands Bank tills vidare på kapitalimportdepositionerna skulle erlägga en ränta på högst lika mycket som banken får för motsvarande utländska depositioner, eller om denna understiger deponentens ränta på sin långfristiga kredit, högst en lika stor ränta som den nominella räntan på krediten. vid sitt möte den 5 juni. Aktieteckning och -köp Vid sitt möte den 21 september berättigade bankfullmäktige direktionen att vid den aktieemission som Tervakoski Osakeyhtiö företog under året teckna aktier i proportion till bankens tidigare aktieinnehav i bolaget eller 47 760 nya aktier till det nominella värdet 200 mk per st vilket var detsamma som emissionspriset liksom teckna de nya aktier som eventuellt blir otecknade. Vid ett möte den 27 november beslöt bankfullmäktige berättiga direktionen att åt Finlands Bank inköpa aktierna nr 3404 3759 i bostadsaktiebolaget Asunto Oy Satamanportti i Kotka. Aktierna berättigar till innehav av en bostadslägenhet på 92.5 m2, som är avsedd för kamreren vid kontoret i Kotka. Tillstånd för Mort gage Bank o f Finland Oy att uppta kredit 13 september hänvisade direktionen till bankfullmäktiges beslut av den 23 november 1955, enligt vilket bankfullmäktiges godkännande bör inhämtas för Mortgage Bank of Finland Oy:s obligationslån och andra krediter, och föreslog att fullmäktige skulle bevilja Mort- 4 168000406X gage Bank of Finland Oy tillstånd att åren 1980 1982 emittera debenturer och obligationer till ett sammanlagt värde av högst 200 Mmk, med en årlig ränta om minst 7 och högst 9 % och med en låneperiod om högst 15 år. Direktionen motiverade sitt förslag med att Mortgage Bank of Finland Oy på basen av bankfullmäktiges beslut av 2 5.2. 1974 och 14. 11. 1974 hade haft fullmakt att under åren 1974 1976 emittera debenturer och obligationer till ett värde av högst 400 Mmk. De erhållna medlen skulle användas för bl.a. energibesparings- och vattenskyddsinvesteringar. I stöd av fullmakten har Mortgage Bank emitterat tre debenturlån på 100 Mmk, vilka samtliga tecknats av Finlands Bank. För den fjärde posten på 100 Mmk löpte fullmakten ut vid slutet av 1976. Medlen från debenturlånen hade beviljats för överenskomna projekt så att endast 4.5 Mmk återstod vid förslagstidpunkten. På grund av stegringarna i priserna på olja och andra bränslen hade betydelsen av energibesparingsinvesteringar blivit allt större. Direktionen ansåg att det var skäl för Mortgage Bank of Finland Oy att fortsätta med och effektivera sin utlåning för energibesparings- och vattenskyddsinvesteringar och att banken därför borde få sådan fullmakt att uppta nya lån som avses ovan. Bankfullmäktige behandlade ärendet vid ett möte den 21 september och gav härvid sitt tillstånd till en upplåning i enlighet med direktionens förslag. Tiomarkssedeln av 1980 års typ 23 januari hänvisade direktionen till bankfullmäktiges tidigare beslut att ändra bestämmelserna om tillverkningen av 100- och 50- markssedlarna och meddelade att det i detta skede var skäl att modernisera bestämmelserna om sedelpapper, utseende och utförande även för 10-markssedeln, samt föreslog att bankfullmäktige skulle godkänna den modell för Finlands Banks 10-markssedel av 1980 års typ som fogats till skrivelsen. Vid ett möte den 24 januari godkände bankfullmäktige direktionens förslag och beslöt göra en hemställan till statsrådet att låta publicera en beskrivning av sedeln i författningssamlingen. 25
