Mål nr meddelad i Lund 1 PARTER (Antal tilltalade: 1) Åklagare Vice chefsåklagare Göran Olsson Åklagarkammaren i Helsingborg 1. Målsägande Dödsboet efter Inger Wickman Remigatan 49 261 45 Landskrona Målsägandebiträde: Advokat Jörgen Rosén Box 240 261 23 Landskrona 2. Sven Wickman Remigatan 49 261 45 Landskrona Målsägandebiträde: Advokat Jörgen Rosén Box 240 261 23 Landskrona Tilltalad AHMAD Akileh, 860812-8651 Frihetsberövande: Häktad c/o Fadi Akileh Emaljgatan 2 B 261 43 Landskrona Medborgare i Libanon Offentlig försvarare: Advokat Leif Silbersky Advokatfirman Silbersky HB Box 12706 112 94 Stockholm Postadress Besöksadress Telefon Telefax Expeditionstid Box 75 Byggmästaregatan 2 046-16 04 00 046-13 39 33 måndag - fredag 221 00 Lund E-post: b.lunds.tingsratt@dom.se 08:00-16:30 www.lundstingsratt.domstol.se
2 SLUT Begångna brott 1. Misshandel Lagrum 3 kap 5 brottsbalken 2. Grov misshandel 3 kap 6 brottsbalken 3. Vållande till annans död 3 kap 7 2 st brottsbalken Påföljd m.m. Fängelse 1 år 10 månader Skadestånd 1. Ahmad Akileh ska utge skadestånd till Sven Wickman med 43 000 kr jämte ränta på beloppet enligt 6 räntelagen (1975:635) från den 29 mars 2010 till dess betalning sker. 2. Ahmad Akileh ska utge skadestånd till dödsboet efter Inger Wickman med 18 944 kr jämte ränta på beloppet enligt 6 räntelagen (1975:635) från den 29 mars 2010 till dess betalning sker. Förverkande och beslag 1. Beslaget av personbilen FKS 483 ska bestå till dess att domen vunnit laga kraft (2010-1200-BG4049). 2. Beslaget av fyra CD-skivor innehållande övervakningsfilmer ska bestå till dess att domen vunnit laga kraft (2010-1200-BG4104 och 2010-1200-BG4179). 3. Beslaget av en jacka och ett par byxor ska bestå till dess att domen vunnit laga kraft (2010-1200-BG4192 p. 1 och p. 2). Häktning m.m. Ahmad Akileh ska stanna kvar i häkte till dess domen i ansvarsdelen vinner laga kraft mot honom. Brottsofferfond Den tilltalade åläggs att betala en avgift på 500 kr enligt lagen (1994:419) om brottsofferfond. Ersättning 1. Den tidigare förordnade offentlige försvararen Urban Jansson tillerkänns ersättning av allmänna medel med 90 404 kr. Av beloppet avser 50 211 kr arbete, 20 280 kr tidsspillan, 1 832 kr utlägg och 18 081 kr mervärdesskatt. 2. Leif Silbersky tillerkänns ersättning av allmänna medel med 188 837 kr. Av beloppet avser 51 030 kr arbete, 61 360 kr tidsspillan, 38 680 kr utlägg och 37 767 kr mervärdesskatt.
3 3. 4. Jörgen Rosén tillerkänns ersättning av allmänna medel för arbete som målsägandebiträde med 89 577kr. Av beloppet avser 62 370 kr arbete, 8 320 kr tidsspillan, 972 kr utlägg och 17 915 kr mervärdesskatt. Kostnaden för försvaret och för målsägandebiträdet ska stanna på staten.
4 Yrkanden m m Åklagaren har yrkat enligt bilaga 1. Sven Wickman och dödsboet efter Inger Wickman har i egenskap av målsägande biträtt åtalet. I anslutning till åtalet har Sven Wickman yrkat förpliktande för Ahmad Akileh att till honom utge skadestånd med 68 000 kr. Av det yrkade beloppet avser 15 000 kr kränkning och 3 000 kr ersättning för sveda och värk i anslutning till åtalspunkten samt 50 000 kr i anslutning till åtalspunkten 2 för indirekt personskada på grund av nära anhörigs död. På samtliga belopp har han yrkat ränta enligt 6 räntelagen från den 29 mars 2010 till dess betalning sker. I anslutning till åtalspunkten 2 har dödsboet efter Inger Wickman yrkat förpliktande för Ahmad Akileh att till dödsboet utge skadestånd med 18 944 kr jämte ränta därå enligt 6 räntelagen från den 29 mars 2010 till dess betalning sker. Av det yrkade beloppet avser 18 874 kr begravningskostnader och 160 kr vårdavgifter. Ahmad Akileh har, avseende åtalspunkten 1,förnekat att han gjort sig skyldig till brott. Ahmad Akileh har, avseende åtalspunkten 2, förnekat att han överhuvudtaget utdelat något slag mot Inger Wickman samt att han både på objektiva och subjektiva grunder inte gjort sig skyldig till brott. Han har uppgett att han stötte emot henne av en olyckshändelse i samband med att han hastigt vände sig om för att hoppa in i bilen; det kan under alla omständigheter inte bli fråga om annat misshandel eller vållande till annans död.
5 Bakgrund Sven Wickman, född 1939, och Inger Wickman, född 1932, hade varit gifta i drygt 49 år när Inger Wickman dog. Måndagseftermiddagen den 29 mars 2010 körde de i sin personbil till Hemköp vid Ringvägen i Landskrona. När Sven Wickman skulle parkera bilen kom han i dispyt med föraren av en röd Mazda. Föraren visade sig sedermera vara Ahmad Akileh. Denne satt i bilen och väntade på sin bror som hade lämnat bilen för att ta ut pengar från en intilliggande bankomat. Mazdan var placerad i närheten av ingången till köpcentrat. Med i bilen fanns även den nioåriga brorsdottern Jasmine Akileh, som satt bakom föraren. Dispyten inleddes med att Sven Wickman tutade eftersom han ansåg att den röda Mazdan stod i vägen när han skulle parkera. Ahmad Akileh rullade efter en stund fram sin bil någon meter så att Sven Wickman kunde köra förbi. När Sven Wickman, som då hade parkerat bilen, befann sig i närheten av den röda Mazdan, påpekade Ahmad Akileh för honom, att det hade funnits gott om plats för denne att köra förbi. Inger Wickman befann sig i detta skede vid sin och makens bil. Dispyten mellan Sven Wickman och Ahmad Akileh utmynnade i ett handgemäng mellan de båda så att Sven Wickman kom att hamna över motorhuven på den röda Mazdan. Inger Wickman befann sig i samband med detta någonstans bakom Ahmad Akileh. Inger Wickman föll därefter till marken och slog i samband därmed bakhuvudet i asfalten. Hon ådrog sig sådana skador att hon sedermera avled på sjukhuset. Omedelbart efter att Inger Wickman fallit till marken och innan ambulansen kommit till platsen avvek Ahmad Akileh därifrån med den röda Mazdan. Det råder delade meningar om dels varför Inger Wickman föll till marken dels vad som i detalj ägde rum mellan Sven Wickman och Ahmad Akileh. Sakframställningar Åklagaren har sakframställningsvis, utöver vad som redan framkommit, i huvudsak anfört följande. Dispyten mellan Sven Wickman och Ahmad Akileh ledde till att både Sven och Inger Wickman blev misshandlade. Det fanns utöver Lars Åke An-
6 dersson flera personer i rörelse i anslutning till parkeringsplatsen där händelsen ägde rum och flera personer såg att Inger Wickman låg på marken och att en röd bil försvann från platsen. Vissa personer uppfattade händelseförloppet som en trafikolycka med en smitning och det var också de första uppgifterna som polisen fick via sin ledningscentral. Först på platsen fick polisen veta att det var ett äldre par som hade blivit misshandlade. Ahmad Akileh blev så småningom misstänkt och hämtades till förhör. En av anledningarna till att Ahmad Akileh blev misstänkt var att hans bror hade befunnit sig på platsen och tagit ut pengar. Fredagen den 2 april 2010 hördes Ahmad Akileh första gången och han delgavs då misstanke om brott. Vid förhöret förnekade han brott. Den 3 april 2010 hölls ett längre förhör med honom. Han förnekade då att han överhuvudtaget hade varit på platsen trots att den röda bilen ägs av en av hans bröder. Den 4 april 2010 vidhöll han samma inställning. Först vid det fjärde förhöret, den 5 april 2010, erkände han att han hade varit på platsen och att han kommit i handgemäng med en äldre person och att det då hade hänt vissa saker. Han medgav även att han därefter hade avvikit från platsen. Jörgen Rosén har i egenskap av målsägandebiträde sakframställningsvis angett att Sven Wickman fick en del skador av misshandeln men att han förlorade sin hustru är det som verkligen drabbat honom otroligt hårt. Försvaret har sakframställningsvis, i huvudsak och utöver vad som redan framkommit, anfört följande. Det var Sven Wickman som först fysiskt attackerade Ahmad Akileh, som i sin tur knuffade till Sven Wickman med öppen hand vid ett eller flera tillfällen men gjorde detta enbart för att freda sig själv; det är därför han har förnekat att han gjort sig skyldig till brott. Han utdelade däremot inte något kraftigt slag vare sig med öppen eller knuten hand mot Inger Wickman. Det är däremot fullt möjligt att Inger Wickman försökte hjälpa sin man och att Ahmad Akileh kände eller förnimde att någon var bakom honom både psykiskt och fysiskt och att han därför hastigt vände sig om varvid han kom att träffa Inger
7 Wickman. När han vände sig om visste han emellertid inte vem som stod bakom honom. Det var först när Inger Wickman låg på marken som han såg att det var en äldre kvinna. Han hade inte för avsikt att träffa Inger Wickman, men troligtvis har någon kroppsdel träffat henne, möjligen armbågen eller undre delen av armen. Rättsläkaren har inte kunnat uttala sig om dödssättet och därför har inledningsvis gjorts gällande att Inger Wickman inte fallit omkull av den träff hon fått utan att hon möjligtvis tagit ett steg tillbaka och snubblat. Domskäl Skuldfrågan Ahmad Akileh, som förnekat samtliga gärningar, har uppgett bl.a. följande. Han och hans bror var på väg för att handla och brodern bad honom stanna för att kunna ta ut pengar från bankomaten. I bilen fanns dessutom broderns dotter, Jasmine, i baksätet Han stannade utanför entrén till Infarten, och efter att han hade stått där en stund var det någon som tutade. Han förstod först inte att tutningen var riktad till honom. Efter ytterligare en stund förstod han det och gick ut ur bilen för att fråga vad det var. Han såg då inte vem som fanns i bilen från vilken tutningen kom; det kan ha berott på att solen bländade i den tutande bilens vindruta. Han förstod i vart fall att den andre bilens förare inte kunde parkera på den parkeringsruta som han skulle in på. Därför satte han sig i bilen igen och körde fram 1 2 meter. Han såg att föraren av den andra bilen (i fortsättningen av tingsrätten benämnd Sven Wickman) parkerade sin bil men observerade inte om det fanns ytterligare någon person i bilen. När Sven Wickman hade parkerat bilen gick denne fram till honom. Han vevade då ner sin sidoruta halvvägs och sa att du hade ju gott om plats. Han hörde inte om Sven Wickman svarade på detta men såg att Sven Wickman direkt kom fram mot honom, glodde på honom och såg lite arg ut. Han koncentrerade sig då endast på mannens ansikte och märkte inte om det fanns någon runtomkring. Han undrade varför mannen kom fram till honom och blev en aning rädd.