26 27 Ändringar i pensions- och familjepensionsstadgorna för Finlands Bank 18 januari hänvisade direktionen till lagen angående ändring av 7 lagen om statens pensioner av den 22 december 1978. Lagen trädde i kraft vid ingången av 1979. Direktionen konstaterade att avsikten med ändringen av lagen var att hindra att eventuella variationer i förtjänstnivån resulterade i att målnivån för den pensionsgrundande lönen överskrids. Inom statsförvaltningen hade man tidigare vid beräkning av den pensionsgrundande lönen beaktat de två bästa av de fyra sista åren. Beräkningssättet ändrades 1.1. 1979 så, att det bästa och det sämsta av de fyra sista åren med vissa undantag lämnades utan avseende. Beräkningen av pensionslönen grundar sig sålunda på förtjänsterna under de två mellersta åren. Emedan Finlands Banks pensionssystem i tillämpliga delar följer det för tillfället gällande statliga pensionssystemet, föreslog direktionen att pensionsstadgan för Finlands Bank skulle ändras på motsvarande sätt som lagen om statens pensioner. Vid sitt möte den 24 januari godkände bankfullmäktige direktionens förslag och beslöt att ändra moment 1 av 6 i pensionsstadgan för Finlands Bank i enlighet med direktionens förslag. Vidare beslöt bankfullmäktige att ändringen skulle träda i kraft den 1 januari 1979. Vid ett möte den 4 maj föredrogs för bankfullmäktige direktionens skrivelse av den 2 maj, i vilken konstaterades att i lagarna om statens pensioner och statens familjepensioner under år 1978 och i början av år 1979 gjorts flera ändringar. Dessa baserade sig på ändringar i sjukförsäkringslagen och syftade bl.a. till att förbättra pensionsskyddet för mor som för skötsel av barn erhållit tjänstledighet eller lämnat sitt arbete och till att göra det möjligt att erlägga små pensioner som engångsbetalning. Direktionen föreslog att motsvarande ändringar skulle göras i pensions- och familjepensionsstadgoma för Finlands Bank. och beslöt att ändra 5, 7 och 17 i pensionsstadgan för Finlands Bank och 13 i familjepensionsstadgan på det sätt som direktionen föreslagit. Samtidigt godkände bankfullmäktige direktionens förslag om när ändringarna skulle träda i kraft. Finlands Banks direktionsmedlemmars rätt till ålderspension behandlades vid tre fullmäktigemöten. Den 21 mars beslöt bankfullmäktige att i enlighet med direktionens förslag ge vederbörande moment 1 av 3 i pensionsstadgan för Finlands Bank följande ändrade lydelse: Förutsättning för erhållande av ålderspension är, att tjänstgöringen upphört och att förmånstagaren fyllt 65 år eller, om förmånstagaren omedelbart före pensionsfallet varit i Finlands Banks eller sedeltryckeriets tjänst under en tid av minst en månad, 60 år. Förmånstagare, som för det allmänna bästa befrias från direktionsmedlemstjänst, är berättigad till ålderspension oberoende av sin ålder. Förmånstagare, som före pensionsåldern annars avgår från sin tjänst är likaså berättigad till ålderspension oberoende av sin ålder, ifall bankfullmäktige konstaterar att vederbörande avgår för bankens eller överhuvudtaget det allmänna bästa. Samtidigt beslöt bankfullmäktige att ändringen skulle träda i kraft dagen för dess fastställelse och att den skulle tillämpas på de direktionsmedlemmar som utnämns till sin tjänst efter fastställelsedagen. Ändring i avlöningsstaten för Finlands Bank Den kontinuerliga tillväxten i den utelöpande sedelstocken har avsevärt ökat sedelsorteringen. Finlands Bank har därför beslutat att övergå till maskinell sedelsortering. I en skrivelse till bankfullmäktige av den 19 januari konstaterade direktionen att en övergång till maskinell sortering förutsatte ett allmänt tillämpbart system för sedelsorteringen, inköp av maskiner och grundlig utredning av installerings- och utbildningsfrågor i samband därmed. Direktionen ansåg att denna uppgift på heltid borde anförtros åt en person med ingående kännedom om Finlands Banks betalningsmedelsförsörjning såväl i huvudkontoret som i avdelningskontoren. Direktionen föreslog att bankfullmäktige skulle ge moment 1 av 3 i avlöningsstaten för Finlands Bank följande ändrade lydelse: 1 banken finns befattningar