8 När mannen kom fram till Mazdan började han banka på den halvt nedvevade sidorutan under några sekunder. Han oroade sig för att denna skulle gå sönder och sa sluta, sluta, vad håller du på med?. Han blev dessutom mycket rädd, stressad och orolig. Men hans rädsla handlade inte om rädsla för sig själv utan mer en rädsla för vad som skulle kunna hända med mannen; han kände att mannen ville provocera honom och han skulle själv bli tvingad att försvara sig, vilket skulle skada mannen på något sätt. Det var en äldre man och han förstod att mannen skulle bli skadad om han försvarade sig. Samtidigt var han tvungen att försvara sig och få bort mannen från bilen. Han knuffade därför dörren mot mannen för att försöka få bort honom från bilen, men mannen puttade också på dörren för att hindra honom att komma ut. Han satte både händer och fötter mot dörren för att få upp denna; möjligen träffades mannen då av dörren men han såg inte detta. När han nätt jämt lyckats ta sig ut genom dörren höll mannen sina handflator i ansiktet på honom, ett par lätta viftningar i ansiktet; han kunde då inte se något, mannen provocerade honom. Samtidigt skakade hans kropp. Han såg suddigt och puttade mannen i ansiktet för att få bort honom. Men mannen tog på nytt ett steg fram varför han själv tog ett steg mot mannen. Han knuffade då mannen ytterligare en gång med handflatorna i ansiktet på denne. Meningen var att han skulle få bort mannen så långt att han skulle kunna hoppa in i bilen igen och köra därifrån för att undvika ytterligare problem. Andra gången föll mannen med ryggen före på motorhuven. Han såg mannen endast under en sekund på motorhuven; han var då halvböjd över mannen men vet inte om mannen därefter rullade över på magen och först därefter föll ned på marken. När han, efter att ha stått halvböjd över mannen, reste sig upp och backade, kände han över hela sin bakkropp att han träffade något, kanske en stolpe eller en vägg. Han visste absolut inte vad som befann sig bakom honom. När han kände detta bakom sig höll han själv på att ramla och vände sig snabbt om och såg då att kvinnan håller på att ramla ner på marken. Han förstod att det var han som hade träffade kvinnan i samband med att han vände sig om. Men det var aldrig hans avsikt att träffa någon när han vände sig om. Han såg aldrig att kvinnan hamnade på
9 marken utan hoppade i stället direkt in i bilen och körde därifrån. Mannen tog då på hans sidoruta och ville stoppa bilen men han körde ändå därifrån. Han vågade inte stanna eftersom han kunde ha skadat mannen ytterligare om han hade stannat; därför körde han från platsen. Han körde cirka 100 meter och först därefter ringde han till sin bror och bad honom komma till den plats där han befann sig. Anledningen till att han inte angav sig när han hade kommit hem var att han var rädd. Det var först i fjärde förhöret som han erkände att han varit på platsen och det berodde på att han var rädd för att familjen skulle drabbas av främlingshat eftersom han är invandrare. När han blir stressad eller provocerad så kan han varken höra eller se bra. Målsägandeförhör har hållits med Sven Wickman. Vidare har på åklagarens begäran Åke Andersson och Katarina Lockman hörts som vittnen samt har rekonstruktionsfilmer över händelseförloppet med Sven Wickman och Åke Andersson har upp. På Sven Wickmans begäran har dennes syster Anna Jönsson hörs som vittne. Dessutom har på Ahmad Akilehs begäran videoförhör med dennes brorsdotter Jasmine Akileh spelats upp. Därutöver har rättsläkaren, tillika överläkaren, Sixten Persson hörts som vittne på Ahmad Akilehs begäran; även åklagaren har slutligen åberopat detta förhör. Rekonstruktionsfilm över händelseförloppet med Ahmad Akileh har spelats upp. Sedan vittnet Åke Andersson hörts har försvararet begärt förhör med polismannen Fredrik Henriksson, vilken höll i polisförhöret med Åke Andersson den 30 mars 2010; även åklagaren har slutligen åberopat detta förhör. Åklagaren och försvaret har åberopat viss skriftlig bevisning, se bilaga 1. Sven Wickman har uppgett bl.a. följande. De hade varit ett par ärenden på stan innan de kom till Infarten för att göra ytterligare ett ärende. Det var han som körde med Inger vid sidan om sig på det främre passagerarsätet. Ingen av dem hade då några skador vare i sig ansiktet eller någon annanstans. Inger hade dessutom bra skor på fötterna.
10 Där var mycket bilar på parkeringen och rätt många människor i rörelse. Han försökte få en plats så nära entrén som möjligt. När han skulle svänga in på en parkeringsruta till vänster fanns där inte plats för honom att ta ut svängen på grund av att den under Bakgrund nämnda röda Mazdan stod i vägen. Därför tutade han två korta signaler för att föraren av Mazdan skulle flytta bilen, men det tog en stund innan bilen flyttades han frågade sig om det skulle vara så jävla svårt att rulla fram den metern så att han kunde komma in på parkeringsrutan. Men efter en stund rullade föraren fram någon meter så att han precis kunde komma in på den avsedda parkeringsrutan. Han stannade och gick ur bilen och då han var cirka 4-5 meter från Mazdan hade föraren av den bilen (i fortsättningen av tingsrätten benämnd Ahmad Akileh) vevat ner sidorutan samt stack ut huvudet och sa Du hade kunnat komma in ändå. Då svarade han nej samtidigt som han sakta gick fram emot Ahmad Akileh och kom helt nära denne i bilen. Då sa Ahmad Akileh jävla gubbjävel till honom, varvid han svarade Du är en jävla snorunge. I och med att han sade det, slängde Ahmad Akileh sig bakåt och tog spjärn mot dörren samt sparkade upp den. Dörren träffade honom i magen; han ryggade tillbaka en meter eller liknande. Ahmad Akileh for då ur bilen som en pil och knockade honom med en snyting i form av ett knytnävsslag i huvudet, nära höger öga, som sprack; av slaget trillade han i asfalten med ansiktet före och han föll som en fura. Dessförinnan hade han aldrig rört vare sig Mazdan eller Ahmad Akileh. Skadan vid ögat kom av slaget medan skrapskadorna i ansiktet i övrigt uppkom när ansiktet träffade asfalten. När han reste sig upp och var halvvägs uppe var Ahmad Akileh på honom igen, fattade tag om ryggen på honom på något sätt och slängde honom mot bilen med magen före på motorhuven och med benen i riktning framåt i bilens färdriktning. När han låg på det sättet, låg Ahmad Akileh över honom och bankade honom i ryggen och huvudet. Efter en kort stund kände han att det var någon som kom bakom Ahmad Akileh och drog bort honom, trycket lättade för Sven, och Ahmad Akileh flyttade sig; han förstod att det var Inger som hade fattat tag i Ahmad Akileh på något sätt. Han fick
11 då möjlighet att komma loss från dennes grepp på något jäkla konstigt vis. Då såg han att Ahmad Akileh svingar ett slag mot Inger med knuten näve. Ahmad Akileh hade då vänt sitt ansikte mot Inger. Han såg att hon faller, faller bak, rent bak alltså, så hon var inte medveten när hon faller. Hon rörde inte en fena... Armarna på henne var rakt ner utefter sidan..man såg i fallet att hon var knockad redan då det var inte liv i henne. Hade det funnits något medvetande hos henne så borde hon försökt ta för sig för att dämpa fallet, men hon gjorde inte tillstymmelse till att ta för sig i fallet. Det måste ha varit ett mycket hårt slag eftersom Inger föll på ett sådant sätt att hon inte reagerade. Innan dess hade Ahmad Akileh puttat honom på något sätt så att han for åt andra hållet och hade hamnat på marken vid sidan om den vänstra bakre delen av Mazdan. Han såg då att Ahmad Akileh får en sådan jävla fart och sticker in i bilen. Under hela detta händelseförlopp hade Sven hållit en väska med en sodastreampatron i sin ena hand. När Ahmad Akileh med sin bil skulle lämna platsen försökte han slå på bilen med väskan, men han vet inte om han träffade rutan eller på sidan. När han fick se att Inger låg på marken och hade rusat fram till henne, var hon medvetslös; de fick inte liv i henne. Under tiden han gick fram till Mazdan gick Inger ut ur bilen och kom efter honom. Han har inga problem att komma ihåg vad som hände. Åklagaren har åberopat polisförhör med Sven Wickman den 1 april 2010 enligt följande. Personen släppte något taget om Sven och Sven såg hur personen rörde sig till vänster och samtidigt måttade en rallarsving mot Inger. Sven Wickman har på fråga från åklagaren uppgett att han troligen har yttrat sig på det sättet. Försvaret har åberopat samma polisförhör enligt följande.
12 Vid något tillfälle när Sven låg på motorhuven kom Inger och försökte ta tag i personen som höll Sven. Sven uppfattade det som att Inger tog tag i personen bakifrån och hängde honom på ryggen. Även här har Sven Wickman på fråga från försvararen uppgett att han troligen har yttrat sig på det sättet. Försvaret har vidare åberopat samma polisförhör enligt följande. Sven kan inte exakt säga vart slaget träffade men han är helt säker att slaget träffade. Sven Wickman har på fråga från försvararen uppgett att han inte kan minnas om han har yttrat sig på det sättet. Åke Andersson har uppgett bl.a. följande. Han brukar äta middag på den restaurang som är belägen på Infarten. Den 29 mars hade han ställt ifrån sig brickan och stod inne i restaurangen och råkade titta ut genom fönstret; cirka två meter från fönstret. Då råkade han se att en kvinna och en man blev slagna, cirka 10 15 meter bort; kvinnan såg gammal ut men det gjorde även mannen. Först såg han slaget mot kvinnan, som träffade någonstans mellan hennes ena axel och kinden. Kvinnan föll omedelbart handlöst bakåt av slaget; hon försökte inte på något sätt ta emot sig i fallet. Mannen som utdelade slaget stod vid sidan om en röd Mazda. När mannen utdelade slaget stod han med sitt ansikte vänt mot kvinnans ansikte. Efter slaget mot kvinnan kom en äldre man mot den som hade utdelat slaget och då fick även den äldre mannen ta emot slag, två slag i ansiktet. Samtliga tre slag såg ut som knytnävsslag. Kvinnan kom från fronten av bilen medan den äldre mannen kom någonstans i höjd med bildörren. Kvinnan låg kvar på marken medan han tror att mannen föll eller ryggade tillbaka men strax kom på fötter igen och försökte träffa Mazdan med en väska när den bilen for från platsen. Han såg aldrig att den äldre mannen eller kvinnan dessförinnan hade attackerat mannen med bilen. Hela det händelseförlopp som han iakttog varade mellan 30 och 60 sekunder. Han såg aldrig att någon person hamnade på bilen eller på dess motorhuv.