för sex direktörer, aderton avdelningschefer och tolv kontorsföreståndare, jämte en kontorsföreståndare med specialuppgifter, samt andra ordinarie befattningar till ett antal som direktionen fastställer. vid sitt möte den 24 januari. Ändringar i semesterstadgarna I skrivelser till bankfullmäktige av den 20 mars och den 13 december föreslog direktionen att vissa ändringar i semesterstadgarna för Finlands Banks ordinarie och extraordinarie befattningshavare skulle fastställas. Ändringarna gällde bl.a. semesterns längd, vintersemesterförlängningen, semesterersättningen och söckenhelgernas inverkan på semesterdagarnas antal. Motsvarande ändringar hade 2 3.2. 1979 gjorts i förordningen om semester för statens tjänstemän. vid möten den 21 mars och den 19 december. Lön vid sjukdom 23 november konstaterade direktionen att stadgandena om tjänstemännens avlöning vid avbrott i tjänsteutövningen i statens allmänna tjänstekollektivavtal, som ingicks 6.2. 1979 och tilllämpas från 1. 1. 1980 ändrats bl.a. så, att rätten till lön vid sjukdom utvidgats. Emedan Finlands Bank i tillämpliga delar följer statens tjänstekollektivavtal, föreslog direktionen att bankfullmäktige, utan att ändra 14 i instruktionen för Finlands Bank, skulle fastställa följande bestämmelser om den lön som innehavare av tjänst eller befattning i banken erhåller vid sjukdom: Har innehavare av tjänst eller befattning på grund av styrkt sjukdom varit förhindrad att handha sin tjänst eller befattning, och har sjukdom en inte föranletts av i tjänsten eller befattningen inträffat olycksfall, ej heller av våld som förövats mot innehavare av tjänst eller befattning i tjänsteutövning, i vilka fall direktionen avgör frågan om innehållande av lön, betalas till vederbörande under tjänstledigheten: oavkortad fast lön, då det sammanlagda antalet dagar av tjänstledighet under ett kalenderår uppgår till högst 60, 75 % av den fasta lönen, till den del som det sammanlagda antalet dagar av tjänstledighet under kalenderåret överstiger 60, och 60 % av den fasta lönen, till den del som antalet dagar av tjänstledighet i en följd, räknat från den första dagen för avbrottet, överstiger 180. vid sitt möte den 27 november och beslöt samtidigt att de nya bestämmelserna skulle träda i kraft den 1 januari 1980. Justering av befattningshavarnas avlöning Representanterna för arbetsmarknadsorganisationerna undertecknade den 9 januari 1979 statens nya arbets- och tjänstekollektivavtal för perioden 1.2. 1979 29. 2. 1980. I en skrivelse av den 22 januari föreläde direktionen bankfullmäktige ett förslag till lönebeslut för Finlands Banks befattningshavare för samma period. Förslaget följde huvudlinjerna i statens tjänstekollektivavtal och enligt det skulle lönerna med verkan från 1. 2. 1979 höjas med 1.0 % eller återstoden av den höjning på 2.5 % som i enlighet med föregående löneavgörande skulle betalas 1.2. 1979; 4.97 % eller den retroaktiva förtjänstutvecklingsgarantin för den första kontrollperioden enligt föregående löneavgörande (III kvartalet 1976 III kvartalet 19 77); samt 2.6 % eller den likaså obetalda förtjänstutvecklingsgarantin för den andra kontrollperioden enligt föregående löneavgörande (I I I kvartalet 1977 III kvartalet 1978). På basen av avtalet mellan organisationerna hade man från 1.2.1 9 7 9 ytterligare 2.25% till sitt förfogande. Direktionen föreslog att Finlands Bank skulle följa Statens arbetsmarknadsverk och betala 2.15 % av höjningen räknat från 1. 2. 1979 och återstoden eller 0.10 % i oktober. Retroaktivt sett skulle verkan då bli 0.30 %. Direktionen föreslog också att innehavare av kamrers, därmed jämförbar eller lägre befattning skulle ges en förhöjning med en eller två löneklasser på det sätt som avgavs i direktionens skrivelse. Dessutom föreslog direktionen att Finlands Banks lönebeslut för avtalsperioden 1.2.1 9 7 9 29. 2. 1980 i tillämpliga delar också för övrigt skulle följa statens tjänstekollektivavtal. vid sitt möte den 24 januari. Beviljade understöd och pensioner Bankfullmäktige beviljade under 1979 en pension och ett understöd samt återställde en pensionsrätt.