13 Den 19 maj, när han återigen var på Infarten och åt lunch, blev han hotad av en person som kom fram till honom och sa att han skulle glömma det han sett samt att han skulle tänka på vad som skulle kunna hända sedan; det var en mörkhårig man med utländsk brytning som framförde hotet. Åklagaren har i anslutning till förhöret med Åke Andersson åberopat polisförhör med honom den 30 mars 2010 enligt följande. Killen i den röda bilen slog plötsligt den äldre kvinnan så att hon föll till marken. Han slog med höger hand och med en sving. Åke Andersson har uppgett att han inte kan minnas hur han yttrade sig men att det också kan ha varit en tolkning från polismannen som förhörde honom. Försvararen har i anslutning till förhöret med Åke Andersson åberopat samma polisförhör enligt följande. Åke uppger att han igår satt och åt inne på pizzerian vid infarten. När han tittade ut såg han att det stod en röd bil ute vid parkeringen. Föraren av den röda bilen hoppade ur sin bil. En äldre man och kvinna gick tillsammans mot killen vid den röda bilen. Killen i den röda bilen slog plötsligt till den äldre kvinnan så att hon föll till marken. Han slog med höger hand och med en sving. Slaget träffade kvinnan någonstans runt axel/bröst/huvud. Kvinnan trillade rakt bakåt och slog i bakhuvudet i asfalten. Den äldre mannen gick då mot killen. Killen slog då två snabba slag med sin högra hand mot mannens ansikte. Åke Andersson har uppgett att han aldrig sagt att han såg att föraren av den röda bilen hoppade ur sin bil. Han kan inte heller minnas att han sagt att en äldre man och kvinna gick tillsammans mot killen med den röda bilen; skulle han ha uttryckt sig på det sättet så har det varit ett antagande från hans sida. I övrigt stämmer det med vad han sagt. Katarina Lockman har uppgett bl.a. följande. Hon är läkare och i slutet av sin specialiseringsutbildning. Hon är utbildad på att ta hand om akut skadade och har arbetat på akutmottagningen i Lund i närmare fem år. Hon träffade såväl Sven Wickman
14 som dennes hustru Inger Wickman när de kom till sjukhuset. Hon kallades till larmrummet i egenskap av teamledare. Efter en stund bad hon i samtal med Sven Wickman att han skulle berätta vad som hade hänt. Han var klar men jätteledsen; litegrann bagatelliserade han sina egna skador som man ofta gör när man är orolig för någon annan, men han var inte förvirrad. Han sa följande. Han hade kommit in på en parkeringsplats och tutat på en bil som stod illa till. Sedan hade han gått fram till den bilen och det hade växlats några ord där. Då skulle personen i bilen tryckt upp bildörren så att Sven Wickman hade fallit omkull. Denne hade sedan tagit sig upp igen och då hade han tryckts ner mot huven på bilen och fått ta emot slag mot ryggen. Här hade hans hustru kommit och försökt gå emellan och då skulle bilföraren ha slagit henne med knytnäven mot ansiktet så att hon föll i backen. Sven Wickman hade en skada över höger öga på 1½ - 2 cm. Fredrik Henriksson har uppgett bl.a. följande. Han har varit polis sedan 1997. Sedan dess har han varit ordningspolis och arbetat med organiserad brottslighet; sedan 2004 har han en arbetsledande befattning i form av yttre befäl. Han deltar också i praktiskt utredningsarbete. Sedan januari 2010 håller han på med en sex månaders kompetensutveckling som innebär att han utreder. Han är även fu-ledare i sin yttre befälsroll. Anledningen till att han blev inkopplad på detta ärende, är att han sysslar med våld i offentlig miljö. I det aktuella förhöret med Åke Andersson har han inte skrivit uppläst och godkänt, vilket kan bero på att han glömt att skriva det; normalt läser han upp vad han skriver allteftersom han antecknar i datorn. När han hörde Åke Andersson visste han inget annat än att denne var hörd på platsen av en kollega dagen före; det korta förhöret hade han läst. Det som står i hans protokoll är sådant som Åke Andersson sagt annars skulle han inte ha skrivit. Just den delen av förhöret avseende sving minns han, eftersom Åke Andersson sa så på en kontrollfråga från honom.
15 Sixten Persson har uppgett bl.a. följande. Han tjänstgör på den rättsmedicinska avdelningen i Lund där han är medicinsk chef. Han har tjänstgjort på heltid i drygt tio år. Han har obducerat Inger Wickman och dessutom undersökt Sven Wickman. När det gällde undersökningen av Sven Wickman försvårades den av att det gått så lång tid (nio dagar) sedan händelsen inträffade så att skadorna var stadda i läkning. Han fann en sårskada med kringliggande hudavskrapning i ansiktet, vid höger ögonbryn samt ytterligare hudavskrapning och blåmärke i ansiktet. Dessutom fann han hudavskrapningar på armarna och höger ben. Skadorna har uppkommit genom en kombination av skrapning och trubbigt våld. Han hade att avgöra om skadorna hade uppkommit när Sven Wickman slagit i asfalten eller om det tillkommit ytterligare något trubbigt våld. I den fjärde att-satsen i hans utlåtande anger han att det kan med säkerhet ej avgöras om blåmärket till höger i ansiktet (nr 8) uppkommit genom trubbigt direkt våld mot kinden eller om det är fråga om en underhudsblödning som härrör från skadorna på höger ögonbryn (s.k. sänkningsblödning) ; orsaken till att det är problematiskt att göra denna bedömning hänger samman med att det hade gått så lång tid från skadornas uppkomst till dess undersökningen gjordes. Man kan alltså inte säga om det blåmärket är en separat skada. Sårskadan vid höger öga kan ha uppkommit till följd av ett knytnävsslag; det finns emellertid en möjlighet att den skadan inte har uppkommit på grund av ett knytnävsslag eftersom där också finns hudavskrapningar. Sven Wickman kan ha fått ett knytnävsslag och dessutom fallit i marken och då fått skrapskadorna på samma ställe, men han kan inte uttala sig att det gått till på det sättet. När det gäller obduktionen av Inger Wickman talar alla de fynd som gjordes och inte gjordes vid obduktionen av henne för att hon föll till följd av det tumult som uppstod mellan de inblandade. Den rättsmedicinska undersökningen har emellertid inte kunnat svara på varför hon föll - om det berodde på att någon stötte till henne, om någon knuffade henne eller om någon slog till henne. Å andra sidan har undersökningen inte heller kunnat utesluta någon av dessa möjligheter. Inger Wickmans ålder torde verkligen ha betydelse för de skador som hon uppvisade. Han har haft
16 tillgång till hennes journaler sedan tidigare och det finns endast en anteckning om att hon skulle ha uppgett att hon hade en episod av hjärtklappning och lätt svimfärdighet; i övrigt finns det inga uppgifter om hastiga medvetandeförluster eller balansproblem. Allt detta talar emot att det skulle vara någon specifik sjukdom som orsakade fallet. Hennes skador har heller inte uppkommit på grund av någon sjukdom i hjärnan. Men det naturliga åldrandet gör att man som 78-åring får en sämre balans och längre reaktionstid. Att hon inte tog emot sig i fallet kan därför vara åldersmässigt betingat. Inger Wickman dog på grund av att hon föll, av allt att döma handlöst. Det finns inget i obduktionsfynden som skulle tala för att hon skulle ha hunnit få ut en hand eller på annat dämpa fallet. I Inger Wickmans ansikte fanns tre skador, ett blåmärke kring höger öga, en något avlossad framtand med en tillhörande blödning i slemhinnan och en slemhinneblödning vid höger mungipa. Samtliga dessa tre skador har uppkommit genom ett trubbigt, ganska lindrigt, yttre våld. Blåmärke kring öga kan man få som en följd av operativt ingrepp. Det kan också uppkomma på grund av att skadan mot bakhuvudet kan orsaka mikrofrakturer i den främre delen av skallbasen, dvs. ögonhålans tak. Men han har inte funnit något stöd för något av detta såvitt avser Inger Wickman. Den enda förklaring han har är därför att hon träffats av något i ansiktet. När det gäller den skadade tanden var den gravt skadad av parodontit (tandlossningssjukdom), vilket gör att våldet inte behöver ha varit så kraftigt. Hade det varit fråga om en frisk tand som lossat på detta sätt, skulle det ha krävts ett kraftigt våld för att orsaka skadan, men så behöver det nödvändigtvis inte ha varit i detta fall. Den här typen av tandskador hos personer som har parodontit kan uppkomma vid de medicinska åtgärderna när man sätter en luftrörstub. Det som möjligtvis talar emot detta är, att det inte finns någon anteckning om att den som satte tuben har skadat tanden, vilket man brukar registrera om så sker. Ett annat tyngre vägande skäl till att man inte skadade tanden i samband med de medicinska åtgärderna är att ambulanspersonalen i akutjournalanteckningarna har antecknat att man registrerat att Inger Wickman blödde från munnen när de anlände till parkeringen. Skadan vid mungipan är något svårtolkad men är en typ av skada som man kan se när någon får en luftrörs-
17 tub och vid operationen sätts den ofta vid den högra mungipan; han skulle därför tro att den skadan uppkom vid själva operationen. Skadorna i ansiktet blåmärket vid ögat och den lossnade tanden - tyder på ett lindrigt trubbigt våld men det bör påpekas att det också skulle kunna vara fråga om ett stötvåld; en sådan stöt kan ha varit kraftig utan att skadorna från det trubbiga våldet i ansiktet är så allvarliga. Fynden i ansiktet kan därför inte utesluta att Inger Wickman blivit utsatt för ett kraftigare våld; skadorna i ansiktet talar alltså inte emot att det kan ha varit fråga om ett knytnävsslag. Det finns i huvudsak två grupper som drabbas av sådana hårda islag som Inger Wickman gjorde och det är alkoholpåverkade personer, eftersom de på grund av sin alkoholpåverkan har försämrad dels reaktionsförmåga dels balans. Den andra huvudgruppen är personer som blir knuffade eller slagna och därför faller. Det kan leda tankarna till att Inger Wickman de facto blivit knuffad och därmed fallit handlöst snarare än att hon snubblat och fallit av sig själv. Men han vågar inte med säkerhet dra den slutsatsen eftersom händelseförloppet varit komplext. Hans sista att-sats i utlåtandet avseende Inger Wickman att det enbart utifrån fynden inte går att avgöra orsaken till att hon fallit och slagit i huvudet, varvid dödssättet får betraktas som oklart, är en mycket teknisk term. Detta hänger samman med att de grupper som man i detta sammanhang har att välja bland är antingen a) att personen är bragt om livet, b) olycksfall, c) självmord, eller d) sjukdom samt at han inte kan avgöra om det är fråga om a) eller b). Tingsrättens bedömning Ahmad Akileh och Sven Wickman har lämnat två i huvudsak olika berättelser om vad som hänt på parkeringsplatsen. Vid bedömning av vilken av dessa två berättelser som ska förtjäna tilltro beaktar tingsrätten att Ahmad Akileh lämnat platsen och därefter hållit sig undan till dess att polis grep honom först efter fyra dagar, varefter han under tre polisförhör förnekade att han alls varit på platsen. Det ska jämföras med Sven Wickman som från allra första stund, till läkaren Katarina Lockman, lämnat i huvudsak samma berättelse. Den berättelse som Ahmad Akileh lämnat
18 bedömer tingsrätten inte vara trovärdig varvid även hänsyn tas till att den dåligt stämmer med vad Åke Andersson uppgett i sitt vittnesmål. Ahmad Akileh har inte heller på ett trovärdigt sätt kunnat förklara varför han var så rädd i mötet med Sven Wickman; han har i det sammanhanget uppgett att han var rädd för att Sven Wickman skulle komma till skada om han nödgades försvara sig mot denne. Att Ahmad Akilehs nioåriga brorsdotter Jasmine Akilehs berättelse i vissa delar överensstämmer med vad han själv berättat har ett mycket begränsat bevisvärde, eftersom han haft möjlighet att under fyra dagar ge henne sin version av händelseförloppet. Vid en trovärdighetsbedömning är därför de uppgifter som Sven Wickman lämnat klart mer trovärdiga än Ahmad Akilehs uppgifter. Tingsrätten prövar först åklagarens påstående om misshandel av Sven Wickman Sven Wickman har uppgett att han erhållit först ett knytnävsslag i ansiktet från Ahmad Akileh och därefter blivit kastad på motorhuven där han fått ta emot ytterligare slag, nu i ryggen. Även Ahmad Akileh har uppgett att Sven Wickman, på grund av en andra knuff från honom, fallit mot motorhuven, dock med ryggen nedåt. Sven Wickman har vidare uppgett att han från motorhuven hamnat på marken i samband med att Ahmad Akileh utdelade slaget mot hustrun. Han har inte närmare kunnat redogöra för varför han då föll till marken. Vittnet Åke Andersson har uppgett att det första han såg av händelseförloppet var slaget mot Inger Wickman, vilket omedelbart följdes av två snabba slag mot Sven Wickman. Han har således inte sett vad som föregått slaget mot Inger Wickman men har kunnat ge en förklaring till varför Sven Wickman en andra gång hamnat på marken, nämligen på grund av de slag som han såg att Ahmad Akileh utdelade mot Sven Wickman i snabb följd efter angreppet mot Inger Wickman slag som Sven Wickman uppenbarligen inte själv i sitt chockade tillstånd uppfattade. Ahmad Akilehs uppgifter om att Sven Wickman skulle ha angripit bilen eller honom saknar trovärdighet; tingsrätten beaktar därvid att det är utrett att Sven Wick-