28 Direktionen Vid ett möte den 27 februari beslöt bankfullmäktige att med verkan från 1.4.1 9 7 9 förordna direktionsledamoten Ahti Karjalainen till i moment 3 av 1 i instruktionen för Finlands Bank avsedd suppleant för direktionens ordförande. Republikens president utnämnde och förordnade den 26 maj direktionens ordförande Mauno Koivisto till medlem av och statsminister i den nya regeringen. Vid ett möte den 5 juni beslöt bankfullmäktige bevilja ordförande Koivisto tjänstledighet för den tid han är medlem av och statsminister i ifrågavarande regering. För samma tid förordnade bankfullmäktige direktionsledamoten Ahti Karjalainen till tf. ordförande i direktionen, direktionsledamoten Rolf Kullberg till suppleant för ordföranden och direktör Seppo Lindblom till tf. ledamot av direktionen. Vidare fastställde bankfullmäktige att de ärenden som enligt arbetsfördelningen inom direktionen åligger ordförande Koivisto, under dennes tjänstledighet skulle fördelas mellan tf. ordföranden och direktionsledamöterna på det sätt som angavs i bankfullmäktiges beslut. Vid möten den 26 juni och den 27 november beslöt bankfullmäktige dessutom om en del tillfälliga ändringar i arbetsfördelningen. Bankfullmäktige beslöt den 24 januari att direktionens ordförandes och ledamöters löner skulle justeras enligt likadana principer som samma dag fastställts för bankens befattningshavares löner. Kontrollanterna vid avdelningskontoren Som kontrollanter vid bankens avdelningskontor och som deras suppleanter fungerar 1980 enligt bankfullmäktiges beslut följande personer: kontoret i Björneborg: kontrollanter borgmästaren, vicehäradshövdingen Olavi Einar Koivisto och verkställande direktören, kommerserådet Heimo Kalervo Kaitila samt suppleanter verkställande direktören Eino Kivikoski och biträdande stadsdirektören, vicehäradshövdingen Mikko Iisakki Sävelä; kontoret i Joensuu: kontrollanter undervisningsrådet, filosofie magistern Aulis Olavi W aldemar Koivusalo och landskamreren, vicehäradshövdingen Otto Alvar Gustaf Sorasalmi samt suppleanter polisrådet, vicehäradshövdingen Leo Ilkka Kalevi Hupli och riksdagsmannen, verkställande direktören Mauri Heimo Kalervo Vänskä; kontoret i Jyväskylä: kontrollanter kanslichefen, länsrådet Uuno Osmo Volmari Aarnio och justitieborgmästaren Jaakko W ilhelm Krogerus samt suppleanter länsskattedirektören, vicehäradshövdingen Martti Ilmari Lahtinen och distriktscbefen Esa M ikael Riihimäki; kontoret i Kotka: kontrollanter f.d. polismästaren Eero Johannes Kettunen och vicehäradshövdingen Leif Gunnar Thuresson Häggblom samt suppleanter justitierådmannen Heikki Pajari och skattedirektören, vicehäradshövdingen Toivo Verneri Rikkinen; kontoret i Kuopio: kontrollanter länsrådet Toivo Kalevi Kopponen och polismästaren Erkki Juhani Vahronen samt suppleanter hovrättsrådet Esko Juhani Kilpeläinen och direktören, agronomen Pauli Uolevi Ilva; kontoret i Lahtis: kontrollanter f.d. justitierådmannen Timo Johannes Tuori och f.d. rektorn Ilmari Johannes Vartiainen samt suppleanter f.d. merkantilchefen Toivo Voitto Kullervo Koponen och ekonomichefen, diplomekonomen Pertti Juhani Lares; kontoret i Rovaniemi: kontrollanter kontorschefen, diplomekonomen Juho Kalervo Lahtinen och länsrådet Vilho Johannes Haataja samt suppleanter länsskattedirektören, juris kandidaten Erkki Emanuel Ollila och stadskamreren, diplomekonomen Erkki Antero Vähälä; kontoret i St Michel: kontrollanter rektorn Pauli Veli Vainio och länsrådet Viljo Uolevi Lehtolainen samt suppleanter justitierådmannen Jorma Kalevi Pekonen och marknadschefen, merkonomen Erkki Heikki Nevasaari; kontoret i Tammerfors: kontrollanter justitieborgmästaren Jyrki Jalo Unto Tuominen och förvaltningsdirektören, förvaltningskandidaten Eero Einar Lindfors samt suppleanter vicehäradshövdingen Lasse Joutsiniemi och biträdande stadsdirektören, sociologie magistern Seppo Ilmari Välisalo; kontoret i Uleäborg: kontrollanter stadshushållningsinspektören, diplomekonomen Ville Kalevi Matturi och vicehäradshövdingen Erkki August Korhonen samt suppleanter verkställande direktören Jorma Jalmari Sallamo och biträdande polisinspektören, vicehäradshövdingen Erkki Eino Haikola; kontoret i Vasa: kontrollanter vicehäradshövdingen Åke Johannes Helanko och länsrådet Henrik Matias Palomäki samt suppleanter verkställande direktören, juris kandidaten, diplomekonomen Hans-Erich Slotte och biträdande professorn, ekonomie doktorn Kauko Kalervo Mikkonen; kontoret i Åbo: kontrollanter verkställande direktören, diplomekonomen Fleikki Alarik Löyttyniemi och chefredaktören, filosofie doktorn Keijo Kalevi Kulha samt suppleanter professorn Jaakko Ilmari Nousiainen och biträdande stadssekreteraren, vicehäradshövdingen Paavo Aarne Sakari Heinonen. Bankfullmäktige Som bankfullmäktige fungerade från årets början Salmenkivi, Antero, diplomingenjör, tills han avled den 29 januari, och till den 27 april följande personer: Laine, Jermu, vicehäradshövding, Maijala, Matti, verkställande direktör, Saarinen, Aarne, ordförande i FKP, Sundqvist, Ulf, politices magister, Björklund, llkka-christian, politices kandidat, Melin, Ingvar S., ekonomie licentiat, Pekkala, Ahti, andelsbanksdirektör, Junnila, Tuure, filosofie doktor. De tre förstnämnda utgjorde de ordinarie bankfullmäktige. Ordförande var till den 29 januari ledamoten av bankfullmäktige Salmenkivi och vice ordförande ledamoten av bankfullmäktige Laine. När riksdagen sammanträdde efter riksdagsvalet i mars, utsåg elektorerna den 27 april följande personer till bankfullmäktige: Laine, Jermu, vicehäradshövding, Sundqvist, Ulf, politices magister, Björklund, llkka-christian, politices kandidat, Helsingfors den 22 februari 1980. Jermu Laine Kalevi Sorsa Aarne Saarinen Ingvar S. Melin MATTI JAATINEN Saarinen, Aarne, ordförande i FKP, Jaatinen, Matti, diplomekonom, Pekkala, Ahti, andelsbanksdirektör, Melin, Ingvar S., ekonomie licentiat, Miettinen, Mauri, forstmästare, Maijala, Matti, verkställande direktör. Elektorerna förordnade samtidigt Laine, Jaatinen och M aijala till ordinarie bankfullmäktige. Vid sitt möte den 4 maj valde bankfullmäktige ledamoten av bankfullmäktige Jaatinen till ordförande och ledamoten av bankfullmäktige Laine till vice ordförande. Sedan riksdagen den 29 maj på begäran av Pekkala och Sundqvist beviljat dessa befrielse från uppdraget som ledamöter av fullmäktige på grund av att de utnämnts till medlemmar av statsrådet, valde riksdagens elektorer den 5 juni i stället vicehäradshövding Mikko Jokela och sociologie magister Kalevi Sorsa till ledamöter av bankfullmäktige för den återstående mandattiden. Revisorer Till revisorer av bankens räkenskaper för 1979 utsåg riksdagens elektorer följande personer: Liikanen, Erkki, politices kandidat; suppleant Aaltonen, Markus, magister i ekonomiska vetenskaper; Kivimäki, Erkki, organisationssekreterare; suppleant Aitamurto, Aarno, vicehäradshövding; Mäki-Hakola, Pentti, diplomingenjör; suppleant Lampinen, Arto, vicehäradshövding; Kaarna, Mikko, kommunalråd; suppleant Mattila, Kalevi, revisor; Malm, Håkan, agrolog; suppleant Luukko, Unto, politices licentiat. Matti Maijala Ilkka-Christian Björklund Mikko Jokela Mauri Miettinen 29 Eino Helenius