19 man under hela händelseförloppet i sin ena hand burit på en väska som inte varit helt lätt eftersom den innehållit en sodastreampatron, något som Ahmed Akileh inte nämnt ett ord om. Hans uppgifter i denna del är därför motbevisade genom de uppgifter som Sven Wickman lämnat. Det är vidare genom dessa och rättsutlåtandet avseende honom även styrkt att Ahmad Akileh gjort sig skyldig till misshandel av Sven Wickman, en misshandel som får bedömas vara mycket allvarlig eftersom den varit oprovocerad och riktat sig mot en äldre person på allmän plats. Tingsrätten övergår härefter till att pröva åklagarens påstående om misshandel av Inger Wickman och vållande till hennes död Av utredningen i målet framgår att Inger Wickman fallit på parkeringsplatsen och genom utlåtandet i obduktionsrapporten är det utrett att hon avlidit på grund av blödningar under den hårda hjärnhinnan och hjärnskador. Det är vidare utrett att dessa skador orsakats av att hennes bakhuvud i fallet slagit hårt i asfalten. Sven Wickmans uppgifter om att Ahmad Akileh skulle ha utdelat ett slag mot Inger Wickmans huvud vinner stöd av Åke Anderssons vittnesmål och dessutom i viss mån av det ovan nämnda rättsutlåtandet av vilket framgår att Inger Wickmans skador i ansiktet orsakats av trubbigt våld. Såväl Sven Wickman som vittnet Åke Andersson har uppgett att de uppfattade slaget mot Inger Wickman som ett knytnävsslag. Tingsrätten finner på grund av det ovan upptagna bevisat att Ahmad Akileh utdelat ett knytnävsslag som utdelats med sådan kraft mot Inger Wickmans huvud att hon som en följd av slaget fallit handlöst till marken och därefter avlidit efter två dagar. Han har således gjort sig skyldig till misshandel av Inger Wickman och vållat hennes död.
20 Ska misshandeln bedömas som grov? Vid bedömningen av om misshandeln mot Inger Wickman ska anses som grov eller ej beaktar tingsätten att denna, som ägt rum på allmän plats, inte föregåtts av någon provokation och att det varit fråga om kraftigt våld sett i relation till den som utsatts för våldet. Vittnet Åke Andersson har uppgett att han observerade att den angripna kvinnan var gammal. Ahmad Akileh har enligt vad såväl Sven Wickman som Åke Andersson uppgett haft sitt ansikte vänt mot Inger Wickman då han utdelade slaget. Även Ahmad Akileh bör därför ha kunnat göra samma iakttagelse, om att det var fråga om en gammal kvinna, som Åke Andersson på cirka 20 meters avstånd gjorde. Att Ahmad Akileh utdelade ett knytnävsslag mot en försvarslös åldring måste därför få anses ha varit täckt av hans uppsåt. I det sammanhanget beaktar tingsrätten att det handlar om ett angrepp, först mot en 71-årig åldring, Sven Wickman, och när dennes sju år äldre hustru, Inger Wickman, ska försöka hjälpa maken, själv utsätts för ett mycket allvarligt våld. På grund härav har Ahmad Akileh visat sådan särskild hänsynslöshet och råhet att misshandeln ska bedömas som grov. Ska vållandet till Inger Wickmans död att anses som grovt? Vid bedömningen av om det varit fråga om ett grovt vållande till annans död beaktar tingsrätten att Ahmad Akileh utdelat ett så kraftigt slag mot en 78-årig kvinna att hon fallit handlöst i asfalten. Om någon utdelar ett knytnävsslag mot huvudet på en 78-årig kvinna får denne räkna med att hon kan falla tungt mot marken utan att kunna ta för sig i fallet; den som utdelar ett sådant slag får således utgå ifrån att den slagne kan få allvarliga skador till följd av slaget. Det innebär i sin tur ett så medvetet risktagande av allvarligt slag att gärningen ska bedömas som grov. Åtalet är således styrkt i sin helhet. Påföljdsdelen Ahmad Akileh förekommer inte i belastningsregistret i något hänseende som har betydelse i detta mål.
21 Tingsrätten har inhämtat ett s.k. 7-intyg, se bilaga 2. För grov misshandel är lägsta påföljden ett års fängelse och för grovt vållande till annans död sex månaders fängelse. Tingsrätten anser att straffvärdet, med hänsyn tagen till gällande praxis, kan bedömas uppgå till två års fängelse. Med beaktande av det som framkommit i 7-intyget om Ahmad Akilehs psykiska störning bestämmer tingsrätten med tillämpning av 29 kap 5 brottsbalken påföljden till ett år och tio månaders fängelse. Skadeståndsdelen Ahmad Akileh har bestritt skadeståndsansvar och har inte vitsordat annat än de utlägg som dödsboet haft för begravningskostnader och vårdavgifter. Han har inte haft något att erinra mot ränteyrkandena. Sven Wickman har uppgett att han inte mår något vidare efter händelsen men att han ändå inte sökt upp någon för att få hjälp, eftersom han har stöd av sin släkt. Han har vidare uppgett att de skador som han fick hade han kvar någon vecka. Tingsrätten anser att skadestånd ska utgå med yrkade belopp utom såvitt avser skadestånd för kränkning till följd av Inger Wickmans död. Det har varit fråga om död på grund av vållande och det saknas därför skäl att utdöma ett högre belopp än vad som är praxis vid sådant brott, nämligen 25 000 kr. Övriga frågor Ahmad Akileh har inte haft något att erinra mot beslagsyrkandena. De ska vinna bifall. Det finns risk för att Ahmed Akileh undandrar sig sitt straff om han nu försätts på fri fot. Han ska därför kvarbli i häkte till dess domen i ansvarsdelen vinner laga kraft mot honom.
22 Med hänsyn till att det ingår fängelse i straffskalan för brottet ska Ahmad Akileh utge ersättning till brottsofferfonden med stadgade 500 kr. Anvisning för överklagande, se bilaga 3 (Dv 400) Överklagande ställs till Hovrätten över Skåne och Blekinge och ges in till tingsrätten senast den 18 juni 2010. Ralf G Larsson Avräkningsunderlag, aktbil 85, se bilaga 4
Bilaga 1 INKOM: 2010-05-12 MÅLNR: AKTBIL: 42
Bilaga 2 INKOM: 2010-04-14 MÅLNR: AKTBIL: 20
Bilaga 3 Bilaga ANVISNING FÖR ÖVERKLAGANDE I BROTTMÅL DV 400 2008-11 Producerat av Domstolsverket Den som vill överklaga tingsrättens dom, eller ett i domen intaget beslut, ska göra detta skriftligen. Skrivelsen ska skickas eller lämnas till tingsrätten. Överklagandet prövas av den hovrätt som finns angiven i slutet av domen. Överklagandet ska ha kommit in till tingsrätten inom tre veckor från domens datum. Sista dagen för överklagande finns angiven på sista sidan i domen. Har ena parten överklagat domen i rätt tid, får också motparten överklaga domen (s.k. anslutningsöverklagande) även om den vanliga tiden för överklagande har gått ut. Överklagandet ska också i detta fall skickas eller lämnas till tingsrätten och det måste ha kommit in till tingsrätten inom en vecka från den i domen angivna sista dagen för överklagande. Om det första överklagandet återkallas eller förfaller kan inte heller anslutningsöverklagandet prövas. Samma regler som för part gäller för den som inte är part eller intervenient och som vill överklaga ett i domen intaget beslut som angår honom eller henne. I fråga om sådant beslut finns dock inte någon möjlighet till anslutningsöverklagande. För att ett överklagande ska kunna tas upp i hovrätten fordras i vissa fall att prövningstillstånd meddelas. Hovrätten lämnar prövningstillstånd om 1. det finns anledning att betvivla riktigheten av det slut som tingsrätten har kommit till, 2. det inte utan att sådant tillstånd meddelas går att bedöma riktigheten av det slut som tingsrätten har kommit till, 3. det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att överklagandet prövas av högre rätt, eller 4. det annars finns synnerliga skäl att pröva överklagandet. Om prövningstillstånd krävs och sådant inte meddelas står tingsrättens avgörande fast. Det är därför viktigt att det, i de fall prövningstillstånd krävs, klart och tydligt framgår av överklagandet till hovrätten varför klaganden anser att prövningstillstånd bör meddelas. I vilka fall krävs prövningstillstånd? Brottmålsdelen Det krävs prövningstillstånd för att hovrätten ska pröva en tingsrätts dom om den tilltalade 1. inte dömts till annan påföljd än böter, eller 2. frikänts från ansvar och brottet inte har mer än 6 månaders fängelse i straffskalan. Enskilt anspråk (skadeståndstalan) För att hovrätten ska pröva en skadeståndstalan krävs prövningstillstånd. Från denna regel gäller följande undantag: Överklagas domen även i brottmålsdelen och avser överklagandet frågan om den tilltalade ska dömas till ansvar för en gärning krävs inte prövningstillstånd för ett till denna gärning kopplat enskilt anspråk i de fall www.domstol.se
1. det enligt ovanstående regler inte krävs prövningstillstånd i brottmålsdelen, eller 2. prövningstillstånd i brottmålsdelen meddelas av hovrätten. Beslut i övriga frågor Krävs prövningstillstånd i brottmålsdelen krävs även prövningstillstånd vid beslut som endast får överklagas i samband med överklagande av domen. Skrivelsen med överklagande ska innehålla uppgifter om 1. den dom som överklagas med angivande av tingsrättens namn samt dag och nummer för domen, 2. parternas namn och hemvist och om möjligt deras postadresser, yrken, personnummer och telefonnummer, varvid parterna benämns klagande respektive motpart, 3. den ändring av tingsrättens dom som klaganden vill få till stånd, 4. grunderna (skälen) för överklagandet och i vilket avseende tingsrättens domskäl enligt klagandens mening är oriktiga, 5. de bevis som åberopas och vad som ska styrkas med varje bevis, samt 6. om prövningstillstånd behövs, de omständigheter som åberopas till stöd för att prövningstillstånd ska meddelas. Skriftliga bevis som inte lagts fram tidigare ska ges in samtidigt med överklagandet. Vill klaganden att det ska hållas ett förnyat förhör eller en förnyad syn på stället, ska han eller hon ange det och skälen till detta. Klaganden ska också ange om han eller hon vill att målsäganden eller den tilltalade ska infinna sig personligen vid huvudförhandlingen i hovrätten. Är den tilltalade anhållen eller häktad, ska det anges. Skrivelsen ska vara undertecknad av klaganden eller hans/hennes ombud. Till överklagandet ska bifogas lika många kopior av skrivelsen som det finns motparter i målet. Har inte klaganden bifogat tillräckligt antal kopior, framställs de kopior som behövs på klagandens bekostnad. Ytterligare upplysningar lämnas av tingsrätten. Adress och telefonnummer finns på första sidan av domen. www.domstol.se
Bilaga 4 INKOM: 2010-05-24 MÅLNR: AKTBIL: 85